Fuck Koh Rona 🩠🏝

Tiden Àr urled!, mina cirklar Àr rubbade och tillvaron Àr on hold. Den hÀr tiden pÄ Äret ska nedrÀkningen i holiday appen redan ha börjat ticka ned. Vinterns resa ska vara bokad, planerna och drömmarna ska gÄ pÄ högvarv.

Men icke!! det Ă€r inte exotiska beacher och mysiga byar med krĂ„ngliga namn i min google historik, utan UD, FolkhĂ€lsomyndigheten…och det krĂ„ngligaste namnet Ă€r typ statsepidemiolog. Jag luslĂ€ser inlĂ€gg i alla facebooksgrupper med Thailandsanknytning, jag sĂ„llar och tar till mig information som ges frĂ„n alla kĂ€llor, bĂ„de mer och mindre trovĂ€rdiga. Och den stĂ€ndigt Ă„terkommande frĂ„gan Ă€r, nÀÀÀr ska Thailand öppna upp för turister? Och svaren Ă€r lika mĂ„nga som experterna, 1 oktober, 1 november..inte före Ă„rsskiftet, troligtvis februari eller tidigast 2022.

Och sen har vi ju karantÀn frÄgan, hur lÀnge? hur dyrt? och var?

MĂ€nniskor dör över hela vĂ€rlden, och som vanligt Ă€r det dom som redan har det svĂ„rast som drabbas hĂ„rdast. SjukvĂ„rden svettas bakom visir och skyddsutrustning och stora och smĂ„ företag gĂ„r i konkurs. Trots allt detta ofattbara verkliga lidandet eller kanske inte ”trots”, utan just dĂ€rför att det Ă€r sĂ„ ofattbart, sĂ„ erkĂ€nner jag skamset mina egna kommande ( eventuella ) förluster.

Mina egna grubblerier och tilltagande oro som upptar min lediga tid handlar om en resa till Asien, nĂ€r hjĂ€rnan inte Ă€r uppkopplad till andra fjuttiga bekymmer och andra personliga uppoffringar i Covid-19ÂŽs kölvatten förstĂ„s. Och alla, precis alla mina bekymmer hamnar nĂ€r jag sĂ€tter ord pĂ„ dom i ”mappen” Lyxproblem och I-lands problem…och ja, jag skĂ€ms.

Hur kan ett land pÄ andra sidan jordklotet fÄtt en sÄdan stor betydelse i ens liv, att nÀr nÄgot sÄ stort som en global pandemi sÀtter kÀppar i hjulet för att resa dit, dÄ blir sorgen sÄ stor att den gör fysiskt ont.

Jag vet att jag inte Àr ensam att kÀnna sÄ hÀr och det Àr bÄde en tröst och sorgligt pÄ samma gÄng.

Det finns tusen skÀl till att hoppas att den hÀr pandemin ebbar ut och dom allra flesta Àr större och viktigare Àn att vi ska fÄ fortsÀtta att resa, men lÀngta kan man vÀl fÄ göra?och hoppas?..utan att vara en superdÄlig mÀnniska.

Jag sĂ€ger som Anders Tegnell ”HĂ„ll i och hĂ„ll ut” ❀

 

Hemma bra, men borta bÀst?

Upp i ottan..i mitt tycke, för att ta 7 tĂ„get till Bangkok (Thon buri station) en tre timmars resa för 100 baht, flĂ€kt och nerdragna fönster. BĂ€nkarna var stenhĂ„rda och galonklĂ€dda och trots ”super ventileringen” i tĂ„get sĂ„ blev det rejĂ€lt svettigt mot galonet och munskydden, för Ă€ven hĂ€r Ă„kte dom pĂ„ eftersom princip alla hade det.

sen blev det taxi till hotellet 55 baht pÄ taxametern inklusive ett splash med handsprit. Det mÀrktes direkt nÀr vi kom fram till det annars sÄ folktÀta Khaosan area att det inte var som det brukar. Det Àr glest mellan flanörerna, försÀljare och tuktukförare sitter o halvsover pÄ sina bÀnkar.
Min ”spaningâ€Ă€r att Bangkok inte Ă€r sig likt.

Vi har gĂ„tt runt lite och smĂ„shoppat lite sĂ„nt man vill ha med sig hem…vilket blir mindre o mindre för varje Ă„r, det kĂ€nns ju som om behovet Ă€r mĂ€ttat vad det gĂ€ller trĂ€elefanter och t-shirts med knasiga tryck.

Efter nĂ„gra timmars hĂ€ng pĂ„ rummet sĂ„ beslöt vi oss för att det lika gĂ€rna kunde fĂ„ bli en ”hemmakvĂ€ll” fullt ut, det förtar glĂ€djen lite att mingla runt bland folk med det osynliga hotet runtomkring oss. Rickard tog pĂ„ sig hjĂ€lte rollen och gick ut och köpte hamburgare pĂ„ Burger King som vi Ă„t pĂ„ rummet, och jag kan Ă€rligt sĂ€ga att det var Ă„tminstone topp fem det godaste jag Ă€tit pĂ„ lĂ€nge…och definitivt det dyraste.

Vi lever lite i sjĂ€lv pĂ„tagen karantĂ€n hĂ€r, gĂ„r endast ut nĂ€r vi mĂ„ste….och sĂ„ gjorde jag en liten utflykt till takpoolen förstĂ„s, dĂ€r var det ocksĂ„ ganska tomt och jag lyckades hitta en extra tom hörna, det kĂ€nns lite som om livet stannat , och vi bara vĂ€ntar pĂ„ startsignalen att fĂ„ Ă„ka hem. Allt kĂ€nns vĂ€ldigt overkligt Ă€ven för oss..eller kanske speciellt för oss som levt ett helt ”normalt liv i paradiset”fram tills nu.

Hotellet hÄller pÄ att sanera, och rummen som blir tomma total stÀdas och desinficeras, det Àr vÀl i och för sig av godo och behövs sÀkert, men det kÀnns lite lÀskigt. Barer och Restauranger fÄr inte sÀlja alkohol för att minska sociala sammankomster, dom redan tomma gatorna blir Ànnu tommare.

NĂ€r vi tog oss ut för lunch sĂ„ passade vi pĂ„ att ta en liten promenad samtidigt som vi provianterade lite för eftermiddagen, vi gick pĂ„ lite folktomma gator och grĂ€nder. Man blir alltid lika förvĂ„nad nĂ€r man tar en liten ”genvĂ€g” mellan nĂ„gra huskroppar, vilka vindlande grĂ€nder som finns dĂ€r bakom alla hotell och turistgatan, dĂ€r bor mĂ€nniskor i ett annat universum Ă€n det som Ă€r vĂ„rat..det med tröjförsĂ€ljare och drinkvagnar. DĂ€r finns ocksĂ„ smĂ„ restauranger, butiker och boenden och det Ă€r sĂ„ smalt sĂ„ att du enkelt kan ta i vĂ€ggarna samtidigt med utstrĂ€ckta hĂ€nder. Det Ă€r som en stad i staden.

Det var vĂ€l inte riktigt sĂ„ hĂ€r man ville avsluta Ă„rets resa precis, det kĂ€nns lite snopet. Men vad jag sett i tidningar och lĂ€st pĂ„ sociala medier sĂ„ har det varit  och Ă€r det hysteriskt galet i Sverige, och jĂ€mfört med det kaoset sĂ„ har vi haft det underbart och helt fantastiskt, och jag tĂ€nker inte lĂ„ta den hĂ€r coronaskiten lĂ€gga sig som en blöt filt över mina Thailands minnen 2020, nej jag tĂ€nker gĂ„ tillbaka och titta pĂ„ bilder och lĂ€sa lite sjĂ€lv i ”sarongen” nĂ€r det blir som vĂ€rst, sĂ„ att jag kan fĂ„ tillbaka kĂ€nslan och lyckan över att jag Ă„terigen fĂ„tt tillbringa en stor del av den grĂ„aste tristaste Ă„rstiden i Sverige i det hĂ€r underbara landet i stĂ€llet. Landet dĂ€r solen nĂ€stan alltid skiner, dĂ€r maten nĂ€stan alltid Ă€r fantastisk och dĂ€r nĂ€stan alla Ă€r glada och varma och som pĂ„ riktigt kĂ€nns som mitt andra hem.

I morgonbitti tar vi flyget hem. Och som vanligt vill jag tacka alla er som följt mig/oss hĂ€r pĂ„ bloggen och alla er som korsat vĂ„r vĂ€g och för att ni förgyllt vĂ„r resa med er nĂ€rvaro. Khapun mak kha? ”One love”?

 

 

Kanchanaburi

2020

Kanchanaburi Ă€r som mĂ„nga platser i Thailand ett namn som funnits pĂ„ min ”to go list” i mĂ„nga Ă„r utan att jag egentligen inte vetat varför. Nu nĂ€r jag lĂ€st pĂ„ inser jag att det Ă€r en plats som mĂ„nga Ă€r bekanta med frĂ„n filmens vĂ€rld. Bron över floden Kwai, jag ska Ă€rligt sĂ€ga att jag Ă€r faktiskt inte helt hundra pĂ„ att jag sett den ens, Ă€ven fast titeln fĂ„r klockor att ringa.

Nu Ă€r vi i allafall pĂ„ plats och har installerat oss i vĂ„rat guesthouse som Ă€r ett sĂ„kallat rafthouse ( flottehus ). Kanske inte super flashigt men mysigt, det ligger förtöjt vid kajen och nĂ„s via en kort bro. Vi lyxade till oss lite och valde ett rum med flodutsikt, och frĂ„n vĂ„r balkong som ligger nĂ€stan i vattennivĂ„n ser man solen gĂ„ ner och spegla sig i floden Kwai…ganska coolt faktiskt.

Som vanligt Àr det moppe som gÀller för att ta sig runt, sÄ efter frukost drog vi ivÀg, med lite styrhjÀlp av googlemaps. Vi trÄcklade oss i genom stan och ut pÄ vischan och vÄrat första mÄl var det hÀftiga tempel omrÄdet Wat ban Tham, en gigantisk drake vaktar/hÀnger nerför det höga berget och ur dess öppna gap böljar en lÄng röd tunga som Àven fungerar som trappa för besökar till templet.

Om man tar sig uppför dom trappstegen, vilket jag inte kunde, sÄ kommer man tydligen till en grotta med en stor guldbuddha, en trappa leder sen upp igenom och ut ur grottan pÄ toppen av berget med en grymutsikt och dÀr man kan beskÄda draken uppifrÄn dÀr hela dess kropp ligger med huvudet nerÄt över berget.

Men det fÄr bli vid ett annat tillfÀlle för mig, nÀr jag har fixat höften, det rÀcker med utmaningen att ta sig upp pÄ och av moppen i dagslÀget.

Denna utflyktsdag har bjudit pĂ„ mulet vĂ€der och störtskurar, vilket har inneburit för oss att vi allt som oftast fĂ„tt dyka in i affĂ€rer, under presseningar och restauranger nĂ€r det varit som vĂ€rst, men pĂ„ sĂ„ sett tog man sig ocksĂ„ lite tid för lunch eller en ”fika” i den lokala affĂ€ren, det blir som det blir liksom.

NÀsta stop var ett annat tempelomrÄde, Wat ban suea. OcksÄ galet magnifikt ute i ingenstans, hela Kanchanaburi Àr helt nerlusat av tempel och galet stora buddhor och mÄnga stÄr uppe pÄ bergsluttningar eller bergstoppar, vi ser dom överallt nÀr vi susar runt pÄ vÄr moppe. Men det var bara tvÄ vi besökte resten fick vi liksom pÄ köpet omgivna av det fantastiska landskapet runtomkring.

Förutom regnstopp sĂ„ blev det Ă€ven nĂ„gra felĂ„kningar, vi var inte alltid överens med ”Gubben PĂ„ Sidan” (GPS:n) sĂ„ det blev nĂ„gra mil extra den hĂ€r dagen. Vi hade Ă€ven satt ett mĂ„l att besöka ett gigantiskt trĂ€d, a giant monkey pod tree, som Ă€r 100 Ă„r gammalt. Och det var verkligen stort och fint pĂ„ riktigt…sĂ€ger bara det Sparbankseken slĂ€ng dig i vĂ€ggen.

Den lilla pyttepricken under bÄgen Àr jag..

Guesthouse Siri dolphin Khanom

..och vid nĂ€rmare eftertanke sĂ„ Ă€r det nog samma trĂ€d som vi har sovit under i drygt tvĂ„ veckor i Khanom…det Ă€r i allafall förvillande likt.

SÄ det var nog meningen att vi skulle trassla oss hit, och trotsa vÀdrets makter för att knyta ihop den berömda pÄsen.

Idag  vĂ„r sista dag och natt hĂ€r i Kanchanaburi har vi besökt den berömda bron och jĂ€rnvĂ€gen över floden, vi promenerade pĂ„ spĂ„ret över till andra sidan, vi mötte nĂ„gra enstaka flanörer annars var det ganska folktomt, det satt en gammal dam pĂ„ spĂ„rkanten med nĂ„gra smĂ„ vattenfyllda plastpĂ„sar med diverse levande smĂ„ Ă„lar och smĂ„fisk, hon satt och smĂ„pratade lite för sig sjĂ€lv eller till nĂ„gon högre makt, nĂ€r hon sĂ„g oss visade hon med hĂ€nderna att hon strax skulle slĂ€ppa ut dom i floden, förmodligen för ”good luck”

som alltid vid sÄdana hÀr turistattraktioner sÄ samlas det alla typer av försÀljning som mat, klÀder, smycken och souvenirer som om de egna minnen inte rÀcker till ska berÀtta att man iallafall varit dÀr.

Kanchanaburi har mĂ„nga ”ansikten”, den storslagna naturen med bergen med sina dimslöjor och den alltid nĂ€rvarande floden som ringlar sig fram var man Ă€n Ă€r, landsbygden med hĂ€star, kor och höns, stadsbebyggelsen som ser ut som de flesta lite större förorter i Thailand och den lite mer ruffiga delen med smĂ„ hus av lecablock och rostig korrigerad plĂ„t.
Och som sig bör Ă€ven en bargata med lysen, livemusik och dunka dunka musik och det Ă€r ju jĂ€ttemysigt sĂ„klart, men tyvĂ€rr sĂ„ tror vi oss Ă€ven se sĂ„kallade ”tjejbarer”vilket i mitt tycke drar ner intrycket, men det gĂ„r kanske inte att komma ifrĂ„n. Jag dömmer verkligen inte tjejerna men jag tycker det Ă€r obehagligt och sorgligt att efterfrĂ„gan finns, att nĂ„gra har och tar sig rĂ€tten att köpa en annan mĂ€nniska…och att nĂ„gon ser sig tvungen att bli köpt. Ett av mĂ„nga symtom pĂ„ att vĂ€rlden Ă€r orĂ€ttvis.

Men i det stora hela sÄ gillar jag Kanchanaburi som plats, fast under en lÀngre tid skulle det nog bli svÄrt, tror jag saknar nÀrheten till havet för mycket Àven om floden gör mycket för att förgylla upplevelsen.

I morgonbitti tar vi tĂ„get till Bangkok (Thon buri ) för att ta oss an slutet av vĂ„r resa…och det Ă€r med mycket blandade kĂ€nslor.

 

 

 

 

Dags att rulla vidare

Sista dagen i Khanom för i Är, sista dagen pÄ stranden och vÄr lÄnade rosa brödrost Àr nu ÄterlÀmnad till sin Àgare.

PÄ morgonen var Rickard i vÀg med vÄra  svenska vÀnner pÄ morgonmarknad och inhandlade fÀrska rÀkor ( medans jag sov min skönhetssömn ).
VÄr sista kvÀll tillbringade vi med Elisabet och Leffe och avnjöt dom hemmakokade rÀkorna med rostatbröd, Àgg och vitlöksmajonÀs, jÀklarns sÄ gott det var, en riktigt vÀrdig avskedsmiddag.

Morgonen efter packade vi ihop oss för att Ă„ka en sista gĂ„ng till Eid för att sĂ€ga hej dĂ„ och efterskĂ€nka vattenkokaren som vi fĂ„tt Ă€rva pĂ„ koh Lanta, sĂ„ nu har den fĂ„tt ett ”forever home”. Vi hade Ă€ven lovat att ha ett FaceTime samtal med hennes bror Nui som har blivit munk, ett mĂ€rkligt samtal eftersom han inte kan ett ord engelska, men det var kul att se honom igen och han sĂ„g sĂ„ fin o nöjd ut i sina oranga klĂ€der, och kanske att vi ses nĂ€sta Ă„r om han kommer till byn.

Sen blev det buss till Surathani dÀr vi bokade tÄgbiljetter för kommande natt till Nakhon Phantom för vidare fÀrd till Kanchanaburi.

Efter en sömnlös mycket kylig natt pÄ tÄget var vi framme i Nakhon Phantom kl 6 pÄ morgonen. DÀr inhandlades nya biljetter till nÀsta tÄg som gick tre timmar senare..Det var Àven hÀr som munskydden Äkte pÄ för första gÄngen pÄ riktigt.

För Àven om expertis sÀger att munskydd inte hjÀlper mot Corona Covid-19, eller virus överhuvudtaget, och dÄ framförallt den sorten som Àr i bruk hÀr som ÄteranvÀnds dag ut och dag in, sÄ tar vi seden dit vi kommer.

Asien överlag Àr ju en munskyddsÀlskande vÀrldsdel, speciellt i stÀder, sÄ för att inte bli Àn mer nyfiket granskade Àn vi redan Àr pÄ dessa platser dÀr turismen Àr i det nÀrmaste obefintlig sÄ kÀndes det helt rÀtt att av respekt sÀtta pÄ oss dom.
VÀntan kÀndes otroligt lÄng pÄ stenbÀnken, kanske extra lÄng pga total uttmattning, sömnbrist, vÀrmen trots denna tidiga morgon, och pÄ det ett ganska tÀtt munskydd. Detta skulle ocksÄ visa sig bli den varmaste dagen pÄ hela vÄr resa.

”VĂ€derappen” sĂ€ger att det Ă€r 39 grader i skuggan…med en kĂ€nsla av 48 som peak vid 16-tiden.


Det Ă€r i princip omöjligt att vistas utomhus, det blev istĂ€llet en tidig lunch pĂ„ vĂ„rat guesthouse med en grön bebisorm slingrande pĂ„ vĂ€ggen bredvid som sĂ€llskap….Hamburgare och pommes (spĂ€nnande att se vad vĂ„ra thaimagar tycker om detta), sen dusch och en vĂ€lbehövlig tupplur i vĂ„rat gungande rum till ljudet av floden KwaiÂŽs ( Khwae Yai ) mĂ„nga aktiviteter.

 

Tuppen Àr den nya chihuahuan

Dagarna gĂ„r rasande fort, det kanske Ă€r för att man börjat fĂ„ rutiner, det Ă€r bĂ„de för och nackdelar med att stanna lĂ€nge pĂ„ samma stĂ€lle. Fördelen Ă€r ju att man fĂ„r ett lugn som man ju inte fĂ„r nĂ€r man flyttar runt mycket. Man vet ungefĂ€r hur dagen kommer att se ut. En frukost hemma..alltid likadan, tvĂ„ rostade formbröd med ”plastost” och pulverkaffe.
Sen insmörjningproceduren med diverse cocosolja och solskydd, ner till stranden nĂ„n timme, lunch nĂ„gonstans…sen kan det variera lite, antingen en utflykt med moppen, hem för dusch o chill eller proviantering för kommande frukostar.

Sen Àr det dax för kvÀllsaktiviteter. Dusch, hÀnga pÄ balkongen, och nÀr mörkret faller bestÀmma sig för vad och var man ska Àta middag. IgÄr tex fick jag lite cravings för vÀsterlÀndsk mat, pizza stod högt pÄ önskelistan listan, Àven rödvin. SÄ jag förpreppade en petflaska med rött vin eftersom restaurangen som serverade pizza inte hade vin pÄ menyn ( hade kollat innan att det var ok att ta med eget )

Ivern och förvĂ€ntan var lika stor som besvikelsen, nĂ€r vi fick veta att kocken var sjuk och restaurangen stĂ€ngd…sĂ„ det blev papayasallad och kyckling i currypasta som typ alla andra dagar. ( men jag Ă€r inte bitter, och Ă€n har jag inte gett upp pizzan )

Men det Àr vÀl ocksÄ dom hÀr rutinerna som gör att tiden bara rusar ivÀg, samtidigt som man fÄr ro i sjÀlen.

Ibland tar vi lunchen i samband med moppeutflykten, det kan innebÀra att man Äker ett par mil bara för att luncha i en vÀgkorsning vid en matvagn, det finns massor av likadana matvagnar pÄ betydligt nÀrmare hÄll, men det Àr trevligare att ha ett mÄl med sin utflykt och dÄ kan mÄlet vara just en annan matvagn.

idag kom det ett gĂ€ng coola och glada killar till vĂ„r utvalda matvagn, alla bar pĂ„ en bĂ€rsele..typ mitella, inte för att bĂ€ra bebis eller för att avlasta nĂ„n arm, utan för att bĂ€ra TUPP!…jag sĂ€ger bara chihuahua i handvĂ€ska slĂ€ng dig i vĂ€ggen..hĂ€r Ă€r det tupp i mitella som gĂ€ller.

Dessa tuppar lĂ„g sĂ„ fint och gosade i sina smĂ„ nĂ€sten, och grabbarna var sĂ„ stolta över att dom blev fotograferade. Tupparnas jobb var att delta i ”sĂ„ng”tĂ€vlingar och kuckelikua finast. Kanske inte ett toppenjobb för en tupp..men bĂ€ttre Ă€n dom gamla tuppfĂ€ktningarna som var vanliga förut…och för ett otrĂ€nat öga för just tuppar sĂ„ sĂ„g dom ut att mĂ„ bra.

Detta besök i Khanom blev ju sÄ pass lÄngt att vi hann med tvÄ Lördagsmarknader..pÄ grÀnsen till tre, och Àven fast varje marknad Àr den andra lik, sÄ hör det ÀndÄ till att man ska Äka in till byn en svÀng..man ska ju ÀndÄ Àta..och sÄ Àven denna lördag. Det blev lite korv, sushi och nÄgra friterade kycklingbollar pÄ en trottoarkant..

…och som efterĂ€tt sĂ„ blev det för utom mangostickyrice Ă€ven en liten efterfest med ”gubbarna” utanför shopen i ”lillbyn” strax innan byns enda trafikljus, dĂ€r det festades pĂ„ Lao khao ( i emblemtrimmade Hong Thong flaskor ) och grillade larver. Det sistnĂ€mnda tackade vi dock nej till.Nu börjar tillvaron med hav och strĂ€nder snart lida mot sitt slut. Det kĂ€nns lite sorgligt samtidigt som det alltid Ă€r spĂ€nnande att komma till nya platser. Men den hĂ€r kombinationen som finns hĂ€r Ă€r svĂ„rslagen i vĂ„rat tycke, det finns nĂ€stan allt. OĂ€ndliga strĂ€nder, hav, smĂ„stad, byar, landsbygd och hĂ€rliga mĂ€nniskor…kanske inte sĂ„ mycket shopping och nattliv om man önskar det, stan somnar ganska tidigt…men jag kan leva med det.

Utflykter med utsikter och insikter

Det kĂ€nns nĂ€stan lite skamligt att lĂ€gga upp bilder pĂ„ sociala medier och beskrivande ”raljera” över den outtröttliga solen som gassar frĂ„n den evigt klarblĂ„ himmelen. Samtidigt som man fĂ„r rapporter hemifrĂ„n om regn, snöblask och allmĂ€nt grĂ„vĂ€der. SĂ„ förutom min flygskam sĂ„ har jag Ă€ven lite solskam.
Men samtidigt tĂ€nker jag att det kanske ocksĂ„ ger lite hopp om att solen finns och att den snart ocksĂ„ kommer med vĂ„ren till Norden…jag har Ă€ven hört att den visat sig lite i allafall mitt i det grĂ„.

Vi har nu fÄtt lite tillökning av ett par vÀnner som vi trÀffat pÄ vÄra tidigare resor hit och som hyr hus hÀr i Khanom. Vi tog en svÀng tillsammans med dom för att inspektera den nyfixade vÀgen till grannstaden Sichon.

Och till skillnad frÄn tidigare Är dÄ resan dit var i det nÀrmaste en nÀra döden upplevelse pÄ grund av den extremt dÄliga vÀgen i branta backar och kurvor, sÄ var den nu nÀstan religiös.

Det Àr sÄ fantastiskt vackert att susa fram i det kurviga landskapet högt ovanför havet. LÄngt dÀr nere silat genom grönska och röda hibiskusblommor Àr allt turkost och det kantas av vita strimmor av sand.

Det gÄr liksom inte att fÄnga pÄ bild sÄ att det blir rÀttvist, men ni fÄr tro mig pÄ mitt ord nÀr jag sÀger att det Àr hisnande vackert.

Men sÄ kan jag ocksÄ tÀnka ibland nÀr jag sitter pÄ nÄn strand och tittar ut över havet att det nÀstan ser ut som en kuliss, nÀr fÀrgerna blir sÄ dÀr intensiva sÄ det nÀstan gör ont i ögonen.

Idag har vi varit pÄ lÄngtur med vÄra vÀnner, det blev en tur pÄ ca 9 mil t/r till Don Sak. ( som synes pÄ bilderna Àr vÀdret inte tipp topp hela tiden )

MÄlet var till den pyttelilla ön koh Raet som Àr knuten till fastlandet med en smal lÄng bro. Och det var verkligen den minsta bebodda ön jag varit pÄ, runt ön som Àr kantad av smÄ hus och verksamheter sÄ gÄr en smal betongvÀg ( ca 2 meter bred ) dÀr kör det lite moppar och jag sÄg Àven nÄgra moppetuktukar som anvÀndes av lokalbefolkningen att frakta grejer och sig sjÀlva med.

Dagens första regnskur kom som genom ett trollslag och vi kastade oss in i nÄgot som sÄg ut som ett litet tempel, men som alltid hÀr sÄ Àr skurarna snabbt övergÄende. Och vi kunde fortsÀtta vÄr promenad pÄ knappt 2 kilometer runt ön i sakta mak.

Det fanns inga strÀnder pÄ ön, utan det var mer stenigt. Vi sÄg lite bÄtar och en dam som satt o fiskade pÄ en Sten. Det var en mysig tripp att göra som en dagsutflykt.

Sen passade vi ocksĂ„ pĂ„ att besöka Don Sak village, ett stĂ€lle som nĂ€stan endast passeras med fĂ€rjelĂ€get som mĂ„l, nĂ€r man Ă€r pĂ„ vĂ€g till Koh Samui. NĂ€r jag tog upp kameran för att fota i byn, fick jag hjĂ€lp med insikten att ”varför fota? Det ser ju ut som i alla mindre thaisamhĂ€llen”…och ja, verkligen same same. Den insikten kan ju fĂ„ en att fundera över varför man fastnar för vissa, medans andra bara blir en plats i icloud molnet.

Det blev i allafall en lunch i Don Sak innan vi började vÄr resa hem via Nam Khang  en liten beach remsa med lite aktivitet i form av nÄgot resortliknade, annars kantades vÄr vÀg av mest av palmer, hundar, höns, kossor och gigantiska berg.

Men som vanligt Ă€r det lika hĂ€rligt att ge sig ut pĂ„ smĂ„ â€Ă€ventyr”som innefattar fart, flĂ€kt, smĂ„ ”strandhugg”, solvarmtskinn och öm rumpa.

 

Sol sol strĂ„lande sol☀?

Dagarna rullar pĂ„ och vi fyller dom med smĂ„ utflykter, vi glider runt pĂ„ ”vĂ„r moppe”nĂ„gra timmar om dagen, bĂ„de för att det svalkar skönt och för att upptĂ€cka nya platser och Ă„terse gamla. Landskapet och vyerna Ă€r stĂ€ndigt olika, lite landsvĂ€g blir till ”kostigar” som helt plötsligt bara tar slut i ingenting. SmĂ„ byar och samhĂ€llen. Det blir en hĂ€rlig blandning av natur och civilisation, och ibland smĂ€lter dom samman…ett ensamt hus mitt i ingenstans.

Vi passerar Àven Buddha efter vÀgen dÀr vi sett att thailÀndarna hÀlsar/vajar nÀr dom Äker förbi.
Idag hittade vi en för oss ny strand som vi stannade vid nÄgon timme, det blev promenad pÄ stranden för Rickard

..medans jag lÄg och lÀste lite ( funkar inte riktigt med promenader i sand för mig i Är ) vi var nÀstan ensamma pÄ stranden förutom nÄgon förbipasserande och ett par hundar som sprang runt oss ett tag, men som till slut tröttnade pÄ vÄrat sÀllskap.

LördagkvÀllen bjöd pÄ marknad, och i vanlig ordning, stÀngdes hela gatan inne i byn av och torghandeln startades upp, oÀndliga variationer av mat och sötsaker av alla de slag, sötsakerna ofta i grÀlla fÀrger och vackert dekorerade. KlÀder hÀnger i mÀngder pÄ galgar och ligger upplagda pÄ bord eller presenningar, bÄde nytt och secondhand.

Det blir ingen direkt shopping för oss dĂ„ vi inte orkar slĂ€pa runt pĂ„ fler grejer, det lilla vi shoppar fĂ„r bli i Bangkok innan hemresan, men lite mat blev det som nĂ„n korv, plĂ€ttar, ananas och nĂ„gra ”kokoskakor”.

..hÀr Àr det mest Rickard som pysslar i köket?

Man kan inte lÄta bli att fundera över mÀnniskors energi och kÀmpande för sitt levebröd. Marknaden var öppen mellan 17.00-20.00..alltsÄ tre timmar!. En del fick kanske inte sÀlja nÄgot och nÄn annan kanske sÄlde ett par skor för 100 baht pÄ dessa tre timmar. Allt detta jobb, upp med tÀlt och stÀllningar och fram med alla varor, och sen ner med allt igen. Kommersen Àr ju inte jÀtte stor Àven om besökarna Àr mÄnga. BÀst gÄr det nog för dom som sÀljer mat och sötsaker.
SjĂ€lv drömmer jag om att kunna köpa en av dom stora grillade fiskarna, men det kĂ€nns lite ovĂ€rt att sen Ă„ka ”hem” och Ă€ta den sjĂ€lv (Rickard gillar inte sĂ„nt ) och det finns inte riktigt nĂ„gon plats att sitta och Ă€ta den. Men nĂ„ngĂ„ng kanske vi bor sĂ„ att vi har tillgĂ„ng till lite matplats och kanske kök, vi har förvisso tillgĂ„ng till köket dĂ€r vi bor men vi har inte nyttjat erbjudandet Ă€n.
NĂ€r vi inte Ă€r ute och Ă„ker eller sitter pĂ„ vĂ„r balkong sĂ„ hĂ€nger vi mycket hos Eid, vi för en knagglig konversation pĂ„ engelska och Thai, hon har nu lĂ€rt upp dottern och ”svĂ€rdottern” i köket sĂ„ att hon har lite hjĂ€lp.

Dagarna gĂ„r fort och det Ă€r redan marsmĂ„nad sĂ„ nu gĂ€ller det att suga i sig sĂ„ mycket som möjligt av tiden som Ă€r kvar, men samtidigt njuter vi av lugna kvĂ€llar ”hemma”med boklĂ€sning och att inte göra nĂ„gonting, det Ă€r liksom en lyx nĂ€r man Ă€r borta sĂ„ hĂ€r pass lĂ€nge som vi Ă€r, att stressen att nyttja och ”uppleva” saker hela tiden försvinner. Och vi kan tillĂ„ta oss att bara vara.

Till salu skyltarna Àr mÄnga pÄ hus och resorter i Khanom det finns Àven en dÀr vi bor nu, och en del ser ut att ha suttit uppe lÀnge i vÀntan pÄ köpare. Det Àr mÄnga stÀllen som Àr i princip helt tomma och vissa har Àven börjat förfalla, trots detta byggs det nya kanske till och med bredvid det förra som inte lyckades överleva.

KÀnslan att ge upp finns liksom inte hÀr, och nÄnstans förstÄr jag dom, Khanom Àr  ju fantastiskt, MilslÄnga strÀnder, mysiga stÀllen och fantastisk natur, det borde ju locka turister, speciellt dom som inte vill ha den stekande hettan som kan vara pÄ platser som inte har Khanoms stÀndiga bris.
Sen att den stekande solen inte frÀser ner i havet pÄ kvÀllen utan bakom bergen och palmerna kan ju inte vara hela anledningen till att dom inte hittar hit..nej jag vet inte vad det beror pÄ, men nÄt vet jag och det Àr att mÀnniskor drar mÀnniskor sÄ nÀr det vÀl slÀpper dÄ kommer det dom vÀntar pÄ att hÀnda.
Idag har det i allafall varit strandhÀng och boklÀsning hela dagen för oss sÄ nu kÀnner man sig sÄdÀr hÀrligt solvarm och vÀderbiten, som efter en dag pÄ sjön, det Àr ju lite windy pÄ den hÀr kusten som jag sagt förut, men idag har det faktiskt bara varit skönt med flÀkten, eller ocksÄ Àr det jag som börjat vÀnja mig.

 

 

 

 

 

 

Ett annat hemma

PÄ morgonen körde vÄran Landlady och hennes man oss till busstationen i Tha Sala, DÀr hoppade vi pÄ bussen till Khanom med en pÄse favorit snacks, ananas med chili, salt och socker dipp, sÄ himla himla gott. TÀnk att en sÄn enkel kombo kan vara sÄ perfekt.Det blev en resa pÄ ca 7 mil, helt lagom.

Vi klev av vid en moppe uthyrare dÀr vi hyrt förut, och fick i sÀrklass bÀsta moppen vi nÄnsin haft i Thailand. SÄ pÄ med vÄr packning och ut för att hitta det boende vi bokat pÄ nÀtet dagen innan. Vi brukar alltid bo i stan pÄ ett stÀlle nÀr vi Àr hÀr, men den hÀr gÄngen ville vi prova nÄt nytt.

Vi hamnade pÄ ett superfint stÀlle som nog egentligen Àr billigt..eftersom det Àr sÄ fint, 650 baht natten, men lite över vÄr budget, sÄ vi hade bara bokat tvÄ nÀtter. StÀllet ligger förvisso vÀldigt off, varken strand eller by, utan mer djungel.. vÀldigt tyst och soft om ni förstÄr vad jag menar..och familjÀrt.

super fina och frÀscha bungalows, alla i lite olika stil och med pool. Men man Àr ju aldrig riktigt nöjd (..vet inte om det Àr bra eller dÄligt ). SÄ dag tvÄ Äkte vi pÄ en liten runda och kollade upp ett alternativt boende att flytta till. Vi Àr nog lite knÀppa i allafall.
Vi hittade ett stÀlle utefter beachvÀgen för 400baht natten som hade allt vi vill ha..tror vi, sÄ dit har vi nu flyttat ( vi bor lÀngst upp till höger). SÄ frÄn djungelmys och pool med egen bungalow och veranda, sÄ vÀljer vi ett rum pÄ andra vÄningen efter vÀgen men med loftgÄng sÄ vi kan sitta ute. Men tror det blir toppen.

Vi har varit hos Eid vÄran kompis som har en restaurang i byn och hÀlsat pÄ, och Àven Àtit hos henne nÄgra gÄnger. Det Àr enkel men vÀllagad mat..ibland om hon inte har allt hemma sÄ sticker hon ivÀg pÄ moppen och köper det som behövs ifrÄn nÄn av vagnarna pÄ gatan, sist blev det stickyrice och grillad kyckling.

Man mĂ€rker verkligen vilken annan syn pĂ„ mat vi har..och vad som Ă€r ok att Ă€ta, nĂ€r vi köper grillad kyckling sĂ„ Ă€r vi noga med hur den ser ut och att det Ă€r mycket ”rent”kött pĂ„, och att den sĂ„ lite som möjligt pĂ„minner oss om vad det Ă€r vi faktiskt Ă€ter. HĂ€r har man helt andra referensramar..hĂ€r Ă€r det ok att ben med klor Ă€r med..och att man faktiskt ocksĂ„ Ă€ter det.

Jag Àr inte sÄ krÀsmagad sÄ jag provar det mesta och Àven det hÀr..men med visst motstÄnd, och nu kan jag med gott samvete tacka nej nÀsta gÄng för nu har jag i allafall provat, och det var inte min grej. Det bjöds ocksÄ pÄ omogen mango med sockerkokad rÀkpasta, kanske inte det godaste jag Àtit men betydligt bÀttre Àn det lÄter.

Vi hör frÄn mÄnga ThailÀndare att det Àr svÄra tider nu för mÄnga, affÀrerna gÄr dÄligt och mÄnga restauranger och affÀrsverksamheter efter gatan har fÄtt stÀnga igen, bahten Àr hög och det drabbar dom som har det sÀmst, dom som har mycket gÄr det bra för och dom kan importera och fÄ mycket för pengarna, medans dom som lever av sitt jordbruk eller smÄ företag till exempel inte kan sÀlja.
Det mÀrks tydligt nÀr man gÄr i den lilla byn att kommersen Àr lÄg.

Förutom det sÄ kÀnns det skönt att vara hemma i Khanom igen, det vilar ett lugn och samtidigt en trygghet för oss hÀr. Det Àr genuint och oturistig men samtidigt sÄ finns allt, alla typer av mat, beach, stad/samhÀlle, marknader och landsbygd.

Vi har nu installerat oss i vĂ„rat nya ”hem”, och hĂ€r har vi bestĂ€mt oss för att stanna i Ă„tminstone en vecka och hittills sĂ„ kĂ€nns det perfekt för oss. Vi har en liten balkong och det blĂ„ser en sval bris i frĂ„n havet pĂ„ andra sidan gatan precis lagom.
Vattenkokaren vi fick Àrva pÄ koh Lanta av vÄra vÀnner Àr fortfarande med i vÄr packning, Vi har varit och provianterat lite frukostmat och Àven fÄtt lÄna en brödrost av Eid som vi fÄr ha sÄ lÀnge vi stannar. SÄ allt kÀnns komplett. Mannen vi hyr av kom Àven med en klase bananer som inflyttningspresent.

Nu  ska vi göra kvÀll hos oss efter att ha varit och Àtit, han vi bor hos ville att vi skulle köra in moppen i köket under natten, men vi tyckte att det rÀckte med att parkera pÀrlan utanför köksingÄngen.

I morgon Àr det Lördag och dÄ blir det mycket happenings i byn, först Lördagsmarknad i Bang nod och sen har rastabaren Jam Bay, nedÄt vÀgen vid stranden fest vi fÄr vÀl se hur mycket vi pallar med.
Om inte annat sĂ„ har vi rejĂ€lt med partybelysning i vĂ„rat rum, sĂ€ga vad man vill om Thailand men det Ă€r inte sĂ„ himla lagom i allafall…och jag kan inte annat Ă€n att Ă€lska det.

Tha Sala

I gÄr morse hoppade vi pÄ en songthaew ( bahtbuss ) i Nakhon och Äkte dom tre milen till Tha Sala, 30 baht/pp, efter vÀgen hoppade det pÄ och av lite folk men vi klev av klart sist.

Vi blev avslÀppta pÄ en gata mitt inne i det lilla samhÀllet. Det enda fortsatta fÀrdmedlet verkade vara moppetaxi..alltsÄ bli skjutsad bakpÄ. Vi sa tack, men nej tack. För trots vÄr ringa packning sÄ kÀndes det lite knöligt.

Tack och bock för googlemaps, vi bestĂ€mde oss för att promenera dom tvĂ„ kilometrarna till vĂ„rat guesthouse ”Thasala hotel” mĂ„nga stannade eftervĂ€gen och frĂ„gade vart vi skulle och ville hjĂ€lpa till, men vĂ„r kompis Google hade full koll, och efter en svettig promenad sĂ„ anlĂ€nde vi till vĂ„rat tillfĂ€lliga hem.

Moppe verkar vara en omöjlighet att fĂ„ hyra hĂ€r, det Ă€r vĂ€l sĂ„ att det inte finns nĂ„gon efterfrĂ„gan eftersom dom som kommer hit oftast har egen bil eller moppe och anlĂ€nder inte med ”bahtbussen”. Men vi blev erbjudna varsin cykel istĂ€llet, same same but diffrent.

Efter som stĂ€llet vi bor pĂ„ ligger lite i ingenstans, varken beach eller by sĂ„ kĂ€ndes alternativet cykel bĂ€ttre Ă€n ingenting, vi valde att trampa mot vattnet en lite slingrig landsvĂ€g över smĂ„ broar dĂ€r det lĂ„g lite fiskebĂ„tar och stĂ€llningar med torkad fisk…”doften” Ă€r inte helt angenĂ€m men man vĂ€njer sig.

Utefter ”strandpromenaden” fanns det fullt med smĂ„ matvagnar och smĂ„ restauranger, och ut mot vattnet massor av bambu salor ( smĂ„ ”hyddor” med bord och bĂ€nkar ) som hörde till restauranghusen pĂ„ andra sidan gatan.
Vi bestĂ€llde lite blandat, i det hĂ€r omrĂ„det serveras ingen alkohol och det Ă€r förbjudet att ta med sig egen. Maten var god och vi hade sĂ€llskap av fyra hungriga katter som lystet följde varje tugga vi tog ( ja dom fick vĂ„ra rester )Dag tvĂ„ lyckades vĂ„r ”landlady” fixa ett fordon till oss, sĂ„ efter lite fix sĂ„ vi fick en fungerande handbroms och sen kunde vi ge oss ivĂ€g och utforska omgivningarna.

IgÄr hade vi ju Äkt till höger pÄ stranden sÄ idag provade vi vÀnster. Enligt vÄr Landlady sÄ var höger den muslimska sidan och den vÀnstra den buddhistiska dom hade det uppdelat sÄ men hon sa ocksÄ att dom levde i harmoni med varandra förövrigt, det var nog mer för enkelheten skull, eller att det bara rÄkat bli sÄ.

Den hÀr sidan beachen var det lite fÀrre restauranger pÄ och mer landsbygd smÄ samlingar hus hÀr och dÀr och mindre happenings Àn pÄ den muslimska sidan.

Vi tog Àven en svÀng in till stan och snurrade runt lite och konstaterade att det sÄg lite ut som alla andra smÄ thaiorter, med nÄgra 7/11 som riktmÀrken och lite smÄ shoppar emellan och moppeverkstÀder tillika försÀljning som Àr en bigbuissness i Thailand.

Vi Äkte lÀngs kusten, och lagom till lunch hittade vi en liten restaurang brevid ett sandtag (alltsÄ ett grustag..fast med sand)

Och med hjÀlp av restaurang Àgarens knaggliga engelska sÄ tror vi att vi förstod att den skeppades vidare till Malaysia för att göra glas och porslin av, men med tanke pÄ hur vÄrat samtal flöt pÄ sÄ skulle det absolut kunnat vara tvÀrtom.

Det Àr i alla fall skönt att kunna ta sig runt igen för egenmaskin och Äka in pÄ smÄvÀgar och stanna till nÀr man vill.

Det Ă€r verkligen mysigt att Ă„ka runt i byhĂ„lor som vi gör, men samtidigt kan jag ibland undra lite över vad det Ă€r vi söker, dom flesta stĂ€llena ser ju nĂ€stan likadana ut..precis som dom flesta mindre orter i Sverige ser nĂ€stan likadana ut, och Ă„ter igen lite same same but diffrent. Det blir ju inte mycket sol o bad och definitivt inga paraplydrinkar. Den mesta av tiden gĂ„r Ă„t till att hitta nĂ„got att Ă€ta och resterande för att hitta en eventuell kall öl. SĂ„ nĂ€r man kommer hem sĂ„ har man bĂ„de skörbjugg och ”bonnabrĂ€nna” efter all moppe Ă„kning och ensidig kost.

Men Àven om jag trivs med det hÀr livet sÄ börjar jag lÀngta efter lite bikiniliv och att byta ut dom gröna flodfÄrorna mot blÄtt vatten och vita strÀnder igen.

Vi gjorde en sista svÀng med moppen innan det var dax att ta farvÀl av den, och vi slutar aldrig förvÄnas över mÀnniskorna eftervÀgen, hur snabbt dom uppfattar vÄran nÀrvaro och skyndar sig att hÀlsa och ropa efter oss och alltid med ett stort leende.

KvĂ€llen avslutades pĂ„ bĂ€sta sĂ€tt med ett besök pĂ„ Tha Salas Seafood restaurang, med bĂ€sta utsikten över floden och fiskebĂ„tarna. Och strax innan solen försvann sĂ„ gick en av fiskarna hem till sig, ett litet hus pĂ„ en flotte i floden dĂ€r han ”parkerade” sin bĂ„t utanför.

Och jag fick avnjuta en galet stark fiskrÀtt med allt av det goda chili, lime, vitlök i drivor och det bÀsta av det bÀsta ett knippe koriander.

 

Nakhon si Tammarat 20200222

Nu har vi Ă„terigen dragit upp vĂ„ra bopĂ„lar. Efter frukosten sĂ„ ”hoppade” vi och vĂ„r packning upp pĂ„ moppen, och körde dom ca tvĂ„ milen till Krabitown igen, det blev ett litet extra stopp pĂ„ vĂ€gen för en polis kontroll med körkorts uppvisande.
Efter att ha lÀmnat tillbaka vÄrat fordon sÄ promenixade vi till busstoppet för songthaews som tog oss till sjÀlva busstorget.

DÀr gÄr det stora bussar och minivans Ät alla vÀderstreck, och vi hade sÄn himlans tur sÄ vi hann med 11-bussen till Nakhon si Thammarat, en resa som skulle ta tre timmar och kostade 200 baht/pp.

Resan gick fort med hjĂ€lp av lite matsĂ€ck och poddlyssning om Ă€n lite skumpigt för vi rĂ„kade fĂ„ platserna lĂ€ngst bak pĂ„ den sĂ„kallade”busbĂ€nken”

Nakhon Ă€r en stad som alltid lockat mig…av ingen sĂ€rskild anledning alls egentligen, det kan va namnet som Ă€r lite coolt att sĂ€ga..NAKHON SI THAMMARAT….eller helt enkelt bara det att jag hört det nĂ€mnas ofta, flera jag kĂ€nner kommer dĂ€rifrĂ„n och namnet kommer ofta upp i samtal. Det Ă€r lite sĂ„ med mig jag kan liksom fastna för nĂ„t utan att riktigt veta varför.

Nu Àr vi i allafall pÄ plats och har varit hÀr nÄgra dagar och hunnit göra oss lite hemtama.

Som tur Àr har mina piller börjat ha effekt pÄ min höft och jag har börjat kunna gÄ igen. För det Àr promenera som gÀller hÀr, eller Äka songthaew dom lokala bussarna/pickisarna som man kan vinka in efter vÀgen, och plinga nÀr man vill hoppa av.

Vi har hunnit bli riktigt proffsiga pĂ„ dom pĂ„ den hĂ€r korta tiden, och kĂ€nner oss lite vĂ€rldsvana…det ser nog ut som om vi har full koll nĂ€r vi lite nonchalant plingar fast vi inte har en susning om vi kliver av pĂ„ rĂ€tt stĂ€lle eller inte.

Men det gör inte sÄ mycket om det blir fel, det kommer alltid en ny och varje resa kostar 10 baht/pp och det verkar inte spela nÄgon roll hur lÄngt man Äker med.

Moppe verkar dÀremot vara en omöjlighet att hyra hÀr, Rickard har Àgnat halva förmiddan Ät att leta utan resultat, dom flesta tittar oförstÄende och resten skakar pÄ huvudet, sÄ det har vi gett upp.

Mat Àr ocksÄ ett litet problem, dagtid typ lunch, verkar endast serveras i flykten, i typ plastpÄsar i form av nÄgon nudelsoppa/risgrötssoppa, det finns ocksÄ lite vagnar med korvar pÄ pinne eller dom bleka flÀskkulorna pÄ pinne eller ocksÄ dom i pÄse. I bÀsta fall erbjuds en plastpall pÄ trottoarkanten att sitta pÄ.

DĂ€r Ă€r man ju lite vĂ€sterlĂ€ndskt lagd, och vill ju gĂ€rna sitta pĂ„ en stol vid ett bord…och kanske fĂ„ en kall öl till maten och inte en mugg med nĂ„gon fĂ€rgad saftdryck..eller vatten som man Ă€ndĂ„ bĂ€lgar i sig dagarna i Ă€nda.

Bord verkar höra kvÀllen till, för dÄ plötsligt fylls trottoarerna med bÄde bord, stolar och sittande matgÀster pÄ stÀllen dÀr man inte hade en tanke nÄgra timmar tidigare pÄ att det ens fanns en restaurang.
Det hÀr kÀnns som en sÄn dÀr stad dÀr man Àr lite av en sevÀrdhet, folk hejar och vajar, och barn vinkar glatt och vissa bara tittar storögt och helt ogenerat Ànda tills man Àr helt utomsynhÄll, det Àr bÄde lite roligt men ocksÄ en mÀrklig kÀnsla.

..speciellt nÀr man sjÀlv varit sÄ mycket i det hÀr landet sÄ att det kÀnns som ett andra hem och man ibland mÄste stanna upp sig sjÀlv för att verkligen suga i sig sin omgivning för att fÄ uppleva den dÀr fantastiska aha kÀnslan över att vara hÀr igen och lite för att trycka undan vardagskÀnslorna som liksom kommer fortare och fortare för varje resa hit.

IkvÀll var det lördagsmarknad/nattmarknad (phrathat nightmarket)  vid templet wat Phra Mahathat woramahawihan, och som sig bör tog vi en songthaew dit.

Det var en ovanligt stÀdad marknad med mÀngder av av mat. Folk var vÀldigt organiserade och alla gick medsols, vilket underlÀttade nÀr man skulle mingla runt, och med jÀmna mellanrum var det lite upptrÀdande frÄn lokala förmÄgor, givetvis med vÀrsta trycket i högtalaranlÀggningen thaistyle.

Det blev inte sÄ mycket shopping för vÄran del, vi kör ju fortfarande lite traveling light. Men utbudet var enormt, 98% av det Àtbara som sÄldes hade man ingen aning om vad det var, och ÀndÄ har man besökt nÄgra matmarknaden i Thailand förut.
Efter lite sökande utanför marknadsomrÄdet lyckades vi hitta en restaurang som vi kunde slÄ oss ner pÄ, och Àven denna gÄng var det nog mer tur Àn skicklighet.

Det mĂ€rks stor skillnad pĂ„ prisbilden hĂ€r jĂ€mfört med andra stĂ€der vi varit i hĂ€r i Thailand, vilket förmodligen gĂ„r hand i hand med bristen pĂ„ turister frĂ„n andra delar av vĂ€rlden Ă€n Asien. Vi har Ă€nnu ej sett nĂ„gon blekfis som oss. Om du lyckas hitta en ”finrestaurang” sĂ„ Ă€ter du och dricker gott för under 200 baht/pp.
Men trots bristen pÄ moppeuthyrare och restauranger i för oss vanlig mening sÄ kÀnns Nakhon som en trevlig och snÀll stad och jag kÀnner mig glad och nöjd över att vi tog oss hit. I morgon har vi ett nytt uppdrag.. att hitta en ny grenkontakt, dÄ vÄran har gÄtt sönder.
Och att ha en sĂ„n i sin packning hur komprimerad den Ă€n Ă€r…Ă€r högprioriterat i dagens högteknologiska samhĂ€lle, för dĂ€r har hotell och guesthouse inte riktigt hĂ€ngt med. Alla dessa prylar som stĂ€ndigt pockar pĂ„ laddning och dĂ€r det oftast erbjuds ett uttag per rum Ă€r en dĂ„lig ekvation. SĂ„ morgondagen viker vi Ă„t detta.