Äntligen gjorde vi slag i saken och tog oss norrut, det är något vi pratat om och velat i så många år men det har liksom aldrig passat in eller blivit av. Det är liksom något mytiskt, något speciellt med att säga att man varit där har jag lagt märke till, även om man rest runt i Thailand under decennier så gills liksom inte det om man inte varit norrut, i det ”riktiga” Thailand, vilka som sätter upp dessa oskrivna regler vet jag inte…och nu med facit i hand så förstår jag heller inte riktigt varför. Det är precis lika äkta och riktigt som överallt annars alla platser har sin egenskap, det som möjligtvis kan förändra ett ställe är väl tillgången eller avsaknaden av oss turister/europeer.
Chiang Mai är en storstad, men en storstad som ändock känns lite annorlunda än andra större städer vi varit i, den känns lite renare. City kärnan/centrum är omgiven av en vallgrav och den tycker jag gör så att det blir lite lättare att ha koll på var man är när man är ute och ”gör stan”, den styr liksom upp staden på ett bra sätt och gör också så att det inte känns så tätt.
Jag gillade chiang mai som stad, den var relativt lättpromenerad även om vi inte på långa vägar gick överallt, vi besökte såklart night bazar där det blev lite shopping men mest mingel, vi åt lite blandad mat på en av dom många matmarknaderna. Vi är ju i allmänhet dåliga på att besöka tempel och andra sevärdheter och chiang mai är ju liksom känt för sina mängder av tempel..och även marknader.
Men vi gjorde i allafall en trip till Wat Doi Suthep som är det största och mest kända templet eller tempelområdet så det känner jag mig lite nöjd med.
Vi tillbringade 4 nätter i staden och om den är mer riktig eller äkta än något annat det vet jag inte om jag tycker, det var ganska mycket turister som flanerade runt men oavsett sin äkthet eller inte så gillade jag chiang mai och jag skulle definitivt kunna åka tillbaka och försöka lära känna den lite bättre ( och eftersom jag också besökte Pai så kan jag nu sälla mig till skaran som varit där det gills att vara )
