Lagoma Lanta ☀️

imageEn vecka är snart till ända på denna svenskmagnet. Vi gillar ju koh Lanta, den är lagom stor, lagom lättillgänglig, lagom party, lagom shopping och man kan få det man önskar, turistigt och tillrättalagt (dock i thaimått mätt) , genuint och ”thaistyle”…pizza eller stickyrice alla smaker kan tillgodoses.image

Vi bor som nästan alltid när vi är här, på longbeach för vi tycker att den ligger bra till och har bra strand. Vi bor på somewhere else i en av deras bambuhyddor, dom är något rejälare än vissa av dom vi brukar bo i, det finns varmvatten i duschen (vilket är helt onödigt enligt vårt tycke) fläkt och myggnät. Personalen är yber trevlig och det känns tryggt och fint.

imageVi har ju (nästan) alltid moppe, vilket jag tycker är ett måste även om man bor bra till, man får ut så mycket mer av vistelsen och man kan liksom hitta sina egna guldkorn. Första tiden här har vi hängt med ett par kompisar hemifrån som hade kommit till ön veckan innan Christer och Carina, vi har ägnat dagarna till sol, bad och lite moppeturer. Första ”utflykten” förgylldes av att vi fick punktering på vårat fordon?Tur i oturen var att en moppeverkstad fanns inom rimligt avstånd så vi promenixade dit och på ingen tid var slangen bytt till en kostnad av 200 bath, ca 50 spänn.

Kvällarna har mest handlat om var och om vad man ska äta, det börjar faktiskt bli svårare och svårare att välja nu efter nästan två månader, menyerna är ju lite lika som sagt. Men men vi jobbar på?.image

Nu har C och C åkt vidare till Bangkok för hemfärd och vi blir kvar en vecka till, Fler sverigekompisar har strömmat till, Pasi och Josefin, och Vi har även haft nöjet att träffa nya.

Ja Lanta är lite som svampen på Stureplan eller Åhlens rulltrappa i Stockholm..står man där tillräckligt länge så alltid träffar man nån man känner.

imageMen även om Lanta är fint  och lätt att gilla så börjar det nu krypa lite i kroppen, det börjar bli dax att åka vidare och tyvärr också snart avsluta vår resa. Vi har bara lite Festligheter kvar att göra här först.

 

 

En ändrad plan är också en plan..fast en annan

imageHärliga dagar på koh Mook är till ända, och efter fyra nätter här kan vi glatt konstatera att  den här ön har vunnit våra hjärtan, den har exploaterats med varm hand än så länge. Det blev mycket promenader och stegräknaren gick i spinn, både på dom fina betong vägarna och på mindre tillrättalagda sträckor, det finns mycket restauranger att välja på dom flesta små bamburestauranger, med himmelsk och ofta även billig mat.

Boenden finns i dom flesta prisklasser allt från tält för ett par hundra bath till riktigt lyxiga resorter för 3-4000 bath natten. Att hyra moppe känns nästan överkurs på denna lilla ö, cyklar finns för uthyrning, och tuktuk’s moppar cirkulerar ständigt på jakt efter en körning.image

Det var mycket svenskar på ön, men det varierade berättade en thaikille, vissa veckor var det mycket fransmän andra mycket finnar och så vidare.

Vi bodde dom sista tre nätterna på en liten resort som heter Bamboo hut, den hade två tält och 4 hyddor för uthyrning, vi betalade 350/natt prutat o klart. Madrassen som låg direkt på golvet var kanske 5-6cm tjock, kanske inte den skönaste man legat på, men det funkade. Personalen var fantastiskt gulliga o rara och maten god och billig. Madrassen till trots kommer vi definitivt bo där igen om vi kommer till Mook.

imageI morse tog vi färjan till koh Lanta där vi nu boat in oss, här kommer vi nog att bli kvar en dryg vecka innan hemfärd, pga personliga skäl så måste vi tyvärr avbryta vår resa tidigare än planerat och blir tvungna att ändra om i våra planer, det blir ingen tur upp till norra Thailand denna gång som vi hade hoppats på, (men det finns ju kvar nästa år också) utan efter Lanta blir det Bangkok ett par dagar och sen hem.

Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig eller planerat, men det är det som är livet..man har ingen aning.

 

 

Ett skepp kommer lastat

En natt i Trang blev det på My friend hotel vilket var helt ok, inget ”extra allt” men hyfsat rent o fräscht. Trang känns som dom flesta halvstora thaistäder, trafik, lite marknader mestadels med mat, mycket motorcyklar och tuktuk’s ganska dåligt med restauranger, finns lite mathak där det serveras nudelsoppa eller spett med friterade eller hårdstekta kycklingdelar, typ dimsum spett och färgglada kylda drycker som förmodligen innehåller alla E nummer och resten av alfabetet också för den delen.

Det kan vara så att man måste stanna längre för att komma tillrätta där, men nu blev det bara en natt denna gång.

imagePå förmiddagen tog vi en buss till piren för vidare färd med ”färja”. Denna s.k färja var som en longtail modell större, och skulle förutom att ta oss och 30-40 andra personer till ön även förse koh Mook med diverse grejjer i form av träd, jättestora kylboxar med råvaror, fem säckar is(!?) och  oräkneliga kartonger med andra grejjer, när det äntligen var dax att lägga ut och lämna tryggheten vid kajen var det kanske tjugo centimeter kvar till relingen.image

Vi som är lite katastrof känsliga förberedde oss både mentalt och praktiskt på att ”bli blöta på riktigt” vi stuvade om lite i packningen och la dom viktiga sakerna i våra drybags och konstaterade att vi satt bra till i mitten..lika långt åt bägge håll om vi kantrade.

Resan över slutade dock lyckligt och vi kom torrskodda fram till Mook.

Vi hade inte förbokat något boende så vi tog oss till Coco lodge där vi bott tidigare och gillade. Vi bokade en natt där i deras mysiga bambubungalow och gick sen på tur för att hitta något billigare alternativ.image

Och oj vad det hänt grejjer här sen sist (2012) massor med små resorter och matställen har poppat upp på dom här åren, men än så länge känns det bara bra då dom flesta ställen är små och lite charmiga, hoppas dom håller i hatten och tar det lugnt med exploateringen, men det är nog också svårt när man märker att det funkar det mesta verkar uthyrt.

imageVi lyckades i allafall hitta ett 350bath’s boende som verkar passa oss, där bokade vi två nätter till att börja med.

kvällen tillbringade vi med att promenixa runt och kolla runt lite sen middag på Coco lodge.

I morse flyttade vi in på nya stället och sa adjö till dom tjocka resårmadrasserna på Coco och hej till dom tunna solstolsdynorna på nya ?

 

På återseende koh Sukorn ☀️

Nu har vi lämnat koh Sukorn bakom oss med viss sorg, kl 7 imorse tog vi en tuk tuk moppe till piren, vi åkte genom den lilla byn och förbi skolan och fast vi bara varit på ön i fyra dagar hade vi redan hunnit träffa så mycket gulliga och vänliga människor, folk vinkade som alltid när vi kom farande fast nu inte bara nyfiket utan också igenkännande.

vi tog longtailbåten in till piren tillsammans med ca tjugo andra med packning av kartonger, säckar och skolbarn i uniform ätandes små frukostpaket av ris och grillad kyckling invirat i bananblad.

imageDär hoppade vi på en så kallad songthaew en tvåbänkars ”lokalbuss”, för knappt en timmes färd in till Trang.

Jag tror verkligen vi kommer att återvända till Sukorn, det känns verkligen så, det fanns inte mycket att göra men stämningen var välkomnande och genuin, turisterna få och även dom var stillsamma.image

Skulle väl kanske påstå att medelåldern låg lite högre här än på andra ställen vi varit på vad det gäller turisterna men det kan ju vara för att partyfaktorn var väldigt låg. Det var många ”longstayers” som hade varit upp till tio veckor på ön. Men vi hann även se folk som kom och for vidare.

imageVissa kan man förundras över hur dom tänker när dom åker till en liten ö, kommer med longtailbåt som stannar femtio meter från stranden och har packning så tung att ingen av dom orkar bära den och tar förgivet att någon annan ska bära den högt över vattenytan hela vägen in till stranden för att sen bära den över sanden och fram till resorten…och sen vidare till bungalowen, och det dessutom utan en blick eller ett tack. Thailändare är ofta huvudet kortare och väger hälften av väskinnehavaren (och väskan) och förväntas kånka på den, sen far dom vidare två dar senare till nästa ställe där någon annan ska bära runt på deras prylar. Min åsikt är att har man en väska så tung så att man inte kan bära den själv, så kanske man ska anpassa resmålen efter det, antingen i form av ställen med underlag för hjul eller ett ställe som tar betalt för sådan service…inte till en 600 bath resort utan ”piccolo” eller vad det heter. Och man undrar ju vad fasen dom har med sig?!..dit där dresscoden är sarong och flipflop.

Nåväl nu är vi på plats i Trang där vi tillbringar natten, och i morgonbitti bär det av till koh MOOK.

 

 

”Havetsmolusker” kokta i vin och vitlök är kärlek på ett fat ❤️

Koh Sukorn! Jag börjar mer och mer gilla den här ön, den är liten och behändig. De turister som finns verkar i stort sett finnas på samma resort som oss, Andaman beach resort, det finns ett par till på vår beach den ena verkar stängd och ser lite kuslig ut och den andra är lite lyxigare med pool.

imageIgår hyrde vi moppe och tog oss runt ön, det är fina betongväggar att köra på, vi fick en handritad karta av Sam som är föreståndare, och sen bar det iväg.

Mycket landsbygd med kossor och getter både lösa och fastkedjade, vi åkte också igenom flera små byar med kanske 5-6 hus, Dom flesta vinkar och är glada när vi kommer åkandes.

imageMan förundras över livet dom lever på en sån här liten ö, barnen som leker på gatan eller hjälper till med någon syssla, hur annorlunda ser inte deras värld ser ut i jämfört med vår, vissa av dom kommer kanske aldrig att åka någon annanstans i hela sitt liv, dom har sin lilla gatsnutt att hänga på, undrar vad dom tänker när dom ser oss som åkt över halva jordklotet för att komma till deras by?

På verandorna ser man äldre personer som ligger och sover i skuggan under tak direkt på det hårda trägolvet eller någon lika hård träbänk.

imageVi stannar efter vägen och tar en dricka och lite chips i en liten affär som också har ett bord och ett par stolar utanför, och snicksnackar lite med ägaren som mest pratar Thai med lite inslag av engelska, men det funkar ihop med vår engelska med lite inslag av thai.

Vi åker också igenom några gummiplantage, där på en stig möttes vi av en ”svärm” kor, vi stannade på behörigt avstånd först, men sen sturskade vi upp oss, Rickard tutade, kossorna skingrade sig lydigt och vi kände oss ganska coola och världsvana..dock har vi bara kossorna som vittnen till bragden.image

Vi hittade också en mysig bar efter vägen som vi svängde in på, vi följde en skylt in bland träden en bit, sen parkade vi moppen och tog naturtrappen ner mot beachen och där låg Dugongbar.

Vi tog en dricka och lite pommesfrites, ägarinnan kom och sa när vi skulle gå att hon hade nyplockade musslor och sa att vi var välkomna tillbaka. Jag bestämde mig redan då att så fick det bli ?.

imageNär solen sen började gå ner denna allahjärtansdag satt vi åter med fötterna i sanden på dugongbar och åt dom godaste ”moulemarinee thaistyle” någonsin, knaprade på nyrullade vårrullar och åt dom färskaste tempura räkorna vi ätit. Vilken fantastisk upplevelse att få sån fantastisk mat på en strand på ett ställe där vi inte trodde det fanns ett kök ens.

imageEfteråt bjöds det på nybakad ljummen chokladkaka med röttbär och glasyr, vi tog även en pinacolada som även den var något utöver det vanliga, färsk ananas och cocos mixad till en fantastiskt exotisk shake blandad med inhemsk rom och is. Denna fantastiska middag och 6 öl  till en kostnad av knappt hundra kronor var, och med solnedgången på första parkett vad kan vara lyxigare?

 

 

 

 

En ö är en ö är en ö…☀️⛱

Vi har nu lämnat koh Libong för den här gången, en mysig ö med väldigt lite att distrahera sig med, fina stränder åt det gulare hållet, men fina.

Vår resort var kanske inte så kul men låg ju bra till prismässigt, restaurangen var trist o stor med högt i tak…och då menar jag inte ”högt i tak” på det roliga viset utan mer badhusfeelng.

imageMen som med allting så finns det ju inget ont som inte har något gott med sig..vi fick ju vidga våra vyer och ta oss till andra ställen, igår kväll gick vi till favorit restaurang/resorten och åt. Det är ju inte bara själva maten som gör en restaurang till favvo utan själva stämningen också, på vår restaurang kändes dom flesta lite ointresserade medans på den andra var dom glada och trevliga och pratsamma och sånt kan ju spajsa upp den tristaste padthaien.

imageDet skymde ute redan då vi gick dit igenom byn som ligger nära stranden men vägen går igenom djungel och över stock och sten, vi var inte så uppkäftiga när vi traskade hemåt i totalt mörker förutom en liten ficklampa, emellanåt dök det upp nåt fallfärdigt men bebott hus man kunde även ibland se hur det blåaktiga flimrande skenet från någon tv syntes mellan väggtimmer och glesa fönsterluckor. Det var läskigt men man var inte rädd om ni förstår vad jag menar.

På Libong känner man att man är längre söderut i Thailand, det liknar lite mer Malaysia i mycket. Det är mer muslimskt och man hör utrop i högtalarna med jämna mellanrum. Det är inget som vi stördes av på någotvis, människorna är vänliga, nyfikna och maten god, och ölen något färre.

imageVi stannade på ön allt som allt 4 nätter, vi hade kunnat stanna lite till men passade på lite hastigt och lustigt att åka vidare eftersom det var några andra som skulle åka till koh Sukorn och båten dit blev ju billigare när man samåkte….det i kombination med att känslan av att vårt privata zoo utökades lite för varje dag och vårat ”skyddsnät” inte riktigt höll måttet samt att sängarna hade så kallad ”sportfjädring” (lite hårdare ) gjorde liksom beslutet lite lättare.

imageNu har vi alltså efter en dryg timmes färd med longtail rätt ut i andaman hamnat på koh sukorn som ligger ännu lite söderut och är en mindre ö.

Vi har installerat oss i en bunge som är en liten uppgradering i jämfört med den förra, riktig toa ?? NICE!..två flaskvatten, duschmössa och tops..det går bra nu.image

Vi har bokat moppe tills i morrn men i dag tog vi en dryg timmes promenad till piren och byn, hot like hell…utan solskydd o huvudbonad..orutinerat, kvällen får utvisa om det straffade sig. Stranden här är fin men vattnet lite grumligt kanske sån botten vet inte, stranden på pirsidan var dock ännu finare med den av oss så eftertraktade viiita sanden, men samtidigt kändes det ju inte så badvänligt/solvänligt där med pir o båtar o grejjer..ja ja vilka i-lands problem man har.

imageUnder kvällens middag som intogs på ”vår” restaurang, har jag gett personal och övriga gäster ett ansikte på hur ren o skär skräck ser ut när det dök upp en gigantisk flygande kackerlacka som galet kretsade runt våra huvuden, resortens ansvarige är numera min stora hjälte som fångade den med sina händer och förpassade den till annan ort eller dimension eller whatever..

 

.

man säger väl att man fiskar, även om man inte får napp

imageIdag har vi varit på ”dugongsafari”. Denna happening startade i gryningen…kl 9.00, med att vi tog oss in till byn med moppe tuktuk till en väntande longtailbåt, med på färden var även två fransyskor.

Vi tog oss ut till platsen där dugongerna, alltså sjökorna bor, motorn stängdes av och ankare kastades. Vattnet blev tyst och stilla och vi spanade andäktigt ut över vattnet, enligt vår båtförare så dyker ”kossorna” till botten och gömmer sig vid båtljud så det måste vara tyst i vattnet.

vi väntade och väntade, ibland hojtade båtkillen till och pekade utåt vattnet och vi tokstirrade ut i det blå utan att se så mycket som ett stänk, efter ett tag kom ytterligare en båt med hoppfulla blekfisar vars motorljud gjorde att vårat hopp sjönk tillsammans med dugongkossorna, detta upprepades ytterligare en gång, vi var nu tre longtailar som i drygt en timme låg och guppade varvat med att motorerna slogs på för att byta position och återigen då samtidigt vara tillbaka på ruta ett…ner med dom skrajja kossorna på botten igen. Och så där upprepades det ett tag, vi hörde dock ljudet av en sköldpadda som ”dök” och fick lära oss skillnaden på dykljud på sköldpadda och digong…padda splosh och kossa svosh.image

Men det är aldrig försent att ge upp som man säger, Inga dugonger blev det och fyra timmar senare och 500 bath fattigare så tuffade vi hem efter vår första och förmodligen enda dugongsafari lite som att fiska utan att få fisk och att gå på tigerjakt utan att träffa en tiger.

imageMen andra djur har vi alldeles för nära inpå, i vår hydda bor en jättestor tokayödla som tjoar och tjimmar på natten men är totalt värdelös på sitt jobb, nämligen att käka spindlar och kackisar, för dom huserar tydligen fritt här, Rickard fick idag göra en heroisk insats med att jaga ut en fet kackis med sopkvasten, medans ödlan satt nyduschad på toan skrek ja vad ska man säga? Man kan inte lita på nån längre inte ens sin egen husödla.

När ståtoan blev en uppgradering

Nu har vi lämnat Khao Lak bakom oss, och vår vän Pelle har åkt hem.

Vi liftade med hans taxi på väg till Phukets flygplats men hoppade av halvvägs på en busstation som hette Khok kloi Där hoppade vi på en buss till Trang.

Vår plan var från början att stanna några nätter där men efter lite eftertanke och mat i magen bestämde vi oss för att hoppa på nästa buss till hat yao..inte att förväxla med hat yai.image

Hat yao betyder long beach på Thai och ligger på den sydvästra kusten.

Vi blev dumpade på piren, det var tydligen dit bussen gick, där stod vi ett tag och blängde och insåg att där fanns inga guesthouse eller rum för uthyrning, men folk pekade framåt landsvägen så det var bara att börja gå.image Myyycket glest med resorter och guesthouse och när vi väl hittade ett så hade det börjat skymma, så valet var enkelt.

Det första vi ser är en naken gubbe på en förstukvist, känslan var överhuvudtaget lite av ”den sista färden” om ni sett den, det var bara banjoklinket som fattades.imageimage

Jag ljuger inte om jag säger att det är det absolut värsta, sunkigaste skitigaste och läskiga stället vi någonsin bott på, och ni som känner mig vet att jag är inte gnällig. Men som sagt det började bli mörkt så det var bara att checka in. Som grädde på moset så blev det strömavbrott i ”skogen” precis lagom till middag som vi skulle avnjuta på den helt galet risiga restaurangen, detta upprepades tre gånger till under natten. Varje gång den slogs på igen vaknade man med ett ryck när fläkten drog igång i rummet då den gick igång i otakt…då var det bara att masa sig ut ur myggnätet och sparka på den så den slutade att skramla.image

i morse stod vi i valet och kvalet hur vi skulle gå vidare, målet var ju koh Libong, men Google och booking.com sa att alla boende på ön var 100% bokade idag. Men tanken på en natt till i den bungen gjorde att vi tog beslutet att chansa, så ner till piren igen och fick tag på en longtailbåt som för 50bath/pers tog oss till ön.

Väl framme blev det moppe tuktuk som vi bad att köra oss till något av öns budgetboenden. Denna färd tog oss till andra sidan och kostade 100 bath/pers…så alltså typ ca 75 kr för två pers från pir hat yao till boende på koh Libong.

imageBooking.com hade fel, vi fick en strandnära bunge för 500batk/natten med fläkt, nät och ståtoa! Helt ok har då aldrig haft en egen ståtoa men det funkar ju det med.

imagevattnet är klart som dricksvatten sanden lite grovkornig men helt ok, efter en promenad längs stranden idag kan vi konstatera att det är inte mycket happening här, kanske fyra-fem resorter varav en som ser riktigt flashig ut med pool resten är typ medel med blandad kvalité på bungarna. Den stora grejjen här verkar vara att åka ut med longsvansbåt och kolla Digongerna (sjökorna) som ”häckar” i närheten så det får vi väl se till att göra, men nu är klockan 21 och det är tyst och becksvart, bara myggorna och fläkten som surrar.

Om meningen med livet och ”bucketlist light”

Efter en natt med relativt dålig sömn, av okänd anledning. Så har vi ägnat dagen åt olika mer eller mindre ”viktiga” uppdrag.

Det har fått mig att fundera lite kring livet i allmänhet och oss människor i synnerhet, nu ska jag väl inte dra alla över samma kam som det heter, men jag tycker mig se ett mönster….och där ingår då även vi.

Har man inget speciellt att göra så skapar man sig sysselsättning, man vill ha en uppgift, det kan vara allt från små till stora ting…en slags bucketlist. Och inte en sån som att simma med delfiner utan i mindre skala, den kan även ändras från dag till dag.

Den kan innefatta saker man vill se och uppleva såklart, men också att hitta ett speciellt linne, köpa plåster, hitta en speciell restaurang eller som idag hitta en symaskin…vilket inte borde vara så svårt i ett av världens skräddartätaste länder.image

Men det var inte helt lätt ty dessa välklädda killar som står vid trottoarerna är sällan eller aldrig i närheten av en symaskin.

våran ”safetybag” magväskan ? Hade gått sönder och behövde lagas, vilket även igår gav oss ett uppdrag på listan, att hitta en säkerhetsnål….vilket misslyckades och därför gav även denna dag en mening genom att leta efter symaskin med ”förare”, denna dag blev det dock mission complete, väskan är åter hel till en kostnad av ca 15 spänn?? så check på den.

imageMatriella saker överhuvudtaget kan också få en annan och viktigare betydelse när man som oss lever i en sk kappsäck under några bekymmerslösa månader om året, som i vårat fall har små plastpåsar tydligen fått en viktig roll i våra liv, vi spar dom nogsamt och bär dom med oss, man vet aldrig när dom kommer till användning, kanske i någon framtida sortering i packningen eller för medhavd toapapper…det är alltid bra att ha.

Ett annat fenomen som jag reflekterat över är vår förmåga att alltid ”gå över ån efter vatten” (mycket ordstäv nu va?) vi vill alltid ha nåt annat. Det ligger flera mysiga restauranger i vår direkta närhet, men aldrig att vi går dit, näh det ska vandras till andra änden va byn för att ätas samma mat på en likadan restaurang, och dom som bor på stranden går in till byn på kvällen och dom som bor i byn promenerar ned till strandrestaurangerna för en bit mat.image

Men det är kanske det som är själva meningen med livet att vi har ett driv att liksom komma vidare hela tiden, åtminstone en av meningarna om man bortser från alla dom vackra meningarna som kärlek till sin nästa och leva ett så bra liv som möjligt och skapa lycka till sig själv och andra.

Safety first

imageDagarna rusar iväg trots att man hela tiden försöker hejda sig och stanna upp och njuta och leva i nuet. Men det är ju så mycket man vill hinna med speciellt nu när vi fått sällskap av Pelle dels vill vi visa våra favvisar här och sen vill vi ju uppleva nya utflykter.

Vi har i alla fall hunnit med lite av båda. I förrgår letade vi oss fram till ett vattenfall, kanske inte det största, men likväl ett vertikalt vattendrag. Sai Rung waterfall även kallat rainbow waterfall. Vi besökte även ett par för oss nya beacher, ban sak och Happy beach, fantastiskt fint.image

Happy beach kommer inom en snar framtid förvandlas till något helt annat dock, där byggs det nämligen ett gigantisk hotellkomplex, mannen som hade den lilla bambu restaurangen där nu berättade att det skulle bli ett Merlin hotell, både stranden och antagligen hans tillvaro kommer att bli något helt annat, samtidigt som man förstår att självklart vill man bygga och utöka för mer arbetstillfällen och mer inkomster så känns det ändå lite sorgligt, det är ju så härligt med dom relativt tomma ändlösa stränderna och dom små bamburestaurangerna.image

Igår tog vi en tur till Similian Islands, det är ju som sagt tur ibland när man får påhälsning då gör man ju sånt som vi kanske inte skulle gjort annars. Vi startade tidigt med picup 7.30 utanför vårat guesthouse och sen ingick frukost vid piren innan avfärd.

flipfloppen fick vi lämna i en stor korg på bryggan innan ombordstigning på speedboaten, sen bar det iväg ca trettio blekfisar rätt ut i oceanen ?.

imageca 1 1/2 timme senare var det första stoppet, snorkling från båten, så på med grodffötter o mask o snorkel i plurret..som redan var fullt med grodfotsbeklädda entusiaster. Många färgglada stora och små firrar fanns till beskådande. Nästa stop var en landstigning utan dess like typ femtio meter från land barfota (dojjorna var ju beslagtagna ) över ett korallrev smidiga som delfiner tog vi oss till fast mark, iallafall jag och Pelle ? Rickard slog i foten med hjälp av lite ”monstervågor”… Så vill ni honom nåt så har han ”bluetoes” nu ? He he.

imagedagen fortsatte utan vidare missöden med sol o bad varvat med snorkling precis som utlovat, tyvärr inga sköldpaddor i sikte, kul att ha sett similian, men gaaaalet mycket folk.

Idag blev det också lite äventyr, en moppetur till koh ko khao. Nästan framme vid piren fick Pelle surt betala för sin fåfänga att köra utan hjälm…han skyller på att det är för att dom ändå är så dåliga så att dom inte gör någon nytta…men jag tror han är rädd om frisyren ?. Vips så stod dom där lagens långa arm och håvade in honom och 300 bath.

Med löfte om att hälsa alla mina landsmän i Sverige om att i Thailand är det safety first och hjälm som gäller så fick jag ta detta fina kort på dom?.

Se hur fina och glada vi är med våra hjälmar??

Se hur fina och glada vi är med våra hjälmar??

Resten av denna utflykt var efter denna uppläxning finfin med vackra och nästintill folktomma stränder och mysiga små restauranger. Klart.se varnade dock om oväder och när dom första dropparna började komma tänkte vi på vad vi lärt oss ”safety first” och hoppade upp på våra fordon och begav oss hem till fastlandet och vår by.

Lazy house

Lazy house

Väl hemma med mycket ömma mopperumpor men nöjda kan vi nu konstatera att klart.se hade fel…men så länge det blir sol istället för utlovat regn så är dom förlåtna ?☀️Kvällen avslutades sen på favvo haket Lazy house tillsammans med lite kompisar lyssnandes till grymma Gap som även fick lite uppbackning av ”mina” grabbar men framför allt av Pelle ??? Bra dagar!!! ❤️