Nakhon Phanom

Nakhon Phanom 2014

Nakhon Phanom ligger i nordöstra Thailand och har Mekongfloden som en naturlig gräns mot Laos.

Anledningen till att vi hamnade just där var egentligen att vi skulle hälsa på vänner i närliggande Ban Phaeng och efter som flyget gick till Nakhon så beslöt vi att stanna ett par nätter och ”göra stan”.

Vi kom dit i mitten av januari och jag kan säga att det var riktigt kallt, mitt på dagen när solen sken som mest kunde det kännas lite varmt ungefär som i sverige när den första vårsolen kommer, men nattetid var det ca 10 grader bara.nakhon phanom

Staden är en lite mindre halvsömmnig stad med blandad bebyggelse, inga eller få turister vilket då innebär låga priser och ett helt annat utbud vad det gäller shopping, själv tycker jag det är jättekul att komma till dom här ställena som är lite mer Thailand, även om jag älskar öarna och många av dom vanliga resmålen, så är det lite härligt att få mixen av bägge typer av upplevelser.

Längs Mekongfloden fanns en strandpromenad och det kändes faktiskt lite kul att gå där och flanera och se Laos skymta på andra sidan, IMG_3793_1024tyvärr blev det inte så denna gång att vi tog oss ut på vattnet och över till Laos, det får bli en annan gång. Och då kommer jag att kolla upp vädret innan eller komma bättre rustad med kläder som står pall för en ”frostnatt”.

Mae Phim

Mae Phim  2014

mae phimTill Mae Phim tog vi oss med songthaew från Ban Phe (efter att vi varit på koh Samet), det är en slags lokalbuss som ser ut som en jättestor tuk tuk, den stannar när man vinkar på den och man berättar för chauffören vart man ska..sen hoppar man på där bak.

Det kan vara rejält trångt ibland, sen vill det ju till att man vet åt vilket håll man ska från början men vi frågade oss fram, kostnaden brukar aldrig hamna över 100 bath.

Att vi ville till Mae Phim från början var för att det var ett sånt där ställe som google lyckades skaka fram till mig.

Väl på ”bussen”bar det av och vi visste faktiskt inte alls var vi skulle plinga för avstigning eller om den bara stannade när vi skulle av, eller hur vi skulle veta när det var rätt ställe den stannat på.

Det vi visste var att det var hyfsat långt så vi hade lite tid på oss att se hur andra gjorde som hoppade av och på efter vägen.

Det är bara  vi och en thaitjej kvar när hon tittar lite frågande på oss och undrar vart vi ska medan bilen rullar på. Jag svarar Mae Phim och det visar sig då att vi är framme, jag plingar och ett tu tre så står vi där på trottoaren med våra ryggsäckar och ser bortkomna ut.

Allt som finns så långt ögat kan nå är en ganska bred och trafikerad gata, en oändlig strandpromenad och nedanför den en lång strand o vatten.

Det är bara att börja gå.

Även om vägen ser oändlig ut så kan vi se lite längre fram att det blir fler och fler folk ju närmre bebyggelse, förutom stora kontorskomplex och liknande vi kommer.

Där sitter det hundratals människor och har picnic mitt på gångvägen och ner mot stranden.

Det är nämligen helg så alla helglediga thailändare har tagit sitt pic o pack och dragit ut för att äta och festa och slagit sig ner här.

Vi blev ju inte dåligt uttittade när vi kom hasande med våra ryggor, och det vill jag lova att även om thaiare nästan alltid jobbar..så när dom festar då festar dom på riktigt no tjafs!..det var ”chock dee khaa”  (skål) för hela slanten alla var glada och välkomnande.

Vi trasslade oss igenom festligheterna och såg till slut ett vattenhål att slå oss ned vid och samla kraft och finna på råd vart vi skulle bege oss.

Det visade sig att nu var det inte långt kvar till den riktiga byn som enligt google skulle vara en genuin fiskeby.

Vi hittade ett guesthouse som vi flyttade in i, och stannade i ca 4-5 nätter.

1948229_10152056547364069_860652778_nVi hyrde som vanligt moppe för att komma runt och se så mycket som möjligt, men kvällarna tillbringade vi i byn, botaniserade utefter huvudgatan som efter ett par dagar blev ganska trist, den kantades av fisk och skaldjursrestauranger som vid första anblick såg tämligen likadana ut och ibland dök det upp en tyskrestaurang och ibland ett svenskhak som ett pittoreskt inslag.

På fiskrestaurangerna fanns mycket gott på menyn som musslor o snäckor av alla de slag och även dolksvans om man känner sig sugen att testa det.mae phim kopia 2

Själv var jag väldigt nära, men efter lite funderingar hit och dit kändes det fel att döda detta coola djur (dom var dessutom levande i ett akvarium på restaurangen ) bara för att äta dess rom..som dessutom ska vara äcklig enligt min kompis google.

Tog man sig runt bakom huvudgatan kändes det väldigt genuint, men på huvudgatan kunde man köpa pizzor och semlor.

Det bor många säsongsboende västerlänningar i små samhällen en bit ifrån själva byn och dom kommer in till stan på kvällarna för mat och eventuellt lite shopping i sina privata moppetuktukar vilket i och för sig verkar coolt att ha.

mae phim kopiaStranden i själva byn är låång, men täckt av parasoller som ett tak, alla går i princip omlott som sig bör på thailändarnas stränder, och utmed stranden finns många små matvagnar.

Man kan åka till närliggande populära stränder som coca cola beachen och kens och kims beach.

Dom brukar beskrivas som thailands finaste fastlands stränder men jag tycker att dom är väldigt skräpiga som dom flesta fastlandsstränderna i den bukten.

Absolut har ni gott om tid och ändå åker den vägen så varför inte stanna till i mae phim ett par nätter men jag skulle personligen inte ha det som mål.

Koh Tao

Koh tao 2008, 2012

154397_10151223364329069_996591848_nDom gånger vi besökt koh tao har vi tagit buss från Khaosan, vi har köpt buss och båtbiljetter direkt på lomprayah´s kontor som ligger på en bakgata vid khaosan och på deras hemsida http://www.lomprayah.com/ww/

Första gången hoppade vi av i hua hin och stannade där en natt och fortsatte färden morgonen efter.

Andra gången åkte vi nattbussen direkt till Chumporn där båtarna går ifrån.Den bussresan var helt ok, fast det var natt, stor buss med bra säten som gick att fälla till nästintill liggläge.

Det är båtresan som är den verkliga utmaningen, den är nog t.o.m ökänd, vet man med sig att man har lätt för att bli sjösjuk ska man se till att förbereda sig på att det blir ingen lek.

Om man vet att sjösjuke piller funkar, ta det i tid.

Annars är tipset vi fått från säker källa, Alkohol!!..och det är lite logiskt när man klurar på det, eftersom det sägs att det är personer med bra balanssinne som blir sjösjuka, då borde ju alkohol som man faktiskt får dåligt balanssinne av funka..eller?

Båtarna är katamaraner och väldigt sjösäkra men väldigt gungiga, personalen jobbar för högtryck med att dela ut kräkpåsar och mintolja hela resan.//

2204_48976774068_8008_nVi har gillat koh tao bägge gånger vi varit där och vi har båda gångerna bott på sairee beach.

Den beachen är kanske inte så mycket att skryta med men byn och strandgatan var mysig.

Här har vi tyvärr inte hyrt moppe eftersom vi bägge gångerna åkt hela familjen och vi har fegat lite där just med moppe och ”ungarna”. Så det vi har sett är inom gångavstånd..men vi är duktiga på att gå.

599812_10151223382029069_636376309_nDet har som på alla andra ställen hänt en del mellan -08 och -12, det var lite lugnare första gången vi var där, men absolut ok andra gången också.

Jag tror att många som åker hit gör det för att dyka, ta dykcert och/eller att festa, så det är nog övervägande ungdomar.

Jag har ju bara bott på sairee beach, och i byn runt i kring har jag tagit många promenader, det finns mycket restauranger i området så utbudet är stort, efter strandgatan och ut mot stranden finns många restauranger/barer som senare på kvällen byter skepnad till nattklubbar med högt i tak, hög musik, buckets, öl och lustgas på menyn.430800_10151223380834069_1601427621_n

Gillar man att gå, så är promenaden efter vattnet in till stan Mae Haad, en lagom sysselsättning.

Det är en liten stad men med ganska mycket aktivitet. Det är hit man anländer när man kommer till ön och det är här man lämnar.

Många dykbåtar utgår även härifrån vilket gör att många av dom som kommit till koh Tao för att just dyka bor och hänger i Mae Haad.

3816_10151223381014069_587198687_nDet var på koh Tao min äldsta son tog sitt dykcert, och på sin första dykning därifrån fick stifta bekantskap med valhajen.Det var på koh tao min dotter fick sin första tattuering och min mellan son fick sin andra.

Det är naturligtvis mycket jag inte sett på Tao eftersom vi ej haft moppe och koh Tao har vad jag förstår många fina stränder som jag missat, det får bli ett mål att åka dit igen och utforska ön på riktigt, då lovar jag att komma med en uppdatering.

2204_48970814068_8217_nUtanför Koh Tao ligger en sagolikt vacker ögrupp Koh Nang Yuan, bestående av tre små öar som knyts samman av sandbankar, hit kan man göra dagsutflykter, (det finns visst ett boende på ön som är ett dykresort ) Det är magiskt vackert och många letar sig hit så det kan vara mycket folk.

Det tas även ut en avgift när man går iland, kommer ej ihåg nu hur mycket kan tänka mig ca100bath men som sagt minns ej. Det kan vara bra att veta att man inte får ta med sig några flaskor, burkar eller plastpåsar till ön så det är ingen ide att ta med matsäck över dan, detta är för att gynna miljön på ön…men jag kan tänka mig att öns enda restaurang gynnas en del också..

Koh tao är absolut värt ett besök, och då kanske i kombination med sina grannar, Koh Phangan och Koh Samui. Dit det dagligen går flera färjor.

Tycker man att båtresan till koh tao känns avskräckande är ju alternativet att flyga med Bangkokair till Koh Samui och sedan ta dom kortare och lugnare båtresorna till Koh Tao.

Av dessa tre öar så är hittills koh Tao min favorit, längtar redan efter att få utforska den mer.

Koh Surin

Koh Surin 2015

Till Koh Surin kan man ta sig med båt från dom flesta orter på västsidan, eller som vi gjorde från koh Phayam på vår väg ner till khao Lak, ( båt från phayam till Surin, båt till fastlandet och vidare buss till khao Lak.)

11009948_10152805489589069_6333790087348288288_nNär vi kom fram till koh Surin på eftermiddagen möttes vi av det där fantastiska ljusturkosa vattnet som man inte tror är på riktigt, och det var strålande sol.

Vi bestämde oss för att ge oss ut på snorklingen dagen efter och ägna eftermiddagen och kvällen till att göra oss hemmastadda, äta och hänga på campen lite.

Och camp var precis vad det var, nu vet inte jag om det fanns något annat boende på ön, men vi bodde på en slags camping.

Tält, sovsäck och ett 8 mm liggunderlag gick att hyra på plats.

Det var ganska mysigt och riktigt häftigt att sova i tält vid strandkanten vid ett av världens vackraste vatten, men jag kan ärligt säga att 8 mm på betonghårt packad sand är jätte jätte hårt.koh surin

Den natten stod regnet som spön i backen och dagen efter när vi skulle åka på vår timeofalifesnorkling var himlen grå och regnet hängde i luften. Detta gjorde ju att snorklingupplevelsen blev lite annan, vattnet var inte längre turkost det var ljusgrönt och sikten inte den bästa tyvärr, jag lyckades i alla fall se lite firrar, bla. ett gäng clownfiskar som lekte kurragömma bland havsanemonerna och en muräna som stack ut sin läbbiga nuna ur ett hål.

Vi tyckte att själva stället, campingen, var lite stelbent och trist. Restaurangen hade öppet vissa tider, många som var där kändes väldigt hemtama och hade koll på hur allt funkade, många hade egen mat med och åt som på en rastplats.

Det var som ett slags kupongsystem som gjorde att allt kändes väldigt bakvänt och krångligt, man gick till en disk och köpte kuponger och sen några meter därifrån handlade man för dom, men ja ja det skapar ju arbetstillfällen.

Om vi åker dit igen i hopp om finare väder så är vi ju lite förberedda på upplägget och då känns det kanske bättre, men för oss då kändes det lite märkligt, det blir ju mörkt fort och VÄLDIGT mörkt blev det.

Elen stängdes någon gång där i det mest svarta och det blev knäpptyst och natti natti liksom, alla ”scouter”drog sig in i sina små kamouflagefärgade iglootält och inväntade soluppgången. Morgonen efter lämnade vi ön för vidare äventyr i strålande sol såklart..men jag är inte bitter..

Koh Samui

Koh Samui 2008 2012

2204_49079794068_31_nBåda gångerna vi varit på Samui har vi åkt hela familjen, och vi har båda gångerna tagit samma trip, börjat med båt till koh Tao sen Koh Phangan och sen avslutat med Samui för att därifrån flyga till Bangkok.

538573_10151229186269069_2096004181_nEfter att ha googlat runt lite bland Samui´s stränder fastnade vi för boput, bägge gångerna faktiskt, den är lite folktommare än dom andra två stora Chaweng och Lamai.

Samui är ju den lite större ön av dom tre, och moppe hade nog varit trevligt här också men som sagt vi har inte haft det när vi haft ”ungarna” med oss även om dom haft åldern inne med råge, vi har fegat lite på den punkten.

Så vi har tagit oss runt med tuk tuk och songthaew den lokala ”bussen”,songthaew som betyder två bänkar och är den där jätte tuk tuken med lite lampor på taket och sen kan det stå på vilka sträckor den går, super smidigt att bara vinka in en sån när man ska nånstans och billigt.

65164_10151229186339069_1580701637_nBoputs stränder var åtminstone när vi var där ”bananbåts” fria.

Vill man shoppa så ligger fishermans village i Boput ett shoppingstråk med flera restauranger och affärer.

Vi har nog aldrig funnit oss riktigt till rätta på Samui tyvärr vi får nog göra ett nytt försök och då ta oss runt lite med moppe och försöka hitta oss ett smultronställe.

Vi har besökt Chaweng beach ett par gånger, shoppingen var bra har jag för mig men vi var inte så förtjusta i beachen då det var alldeles för vågigt och blåsigt, det var också besvärligt med underströmmar och vi fick bevittna när en kille blev fast i strömmarna och drogs utåt, jätte otäckt.

vattenscooteruthyrarna lyckades till slut med stort besvär rädda honom.

Vi fick föresten då lära oss att man inte ska försöka kämpa emot strömmen utan följa med, för den kommer då att ta dig tillbaka tillslut, vågar dock inte svära på att det är sant har som tur är inte behövt testa.

407467_10151231006444069_1544683581_nLamai beach har vi inte besökt än men jag tror att det blir målet om vi provar igen. självklart finns det ju fler mindre beacher på Thailands näst största ö, men dom här tre är dom största och mest kända, jag ska försöka luska runt lite och se om jag kan hitta nån mindre och mysigare om jag tar mig dit igen.

Koh Samui´s flygplats är nog den minsta jag sett, och vad jag vet så är det nog bara Bangkokair och Thaiairways som flyger dit än så länge, det går ju självklart båtar direkt också man behöver ju inte åka via koh Tao och Phangan, det går även att ta sig från Donsak pier via tex surrathani.

Koh Samet

Koh Samet/Samed 2014

IMG_4509_1024Till Koh Samet kommer man med antingen speedboat eller färja från Ban Phe, Och jag förespråkar det senare, färja, den kostar om jag inte minns fel ca 50 bath till skillnad från speedbåten som ligger på ca 200 bath. Färjan går under dagtid väldigt ofta, och speedbåten när den är full.

Färjan ankommer till stora piren och i närheten av den finns många billiga boenden om man inte absolut vill bo på stranden och vill man det så hyr man en moppe som tar en runt i sin jakt på husrum. vid piren finns också ATM.

1507571_10152053823594069_1499613141_nMopederna närmast färjan har en tendens att vara lite dyrare än dom som finns att tillgå längre in på gatan, priset bör ligga på 200-250 bath där.

Vi hyrde rum en bit upp på gatan och om jag inte minns fel så betalade vi 5-600 bath inkl moped.

Koh Samet är en relativt liten ö men om man vill se lite olika stränder så är moppe ett krav, när vi var där var delar av vägarna riktigt usla men vi kunde se att dom var under tillfixning så nu är det säkert mycket bättre.

Sai kaew beach är den största stranden med flest koh samet kopiastora hotell och eldshower, på kvällen rullas grillar ut och det finns ett stort utbud av fisk och skaldjur, restauranger ställer ut bord och stolar, chillakuddar och låga bord på stranden.

Runt ön finns fler fina potatismjölsstränder, en liten väg med restauranger och lite shopping knyter samman piren och sai kaew beach, där det kan vara lite mysigt att gå runt på kvällen.

Att tänka på om ni åker en tur in till fastlandet är att det är inte helt säkert att sista färjan tillbaka går, blir den inte tillräckligt full blir det speedboat tillbaka bra att veta så slipper man reta upp sig på det.koh samet

Koh Samet är en nationalpark som man måste betala ca 200 bath  för falanger och 40 bath för thailändare för att vara på, det är en engångssumma som betalas vid en vaktkur ungefär vi sai kaew, en annan avgift är en ”håll ön ren” avgift som inte är så stor..typ 50 bath som man betalar när man kliver av båten, varför den inte kan ingå i nationalparksavgiften är ett litet mysterium.

koh samet kopia 2Hit åker gärna Thailändarna på helger och lov så ha koll på att det inte är nån helgdag eller en fredag om ni kommer till ön utan att ha bokat i förväg, då kan det vara svårt att hitta boende, bättre att anlända mitt i veckan.

Koh Samet är en vacker ö  med många vackra stränder, men lite för välordnad enl mig.

Koh Phi phi

Phi Phi island            2001-2010

IMG_5696_1024Våran första kärlek måste jag nog säga var phi phi, vi var på vår första resa till thailand, ”ungarna” var då 8,9 och 10 år och vi bodde på en fin resort med fantastisk pool på kamala beach/phuket vi hade åkt på en 14 dagars charter.

Efter nån vecka när vi blivit lite varmare i kläderna så gjorde vi vår första bekantskap med ett sk ”hål i väggen”

och efter lite prutande o fixande hade vi bokat vårat första äventyr, en båtresa med färja till phi phi med öppen retur (även om vi visste att vi bara skulle vara bli borta två nätter..men det lät ju lite coolare)

Efter en resa i skräckblandad förtjusning på en halv (läs hel)-skruttig båt så var vi framme i paradiset, för det var så det kändes, vi hade bokat boende innan avfärd från piren och blev upp hämtade av en kille med kärra som tog oss igenom virrvarret i byn o ut på den motsatta stranden Loh Dalam bay vi blev inkvarterade i en bambuhydda på stranden det var magiskt.

Detta var då 2001 och vi tog longtailbåtar från stranden och var ute hela dagar o snorklade och klev i land på så gott som folktomma stränder.

Nästa trip till vårat älskade Phi Phi var 2004, vi anlände den 25/12 och lämnade den 27/12, vi lämnade sargade till kropp o själ en lika sargad ö

2006 var det dax igen att återvända, fast beslutna att återta vårat förlorade paradis, det var med mycket blandade känslor vi klev iland på piren på ton sai bay, mycket tårar blandat med ödmjukhet och rädslor.

Denna gång var strandnära inget som var prioriterat, utan högt o stabilt var kravet.

Vi tog in på det fina stora Phi Phi hotel..som vi efter en natt bytte mot ett billigare hotell som låg lite mer off men på höga betong pelare och som stod kvar efter tsunamin, det kändes också som rätt val.

Phi Phi var då lite som en kuliss, mycket var uppbyggt på framsidan ut mot ton sai bay men det var fortfarande mycket kvar som mindes om katastrofen, det pratades mycket om att myndigheterna ville komma och bygga stora lyxhotell och diskotek, protesterna var många från öns innevånare och gäster.

Men än så länge kändes phi phi som vanligt bortsett från att mycket fortfarande återstod av röjningsarbete o återuppbyggnad.

167495_483566449068_4106276_nDet skulle dröja fyra år innan vi återvände 2010, och vid första anblicken av hamnen så kändes det i stort sett sig likt, men det dröjde inte länge förrän vi insåg att mycket var förändrat den lilla byn ton sai village hade inte bara byggts upp utan även ut, hur nu detta är möjligt på den pyttelilla ytan, den smala midjan på denna hantelformade ö.

Det var galet mycket folk, den tidigare lugnare baksidan i vars hyddor vi bott den där första gången var förvandlad till ett neon- och teknodunkande diskotek.

Detta är absolut ett bra val för den partysugna.

167437_480740314068_1456700_nEn annan förändring vi upptäckte var att bokningen av longtailbåt hade gått från en privat förhandling mellan dig och föraren till ett färdig ”paketpris”med kartellliknande inslag.

Vi lyckades till slut dock hitta någon form av kompromiss med en lite flexiblare båtförare, och vi gav oss ännu en gång ut i Phi phi´s fantastiska övärld.

162765_480739659068_6686048_nFörutom att lyssna på föraren som man absolut ska göra för dom vet var bästa vattnet är just nu, så måste du berätta vad just du vill se/göra. Då tar han dig till det bästa som öriket har att erbjuda just då.

Ett tips är att besöka den undangömda lagunen Wang long bay.

Vårt besök där blev väldigt ”spännande”

33802_480739909068_4042340_nEfter att puttrat igenom den lilla passagen in till lagunen och vadat iland sista biten så ser jag vår longtail vända om och lämna oss på denna ödestrand i total radioskugga.

Det visar sig att min man har avtalat med honom att komma tillbaka och hämta oss om tre timmar.

Där ligger vi alltså fem blekfisar på en pytte liten strand, ingen båt och det enda som finns är ett litet raserat bambuhus, tät djungel som klättrar uppför lodräta bergsväggar och kristallklart vatten som med tiden kryper längre o längre upp och den lilla stranden blir om möjligt ännu mindre.

164095_480740039068_5981742_nDet kom då och då någon båt med turister som var inne och tittade på den vackra lagunen och vände och åkte igen, dom måste ju ha undrat vad vi var för kufar och hur vi kommit dit.

Som tur är har vi rejält med dricksvatten och solskyddsfaktor med oss och ett stort knippe tillit till människor i allmänhet och thailändare i synnerhet, men det till trots, lite osäkert magpirr måste jag erkänna att jag hade innan vi äntligen såg ”våran” kille komma till vår räddning.

Ett tips är, som alla säkert redan vet att göra upp om pris innan avfärd och inte betala förrän ni är ”hemma”.

63202_480739809068_7663344_nEtt vanligt utflyktsmål när man besöker phi phi öarna är ju ett besök på phi phi ley och då Maya beach som också den ligger i en magiskt vacker lagun, densamma som var filmad i Leonardi di Capris ”the Beach”.

Tyvärr så har alla samma smak o längtan att se vackra platser och lagunen är numera fullsmetad med speedboats o longtailbåtar och snorklande människor så det paradisiska blir lite naggat i kanten, men självklart är det kul att ha sett den eftersom det är ett omtalat resmål i thailand och ”alla” har varit där.

Min åsikt i dagsläget baserat på vår senaste resa till phi phi öarna 2010 är att det är forfarande en magisk plats men väldigt mycket människor och extremt mycket party

jag rekommenderar absolut att åka dit och bilda sig en egen uppfattning men var beredd på trängsel o högmusik.

Koh Phayam

Koh Phayam 2014, 2015

koh phayamPhayam är en liten ö som ligger på Thailands västra sida uppe vid gränsen till Burma.

Dit tar man sig lättast med båt från Ranong, man kan välja antingen färja eller speedboat. Lättast är att boka på plats från ett sk ”hål i väggen”i Ranong, vi brukar gå till mr Pon och Pon´s place http://www.ponplace-ranong.com/och fixa biljetter, det är också ett samlings ställe för folk på resa, man kan äta, ta en öl och utbyta tips och resmål.

koh phayam kopia 2Ön är relativt liten och saknar bilar, väl iland tar man antingen en moppetaxi om man vet vart man ska, men det bästa tycker jag är att hyra en moppe direkt när man kommer av båten, fixa en karta eller fota den stora som finns precis när man kommer av piren.

Har man inte fixat boende kan man ta sig runt på moppen och leta.

Det finns många beacher att välja på även fast ön är liten.

Våran favorit har blivit Ao Kwai, för det är finast strand och fluffigare sand, och inte så mycket ebb.IMG_3940_1024 Men Ao Yai är också fin, stor och bred och liksom plattare sand. De båda är dom största stränderna, sen finns det flera små som ligger lite mer off liksom. Det finns många mysiga restauranger och barer på ön, och alla ligger inte på stranden, ge dom som ligger lite längre upp en chans också.

Den absolut coolaste baren är Hippie bar som ligger nästan längst bort på Ao Kwai stranden, den är byggd av drivved och ser ut som ett gammalt skepp utifrån och med många läckra små hangouts inne, absolut ett måste om man är på Phayam.

Boende finns från ca 400-3000 bath.

koh phayam kopiaFler av resorterna har endast tillgång till el några få timmar om dygnet.

Här på ön odlas cashew nötter och nån sa till oss att dom är en riktig storproducent.Så nu mera så kollar jag alltid var nötterna kommer ifrån när jag handlar, det känns lite kul att ha varit i nötternas barnkammare.

Koh Phayam är en riktig favorit ö faktiskt.

Koh Phangan

Koh Phangan 2008 2012

2204_49198364068_3481_nFörsta gången vi besökte koh Phangan -08 råkade vi hamna vad vi tyckte var väldigt off så att säga, på Haad Yao beach som ligger på den nordvästra delen av Phangan ovanför Thong Sala den lilla ”stad” dit dom flesta färjor anländer.

Nu är det säkert mer happenings där uppe än vad det var då, vi hamnade på ett alldeles nybyggt super modernt hotell och vi var garanterat dom första gästerna, det var liksom inte riktigt klart, så vi bodde jätte billigt men trist, det fanns en dammig gatsnutt utanför med en liten affär som sålde typ 30 baths flipflop och huvudvärkspulver (ja pulver) där gick vi fram och tillbaka i två dagar, ena hållet på stranden och åt andra hållet på gatsnutten, det tog inte längre än så för oss och ungarna att tröttna innan vi drog vidare.

Andra gången åkte vi också hela familjen, men nu hade vi siktet inställt på fullmoonpartyt, det kändes som om det var dags att vara med om det.

206648_10151224147959069_846665883_nEtt tips är att om det är tid för fullmoonparty boka gärna boende innan. Det hade inte vi gjort…efter mycket letande hittade vi ett pyttelitet rum där vi knölade in oss alla fem, men det var på behagligt mingelavstånd till själva fullmoonstranden Haad Rin som ligger sydöst på Phangan.

294041_10151224558889069_243529873_nVi kom som sagt dagen innan festen, så vi hann gå runt lite i närområdet och fick även möjlighet att se fullmoonstranden i dagsljus och utan fest, och det är faktiskt en fantastiskt vacker strand även i solljus.

Själva byn ner mot den andra piren på motsatt sida av Haad Rin var även den ganska mysig dagtid och inte allt för mycket folkträngsel, lite småshopping och lite restauranger och barer.

Det var när kvällen kom allt bytte skepnad, vi tänkte gå ”all in” nu när vi ändå var där och färgade oss med neonfärger och kläder för att ”smälta in”.

koh phanganVi gick väl ut hyfsat tidigt men när det blivit mörkt, och gick neråt till stranden, gatorna kantades med stånd som sålde sk. ”buckets”, leksakshinkar med drinkar, oftast cola, redbull och samsong och ett antal sugrör, med det gick även att få moijtobuckets om så önskades, förutom att gatan ner var full av dessa försäljare så var hela översta delen av stranden fullsmetad av dom jag tror inte att jag överdriver om jag säger att det var ett par hundra stånd.

574826_10151226283419069_42705627_nSå färgglada och med ett par sugrörsförsedda hinkar i händerna tog vi oss an vårat första (och min mans och mitt troligen sista ) fullmoonparty.

Musiken var massiv, det var riggat med gigantiska högtalare som pumpade ut tecno så det stod härliga till, thailändare älskar sina högtalare, det fanns som platåer uppställda som snabbt fylldes med dansande människor, och det kom fler, och det kom fler.

Ett litet område i ena hörnet på stranden var inhägnat och med en vakt som satt på en stol vid ingången, en skylt talade om att det var en ”sleeping area”. Fantastiskt fyndigt tycker jag, dit kunde man alltså gå in om man fått lite för många plasthinkar och behövde vila lite och slapp att bli trampad på eller att nån olovandes”lånade” ens pengar o telefon och sånt, perfekt ju.

11910775_10153201954574069_1918912921_nEfter ett par timmar hade delar av oss fått nog av att försöka hålla ihop gruppen, och vi bestämde oss för att det räckte med fullmånar för oss, dom som vill stannade och festade vidare.

När vi började gå hemåt inser vi att festen har precis börjat, det som vi trodde var fullt och mycket folk var folktomt i jämfört med vad som komma skulle, på vägen hem mötte vi alla dom som kom från dom närliggande öarna för att festa, sen var det fullt.

Vissa av dom yngre medlemmarna av familjen kom hemramlande betydligt senare, morgonen efter for vi vidare till Koh Samui, nöjda med att åtminstone kunna säga att nu hade vi iallafall varit på koh Phangans fullmoons party.

Koh Mook

Koh Mook 2012

koh mook kopiatyvärr känns det inte som om jag har så mycket att säga om koh Mook ändå har jag nog tillbringat 5-6 nätter där, svårt att säga varför den ön inte gjort så stort intryck, ändå har jag inget dåligt att säga.

Vi har nog i princip gått runt hela ön på korsen och tvärsen och vissa delar av ön har beacher vita som potatismjöl.

Boende finns i alla nivåer allt från tält till jätte lyxiga Bungalows.

koh mookDen största och mest kända beachen är charlie beach eller farang beach som den också kallas, väldigt fin sådan med en matta av bungalows av något bättre standard och med mycket barnfamiljer lite trist i mitt tycke nu när man inte själv har små barn men som säkert hade passat oss ypperligt några år tidigare, var sak har sin tid.

Lite enklare boenden finns längre upp på ön och närmare fishermans village där vi bodde, där kändes det fortfarande genuint, vi bodde på coco lodge som hade allt från tältboende, bamboohyddor och lite finare sten bungalows, ett mysigt och lite mindre ställe.

Vi tog också en tidig morgontur till smaragdgrottan som är en riktig turistfälla men var jätte häftigt att se, tipset är att åka tidigt så man slipper den värsta anstormningen av turister för det blir lätt klaustrofobiskt när man simmar inne i den mörka grottan och det blir mycket folk.

Vi hade turen att vara ensamma när vi kom, men mötte alla andra som kom i grottans inlopp på vägen ut. Det fanns sparsamt med shopping och restauranger när vi var där, och då nästan uteslutande i anknytning till någon resort, det fanns ej heller någon ATM då.

Men som sagt detta var 2012 det kan ha hänt mycket sen dess, lovar att uppdatera om vi kommer dit igen. Denna gång var det ett stopp på vår väg ner mot Malaysia.