Semester i pausläge ⏸???‍⚕️??

Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig, och det svåra i det är nog att bara acceptera det, även om det känns surt och eländigt, och på nåt sätt försöka tänka om och liksom styra om sina planer och hoppas på att det blir bra ändå i slut ändan.

Det som hände nu var att på lördagen så kände jag mig lite risig hela dagen. Men på natten bröt helvetesfebern ut, och huvudvärk. Planen var ju i och för sig att checka ut på söndagen men inte det här tempot. Rickard fick packa allt (hoppas han fått med allt), vi fick hjälp av en man på resorten som körde mig och vår packning till till närmaste sjukhus i Kanthang, och Rickard efter på vår moppe, resan tog ca en halv timme. Jag låg mest o skakade i baksätet. Jag fick lite mediciner och efter lite dividerande så bestämdes det att jag skull flyttas till ett annat sjukhus i Trang istället som är ett privatsjukhus, det skulle fungera bättre med försäkringen och sånt. Jag personligen brydde mig inte om vad som gjordes jag låg mest där och skakade och sprattlade på min brits.

Men sagt och gjort ambulans påkallades jag och packning in i bilen, på med blåljusen, och stackars Rickard fick nöjet att se hur fort moppen gick eftersom han hängde med bakom.

Väl framme togs tester och jag fick dropp o piller o sprutor och allt man kan tänkas pilla i en stackar sjukling, tempen visade konstant på 39,9 och provet visade på Dengue feber. De första dagarna orkade jag knappt stå på benen. Nu har jag legat här i fem dagar och även om jag mår tusen gånger bättre nu än i början så känns det långt kvar till tillfrisknande.

Tänk att en sån liten myggkrake kan förstöra så mycket, har ju inte ens märkt att jag blivit stucken, inte ens sett nått myggbett.

Utanför på parkeringen står vår vän moppen och klurar på vad som egentligen hände.

Efter att inte ha ätit något sen i lördags kväll så fick jag plötsligt cravings efter en Big Mac & co, och började googla om det fanns mc Donalds i Trang, och döm om min förvåning tillika glädje när jag hittade en sida som påstod just det. Så Rickard ut till systrarna för att få närmaste väg beskrivning. Men dom bara garvade och sa att nä nä det finns inte, vi visade dom annonsen som blev bedömd som fejk..FEJK vem gör så ens, cravingen tog i allafall slut där och då.

Min sammanfattande upplevelse av Dengue feber än så länge är, att det nog är bland det jävligaste jag varit med so far….

så mitt råd till er andra är ”lets be careful out there” spraya, kräma, elda o spraya igen.

 

 

Vi ger 4,5 av 5 möjliga saronger?☀️(…Hat Yao andra chansen 2019)

Efter den något torftiga och sötsliskiga frukosten var det dags att åka vidare, vi kände att vi kunde Pak Meng nu. Jag måste säga att rumporna är rejält möra nu, man hinner liksom inte ”läka” på en natt.

Men trots klen frulle och ömma kroppar så måste jag ändå säga att denna sträcka mellan Pak Meng och Haad Yao var väl värd besväret. Vi körde långa sträckor längs med fantastiska öde stränder och sanddyner.

Ibland kantades vägen av höga skira träd som bildade skuggiga tunnlar med sina kronor som på vissa ställen såg ut att växa ihop i topparna.

Vi svängde ner vid piren där båtarna går till koh Mook och koh Kradan och åt en glass, vi åkte även ner på Yong Ling beach som visade sig vara en nationalpark, med förvisso tillsynes superfin beach, men priset var 200 baht/pp för att åka in så vi vände när parkvakten kom och skulle casha in avgiften.

Vi åkte istället vidare till Haad Yao. Vi har tidigare gjort en natt i Haad Yao 2016 som inte hör till en av dom bättre upplevelserna vi haft på våra turer, men det har hela tiden känts som om vi missat nåt där…vi gav det inte en riktig chans så vi tänkte att platsen skulle få en revansch.

Denna gång så svängde vi av mot beachen före det stora berget istället för efter, där vi hamnade förra gången.

Nu kom vi rätt ner på stranden mellan två restauranger, stranden var knarrig och len, dock ej vit, snarare ljusbeige, lång och bred, och förvånansvärt ren för att vara en ”natur”strand.

Efter att vi ätit lunch på en av restaurangerna så bestämde vi oss för att stanna. Det fanns två resorter den ena i 1500-2000 baht’s klassen och den andra 900 med AC och 600 med fläkt inkl frukost. Fläktbungalowsen var uthyrda men vi fick byta fjärrkontrollen till AC:n mot en större bordsfläkt så det löste sig och alla blev nöjda.

Omgivningen är läcker, förutom den fantastiska stranden och det fina vattnet så sträcker sig dramatiska bergsformationer skyhögt och rakt upp precis vid vår bungalow och ner mot vattnet, precis som ett vykort med lime stones från Thailand. Och mitt i allt detta bor vi nu, ”fy Fabian” va vi har det bra!

 

 

Pak Meng⛱

Det kändes som om det blev mörkt tidigt i Khlong Phon, den redan ganska trötta byn stängdes så gott som ner efter mörkrets inbrott, seveneleven och några få restauranger lös fortfarande upp gatan.

Vi hittade en restaurang som tillsynes var påväg att stänga men som serverade oss en god middag och sonen i familjen satte sig på moppen och åkte och köpte var sin öl åt oss, när vi mätta och nöjda promenerade hem släcktes dom sista lamporna.

I morse promenixade Rickard iväg till 7/11 och köpte grillad toast och pulverkaffe innan jag vaknade, så vi med hjälp av vattenkokaren i receptionen kunde fixa lite frukost innan vi packade ihop och satte oss på mopparna igen.

Det är ett ganska varierande landskap vi susar igenom, vissa sträckor 3-4 filiga vägar i stekande sol så het att vinden känns som en varmlufts fön. För att vid nästa högersväng förändras till mindre vägar genom skuggande Palm och gummiplatage, där plötsligt vinden är svalkande.

Idag körde vi knappt 5 mil till Pak Meng, strax innan vi nådde målet tog vi lunch efter vägen för att vara rustade Inför letandet efter boende.

Väl framme är det en T-korsning med en lång gata som följer den oändliga stranden, på stranden står små grupper med plastbord, stolar och parasoller, vissa är nog knutna till restaurangerna på andra sidan gatan.

vid piren går båtar, små och stora ut till öar och för snorkling.

Gatan kantas av små restauranger och diverse shoppar som säljer blandade matvaror och typ flipflops, boende finns för mellan 300-1000 baht och det känns som det är en plats som bara väntar på anstormning av besökare, men det är skrämmande få.

Restaurangerna står tomma förutom ägarna som står och ropar välkomna vid vägkanten.

En storsäljare verkar dock vara dom färgglada saft/mjölk dryckerna med tillhörande geléklumpar och smaktillsatser i alla tänkbara färger, vilket också var poppis i Khlong Phon igår, har själv smakat nån beigefärgad med bruna klumpar i tidigare och det var faktiskt inte så illa som det låter.

 

Vi pratar med en rastakille som har kanske gatans enda bar och han säger att efter 19 är det totalt tyst på gatan, på  vägen hem efter vår kvällsmat ser vi dock några turister som sitter vid restauranger, men jag kan nog räkna dom på mina tio fingrar.

Men stranden är lång och folktom och människorna pratsugna.

Och när Rickard går ut en sista sväng för att fylla på vattenförrådet får han en påse med något friterat bröd med tillhörande grön gegga av tanten med sin matvagn utanför på gatan

…hon som kanske inte sålt något de senaste timmarna, hon insisterar att han skall ta emot den och vägrar ta emot några pengar…så nu har vi frukost i morgonbitti som vi redan har insett är en bristvara här.

 

”over and out” från ett overkligt varmt rum utan fönster och med en fläkt som tappert försöker göra ett nästan omöjligt jobb.

-”Välkomna till Thailand”❤️ ( Khlong Phon)

Vid 11-tiden i förmiddags hade vi då äntligen packat ihop våra grejer, lämnat överblivna drickor och strandleksaker till grannarna och vi kunde med nöd o näppe (heter det verkligen så?) stänga våra ryggsäckar och få med allt på moppen.

Det tog ett tag att ta sig över till fastlandet pga köer och färjeturen över från Lanta noi, men det gick bra, 20 baht/pp och 5 baht för moppen.

Lite trist väg att köra från piren tills man kunde svänga höger mot Trang men det gick.

Trots en vätskekontroll/kolla karta/och vila rumpa stopp, så tog vi oss bara 5 mil idag. Helt möra i rumporna trots vår så välpreparerade sadel med vår fina Pingumatta, men vi har ju faktiskt inte bråttom.

Vi har nu slagit läger i en liten ”tätort” som heter Khlong phon som till största del verkar bestå av en lång gata där all happenings är och lite mindre småvägar där det är lite mera soft. Vi har lyckats hitta mat som var överraskande god, trots att Rickard sa till att han inte ville ha koriander i maten…vilket resulterade i att då fick ju inte jag det heller, men å andra sidan får ju han alltid stå ut med is i ölen när jag beställer så vi är väl kvitt då.

Det är en märklig upplevelse att komma till platser som den här, speciellt när vi bara förflyttat oss 5 mil från bananpannkakorna och tuktukarna. Här ropar och hejar människorna på oss, dom som vågar..de andra bara tittar och ler, barnen vinkar och tjoar och vissa kommer fram och tar i hand och presenterar sig och säger välkomna till Thailand. Har jag sagt att jag älskar det här landet?❤️

 

 

Hej då vår Fina Funky Fish Familj ❤️??vi saknar er redan

Det är nu tomt i stugorna?

Nu har vi med sorg i hjärtat vinkat av vår stora familj, tio stycken har nu blivit två.

Fyra stycken har åkt till Bangkok för lite storstadsliv  några dagar och fyra stycken har åkt in till Krabi för att sista natten leva lite lyxigare och för att få nära till flygplatsen och flyget hem till Sverige i morgonbitti.

Igår kväll åt vi en gemensam middag tillsammans på andra sidan gatan på en för året nygammal restaurang ”where else” maten var god och restaurangen mysigt ”thaiig” med drivveds möbler, färgade lampor och annat blingbling.

Jag fattar inte att det redan gått två veckor sen vi kom hit, det har varit utan konkurrens de snabbaste veckorna jag varit med om.

Men det har varit så mysigt att ha dom alla omkring sig i detta vårat andra hem, och jag hoppas och tror att dom haft lika bra som vi.

Nu börjar fas två för oss, idag har vi hyrt oss en moppe, fixat en matta på marknadsaffären som vi har fäst på sadeln för att minimera risken för  babianrumpa.

Ikväll blev det en liten sväng in till Saladan för lite småshopping..hörlurar och läsglasögon..det blev även bli lite plockmat på walkingstreet, och i morgonbitti drar vi iväg från ön med näsorna pekandes söderut.

 

Beachhopping?….?

Det är konstigt att man alltid har något inbyggt driv om att gräset alltid är grönare på andra sidan.

En släng av detta driv gjorde att vi satte oss i en tuktuk och tog oss till Khlong Nin två beacher bort. 

I alla fall 6 st av oss, dom andra fyra hade redan dagen innan fått lite för mycket av beachlivet  och ägnade dagen åt Aloevera och skuggning.

Khlong Nin är ju i och för sig en mysig strand med många sköna strandrestauranger som sträcker ut sig över den långgrunda stranden med hjälp av strandmattor, chillakuddar och parasoller.

Tyvärr kan jag tycka att det är lite svårbadat där på grund av den steniga botten, och som denna dag dessutom hade hjälp av hyfsat höga vågor som gjorde sitt bästa att slå omkull oss när vi kryssade fram som stapplande kalvar i vattenbrynet.

Men vi fick ändå en fin dag och hann även med att hälsa på Lotta och Jenny på Coconutgrove. 

Nu när vi ändå är på gång med sightseeing av Lantas större stränder så tog vi oss en promenad till Khlong Dao det blev bad i det långgrunda varma vattnet och lite ”seriös”solning så nu har baksida lår fått sig en rejäl ”bränna”.

På kvällen blev det lite blandade aktiviteter i form av hyddhäng, partyhäng på Mushroombar och livemusikhäng på Boogie bay bar…ja som ni hör så hänger vi  en del…och vi njuter
..och som extra bonus hade vi besök av en padda som satt och vaktade Rickards ryggsäck när vi kom hem efter vårat nattliga äventyr, ja vad ska man säga…We are Living With the nature?

…det är varmt nu..jätte varmt☀️?

Dagarna rullar på och vi har nu börjat komma in i den så eftertraktade semesterlunken.

I förrgår hyrde vi en songthaew ( en tvåbänkars picis ) i fem timmar som tog oss på gropiga vägar först till oldtown där vi strosade runt och bedrev lite småshopping innan vi flydde den mördande hettan ut på en av bryggrestaurangerna där vi lunchade.

Efter Lunchen gav vi oss iväg till den lilla beachen Nui Bay för ett dopp, där är sanden vit och silkeslen och den trädbeklädda sluttningen bebodd av apor.

Jag vill inte på något sätt beklaga mig eller ”peta någon i ögat”… men det är galet varmt med en luftfuktighet på 70%. 

Dagen tillbringade vi med ett par timmar på stranden innan vi kravlade oss in i skuggan under tak, vad gör man inte för att få lite bränna :-).

I går kväll fick vi ”gäster” en av ungarnas kusiner med flickvän och ett par vänner till henne kom på besök och vi hade bokat bord för 14 personer i ”våran” restaurang.

Trevlig kväll med god mat som avslutades med lite häng på Grabbarnas veranda och en akut hjälteinsats av Joel, som vänligt men bestämt förpassade en liten men oönskad kackis från Molly o Victor’s badrum…all Respekt till honom?

The Funky Fish Family har landat?☀️?

Efter en sjukt lång resa mestadels beroende av långa väntetider vid immigration och passkontrollen i Krabi, och även lång kö till bilfärjan över till koh Lanta så var vi äntligen framme på Funky Fish där vi bokat fyra bungalows för ett år sen, och tänk att som vanligt funkar allting…en bokning som gjordes lite spontant via en av killarna i restaurangen utan att ett papper skrevs.

Trots att bungalowsen är enkla, sängarna hårda, avsaknad av funktioner på aircondition och mediokra fläktar så somnade vi som barn efter detta vakentids maraton på 31 timmar.

Dagarna har hittills bestått till största del av mat, sol, bad och lite shopping, ibland tillsammans med hela vår stora familj och ibland lite som det blir. Frukost lunch o middag flyter lite ihop precis som det ska göra när lan har semester.

I morgon ska vi göra en liten ”utflykt”, vi har bokat med en kille som ska köra oss runt på ön. Jag inser redan nu att jag kommer att vara lite sämre på uppdateringar på bloggen dom här första veckorna eftersom ”egentid” är är lite av en bristvara i vårat gäng?? men jag njuter och älskar varje minut ”livets liv”.