Koh Chang (östra thailand) 2011, 2013, 2014

Detta är en av många favoritöar som vi återvänt till flera gånger och förmodligen kommer att återvända till fler gånger. Resan dit är lite tuff, vi har aldrig flugit till Trat och vidare som jag vet att man kan, utan vi har alltid åkt landledes.

Första resan dit var en skräckupplevelse, vi tog nattbussen från bangkoks flygplats, den visade sig vara en minibuss, vilket jag sällan eller aldrig rekommenderar utan finns det stor buss så är det alltid att rekommendera. Visst det tar ofta lite längre tid men det är det värt både ekonomiskt och för själva upplevelsen, du sitter bekvämare, har alltid ett EGET säte vilket inte alltid är fallet då det gäller minivans, dom går att fylla till bristningsgränsen och när man tror den är full finns det alltid plats för någon släkting som ska den vägen, ett par rissäckar, i värsta fall några höns, eller en och annan orangeklädd munk på villovägar.

Men intet ont anande klev vi på vår minibuss, chauffören var nog inne på sitt andra dygn bakom ratten, hade fullt spett på ac:n för att hålla sig vaken och körde som om han stulit bilen, vi hade trott att vi skulle kunna sova lite på vägen men det var inte helt självklart, första timmarna ägnades åt att klamra sig fast så gått det gick. men när vi till slut lyckades somna av total utmattning eller av att hjärnan kopplades bort i någon slags förnekelse av rädslan att vägdöden dö, så vaknade vi efter hur lång tid vet jag inte av att det var väldigt tyst och stilla. Det visade sig att vi tydligen var framme vid färjan men chauffören hade somnat i kön..varpå att nästan alla åkt på och vi höll på missa denna tidiga morgonfärja.

koh chang kopiaUtan vidare missnöjen men trötta tillgränsen av medvetslöshet kom vi fram till koh Chang, eftersom vi inte hade bokat något boende innan blev vi avsläppta på den resorten som på något sätt var knuten till bussbolaget, Siam Hut. Denna resort består av mycket enkla bungalows som redan då 2011 var väldigt nergångna, men eftersom vi var helt slut och dom hade två lediga så tog vi dom, kvarterade in ungarna i den ena och oss i den andra med löfte om att vi bara skulle sova ett par timmar och sen försöka hitta ett annat boende. Men som vi märkt att det nästan alltid är med oss, hur illa ett ställe än verkar vara vid första anblicken så brukar det räcka med att man sovit där en stund eller en natt så känns stället som ”hemma”. Visst det var fortfarande rätt sunkigt men under moskitnätet kändes det ändå rätt bra.

Siam Hut i sig var när vi acklimatiserat oss ett perfekt ställe för oss skulle det visa sig, det fanns en stor ”veranda” ut mot vattnet som både fungerade som restaurang och hängställe med låga bord och chillakuddar, på kvällarna visades film på en gigantisk duk via projektor samtidigt som det var BBQ på stranden, en kväll i veckan var det party med strandens ambulerande högtalaranläggning, den natten krävdes det starka drinkar eller öronproppar för att kunna sova, eller så fick man strunta i att sova och parta med helt enkelt.

koh changDenna resort ligger på Lonley Beach och det är väl inte den finaste beachen på Chang, den är ganska liten och vissa perioder har vattnet en förmåga att ta med sig sanden och då blir den fläckvis väldigt stenig. Men vi har trots detta återvänt till denna strand och även Siam Hut, mycket pågrund av den lilla byn som ligger där, vi tycker att det är mysigt att mingla runt lite på kvällarna och ibland även på dagarna. Som på nästan alla platser i Thailand så finns det ju självklart turister det är ju en del av deras levebröd, men jag tycker ändå att just här på lonley beach är det lite färre och en annan kategori, inte så mycket småbarn men ganska mycket ungdomar och en ganska avslappnat stämning, många tattuerings shoppar och många barer med live musik och lite rastastuk om ni förstår vad jag menar.

Senaste gången vi var där 2014 bodde vi också på Siam Hut, men tyvärr tycker vi nog att dom börjar nå sin gräns med sitt dåliga underhåll på hyddorna, vi bor gärna enkelt det behöver inte ens vara speciellt rent, men saker ska funka, det ska gå att låsa dörren, man ska kunna duscha utan att allt vatten rinner ut i sovdelen, det ska finnas fungerande ”rumpdusch” och lite såna basicgrejjer. Det dom av någon outgrundlig anledning lagt energi och pengar på är att bygga en pool med vattensprutande elefanter, köpt fula plaststolar som de bytt ut chillakuddarna på ”verandan” med…ja ibland fattar man inte riktigt hur dom tänker, så nästa gång kommer vi inte att bo där tror jag. Däremot gillar jag fortfarande den byn så dit blir det nog i alla fall Som jag sagt förut är fördelen med att resa utan barn att moppe är ett självklart val, det blir så mycket mer av vistelsen.

2014 när vi reste själva åkte vi runt mer och kollade in dom andra beacherna, White Sand ligger ganska tidigt när man kommer till ön och är nog den största och mest välkända beachen. Den är bred och lång och har som namnet skvallrar om vit sand. Här är det mycket aktivitet, shopping, Restauranger, många resorter och mycket folk, lite grann som phuket för 10-15 år sen det mesta händer förståss i mitten på stranden men om man har vattnet framför sig och går till höger nästan så långt man kan komma finns några mysiga guesthouse och restauranger som man inte får missa bara för att dom ligger lite off.

koh chang kopia 2Vi har även gjort lite avstickare till beacher i slutet av ön, där ligger många fina stränder, men som i mitt tycke ligger lite avsides, men är helt ok att göra dagsutflykter till, men det är ju en smaksak förståss. Efter vägarna är det mycket apor så man får var lite försiktig så man inte blir överraskad bakom kröken. Aporna är inte jätte aggressiva men mitt tips är att inte gå för nära och att inte mata dom, det är trots allt vilda djur som har blivit lite för vana med människor för att vara rädda så lämna inte era grejer, njut av dom på avstånd så slipper ni tråkigheter…det går ju trots allt att zooma bilderna efteråt hi hi.

Det är lite långt mellan stränderna så om man inte varit på ön tidigare och inte vet vad man gillar rekommenderar jag att endast boka ett par nätter till att börja med, hyr en moppe och åk runt och hitta erat ställe. Vi kommer med säkerhet att återvända till Chang men då med stor buss det var betydligt trevligare och vi kommer förmodligen bo på lonley beach och vi kommer att besöka vårt favorit tillhåll ”stone free”som ligger inne i byn det är det enda som är säkert..

Från backpacker till flashpacker😜🤩(khlong Kloi beach)

Nu har vi alltså avnjutit sötman av det ”ljuva livet” i några nätter, och börjar vänja oss vid att promenera rätt ner på stranden ( genom restaurangen) på morgonen, efter en sval natt till toner av soft hissmusik.

Stranden är jättefin och vattnet är badkarsvarmt på gränsen till för varmt för att ens svalka. Det är en ”lagom” stor strand som är kantad av små resorter med tillhörande restauranger, ifrån stranden ser man över till den långa piren i Bang Bao och fiskebyn.

Prisnivån på resataurangerna längs stranden är något högre än längs vägen och Lonley beach som har högre konkurrens, här tar till och med den lilla affären samma pris för en liten öl som strandrestaurangen vilket känns lite tokigt. Om du däremot går in bakom till den lilla ”byn” som är så liten så den knappt kan kallas by, så finns fler små restauranger som håller lägre priser men hög nivå på maten.

Vi har även lyckats hitta en reaggie bar värd namnet här, som har gått all in med stylingen och som inte sparat på krutet. Dom håller även med live musik till den något överprissatta ölen och drinkarna. Men får ändå några extra saronger från oss för mysigt häng, trevlig personal och fungerande toa.

Efter dagens strandhäng brukar vi försöka motstå frestelsen att lägga oss i vår svala bungalow och istället sätta oss på moppen och utforska omgivningarna lite, jag börjar nu vänja mig vid koh Changs galna vägar, det är backar och kurvor som man i början tror är omöjliga att ta sig upp, ner eller igenom. Men efter snart två veckor här känns det helt ok…och nästan, men bara nästan lite kul (men säg inte det till Rickard)

För den som inte vet det kan jag berätta att det kryllar av apor här, dom knallar obrydda omkring på telefontrådarna (heter dom det fortfarande, har telefoner trådar ?) eller så sitter de längs vägarna och ibland går dom mitt i vägen när man kommer åkande och spelar både blinda o döva fast vi tutar och nästan kör på dom. Jag tycker personligen att dom är lite läbbiga, fast många står nära o fotar och matar dom och ibland har man sett att dom ryckt kassar ur händerna på folk som stått för nära, inte kul att se sin nya sarong eller i värsta fall plånka fara in i djungeln och evigheten. Nej jag litar inte på dom små gynnarna.

Igår kväll när vi satt och åt vid vår restaurang såg Rickard först en stor skugga ute i vattnet, så han gick ner för att se vad det var, han såg bara att det simmade längs strandkanten men inte vad det var, efter ett tag så gick en av tjejerna på restaurangen ner eftersom hon också fått syn på skuggan, och då blir man ju lite nyfiken, det visade sig att det var en stor catfish enligt henne och dom brukar inte gå så nära stranden vi försökte gå efter den och fota men bilderna blev inte så bra, men hon upptäckte tydligen en massa småfisk i stimm, som hon och några till ägnade resten av kvällen till att ta upp ( kattfirren fick simma vidare.)

Ikväll är det veckans happening på vår resort.. som föresten har det fancy namnet YuYu Golden beach resort. I kväll hade dom BBQ och kvällen till ära har man tagit in en discjockey (heter det ens det längre?) som till en början spelar någon konstig psykidelisk musik som är nån blandning av modern jazz och salsa med någon slags dunk dunka i bakgrunden, typ hissmusik extra allt, fattar inte riktigt hur dom tänkte där…

Kvällen slutade dock bra, musiksabotören med dom dyra hörlurarna gav upp och lämnade över till Nick en thaitrubadiur som kanske spelar gitarr lite bättre än han sjunger så ordningen var återställd.

och framåt nattkröken hamnade vi hos chan Siam bar mer känt som hippibussbaren tror jag. Rickard bjöd på sig själv och jammade loss på scenen till min och övriga två gästers förtjusning.

I morgon checkar vi ut och lämnar koh Chang med Trat som mål, främst för att lämna tillbaka moppen som vi hyrde där för drygt två veckor sen, det är galet hur fort tiden rusar iväg.

Bonus material: den skitdåliga bilden på ”the catfish”…jag gick ändå ganska nära 😳

Gamla vänner och nya beacher😍🏖

Nu har vi träffat lite gamla vänner igen som vi har hängt med i några dagar, dom hade ingen ”moppe” så vi har sysselsatt oss i närområdet, det har blivit lite sol, inte så mycket bad men mycket mat o prat. Trevligt med lite avbrott i vår vardag.

Det har även blivit lite tatueringar gjorda nere hos Bamboo Tatto by One. Och Igår kväll var vi alla nerbjudna på BBQ middag nere i byn hos One och hans familj. Dom bullade upp rejält med stora white Snappers, revbenspjäll, fiskkakor, kyckling och en massa grönsaker.

Supergott och jättegulligt gjort, de andra i vårat lilla gäng skulle upp tidigt i morse för vidare färd mot Bangkok så dom smet hem lite tidigare för slutpackning och sömn, jag och Rickard hängde oss kvar lite längre. Det blev mycket prat runt bordet, ackompanjerat av hundar, ungar och blivande kunder som kom förbi, även av musiken ifrån alla barer runt omkring, en mycket trevlig kväll.

Men eftersom vi har lite myror i brallorna och vi nu bott vid Lonley beach i 10 dagar, så har vi ägnat dagen åt att åka runt på moppen för att leta ett nytt boende vid någon annan av koh Changs beacher. Det har i princip tagit hela dagen.

Men det är sånt som inte gör något, det blir ju lite som en resa i resan, vi åker in på småvägar när det tycker upp någon eller stannar till när vi ser någon lockande skylt efter vägen. Kollar lite priser på boende som verkar intressanta eller bara stannar och tar något att dricka eller äta.

Efter några stopp längs vägen bestämde vi oss till slut för att våra sista fem dagar här på ön, ville vi bo strandnära och lite lyxigare än vi gjort tidigare under resan. Vi bestämde oss till slut för Klong Kloi beach som ligger längre söderut på ön och lite öster om fiskebyn Bang Bao och piren.

Vi bokade efter lite prut en finfin bungalow med utsikt mot havet…i och för sig ”seaview via restaurangen”….men ändå. Så i morgonbitti flyttar vi vårat pick o pack för att leva lite ”flash-Packer” liv i fem nätter.

I kväll blev det då sista solnedgången ifrån vår lilla veranda på en bakgata på Lonley beach, och sista kvällen vi somnar till tonerna från weather girl’s gamla slagdänga från 80-talet, ”it’s raining men”…ibland överröstat av club musiken ifrån party gatan, näh i morrn blir det till nya toner.

Lonley beach, inte så lonley..inte så mycket beach, men ändå hemma😊🏡

Vi hade ju en tanke på att nu när vi skulle vara på Koh Chang under en ganska lång tid, så skulle vi även prova att bo på lite olika beacher. Men som så många andra gånger under våra resor så gjordes planen om. Man pratar med lite folk efter vägen, tar till sig lite och klurar på vad det är man egentligen vill, och vips så har man bytt spår lite grann.

Vi tog en heldag på white sand igår med moppen, vi strosade runt o kollade lite shopping och hängde på stranden lite. Stranden är som vi i och för sig redan visste fin, men vi som är och har blivit lite vind och vågkänsliga upplevde att det var väldigt höga vågor (allt är ju relativt), men tänkte att det kanske det var överallt idag. Men näh! Gjorde nämligen en vetenskaplig test och ”ringde en vän” som satt vid stranden på koh Lanta och bad honom skicka en bild på nu läget….inga vågor där inte.

Jag hade också fått för mig att WS var mycket längre än den var, liksom oändlig..men näh! Den är lite mer promenadvänlig i mitt tycke, man ser ett slut inom en rimlig tid. Den här dagen hade det tyvärr varit någon form av olje utsläpp så skor och fötter behövde saneras efter hemkomst, men stranden var ändå både vit och beachig.

Whitesand beach

Jag kan tänka mig att whitesand är lite mysigt på kvällarna speciellt på stranden med mycket strandrestauranger och lampor och sånt i alla fall fick man en en känsla av det.

Lonley beach

Vi känner oss dock nöjda med vårat val att stanna på Lonley beach, visserligen är stora delar av stranden inte mycket att hurra för och det är lite ruffigt..

…och ibland kan ljudnivåerna peaka lite väl, men det är ändå mysigt och man behöver ju inte hänga mitt i smeten varje kväll. Det funkar att hänga på sin lilla veranda i skenet från ett levande ljus. Och antingen ta del av andras musik på avstånd, eller sin egna medhavda.

Rutinerade som vi har blivit har vi nu även en dödsarsenal med produkter som håller dom gigantiska getingliknande grejjerna som har fattat tycke för vårat sällskap på behörigt avstånd, myggorna och andra ovälkomna gäster likaså.

 

..otippat att sakna Ola-Conny och Morgan😅📺

Nu har våra vänner lämnat koh Chang och vi är åter ensamma, eller kanske inte ensamma direkt…det är lite skillnad mot de senaste platserna vi besökt, här är det nog folk ute på ”stan” dygnets alla timmar. Det är ett konstant mer eller mindre brus av musik och trafik. Men det är på något sätt både tröttsamt och lite trevligt, utbudet av mat blir ju större och det ligger restauranger överallt.

Vi har mest hängt på kai bae beach dom senaste dagarna, och igår även på ”vår” beach..Lonley beach. Det har varit lite mulet och det har även kommit lite regn. Man känner av att vi kommit in i marsmånad, det är varmt och luftfuktigheten är påträngande hög. Som tur är blir det något bättre under natten, vi sover med öppet fönster och fläkt och det funkar bra. Men ingenting torkar riktigt även om vi hänger ut det på på veranda räcket.

Igår lämnade vi in lite kläder på tvätt och i morse när vi gick och åt frukost såg vi att den hängde på en ställning på andra sidan gatan på tork, känns ju lite lustigt att se sina trosor hänga ute på byn när man går förbi.

Det är ju en lyx att varje dag gå och sätta sig någonstans och beställa det man vill äta och sen bara bli serverad, och jag trodde aldrig att dessa ord skulle komma ur min mun, men hur konstigt det än kanske låter, så saknar jag att bara äta nåt ”hemma”, att slippa gå iväg. Jag kan sakna att bara ligga i soffan och flippa mellan tråkiga kanaler på TV:n..jag saknar till och med Ullared på 5:an och typ bonde söker fru…

Sen vet jag att det räcker med att höra Introt eller släpa hem dom första kassarna från Coop så är jag less och drömmer mig bort igen.

Idag har vi bytt boende även om vi är kvar på samma beacharea så är det ibland skönt att byta miljö. Vi har nu en lite större och ljusare bungalow, men fortfarande med fläkt.

Det har även idag blivit lite strandhäng med sällskap av seriemördare och annat löst folk på läsplattan.

På vägen hem stannade vi och köpte lite färsk ananas och en påse kryddblandning av salt, socker och chili i en av dom locala affärerna som vi avnjöt på verandan, så himla gott med det starksötsalta till den färska frukten, det funkar ju till äpplen eller annan frukt också men denna gång blev det ananas.

 

 

 

And now we have some job2do❤️

IMG_0896(Koh Chang)

Biljetter blev införskaffade och hela upplägget var ju lite som det brukar på såna här orter…biljett och två fria drinkar på köpet.

Det var även lite oklart vilken tid själva spelningen skulle äga rum, men ivriga som vi var såg vi till att vara ute i god tid!.. tror vi var bänkade oss kl18 på restaurangen (gäller ju att få bra bord?) Hela Tratprovinsens SÄPO var också på plats mycket välklädda killar??.

Ölen kostade tre gånger priset mot det vanliga, maten var god men upplägget lite roddigt med något av lunchserveringens aura. Första timmarna spelades det lite blandat livemusik och studio, det bjöds på eldshow som sig bör av det något bättre slaget och av killar med höftskynken i Tarzan stil.

IMG_0895

Job2do

Timmarna gick och folk fylldes på innan det äntligen började närma sig kvällens happening. SomRom band klev upp på scenen och började värma upp sig och publiken innan job2do him self kom i egen hög person…han dök upp ca 23!!

IMG_0897

Long beach

Som Rom  är ju också så sjukt bra, jag tycker ju att det är så härligt med reggae…och blir det dessutom blandat med Thai, ja då är det ju bara bäst. Så himla kul att äntligen fått se dom live tillsammans.

Idag har vi tagit mopparna till andra sidan av koh Chang som vi helt missat när vi varit här tidigare gånger. Det var en ganska lång utflykt, men kul att få se resten av ön, vi tog oss till Longbeach, som trots namnet inte alls var så himla lång..mer än att den låg långtbort isåfall.

IMG_0898

Long beach

IMG_0899

Long beach

inte så mycket boende på den sidan några spridda resorter men vid longbeach hittade vi ett, med boeende för 200-300baht/natten, det ligger lite off men med mysigt häng, enkla bambuhyddor, ingen täckning på mobilen, god mat och familjär stämning.

”Hemma” på lonleybeach igen på kvällen åt vi på vårat nyfunna favorit hak, kanske inte det mysigaste plejset men med supergod mat och trevlig o glad personal, alltid fullt av gäster, allt vi ätit det 3-4 gånger vi varit där har varit kanon.. Deng seafoods heter det och ligger strax efter bron från byn sett.

i morgon bitti bär det av till koh Mak med morgon färjan, det ska bli kul för där har vi inte varit tidigare, alltid kul att se något nytt.

Från nordväst till sydost ⛴

IMG_0887(Koh Chang)

Det har blivit mycket resa senaste dygnet efter att vi klev på nattåget i Chiang Mai, det avgick vid 17-tiden och ankom Bangkok station ca 7.30 morgonen efter.

Vi begav oss på direkten iväg till Ekkamai busstation i hopp om att greppa några biljetter till Koh Chang, vi är inte riktigt överens med vädret nere i södra Thailand än, så vi fegar lite halvsydost så länge ?☀

Tidigaste biljetterna med stor buss var till 10.30 så det fick det bli, minivan was never an option…

Jag har lite dålig koll känner jag nu, men jag tror att resan till Trat tog typ 5 timmar nonstop . Som en liten avrundning sen så blev det en taxi ner till piren, färja och taxi tilll lonley beach puh!!!IMG_0888

Nu hade det hunnit bli mörkt och dom kanske sex sju…(kanske fler) första boendena vi kom till var fullbelagda, på ett ställe fick vi dock ett löfte att sova i baren om vi inte skulle hitta något, vi var ju inte de enda som flydde regnet och törstade efter sol och bad.

IMG_0891

Kanon boeende…men på riktigt hårdaste sängarna ever, men man vänjer sig..eller?

Det slutade med att vi hittade ett för ett i mina ögon överpris och sen ett annat till ett annat överpris, det blev en natt där, dagen efter nosade vi upp lite andra ställen, bor nu till en tredje del drygt av priset (300 B/ natt) två nu mera avhysta kackisar istället för en…och om möjligt Thailands hårdaste säng, och i den tävlingen är konkurrensen ”stenhård”.

Men fantastiskt gulliga ägare och personal väger upp det mesta❤.

Nu äntligen går dagarnas tema i sol, bad och mat. Mycket är förändrat sen senast vi var här men mycket är sig också likt. Flyers med gratis drinkar/buckets, högljudd tecnomusik i sena timmen, en och annan apa på telefontrådarna.IMG_0894

En picup kör fram och tillbaka med högtalarna på fullt spett och annonserar ut att job2do kommer att spela på whitesandbeach i morgonkväll…den infon är dock på Thai så nu har Rickard fått uppgiften att åka och kolla upp om eventuella  biljetter behövs eller inte, vi har konsekvent lyckats missa deras spelningar varje gång vi varit i Thailand, så nu är det vår tur?

Skinnet har nu börjat anta en mörkare nyans och själen har börjat landa i vilandet, life is good?❤