Blogg


Hej! Vad kul att du hittat hit, hoppas att du stannar en stund. Det här är min plats där jag samlat och kommer att samla lite reseminnen, till största delen från Thailand. Blogginlägg kommer kanske mest periodvis när vi är ute och reser men berättelserna finns, och drömmarna och planerna om nästa resa. Skriv gärna en rad vid inläggen, alltid kul att höra ifrån er 🙂 Välkommen att resa runt med mig. 

"gilla" gärna min facebooksida här, om du vill bli uppdaterad när det händer nåt nytt på bloggen! <3

Senaste inlägg:

Extrainsatt inlägg: Den så kallade flygplatsincidenten

Jaha då är man hemma i kylan och husvagnen igen, och sex veckor känns som en zip in Zip out.

Med tanke på att förra inlägget var tänkt som det sista gällande den här resan så får man man väl säga att det här liksom är ett extrainsatt inlägg. Jag kände att jag var tvungen att förmedla vår lilla flygplatsincident. Lite som en red alert grej som är bra att veta…fast alla kanske redan vet ( utom vi då )


När vi kom till flygplatsen i Bangkok för hemfärd, så hade vi som vanligt en sån där jättestor randig plastkasse med dragkedja som man kan köpa lite varstans i Thailand, i den hade vi stoppat all vår packning med ryggsäckar och allt som vi alltid gör vid hemresan och som vi sen checkar in.

Som vanligt hade vi först gått till ”Mr Wrap”och plastat in den med typ 100 meter gladpack och gaffatejp för att den ska bli mer säker och hållbar under bagage hanteringen och ”krossen”på Arlanda.

So far so good, vi checkade in vår kasse som nu mer såg ut som en jättestor boll på drygt 17 kg. Sen lallade vi runt på flygplatsen nån timme som man brukar göra innan vi gick till gaten. En kvart innan boarding ropar dom upp mitt namn i högtalarna på flygplatsen och uppmanar mig/oss att gå till personalen..bara det var ju lite läskigt och lite pinsamt.

Men det slutar ju såklart inte där, utan då blir vi upplysta om att dom har upptäckt på röntgen att vår gladpacks wrapade boll innehöll sprayflaskor, det kunde jag ju inte neka till utan förklarade att det var helt riktigt tre myggspray och en annan stor insektspray ( nej jag gillar inte grejjer med fler än fyra ben ) och det fick man tydligen inte ha. Det hade vi ingen aning om, vi brukar alltid köpa med oss det hem och checkar alltid in det på samma sätt och aldrig har någon sagt nåt. Sen ska man ju självklart ta reda på sån information själv själv, Och som sagt det har aldrig under alla våra resor varit ett problem, men vi har väl bara haft tur, men men även solen har fläckar.

Det hela resulterade i att vi fick följa med en uniformerad kille in genom boardingen två trappor ner till startbanan, därnere bredvid planet på marken stod vår ”boll”.

Mr Wrap hade som vanligt gjort ett bra jobb men med lånad mattkniv var det bara att sprätta upp härligheten och ut med all packning på marken smutstvätt o väskor o prylar som vi handlat.. och fyra sprayflaskor. Hela proceduren under övervakning, inte bara av flygkillarna utan det var ju även panoramafönster ut mot flygplatsen från gaterna så jag kan ju tänka mig att vi bjöd på en show.

Nu var ju inte våran packning en hård boll längre utan bara en stor plastkasse så vi var ju lite bekymrade hur den skulle klara den skoningslösa behandlingen i bagagehanteringen men det var ju bara att gilla läget. Sen fick vi ju gå the walk of shame upp till  gaten och våra blivande medresenärer, i öronen spelades musiktruddelutten ifrån sällskapsresan upp och bilder i huvudet visade trasiga resväskor på ett snurrande bagageband i från samma film.

Något försenade fick vi alla boarda planet och tolv timmar senare landade vi på svensk mark. När alla hade fått sina resväskor så stod vi ensamma kvar utan väska/kasse, vid ett par tillfällen hade vi frågat olika informationsdiskar och bagageservicemänniskor men dom visste inte hur rutinerna brukar vara vid såna här fall, när vi i princip gett upp våran packning och skulle förlustanmäla den så råkade Rickard se en randig ”säck” stå ensam på golvet längst bort i utlämningshallen vid specialbagage. Efter att ha kollat i den tog vi den och gick och det slutade lyckligt, var den hade befunnit sig under färden får vi aldrig veta men allt var helt.

Det här blev ett onödigt långt inlägg men jag tänkte att kanske är det någon där ute som inte heller visste att man inte fick ha sprayburkar i sin packning, som jag kan rädda från att råka ut för det här så då får det vara värt det och ni som redan visste har förmodligen inte läst ända hit, och har ni ändå gjort det så får ni ändå chansen att få gotta er åt hur klantiga vi är att inte ha koll…så ändå värt ha ha.

Sen hade jag ju utlovat en recension av min nya ryggsäck ZeekZack. så här kommer den: Den var skön att bära, kändes hållbar och fräsch, och när man väl lärt sig var alla dragkedjor gick till för fack så var den lätt att ha koll på. Men jag tyckte nog att det inte funkade så bra att hålla ordning på dom små hyllorna även om tanken var god, men det kanske ger sig med tiden hur man ska få till bästa packningstekniken.

Så återigen tack o hej från mig 🙂

Over and out

När vi packat ihop våra pinaler och skulle checka ut så erbjöd sig våran ”landlady” att skjutsa oss till piren på sin moppe med sidovagn, det var en risig historia men färden slutade lyckligt.

Det var när vi började fråga runt ang bussen som det började bli lite svajigt i vår plan. Enligt pir-värdinnan eller hur man nu ska titulera henne så skulle bussen komma från Trang och sen gå tillbaka samma väg, men allt berodde på om det var några resande från Trang om den ens skulle komma. Och om den då kom till Hat Yao så åkte den därifrån när den var full och det kunde bli lite närsomhelst helst.

Vi hade ju ingen super brådska till tåget så det var ju ingen ko på isen som man säger…men det vore ju positivt för vår tidsplan om vi visste om det ens skulle komma någon buss idag. Vi lyckades  få henne att kontakta chauffören vilket kändes bra och det visade sig att han skulle anlända om 20 minuter och det var ju bättre än vi vågat hoppas på.

Det visade sig att vi var ensamma resenärer från Hat Yao idag och jag tror han var lite sur för det eller också var han bara trött, resan gick i svindlande fart så det var bälte på och håll i hatten hela vägen.

Väl framme i Trang så hade vi några timmar att slå hjäl, det blev lite snick snack med familjen hund, som bestod i en mycket trött och lite less humdmamma och hennes tre super gulliga och energiska valpar.

Det blev även lite shopping i varuhuset vid stationen och självklart lite mat innan påstigning på tåget. Om man råkat missa middagen innan avgång så är det inga problem, dels går det runt en tåganställd med en meny med några rätter man kan beställa till sin plats, och skulle det inte heller passa så har man desto fler chanser under resans gång att handla av alla försäljare som hoppar på vid stationerna och swishar förbi och säljer alla möjliga och ibland lite omöjliga maträtter och snacks i från korgar och plastpåsar.

Jag gillar i allmänhet att åka tåg i Thailand, men den här resan blev lite märklig då alla underbäddar var slutsålda, vi brukar ju alltid ta en av varje så att man får sitta ihop på kvällen innan dom bäddar ner översängen och sen när det är bäddat så kan man ju sitta bägge i neresängen tills det är dags att sova. Bäddningen sker ju ganska tidigt ca 19.30 så då var det bara att krypa upp i sin koja och lägga sig, för där sitter man inte rak.

Så det blev en lååång och ganska sömnlös natt…ändå bra grund att stå på när vi har 18 timmar i Bangkok att slå ihjäl innan flyget går hem, ja ja man har ju dubbeldygnat förut så det ska nog gå bra.

Tåget tog drygt 2 timmar längre än planerat, och jag som är morgontrött fick se min första soluppgång genom tågfönstret ändå lite fint.

Vi tog en tuktuk till hotellet där vi brukar bo i Bangkok och tydligen har man gjort lite intryck ( bra eller dåligt vet jag inte ) för personalen skrattade och ropade till oss när vi kom, vi har ju inte bokat något rum idag men det var ok att vi hade vår packning där och en plats att hänga på när vi inte är ute och spankulerar gata upp och gata ner.

Idag vår sista dag i Thailand på sex veckor så har det regnat och gatorna är renspolade och luftfuktigheten är på topp. Men vi kan ju inte bara sitta och hänga ända tills vi ska till flyget, utan vi vill ju suga i oss det sista möjliga innan snöslasket.

Vi har som alltid haft en superhärlig resa, Thailand levererar som alltid.
Vi vill också passa på att som vanligt tacka alla som hängt med oss både här på ”sarongen” och i det här fantastiska landet. Och en extra shout out till Anki och Affe som förgyllde våra första tre veckor, ni var grymt positiva och anpassningsbara följeslagare och er packning!! Wow säger jag bara..helt överlägsna 10/10 saronger på den.

Over and out Åsa….och Rickard förstås

 

Ett mellanmål

Till Hat Yao åker man inte för hålligång och stora happenings, hit åker man för sol och bad på tom strand, promenad längs vägar som ibland inte ens leder någonstans.

Vi tog en promenad till piren i går eftermiddag för att se om det var nåt ”hålligång”…det var det dock inte även om det såg ut som om det precis anlänt en båt. Vi lyckades i allafall hitta en person som arbetade inom kommunikation och transportsektorn och som dessutom pratade lite engelska och med hans hjälp hittade vi busschaffisen som kör lokalbussen mellan Hat Yao och Trang så vi är nåt på spåren.

Nöjda med utfallet från pirbesöket promenerade vi tillbaka mot vår strand och passade på att ta några avstickare in på sidovägar, vi slås av hur lite bebyggelse vi ser som faktiskt ser ut som boningshus, det mesta ser ut som små verksamheter, verkstäder, försäljning av diverse saker vi inte vet vad det är, och dom obligatoriska mjölksaftstånden. Däremot är det många garageplatser och påfallande många väldigt nya och fina bilar, till största del pickuper…men man undrar ju var alla ägarna till bilarna bor.

Några stora varaner korsar vägen vid ett par tillfällen riktigt snabba gynnare det där, hinner sällan eller aldrig få fram kameran mer än att svansen kommer med på bild.

En kvinna står vid vägkanten och håller i ett plastfat och ser ut som om hon vaskar guld, vi blir ju såklart nyfikna och går fram för att kolla, det kryllar av myror både med och utan vingar och stora vita grejer som det visar sig är myrägg, och myrorna är jättearga på henne och även på oss visar det sig när dom hugger efter våra fötter, vi tackar för titten och kämpar en stund med dom envisa myrorna som huggit sig fast i våra fötter. Så kan det gå när man är för nyfiken.

Det är ändå spännande natur här måste jag säga, till och med jag som inte är någon direkt natur och friluftsmänniska blir fascinerad. Det mest påtagliga är ju bergen som nästan ser ut som om dom är animerade, helt overklig struktur och form och det går absolut inte att återge höjden när man fotar och känslan av att dom ska falla när som helst, sen är det rätt som det är stora mangrove områden med dom spöklika träden, för att sen bara bli helt vanlig djungelvegetation.

Sanden på den oändliga stranden är som slätt pulver, som potatismjöl, men inte kritvit utan mer gråvit. Och eftersom det inte ligger resorter och hotell utefter stranden här så är det heller ingen som går och krattar och plockar skräp. Och som överallt blåser det ju in skräp eller kommer in med tidvattnet. Men det är förhållandevis lite ändå tycker jag, man har sett värre.

Något annat som skiljer denna del av Thailands beacher från andra mer välbesökta är att all information står på thai, resorternas namn står på thai, menyerna på thai, när vi kom till restaurangen så gick dom och hämtade en meny på engelska och den verkar finnas i ett exemplar.
Det är även ett par små campingar på stranden bestående av några tält och en husvagn, så vi känner oss som hemma, husvagnen är registrerad i Nederländerna och det kittlar lite i tanken hur den resan ner till Thailand var..spännande?hur lång?har dom AC? Ja frågorna hopar sig.

Sammafattningsvis för vår del så är väl inte Hat Yao ett mål i sig om man åker till Thailand men kanske ett ”mellanmål” påväg någon annanstans, det är fint, lugnt och genuint men tre nätter känns precis lagom för oss, och i morgon klockan 13 är det vi som står ute på landsvägen med vår packning och hoppas på att bussen kommer och plockar upp oss, det finns ingen busshållplats och tiden verkade vara lite mellan tummen och pekfingret, enligt vår ”kommunikatonskontakt” skulle bussresan kosta 100 baht att åka dom ca 5 milen till Trang och tågstationen.

 

Mot Hat Yao

Sista kvällen på Koh Lanta för denna gång så blev det en sväng in till marknaden i Sala Dan, inte så mycket för shoppingen skull för oss utan mer för maten, jag tycker ju att det är spännande och ibland till och med gott att få gå runt och prova nya grejjer. Och lite ätande blev det ju förstås, men jag tycker också att det är lite trist att gå runt och ”plastpåseäta”samtidigt som man kryssar runt en massa folk med risk för att gå in i ett grillspett eller slajda in i någons nudelsoppa.
Jag vill ju gärna sitta någonstans och njuta mina inköpta delikatesser. Men det funkar ju inte riktigt så på dom här marknaderna. Här erbjuds det mesta, några exempel är sushi, insekter, kyckling i alla former, fisk, skaldjur, runda korvar, långa korvar, bollkorvar, korta korvar, olika bakverk, frukt, godis, kläder, teknikprylar, levande husdjur, karuseller ja i princip allt. Men vi lyckades få i oss lite sushi och blandade korvvarianter trängseln till trots.

Det känns alltid lite vemodigt att lämna Lanta, men samtidigt så har vi ju varit här länge och i två omgångar i år så vi känner att det är dax att röra på sig lite innan hemresan som närmar sig med stormsteg. Så nu har vi sagt hej då till Funky Fish och alla dess innevånare och Lanta för denna gång.

Nu blev det speedboat längre söderut ner till Hat Yao./Haad Yao och med risk för att låta gnällig kan jag säga att det beslutet kommer aldrig tas igen. Först var det en timmes väntan på piren från pickup tills båten skulle gå, sen blev det en timmes försening innan vi fick kliva på och som om det inte var nog så började resan from hell. Det slog och skumpade så mycket att man fick sitta och krampaktigt hålla i sig så att knogarna vitnade för att inte flyga ur stolen, vi var helt slut innan vi kom fram.

Men som alltid så ordnar det upp sig till slut och så fort vi klättrat i land och hade fast mark under fötterna så kom det fram en gullig kvinna och erbjöd sig att skjutsa oss på sin moppe till stället vi skulle bo på hon körde oss en i taget med packning och vill ej ha betalt.

Efter att vi installerat oss i vår bungalow så gick vi ner till en av dom två restaurangerna och fick dagens första mål mat strax innan solnedgången. Den stora delen av befolkningen så här långt söderut är muslimsk så därför serveras ingen alkohol på restaurangerna, men som alltid i Thailand så löser man problem som dyker upp, här har dom löst det med att dom har låtit några icke muslimer öppna en servering på stranden som säljer öl och maten som man beställt i restaurangen serveras där om man vill, win win.

Så nu bor vi här i tre nätter och har världens längsta strand utanför vårat fönster nästan alldeles för oss själva, det är kolsvart vid 19-tiden men precis nere vid strandlinjen hänger lampslingor, och nu har vi några dagar på oss att klura ut hur vi ska ta oss härifrån till Trang och nattåget när det blir dax, svårigheten ligger mest i språket, vi har inte hittat någon än som pratar tillräckligt bra engelska och våran thailändska är precis lika begränsad.

flora o fauna

Tänk att det är fem veckor sen vi lämnade kylan och drog dit pepparn växer, och inte en droppe regn har fallit på våra svettiga huvuden, tror inte heller det har regnat någon natt.

Jag är ju ingen trädgårdsmästare precis ( har bara plastblommor ) men reflekterar ändå över att det är så otroligt frodigt överallt trots regnbrist och supervärme, det växer så det knakar genom hus och betong. Det är som om Thailändarna lever i symbios med naturen på riktigt, hemma motar vi den liksom undan med allt vad vi har, det trimmas och hackas och tuktas.

Här kan det växa ett träd genom huset och taket och då får det bli en inredningsdetalj, kanske nåt att spika upp en hylla på eller bara lite härligt att ha en vacker stam att titta på eller kanske att sitta på Men det kan ju också vara att jag romantiserar fenomenet lite och att dom faktiskt inte tänker på det ens.

Alla dagar är vackra och blå, men vissa är lite vackrare, det är nåt med ljuset, himlen och havet blir lite intensivare blå och sanden lite vitare. Och som vanligt åker telefonen upp för att dokumentera det vackra, och som alltid så blir det bara ytterligare en likadan bild som tusen andra i min kamerarulle.

Härom kvällen var vi återigen på Khao soi jakt, och Rickard hade sett efter vägen att en liten restaurang skyltade med att dom hade just det. Så när mörkret föll så moppade vi iväg. Hade det inte varit för den skylten efter vägen så hade vi missat restaurangen totalt eftersom den knappt syntes bakom växtligheten framför ingången.

Restaurangen var liten och enkel men maten vi fick in var allt annat än enkel, det var ett konstverk med ätbara blommor och flera ”sidedishes”, den var god men lite krångligare att äta än de khao soi vi ätit tidigare för det var kyckling med ben i och det stötte ju på lite patrull hos Rickard som är en korv -o -makaroner- kille. Men det var kul, vackert, gott och kostade 80 baht = ca 25 kr.

Vi skapar oss alltid någon form av vardag här, det är liksom ett måste när man är iväg länge, vissa dagar bara rinner förbi i bruset av människor och aktiviteter. Och det i sig är ganska skönt, man nästan ”vaskar” en dag till förmån åt sig själv. Antingen gör man ingenting elller också kan man ägna dagen åt att komma ikapp med sånt som annars prioriteras bort i utbudet av roliga utflykter, spännande restauranger eller hetsen att ”få färg”. Komma i kapp grejjer kan vara allt ifrån att klippa naglarna, svara på Mail eller betala nån räkning stort o smått.

Det som kanske skiljer Thailand från en vanlig vardag hemma i husvagnen är, att här kan man väckas ur sina tankar ute på verandan av att grannen pockar på uppmärksamhet när en grön orm ramlat ner från taket och in i min del av ”trädgården” ( bestående av några krukor och ogräs ). Jag har som tur är inga jätteproblem med ormskräck..men jag gillar att ha kontroll på var dom är, som när jag i detta fall vet att den är där ( eftersom det var dit den ramlade ), men jag kan bara inte se den…det är värre än inte veta alls. Så det har blivit en del spanande in i växtligheten utan resultat, rapport utlovas om den dyker upp.

När jag inte spanar efter orm försöker jag ha lite hjärnjympa och Eva en kompis till mig som också hänger på Funky Fish för jämnan ser till att alltid ha ett välfyllt förråd med korsord. Så någon timme om dagen ligger vi platt på mage och gnuggar våra geniknölar, och i mitt tycke är vi nog nästan redo för Jeopardy snart så kluriga och ”allmänbildade” som vi är :-D.

I dag har det fläktat lite mer än vanligt och orsaken tycks vara ett nytt högtryck från kina som dragit in, men vår kust verkar vara minst påverkad och resulterar bara i lite mer vind vilket bara hittills upplevs som skönt. Ute på vattnet med båt har det tydligen hänt lite incidenter här, tex en segelbåt som kraschat i i nån kabel som förorsakat ett elavbrott på några timmar här, och någon longtail som kapsejsat, vad jag vet har det slutat okej.

Förutom blåst från kina så är det också dags för kinesiskt nyår och det firas ju också här i Thailand, vi har inte märkt av det så mycket än lite smällare som bränts av. I år 10 februari 2024  lämnar vi kaninens år och kliver in i trä-drakens år om det var någon som klurat på det. Så gott nytt år på er alla. 🙂

Livet på Lanta

Vi har haft några ybersociala kvällar här på Funky eftersom fler och fler gamla och nya bekantskaper droppat in, vi har haft långbord i restaurangen och stämningen har varit hög och hjärtlig. Men jag som är lite känslig med mina sovvanor efter 26 års nattjobb känner ju direkt av att ju senare en kväll blir ju svårare har jag att somna, jag kommer ganska direkt in i en andra andning. Jag har ju under nästan ett år ”tränat” på att gå och lägga mig senast 22, och det har ju faktiskt gett resultat. Men det är ju trots allt semester om man nu kan kalla det semester när man slutat jobba.


Det har iallafall fall blivit en liten utflykt från vår comfortzon här, det är ju så himla lätt att fastna, vi äter vår frukost vid bungalowen, traskar ner till vår strandrestaurang, hänger där hela dagen tills det är dags att duscha och/eller vila på sängen en stund innan det är dags att gå ner till sunset..ta ett foto..bläddra i menyn som visserligen är gedigen men som man i princip kan utantill, sen hänger man där tills det börjar stänga. Så nu blev det som sagt dax för lite miljöombyte.

Vi och ett par kompisar tog ”mopparna” och åkte längre söderut på ön, till Kantiang beach. Fin vit sandstrand och just på den delen av beachen där vi var fanns det en restaurang som hette same same but different och där passade vi på att äta lunch innan vi försökte oss på att sola, det blev dock inte så länge eftersom det var galet varmt och väldigt lite skugga, men vattnet var skönt så det blev lite bad.

På hemvägen blev det ett stopp på Rastababy, alltid mysigt att stanna till där ett riktigt mysigt rastahäng. Där finns det även möjlighet till lite shopping av lite handgjorda väskor, kläder och smycken om man får feeling och hamnar i rastamood. Det blev lite klädprovningar men tyvärr ingen shopping denna gång.

Även de senaste kvällarna har vi varit lite rebelliska och intagit middagen utan den nedåtgående solen i vår tallrik.
Ena gången utefter mainroad ( kokt hel firre med chilli och vitlök ) maten smakade toppen och jag var ju nöjd som vanligt när det är Fisk och chili inblandat och den slank ner förvånansvärt lätt även utan solens hjälp.

Det har även blivit en middag inne i Sala Dan vid matvagnarna en kväll, men konservativa pensionister som vi är gick vi på den gamla walkingstreeten och gynnade dom stackarna som står kvar och kämpar i skuggan av den stora nya walkingstreeten, som i det närmaste kan jämföras med en foodcourt med kallvita led lampor. På den ”gamla” är det mer dämpad belysning som är lite mer förlåtande mot ansiktsdragen och en musikvolym som faktiskt går att prata i, det är tur att det finns nåt för alla.

Hemma på longbeach…inte illa🥰

Men även om man roar sig med att göra avstickare till andra stränder och andra restauranger emellanåt, så hamnar vi tillslut ofta på longbeach och hemma på Funky, maten är som sagt god, det känns som ”hemma”, det blir inga överraskningar dom vet hur många chilisar jag vill ha. Och när jag går förbi köksingången kastar jag alltid ett förundrat öga in i köket…where the magic happens och förundras varje gång hur dom i denna lokal ( kan man ens kalla det lokal ) där det typ är 100 grader varmt kan trolla fram allt detta goda på rekordtid, allt från hela grillade fiskar och alla typer av sjöodjur, pizza, hamburgare, curry rätter i alla färger från både Thailand och Indien, Gordon bleu, mexicanskt ja allt, på dessa stekbord och wokpannor. Man kan inte annat än imponeras.

Lika många välkomstmiddagar när folk anländer till Lanta, lika många avsked blir det när det är dags för några att åka hem och så även igår, det är alltid trist när någon man lärt känna lite lämnar, men samtidigt som alltid här så vet man att dom kommer tillbaka..det är bara en tidsfråga

idag blev det en moppetur till gamla stan, vi hade egentligen inget ärende dit, men själva utflykten i sig ger lite svalka av fartvinden, även om fartvinden i det här landet känns som en varm fön, så är det ändå liksom fläkt. Äventyret resulterade dock i en glass på viewpoint och en mangoshake i stan. På hemvägen stannade vi också till och provianterade lite frukostgrejjer..och jag lyxade till och köpte jordnötssmör!! det var banne mig inte igår man åt det, ser redan fram emot frukosten i morrn, om det inte blir en nattmacka.

Annars har vi hållit oss undan från solen och beachen idag för hur konstigt det än kan låta i vissa öron som befinner sig på norra halvklotet så blir man lite less till slut, less på blöta kläder, antingen blöta från havet eller av svett eller till och med från rumpduschen som ibland kan leva sitt eget liv och go bananas och sen den evinnerliga sanden, samma sand som är så vit och fin när den ligger där den ska och som är så mysig att borra ner fötterna i, den sanden har helt andra egenskaper när man har den på fel ställen, exempel på fel ställen är: i sängen, i brallan, i knävecken, mellan tårna ja typ alla andra ställen än på stranden är fel ställen..eller möjligen som en inredningsdetalj i en glasburk kan också funka.

 


Senaste inläggen

  1. Over and out 4 Kommentarer
  2. Ett mellanmål Lämna ett svar
  3. Mot Hat Yao 8 Kommentarer
  4. flora o fauna Lämna ett svar
  5. Livet på Lanta Lämna ett svar
  6. Där solen och grodorna bor 2 Kommentarer
  7. En femstegsraket till koh Lanta Lämna ett svar
  8. Från stadens dunka dunka och asfalt, till sanden mellan tårna och reaggie. Lämna ett svar
  9. Mission complete…they Will be back 4 Kommentarer