Morgonen började med frukost ( vilket ingick i priset )på vårat fashionabla hotell. Den bestod av kokt kallt ris med kokt kallt fläskkött och/eller vitt formbröd, marmelad och eventuellt smör som var smält i sin ask. Tjejen som stod för frukosten hade inte koll på hur brödrosten fungerade så där fick handyman Rickard briljera och stoppa i kontakten och trycka ner skivorna, till detta serverades även juice och kaffe.

Gårdagens flygande snusdosa hade tydligen kraschlandat under natten och låg nu på rygg och sprattlade intensivt med benen. Jag måste be att få revidera gårdagens jämförelse med snusdosa till möjligtvis tändsticksask, men stor var den ändå. Och det är lite märkligt att såna djur kan ha överlevt evolutionen när dom inte ens har förmågan att vända sig själva från rygg till mage. Jag gjorde dock en insats och vände den med min flipflop innan vi kastade oss upp på vår maskin och drog iväg.

Starten på dagens tripp var inte den bästa, molnen drog ganska snart ihop sig och mörknade och vi hamnade mitt i ett regnoväder, vi försökte förgäves fly från det men hade det hack i häl ändå. Det var inte så kul att köra på motorvägen med all tungtrafik när det piskade regn i ansiktet och smutsigt regnvatten stänkte upp på benen och det blev ganska slirigt och läskigt.

Så vi bestämde oss för att hitta en annan väg, den blev lite längre men betydligt lugnare när vi kom bort från långtradare och lastbilar. Och lite roligare att åka genom dom små städerna och byarna som man annars missar i sin iver att komma fram, det är lätt att glömma att resan är målet. Det tog inte så lång stund innan solen sprack upp igen och vi kunde köra oss torra och ryggsäckarna visade sig dessutom vara hyfsat vattenresistenta.

Vi stannade till vid en ”plasticfantastic”affär efter vägen för att hitta nåt lite mjukt att sitta på att lägga på sadeln. Hittade bara en liten virkad matta som Rickard fick ha tillsvidare.

Efter ett kisstopp och ett matstopp så gled vi in i Surat Thani, här har vi varit många gånger förut, det är en stad som är lite som en knutpunkt i den här delen av Thailand, Det finns en tågstation och en stor bussterminal där det går stora bussar och minibussar till i princip överallt.
Hotellet vi valt dom senaste gångerna vi varit här ligger precis vid tågstationen och har inte något av den lyxen som gårdagsnattens hotell kunde erbjuda, men det är färgglatt på utsidan och väldigt ”oglatt” på insidan. Men det är billigt ( 367 baht/natten ) , lite stimmigt och nära till mat.

Och gu’nåde den kackerlacka som vågar sig hit, vi är väl förberedda som ni ser, den orangea ”lilla”lifesavern som ligger på sängen, den kanske även kan funka i avskräckande syfte.

När mörkret började falla över Surat Thani gick vi och tog en öl tvärs över gatan med utsikt över floden, med benen dinglande över kanten såg vi solljuset försvinna bakom palmerna. Det är ju lite det som är en av skillnaderna på den här kustsidan som vi befinner oss nu, vi har ju inte någon riktig magisk solnedgång. Här har man ju istället dom magiska soluppgångarna som såna som jag då aldrig får…lite ovärt.

Middagen åt vi på en restaurang som också ligger på flodsidan, utan dinglande ben. Vi har ätit där många gånger förut, det blev som alltid där all in i en riktig brakfeststyle. Så nu ligger vi här i vårat sunkiga rum som två slagna hjältar och tänker att vi kommer aldrig mer kunna äta. Tänk vilka kontraster i livet, igår fancy rum… ingen mat och idag sunkrum och överflöd, så himla osvenskt vad hände med lagom?