Koh Jum/Pu

Koh Jum / Koh Pu 2012, 2014

IMG_4270_1024På vår första trip till koh Jum eller snarare pu hamnade vi av en slump på en super mysig beach luboa bay och framför allt på en supermysig resort som ligger ungefär på mitten av den beachen.

Att vi hamnade just där var för att under en av våra longtailtripper från aonang pratade med båtföraren om han hade några tips på boenden där, och då visade det sig att han var uppväxt på den ön, så han ordnade med boendet åt oss.

Kanske borde jag inte tipsa om detta ställe, utan behålla detta smultron för den innersta kretsen, men samtidigt känner jag att jag måste.

koh jum kopia 3Luboa hut heter resorten bestående av om jag inte minns fel 8 hyddor/bungalows i olika storlekar, ingen ligger på själva stranden utan dom ligger som i en sluttning med skuggig vegetation, där även några apfamiljer passerar ett par gånger om dagen.

Mot stranden ligger däremot den lilla restaurangen och tillika receptionen där man kan inta sina måltider, nåt kallt att dricka eller bara skugghänga.

koh jum kopiaDet känns väldigt familjärt och man hälsar snart på alla som bor o arbetar där, detta ställe passar nog bäst för par, ensamresare eller familjer med småbarn, lite äldre barn kan nog lätt bli lite uttråkade, men stranden är fin och vattnet är badkarsvarmt. Det finns kanske ett par ställen till på den strand snutten men inte så mycket mer. Så vet man med sig att man lätt blir uttråkad så kanske det räcker att boka ett par nätter, även om jag vet att det brukar finnas någon ”longstayer” då och då som söker lugnet en längre tid.

Första gången vi besökte luboa 2012 hyrde vi moppe och åkte runt på ön med livet som insats då vägarna var i princip oframkomliga, senaste gången var 2014 då var vägarna i bättre skick och vi hyrde en moppe med sidoflak och förare som vi hängde med en en dag.

koh jum kopia 2Det finns en by på ön med lite restauranger och sparsam shopping, sen finns det naturligtvis fler resorter och fler beacher men dessa känner jag inte till så bra, ska man boka luboa hut så kontaktar man dom via deras hemsida, http://www.luboahut.com men som sagt detta var 2014 och det går fort med utvecklingen.

Till Jum/Pu tar man sig enklast från ao Nang med bil och sen med longtail från en liten hamnby som jag tror hette Ban Lam Kruat eller från Koh Lanta med färja, och har man då förbokat Luboa hut och sagt vilken färja man kommer med så säger man bara till på färjan att dom stannar utanför så kommer dom från Luboa och plockar upp dig från båten med en longtail, men allt detta ordnas ifrån det lokala hålet i väggen, boka först hyddan sen transporten dit så löser det sig..som jag sagt förut detta är Thailand allt funkar.

Närgångna makaker…och lite andra saker

Nu har vi hyrt moppar så att vi kan ta oss in till byn och till andra stränder, visserligen har vi även testat våran strand när vi ändå var nere och åt frukost…men det är ju inget man bara kvistar ner till, det krävs noggrann planering och gud nåde den som glömt något hemma i bungen, lårmusklerna svider och benhinnorna ömmar men som med mycket annat i livet så är det learning by doing. * påminnelse aktiverad:Hill betyder berg * ( fast egentligen kulle/höjd men det måste vara fel…vi bor på ett mountain!! )

Affe har nu testat räkor med sötsur sås, kyckling med sötsur sås och biff med sötsur sås…tror det lutar åt fläsk med sötsur sås i morrn.

Dom nattliga ljuden här i våra hoods är en riktig kakafoni, av syrsor, tropiska fåglar, tuppar, apor och ödlor men det är ändå ljud som är lite härliga att somna till, vi har även haft besök av våra ludna kusiner makakerna dagtid som strosade runt på ”tomten”.

Dagens moppe utflykt gick till höger..eftersom gårdagens gick till vänster, det är sådana tuffa beslut vi tampas med, vi har besökt några av koh Jum´s stränder via öns betongbeklädda vägar, men för att variera oss har vi även harvat runt på dom röda lerväggarna. Trafiken här är väldigt lugn, dom flesta kör sansat med ”mopparna” och tuktuk, men så såklart så kommer ju en och annan daredevil farande då och då så även om trafiken är lugn och sparsam så får man ju ha ögonen med sig.

Kvällarna börjar tidigt när solen droppar ner i havet och det blir becksvart, men trots att vi är fyra synsvaga pensionärer ha ha så kämpar vi med att flytta runt våra ”pluppar” på vårat Keezboard som självklart är med i packningen.

I morgon checkar vi ut och tar båten till koh Lanta och jag ser med glädje fram emot att ta trapporna för sista gången ner till stranden och den väntande longtailbåten. Nu väntar 5 veckors ben rehab.

….här kommer även ett litet ”bonuskort”..den här ludna killen satt en sekund innan kortet togs och kikade in genom fönstret, ( och nu sitter han bara där och ser oskyldig ut ) en fräck och snabb liten lirare…

…kan också tillägga att vi haft besök av andra animaler som inte nöjde sig med att bara kika in, utan dessutom ville dela toalett med oss..bönsyrsa, spindlar, groda och en cikada som även ville dela myggnät med oss, och självklart ett gäng ödlor. ( kan dock bara erbjuda foto på bönsyrsa ) alla är nu vräkta..utom ödlorna.

en liten uppdatering angående cikadan den är nu infångad och bildbevis kommer senare…

Stairway to heaven

Jag måste börja med att säga att jag är sjuuukt imponerad av våra medresenärers packning! Och deras ( om möjligt spelade ) coolhet att bara go With the flow. ( De två camo väskorna är deras )

flygresan gick över förväntan trots Thaiair’s något luggslitna plan, och sedan även bytet i Bangkok då vi fick gå via transit pga genomgående biljett med Thai. Men flytet till trots så är man lagom mör efter att nästan ha dygnat när man anländer slutdestinationen.
Efter ett par timmars ryggläge på våra rum var det dags att ge sig ut på stan på jakt efter en ATM för att fylla på med kontanter inför det väntande ö-livet i morgon då jag inte är helt säker på att Koh Jum har någon att erbjuda, och lite kompletterings shopping i form diverse hygienartiklar och pulverkaffe.

Efter utfört uppdrag i det Aftonbladet skulle definiera som värmesmocka släpade vi våra vinterbleka kroppar tillbaka till skuggan och fläkten på rummet för att sedan återuppta promenaden efter solens nedgång.

Det blev ett besök nere vid kajen för lite mat och för min del för att fylla på vattenblåsorna under mina fötter efter årets första flipflop promenad och inhandling av diverse plåster med föga effekt.

Idag tog vi färjan över till koh Jum, här hade jag förbokat boende på nätet. Jungle hill resort, träbungalow med fläkt och lite öppen planlösning vid taknivå. Mysiga bungar med lummig omgivning ( läs djungel..första ordet i namnet ).

Det är vid andra ordet i namnet som jag kanske skulle varit lite mer observant, 78 steg ner till stranden och restaurangen kan för den oinvigde hurtbullen låta som en promenad i parken, men då kan även tilläggas att den som murat denna trappa saknar både måttstock och ögonmått…och för att inte bara smutskasta muraren så kan jag skamset tillägga att det här gänget kanske inte är det mest vältränade och den kombon är inte den bästa.

Dagen har bergsbestigningen till trots varit härlig och innehållit både god mat och sol i lagom dos samt bad. I morgon hyr vi moppe och drar ut på tur.

 

 

 

 

 

Koh Jum, på återseende

Det blev några härliga dagar på koh Jum. Galet varmt och fuktigt, det enda som ger lite svalka är att åka runt på moppen. Det tar inte många dagar innan man åkt tills alla vägar tar slut. Vissa slutar tvärt utan förvarning och andra blir smalare och smalare till endast en pytteliten stig tar över. Det enda djurliv vi kommit i kontakt med är lite apor efter vägrenen, lite kossor, höns och dom obligatoriska restaurangkatterna som ägnar dagarna åt att sova eller jaga geckos.

Det ligger ett fåtal resorter efter vägarna, dom flesta ligger utefter beacherna, så till största delen kantas vägarna av hus, skjul och små shoppar med diverse. Det finns även ett par skolor på ön och även ett par små moskeer.

I bland kan det löna sig att fortsätta på dom vägarna som är lite besvärliga ( om man känner att man behärskar ”sitt” fordon vill säga) då kan man hitta dom små pärlorna som kanske annars oftast nås med båt, eller åka in mellan husen på den trånga gatan i den lilla fiskebyn där man kan hitta den lilla extra mysiga restaurangen.

Men förutom allt som finns att njuta av efter vägarna så är det fantastiskt svalt och skönt att susa fram på landsvägarna och speciellt där vägarna kantas av skuggande träd.
Och skulle inte det räcka så kan man ju alltid åka in på någon väg som leder ner till någon av alla beacher som finns och ta sig ett dopp i det badkars varma vattnet som håller en temperatur runt 30 grader.

Det här var vårat fjärde besök på Koh Jum och jag måste säga att den ön har faktiskt bara vuxit med tiden i mitt hjärta. Även om första gången var sinnebilden av ett paradis…så är den nu liksom lite mer komplett, det finns lite restauranger att välja på när man åker runt, lite coola rastabarer och lite småshopping. Jag kan definitivt tänka mig att åka tillbaka en femte gång.

Men i morse lämnade vi ön, en longtailbåt kom och hämtade oss på stranden och körde ut oss till en passerande färja som tog oss till Krabi town.

Måste lägga ut en varning, på färjorna går det nästan alltid runt någon och vill sälja returbiljetter och pickups vid piererna, han ville ha dubbla priset på returbiljetten från Jum till Krabi som vi redan bokat med resorten på Lanta, man kan alltid boka där man bor, antingen i förväg eller på plats när man vill lämna. Lika så pick ups är ofta dyrare, även om man tar nån direkt när man kliver av båten, killen som haffade oss ville ha 200 baht för en sträcka som vi gick på 5 min med hjälp av googlemaps.

Men nu är vi i allafall här i Krabitown och vi har ägnat dagen åt att besöka Krabis två sjukhus för att få till ett läkarintyg för min höft som inte vill sluta göra ont, trots två läkarbesök…visserligen utan resultat, så har det inte kostat ett öre och väntetid på typ 5 minuter varje gång..wow grymt effektiva. Men på måndag ville dom att jag skulle träffa någon ortopedic specialist i Ao Nang så får väl se hur det går.
Men nu är det natti natti i vårat fantastiskt stylade och färg synkade rum..så jag säger..så som man sig bör här ”ra triii sauwat” (god natt)

 

 

Tillbaka till cyberspace⌨️

Då var vi alltså installerade på koh Jum, eller pu som den här delen av ön kallas, och om det skall vara korrekt återgivet så är det nog så att när detta inlägg kommer ut i cyberrymden så har vi nog redan lämnat denna ö. Mobiltäckningen är i det närmaste obefintlig, det är nu nattsvart ute och våra kompisar som vi mötte upp idag stupade och gav upp redan vi 17-tiden pga av jetleg och sömnbrist.

Vi gjorde ett försök att sitta nere i restaurangen på chillakuddarna för lite skönt solnedgångs häng, men då kom en familj med några missnöjda telningar som inte var riktigt ense om vems tur det var att ha I-paden. När vi förstått att detta problem inte skulle lösas under överskådlig tid så valde vi att lämna på walkover.
Så nu ligger vi här i mörkret i hyddan klockan 19.00 under myggnätet, utan uppkoppling och lyssnar till syrsorna istället,  men jag är inte bitter?
Allt vårat nödgodis är i tryggt förvar nere i köket på restaurangen eftersom våra håriga kusiner the monkies tydligen har super luktsinne och tar sig in i bungalowsen på jakt efter godsaker, och det känns ju som att man vill undvika.
I morgon har vi tjingat mopparna som finns här och vi ska ut på tur, vi har visserligen åkt runt på den här ön tidigare men det var fyra år sen och utvecklingen går i rasande fart så det finns alltid något nytt att se.

skrivet 2 februari i den totala radioskuggan?