Solskin och porkskin ☀️

Igår visade sig Koh Lanta från sin bästa sida, solen sken och inte en droppe regn.

Efter frukost på balkongen packade vi badväskan för en dag på stranden, på med solkrämen nu var vi på gång ? men när vi kom ut till vår följeslagare moppen så insåg vi att däcket var platt, en av killarna på vårat guesthouse tog moppen till verkstan, och 15 minuter senare och 150 baht fattigare så hade vi en ny slang och vi kunde ge oss iväg.

Det blev en liten beach mellan Khlong Khong och khlong Nin, där vi hängde i stolarna på kritfriendly restaurang. Käkade Som Tam ( papaya sallad ) och läste deckare, det är få saker som toppar den sysselsättningen. Vi åkte även och socialiserade med lite kompisar som jobbar på ön.

Avslutningsvis tog vi oss till Andaman Blue och satt i skuggan på deras chillakuddar och mös ett par timmar och nyttjade ”vuxenkortet” vilket i detta fall innebar att vi åt bara förrätt och efterrätt och allt detta medans vi såg solen gå ner i havet.

Det är lite så livet rullar på här på ön, även idag är vädergudarna med oss, vi har promenerat längs Khlong dao beach idag som är bred, platt och lätt promenerad, det blev dryga 6 km vilket inte är dåligt för två soffpotatisar som oss, vi åt lunch på ett litet hak som var så stark så vi både grät o skrattade på en gång, tårar o svettpärlor forsade ner för kinderna, som plåster på såren bjöd kocken på vatten och stekt/friterat ”grisskinn”?det sista kändes ju inte riktigt som nån hit, men vi knaprade pliktskyldigast i oss dom små ihopkrullade filurerna och även om jag inte skulle kommit på idén att beställa in något liknande från menyn så smakade dom helt ok och var krispiga och lite salta.

Mc Gyver med fru checkar in på City Mansion

Det blev en ny båttur med moppen denna gång från en annan av Koh Sri Boyas pirer ( även om ön är liten så är den utrustad med fyra stycken ?) målet denna gång var att hamna i Laem Kruat för att sedan köra dom ca 10 milen till Koh Lanta, nu var vi även rustade för regn, med sopsäck till Rickards rygga och regncape till mig, och som alltid så ”finns utrustningen, så behövs den inte”. Så mitt tips om säkraste sättet att slippa regn, skaffa och helst sätta på dig regnkläder.

Denna avstickare blev ju verkligen ett spontan beslut, efter att ha kuskat runt 30 mil på moppen utan att ha varit på en badbar strand ( förutom Khlong Muang) och på en ständig jakt efter hyfsad mat och en kall öl kände vi att vi var mogna för lite svennebanan liv igen och vad passar bättre då än allas vårt Koh Lanta.

Vi har nu installerat oss i Sala Dan på ett guesthouse med det pompösa och något missvisande namnet ”city Mansion” 350 Baht/natt. Kanske inte det mest glamourösa rummet men vi har kylskåp och fläkt. Ett minus är dock att balkongdörren ( ja vi har balkong också?) inte gick att låsa, Men vi offrade lite inredning och nu har vi bästa låset i stan.

Igår hängde vi med lite trevligt folk på stranden och råkade lite orutinerat bränna oss..så dagens moln och lite senare även regn kändes helt ok att toppa upp solskyddsfaktor femtio med.

Det blev iallafall en trip till oldtown, Vi trotsade regnet..eller lyckades pricka in det ( beror på hur man vill se det ) på både dit och hemvägen, så rejält blöta och faktiskt lite frusna torkar vi nu upp en stund på vårat inbrottssäkra mansion, jag och mc Gyver.

 

Koh Sri Boya 2018

Vi har nog åkt på alla tänkbara vägar på ön och några nästan helt otänkbara, den är ju inte så stor och vägarna är inte så många. Det ligger lite små hus här och var och ett par små affärer som säljer lite nudlar, dricka och glass och andra förnödenher.

 

Här och där står en bensinpump för självbetjäning utan pumphantag med endast en avklippt slang. Alla verkar ha Sin egen lilla djurbesättning bestående av en ko, några hönor, och ett par getter. Vad det gäller det övrga djurlivet så har vi kommit i närkontakt med ett par gigantiska spindlar, en stor waran, ett gäng apor och en råtta..som vi dock inte såg men hörde och som dessutom hade fräckheten att äta upp vår tvål.

En kille har skapat sig en ganska lukrativ business på ön, han har en skolad apa som plockar ner kokosnötter från palmerna åt byborna för 20 baht styck vilket förenar nytta med nöje då nötterna utgör en riktig fara om dom ramlar ner på någon, och dom används ju i nästan all matlagning. Så det blir liksom win win.

Vi hittade även ytterligare en resort på vår utflykt där vi stannade till och åt lunch och tog en öl, dom hade inga gäster?tydligen var det dåligt med turister på ön den här säsongen för att vädret hade varit lite dåligt. Men å andra sidan så tror jag inte att det är så många annars heller, de enda västerlänningar vi såg var dom som bodde på vår resort och det kanske var sammanlagt 10 stycken och dom verkade hålla sig där. Restaurangutbudet var heller inte mycket att hurra för, det var i princip bara på resorterna..tror det fanns 3..kanske 4. Sen fanns det en fiskrestaurang ute i vattnet på en flotte, vi åkte dit och tittade och pratade lite med några locals som sa att den var öppen, men det såg tveksamt ut.

På vägen hem hamnade vi i ett riktigt regnoväder som förvandlade dom redan dåliga vägarna till ett rött lerinferno och vi var totalt genomblöta innan vi  lyckades slira oss hem.

Boende var hyfsat billigt på bägge de resorterna vi besökte, Siboya bungalow och Racha sunset från 350-700 baht men å andra sidan så var maten och framförallt ölen dyr, så det är väl så det är som oftast, det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellerna. Men alla var super trevliga som vi träffade, maten var god och allt kändes väldigt familjärt

Även om några av resorterns gäster hade varit där sen i november så kände vi att två nätter räckte för oss, vi är nog lite för rastlösa för att liksom bara gilla läget…och vattnet kom bara tillbaka som hastigast ett par gånger och däremellan var det som liksom ingen strand..eller kanske mer..bara strand.

 

Det är aldrig försent att ge upp

Det blev en natt i Ban Sak på ett guesthouse på välbehövliga pålar. När vattnet kom tillbaka på kvällen steg det upp till kanten på verandan och toaletten kippade kluckande efter luft. Den utlovade frukosten morgonen efter med stekta ägg, mackor och kaffe uteblev och förvandlades till kaffe och ett paket Oreokex vilket vi inte tyckte var same same så vi avböjde och packade ihop våra grejer och hoppade upp på vårat fordon igen.

Det är ju som jag nämnt någon gång tidigare knepigt det där med frukost när man kommer utanför turistorterna, jag som alltid vaknar superhungrig hade redan någon timme innan stillat den värsta hungern med ett paket fruktmentos och Rickard väntar ju gärna nån timme så någonstans där var vi ju i fas iallafall. Efter nån mils körning med frukostradarn påslagen så blev det Seven Eleven toast och kaffe, där vi även provianterade med Hong Thong och vår nya favorit Mentos, choklad och karamell mums ?.

Stärkta av frukosten och vid gott mod begav vi oss till nationalparken, dit även två busslaster med andra ”äventyrare” tagit sig denna morgon. Vi stannade och tittade på dom stora reklamtavlorna som beskrev utbudet i parken och kände väl båda två rätt snart att vi är nog inte några friluftare på det sättet. Vattenfall ja det är ju häftigt, limestones..njae dom är ju hela Krabi nerlusade av, forsrännning njäe..för fega, och kanoter känns också som lite för vattennära aktivitet för oss.

Så nej det blir ingen rapport från någon nationalpark på sarong bloggen. Nu ändrade vi dagens mål efter en snabb överläggning till att ta oss söderut igen med den enkla anledningen att vårat mål hade gått i stöpet, att hitta någon havsnära mysig by eller stad på Krabi sidan, vår uppfattning nu är att beacherna slutar någonstans där vid Khlong Muang och Tub Khaek, och som vi brukar säga ”det är aldrig för sent att ge upp”.

10 mil senare sladdar vi in vid Hat Yao pir, en väldigt liten oansenlig sådan och 7 minuter senare får vi hjälp att köra upp moppen på en longtail båt som ska föra oss och ett gäng till över till Koh Sri Boya, vi blev informerade att klockan 18.00 går sista båten tillbaka till fastlandet, båtfärden med oss båda och moppe kostade 60 baht.

Beslutet att hoppa på båten tog vi ju på minuten, planen var egentligen att åka över som i morgon vi hade ju bara tänkt att ”reka” lite, men nu nu blev det som det blev.

Vi blev avbaxade från båten och kände en liten press på oss att hinna hitta boende för natten innan sista båten gick tillbaka, och i början kändes det helt klart som ett omöjligt uppdrag, det finns ett och annat att säga om vägverket på den här ön både vad det gäller underhåll och skyltning?.

Men efter mycket letande hittade vi till Sri Boya Bungalow och fick oss en superfin hydda för 400 baht natten, och kommer bara vattnet tillbaka till stranden i morgonbitti så känns det som ett paradis…undrar dock vad det är för fyrfoting som klampar på vårat tak?…och vad det är för märke på spindeln som bor i våran dusch och som mäter 8-10 cm mellan höger och vänster dojja??

 

 

 

 

Solröd nos och babian rumpa, hårtliv

Två nätter tillbringade vi i Khlong Muang, stället bjöd på ömsom sol ömsom regn, men vi fick i alla fall möjlighet att både sola och bada och även ta oss runt lite för att checka av omgivningarna, prisläget är hyfsat dyrt både vad det gäller mat och boende, men stränderna är fina och restaurang utbudet stort, som det alltid blir när turisterna blir fler.

Det mesta finns efter den stora huvudgatan där också många guesthouse ligger. Längs stränderna ligger de större resorterna. Vi tog oss även en dagstrip till nästa stora strand Tub khaek som ligger en bit bort, där var det mesta lokaliserat på beachen, stora och många lite  lyxigare resorter.

Idag har vi åkt vidare, vi har nu tagit oss enda upp till Laem Sak. På vägen stannade vi till och åt lunch i Ao Luek en liten stad/by. Vi har nu avverkat drygt 15 mil på våran ”moppe” och det börjar kännas i rumpan, även solen har bitit bra idag.

Det är annars inte mycket happening i byarna runtikring där vi boat in oss för natten, folk sitter o pratar utanför sina hus, lagar lite mat och hönor och getter strövar omkring lite överallt. Vi är nog den största sevärdheten förtillfället, barn och vuxna ropar och vinkar till oss vart vi går eller åker.

Här är restaurangutbudet nästintill obefintligt så valet blev enkelt när det blev dags för middag. I anslutning till vårat Homestay ligger en fisk och skaldjurs restaurang av den lite finare sorten som inte riktigt passar in i den övriga miljön och dessutom var ju konkurrensen obefintlig så det blev räkbullar och friterade räkor till middag. I morgonbitti börjar vi resan neråt igen och vi tänkte även stanna till i Ao Lueks nationalpark.

On the road

Gårdagen ägnade vi åt att moppa runt, i och omkring Krabitown, vi tog många småvägar och även om själva staden är lite stökig ibland, så finns det mycket landsbygd, vägar med väldigt lite bebyggelse där man nästan inte ser någon människa i närheten, någon kossa som stod i en dikesren och idisslade, ett gäng apor som stannade upp och blängde på oss och en påkörd orm var väl det det som bjöds på.

Kvällen tillbringade vi i stan på jakt efter en rumpkudde till mig, efter dagens utflykt blev jag smärtsamt påmind om hur ont man får i just den kroppsdelen av att åka länge på ”moppe”, tyvärr blev inte just det uppdraget lyckosamt.

Only in Thailand..helgrillad fisk med sked o gaffel, och öl med is och sugrör??

Middagen intog vi bredvid vattnet som rinner in i utkanten av Krabitown vid en av de många matvagnarna som står utplacerade där, jag slog till på en helstekt redsnapper med chili och vitlöksssås supersmarrigt.

I morse lämnade vi Krabitown och vårat guesthouse, ”Baan to” som var riktigt bra för 450 Baht/dygn. Med oss därifrån fick vi också en ”moppe” för 150 Baht/dygn som vi fick lova att vara rädda om ?.

Vi tog en sväng förbi Ao Nang och sen vidare hit till Khlong Muang, det känns kanske inte riktigt i klass med vår budget här i området, men vi lyckades till slut hitta ett hotel som ligger lite off som vi lyckades pruta ner från 1200 till 700 baht, det är väldigt fint och känns lite som om det är ganska nytt. Vi planerar att stanna här ett par nätter och få lite sol o bad.
Hittills har jag lyckats att få en härlig såkallad ”bonnabränna” efter allt moppeåkande?och det måste tas omhand snarast?. Första kvällen här i Khlong Muang bjöd dock på ösregn så det blev en lugn hemmakväll på rummet med sällskap av Rickard o lite socialamedier?.

Det har även blivit lite tid över för lite reflektioner gällande livets kryddor, och då Thailands kryddor i synnerhet. Det är mycket märkligt tycker jag, att i ett land som ligger i en världsdel där basfödan är ris, och där man typ har en luftfuktighet så fuktig att den nästan går att dricka den, inte har kommit på att man kan lägga okokt ris i saltkaren. Ja det är såna stora frågor som kommer upp till ytan i takt med att kropp och själ träder in i semester-mood.

 

 

 

Nu äntligen ✈️☀️

Efter en galet lång dag och natt har vi nu kommit på plats i Krabitown, i väntan på planet till Krabi blev det en akutbokniing av ett guesthouse då vi insåg att vi var för utmattade för att gå runt o leta boende när vi kom fram. Det blev ett helt ok ställe på en liten bakgata i staden tyst och lugnt och  passande två jetlaggade blekfisar som oss.

Flygresan mellan Arlanda och Bangkok gick över förväntan och tog lite drygt 9 1/2 timme, den här resan provade vi ett nytt koncept, utan förbeställd mat. Vi tyckte att det alltid känts lite ”ovärt” när man som vi reser utan incheckat bagage att betala 550kr per person för dom små folieformarna med mat och den lite halvtrista frukostfrallan. Så vi tog med egen matsäck. Middagen bestod av rensad grillad kyckling, potatis sallad och sri rascha sås, och frukosten av ost o skinkmacka. Mackan hade även sällskap av en liten youghurt enda fram till säkerhetskontrollen, där skildes vi tyvärr åt, vet inte riktigt hur jag tänkte där. Lite dricka köpte vi på planet och en tomflaska att fylla på med vatten fanns också med, lite snacks o godis slank också ner i matsäcken. Det kändes som om det var ett vinnande koncept. Incheckade och klara på rummet efter ytterligare en flygtripp mellan Bangkok och Krabi bestämde vi att vi stannar i Krabitown två nätter för att liksom även landa mentalt. Vi har hunnit få i oss lite mat, jag har svett gommen med chili, har hunnit få en  blåsa under min flipflops ovana fot, vi har en bananblomma utanför vårat fönster, spoltoa, en jäkligt snabb fläkt och inte en kackerlacka inom synhåll (än så länge ) Life is sweet