..24 timmar till Trat ???..

Våran tid i Khanom är nu slut för denna gång, och vi har sagt hej då till våra vänner och tackar än en gång Leif och Elisabet för gästfriheten att vi fick möjligheten att bo i deras fina hus, Tack?.

vi tog den locala minibussen som går varje timme från Khanom till Surat Thani  och vårat första uppdrag var att ta oss till immigration för att göra en visa extension.

Surat Thani immigration Office låg en bra bit utanför själva staden så det fick bli en taxi dit, det var en ganska tjusig byggnad som såg lite felplacerad ut där ute i obygden, men markkostnaden var väl troligtvis minimal.

Jag blir ofta lite obekväm på såna här ställen, det är en blandad känsla som infinner sig..lite rädsla att göra fel, samtidigt en slags osäkerhet om att man redan har gjort något fel.

Det var inte så många i lokalen och vi var ändå rätt så förberedda, vi hade passfoton, kopior på passet, kopia på visumet och kopia på hembiljetten. Så det enda vi skulle göra var att fylla i två blanketter, vilket var lite struligt men vi fick hjälp av personalen och det fanns lathundar så allt gick smidigt ändå, det tog kanske ca 30 minuter allt som allt. Utanför stod våran taxi och väntade så det var bara att hoppa på och ta oss tillbaka till stan.

Nu hade vi bara ca 10 timmar att slå ihjäl innan vårat tåg skulle gå 23.30. Efter lite lunch tog vi oss till tågstation och lämnade in våran packning så att vi bara hade oss själva att släpa runt på, och det är nog så jobbigt. Det blev många steg som vi hasade runt i våra flipflops. Dom sista timmarna tillbringade vi liggandes på varsin bänk på tågstationen.

När tåget äntligen kom ( något försenat såklart ) var det bara att hitta sin sovkoja och försöka somna så fort som möjligt. Vi kom till Bangkok vid 10.30 hoppade in i en taxi som körde oss till Ekkamai busstation för att där få beskedet att sista bussen till Koh Chang redan gått för att hinna med färjan över, vi bestämde oss då för att ta bussen till Trat istället så vi åtminstone var nära i morgonbitti. Sex timmar senar var vi framme i ett mörkt trat, och det fick bli en natt på ett guesthouse som jag bokade på vägen. Det kändes faktiskt som en maraton resa men ändå smidigt tack vare nattåget.

”Frukost på sängen” på tåget

När vi kastat in packningen på rummet gav vi oss ut på matjakt, klockan hade ju hunnit bli närmare 22.00 nu och Trat känns ju inte som någon hålligång stad direkt men vi gick till en bar i närheten som vi hittat förut när vi varit där och dom hade fortfarande öppet kök.

Det är en lite mer avslappnad”klädkod” i det här landet än vad man är van vid, kanske oftast när det gäller barn, men vi har nu  även märkt att det faktiskt inte enbart gäller barn utan även ungdomar och nu även äldre ungdomar, att när mörkret faller så sätter man på sig sin pyjamas och går ut, kanske tar moppen och drar i väg och handlar takeaway mat eller andra ärenden, eller som på den här baren/restaurangen dök det in en kille i sin randiga pyjja och beställde in en öl och slog sig ner med sina polare…han tog liksom sängfösare till en annan nivå.

I morse efter frukost bestämde vi oss för att skippa buss eller taxi till piren och hyrde oss en moppe istället, så på med ryggsäckarna och iväg, det tog oss kanske en timme till färjan och sen går det ju undan eftersom Färjeturen inte är så lång, men vi hann med en snabblunch bestående av ”koppnudlar” i allafall.

Idag har vi hängt med ett par kompisar P & R som också är på ön, och kvällen tillbringade vi på Lonley beach som namnet till trots inte är ett dugg Lonley, vi har strosat runt och fick även njuta av livemusik.

Rickard och Nui i Khanom, i en svårslagen diskussion, utan något gemensamt språk?

Det känns ändå lite skönt att vara tillbaka i civilisationen, dom flesta pratar engelska vilket kanske inte bidrar till lika många skratt och missförstånd…

men det gör ju livet lite enklare, och enkelhet är ju också skönt ibland, det blev även panengcurry till middag och saronger och flipflop säljs i varje gathörn, ordningen är återställd och kontrasterna är utjämnade.

 

Vi anar framtidens Khanom och äter”jättegamla”ägg??

Dagarna och kvällarna flyter på, vi lapar sol och skapar oss små uppdrag och njuter i fulla drag. Vi njuter av vårat fina hus och att få äta frukost ”hemma”. Det blir ju inga jätte frullar med ägg o bacon, men vi gör kaffe och rostat bröd med marmelad och ”plastost”, lite korv och youghurt, en morgon åkte Rickard iväg till bagaren och köpte bagels, han råkade även köpa lite lagrad ost som vi senare lyxade till med lite rött.

Det är mycket tjat om rödvin märker jag, men man får ju sina cravings när man är iväg så här. Vissa har ju hangups på Kalles kaviar och knäckebröd, medan jag får på riktig ost och rödvin.

Det tog några år av resande i Thailand innan jag insåg att det faktiskt finns helt ok rödvin här som inte kostar skjortan och halva slipsen, Mont Clair finns i flera olika prisklasser och dom jag provat har varit överraskande goda, finns även som vitt som också är helt ok i mitt tycke. Skillnaden mot hemma är att här föredrar jag även rödvinet kallt vilket jag inte gör annars.

kvällarna tillbringar vi hos Eid, på hennes restaurang förstås, hon jobbar ju jämt, men blir det lite lugnt emellanåt så sätter hon sig ner hos oss, och vi tragglar oss fram på hennes begränsade engelska och vår ännu mer begränsade thai, men det känns bra ändå och vi trivs i varandras sällskap.

Idag efter frukosten drog vi iväg på moppen till ”grannstaden” Sichon, stor del av vägen var under s.k construction, och inte i bästa skick, ganska kurvigt och branta backar, men med fantastiska vyer ut över havet, beacher, berg och djungel. Tyvärr fick jag inga bilder av vägen eftersom jag hade fullt sjå att hålla tungan rätt i munnen och försöka hänga med på moppen, och de bilder jag har ger inte riktigt rättvisa över vyerna.

Man märker när man är på en plats med få europeiska besökare, människor tjoar och vinkar när vi åker förbi, men det är något vi börjar vänja oss vid nu efter våra moppe resor.

Jag undrar om det kommer att förbli så här…

….eller om det snart är en ny epok i antågande. Det byggs otroligt många nya stora resorter efter stränderna, och flera ser redan klara ut för inflyttning. Men samtidigt så känns det lite som om man redan har försökt det greppet tidigare, det finns redan många resorter som i mina ögon ser tomma ut, men å andra sidan så kanske det är lite fler turister här i år än det har varit tidigare.

Jambay bar&art space Khanom, så mysigt?

Tankarna kring exploatering är verkligen skeva, å ena sidan så hoppas man att det går bra för alla som vågar satsa liv och pengar i sina projekt, och att inte resorterna och restauranger ska stå spöklikt tomma, men å andra sidan vill man ju lite egoistisk att det ska få vara precis så här charmigt och genuint som det är, det är ju därför vi gillar Khanom.

Ikväll har vi varit på lördagsmarknaden inne i byn, den växer för varje år vi är här, jag tycker personligen att den inte är lika bra som den varit, väldigt mycket krimskrams och mindre handgjorda grejjer. Massvis med mat förstås som vi alltid brukar shoppa loss på men i kväll slutade det med att vi hamnade och åt middag hos Eid på hennes restaurang istället.

Jag har länge gått och ”suktat” efter dom där rosa äggen som finns lite här och var i affärer och på restauranger. Dom kallas för centuary eggs och har legat i nån skum blandning i nån månad, själva ägget är svartgrönt inuti, gulan som inte är gul längre, är krämig i konsistensen och vitan..som inte är vit, är typ gelé, tydligen så luktar det som surströmming när man skalar dom, vilket jag inte kände eftersom dom var skalade och lite stekta när jag fick äggen på tallriken tillsammans med phad Pak kapraow. Dom smakade helt ok..men jag kommer nog inte äta dom igen om jag inte blir bjuden..men dom är ju fina att titta på.

Bonusmaterial: jag fick igång tvättmaskinen, så igår lyxade vi med rena underkläder efter duschen?

 

Varma på utsidan och på insidan❤️

Det blev åter en natt i Surat Thani på samma ställe bakom tågstionen, vi var bara tvungna att gå tillbaka och äta på restaurangen som låg på samma gata.

Vi hade redan sen förra gången bespetsat oss på ett ”flak” med blandade maträtter som vi såg bäras ut, det fanns två storlekar och vi tog den lilla. Det var fisk, kyckling, ägg fläskkött, pommes, pasta, bröd, korv, sallad..jag har säkert glömt något. Allt var super vällagat och gott.

Morgonen efter tog vi en localbuss till den stora busstationen i Surat Thani, där vi fortsatte vår färd till Khanom i minivan.

Under våra resor till Khanom har vi lärt känna lite folk både från Finland, Thailand och svenskar som både är bofasta och säsongsboende.

Och denna gång har vi blivit sååå bortskämda av ett fantastisk svenskt par som är just säsongare, Elisabet och Leffe…jag säger bara wow!

När vi klev av bussen i Khanom så stod dom där och hade fixat en moppe till oss till superpris, och inte nog med det dom erbjöd oss att bo på bottenvåningen i deras fina hus vid stranden. Så himla gulligt…och allt detta toppade dom med att ta oss med till en restaurang på stranden som serverade pizza..rödvin köpte vi hos handlaren och tog med oss själva. En jättemysig dag och kväll.

Så pizza och rödvinsnöjda bor vi nu idetta fina hus med superskön säng, vi har, kylskåp, brödrost, vattenkokare, tillgång till tvättmaskin och hund. Och kommer jag nu bara ihåg vad Elisabet sa om hur man gjorde med tvättmaskinen, ( för idag så åkte dom till Borneo )så har vi snart rena kläder också.

Dagen idag har vi ägnat åt solhäng och bokläsning på verandan och framåt eftermiddagen åkte vi in till byn och hälsade på lite andra kompisar som har restauranger där. Hos Eid och hennes brorsa blev vi bjudna på soltorkade fiskstrimlor och kokta bönor som ”snacks”,

Torkade fiskstrimlor och kokta bönor

Rickard var väl inte överförtjust men jag måste ändå säga att det var inte så illa som de låter, det var lite fishy i början men man vande sig liksom vid smaken och det var ganska salt och gott. Det blev även en sväng till Micki på Dustygecko, Khanoms finaste krog där han serverar typ femstjärnig gourmetmat och är supertrevlig. Det är alltid mysigt att komma till Khanom men den här gången kändes det lite extra varmt i hjärtat.

Längtar efter pizza och ett glas rött..är man tråkig då???

När mörkret fallit i den lilla byhålan Pak Khlong så var det dax att ge sig ut och hitta någonstans att äta, vi insåg redan innan vi gav oss iväg att det kunde vara ett mission impossible. När vi svängde ut på gatan var det totalt becksvart inte ett gatlyse i sikte, man såg lite svaga ljus ifrån hus som låg efter vägen och någon liten eld men annars inget. Men vi svängde ner på en väg som vi visste ledde ner till en pir och en liten strand, på vägen ner så lös det lite här o var och en liten shop som sålde lite matvaror och vatten var öppen.

Dolksvans…lånad bild av Wikipedia

När vi sen kom ner till stranden och piren så såg vi lite lampslingor och nere på stranden fanns stånd som sålde diverse mat, de flesta höll på att packa ihop, men vi gick ner för att titta närmare på utbudet som fanns. Ett stånd sålde dolksvans och ett annat friterade räkakor, bägge hade jag provat innan och jag kan ju ärligt säga att inget av dom tlllhör ”mina bästa”. Damen med räkakorna hade även något annat suspekt friterat som vi till slut förstod var friterade ägg, och i det här läget så framstod det som rena delikatessen, vi köpte hennes sista tallrik.

Vi slog oss ner vid ett bord i sanden, köpte var sin öl och fick en hink med is, tänk att man kan hitta sånt här fredagsmys i en sån här liten liten by, visst det var inte det godaste jag ätit kan jag erkänna men det fyllde ju ändå sitt syfte att mätta hunger. Vi tycker att dolksvans serverat på en strand i mörkret är exotiskt, men strax innan vi lämnade vårat bord för att åka hem i mörkret så kom en tjej fram till oss och ville ta ett foto på oss, allt och alla har, eller är något unikt för någon.

Dagen efter for vi vidare och hann även bli med på någons foto vid frukosten. Vägarna är fina och dom flesta går utefter havet, men vissa sträckor är förbi skogar och plantager med olika palmer, allt från cocospalmer, gummiträd (förstås) och palmoljepalmer (vad dom nu heter)och även stråk av bananträd, mango och papaya.

Målet denna dag var Ban Saphan,  vi snurrade först runt lite inne I staden och stannade på ett ställe för lunch. Efter lite överläggning så bestämde vi oss för att hitta något ställe med pool, inte så mycket för själva poolen i sig utan mer för att försöka jämna ut den galet fula cykelbrännan som vi med tiden lyckats få, och då få möjlighet att sola lite andra kroppsdelar än axlar och knän. Och så blev det, vi hittade ett hotell med pool till bra pris och bestämde oss ganska snart för att stanna i två nätter.

Så det har blivit både solning och lite koll inne i stan. Ban Saphan känns som en typisk mindre thai stad, blandade hus allt mellan gamla trähus, plåtskjul och större moderna byggnader i en salig blandning och försäljningen består av optiker, kläder, bil och moppe grejer och affärer med plastbyttor.

Varje stad värd sitt namn har även någon form av trädgårdspyntsaffär, och jag måste bara hylla deras känsla och entusiasm gällande ”trädgårdstomtar”, dom kan verkligen gå all in när det gäller, det är inte bara nån kitchig rosa flamingo i nån hörna, det finns ALLT.

Stranden är inte mycket att hurra för, den är skräpig och dom stora vågorna river upp sand från botten som färgar vattnet brunt. Man ser inte några som badar på dagarna, men när kvällen kommer strax innan solnedgången kommer det ner några locals. En del plockar musslor, äldre ligger i någon hängmatta och får lite svalka och barn badar och leker på stranden.

Idag har vi börjat vår återresa till chumphon, det blev ett matstopp på vägen på en liten restaurang, en restaurang som i vanlig ordning saknade meny med bokstäver som vi kan förstå, och det är då det är så skönt att ha en maträtt på lut som alla små restauranger har att erbjuda, pad krapraow moo som är med fläsk eller pad krapraow gai som är med kyckling, sen brukar vi spetsa till det med Kai dao också och då får man ett stekt ägg till. Det är finhackat kött, stekt med thaibasilika och chili och serveras med ris och är alltid gott. Denna rätt har räddat oss många gånger efter vägen där det inte finns en paneng eller gröncurry så långt ögat kan nå.

Jag njuter i fulla drag av att äntligen känna mig frisk och inte den här trista gnälliga typen som har tagit över min kropp den sista tiden, livet är härligt igen och jag är i Thailand och på äventyr!

 

Ibland luktar det ”apa”??

Efter en alldeles lagom lång moppetur så var vi då framme vid Hat Thung Wua Laen Beach och har checkat in på Albatross Guesthouse, det ligger inte  vid stranden utan på vägen mot stranden, det känns helt ok med fläkt, inte så fancy som det vi hade i chumpohn men mera vi tror jag.

Vi har rekat lite nere vid stranden och det verkar finnas lite restauranger, en av dom utlovade även livemusik till kvällen så det finns hopp.

Det är som alltid blåsigt på denna kustremsa som jag skrivit förr och Rickard gnäller lite för att han får håret i ansiktet..å andra sidan blir det väl mindre mygg då tänker jag (eller var det tvärtom?)

Vi trotsade regnskurarna och åt middag vi vattnet, för min del blev det vitlöksmusslor som var supergoda, men nu med facit i hand kan jag meddela att livemusiken uteblev…eller också var det för att vi gav upp för tidigt.

Idag har vi fortsatt vår resa norrut, vi har åkt längs kusten hela vägen och med jämna mellanrum gödslar dom med stora skyltar med bilder på vita stränder och blått hav och så fort det står något med beach så svänger vi av och åker ner och tittar, och ja det är beacher hela vägen ibland till synes oändliga och ibland mera lagunaktika.

Alla dessa val..

Tyvärr är det sjukt skräpigt det är breda strängar av plast, flipflops och glas, och man ser tydligt att det kommit med vågorna och kanske även med stormen som var för några veckor sedan, och eftersom stränderna ej är nyttjade så är det heller ingen som gör något åt det troligtvis tröstlösa arbetet. Vi såg dock på en av stränderna där man håller på att dra igång en stor resort en stackare som gick och sorterade bland soporna.

Det är en buffé av dofter som passerar näsan när man kör genom landsbygd och små byar en del angenäma, och en del mindre angenäma. Det är en blandning av apbajs, vitlök, ibland torkad fisk, ibland färsk fisk, röken från någon sopeldning

Gummi på tork

…eller den lite ruttna lukten ifrån någon del i hanteringen av all gummi som produceras överallt, ibland i större anläggningar men oftast lite mer ”hemma hos” där man kan se det ny manglade gummit hänga på tork i någons trädgård. Och även om jag förstår att de flesta av dofterna jag räknat upp får dom flesta att rynka på näsan så måste jag ändå erkänna att jag skulle inte vilja vara utan någon från doftpaletten, det luktar Thailand helt enkelt.

Room9 hostel

Vi har nu slagit läger för kvällen och natten i en byhåla som enl googlemaps heter Pak Khlong vi hittade ett hostel eftervägen, och vi blev mer eller mindre ”headhuntade” in här, vi hade saktat ner lite vid skylten då blir omkörda och invinkade av vår nuvarande landlady som kom med sin pickis, men det känns som ett bra beslut att stanna här.

Jag har även en viss tillförsikt inför framtiden, det är ju snart val i Thailand och kandidaterna exponeras på skyltar och högtalar prydda fordon. Och jag vill bara säga att snubben med nummer 5 som siffra spelar Thailändsk reggae på högsta volym i sina högtalare ( och i Thailand har dom HÖGTALARE ). Jag vet inte vilka vallöften han har eller vilken politisk inriktning…. men reggae är väl ändå kärlekens musik? Peaceout ✌?från en landsväg i Pak Khlong.

Att inte ha moppe..är att gå för långt??‍♀️??‍♂️

Det blev en två timmars tågresa från Surat Thani till Chumpohn igår supersmidigt 100 baht/pp. Vi brukar ta hjälp av kartfunktionen på telefonen för att få lite koll på var och när man ska kliva av, det är verkligen ett lättsamt sätt att resa på om man jämför det jäkla mecket med bussar och minivans, och ännu värre med flyg med säkerhetskontroller och tjafs, bara att kliva på och sen sitter man bra och toa finns om man behöver.

Vår plan var ju att hyra en moppe direkt när vi klev av men det var lättare sagt än gjort, närmaste ställena hade inga och när vi började promenixa in mot staden så hittade vi inga ställen som hyrde ut till ”faranger”.

Vi hade bokat ett hotell lite snabbt när vi klev av tåget för vi hade hittat ett jättefint och billigt med pool för 550 baht inkl frukost, men med tanke på att vi inte hittade någon moppe så var ju det lite förhastat kanske eftersom det låg lite off.

Tuk tuk verkar också vara en bristvara i den här delen av Chumphon, men till slut hittade vi en man som hade en moppe med ”sidovagn” som hade både krycka och gåstol på vagnen, men han lastade ur sin gå gåstol på trottoaren och beredde plats för oss och våra ryggsäckar och körde oss den ganska så långa vägen till vårat resort, när vi försökte betala honom vägrade han att ta emot pengar till en början men tillslut lyckades vi få honom att ta emot 100 baht eftersom vi inte gav oss utan strid.

Resorten är fin och vi har som sagt pool men den ligger långt borta från all ära och redighet, men det kanske är bra för oss att ta det lite lugnt ett par dagar och inte göra nåt annat än att läsa bok och hänga vid poolkanten.

så idag tog Rickard en promenad på 3,8 km i stekande sol medans jag låg vid poolen ( JA vaddåra?… Han gillar ju inte att sola säger han ) och hyrde en moppe vid stationen som dom fått in idag. Så nu har vi åter ett fordon och känner oss inte så strandsatta. Vi tog en sväng in till ”stan” i eftermiddag och åt lite mat och shoppade mango sticky rice och pannkaka i några av vagnarna downtown. Det börjar kännas som om vi är back on track igen.

 

 

Bye bye Lanta❤️

Nu är vi på ”rull” igen, det blev 4 nätter på Lanta några fler än vi räknat med, men vi ville hänga lite med ”våra” dalmasar.

Det har tyvärr inte känts helt bekvämt pga denguen, man har hela tiden haft ett osynligt hot som flåsat i nacken, vi har smort och sprayat för glatta livet och säkert även smittat av oss våran noja på våra kompisar, ibland har man liksom glömt det för en stund och allt har varit som vanligt, men så är det någon som krafsar fram sin lilla flaska med 95% DEET och man får en en liten besk smak i munnen och det kanske inte bara är ett stänk från giftoljan.

De sista två nätterna bodde vi på ett hostel uppe vid mainroad inte så långt från Funky Fish.

Vi höjde medelåldern till 25 bara vi klev in i receptionen. Det var rent o fräscht och man betalar per säng, vi hade dock turen att bara ha en våningssäng i vårat rum, i de andra såg vi att det fanns fler. Det är ju ett bra system om man reser själv men annars blir det ju liksom inte billigare. Det enda som kunde minna om svunna tiders hostel som var kända för sina vägglöss och Lonley planet läsande dreadlocks prydda inneboende var möjligen plastmadrasserna annars bodde vi bra där och vi invaggade oss i någon slags falsk trygghet att det var mindre mygg där uppe än nere i de små trånga gatorna med bambubungar.

Idag har vi som sagt rullat vidare och tagit oss med först minivan från Lanta till Krabitown och sen efter lite tjafs med en större buss till Surat Thani, det blev en lång resdag. Vi brukar ju säga att i Thailand där funkar allt…men idag har det varit en sån dag när inget har funkat på riktigt. Vi har fått fel bussar och blivit avsläppta på fel ställen men i slutändan blev det bra till slut och vi har nu checkat in på ett hotel i Surat Thani precis  nära tågstation.

Och vi har ätit fantastisk mat på en gaturestaurang som på ingen tid skickade fram det ena goda efter det andra, det var tempuraräkor, wonton knyten med räkor och några helt galet goda räkdumplingsliknanade grejer, vi har ikväll befunnit oss i räkhimlen.

 

I morgonbitti tänkte vi gå ner på tågstationen och boka tåg till Chumporn där vi förhoppningsvis ska hyra en moppe och åka uppåt längskusten en bit för att se om vi hittar några mysiga ställen.

Och apropå falsktrygghet så avhyste Rickard precis en fet kackis från vårat rum och ”tätade” dörren med badrumsmattan..ja vad ska man säga..

✨Grisens år ✨??

Jaha då har man varit utskriven och utlämnad till ”egenvård” i över ett dygn, känns skönt men märkligt ansvarsfullt. Från att ha varit påpassad typ varannan timme dygnet runt med prover, kontroller och piller till …nada…jo en gedigen påse med påsar med färgglada piller som nu ska portioneras ut på eget bevåg..vilket jag i min tur har delegerat till Rickard.

Första natten i frihet vågade vi oss inte så långt utan checkade in på ett hotell i Trang, det kändes som ett bra första avstamp.

Så efter en lugn natt trots att vi nu firar det kinesiska nyåret, och nu lämnar hundens år till förmån för grisens, så var vi pigga och nyktra när vi satte oss upp på vårat fartvidunder och påbörjade vår resa åter mot krabi och Lanta.

Det blev mycket nöta landsväg idag men det har gått förvånansvärt bra, lite korta stopp för lite mat och glass, matstoppen blir väldigt korta när vi är ute och åker så här, för det första är det inte helt lätt att hitta matställen efter vägen, dom är liksom svår identifierade. Inte ens när man passerat dom är man helt säker. Det är liksom något som verkar vara mer en regel än ett undantag när man är ute och åker så här på landsbygden mellan ”förorterna” eller vad man nu ska kalla det att restauranger lätt kan förväxlas med i princip vilken verksamhet som helst, livsmedelsförsäljning, cykelverkstad, eller bara ”hemmahos”. Och när man sen lyckats identifiera ett matställe så är man inte helt säker på vad det är man beställer så därför safear vi lite där och tar in en portion som vi delar på utifall att det inte riktigt blev det vi hade hoppats på. Detta gör ju att näringsintaget dessa dagar inte är det bästa, så man får liksom förlita sig på de såkallade glasstoppen istället. Där har har vi ju redan gått på dom nitar man kan gå på typ majsglass, durian och bönglass. Magnum är ju lite dyrare men ett säkert kalorikort.

I natt vår andra natt i frihet tillbringar vi i Khlong Phon där vi varit tidigare, men  vi hittade ett nytt färgglatt boende, vi kan vara dom första gästerna, värdfolket såg mer än förvånade ut när vi dök upp och frågade efter rum, det är rent o fräscht…kanske på gränsen till omysigt, men framförallt det verkar myggfritt.

Sist vi var här lyckades vi även ”identifiera” en riktig bamburestaurang, menyn enbart på thai men man kan ju improvisera lite så jag fick in en fantastisk Tom Yum med räkor och Rickard en kyckling med fried basil så vi är mätta o nöjda, I morgon drar vi vidare mot koh Lanta men inte utan att bunkra ordentligt med myggmedel av den bästaste sorten med massor av DEET.

I min lilla lilla värld…

Äntligen börjar jag se någon form av ljus i tunneln, första gången feberfri på en vecka, tempen har envist hängt sig fast vi 38,6 i flera dagar, fortfarande ingen direkt aptit, men nu har jag skickat ut rickard på brödjakt..jag föreslog pizzabagaren han borde ju kunna fixa en macka till mig med lite mer substans i än disksvamparna som kallas formbröd. Jag börjar bli rejält less på det här nu . Samtidigt som det ska bli sjukt skönt att komma ut härifrån så känns det samtidigt lite läskigt..ska man ut dit bland myggen igen he he.

Äsch så där kan man inte hålla på att tänka då vågar man ju aldrig göra nåt, då kan man ju lika gärna sitta i finkan, det är ju lite så det känns som man gjort den här veckan, isolerad.

Men det börjar bli dags att göra om våra planer och se vart vi tar oss när jag skrivs ut… det kan ju faktiskt bli i morrn redan om febern håller sig i chack.

Känns lite märkligt ändå att gå från dropp, 30 piller om dan o så bara rätt ut i vida världen och bara vara sig själv. Det kanske blir så att vi stannar nån natt i Trang på nåt hotell och känner oss för lite innan vi vågar oss ut på egna ben.

Den där mackan jag efterlyste blev så klart ingen macka utan en ostdrypande panpizza, kanske inte det bästa valet när man inte ätit på en vecka, lyckades dock pilla i mig en slice och det var ju bra det.

Mitt i allt annat elände så ha jag tydligen hostat sönder nånting inuti så att det uppstått nån blödning och här lämnar vi inget åt slumpen utan idag fick jag mig en åktur runt detta über fina sjukhus för att göra ett ultraljud, som skall följas upp i morgon.

Ja det verkar som om min ”resevärld” har krymt en del den senaste veckan allt kretsar kring det egna jaget, vad kan jag tänka mig att stoppa i munnen och svälja förutom alla mediciner, hur ska jag orka duscha?, be om hjälp varje gång jag ska på toa, och idag har Rickard ägnat timmar åt att trassla ut mitt smutsiga svettiga hår, för att sen hjälpa mig att tvätta det och kamma igen. Jag Jag Jag.

Han kan han min man när han vill….nåt han inte kunde var att köpa fikabröd till kvällskaffet, nöjd o belåten kommer han upp på rummet med en påse bulllar, och jag är ju i ett litet känsligt läge för mat just nu, så det var inte helt lyckat när jag greppar första bullen och ser en liten korvstump stirra tillbaka på mig men som sagt allt kan ju inte bara bli rätt.

just ja..glömde jag säga att jag inte fått borsta tänderna på en vecka också …