Sriracha-andra chansen đŸ‘đŸŒđŸ˜œ

Det finns ju nĂ„gra platser i vĂ€rlden som man utan betĂ€nketid förknippar med Ă€tbara saker. NĂ„gra exempel Ă€r VĂ€sterĂ„s-gurka, PiteĂ„-palt, Örebro-kex, VĂ€stervik-senap osv. För mig Ă€r Sriracha -sĂ„s, het chilisĂ„s och inget annat.

Och till skillnad mot tex vĂ€sterĂ„sgurka sĂ„ Ă€r nog SrirachasĂ„s kĂ€nt i hela vĂ€rlden av mĂ€nniskor som gillar het mat. Och dĂ„ skulle man ju kunna tro att staden greppat det och gjort det till sin sak…liksom marknadsföring, t-shirts, nyckelringar..eller varför inte helt enkelt lite schyssta sĂ„s flaskor? Men sĂ„ Ă€r inte Sriracha, dom jobbar inte sĂ„.

Vi dissade ju den hĂ€r staden efter vĂ„r snabbvisit för nĂ„gra dagar, dĂ„ vi i omrĂ„det kring vĂ„rat hotell snubblade över alla ”tjej-barer”, det blev lite ”redlight -district” varning. SĂ„ nu nĂ€r vi hade nĂ„gra timmar att slĂ„ ihjĂ€l innan vĂ„rat tĂ„g till Bangkok skulle avgĂ„ sĂ„ tĂ€nkte vi ge det en andra chans.

Vi tog en tuktuk direkt frÄn piren till tÄgstation nÀr vi anlÀnde, dÀr dumpade vi vÄr packning.

Och jag tror att jag vid flera tillfÀllen hyllat just tÄg, eftersom tÄgstationer liksom ligger lite centralt i stÀderna och man Àr dÀr man ska vara pÄ en gÄng. SÄ Àr inte fallet i Sriracha, Det blev en ganska lÄng promenad i stekande sol innan vi kom till nÄgonstans som var vÀrd namnet stad. Under hela vÄr vandring letade vi tecken pÄ sÄsförsÀljning eller tröjor med tryck som kunde bevisa att vi i allafall varit hÀr..men nope.

Efter nÄgon timme satte vi oss pÄ en restaurang och tog lite dricka, och passade Àven pÄ att stapplande försöka förhöra kyparen. Han sprang in i köket och hÀmtade en flaska sÄs, men nÀr vi frÄgade om det var originalet sÄ sÄg han tveksam ut. Efter lite rundprat sÄ kom vi fram till att det var till marknaden vi skulle ta oss, sagt och gjort vi hoppade in i en tuk tuk som skulle köra oss dit.

NÀr vi vÀl var framme kÀnde vi oss vÀldigt tveksamma att vi kommit rÀtt, det var mer som en gata med affÀrer, visserligen med gÄngar in och klÀdförsÀljningen, men ingen mat direkt.

Men vi hittade en affÀr som sÄlde flaskor och konserver och Àntligen hade vi kommit nÀrmare vÄrat mÄl, vi inhandlade tvÄ olika sorter varav en skulle vara just originalet.

Efter ett besök pĂ„ den lokala seveneleven butiken hittade vi dessutom smĂ„ plastflaskor med sĂ„sen..och med texten original printat…och om inte det Ă€r Ă€kta vara, sĂ„ vet inte jag vad som Ă€r.

Trots att vi inte hittade nÄgra Sriracha t-shirts eller andra merchandice sÄ fÄr vi vÀl ÀndÄ revidera vÄr total diss om staden sedan första besöket, det finns en annan sida ocksÄ, en sida som kÀnns som en helt vanlig thailÀnsk stad, lite trevligt rörig med andra ord.

Och Àr det nÄgot som staden har satsat pÄ nÀr det gÀller försÀljning sÄ Àr det dom blommiga Hawaii skjortorna i grÀlla fÀrger och hysteriska blommönster, som senast sÄg dagens ljus under tidigt 80-tal, dom verkar i alla fall vara en storsÀljare, over and out frÄn Sriracha.

 

Koh Sichang och Buddhas fotspĂ„rđŸ‘ŁđŸ™đŸŒŒđŸ›

Sol igen nĂ€r vi vaknade, efter en dag med mulen himmel. Efter frukost hoppade vi upp pĂ„ moppen med öns enda strand som mĂ„l. Det blev nĂ„gra timmars lĂ€sning och sol/skugg hĂ€ng, vi delade Ă€ven pĂ„ en kyckling med vitlök och fĂ€rsk svartpeppar sĂ„ att vi kĂ€nde att vi gjorde lite rĂ€tt för oss nĂ€r vi satt i var sin solstol. Med tanke pĂ„ att det bara finns en liten badstrand hĂ€r och att det faktiskt Ă€r helg, sĂ„ Ă€r det Ă€ndĂ„ inte trĂ„ngt pĂ„ stranden eller under ”parasollmattorna”.

NĂ€r vi kĂ€nde oss fĂ€rdiga med sol och bok intaget började dagens verkliga uppdrag…att hitta Buddhas fotspĂ„r. Vi hade ju ett litet hum om var det lĂ„g eftersom vi kunde se en pytteliten vit byggnad högt uppe pĂ„ ett berg i frĂ„n vĂ„ran balkong och som den lokala kartan upplyser om att det Ă€r dĂ€r det finns… fotspĂ„ret.

Ön Ă€r ganska liten men lĂ€tt att förvirra sig pĂ„, i allafall nĂ€r man inte varit hĂ€r sĂ„ lĂ€nge, landskapet kĂ€nns lite svenskt i vissa delar med mossbelupna bergsknallar och smĂ„ vindpinade trĂ€d. Trafiken Ă€r mestadels lugn och bestĂ„r av moppar och tuk tukar, hĂ€r har dom föresten supercoola tuk tukar, dom ser ut som custom motorcyklar med plats för ca fyra passagerare, och dom finns i mĂ€ngder.

Backarna upp till Buddhas ”fot”var enorma och slingriga, min första tanke var att det hĂ€r gĂ„r aldrig!! Men som alltid nĂ€r man vĂ€l Ă€r pĂ„ gĂ„ng sĂ„ funkar det och man tar en bit i taget.

VĂ€l uppe möttes vi av ett litet stĂ„nd dĂ€r en man satt och sĂ„lde lite prylar..förutom lite tygvĂ€skor som berĂ€ttade att vi befann oss pĂ„ koh sichang sĂ„ sĂ„lde han ocksĂ„ lite ”gĂ„vor” till Buddha. Och vilka Ă€r vi att sĂ€ga nej till det? SĂ„ vi inhandlade en blomma, en gul blomgirlang, rökelse och ett par bladguldspapper till en kostnad av 30 baht.

Utsikten frĂ„n berget och det lilla vita templet var fantastisk, tyvĂ€rr svĂ„rt att fĂ„nga pĂ„ bild…men tro mig, det VAR högt.

Vi tÀnder rökelser gav vÄra blommor och gjorde vÄrat bÀsta för att fÄ loss det lilla bladguldet frÄn sitt papper för att smeta fast det pÄ Buddhan..nja lite fastnade vÀl dÀr det skulle men övervÀgande guld hade vi nog med oss tillbaka i form guldglittrande strössel som tok fastnade överallt pÄ hÀnder och armar.

SÀga vad man vill, men Buddha mÄste ha varit en storvuxen kille om man nu ser till hans fotstorlek! Detta var enligt enl en informationsskylt en replika i sten som en ThailÀnsk prins hade tagit med sig frÄn Bodh Gaya i Indien 1892.

Nöjda med att vĂ„rat kulturella uppdrag hade lyckats begav vi oss Ă„ter ner för ”stupet” och ner till den lilla byn.

Byn bestÄr av nÄgra fÄ gator med smÄ affÀrer med typiskt thaiutbud, en blandning av klÀder, plastbyttor, husgerÄd lite snören och ja ni förstÄr temat. Restaurang utbudet Àr inte heller varken överraskande eller sÀrskilt varierande, och av det enklare slaget, slitna plaststolar och rangliga bord, lite same same överallt..fisk och skaldjur dominerar menyerna till Rickards förfasan, men jag Àr nöjd.

PÄ vÄr kvÀllspromenad sprang vi pÄ ett gÀng grisar som tydligen bodde efter vÄr vÀg, dom var riktigt respektingivande och nÀr en av dom bestÀmde sig för att under högljutt grymtande slÄ följe med oss sÄ stoppade jag snabbt som tusan ner kameran i vÀskan, och vi tog oss sÄ snabbt vÄra flippfloppar bar oss ner till den större gatan i hopp om att han skulle komma pÄ andra tankar, men han hade redan stannat och hittat ett par soptunnor att böka runt med som tydligen var mer intressanta Àn oss.

 

 

 

Sri racha kanske inte fick en Ă€rlig chans?..🙈

Efter en ovÀdersnatt pÄ koh Chang sÄ packar vi ihop vÄra saker för som det kÀnns biljonte gÄngen och kör dom sjuttielva backarna till fÀrjan för sista gÄngen denna resa, vÀdret Àr med oss hela vÀgen, vi har dom svarta molnen i hasorna, men det blev inte mer Àn sÄ. Vi fick vÀnta pÄ fÀrjan ett litet tag innan vi körde dom sista milen lÀngs den guldregns kantade vÀgen till Trat dÀr vi lÀmnade moppen.

 

Vi bestĂ€mde oss under resans gĂ„ng att vi skulle hitta en buss redan idag till Sriracha, har alltid velat Ă„ka dit, pga ”tuppsĂ„sen”som vi anvĂ€nder som typ ketchup hemma.

Det blev en bussresa för oss till Laem Chabang för bussen gick inte till Sri Racha, men dÀrifrÄn kunde vi ta en taxi sas det i biljettluckan. Jag vet inte nÀr hon i biljettluckan var i Laem Chabang senast, men det dÀr med taxi var i alla fall inte aktuellt nÀr vi anlÀnde. Det var becksvart ute och vi hoppade av vid en bussstation som hade sett sina bÀsta dagar, efter lite runt frÄgningar sÄ hade vi ett alternativ, taximoppe dom resterande 8 km.

Det alternativet visade sig inte heller vara en piece of cake, eftersom vi behövde tvĂ„. SĂ„ efter lite snicksnack och diverse sprĂ„kförbistringar sĂ„ tog vi vĂ„rat pick och pack och gick till nĂ€rmaste bensinstation…pĂ„ sĂ„na stĂ€llen brukar det ju finnas lite fordon i drift, och efter att ha engagerat all personal i vĂ„rat dilemma sĂ„ gick vi fram till en bil och frĂ„gade vart han skulle och berĂ€ttade att vi var pĂ„ vĂ€g till Sriracha. Han och hans familj var dock pĂ„ vĂ€g Ă„t andra hĂ„llet till Pattaya, men det tog mindre Ă€n en 1/2 minut sĂ„ bad han oss hoppa in i bilen och dom vĂ€nde och körde oss Ă€nda fram till hotellet. Dom ville verkligen inte ha betalt men vi gav Ă€ndĂ„ 200 baht som tip.

Trötta och hungriga checkade vi in pÄ detta snofsiga hotell, dock fem trappor utan hiss, och lika mÄnga ner för att hitta lite mat klockan 21.30.

Efter en rundvandring i jakt pĂ„ föda inser vi ganska snabbt att utbudet pĂ„ mat Ă€r mindre Ă€n utbudet pĂ„ tjejjer. Besvikelsen Ă€r stor över mina ”drömmars stad” Sri Racha. Är det sĂ„ hĂ€r överallt lĂ€ngs denna kust? Eller rĂ„kade vi bara hamna fel? Vi vet inte.

Mat hittades till slut, och riktig god, men jag har nog inte sett sÄ mÄnga kackerlackor sammanlagt pÄ Ätminstone tre Är som jag sÄg pÄ gatorna hÀr bara under denna lilla promenix.

Jag Ă€r ledsen över att behöva sĂ€ga att vĂ„r bekantskap med denna stad slutar kanske  hĂ€r…

I morse promenerade vi med vÄr packning till piren som leder till den pyttelilla ön koh Loi, dÀr tog vi fÀrjan över till koh Sichang ca 40 min och 50 baht.

FÀrjan var knökfull av helgfirande thailÀndare och vi hade för sÀkerhets skull förbokat boende. Med hjÀlp av vÄr kompis GubbenPÄSidan (GPS) tog vi oss hyfsat snabbt till hotellet.

Ön verkar mysig sĂ„ hĂ€r lĂ„ngt, en by som kĂ€nns trevlig och ganska fina vĂ€gar att ta sig runt pĂ„ med moppen och enligt den tryckta turistkartan mycket sevĂ€rdheter som byggnader och tempel…den ”sevĂ€rdheten” som jag kĂ€nner mig sugen pĂ„ Ă€r Buddhas fotspĂ„r, det spĂ„ret ska vi leta efter i morron.

Efter en lunch som var supergod och stark sÄ ögonen sved och andningsorganen fick hostspasmer nÀr den tillagades sÄ for vi ivÀg och letade efter vad kartan visade, öns enda beach.

Det Àr nog sÄ att Àr man ute efter en superstrand med sol o bad som mÄl, sÄ ska man nog vÀlja en annan ö. Stranden var ganska liten och delen med sand ganska smal och resten Àr sten.

Stor del av stranden var tÀckt av tÀtt stÀllda parasoller med solstolar och smÄ bord under, vÀldigt thaistyle, gratis att nyttja, men sÄklart finns det outsagda önskemÄl om att man handlar nÄt att Àta eller dricka.

Vi har i allafall bestĂ€mt att vi stannar hĂ€r tvĂ„ nĂ€tter, om inte annat för att hitta Buddhas fotspĂ„r….kanske blir lĂ€ttare att hitta det Ă€n Sriracha sĂ„sen i Sriracha.

FrĂ„n backpacker till flashpackerđŸ˜œđŸ€©

Nu har vi alltsĂ„ avnjutit sötman av det ”ljuva livet” i nĂ„gra nĂ€tter, och börjar vĂ€nja oss vid att promenera rĂ€tt ner pĂ„ stranden ( genom restaurangen) pĂ„ morgonen, efter en sval natt till toner av soft hissmusik.

Stranden Ă€r jĂ€ttefin och vattnet Ă€r badkarsvarmt pĂ„ grĂ€nsen till för varmt för att ens svalka. Det Ă€r en ”lagom” stor strand som Ă€r kantad av smĂ„ resorter med tillhörande restauranger, ifrĂ„n stranden ser man över till den lĂ„nga piren i Bang Bao och fiskebyn.

PrisnivĂ„n pĂ„ resataurangerna lĂ€ngs stranden Ă€r nĂ„got högre Ă€n lĂ€ngs vĂ€gen och Lonley beach som har högre konkurrens, hĂ€r tar till och med den lilla affĂ€ren samma pris för en liten öl som strandrestaurangen vilket kĂ€nns lite tokigt. Om du dĂ€remot gĂ„r in bakom till den lilla ”byn” som Ă€r sĂ„ liten sĂ„ den knappt kan kallas by, sĂ„ finns fler smĂ„ restauranger som hĂ„ller lĂ€gre priser men hög nivĂ„ pĂ„ maten.

Vi har Àven lyckats hitta en reaggie bar vÀrd namnet hÀr, som har gÄtt all in med stylingen och som inte sparat pÄ krutet. Dom hÄller Àven med live musik till den nÄgot överprissatta ölen och drinkarna. Men fÄr ÀndÄ nÄgra extra saronger frÄn oss för mysigt hÀng, trevlig personal och fungerande toa.

Efter dagens strandhĂ€ng brukar vi försöka motstĂ„ frestelsen att lĂ€gga oss i vĂ„r svala bungalow och istĂ€llet sĂ€tta oss pĂ„ moppen och utforska omgivningarna lite, jag börjar nu vĂ€nja mig vid koh Changs galna vĂ€gar, det Ă€r backar och kurvor som man i början tror Ă€r omöjliga att ta sig upp, ner eller igenom. Men efter snart tvĂ„ veckor hĂ€r kĂ€nns det helt ok…och nĂ€stan, men bara nĂ€stan lite kul (men sĂ€g inte det till Rickard)

För den som inte vet det kan jag berÀtta att det kryllar av apor hÀr, dom knallar obrydda omkring pÄ telefontrÄdarna (heter dom det fortfarande, har telefoner trÄdar ?) eller sÄ sitter de lÀngs vÀgarna och ibland gÄr dom mitt i vÀgen nÀr man kommer Äkande och spelar bÄde blinda o döva fast vi tutar och nÀstan kör pÄ dom. Jag tycker personligen att dom Àr lite lÀbbiga, fast mÄnga stÄr nÀra o fotar och matar dom och ibland har man sett att dom ryckt kassar ur hÀnderna pÄ folk som stÄtt för nÀra, inte kul att se sin nya sarong eller i vÀrsta fall plÄnka fara in i djungeln och evigheten. Nej jag litar inte pÄ dom smÄ gynnarna.

IgÄr kvÀll nÀr vi satt och Ät vid vÄr restaurang sÄg Rickard först en stor skugga ute i vattnet, sÄ han gick ner för att se vad det var, han sÄg bara att det simmade lÀngs strandkanten men inte vad det var, efter ett tag sÄ gick en av tjejerna pÄ restaurangen ner eftersom hon ocksÄ fÄtt syn pÄ skuggan, och dÄ blir man ju lite nyfiken, det visade sig att det var en stor catfish enligt henne och dom brukar inte gÄ sÄ nÀra stranden vi försökte gÄ efter den och fota men bilderna blev inte sÄ bra, men hon upptÀckte tydligen en massa smÄfisk i stimm, som hon och nÄgra till Àgnade resten av kvÀllen till att ta upp ( kattfirren fick simma vidare.)

IkvĂ€ll Ă€r det veckans happening pĂ„ vĂ„r resort.. som föresten har det fancy namnet YuYu Golden beach resort. I kvĂ€ll hade dom BBQ och kvĂ€llen till Ă€ra har man tagit in en discjockey (heter det ens det lĂ€ngre?) som till en början spelar nĂ„gon konstig psykidelisk musik som Ă€r nĂ„n blandning av modern jazz och salsa med nĂ„gon slags dunk dunka i bakgrunden, typ hissmusik extra allt, fattar inte riktigt hur dom tĂ€nkte dĂ€r…

KvÀllen slutade dock bra, musiksabotören med dom dyra hörlurarna gav upp och lÀmnade över till Nick en thaitrubadiur som kanske spelar gitarr lite bÀttre Àn han sjunger sÄ ordningen var ÄterstÀlld.

och framÄt nattkröken hamnade vi hos chan Siam bar mer kÀnt som hippibussbaren tror jag. Rickard bjöd pÄ sig sjÀlv och jammade loss pÄ scenen till min och övriga tvÄ gÀsters förtjusning.

I morgon checkar vi ut och lÀmnar koh Chang med Trat som mÄl, frÀmst för att lÀmna tillbaka moppen som vi hyrde dÀr för drygt tvÄ veckor sen, det Àr galet hur fort tiden rusar ivÀg.

Bonus material: den skitdĂ„liga bilden pĂ„ ”the catfish”…jag gick Ă€ndĂ„ ganska nĂ€ra 😳

Gamla vĂ€nner och nya beacher😍🏖

Nu har vi trĂ€ffat lite gamla vĂ€nner igen som vi har hĂ€ngt med i nĂ„gra dagar, dom hade ingen ”moppe” sĂ„ vi har sysselsatt oss i nĂ€romrĂ„det, det har blivit lite sol, inte sĂ„ mycket bad men mycket mat o prat. Trevligt med lite avbrott i vĂ„r vardag.

Det har Àven blivit lite tatueringar gjorda nere hos Bamboo Tatto by One. Och IgÄr kvÀll var vi alla nerbjudna pÄ BBQ middag nere i byn hos One och hans familj. Dom bullade upp rejÀlt med stora white Snappers, revbenspjÀll, fiskkakor, kyckling och en massa grönsaker.

Supergott och jÀttegulligt gjort, de andra i vÄrat lilla gÀng skulle upp tidigt i morse för vidare fÀrd mot Bangkok sÄ dom smet hem lite tidigare för slutpackning och sömn, jag och Rickard hÀngde oss kvar lite lÀngre. Det blev mycket prat runt bordet, ackompanjerat av hundar, ungar och blivande kunder som kom förbi, Àven av musiken ifrÄn alla barer runt omkring, en mycket trevlig kvÀll.

Men eftersom vi har lite myror i brallorna och vi nu bott vid Lonley beach i 10 dagar, sÄ har vi Àgnat dagen Ät att Äka runt pÄ moppen för att leta ett nytt boende vid nÄgon annan av koh Changs beacher. Det har i princip tagit hela dagen.

Men det Àr sÄnt som inte gör nÄgot, det blir ju lite som en resa i resan, vi Äker in pÄ smÄvÀgar nÀr det tycker upp nÄgon eller stannar till nÀr vi ser nÄgon lockande skylt efter vÀgen. Kollar lite priser pÄ boende som verkar intressanta eller bara stannar och tar nÄgot att dricka eller Àta.

Efter nÄgra stopp lÀngs vÀgen bestÀmde vi oss till slut för att vÄra sista fem dagar hÀr pÄ ön, ville vi bo strandnÀra och lite lyxigare Àn vi gjort tidigare under resan. Vi bestÀmde oss till slut för Klong Kloi beach som ligger lÀngre söderut pÄ ön och lite öster om fiskebyn Bang Bao och piren.

Vi bokade efter lite prut en finfin bungalow med utsikt mot havet…i och för sig ”seaview via restaurangen”….men Ă€ndĂ„. SĂ„ i morgonbitti flyttar vi vĂ„rat pick o pack för att leva lite ”flash-Packer” liv i fem nĂ€tter.

I kvĂ€ll blev det dĂ„ sista solnedgĂ„ngen ifrĂ„n vĂ„r lilla veranda pĂ„ en bakgata pĂ„ Lonley beach, och sista kvĂ€llen vi somnar till tonerna frĂ„n weather girl’s gamla slagdĂ€nga frĂ„n 80-talet, ”it’s raining men”…ibland överröstat av club musiken ifrĂ„n party gatan, nĂ€h i morrn blir det till nya toner.

Lonley beach, inte sĂ„ lonley..inte sĂ„ mycket beach, men Ă€ndĂ„ hemma😊🏡

Vi hade ju en tanke pÄ att nu nÀr vi skulle vara pÄ Koh Chang under en ganska lÄng tid, sÄ skulle vi Àven prova att bo pÄ lite olika beacher. Men som sÄ mÄnga andra gÄnger under vÄra resor sÄ gjordes planen om. Man pratar med lite folk efter vÀgen, tar till sig lite och klurar pÄ vad det Àr man egentligen vill, och vips sÄ har man bytt spÄr lite grann.

Vi tog en heldag pĂ„ white sand igĂ„r med moppen, vi strosade runt o kollade lite shopping och hĂ€ngde pĂ„ stranden lite. Stranden Ă€r som vi i och för sig redan visste fin, men vi som Ă€r och har blivit lite vind och vĂ„gkĂ€nsliga upplevde att det var vĂ€ldigt höga vĂ„gor (allt Ă€r ju relativt), men tĂ€nkte att det kanske det var överallt idag. Men nĂ€h! Gjorde nĂ€mligen en vetenskaplig test och ”ringde en vĂ€n” som satt vid stranden pĂ„ koh Lanta och bad honom skicka en bild pĂ„ nu lĂ€get….inga vĂ„gor dĂ€r inte.

Jag hade ocksÄ fÄtt för mig att WS var mycket lÀngre Àn den var, liksom oÀndlig..men nÀh! Den Àr lite mer promenadvÀnlig i mitt tycke, man ser ett slut inom en rimlig tid. Den hÀr dagen hade det tyvÀrr varit nÄgon form av olje utslÀpp sÄ skor och fötter behövde saneras efter hemkomst, men stranden var ÀndÄ bÄde vit och beachig.

Whitesand beach

Jag kan tÀnka mig att whitesand Àr lite mysigt pÄ kvÀllarna speciellt pÄ stranden med mycket strandrestauranger och lampor och sÄnt i alla fall fick man en en kÀnsla av det.

Lonley beach

Vi kÀnner oss dock nöjda med vÄrat val att stanna pÄ Lonley beach, visserligen Àr stora delar av stranden inte mycket att hurra för och det Àr lite ruffigt..

…och ibland kan ljudnivĂ„erna peaka lite vĂ€l, men det Ă€r Ă€ndĂ„ mysigt och man behöver ju inte hĂ€nga mitt i smeten varje kvĂ€ll. Det funkar att hĂ€nga pĂ„ sin lilla veranda i skenet frĂ„n ett levande ljus. Och antingen ta del av andras musik pĂ„ avstĂ„nd, eller sin egna medhavda.

Rutinerade som vi har blivit har vi nu Àven en dödsarsenal med produkter som hÄller dom gigantiska getingliknande grejjerna som har fattat tycke för vÄrat sÀllskap pÄ behörigt avstÄnd, myggorna och andra ovÀlkomna gÀster likasÄ.

 

..otippat att sakna Ola-Conny och Morgan😅đŸ“ș

Nu har vĂ„ra vĂ€nner lĂ€mnat koh Chang och vi Ă€r Ă„ter ensamma, eller kanske inte ensamma direkt…det Ă€r lite skillnad mot de senaste platserna vi besökt, hĂ€r Ă€r det nog folk ute pĂ„ ”stan” dygnets alla timmar. Det Ă€r ett konstant mer eller mindre brus av musik och trafik. Men det Ă€r pĂ„ nĂ„got sĂ€tt bĂ„de tröttsamt och lite trevligt, utbudet av mat blir ju större och det ligger restauranger överallt.

Vi har mest hĂ€ngt pĂ„ kai bae beach dom senaste dagarna, och igĂ„r Ă€ven pĂ„ ”vĂ„r” beach..Lonley beach. Det har varit lite mulet och det har Ă€ven kommit lite regn. Man kĂ€nner av att vi kommit in i marsmĂ„nad, det Ă€r varmt och luftfuktigheten Ă€r pĂ„trĂ€ngande hög. Som tur Ă€r blir det nĂ„got bĂ€ttre under natten, vi sover med öppet fönster och flĂ€kt och det funkar bra. Men ingenting torkar riktigt Ă€ven om vi hĂ€nger ut det pĂ„ pĂ„ veranda rĂ€cket.

IgÄr lÀmnade vi in lite klÀder pÄ tvÀtt och i morse nÀr vi gick och Ät frukost sÄg vi att den hÀngde pÄ en stÀllning pÄ andra sidan gatan pÄ tork, kÀnns ju lite lustigt att se sina trosor hÀnga ute pÄ byn nÀr man gÄr förbi.

Det Ă€r ju en lyx att varje dag gĂ„ och sĂ€tta sig nĂ„gonstans och bestĂ€lla det man vill Ă€ta och sen bara bli serverad, och jag trodde aldrig att dessa ord skulle komma ur min mun, men hur konstigt det Ă€n kanske lĂ„ter, sĂ„ saknar jag att bara Ă€ta nĂ„t ”hemma”, att slippa gĂ„ ivĂ€g. Jag kan sakna att bara ligga i soffan och flippa mellan trĂ„kiga kanaler pĂ„ TV:n..jag saknar till och med Ullared pĂ„ 5:an och typ bonde söker fru…

Sen vet jag att det rÀcker med att höra Introt eller slÀpa hem dom första kassarna frÄn Coop sÄ Àr jag less och drömmer mig bort igen.

Idag har vi bytt boende Àven om vi Àr kvar pÄ samma beacharea sÄ Àr det ibland skönt att byta miljö. Vi har nu en lite större och ljusare bungalow, men fortfarande med flÀkt.

Det har Àven idag blivit lite strandhÀng med sÀllskap av seriemördare och annat löst folk pÄ lÀsplattan.

PÄ vÀgen hem stannade vi och köpte lite fÀrsk ananas och en pÄse kryddblandning av salt, socker och chili i en av dom locala affÀrerna som vi avnjöt pÄ verandan, sÄ himla gott med det starksötsalta till den fÀrska frukten, det funkar ju till Àpplen eller annan frukt ocksÄ men denna gÄng blev det ananas.

 

 

 

..24 timmar till Trat 🚌🚃🚌..

VĂ„ran tid i Khanom Ă€r nu slut för denna gĂ„ng, och vi har sagt hej dĂ„ till vĂ„ra vĂ€nner och tackar Ă€n en gĂ„ng Leif och Elisabet för gĂ€stfriheten att vi fick möjligheten att bo i deras fina hus, Tack🙏.

vi tog den locala minibussen som gÄr varje timme frÄn Khanom till Surat Thani  och vÄrat första uppdrag var att ta oss till immigration för att göra en visa extension.

Surat Thani immigration Office lÄg en bra bit utanför sjÀlva staden sÄ det fick bli en taxi dit, det var en ganska tjusig byggnad som sÄg lite felplacerad ut dÀr ute i obygden, men markkostnaden var vÀl troligtvis minimal.

Jag blir ofta lite obekvÀm pÄ sÄna hÀr stÀllen, det Àr en blandad kÀnsla som infinner sig..lite rÀdsla att göra fel, samtidigt en slags osÀkerhet om att man redan har gjort nÄgot fel.

Det var inte sÄ mÄnga i lokalen och vi var ÀndÄ rÀtt sÄ förberedda, vi hade passfoton, kopior pÄ passet, kopia pÄ visumet och kopia pÄ hembiljetten. SÄ det enda vi skulle göra var att fylla i tvÄ blanketter, vilket var lite struligt men vi fick hjÀlp av personalen och det fanns lathundar sÄ allt gick smidigt ÀndÄ, det tog kanske ca 30 minuter allt som allt. Utanför stod vÄran taxi och vÀntade sÄ det var bara att hoppa pÄ och ta oss tillbaka till stan.

Nu hade vi bara ca 10 timmar att slÄ ihjÀl innan vÄrat tÄg skulle gÄ 23.30. Efter lite lunch tog vi oss till tÄgstation och lÀmnade in vÄran packning sÄ att vi bara hade oss sjÀlva att slÀpa runt pÄ, och det Àr nog sÄ jobbigt. Det blev mÄnga steg som vi hasade runt i vÄra flipflops. Dom sista timmarna tillbringade vi liggandes pÄ varsin bÀnk pÄ tÄgstationen.

NÀr tÄget Àntligen kom ( nÄgot försenat sÄklart ) var det bara att hitta sin sovkoja och försöka somna sÄ fort som möjligt. Vi kom till Bangkok vid 10.30 hoppade in i en taxi som körde oss till Ekkamai busstation för att dÀr fÄ beskedet att sista bussen till Koh Chang redan gÄtt för att hinna med fÀrjan över, vi bestÀmde oss dÄ för att ta bussen till Trat istÀllet sÄ vi Ätminstone var nÀra i morgonbitti. Sex timmar senar var vi framme i ett mörkt trat, och det fick bli en natt pÄ ett guesthouse som jag bokade pÄ vÀgen. Det kÀndes faktiskt som en maraton resa men ÀndÄ smidigt tack vare nattÄget.

”Frukost pĂ„ sĂ€ngen” pĂ„ tĂ„get

NÀr vi kastat in packningen pÄ rummet gav vi oss ut pÄ matjakt, klockan hade ju hunnit bli nÀrmare 22.00 nu och Trat kÀnns ju inte som nÄgon hÄlligÄng stad direkt men vi gick till en bar i nÀrheten som vi hittat förut nÀr vi varit dÀr och dom hade fortfarande öppet kök.

Det Ă€r en lite mer avslappnad”klĂ€dkod” i det hĂ€r landet Ă€n vad man Ă€r van vid, kanske oftast nĂ€r det gĂ€ller barn, men vi har nu  Àven mĂ€rkt att det faktiskt inte enbart gĂ€ller barn utan Ă€ven ungdomar och nu Ă€ven Ă€ldre ungdomar, att nĂ€r mörkret faller sĂ„ sĂ€tter man pĂ„ sig sin pyjamas och gĂ„r ut, kanske tar moppen och drar i vĂ€g och handlar takeaway mat eller andra Ă€renden, eller som pĂ„ den hĂ€r baren/restaurangen dök det in en kille i sin randiga pyjja och bestĂ€llde in en öl och slog sig ner med sina polare…han tog liksom sĂ€ngfösare till en annan nivĂ„.

I morse efter frukost bestĂ€mde vi oss för att skippa buss eller taxi till piren och hyrde oss en moppe istĂ€llet, sĂ„ pĂ„ med ryggsĂ€ckarna och ivĂ€g, det tog oss kanske en timme till fĂ€rjan och sen gĂ„r det ju undan eftersom FĂ€rjeturen inte Ă€r sĂ„ lĂ„ng, men vi hann med en snabblunch bestĂ„ende av ”koppnudlar” i allafall.

Idag har vi hÀngt med ett par kompisar P & R som ocksÄ Àr pÄ ön, och kvÀllen tillbringade vi pÄ Lonley beach som namnet till trots inte Àr ett dugg Lonley, vi har strosat runt och fick Àven njuta av livemusik.

Rickard och Nui i Khanom, i en svĂ„rslagen diskussion, utan nĂ„got gemensamt sprĂ„k😍

Det kĂ€nns Ă€ndĂ„ lite skönt att vara tillbaka i civilisationen, dom flesta pratar engelska vilket kanske inte bidrar till lika mĂ„nga skratt och missförstĂ„nd…

men det gör ju livet lite enklare, och enkelhet Àr ju ocksÄ skönt ibland, det blev Àven panengcurry till middag och saronger och flipflop sÀljs i varje gathörn, ordningen Àr ÄterstÀlld och kontrasterna Àr utjÀmnade.

 

Vi anar framtidens Khanom och Ă€ter”jĂ€ttegamlaâ€Ă€ggđŸ—đŸ„š

Dagarna och kvĂ€llarna flyter pĂ„, vi lapar sol och skapar oss smĂ„ uppdrag och njuter i fulla drag. Vi njuter av vĂ„rat fina hus och att fĂ„ Ă€ta frukost ”hemma”. Det blir ju inga jĂ€tte frullar med Ă€gg o bacon, men vi gör kaffe och rostat bröd med marmelad och ”plastost”, lite korv och youghurt, en morgon Ă„kte Rickard ivĂ€g till bagaren och köpte bagels, han rĂ„kade Ă€ven köpa lite lagrad ost som vi senare lyxade till med lite rött.

Det Àr mycket tjat om rödvin mÀrker jag, men man fÄr ju sina cravings nÀr man Àr ivÀg sÄ hÀr. Vissa har ju hangups pÄ Kalles kaviar och knÀckebröd, medan jag fÄr pÄ riktig ost och rödvin.

Det tog nÄgra Är av resande i Thailand innan jag insÄg att det faktiskt finns helt ok rödvin hÀr som inte kostar skjortan och halva slipsen, Mont Clair finns i flera olika prisklasser och dom jag provat har varit överraskande goda, finns Àven som vitt som ocksÄ Àr helt ok i mitt tycke. Skillnaden mot hemma Àr att hÀr föredrar jag Àven rödvinet kallt vilket jag inte gör annars.

kvÀllarna tillbringar vi hos Eid, pÄ hennes restaurang förstÄs, hon jobbar ju jÀmt, men blir det lite lugnt emellanÄt sÄ sÀtter hon sig ner hos oss, och vi tragglar oss fram pÄ hennes begrÀnsade engelska och vÄr Ànnu mer begrÀnsade thai, men det kÀnns bra ÀndÄ och vi trivs i varandras sÀllskap.

Idag efter frukosten drog vi ivĂ€g pĂ„ moppen till ”grannstaden” Sichon, stor del av vĂ€gen var under s.k construction, och inte i bĂ€sta skick, ganska kurvigt och branta backar, men med fantastiska vyer ut över havet, beacher, berg och djungel. TyvĂ€rr fick jag inga bilder av vĂ€gen eftersom jag hade fullt sjĂ„ att hĂ„lla tungan rĂ€tt i munnen och försöka hĂ€nga med pĂ„ moppen, och de bilder jag har ger inte riktigt rĂ€ttvisa över vyerna.

Man mÀrker nÀr man Àr pÄ en plats med fÄ europeiska besökare, mÀnniskor tjoar och vinkar nÀr vi Äker förbi, men det Àr nÄgot vi börjar vÀnja oss vid nu efter vÄra moppe resor.

Jag undrar om det kommer att förbli sĂ„ hĂ€r…

….eller om det snart Ă€r en ny epok i antĂ„gande. Det byggs otroligt mĂ„nga nya stora resorter efter strĂ€nderna, och flera ser redan klara ut för inflyttning. Men samtidigt sĂ„ kĂ€nns det lite som om man redan har försökt det greppet tidigare, det finns redan mĂ„nga resorter som i mina ögon ser tomma ut, men Ă„ andra sidan sĂ„ kanske det Ă€r lite fler turister hĂ€r i Ă„r Ă€n det har varit tidigare.

Jambay bar&art space Khanom, sĂ„ mysigt😊

Tankarna kring exploatering Àr verkligen skeva, Ä ena sidan sÄ hoppas man att det gÄr bra för alla som vÄgar satsa liv och pengar i sina projekt, och att inte resorterna och restauranger ska stÄ spöklikt tomma, men Ä andra sidan vill man ju lite egoistisk att det ska fÄ vara precis sÄ hÀr charmigt och genuint som det Àr, det Àr ju dÀrför vi gillar Khanom.

IkvÀll har vi varit pÄ lördagsmarknaden inne i byn, den vÀxer för varje Är vi Àr hÀr, jag tycker personligen att den inte Àr lika bra som den varit, vÀldigt mycket krimskrams och mindre handgjorda grejjer. Massvis med mat förstÄs som vi alltid brukar shoppa loss pÄ men i kvÀll slutade det med att vi hamnade och Ät middag hos Eid pÄ hennes restaurang istÀllet.

Jag har lĂ€nge gĂ„tt och ”suktat” efter dom dĂ€r rosa Ă€ggen som finns lite hĂ€r och var i affĂ€rer och pĂ„ restauranger. Dom kallas för centuary eggs och har legat i nĂ„n skum blandning i nĂ„n mĂ„nad, sjĂ€lva Ă€gget Ă€r svartgrönt inuti, gulan som inte Ă€r gul lĂ€ngre, Ă€r krĂ€mig i konsistensen och vitan..som inte Ă€r vit, Ă€r typ gelĂ©, tydligen sĂ„ luktar det som surströmming nĂ€r man skalar dom, vilket jag inte kĂ€nde eftersom dom var skalade och lite stekta nĂ€r jag fick Ă€ggen pĂ„ tallriken tillsammans med phad Pak kapraow. Dom smakade helt ok..men jag kommer nog inte Ă€ta dom igen om jag inte blir bjuden..men dom Ă€r ju fina att titta pĂ„.

Bonusmaterial: jag fick igĂ„ng tvĂ€ttmaskinen, sĂ„ igĂ„r lyxade vi med rena underklĂ€der efter duschen😜

 

Varma pĂ„ utsidan och pĂ„ insidan❀

Det blev Äter en natt i Surat Thani pÄ samma stÀlle bakom tÄgstionen, vi var bara tvungna att gÄ tillbaka och Àta pÄ restaurangen som lÄg pÄ samma gata.

Vi hade redan sen förra gĂ„ngen bespetsat oss pĂ„ ett ”flak” med blandade matrĂ€tter som vi sĂ„g bĂ€ras ut, det fanns tvĂ„ storlekar och vi tog den lilla. Det var fisk, kyckling, Ă€gg flĂ€skkött, pommes, pasta, bröd, korv, sallad..jag har sĂ€kert glömt nĂ„got. Allt var super vĂ€llagat och gott.

Morgonen efter tog vi en localbuss till den stora busstationen i Surat Thani, dÀr vi fortsatte vÄr fÀrd till Khanom i minivan.

Under vÄra resor till Khanom har vi lÀrt kÀnna lite folk bÄde frÄn Finland, Thailand och svenskar som bÄde Àr bofasta och sÀsongsboende.

Och denna gĂ„ng har vi blivit sĂ„Ă„Ă„ bortskĂ€mda av ett fantastisk svenskt par som Ă€r just sĂ€songare, Elisabet och Leffe…jag sĂ€ger bara wow!

NĂ€r vi klev av bussen i Khanom sĂ„ stod dom dĂ€r och hade fixat en moppe till oss till superpris, och inte nog med det dom erbjöd oss att bo pĂ„ bottenvĂ„ningen i deras fina hus vid stranden. SĂ„ himla gulligt…och allt detta toppade dom med att ta oss med till en restaurang pĂ„ stranden som serverade pizza..rödvin köpte vi hos handlaren och tog med oss sjĂ€lva. En jĂ€ttemysig dag och kvĂ€ll.

SÄ pizza och rödvinsnöjda bor vi nu idetta fina hus med superskön sÀng, vi har, kylskÄp, brödrost, vattenkokare, tillgÄng till tvÀttmaskin och hund. Och kommer jag nu bara ihÄg vad Elisabet sa om hur man gjorde med tvÀttmaskinen, ( för idag sÄ Äkte dom till Borneo )sÄ har vi snart rena klÀder ocksÄ.

Dagen idag har vi Ă€gnat Ă„t solhĂ€ng och boklĂ€sning pĂ„ verandan och framĂ„t eftermiddagen Ă„kte vi in till byn och hĂ€lsade pĂ„ lite andra kompisar som har restauranger dĂ€r. Hos Eid och hennes brorsa blev vi bjudna pĂ„ soltorkade fiskstrimlor och kokta bönor som ”snacks”,

Torkade fiskstrimlor och kokta bönor

Rickard var vÀl inte överförtjust men jag mÄste ÀndÄ sÀga att det var inte sÄ illa som de lÄter, det var lite fishy i början men man vande sig liksom vid smaken och det var ganska salt och gott. Det blev Àven en svÀng till Micki pÄ Dustygecko, Khanoms finaste krog dÀr han serverar typ femstjÀrnig gourmetmat och Àr supertrevlig. Det Àr alltid mysigt att komma till Khanom men den hÀr gÄngen kÀndes det lite extra varmt i hjÀrtat.