Koh Libong 2016

koh Libong 2016

imageVi anlände till koh Libong lite på vinst o förlust, då buden på om det fanns boende eller inte var varierande. Enligt bokningssajter på nätet så var det fullbokat överallt men vi tänkte att det var inte så lång båtresa och om vi åkte på morgonen så skulle vi hinna tillbaka till fastlandet innan det blev kväll om vi inte hittade någonstans att bo.

Vi hoppade på en longtail som skulle till ön, tror vi betalade 50 bath var.

När vi anlände piren så stod det flera moppe tuktukar och väntade så vi lastade upp oss på en sån och bad att bli körda till någon resort av budgetmodell.image

Det som slog oss var att vägarna var jättefina betongvägar trots att trafiken var väldigt sparsam.

Vi åkte tvärs över ön igenom små byar och samhällen, och jag har den känslan av att dom resorter som fanns låg på andra sidan ön mot där piren var. Vi blev avsläppta vid Libong beach resort och vår chaufför var mycket övertygande om att där fanns det budget rum och på resorten bredvid fanns det inte.

imageOch turen var på vår sida, det fanns bungalows i tre prisklasser, vi valde den lägsta och bad att få se den.

Vår erfarenhet är att det är bättre att jobba sig uppåt och se det billigaste alternativet först istället för tvärtom.

Vårt första visningsalternativ var det enda vi kom att se från insidan, och vad utsidan anbelangar så fanns det nog två andra alternativ som var lite större än vår bungalow och kanske lite finare, en rad beachfront och en i rad bakom och sen vår då som låg längst bort.image

Det som skilde vår bunge denna gång från andra vi haft var ”ståtoan”, efter tio gånger i Thailand och flera avstickare till andra asiatiska länder så är detta första gången vi haft ”egen ståtoa” och ändå har vi bott på både billigare och ”genuinare” (..om ni förstår vad jag menar) ?ställen än detta. Man får se allt som en utmaning, och man får tänka som så att det är bara att gilla läget och om några år är man väl för stelbent för att ens tänka tanken..det är liksom nu eller aldrig.

imageVi hyrde inte moppe på den här ön utan dom utforskningar vi gjorde gjordes till fots, det resulterade ju i att vi till största delen höll oss i närmiljön. Det blev lite promenader utefter stranden som var hyfsat lång och på vissa delar endast framkomlig vid lågvatten, det låg nog fyra resorter inklusive vår efter stranden.

Den resorten och restaurangen som vi fastnade mest för var den som låg längst bort, Libong Sunset Resort, den låg på lagom promenad avstånd från oss, antingen gick vi igenom en liten by och bitvis lite djungel, eller vid lågvatten så gick vi på stranden. Sista kvällen vi åt där tog vi oss dessutom i becksvart mörker hem genom den nedsläckta byn och ”ficklampade” oss över rötter och sten på djungelstigen, läskigt…och lite spännande också.image

Öns innevånare är övervägande muslimer, det är lugnt och stilla och partyfaktorn väldigt låg, vi som lätt blir lite uttråkade efter typ 4 dagar när dom flesta stigarna inom promenad avstånd är upptrampade, borde kanske letat upp en moppe och tagit oss runt mer, men som det nu var blev det inte så..tror inte jag såg någon moppeuthyrning ens.

imageEn av öns huvudattraktioner är ju Dugongerna/sjökorna som har en population här utanför. Det finns många båtturer som tar en ut till deras tillhåll, vi hängde dock där ute på vattnet en dag utan att få en skymt av dom..men men vi fick ju andas lite sjöluft och bättra på brännan lite så vi deppade inte ihop för det.

imageFörutom de fyra resorterna så kändes Libong väldigt oturistig, böneutrop hördes på vissa tider, de bofasta var vänliga och kändes glada att se oss. I det stora hela gillade vi Libong önskar dock så här efteråt att vi skulle lagt lite energi på att försöka hyra moppe så att vi fått se mer av ön, men det får väl bli nästa gång vi har vägarna förbi.

Koh Similian 2016

Koh Similian 2016

En tidig morgon blev vi upphämtade utanför vårt guesthouse i Bang Niang i Khao Lak för att bli körda till en uppsamlingsplats och pir. Där blev vi försedda med frukost och indelade i grupper.

När alla Similianresenärer var samlade (ca 5 busslaster) och alla ätit så fick vi information i varje enskild grupp av ”vår” ledare.

Vi blev uppdaterade gällande hålltider för dagen och aktiviteter, det som dock stannade kvar som ett mantra när infostunden var över var att ”den som inte är på plats i båten på angiven tid blir lämnad”.

12516492_10153641248159069_156077179_nFlipfloppsen fick vi lägga i en stor korg innan ombordstigning, speedbåtarna fylldes till sista plats och vi for iväg ut på det blå. Den utförliga informationen till trots så kommer jag inte ihåg vad dom olika öarna vi besökte hette, varken nu eller då…eller egentligen besökte vi nog bara en i den bemärkelsen att vi klev iland. De andra stoppen gjordes med dopp från båten och snorkling.

Vattnet var verkligen fantastiskt och fiskarna många och färgglada men själva upplevelsen grumlades av mängden snorklare och skräcken att inte ha koll på när man skulle upp ur vattnet och vidare, av rädsla att bli lämnad kvar.12899880_10153641248094069_251168802_n

Från mitten av april och ca 6 månader framåt är det ”stängt” på similian islands för att koraller och övriga vattendjur ska få vila, och det är fullt förståeligt när man har sett hur galet mycket folk som besöker vattnet runt dessa öar den andra halvan på året.

Lunchen som ingick i utflykten serverades på en av öarna som jag tyvärr inte heller kommer i håg namnet på, men det är nog egentligen ointressant, man kommer dit man kommer det finns liksom inget utrymme för några spontana egenutflykter.

12380248_10153641248019069_242392172_nMan får inte vara hur osmidig och stelbent som helst för att delta i denna lunchaktivitet, båten bojjades upp en bra bit från stranden och vattnet var midjedjupt och vågigt så ilandstigningen var inte någon ”walk in the park”. Vid lyckad landstigning serverades dock buffé modell storkök möter kollo, ganska gott men ingen kulinarisk upplevelse.

Efter lunchen var det fri lek ett tag med sol och bad från stranden. Efter ett par stopp för mer snorkling var det så dags för hemfärd.12721878_10153641247939069_714333894_n

När vi åter klev iland på piren stod våra flipflops uppradade par om par på bryggan, ”mellis” serverades innan vår buss kom och tog oss till upphämtningsplatsen och i vårt fall då vårat guesthouse, missioncomplete 1900 bath pp.

Ja vad ska man säga?..kul att ha varit där, vackert ja, mer uppstyrt än förväntat, hade önskat mer frihet till att bestämma hur länge man ville snorkla, på tok för mycket folk, för lite paradis känsla för mycket skolresa.

12899960_10153641248129069_878858831_nVärt pengarna? i svenska pengar ja..i bath nej. Vi som alltid tänker bath när vi är i Thailand för att få ett fungerande liv där, och en känsla för vad som är värt eller ocker, fick för en gångs skull tänka kronor, ibland får man göra det för att få se och göra saker man verkligen vill, det funkar så länge man vet att det är något som är taget ur vårt vardagliga sammanhang där. Vi blir inte vare sig rikare eller lyckligare av att komma hem till sverige och ångra oss för att vi varit dumsnåla och ”tjänat” ett par hundrakronor.

Ban Ta Khun 2016

imageOm man sätter fingret någonstans mittemellan Surat Thani och Khao Lak så hamnar man ungefär i Ban ta khun, och det var precis så vi gjorde. Vi hade ca en vecka på oss innan vi skulle träffa en kompis i khao Lak och vi ville se något nytt på vägen.

Bussen från Surat stannade på en bred 6 filig landsväg utanför seveneleven och en mindre matmarknad, eftersom vi inte hade en aning om vart vi skulle ta vägen så satte vi vårt hopp till ”slevenpersonalens” engelska kunskaper och lokal kännedom.

Hur det stod till med lokalkännedomen fick vi aldrig veta eftersom deras engelska var snäppet sämre än min thai.

Vi försökte förhandla med en tuktukförare om priset att köra oss till närmaste guesthouse, även detta blev en återvändsgränd.

Men skam den som ger sig vi skickade upp ryggorna där dom skulle sitta och började gå.image

Vi använde oss som så många andra gånger av mobilappen ”karta”, lokaliserade ån/floden och gick åt det hållet, vi tänkte att fanns det något så skulle det vara trevligt att bo där.Väl framme vid vattendraget fanns mycket riktigt ett boende bestående av ett litet område med ett tiotal betong-bungalows och där checkade vi in.image

Restaurang utbudet i Ban ta Khun är inte det bästa och dom som finns har lite svår navigerade menyer, men med lite pekande och handviftande så går det att få till en måltid. Jag ska villigt erkänna att kosten under dessa fyra dagar vi stannade i byn blev ganska ensidig, papayasallad är ju ett säkert kort så det var liksom basfödan för oss, och till det fick vi ibland kycklingspett, imageoch då i bästa fall med kycklingkött och i värsta fall med andra delar,grillat fläsk lyckades vi också beställa ett par gånger.

Mitt emot där vi bodde låg ett stort område omgärdat med en mur och innanför där låg ett tempelområde och en stor marknad. Muren utgjorde inget hinder att gå in, utan det var alltid öppet och folk var antigen inne och ställde saker till andarna i andehusen, eller så var det munkar som gick omkring eller satt och filosoferade.image

Andra var på väg till marknaden för att handla eller för att äta, ja det var nog innanför dessa murar det var mest happening.

Genom samhället går på ena sidan en som jag sa 6 filig väg, som faktiskt lite otippat för att vara i Thailand inte är några som helst problem att ta sig över, trafiken är ganska gles och sansad.image

På andra sidan är det en flod som rinner igenom, och det var vid den floden vi slagit oss ner.

Den närmaste sevärdheten (förutom templet och marknaden) är ett stort dammområde Rajjaprabha dam, jag personligen har lite svårt att se/uppskatta värdet av den upplevelsen man får när man gör ett besök dit. Men det var onekligen populärt, många skolbarn och thailändska turister hade tagit sig dit. En del av området bestod av lite grönområden där man kunde ha picnic, en utsiktsplats som man kunde se ut över dammen, en enklare matservering och en minimart.image

En annan del en bit bort bestod av en mer lummig del med hängbro som var lite fin och där fanns också lite souvenir försäljning.

Jag tror även att man kunde bo vid dammen hyfsat dyrt, men dom bungalowen såg vi inte, jag tror man måste ta båt dit.

imageUpplevelsen i Ban ta Khun känns ändå kul, att för ett antal dagar få gå runt i en by och känna sig som en minoritet, under våran tid där såg vi tre stycken till västerlänningar.

Vi lade i början ner lite energi på att få hyra moped men det projektet fick vi lägga ner, då det inte fanns någon sådan affärsverksamhet. Och då våra thaifärdigheter inte tog oss så långt in i en diskussion så att vi lyckades komma till någon som helst ”conclusion” för en sån affärsuppgörelse, så gav vi upp.image

Men efter några dagar i byn hälsar folk på oss när vi kommer gående, och ”vår” tuktuk förare som vi ägnat tid med ett antal gånger, och som vi dessutom ”hängt” med en dag vid dammen, anser oss som värdiga tolkar när en annan främmande fågel från väst dyker upp. Han vinkar ivrigt på oss när vi går förbi på andra sidan ”motorvägen” och ber oss komma och hjälpa till med förhandlingen.

imageDet är mer tur än skicklighet att något av dom ca tjugo ord man kan på thai passar in i konversation.

Vi kommer nog inte hamna här igen, men förmodligen i en annan likadan by någon annanstans men med ett annat namn. Det är det som är ett lagom äventyr för oss ?

koh samui 2016

imageDå var det alltså dags för en uppdatering om hur vi uppfattar samui.

Denna gång styrde vi kosan till Lamai beach, närmare bestämt Hin Ta Hin Yai, grand ma och grand pa klipporna.

och ja kanske stranden var lite mysigare än chaweng och inte så ödslig som Bo Phut (när vi senast var där), men trafiken på den genomgående gatan ovanför är galen.

Det ligger en del restauranger efter vägen som vi vid ett par tillfällen försökte besöka, men ljudnivån från bilarna är så hög så det känns svårt att föra ett samtal i normal samtalston.image

imageVi hyrde moppe under hela vår vistelse där, vi hyrde den redan vid piren och letade oss fram med hjälp av en tecknad karta, som sagt på den stora genomgående vägen på Samui så är trafiken ganska jobbig. När vi senare tog oss ut på lite upptäcksfärd så letade vi oss fram på lite mindre vägar, och visst vi hittade några mysiga ställen och såg lite bättre stränder. Men överlag så är vi inte jätte förtjusta i koh Samui och det beror till största delen på trafiken och dom vågiga stränderna…men jag måste ändå säga att Samui är det coolaste namnet på alla öar det är liksom paradiset i ett (cocos)nötskal, men tyvärr tycker jag att det paradisiska både börjar och slutar just där, med namnet.

Kreativitet och Thailändsk återvinning ✂️

"bagfromthebox" dekoration i fiskrestaurang i Mae Phim

”bagfromthebox” dekoration i fiskrestaurang i Mae Phim

rosa plastpåse för lite mer mysbelysning på verandan, koh Chang Siam Hut

rosa plastpåse för lite mer mysbelysning på verandan, koh Chang Siam Hut

Tändare-draperi koh Lanta Nui Bay Robinsson Bar

Tändare-draperi koh Lanta Nui Bay Robinsson Bar

Oljefatssoffa mellan Pai och Chiang mai

Oljefatssoffa mellan Pai och Chiang mai

Plastflaska för mjukare belysning

Plastflaska för mjukare belysning

Petflask lykta Khao Lak

Petflask lykta Khao Lak

restaurangen gör sig redo för kvällens aftersunset dinner

restaurangen gör sig redo för kvällens aftersunset dinner

Däckplantering i Banta Khun

Däckplantering i Banta Khun

Däck lounge på Koh Mook

Däck lounge på Koh Mook

Bords lykta med frostat "glas" koh Lanta

Bords lykta med frostat ”glas” koh Lanta

Gatubelysning på koh Mook

Gatubelysning på koh Mook

"Vintage" chabby chic lykta på koh Lanta

”Vintage” chabby chic lykta på koh Lanta

"Marschall" på väg ned mot restaurang på koh Lanta

”Marschall” på väg ned mot restaurang på koh Lanta

 

 

Tändar-lampa Khao Lak

Tändar-lampa Khao Lak

Flipflop installation Khanom

plastmuggsarmatur krabitown

plastmuggsarmatur med sugrör Krabitown

Surat Thani 2016

imageEn typisk Thaistad skulle jag vilja påstå. de turister som befinner sig här är på väg någon annanstans antingen med flyg, buss eller tåg.

Med typisk ”thaistad” menar jag att den är lite stimmig i trafiken, varm och med flera marknader. Vissa verkar vara fasta och vissa poppar upp på kvällar och helger.

Utbudet vad det gäller shopping är inte så stort, men det som finns är billigt. Det finns lite shopping i anslutning till busstorget.image

Restaurangerna är enkla och utbudet på mat är inte så stort, iallafall inte det jag kunde se, mycket nudelsoppor och sådana ”glasmontervagnar” där det hänger grillade kycklingar, ankor och fläskstycken.

På den stora gatumarknaden som jag tror var en helgmarknad var utbudet desto större, drivor med mat, grillat, friterat, stekt ja allt och väldigt gott. Surat Thani känns ganska stort och är därför lite svårt att få sig en rättvisade bild efter bara ett par nätter.image

Affärer finns förstås överallt i staden, dom säljer färgglada madrasser och kuddar med hello kitty, plastkorgar, sopborstar, mopeder och diverse prylar som inte går ner i ryggsäcken.

Bangkok! stekhett, stimmigt, smutsigt, galet, doftande och alldeles alldeles underbart ☀️

imageNär det gäller val av tåg så trodde vi att valet var självklart för oss som har åkt lite tåg i Asien och då framför allt i Thailand. Vårat självklara val var att välja bort AC, efter som vi av erfarenhet vet att det brukar vara galet kallt, speciellt för den som sover i över slafen..och i vårat fall då för Rickard.

Det knepiga i det här valet var dock att tåget utan AC och med fläkt gick vid 13.20 från Trang och skulle då vara framme vid femtiden i Bangkok, medans ”AC-tåget” gick vid 17-tiden och var framme vid sju-åtta vilket lät lite humanare. Vi valde dock det första alternativet , 2:a klass och fläkt.image

Detta val innebar att vi startade vår resa när solen peakade i värme, vilket i sin tur innebar att alla fönster var öppna och fläktarna på fullt spett. Denna kombination ledde i sin tur till en ljudvolym som nog var jämförbar med en sämre rockkonsert och gjorde det i princip omöjligt att ha någon som helst verbal konversation, och hettan mycket påtaglig vädringen till trots. En annan spännande skillnad på tågen vad det gäller komforten var att här hade man bestämt sig för att hålla en konsekvent utrustning gällande toaletter, som här då innebar endast stå toa. Inte helt enkelt att manövrera i den ryckiga framfarten. Nästa gång kommer valet falla på Ac-tåget kylan till trots.image

Efter en svettig och mycket högljudd eftermiddag som följdes av en mindre svettig och mindre högljudd men dock skumpig natt på tåget från Trang kom vi fram i ottan till Bangkok.

Jag hade bokat ett hotell som jag fått erbjudande om till MYCKET reducerat pris som var fyr stjärnigt med pool, enligt bokningssighten skulle det ligga i Khaosan area, men enligt kartan så visste jag redan innan att det  inte stämde, men priset var rimligt för ett pool-hotell.

imageHotellet visade sig vara gigantistkt och väldigt lyxigt med guld, blommsterarrangemang och piccolos i tropikhjälmar. Personligen inte riktigt min grej, känns väldigt fel att glida in där med flipflop, ”beach-kläder” och ryggsäck.

Men Bangkok levererar som alltid, långa promenader med hjälp av telefonens ”karta”, in i kvarter med ändlösa gatustånd med mat och kläder, galna trafikplatser och bostäder allt från plåtskjul längs järnvägsspåret till fastigheter inramade med guldgrindar.image

Vi hann med ett besök till Chatuchak (jatujak) market där vi minglade omkring i några timmar, tycker nog att den blivit lite ”ordentligare” än vad jag minns den för några år sen, inte riktigt lika trång, varm och jyttrig.

Det blev även några timmar på MBK:s varuhus också för lite shopping. Det blir svårare och svårare med åren att shoppa tycker jag det mesta är samma år från år, det känns som om man sett allting för mycket, men lite småplock blir det ju alltid.

imageKvällarna tillbringade vi på soi rambuttri, där vi åt gott och billigt och tittade på folk och bara sög i oss det sista av vår resa.

Vår resa som blev lite kortare och lite annurlunda än vi planerat men i slutändan ändå bra. Nu har nästa resa redan börjat gro..ingen vila ingen ro.

Jag tackar för att ni velat ”följa med” den här gången, jag kommer inom kort uppdatera lite på sidan med dom nya platserna vi besökt och lite annat smått och gott tack o hej för denna gång ❤️

 

Kärlek, endorfiner och adrenalin ❤️

imageNu lämnar vi Lanta för den här gången, solvarma på både utsidan och insidan. Vi har haft förmånen att få närvara vid ett bröllop i sanden, med solen som ett sjunkande rött klot i bakgrunden, på en strand med det passande namnet the last beach längst bort på denna avlånga ö.

Vi har ätit mat så stark så endorfinerna har gått på högvarv och skinnet stramar så där härligt det bara kan göra efter ett par dagar med sol och vind.image

Vi har träffat gamla vänner och lärt känna nya, vi har fyllt våra dagar med strandliv och även ett ”poolparty” i en pytteliten pool, och våra kvällar med mat och musik. Igår kväll var vi och åt med några nyvunna vänner på en restaurang där upplägget var att ”laga sin egen mat”.

imageTvå brännare ställdes på bordet och på den ena placerades en gryta med buljong där i lade man sen ner grönsaker, köttbitar och lite fiskar eller vad man nu ville, man fick även en sås som man kryddade upp själv med vitlök, lime och färsk chili. På den andra brännaren fick vi en slags ”stekkupol” omgiven av en ”vallgrav” med buljong, det var lite samma tema som den andra…grönsaker och fisk i buljongen, men steka kött på kupolen och sen doppa i sås och äta buljongsoppa. Matlagningsskonceptet till trots så var det både gott och mysigt.image

Kvällen slutade lite för spännande för oss som är ”lite” katastrofkänsliga. Vi hade precis trasslat oss in under vårat myggnät för att göra kväll när Rickard läser på Aftonbladets nyhetsflash att det varit en kraftig jordbävning utanför Sumatra igen ??. Så upp och på med kläder packa dykväskan och ut i svarta natten. Fick tag i ett par pyjamasklädda i ”receptionen” som fick den svåra uppgiften att övertyga oss om att det var lugnt och att varningen hade dragits tillbaka, vi irrade runt ett tag innan vi till slut kom till sans och insåg att risken att drabbas av denguefeber pga alla myggor var större än att drabbas av en ny tsunami.

imageVi kravlade åter in i hyddan och tog skydd under nätet fortfarande lite skärrade och nu också myggbitna?

I morgon drar vi vidare, ca 7.30 kommer bussen som tar oss ner till Trang där vi på eftermiddan tar nattåget till Bangkok.