Koh Libong 2016

koh Libong 2016

imageVi anlände till koh Libong lite på vinst o förlust, då buden på om det fanns boende eller inte var varierande. Enligt bokningssajter på nätet så var det fullbokat överallt men vi tänkte att det var inte så lång båtresa och om vi åkte på morgonen så skulle vi hinna tillbaka till fastlandet innan det blev kväll om vi inte hittade någonstans att bo.

Vi hoppade på en longtail som skulle till ön, tror vi betalade 50 bath var.

När vi anlände piren så stod det flera moppe tuktukar och väntade så vi lastade upp oss på en sån och bad att bli körda till någon resort av budgetmodell.image

Det som slog oss var att vägarna var jättefina betongvägar trots att trafiken var väldigt sparsam.

Vi åkte tvärs över ön igenom små byar och samhällen, och jag har den känslan av att dom resorter som fanns låg på andra sidan ön mot där piren var. Vi blev avsläppta vid Libong beach resort och vår chaufför var mycket övertygande om att där fanns det budget rum och på resorten bredvid fanns det inte.

imageOch turen var på vår sida, det fanns bungalows i tre prisklasser, vi valde den lägsta och bad att få se den.

Vår erfarenhet är att det är bättre att jobba sig uppåt och se det billigaste alternativet först istället för tvärtom.

Vårt första visningsalternativ var det enda vi kom att se från insidan, och vad utsidan anbelangar så fanns det nog två andra alternativ som var lite större än vår bungalow och kanske lite finare, en rad beachfront och en i rad bakom och sen vår då som låg längst bort.image

Det som skilde vår bunge denna gång från andra vi haft var ”ståtoan”, efter tio gånger i Thailand och flera avstickare till andra asiatiska länder så är detta första gången vi haft ”egen ståtoa” och ändå har vi bott på både billigare och ”genuinare” (..om ni förstår vad jag menar) ?ställen än detta. Man får se allt som en utmaning, och man får tänka som så att det är bara att gilla läget och om några år är man väl för stelbent för att ens tänka tanken..det är liksom nu eller aldrig.

imageVi hyrde inte moppe på den här ön utan dom utforskningar vi gjorde gjordes till fots, det resulterade ju i att vi till största delen höll oss i närmiljön. Det blev lite promenader utefter stranden som var hyfsat lång och på vissa delar endast framkomlig vid lågvatten, det låg nog fyra resorter inklusive vår efter stranden.

Den resorten och restaurangen som vi fastnade mest för var den som låg längst bort, Libong Sunset Resort, den låg på lagom promenad avstånd från oss, antingen gick vi igenom en liten by och bitvis lite djungel, eller vid lågvatten så gick vi på stranden. Sista kvällen vi åt där tog vi oss dessutom i becksvart mörker hem genom den nedsläckta byn och ”ficklampade” oss över rötter och sten på djungelstigen, läskigt…och lite spännande också.image

Öns innevånare är övervägande muslimer, det är lugnt och stilla och partyfaktorn väldigt låg, vi som lätt blir lite uttråkade efter typ 4 dagar när dom flesta stigarna inom promenad avstånd är upptrampade, borde kanske letat upp en moppe och tagit oss runt mer, men som det nu var blev det inte så..tror inte jag såg någon moppeuthyrning ens.

imageEn av öns huvudattraktioner är ju Dugongerna/sjökorna som har en population här utanför. Det finns många båtturer som tar en ut till deras tillhåll, vi hängde dock där ute på vattnet en dag utan att få en skymt av dom..men men vi fick ju andas lite sjöluft och bättra på brännan lite så vi deppade inte ihop för det.

imageFörutom de fyra resorterna så kändes Libong väldigt oturistig, böneutrop hördes på vissa tider, de bofasta var vänliga och kändes glada att se oss. I det stora hela gillade vi Libong önskar dock så här efteråt att vi skulle lagt lite energi på att försöka hyra moppe så att vi fått se mer av ön, men det får väl bli nästa gång vi har vägarna förbi.

man säger väl att man fiskar, även om man inte får napp

imageIdag har vi varit på ”dugongsafari”. Denna happening startade i gryningen…kl 9.00, med att vi tog oss in till byn med moppe tuktuk till en väntande longtailbåt, med på färden var även två fransyskor.

Vi tog oss ut till platsen där dugongerna, alltså sjökorna bor, motorn stängdes av och ankare kastades. Vattnet blev tyst och stilla och vi spanade andäktigt ut över vattnet, enligt vår båtförare så dyker ”kossorna” till botten och gömmer sig vid båtljud så det måste vara tyst i vattnet.

vi väntade och väntade, ibland hojtade båtkillen till och pekade utåt vattnet och vi tokstirrade ut i det blå utan att se så mycket som ett stänk, efter ett tag kom ytterligare en båt med hoppfulla blekfisar vars motorljud gjorde att vårat hopp sjönk tillsammans med dugongkossorna, detta upprepades ytterligare en gång, vi var nu tre longtailar som i drygt en timme låg och guppade varvat med att motorerna slogs på för att byta position och återigen då samtidigt vara tillbaka på ruta ett…ner med dom skrajja kossorna på botten igen. Och så där upprepades det ett tag, vi hörde dock ljudet av en sköldpadda som ”dök” och fick lära oss skillnaden på dykljud på sköldpadda och digong…padda splosh och kossa svosh.image

Men det är aldrig försent att ge upp som man säger, Inga dugonger blev det och fyra timmar senare och 500 bath fattigare så tuffade vi hem efter vår första och förmodligen enda dugongsafari lite som att fiska utan att få fisk och att gå på tigerjakt utan att träffa en tiger.

imageMen andra djur har vi alldeles för nära inpå, i vår hydda bor en jättestor tokayödla som tjoar och tjimmar på natten men är totalt värdelös på sitt jobb, nämligen att käka spindlar och kackisar, för dom huserar tydligen fritt här, Rickard fick idag göra en heroisk insats med att jaga ut en fet kackis med sopkvasten, medans ödlan satt nyduschad på toan skrek ja vad ska man säga? Man kan inte lita på nån längre inte ens sin egen husödla.

När ståtoan blev en uppgradering

Nu har vi lämnat Khao Lak bakom oss, och vår vän Pelle har åkt hem.

Vi liftade med hans taxi på väg till Phukets flygplats men hoppade av halvvägs på en busstation som hette Khok kloi Där hoppade vi på en buss till Trang.

Vår plan var från början att stanna några nätter där men efter lite eftertanke och mat i magen bestämde vi oss för att hoppa på nästa buss till hat yao..inte att förväxla med hat yai.image

Hat yao betyder long beach på Thai och ligger på den sydvästra kusten.

Vi blev dumpade på piren, det var tydligen dit bussen gick, där stod vi ett tag och blängde och insåg att där fanns inga guesthouse eller rum för uthyrning, men folk pekade framåt landsvägen så det var bara att börja gå.image Myyycket glest med resorter och guesthouse och när vi väl hittade ett så hade det börjat skymma, så valet var enkelt.

Det första vi ser är en naken gubbe på en förstukvist, känslan var överhuvudtaget lite av ”den sista färden” om ni sett den, det var bara banjoklinket som fattades.imageimage

Jag ljuger inte om jag säger att det är det absolut värsta, sunkigaste skitigaste och läskiga stället vi någonsin bott på, och ni som känner mig vet att jag är inte gnällig. Men som sagt det började bli mörkt så det var bara att checka in. Som grädde på moset så blev det strömavbrott i ”skogen” precis lagom till middag som vi skulle avnjuta på den helt galet risiga restaurangen, detta upprepades tre gånger till under natten. Varje gång den slogs på igen vaknade man med ett ryck när fläkten drog igång i rummet då den gick igång i otakt…då var det bara att masa sig ut ur myggnätet och sparka på den så den slutade att skramla.image

i morse stod vi i valet och kvalet hur vi skulle gå vidare, målet var ju koh Libong, men Google och booking.com sa att alla boende på ön var 100% bokade idag. Men tanken på en natt till i den bungen gjorde att vi tog beslutet att chansa, så ner till piren igen och fick tag på en longtailbåt som för 50bath/pers tog oss till ön.

Väl framme blev det moppe tuktuk som vi bad att köra oss till något av öns budgetboenden. Denna färd tog oss till andra sidan och kostade 100 bath/pers…så alltså typ ca 75 kr för två pers från pir hat yao till boende på koh Libong.

imageBooking.com hade fel, vi fick en strandnära bunge för 500batk/natten med fläkt, nät och ståtoa! Helt ok har då aldrig haft en egen ståtoa men det funkar ju det med.

imagevattnet är klart som dricksvatten sanden lite grovkornig men helt ok, efter en promenad längs stranden idag kan vi konstatera att det är inte mycket happening här, kanske fyra-fem resorter varav en som ser riktigt flashig ut med pool resten är typ medel med blandad kvalité på bungarna. Den stora grejjen här verkar vara att åka ut med longsvansbåt och kolla Digongerna (sjökorna) som ”häckar” i närheten så det får vi väl se till att göra, men nu är klockan 21 och det är tyst och becksvart, bara myggorna och fläkten som surrar.