2 1/2 månad!..10 veckor!..70 dagar! Swish!

Bangkok Bangkok..det är tur att jag gillar Bangkok för det är ju ändå här våra resor slutar varje år, och det gör ju att jag kan tycka det är härligt att vara här ändå annars hade det ju bara känts trist?men det är ju klart att man saknar ”ungarna” och mamma och sånt där…så på något sett i det sorgliga så är det ju ändå bra att få knyta ihop påsen just här i Bangkok❤️.

vi landade på Don Muangs flygplats  och när vi hämtat vår hemmabyggda resväska så tog vi buss A4 som gick precis utanför dörrarna den kostade 50baht p/p och tog oss hela vägen till hotellet i princip, den stannade mittimellan khao San Road och Rambuttri road helt perfekt.

Det har annars blivit mycket promenerande, igår efter lite sol och poolhäng på taket började vi med att ta bussen (35:an) en bit så vi hamnade nästan vid hua lamphongs tågstation, och därifrån gick vi till Lumphini park, vi gjorde ett litet lunch stopp eftervägen för att vila fötterna och få lite svalka av restaurangens fläkt.

Det var en galet varm promenix men ändå härlig, det är så häftigt att se en plats till fots man hinner liksom med att se allt som dyker upp, det blir ju lite trixande i trafiken förstås när man ska korsa vägarna men vi börjar få upp tekniken nu…och efter Ho chi minhs trafikkaos så är Bangkok ingentng?

Lumphinipark är en grön oas i stadens oreda, det är fritt från trafik men har ändå vägar och trottoarer, det är mycket gräsytor, palmer och det finns en konstgjord sjö som på vissa ställen slingrar sig genom parken.

Picnicande ( kan man säga så? ) människor delar naturupplevelsen med djuren som har sökt sig dit såsom hundar sköldpaddor och dom kaxiga waranerna som simmar runt i vattnet och då och då kravlar sig upp för att sola sig. Man kan om man vill hyra små båtar och åka runt med annars så såg vi ingen annan försäljning än några som sålde mat till att mata fiskarna med.

Efter besöket i parken promenerade vi vidare till MBK varuhuset ett måste för oss när vi besöker Bangkok, men det blev ganska dålig utdelning på shopping fronten så vid 21-tiden och drygt 20 000 steg senare ( nästan 1,5 mil ) i flip flop!?? så tog vi en taxi tillbaka till hotellet en tuff men bra dag som avslutades med en sen middag ”hemma på våran gata”.

Idag har vi varit på museum?!..och det var det mest bisarra upplevelsen på länge.

Efter den obligatoriska solboosten på takterrassen så promenerade vi ner till floden och gick längs kajen igenom universitetsområdet till lokalpiren Tha phran chan där klev vi på båten som tog oss till andra sidan floden till Tha Wang Lang pier denna båttur som visserligen var väldigt kort kostade 3,5 baht. ( ca 98 öre )

Precis där vid piren ligger Siriraj hospital som förutom att bedriva sjukvård även inhyser ett, eller snarare två museum. Siriraj medical museum och Bangkok forensic museum, och här i dessa båda kan man skåda de mest bisarra ”föremålen”. Det finns hela mumifierade kroppar av mördare och våldtäktsmän som avrättats, missbildade döda barn i glasbehållare, människor i ”skivor” och helt utskurna nervsystem, det kändes helt surrealistiskt att gå runt där och titta.

En avdelning var avsatt till Tsunamin 2004 med bilder och en filmvisning där sjukhusets chef pratade om insatserna som gjordes.

Det var av förståeliga skäl förbjudet att fotografera inne på museet men Googla gärna Bangkok forensic museum och välj ”bilder” om ni vill kika lite ( med en varning ifall du är kräsmagad? )

Det var en mycket annorlunda upplevelse och det var med blandade känslor vi vandrade ”hem” till hotellet för att vila våra fötter och samla våra tankar inför kvällens gatumingel.

I morgonbitti 05,30 blir vi upphämtade vid vårat hotell för vidare transport till flygplatsen och Sverige. Känns lika konstigt varje gång så länge sen men ändå så plötsligt.

sammanfattningsvis kan jag meddela att det varit väldigt lugnt på kackerlacksfronten denna resa, sammanlagt tre stycken..spindlar också tre och ormar tre så alla goda ting är alltså inte tre men kanske ”a magical nummer”

Så återigen tack alla som velat följa med här inne på bloggen och tack alla ni fantastiska människor vi mött längs vägen. TACK?❤️?

 

 

 

 

 

Tack tick Tack tick..nedräkningen har börjat?☀️/❄️

Tänk att vi två faktiskt fixar att hänga med varandra dygnet runt i 10 veckor, jag tycker att det är galet duktigt av oss och då ska man ändå veta att det inte är under de mest gynnsamma förhållandena hela tiden även om det är semester och allt borde vara rosenrött, vi förflyttar oss mycket, det är varmt, det är mycket släp på grejjer fast att vi har liten packning, det blir ofta lite stimmigt vid byten av transportmedel och det blir fort rörigt där vi bor.

Det är mer en regel än ett undantag att det råder en total avsaknad av krokar och hyllor att förvara kläder och prylar i rummen eller bungalowen man hyr, och på detta så bor jag med en ”kille” som tycker att det blir citat: ”stökigt bland topsen” när jag tagit EN!! ? Men trots detta så så reder vi oss, jag en slarvig kontroll freak och han en pedant med nollkoll?..”same same but different”❤️?

Idag har vi iallafall tillbringat vår sista dag på stranden och försökt ta in det sista av strand- och sand-mellan-tårna-livet. Det känns lite vemodigt även för oss som är så bortskämda att vi inte ens njuter av det varje dag när vi är här…då det på något konstigt sätt blir vardag..fast det inte borde bli så.

Och idag dök det upp fyra andra kompisar på ön och man känner genast att shit..vi skulle ha stannat ett par extra dar här innan Bangkok, men lite så är det hela tiden, det finns så många super härliga människor som man lär känna och som man bara vill ha mer av och som boostar så mycket med sin energi och som man träffar alldeles för sällan, vi måste bli bättre på det.

Vi avslutade vår sista kväll med en spontanmiddag på vår resort eftersom vi lämnade tillbaka vår moppe idag och blev på det sättet lite ”strandsatta”vi blev ett stort gäng även om vi till och med saknade ett par stycken.

Nu har vi packat ihop våra grejjer som nu blivit lite fler än när vi började vår resa, vi har delat ut vårat överblivna toapapper och även skänkt bort vår väl använda trasmatta som varit vår följeslagare och rumpräddare i många mil under vår resa, i morgonbitti bär det av till storstan

Jag har inte riktigt fattat att det snart är över för denna gång…att vi nu varit på resande fot i 2 1/2 månad. Men jag älskar Bangkok och ser fram emot några heta dagar och nätter i denna grymma stad❤️

 

Generationssurfing eller ålderskris?!

Tredje gången gillt denna resa har vi nu slagit oss ner på Koh Lanta, som en liten solsemester i semestern. Det är lite lättare att leva här, det finns många fina stränder, god mat i varje gathörn, lagom med shopping och så här i slutet på högsäsongen känns det lite mera stillsamt än när det pikar i januari och februari.

Vi bor denna gång på Funky Fish på long beach, också det ett grepp för att suga ut det sista ur våran solsemester innan vi beger oss till storstadshetsen i Bangkok som blir den sista destinationen innan hemfärd till Sverige.

Det är nästan olidligt varmt och igår visade termometern 35 grader, svetten rinner utefter armarna och benen men någonstans i det nästan olidliga njuter jag i fulla drag.

Det har blivit några svängar till Old Town och Sala Dan mest åker vi runt och liksom skapar oss små uppdrag och ”uppgifter”, allt från att kompletterings shoppa nya rep till hängmattan på vår bungalow till att besöka någon ny restaurang. När man varit så lata så länge som vi så blir även de små sakerna  ett dagsprojekt.

I går kväll satt vi utanför hyddan och planerade inför framtiden och pensionen som så många gånger förut..när vi plötsligt hör livemusik från någon av dom många barerna här på våran lilla gata, vi bestämde oss på två minuter att pausa planerandet och bli 30 år yngre istället för några timmar. Och efter fem minuters promenad så stod vi på dansgolvet på treehouse och tankarna på pension kändes mer och mer avlägsna. Det är ändå en härlig tid vi lever i trots allt elände som händer i världen

..en tid som ändå tillåter oss att surfa runt över åldersbarriärer, att man kan tillåta sig att vara trettio fast man är närmare 60, själv bävar jag för den dagen då man är så gammal så folk börjar prata till mig, istället för med mig.

Efter generationssurfing och gårdagens ungdomsrevolt blev vi idag brutalt kastade ”tillbaka till framtiden”. Det är konstigt att det är samma kroppar och leder som igår smidiga som pantrar?shakade loss på dansgolvet, men som i morse stelbenta och höftömma knappt kunde ta sig upp ur sängen.

Så idag tar vi det extra lugnt, sen frukost..matandes småfåglarna med brödsmulor utanför bungalowen, lite sol, lite bad och kanske en tur in till Sala Dan…en dag som alla andra alltså.

 

Surat Thani tur och retur

Resan till Khanom blev lite tuff när det gäller sömnen, även om avståndet inte är så långt och kusten den samma. Vi fördrev dagen och större delen av kvällen med vänner så på det sättet gick ju tiden fort och vid midnatt tog vi våra ryggsäckar och promenerade till tågstationen, trots den sena timmen så satt det några och inväntade tåget söderut.

Vid 00.40 kom det farande och vi hoppade på i våran vagn, det känns nästan som om man hoppar på i farten, men det är ju lite så med allt här i Thailand, först är det take it easy och chilla som gäller och sen när man minst anar så är det är det hurry hurry, men vi har börjat lära oss det nu.

De flesta i kupén hade redan dragit för sina skynken och försökte sova i skenet av lysrören och fläktarnas galna symfoni så vi kravlade oss upp i våra också, denna gång hade båda fått uppesängarna och det är ju inte det spontana första hands valet, men det var dom som fanns kvar när vi bokade.

”sängarna” är smala som..ja jag vet inte vad, och inga räcken och fläkten är ungefär trettio centimeter från nästippen och när tröttheten äntligen tog över nära-döden-upplevelsen och man slutligen lyckades slumra till lite så kom tågvärden och tjoade att det var Surat Thani nästa och då var klockan nästan 06 (?!) ve o fasa.

Väl av tåget lyckades vi ta oss förbi taxiförsäljarna och fram till lokalbussen som tog oss in till stan och den stora bussstationen för 20 baht/ pp.

Busstationen inne i Surat Thani är stor och det kryllar av små håliväggen resebyråer och människor som möter upp och vill sälja bussbiljetter, men vis av misstaget förra året så satte vi på oss våra mest målmedvetna ansikten och tog oss till andra änden av busstationen, där fanns en biljettlucka där vi köpte biljett till Khanom för 100baht ( motsvarande biljett förra året av försäljare 350..)

Det blir mycket tjat om baht hit o dit och det låter lite trist när jag läser vad jag skrivit, men samtidigt vill jag ju dela med mig av lite tips som jag kommit på under resorna, och det är ju klart att vi inte snålar oss runt hela tiden när vi reser, jag betalar gärna för mig och ger gärna extra ibland, men man vill ju inte bli lurad. Och vi äter gott och dricker gott och är det något vi vill göra så gör vi det…känner ibland att jag framställer mig själv som en snåljåp, men det är mer så att vissa saker tycker jag är ”ovärt” att lägga pengar på och andra inte, och även det kan ändra sig från dag till dag. För det mesta är själva boendet Inte en så stor sak för mig, ( men jag vet att många tycker att det är viktigt ), en annangång om vi är supertrötta och jetlaggade så är det kanske värt att ta en taxi..medan vi nästa gång krigar för att hitta en billig lösning det beror liksom lite på dagsformen..eller ibland är det bara en utmaning. Det viktiga är att man gör det som känns rätt för sig själv och sin plånbok..och att man vet att det finns alternativ.

Nu har vi i allafall varit i Khanom i femdagar, och det är ju också en sån plats som ligger oss varmt om hjärtat. Vi har umgåtts med trevliga människor, människor vi lärt känna under tidigare resor hit, vi har solat (vilket inte är så vanligt konstigt nog ) ätit god mat och mindre god mat…men annorlunda. Vi har även äntligen fått våran tvätt tvättad.

Och vår sista kväll i Khanom avslutade vi med lördagsmarknad tillsammans med kompisar och ett sista besök hos Eid och hennes familj, som ikväll även utökades av en hundvalp.

Vid 7-tiden på morgonen satte vi på oss ryggsäckarna igen och promenerade den hyfsat långa vägen till busstationen för vidare färd tillbaka till Surat Thani där vi lite på vinst och förlust hittade ytterligare en buss till detta vårat sista mål..en så kallad önskerepris innan Bangkok och hemfärd om knappt två veckor.

 

Solen går upp i öst och ned i väst

Efter en natt i avloppslukten enades prinsessan och den övervintrade hippien ( och deras man ) om att enough is enough och checkade ut, Det blev en kort flytt dock till ”granngården” mer än dubbelt så dyrt men i detta fall klart värt. Fin bungalow med havsutsikt och spoltoa. Vi bokade först bara en natt eftersom vi hade tänkt åka vidare dagen efter till Khanom, men alla tågbiljetter var slut och bussen verkade för omständig med tre byten och där backade även vi fast vi brukar hävda att resan är målet.

Det blev ett natttåg dagen efter istället, kanske inte heller det bästa valet men tydligen det enda ( är det ens ett val då? ). Vi gillar ju egentligen tåg och kanske speciellt nattågen, men i detta fall ska tåget avgå från Ban Krut 00;30 men är i princip alltid försenat har vi hört, och ankomma Surat Thani typ 06:00 så det känns ju inte som någon hit. Därefter blir det buss och minivan till Khanom..men men det blir då det.

Nu bor vi här i vår fina väldoftande bunge och njuter ett par dar extra istället. Igår kväll var vi hembjudna till ett par kompisar på middag, dom hade varit på marknaden och shoppat loss, det bjöds på hemmakokta räkor, ägg, Kalles kaviar(?!!) sushi, färska vårullar och små korvar på pinne. Mycket trevligt och gott, vi köpte med oss mangostickyrice från ett stånd på vägen dit till efterätt.

Dagen idag har varit lite blandad jag gick ner på stranden och läste lite och Rickard tog en sväng med moppen till ett tempel och kollade lite buddha, tror inte att det var så mycket för den andliga upplevelsen utan mer att det var myrorna i brallorna som var drivkraften.

Efter denna vår unika ”egentid” så åt vi en gemensam lunch på en av strandrestaurangerna som idag tog Phet=spicey till en annan nivå, men så går det när man är kaxig när man beställer,

men vi slurpade i oss maten och innehållet i en ishink som stod på bordet medans endorfinerna dansade rumba ifrån läpparna ner till magmunnen…och jag blir inte förvånad om den dansen kommer att fortsätta ytterligare söderut ?

Vi har nu moppat runt på alla tänkbara småvägar och det är verkligen en trevlig byhåla det här, det är en skön blandning av landsbygd med små grusvägar genom palmskogar och lite bebyggelse här och där, men även lite mer småstadskänsla ala vildawestern style

och ut efter ena sidan löper den oändliga stranden som bitvis har kvaliteer som ett riktigt skolexempel på paradisstrand, medan vissa delar är mer eller mindre skräpiga av drivved och/eller sopor utifrån havet. Men överlag är den också folktom, det är överhuvudtaget inte många turister här, men dom finns och man stöter på dom lite här och där och dom flesta är longstayers eller bofasta.

På andra sidan vägen av den långa stranden ser man stora och mindre stora resorter och många av dom verkar helt övergivna och vissa är bara raserade, det syns att drömmen om de stora turistströmmen har funnits men liksom stannat av innan den ens hunnit börja. Man kan inte låta bli att undra vad det är som gör att vissa orter får all uppmärksamhet och andra inte ens en smula av kakan.

kan det vara så enkelt att stränderna på denna sida saknar solnedgång? att det slår högre att sippa på en paraplydrink och se solen gå ner i havet, än att dricka en kopp kaffe när den stiger upp ur samma vatten? Jag vet inte, men ibland är inte svaren konstigare än så.

Men även om paraplydrinkar i solnedgång är mer Instagramvänligt, och något kaffe i soluppgång kommer jag ändå aldrig hinna upp till, men ändå så gillar vi Ban Krut och det kommer att bli på återseende?

 

Vi tar ett skutt till Ban Krut

Tåget till Ban Krut från Huai Yang kostade 7 baht/pp ( knappt 2kr ) och då bjöd dom även på en mugg vatten, det var försenat ca 40 minuter men det var enligt ”stinsen” så som det brukar vara. Resan gick i 3:de klass vagn och tog ca 30-40 minuter. Och som sig bör fanns det möjlighet för den sugne att  shoppa loss på stickyrice, färgglada drycker i plastpåse och diverse maträtter, men vi satt nöjda och försökte ha koll igenom fönstret ifall det skulle dyka upp någon station som såg intressant ut som resmål inför kommande resor. Det är alltid spännande att fantisera om de orter man susar förbi och om vad som döljer sig bakom de konstiga och ibland roliga namnen. Jag brukar snabbt skriva ner dom på telefonen så dom finns till hands för senare googling och efterforskning, det är ju precis så som många av våra favoriter har börjat ta form innan första besöket.

Det var någonstans där i ivern som vi nästan lyckades missa vår hållplats, och kastade oss av i sista stund, vi är ju lite bortskämda också när vi är ute och åker på dom här lokaltågen eller bussarna att både chaufförer, konduktörer och ibland även andra medresenärer har lite ”koll” på oss blekfisar, att dom har snappat upp vart vi ska och brukar då vänligt men bestämt putta av oss på rätt ställe. Men inte denna gång utan denna gång var vi snubblande nära att få göra ett spontan besök i någon annan byhåla.

Det blev en mycket god Phad Thai på första bästa mathak innan vi började vår promenad till vårat guesthouse Siripong. Vårt första mission när vi checkat in blev att fixa en moppe, och sedan hitta en Laundry service eftersom vårat redan lilla urval på kläder krympt till det nästintill obefintliga och vi numer kånkar runt på var sin påse smutstvätt.

Nu är lyxen i det fina rummet  på Django homestay i Huai Yang ett minne blott och vi är nu tillbaka till hinktoan och en inte helt förnämlig avloppslukt, men med en tack och lov med välfungerande fläkt.

Det blev en god middag ihop med lite vänner och sedan en nattlig moppetur med fortsatt efterforskning av någonstans att få kläderna tvättade, något som alltid brukar finnas i varenda gathörn annars men som här helt verkar vara utkonkurrerat av så kallade tvättomater, men hur ”ekonomiska” vi än är på våra resor så är det det en lyx jag inte vill göra avkall på..jag vill INTE tvätta själv varken med eller utan tvättomat, det bor tydligen en liten prinsessa i mig också ?.