2020
Kanchanaburi Ă€r som mĂ„nga platser i Thailand ett namn som funnits pĂ„ min âto go listâ i mĂ„nga Ă„r utan att jag egentligen inte vetat varför. Nu nĂ€r jag lĂ€st pĂ„ inser jag att det Ă€r en plats som mĂ„nga Ă€r bekanta med frĂ„n filmens vĂ€rld. Bron över floden Kwai, jag ska Ă€rligt sĂ€ga att jag Ă€r faktiskt inte helt hundra pĂ„ att jag sett den ens, Ă€ven fast titeln fĂ„r klockor att ringa.
Nu Ă€r vi i allafall pĂ„ plats och har installerat oss i vĂ„rat guesthouse som Ă€r ett sĂ„kallat rafthouse ( flottehus ). Kanske inte super flashigt men mysigt, det ligger förtöjt vid kajen och nĂ„s via en kort bro. Vi lyxade till oss lite och valde ett rum med flodutsikt, och frĂ„n vĂ„r balkong som ligger nĂ€stan i vattennivĂ„n ser man solen gĂ„ ner och spegla sig i floden Kwai…ganska coolt faktiskt.
Som vanligt Àr det moppe som gÀller för att ta sig runt, sÄ efter frukost drog vi ivÀg, med lite styrhjÀlp av googlemaps. Vi trÄcklade oss i genom stan och ut pÄ vischan och vÄrat första mÄl var det hÀftiga tempel omrÄdet Wat ban Tham, en gigantisk drake vaktar/hÀnger nerför det höga berget och ur dess öppna gap böljar en lÄng röd tunga som Àven fungerar som trappa för besökar till templet.
Om man tar sig uppför dom trappstegen, vilket jag inte kunde, sÄ kommer man tydligen till en grotta med en stor guldbuddha, en trappa leder sen upp igenom och ut ur grottan pÄ toppen av berget med en grymutsikt och dÀr man kan beskÄda draken uppifrÄn dÀr hela dess kropp ligger med huvudet nerÄt över berget.
Men det fÄr bli vid ett annat tillfÀlle för mig, nÀr jag har fixat höften, det rÀcker med utmaningen att ta sig upp pÄ och av moppen i dagslÀget.
Denna utflyktsdag har bjudit pĂ„ mulet vĂ€der och störtskurar, vilket har inneburit för oss att vi allt som oftast fĂ„tt dyka in i affĂ€rer, under presseningar och restauranger nĂ€r det varit som vĂ€rst, men pĂ„ sĂ„ sett tog man sig ocksĂ„ lite tid för lunch eller en âfikaâ i den lokala affĂ€ren, det blir som det blir liksom.
NÀsta stop var ett annat tempelomrÄde, Wat ban suea. OcksÄ galet magnifikt ute i ingenstans, hela Kanchanaburi Àr helt nerlusat av tempel och galet stora buddhor och mÄnga stÄr uppe pÄ bergsluttningar eller bergstoppar, vi ser dom överallt nÀr vi susar runt pÄ vÄr moppe. Men det var bara tvÄ vi besökte resten fick vi liksom pÄ köpet omgivna av det fantastiska landskapet runtomkring.
Förutom regnstopp sĂ„ blev det Ă€ven nĂ„gra felĂ„kningar, vi var inte alltid överens med âGubben PĂ„ Sidanâ (GPS:n) sĂ„ det blev nĂ„gra mil extra den hĂ€r dagen. Vi hade Ă€ven satt ett mĂ„l att besöka ett gigantiskt trĂ€d, a giant monkey pod tree, som Ă€r 100 Ă„r gammalt. Och det var verkligen stort och fint pĂ„ riktigt…sĂ€ger bara det Sparbankseken slĂ€ng dig i vĂ€ggen.

Den lilla pyttepricken under bÄgen Àr jag..

Guesthouse Siri dolphin Khanom
..och vid nĂ€rmare eftertanke sĂ„ Ă€r det nog samma trĂ€d som vi har sovit under i drygt tvĂ„ veckor i Khanom…det Ă€r i allafall förvillande likt.
SÄ det var nog meningen att vi skulle trassla oss hit, och trotsa vÀdrets makter för att knyta ihop den berömda pÄsen.
Idag  vĂ„r sista dag och natt hĂ€r i Kanchanaburi har vi besökt den berömda bron och jĂ€rnvĂ€gen över floden, vi promenerade pĂ„ spĂ„ret över till andra sidan, vi mötte nĂ„gra enstaka flanörer annars var det ganska folktomt, det satt en gammal dam pĂ„ spĂ„rkanten med nĂ„gra smĂ„ vattenfyllda plastpĂ„sar med diverse levande smĂ„ Ă„lar och smĂ„fisk, hon satt och smĂ„pratade lite för sig sjĂ€lv eller till nĂ„gon högre makt, nĂ€r hon sĂ„g oss visade hon med hĂ€nderna att hon strax skulle slĂ€ppa ut dom i floden, förmodligen för âgood luckâ
som alltid vid sÄdana hÀr turistattraktioner sÄ samlas det alla typer av försÀljning som mat, klÀder, smycken och souvenirer som om de egna minnen inte rÀcker till ska berÀtta att man iallafall varit dÀr.
Kanchanaburi har mĂ„nga âansiktenâ, den storslagna naturen med bergen med sina dimslöjor och den alltid nĂ€rvarande floden som ringlar sig fram var man Ă€n Ă€r, landsbygden med hĂ€star, kor och höns, stadsbebyggelsen som ser ut som de flesta lite större förorter i Thailand och den lite mer ruffiga delen med smĂ„ hus av lecablock och rostig korrigerad plĂ„t.
Och som sig bör Ă€ven en bargata med lysen, livemusik och dunka dunka musik och det Ă€r ju jĂ€ttemysigt sĂ„klart, men tyvĂ€rr sĂ„ tror vi oss Ă€ven se sĂ„kallade âtjejbarerâvilket i mitt tycke drar ner intrycket, men det gĂ„r kanske inte att komma ifrĂ„n. Jag dömmer verkligen inte tjejerna men jag tycker det Ă€r obehagligt och sorgligt att efterfrĂ„gan finns, att nĂ„gra har och tar sig rĂ€tten att köpa en annan mĂ€nniska…och att nĂ„gon ser sig tvungen att bli köpt. Ett av mĂ„nga symtom pĂ„ att vĂ€rlden Ă€r orĂ€ttvis.
Men i det stora hela sÄ gillar jag Kanchanaburi som plats, fast under en lÀngre tid skulle det nog bli svÄrt, tror jag saknar nÀrheten till havet för mycket Àven om floden gör mycket för att förgylla upplevelsen.
I morgonbitti tar vi tĂ„get till Bangkok (Thon buri ) för att ta oss an slutet av vĂ„r resa…och det Ă€r med mycket blandade kĂ€nslor.