…en liten uppdatering😇😜…

Ja dÄ har det oundvikliga hÀnt..ny resa 2020 Àr bokad YEAH!!. Denna gÄng nÄgot kortare Àn vanligt.

Med kortare menar jag att den ligger inom visumgrÀnsen. Vi kommer att vara i Thailand 55 dagar, och turistvisum som vi söker ligger ju pÄ 60 dagar utan förlÀngning. Vi har alltid sagt att vi ska bli borta lÀngre för varje Är, men ibland hÀnder det att man mÄste styra om sina planer och ta ett steg tillbaka. Men Ä andra sidan Àr ju 55 dagar inte fy skam det heller.

Vi kommer denna gÄng flyga direktflyg till Krabi och planen Àr att Äka direkt till Koh Lanta, vi tÀnkte prova pÄ att stanna upp lite och att vara pÄ samma plats i en mÄnad och liksom boa in oss lite, kÀnna pÄ lite hur det kÀnns att inte ha ena armen i ryggsÀcken hela tiden. Hur resten av resan ser ut vet vi dock inte Ànnu.

Vi har inte bestÀmt oss riktigt för var vi ska bo Ànnu, vi gillar ju Funky Fish och den delen av Longbeach, men Ä andra sidan kanske vi skulle prova nÄgot nytt..dengue nojjan Àr ju lite extra pÄtaglig just dÀr.

Ni som följt mig vet ju att jag Ă„kte pĂ„ denguefeber i februari, och den hĂ€nger ju med lite fortfarande som en skitjobbig och oönskad stalker. Och det jag inte visste förut var att förutom ”mental depression och trötthet” sĂ„ drabbas 45% av hĂ„ravfall som slutklĂ€m flera mĂ„nader efter insjuknandet. Jag har under den senaste mĂ„naden tappat galet mycket hĂ„r, det Ă€r hemskt, hĂ„rborsten Ă€r knökfull varje dag och alla tröjor ser efter en dags anvĂ€ndning ut som om dom Ă€r utrustade med pĂ€lskrage. Men ljuspunkten Ă€r att man KAN fĂ„ tillbaka hĂ„ret…gaaah!!! men men i sammanhanget fĂ„r man vĂ€l se det som ett” i-lands” problem…Ă€ven om det kĂ€nns surt.

Men nu Ă€r sommaren hĂ€r, och med den förhoppningsvis sol och vĂ€rme, och Ă€ven fast jag jobbar mestadels av tiden sĂ„ tĂ€nker jag i allafall njuta, trött, tunnhĂ„rig och den mentala depressionen  till trots för nu Ă€r det husbilstider och ”Rastabyttan” vĂ„ran rullande koja ger oss mini semestrar varje ledig helg, sĂ„ schas denguedepp och tramshĂ„r, och vĂ€lkommen sommar och sol.

Ha en fantastisk sommar !!

 

Hat Yao (2016)

Hat yao betyder long beach pÄ Thai och ligger pÄ den sydvÀstra kusten.

Vi blev dumpade pÄ piren, det var tydligen dit bussen gick, dÀr stod vi ett tag och blÀngde och insÄg att dÀr fanns inga guesthouse eller rum för uthyrning, men folk pekade framÄt landsvÀgen sÄ det var bara att börja gÄ.

Det var Myyycket glest med resorter och guesthouse och nÀr vi vÀl hittade ett sÄ hade det börjat skymma, sÄ valet var enkelt.

Det första vi ser Ă€r en naken gubbe pĂ„ en förstukvist, kĂ€nslan var överhuvudtaget lite av ”den sista fĂ€rden” om ni sett den, det var bara banjoklinket som fattades.

Jag ljuger inte om jag sÀger att det Àr det absolut vÀrsta, sunkigaste skitigaste och lÀskiga stÀllet vi nÄgonsin bott pÄ, och ni som kÀnner mig vet att jag Àr inte gnÀllig. Men som sagt det började bli mörkt sÄ det var bara att checka in.

Som grĂ€dde pĂ„ moset sĂ„ blev det strömavbrott i ”skogen” precis lagom till middag som vi skulle avnjuta pĂ„ den helt galet risiga restaurangen, detta upprepades tre gĂ„nger till under natten. Varje gĂ„ng den slogs pĂ„ igen vaknade man med ett ryck nĂ€r flĂ€kten drog igĂ„ng i rummet dĂ„ den gick igĂ„ng i otakt
dĂ„ var det bara att masa sig ut ur myggnĂ€tet och sparka pĂ„ den sĂ„ den slutade att skramla.

Ban Saphan

MÄlet denna dag var Ban Saphan,  vi snurrade först runt lite inne I staden och stannade pÄ ett stÀlle för lunch. Efter lite överlÀggning sÄ bestÀmde vi oss för att hitta nÄgot stÀlle med pool, inte sÄ mycket för sjÀlva poolen i sig utan mer för att försöka jÀmna ut den galet fula cykelbrÀnnan som vi med tiden lyckats fÄ, och dÄ fÄ möjlighet att sola lite andra kroppsdelar Àn axlar och knÀn. Och sÄ blev det, vi hittade ett hotell med pool till bra pris och bestÀmde oss ganska snart för att stanna i tvÄ nÀtter.

SÄ det har blivit bÄde solning och lite koll inne i stan. Ban Saphan kÀnns som en typisk mindre thai stad, blandade hus allt mellan gamla trÀhus, plÄtskjul och större moderna byggnader i en salig blandning och försÀljningen bestÄr av optiker, klÀder, bil och moppe grejer och affÀrer med plastbyttor.

Varje stad vĂ€rd sitt namn har Ă€ven nĂ„gon form av trĂ€dgĂ„rdspyntsaffĂ€r, och jag mĂ„ste bara hylla deras kĂ€nsla och entusiasm gĂ€llande ”trĂ€dgĂ„rdstomtar”, dom kan verkligen gĂ„ all in nĂ€r det gĂ€ller, det Ă€r inte bara nĂ„n kitchig rosa flamingo i nĂ„n hörna, det finns ALLT.

Stranden Àr inte mycket att hurra för, den Àr skrÀpig och dom stora vÄgorna river upp sand frÄn botten som fÀrgar vattnet brunt. Man ser inte nÄgra som badar pÄ dagarna, men nÀr kvÀllen kommer strax innan solnedgÄngen kommer det ner nÄgra locals. En del plockar musslor, Àldre ligger i nÄgon hÀngmatta och fÄr lite svalka och barn badar och leker pÄ stranden.

Vi sĂ€ger hej dĂ„ till +35 och sol och hej hej till VÅREN?..☀

DÄ har vi liksom kommit till vÀgens Ànde, det Àr vÄr sista dag och natt i Bangkok, och vÄran sista dag och natt pÄ Ärets resa.

Den kÀndes verkligen oÀndlig dÀr i början pÄ januari dÄ vi drog ivÀg med hotet om snökaos i nacken och oron att det skulle bli stopp pÄ E4:an.

Den hĂ€r resan har varit lite annorlunda Ă€n vĂ„ra tidigare bĂ„de pĂ„ gott och ont, den började ju sĂ„ himla mysigt dĂ€r pĂ„ Funky Fish och koh Lanta med vĂ„ra ”barn”. Jag Ă€r sĂ„ himla lycklig att det blev möjligt.

Efter att dom Äkte hem sen sÄ blev det inte bara tomt utan livet fick en extra twist nÄgra dagar efter, nÀr denguen slog sig ner som en oinbjuden gÀst, denguen som gjorde att drygt en vecka totalt försvann ur mitt medvetande och ytterligare ett par veckor var som nÄgot slags jolmigt vakum innan jag kunde kÀnna att knopp och kropp Äter var tillbaka och jag kunde delta i livet igen.

Men som alltid har det varit en fantastisk resa, nya platser, gamla bekanta Ă€lskade platser, vĂ€nner efter vĂ€gen, sol, mat och nĂ„gra för oss nya ord i vĂ„ran ”thaiords-bank”.

Som alltid sĂ„ avslutar vi i Bangkok, inte sĂ„ mycket för shoppingen lĂ€ngre, utan mer som en slags förberedelse inför hemfĂ€rd..fĂ„ bort den dĂ€r ”sanden mellan tĂ„rna” lĂ€ttjan som man dragit pĂ„ sig, och skĂ€rpa till sina sinnen lite.

Ingen moppe att glida runt pĂ„ lĂ€ngre, nĂ€ nu Ă€r det fötterna som fĂ„r jobba, stegrĂ€knaren i mobilen som nĂ€stan kleggat igen fĂ„r hosta upp sig och börja jobba igen. Flip flopparna som suttit pĂ„ fötterna sen avfĂ€rd och som tills nu kĂ€nts som mjuka tofflor, har plötsligt börjat skava och en sjukt irriterande blĂ„sa har placerat sig strategiskt precis vid ”tĂ„pinnen”…kanske Ă€ven det Ă€r ett  steg i sjĂ€lva förberedelsen.

Vi har Ă€gnat dagarna Ă„t att promenera, kryssa oss fram över gatorna men allt som oftast smyger vi in pĂ„ bakgatorna för att dels fĂ„ lite skugga och dels för att komma bort frĂ„n det vĂ€rsta kaoset. Men det Ă€r konstigt att nĂ€stan alltid nĂ€r man just smyger sig in dĂ€r bakom, sĂ„ öppnas det upp nya platser med smĂ„ marknader eller gĂ„ngar lĂ€ngs nĂ„gon kanal som man inte visste fanns. Det Ă€r lite av ett Ă€ventyr eller tv-spel med nya ”levels” och nivĂ„rer.

Det Àr ocksÄ fantastiskt med transformationen som blir nÀr det blir mörkt, en gatusnutt eller grÀnd som mest ser ut som en sotig skrÀpig bortglömd plats. Kan efter mörkrets inbrott bli nÄgot helt annat, kanske en lummig mystisk plats med hjÀlp av nÄgon gatlykta, eller en fÀrgglad uppsluppen plats med musik och smÄ frÀsande matvagnar.

Bangkok Àr verkligen en plats som liksom kryper sig in under skinnet utan att man först mÀrker det. Efter vÄrat första besök hÀr 2006 sÄ sa vi nog bÄda tvÄ, aldrig mer! Det var bara hemskt och olidligt varmt.

Nu Ă€r det sĂ„ mycket mer, fortfarande olidligt varmt…men det ligger alltid en seveneleven runt hörnet som man kan gĂ„ in och svalka sig i, det finns mat som du faktiskt vill Ă€ta i varje gathörn, Ă€ven sĂ„nt du inte vill Ă€ta förstĂ„s, men framför allt du har ett val.

Du kan roa dig i timmar med att bara sitta och titta pĂ„ folk, det finns allt hĂ€r, alla sorter och frĂ„n alla vĂ€rldens hörn, nĂ€stan alla Ă€r pĂ„ vĂ€g nĂ„nstans, vissa har precis kommit. Sent i gĂ„r kvĂ€ll satt vi vid ett bord pĂ„ gatan och plötsligt kommer det en kille med full packning, man ser att han Ă€r pĂ„ vĂ€g med bestĂ€mda steg, plötsligt stannar han vid killen som sĂ€ljer lustgas (ja allt kan sĂ€ljas) och efter lite förhandling om priset fĂ„r han sin ballong fylld, man ser att han Ă€r ett ”lustgasproffs”. NĂ€r han sugit i sig sin ballong ”just like a pro” sĂ„ köper han en till!..och ytterligare en till men Ă€r inte riktigt nöjd…men Ă€ndĂ„ vid gott mod, han slĂ„r sig ner en stund hos oss och snackar lite resor och lustgas och sĂ„nt som man snackar med ”lustgasproffs” om..sen rusar han vidare ut i Bangkoknatten.

Ja som sagt man har aldrig trĂ„kigt om man inte vill…och i vĂ€rsta fall kan man ju köpa sig lite lustgas.

Det kĂ€nns alltid lite vemodigt sĂ„ hĂ€r i slutet, och kanske lite extra ocksĂ„ i och med att jag skriver om det…det blir sĂ„ svart pĂ„ vitt att nu Ă€r det över för den hĂ€r gĂ„ngen. Och som alltid vill jag tacka alla er vi har fĂ„tt hĂ€nga med den hĂ€r resan, som har förgyllt nĂ„gra dagar och kvĂ€llar för oss, Taack! đŸ™â€ïžJag vill ocksĂ„ tacka alla er som följt oss hĂ€r pĂ„ bloggen, det Ă€r sĂ„ kul och ger sĂ„ mycket inspirationâ€ïžđŸ„°…Nu börjar det lĂ„ta som ett Oscars tal, det var inte meningen😅..kanske bĂ€st att sluta nu med flaggan i topp innan det blir för smetigt.

Men taaaackđŸ™â€ïž

 

 

Sriracha-andra chansen đŸ‘đŸŒđŸ˜œ

Det finns ju nĂ„gra platser i vĂ€rlden som man utan betĂ€nketid förknippar med Ă€tbara saker. NĂ„gra exempel Ă€r VĂ€sterĂ„s-gurka, PiteĂ„-palt, Örebro-kex, VĂ€stervik-senap osv. För mig Ă€r Sriracha -sĂ„s, het chilisĂ„s och inget annat.

Och till skillnad mot tex vĂ€sterĂ„sgurka sĂ„ Ă€r nog SrirachasĂ„s kĂ€nt i hela vĂ€rlden av mĂ€nniskor som gillar het mat. Och dĂ„ skulle man ju kunna tro att staden greppat det och gjort det till sin sak…liksom marknadsföring, t-shirts, nyckelringar..eller varför inte helt enkelt lite schyssta sĂ„s flaskor? Men sĂ„ Ă€r inte Sriracha, dom jobbar inte sĂ„.

Vi dissade ju den hĂ€r staden efter vĂ„r snabbvisit för nĂ„gra dagar, dĂ„ vi i omrĂ„det kring vĂ„rat hotell snubblade över alla ”tjej-barer”, det blev lite ”redlight -district” varning. SĂ„ nu nĂ€r vi hade nĂ„gra timmar att slĂ„ ihjĂ€l innan vĂ„rat tĂ„g till Bangkok skulle avgĂ„ sĂ„ tĂ€nkte vi ge det en andra chans.

Vi tog en tuktuk direkt frÄn piren till tÄgstation nÀr vi anlÀnde, dÀr dumpade vi vÄr packning.

Och jag tror att jag vid flera tillfÀllen hyllat just tÄg, eftersom tÄgstationer liksom ligger lite centralt i stÀderna och man Àr dÀr man ska vara pÄ en gÄng. SÄ Àr inte fallet i Sriracha, Det blev en ganska lÄng promenad i stekande sol innan vi kom till nÄgonstans som var vÀrd namnet stad. Under hela vÄr vandring letade vi tecken pÄ sÄsförsÀljning eller tröjor med tryck som kunde bevisa att vi i allafall varit hÀr..men nope.

Efter nÄgon timme satte vi oss pÄ en restaurang och tog lite dricka, och passade Àven pÄ att stapplande försöka förhöra kyparen. Han sprang in i köket och hÀmtade en flaska sÄs, men nÀr vi frÄgade om det var originalet sÄ sÄg han tveksam ut. Efter lite rundprat sÄ kom vi fram till att det var till marknaden vi skulle ta oss, sagt och gjort vi hoppade in i en tuk tuk som skulle köra oss dit.

NÀr vi vÀl var framme kÀnde vi oss vÀldigt tveksamma att vi kommit rÀtt, det var mer som en gata med affÀrer, visserligen med gÄngar in och klÀdförsÀljningen, men ingen mat direkt.

Men vi hittade en affÀr som sÄlde flaskor och konserver och Àntligen hade vi kommit nÀrmare vÄrat mÄl, vi inhandlade tvÄ olika sorter varav en skulle vara just originalet.

Efter ett besök pĂ„ den lokala seveneleven butiken hittade vi dessutom smĂ„ plastflaskor med sĂ„sen..och med texten original printat…och om inte det Ă€r Ă€kta vara, sĂ„ vet inte jag vad som Ă€r.

Trots att vi inte hittade nÄgra Sriracha t-shirts eller andra merchandice sÄ fÄr vi vÀl ÀndÄ revidera vÄr total diss om staden sedan första besöket, det finns en annan sida ocksÄ, en sida som kÀnns som en helt vanlig thailÀnsk stad, lite trevligt rörig med andra ord.

Och Àr det nÄgot som staden har satsat pÄ nÀr det gÀller försÀljning sÄ Àr det dom blommiga Hawaii skjortorna i grÀlla fÀrger och hysteriska blommönster, som senast sÄg dagens ljus under tidigt 80-tal, dom verkar i alla fall vara en storsÀljare, over and out frÄn Sriracha.

 

Koh Sichang och Buddhas fotspĂ„rđŸ‘ŁđŸ™đŸŒŒđŸ›

Sol igen nĂ€r vi vaknade, efter en dag med mulen himmel. Efter frukost hoppade vi upp pĂ„ moppen med öns enda strand som mĂ„l. Det blev nĂ„gra timmars lĂ€sning och sol/skugg hĂ€ng, vi delade Ă€ven pĂ„ en kyckling med vitlök och fĂ€rsk svartpeppar sĂ„ att vi kĂ€nde att vi gjorde lite rĂ€tt för oss nĂ€r vi satt i var sin solstol. Med tanke pĂ„ att det bara finns en liten badstrand hĂ€r och att det faktiskt Ă€r helg, sĂ„ Ă€r det Ă€ndĂ„ inte trĂ„ngt pĂ„ stranden eller under ”parasollmattorna”.

NĂ€r vi kĂ€nde oss fĂ€rdiga med sol och bok intaget började dagens verkliga uppdrag…att hitta Buddhas fotspĂ„r. Vi hade ju ett litet hum om var det lĂ„g eftersom vi kunde se en pytteliten vit byggnad högt uppe pĂ„ ett berg i frĂ„n vĂ„ran balkong och som den lokala kartan upplyser om att det Ă€r dĂ€r det finns… fotspĂ„ret.

Ön Ă€r ganska liten men lĂ€tt att förvirra sig pĂ„, i allafall nĂ€r man inte varit hĂ€r sĂ„ lĂ€nge, landskapet kĂ€nns lite svenskt i vissa delar med mossbelupna bergsknallar och smĂ„ vindpinade trĂ€d. Trafiken Ă€r mestadels lugn och bestĂ„r av moppar och tuk tukar, hĂ€r har dom föresten supercoola tuk tukar, dom ser ut som custom motorcyklar med plats för ca fyra passagerare, och dom finns i mĂ€ngder.

Backarna upp till Buddhas ”fot”var enorma och slingriga, min första tanke var att det hĂ€r gĂ„r aldrig!! Men som alltid nĂ€r man vĂ€l Ă€r pĂ„ gĂ„ng sĂ„ funkar det och man tar en bit i taget.

VĂ€l uppe möttes vi av ett litet stĂ„nd dĂ€r en man satt och sĂ„lde lite prylar..förutom lite tygvĂ€skor som berĂ€ttade att vi befann oss pĂ„ koh sichang sĂ„ sĂ„lde han ocksĂ„ lite ”gĂ„vor” till Buddha. Och vilka Ă€r vi att sĂ€ga nej till det? SĂ„ vi inhandlade en blomma, en gul blomgirlang, rökelse och ett par bladguldspapper till en kostnad av 30 baht.

Utsikten frĂ„n berget och det lilla vita templet var fantastisk, tyvĂ€rr svĂ„rt att fĂ„nga pĂ„ bild…men tro mig, det VAR högt.

Vi tÀnder rökelser gav vÄra blommor och gjorde vÄrat bÀsta för att fÄ loss det lilla bladguldet frÄn sitt papper för att smeta fast det pÄ Buddhan..nja lite fastnade vÀl dÀr det skulle men övervÀgande guld hade vi nog med oss tillbaka i form guldglittrande strössel som tok fastnade överallt pÄ hÀnder och armar.

SÀga vad man vill, men Buddha mÄste ha varit en storvuxen kille om man nu ser till hans fotstorlek! Detta var enligt enl en informationsskylt en replika i sten som en ThailÀnsk prins hade tagit med sig frÄn Bodh Gaya i Indien 1892.

Nöjda med att vĂ„rat kulturella uppdrag hade lyckats begav vi oss Ă„ter ner för ”stupet” och ner till den lilla byn.

Byn bestÄr av nÄgra fÄ gator med smÄ affÀrer med typiskt thaiutbud, en blandning av klÀder, plastbyttor, husgerÄd lite snören och ja ni förstÄr temat. Restaurang utbudet Àr inte heller varken överraskande eller sÀrskilt varierande, och av det enklare slaget, slitna plaststolar och rangliga bord, lite same same överallt..fisk och skaldjur dominerar menyerna till Rickards förfasan, men jag Àr nöjd.

PÄ vÄr kvÀllspromenad sprang vi pÄ ett gÀng grisar som tydligen bodde efter vÄr vÀg, dom var riktigt respektingivande och nÀr en av dom bestÀmde sig för att under högljutt grymtande slÄ följe med oss sÄ stoppade jag snabbt som tusan ner kameran i vÀskan, och vi tog oss sÄ snabbt vÄra flippfloppar bar oss ner till den större gatan i hopp om att han skulle komma pÄ andra tankar, men han hade redan stannat och hittat ett par soptunnor att böka runt med som tydligen var mer intressanta Àn oss.

 

 

 

Sri racha kanske inte fick en Ă€rlig chans?..🙈

Efter en ovÀdersnatt pÄ koh Chang sÄ packar vi ihop vÄra saker för som det kÀnns biljonte gÄngen och kör dom sjuttielva backarna till fÀrjan för sista gÄngen denna resa, vÀdret Àr med oss hela vÀgen, vi har dom svarta molnen i hasorna, men det blev inte mer Àn sÄ. Vi fick vÀnta pÄ fÀrjan ett litet tag innan vi körde dom sista milen lÀngs den guldregns kantade vÀgen till Trat dÀr vi lÀmnade moppen.

 

Vi bestĂ€mde oss under resans gĂ„ng att vi skulle hitta en buss redan idag till Sriracha, har alltid velat Ă„ka dit, pga ”tuppsĂ„sen”som vi anvĂ€nder som typ ketchup hemma.

Det blev en bussresa för oss till Laem Chabang för bussen gick inte till Sri Racha, men dÀrifrÄn kunde vi ta en taxi sas det i biljettluckan. Jag vet inte nÀr hon i biljettluckan var i Laem Chabang senast, men det dÀr med taxi var i alla fall inte aktuellt nÀr vi anlÀnde. Det var becksvart ute och vi hoppade av vid en bussstation som hade sett sina bÀsta dagar, efter lite runt frÄgningar sÄ hade vi ett alternativ, taximoppe dom resterande 8 km.

Det alternativet visade sig inte heller vara en piece of cake, eftersom vi behövde tvĂ„. SĂ„ efter lite snicksnack och diverse sprĂ„kförbistringar sĂ„ tog vi vĂ„rat pick och pack och gick till nĂ€rmaste bensinstation…pĂ„ sĂ„na stĂ€llen brukar det ju finnas lite fordon i drift, och efter att ha engagerat all personal i vĂ„rat dilemma sĂ„ gick vi fram till en bil och frĂ„gade vart han skulle och berĂ€ttade att vi var pĂ„ vĂ€g till Sriracha. Han och hans familj var dock pĂ„ vĂ€g Ă„t andra hĂ„llet till Pattaya, men det tog mindre Ă€n en 1/2 minut sĂ„ bad han oss hoppa in i bilen och dom vĂ€nde och körde oss Ă€nda fram till hotellet. Dom ville verkligen inte ha betalt men vi gav Ă€ndĂ„ 200 baht som tip.

Trötta och hungriga checkade vi in pÄ detta snofsiga hotell, dock fem trappor utan hiss, och lika mÄnga ner för att hitta lite mat klockan 21.30.

Efter en rundvandring i jakt pĂ„ föda inser vi ganska snabbt att utbudet pĂ„ mat Ă€r mindre Ă€n utbudet pĂ„ tjejjer. Besvikelsen Ă€r stor över mina ”drömmars stad” Sri Racha. Är det sĂ„ hĂ€r överallt lĂ€ngs denna kust? Eller rĂ„kade vi bara hamna fel? Vi vet inte.

Mat hittades till slut, och riktig god, men jag har nog inte sett sÄ mÄnga kackerlackor sammanlagt pÄ Ätminstone tre Är som jag sÄg pÄ gatorna hÀr bara under denna lilla promenix.

Jag Ă€r ledsen över att behöva sĂ€ga att vĂ„r bekantskap med denna stad slutar kanske  hĂ€r…

I morse promenerade vi med vÄr packning till piren som leder till den pyttelilla ön koh Loi, dÀr tog vi fÀrjan över till koh Sichang ca 40 min och 50 baht.

FÀrjan var knökfull av helgfirande thailÀndare och vi hade för sÀkerhets skull förbokat boende. Med hjÀlp av vÄr kompis GubbenPÄSidan (GPS) tog vi oss hyfsat snabbt till hotellet.

Ön verkar mysig sĂ„ hĂ€r lĂ„ngt, en by som kĂ€nns trevlig och ganska fina vĂ€gar att ta sig runt pĂ„ med moppen och enligt den tryckta turistkartan mycket sevĂ€rdheter som byggnader och tempel…den ”sevĂ€rdheten” som jag kĂ€nner mig sugen pĂ„ Ă€r Buddhas fotspĂ„r, det spĂ„ret ska vi leta efter i morron.

Efter en lunch som var supergod och stark sÄ ögonen sved och andningsorganen fick hostspasmer nÀr den tillagades sÄ for vi ivÀg och letade efter vad kartan visade, öns enda beach.

Det Àr nog sÄ att Àr man ute efter en superstrand med sol o bad som mÄl, sÄ ska man nog vÀlja en annan ö. Stranden var ganska liten och delen med sand ganska smal och resten Àr sten.

Stor del av stranden var tÀckt av tÀtt stÀllda parasoller med solstolar och smÄ bord under, vÀldigt thaistyle, gratis att nyttja, men sÄklart finns det outsagda önskemÄl om att man handlar nÄt att Àta eller dricka.

Vi har i allafall bestĂ€mt att vi stannar hĂ€r tvĂ„ nĂ€tter, om inte annat för att hitta Buddhas fotspĂ„r….kanske blir lĂ€ttare att hitta det Ă€n Sriracha sĂ„sen i Sriracha.

FrĂ„n backpacker till flashpackerđŸ˜œđŸ€©(khlong Kloi beach)

Nu har vi alltsĂ„ avnjutit sötman av det ”ljuva livet” i nĂ„gra nĂ€tter, och börjar vĂ€nja oss vid att promenera rĂ€tt ner pĂ„ stranden ( genom restaurangen) pĂ„ morgonen, efter en sval natt till toner av soft hissmusik.

Stranden Ă€r jĂ€ttefin och vattnet Ă€r badkarsvarmt pĂ„ grĂ€nsen till för varmt för att ens svalka. Det Ă€r en ”lagom” stor strand som Ă€r kantad av smĂ„ resorter med tillhörande restauranger, ifrĂ„n stranden ser man över till den lĂ„nga piren i Bang Bao och fiskebyn.

PrisnivĂ„n pĂ„ resataurangerna lĂ€ngs stranden Ă€r nĂ„got högre Ă€n lĂ€ngs vĂ€gen och Lonley beach som har högre konkurrens, hĂ€r tar till och med den lilla affĂ€ren samma pris för en liten öl som strandrestaurangen vilket kĂ€nns lite tokigt. Om du dĂ€remot gĂ„r in bakom till den lilla ”byn” som Ă€r sĂ„ liten sĂ„ den knappt kan kallas by, sĂ„ finns fler smĂ„ restauranger som hĂ„ller lĂ€gre priser men hög nivĂ„ pĂ„ maten.

Vi har Àven lyckats hitta en reaggie bar vÀrd namnet hÀr, som har gÄtt all in med stylingen och som inte sparat pÄ krutet. Dom hÄller Àven med live musik till den nÄgot överprissatta ölen och drinkarna. Men fÄr ÀndÄ nÄgra extra saronger frÄn oss för mysigt hÀng, trevlig personal och fungerande toa.

Efter dagens strandhĂ€ng brukar vi försöka motstĂ„ frestelsen att lĂ€gga oss i vĂ„r svala bungalow och istĂ€llet sĂ€tta oss pĂ„ moppen och utforska omgivningarna lite, jag börjar nu vĂ€nja mig vid koh Changs galna vĂ€gar, det Ă€r backar och kurvor som man i början tror Ă€r omöjliga att ta sig upp, ner eller igenom. Men efter snart tvĂ„ veckor hĂ€r kĂ€nns det helt ok…och nĂ€stan, men bara nĂ€stan lite kul (men sĂ€g inte det till Rickard)

För den som inte vet det kan jag berÀtta att det kryllar av apor hÀr, dom knallar obrydda omkring pÄ telefontrÄdarna (heter dom det fortfarande, har telefoner trÄdar ?) eller sÄ sitter de lÀngs vÀgarna och ibland gÄr dom mitt i vÀgen nÀr man kommer Äkande och spelar bÄde blinda o döva fast vi tutar och nÀstan kör pÄ dom. Jag tycker personligen att dom Àr lite lÀbbiga, fast mÄnga stÄr nÀra o fotar och matar dom och ibland har man sett att dom ryckt kassar ur hÀnderna pÄ folk som stÄtt för nÀra, inte kul att se sin nya sarong eller i vÀrsta fall plÄnka fara in i djungeln och evigheten. Nej jag litar inte pÄ dom smÄ gynnarna.

IgÄr kvÀll nÀr vi satt och Ät vid vÄr restaurang sÄg Rickard först en stor skugga ute i vattnet, sÄ han gick ner för att se vad det var, han sÄg bara att det simmade lÀngs strandkanten men inte vad det var, efter ett tag sÄ gick en av tjejerna pÄ restaurangen ner eftersom hon ocksÄ fÄtt syn pÄ skuggan, och dÄ blir man ju lite nyfiken, det visade sig att det var en stor catfish enligt henne och dom brukar inte gÄ sÄ nÀra stranden vi försökte gÄ efter den och fota men bilderna blev inte sÄ bra, men hon upptÀckte tydligen en massa smÄfisk i stimm, som hon och nÄgra till Àgnade resten av kvÀllen till att ta upp ( kattfirren fick simma vidare.)

IkvĂ€ll Ă€r det veckans happening pĂ„ vĂ„r resort.. som föresten har det fancy namnet YuYu Golden beach resort. I kvĂ€ll hade dom BBQ och kvĂ€llen till Ă€ra har man tagit in en discjockey (heter det ens det lĂ€ngre?) som till en början spelar nĂ„gon konstig psykidelisk musik som Ă€r nĂ„n blandning av modern jazz och salsa med nĂ„gon slags dunk dunka i bakgrunden, typ hissmusik extra allt, fattar inte riktigt hur dom tĂ€nkte dĂ€r…

KvÀllen slutade dock bra, musiksabotören med dom dyra hörlurarna gav upp och lÀmnade över till Nick en thaitrubadiur som kanske spelar gitarr lite bÀttre Àn han sjunger sÄ ordningen var ÄterstÀlld.

och framÄt nattkröken hamnade vi hos chan Siam bar mer kÀnt som hippibussbaren tror jag. Rickard bjöd pÄ sig sjÀlv och jammade loss pÄ scenen till min och övriga tvÄ gÀsters förtjusning.

I morgon checkar vi ut och lÀmnar koh Chang med Trat som mÄl, frÀmst för att lÀmna tillbaka moppen som vi hyrde dÀr för drygt tvÄ veckor sen, det Àr galet hur fort tiden rusar ivÀg.

Bonus material: den skitdĂ„liga bilden pĂ„ ”the catfish”…jag gick Ă€ndĂ„ ganska nĂ€ra 😳

Gamla vĂ€nner och nya beacher😍🏖

Nu har vi trĂ€ffat lite gamla vĂ€nner igen som vi har hĂ€ngt med i nĂ„gra dagar, dom hade ingen ”moppe” sĂ„ vi har sysselsatt oss i nĂ€romrĂ„det, det har blivit lite sol, inte sĂ„ mycket bad men mycket mat o prat. Trevligt med lite avbrott i vĂ„r vardag.

Det har Àven blivit lite tatueringar gjorda nere hos Bamboo Tatto by One. Och IgÄr kvÀll var vi alla nerbjudna pÄ BBQ middag nere i byn hos One och hans familj. Dom bullade upp rejÀlt med stora white Snappers, revbenspjÀll, fiskkakor, kyckling och en massa grönsaker.

Supergott och jÀttegulligt gjort, de andra i vÄrat lilla gÀng skulle upp tidigt i morse för vidare fÀrd mot Bangkok sÄ dom smet hem lite tidigare för slutpackning och sömn, jag och Rickard hÀngde oss kvar lite lÀngre. Det blev mycket prat runt bordet, ackompanjerat av hundar, ungar och blivande kunder som kom förbi, Àven av musiken ifrÄn alla barer runt omkring, en mycket trevlig kvÀll.

Men eftersom vi har lite myror i brallorna och vi nu bott vid Lonley beach i 10 dagar, sÄ har vi Àgnat dagen Ät att Äka runt pÄ moppen för att leta ett nytt boende vid nÄgon annan av koh Changs beacher. Det har i princip tagit hela dagen.

Men det Àr sÄnt som inte gör nÄgot, det blir ju lite som en resa i resan, vi Äker in pÄ smÄvÀgar nÀr det tycker upp nÄgon eller stannar till nÀr vi ser nÄgon lockande skylt efter vÀgen. Kollar lite priser pÄ boende som verkar intressanta eller bara stannar och tar nÄgot att dricka eller Àta.

Efter nÄgra stopp lÀngs vÀgen bestÀmde vi oss till slut för att vÄra sista fem dagar hÀr pÄ ön, ville vi bo strandnÀra och lite lyxigare Àn vi gjort tidigare under resan. Vi bestÀmde oss till slut för Klong Kloi beach som ligger lÀngre söderut pÄ ön och lite öster om fiskebyn Bang Bao och piren.

Vi bokade efter lite prut en finfin bungalow med utsikt mot havet…i och för sig ”seaview via restaurangen”….men Ă€ndĂ„. SĂ„ i morgonbitti flyttar vi vĂ„rat pick o pack för att leva lite ”flash-Packer” liv i fem nĂ€tter.

I kvĂ€ll blev det dĂ„ sista solnedgĂ„ngen ifrĂ„n vĂ„r lilla veranda pĂ„ en bakgata pĂ„ Lonley beach, och sista kvĂ€llen vi somnar till tonerna frĂ„n weather girl’s gamla slagdĂ€nga frĂ„n 80-talet, ”it’s raining men”…ibland överröstat av club musiken ifrĂ„n party gatan, nĂ€h i morrn blir det till nya toner.

Lonley beach, inte sĂ„ lonley..inte sĂ„ mycket beach, men Ă€ndĂ„ hemma😊🏡

Vi hade ju en tanke pÄ att nu nÀr vi skulle vara pÄ Koh Chang under en ganska lÄng tid, sÄ skulle vi Àven prova att bo pÄ lite olika beacher. Men som sÄ mÄnga andra gÄnger under vÄra resor sÄ gjordes planen om. Man pratar med lite folk efter vÀgen, tar till sig lite och klurar pÄ vad det Àr man egentligen vill, och vips sÄ har man bytt spÄr lite grann.

Vi tog en heldag pĂ„ white sand igĂ„r med moppen, vi strosade runt o kollade lite shopping och hĂ€ngde pĂ„ stranden lite. Stranden Ă€r som vi i och för sig redan visste fin, men vi som Ă€r och har blivit lite vind och vĂ„gkĂ€nsliga upplevde att det var vĂ€ldigt höga vĂ„gor (allt Ă€r ju relativt), men tĂ€nkte att det kanske det var överallt idag. Men nĂ€h! Gjorde nĂ€mligen en vetenskaplig test och ”ringde en vĂ€n” som satt vid stranden pĂ„ koh Lanta och bad honom skicka en bild pĂ„ nu lĂ€get….inga vĂ„gor dĂ€r inte.

Jag hade ocksÄ fÄtt för mig att WS var mycket lÀngre Àn den var, liksom oÀndlig..men nÀh! Den Àr lite mer promenadvÀnlig i mitt tycke, man ser ett slut inom en rimlig tid. Den hÀr dagen hade det tyvÀrr varit nÄgon form av olje utslÀpp sÄ skor och fötter behövde saneras efter hemkomst, men stranden var ÀndÄ bÄde vit och beachig.

Whitesand beach

Jag kan tÀnka mig att whitesand Àr lite mysigt pÄ kvÀllarna speciellt pÄ stranden med mycket strandrestauranger och lampor och sÄnt i alla fall fick man en en kÀnsla av det.

Lonley beach

Vi kÀnner oss dock nöjda med vÄrat val att stanna pÄ Lonley beach, visserligen Àr stora delar av stranden inte mycket att hurra för och det Àr lite ruffigt..

…och ibland kan ljudnivĂ„erna peaka lite vĂ€l, men det Ă€r Ă€ndĂ„ mysigt och man behöver ju inte hĂ€nga mitt i smeten varje kvĂ€ll. Det funkar att hĂ€nga pĂ„ sin lilla veranda i skenet frĂ„n ett levande ljus. Och antingen ta del av andras musik pĂ„ avstĂ„nd, eller sin egna medhavda.

Rutinerade som vi har blivit har vi nu Àven en dödsarsenal med produkter som hÄller dom gigantiska getingliknande grejjerna som har fattat tycke för vÄrat sÀllskap pÄ behörigt avstÄnd, myggorna och andra ovÀlkomna gÀster likasÄ.