Borta bra men hemma bäst❤

IMG_1061(Burma/Myanmar-> Khanom)

Nu har vi då lämnat Burma och är åter i Thailand ? Men känner ändå att jag måste knyta ihåp påsen lite innan jag lämnar det helt.

Vi har sett en endaste liten skärva av detta tämligen stora land som egentligen inte varit öppet så himla länge för oss västerlänningar att sväva runt i, så det är ju svårt att ge det en rättvisa. Men känslan är att det är ett land med stora förutsättningar och att det än så länge är väldigt orört..på gott och ont för oss lite bortskämda blekfisar. Trots att kawtaung borde höra till ett hyfsat välbesökt ställe med tanke på dess närhet till Thailand och Ranong och frekventa ”visaruns” så var européer lätträknade gäster, vi kanske såg 4-5 stycken under våra tre dygn vi var där. Det blev därför en ganska märklig känsla att alltid vara påtittad.. det var alltid någon som följde varje steg du tog. Denna känsla var till en början lite rolig men eftersom dagarna gick så kände man sig till slut lite paranoid.IMG_1060 Jag anser annars att vi gjorde vårat bästa med att se oss omkring i vår närmiljö  vi gick nog nästan en halvmil i varje riktning..vi hann med både dom små byarna och den lite mera stadsliknande delen. Ju längre ifrån själva piren vi kom ju billigare blev maten förståss, men vi inser också att vissa ställen hittade på vad vi skulle betala lite som dom ville. På en av våra långa promenader hittade vi en restaurang som hade någon form av matbuffé, och det är ju något som vi brukar passa oss för, men denna gång kände vi väl att vi skulle vara lite wild and crazy, IMG_1058vi pekade på två rätter en med kyckling och en som var någonslags grönmango sallad med nötter..och en portion ris.
Det som serverades blev nämnda rätter plus ett grönsaksfat, en silverbalja med ris några skålar med okänt kryddigt innehåll och två skålar buljongliknande soppa med smak av fisk till detta drack vi två stora öl och en flaska vatten. Efteråt fick något sött ifrån en plastburk som tydligen skulle härstamma från någon nöt.IMG_3420 Allt detta till en kostnad av 169 baht!..typ 40 spänn!! Men som sagt priserna varierade mycket och sällan stod det några priser på menyerna..och sällan stod något som gick att läsa för oss.

Mycket var väldigt nedgånget och halvt raserat kring byggnader och otroligt smutsigt, men även fast vi åt på dessa ställen både god och mindre lyckad mat så har vi hållit oss friska.

IMG_1054På en av våra promenader stannade vi vid en tidningskiosk och stod och tittade lite på dom vackra bokstäverna på löpsedlarna, då stannar det en rödklädd munk och börjar prata med oss och frågar var vi kommer ifrån på knagglig engelska, när han förstår att vi kommer från Sverige så börjar han bläddra i tidningshögarna på disken och rycker upp ett par tidningar med Zlatan på första sidan och helt plötsligt så krympte världen och allt kändes plötsligt väldigt nära.?

IMG_1056När vi skulle åka tillbaka till Thailand i morse så gick vi ner till immigration och hämtade tillbaka våra pass, denna gång passerade vi alla som ville hjälpa till att ta oss över vattnet och gick direkt ut till longtailbåtarna, då blev priset 100 baht istället för 200/pp. När man väl satt sig i den extremt smala båten så tar det en stund innan man kommer iväg, den skall ju fyllas först så även om själva båtturen bara tar ca 30 minuter så är det mycket väntan, tanka, brottas med andra båtar, stanna två gånger på öar för att springa med pass ( inte våra ) innan man är framme i Thailand, båtresan över var ganska vågig och kändes stundtals lite jobbig. Men nu är vi som sagt ”hemma” igen.

Vi hoppade efter stämplingsproceduren av passen på en bahtbuss till stora bussstationen där vi tog ytterligare en buss till Surat Thani  för att där springa till nästa buss för vidare färd till Khanombusstation.

IMG_1063Härligt att vara framme?Det har ju blivit dåligt med mat och dryck idag eftersom resan gått i ett, och man är ju inte så sugen på att äta och dricka när man inte riktigt vet när man stannar nästa gång. Men nu är vi installerade och har hunnit träffa Eid och ätit på hennes restaurang och snicksnackat med henne till efterstängningsdags, imorrn får vi låna hennes moppe efter frukost då blir det en tur till beachen om vädret tillåter. We are back ?

 

 

Långt till målen, när maten är målet☕️

IMG_1040

( Burma/Myanmar )

Något som skiljer oss svennebananer i från asiens innevånare är våra frukostvanor, alla andra måltider på dygnet så är vi ganska lättanpassade, serveras det nudlar så äter vi det, serveras det ris så slinker det också ner. Men när det kommer till frukost så är det tvärstopp!..(fritt översatt break-fast) det ska vara kaffe och macka! Gärna med ost..ägg funkar också..men då gärna med macka också.
Efter mycket letande så hittade vi ett ställe som utlovade sandwich med ost och kaffe, även en yoghurt liknande burk med bilder av jordgubbar på som innehöll något galet sött och knallrosa med viss smak av nämnda bär. Till detta serverades även hotwater som var svagt gulfärgat med några blad på botten och varsin skål bokstavskex.IMG_1044
Stärkta av frukosten gick vi hem och hämtade packningen och letade upp vårt nya hem, denna gång med ”viss havsutsikt” och faktiskt också balkong riktigt mysigt.(Penguin hotel 630 baht inkl. Liten frukost )
Vi turister får inte hyra moppe här med förevändningen att dom inte har några trafikljusIMG_1043?som kompensation till det så har dom en automatfunktion att när dom sätter på blinkers så tutar moppen…och här är dom duktiga på att använda blinkers..har jag hört?Eftersom vi gärna ville se något mer av vår omgivning än bara pir området så tog vi oss ner till hamnen och ”valde” ut en moppetuktuk, vi tog en som såg snäll ut, hade lite stoppning på dynorna och kunde lite engelska, vi dealade till oss att få åka med honom i tre timmar för 500 baht, han fick välja vart..inga vattenfall, hotsprings eller tempel, bara någon by, landsbygd och någonstans att äta lunch. Med lite tolk support via mobilen så blev det en bra utflykt, vi åkte till en ö som var sammanbunden med fastlandet av en lång träspång,IMG_1046 Palautonetone Island, där var han uppväxt sa han. Vi åt friteraderäkor och kyckling..och det säger jag bara att ni som brukar plocka bort bajsrännor och sånt på räkor borde inte göra er den otjänsten att beställa in räkor på detta ställe det hade blivit ”Way to Much” att plocka bort, det var bara o blunda och äta..och då var det riktigt gott med en sötaktig chilisås till, kan dock vara det sista man åt här, vi får se vad magen tyckte om det restaurangbesöket.
IMG_1045Det blev en bra dag, mycket här påminner om Thailand..men även med vissa influenser av Indien, det mest påtagliga är dom stora tygskynken som både män och kvinnor har virat runt höfterna, och den vita smeten som människor i Thailand ofta har i ansiktet har man här tagit till en annan nivå och börjat använda som utsmyckning i olika mönster. Sen går det ju inte att missa det frenetiska tuggande av Betel och dom därav stora rödbruna fläckarna på gatorna, det för ju tankarna till Dehli tycker jag.IMG_1049
Men överlag så känns det trevligt.
Efter gårdagens sena middags promenad så valde vi att gå ut lite tidigare ikväll, för att slippa det allra mörkaste och att förhoppningsvis fler ställen som var öppna. Det blev en hyfsat lång promenad bort från allt det stimmigaste, och ju längre bort från piren vi kom ju mer stirrade folk på oss. Vi hittade en restaurang som vi bestämde oss för att äta på, valet av mat gjordes utifrån blekta fotografier och med hjälp av lite handviftningar, det blev en rätt med kyckling….och en rätt med kyckling, bägge med lika delar benbitar. Maten här är lite smaklös kan jag tycka och absolut inte speciellt stark även fast vi nog hittade ett gäng chilisar i den.IMG_1050 Middagen åt vi med fullsatta läktare, dom i restaurangen satt på rad och tittade på oss, och på andra sidan gatan kom det ut folk ur sina hus och stod och tittade, många fick plötsligt akuta ärenden till restaurangen eller ville bara stå och hänga bredvid.

IMG_1053Eftersom mörkret blir så kompakt här så blir ju kvällarna väldigt korta, det finns nästan ingen allmän belysning i byn inte heller några upplysta reklamskyltar så ungefär 20.30 så ger vi liksom upp och låter mörkret besegra oss, kryper in under sarongerna och försöker låta bli att tänka på vad som händer om den skeva plåtfläkten i taket skulle lossna och fara runt som en galen samuraj…

 

Same same men ändå different ☀️

IMG_1031

(Burma/Myanmar)

I morse efter frukosten så letade vi upp en songthaew( bahtbuss ) som tog oss till ”burmapiren” för 20 bahtonger, vi hann knappt av förrän vi blev uppdraggade av en kille som tog sig an vårat case att ta oss till Burma, vi är ju ofta lite skeptiska när folk raggar upp en så där pang på och ska styra upp ens resa men det är ju liksom lite så det funkar. Han styrde oss till immigration luckan, fixade med papper och visade var vi skulle fixa med passet och stämplar, såg till att vi hamnade på en longtailbåt,IMG_1033 tog våra pass igen efter halva resan och älgade iland och gjorde nåt…vet inte vad, sen på båten igen och när vi kom fram tog han 500baht var sprang o växlade till dollar som dom tydligen ville ha här i Myanmar på immigration och visade vart vi skulle gå med våra pass och vår dollarsedel. Detta tog han 200 baht/pp
Vi travade in på immigration och gav dom 20dollarsedeln och där snodde dom passen och gav oss en stämpel på våra passkopior som vi hade med oss.
IMG_1034Så där ligger våra pass nu och vi får hämta dom när vi lämnar landet.
Allt som allt kostade resan hit inklusive killen, immigration och bussen till båten 720baht/pp knappt 200kr.
Så hipp som happ så är vi i Burma nu, lite jobbigt med språket, engelskan är inte så gångbar här som det verkar och vi blandar engelska med Thai ord så det blir ju inte lättare direkt.
Det är sjuuuukt varmt om man nu vågar säga så när Sverige har fått en ”tomte-repris”.

Det kanske är så att Det är som Thailand var förut här, det känns lite Thailand fast ändå inte?priserna är ganska lika Thailand så inte speciellt billigare och man kan betala med dollar, kyat eller baht i det här området. Det är nog lite annorlunda om du åker utanför den här staden kan jag tänka mig.
Det konstiga är att dom tog passet på immigration, samtidigt som alla andra också tycks vilja ha våra pass!?på hotellen, när vi sa att vi blivit av med dom så ville dom ha våra kopior med stämplarna istället, men där satte vi ner foten?nåt vill man ju ha kvar så dom fick ta nya kopior på kopiorna…mycket papper blir det.

Fantastiskt vackra bokstäver?

Fantastiskt vackra bokstäver?

I natt så har vi ett room with a view, men i morgon flyttar vi till ett lite billigare uppe mot skogen högre upp från vattnet. Inte bara för att vi är snåla? utan för att det kändes lite mysigare där.

Efter en liten siesta för att komma undan den värsta hettan ett tag, gav vi oss ut för att hitta lite mat, och döm om vår förvåning när det i princip var becksvart när vi klev ut på gatan framför vårat hotell,IMG_1036 men ändå full aktivitet med bilar, moppar och folk som jobbade och gjöt ( stavas det så? )saker i mörkret. Det kändes först lite obehagligt att ge sig ut i mörkret och stimmet, men vi morskade upp oss och gick på mat jakt.

IMG_1035Vi lyckades till slut leta upp en hörna i ”byn” som hade lite caféer och en restaurang och efter lite överläggning så delade vi på en portion fried noodels som tillreddes av en sjungande kock vars specialitet verkade vara någon grön vattnig soppa som alla som kom förbi saligt inhandlade i plastpåsar..kanske testar den i morgon?

Ibland är det longtails och ibland är det longacocktails aldrig svanslös

IMG_1027

(ranong)

Vi går o går som sagt, och det är dags att investera i tredje paret nya flip flops denna resa, det känns som om vi börjar kunna den här stan nu. Men måste ändå säga att jag gillar den mer o mer, trots att många blekfisar som oss besöker staden när dom är på genomresa mot nya mål så känner man sig lite som ett ”exotiskt” inslag ändå, folk hälsar glatt när man möter dom, det vinkas och tutas när man går på trottoaren och småbarnen ”vajar”?Blygt som hälsning.IMG_1026

Det är lite mysigt när man går ut på kvällen för att äta när man ser dom små pyjamasklädda barnen som är med sina föräldrar och äter kvällsmat, något som är helt normalt här och skulle väcka stor uppmärksamhet hemma i Sverige.

Något annat som slagit oss är att hemma tackar kyparen i bästa fall om han eller hon får dricks…här tackar dom när vi ber om, och får notan..det känns som om dom tackar för att vi ätit på deras restaurang. Det kan ju i och för sig tolkas på många sätt…att dom är tacksamma att vi äter där så att dom har ett jobb att gå till, eller att dom är glada att vi vill betala och inte ta springnota, eller att dom bara är artiga..men det är likväl en skillnad.

IMG_1025I kväll så gick vi för omväxlingsskull ut och drack lite drinkar, vi är ju så himla trötta på kvällarna annars efter våra dagsmarscher, men vi hittade en skön bar och där blev vi kvar, där var det första gången som min pina colada var ”längre” än Rickards long Island icetea, den var så lång att den inte riktigt fick plats i glaset, så resten fick hällas upp i ett litet extra glas ? Men som kompensation för det så fick Rickard sitta på barägarens HD och det vägde upp drink fadäsen ?IMG_1024

som sagt så börjar vI kunna det här, och planen var ju att vi skulle ta oss till immigration och ansöka om extension på vårat visum som går ut efter 60 dagar. Men nu har vi ändrat våra planer lite igen och tänker att vi tar o kvistar över till Burma/Myanmar istället när vi ändå är så nära gränsen (då får vi ju 30 nya dagar när vi åker tillbaka till Thailand igen) som det verkar så behöver man bara åka ner till piren och ta en longtail båt över till Burma och sen fixar man papper när man kommer dit…låter ju plättlätt??.

IMG_1022Så i morgon efter frukost så gör vi ett försök, sen hur det går får vi väl se, har vi tur så kanske vi kan se oss omkring lite där och stanna några dagar annars får vi väl åka ”hem”igen.

Så nu är det dags att knöla ner sin ac torkade packning i ryggan igen. IMG_3181Fick idag en aha upplevelse på att vi tagit ”travelinglight” till en ny nivå, när rickard lägger sin smutstvättspåse på golvet och undrar var min smutstvätt är?.. och jag helt allvarligt svarar att den har jag på mig???Jag totalt bröt ihop av skratt när jag insåg vad jag sagt..och att det dessutom var sant. Så nu har vi rafsat ihop lite och lämnat ner till receptionen så vi åtminstone kan möta Myanmar någorlunda respektabla i morgon

Sawng roi ha sip2️⃣5️⃣0️⃣ Kai dao?..hur svårt kan det va?

IMG_1018

(Ranong)

Efter vår blixtvisit på koh Chang noi har vi nu anlänt välbehållna med longtailbåten till Ranong. Eftersom vi kom i väg för oss ganska tidigt på morgonen så tog vi frukost vid piren när vi kom fram, när vi sen ätit färdigt och skulle hitta oss en taxi så sprang vi på våra vänner från norr som nu kommit från koh phayam och nu var på väg mot khao lak, dom var dock två man kort då en av våra vänner blivit sjuk med hög feber och efter ett besök på öns sjukstuga blev akut skickad till lasarettet  i Just Ranong tillsammans med sin fru.

vi installerade oss snabbt på vårat hotell…som jag bokade på nätet medans vi satt i båten och ”äntligen” fick uppkoppling på telefonen.

IMG_1021ja jäklar i min lilla låda ett riktigt hotell?När man som vi bott i hyddor och mer eller mindre suspekta guesthouse i dryga månaden….Ni anar inte hur det känns att se dom vita lakanen, vara i det svala rummet, ha varmvatten i duschen och lampor som lyser när man vill…men det är väl också då man uppskattar dess värde och all denna lyx till en kostnad av 550 baht, det bor en liten flash-Packer i oss alla. När vi insupit allt det vita och hängt upp delar av  vår kroniskt fuktiga packning, så bestämde vi oss för att göra ett försök  att hitta vår vän sjuklingen…vi var ju i allafall i samma provins.

Det visade sig att det fanns tre sjukhus här, och ett var det gångavstånd till, ett par kilometer drygt bara, så på med flip flopsen igen och lämna det svala vita och ut i det dallrande heta igen.IMG_1017

vi lyckades hitta sjukhuset och receptionsdisken, vi var förberedda på att det kunde bli ett mission impossible att hitta honom.

Men icke..detta är ju amazing Thailand ? När jag sa att vi letade efter en vän som kom in akut igår så räckte det…dom visste vad han hette, att han fanns i en annan byggnad, vilken våning och efter lite tjafsande sinsemellan även vilket rum han låg på. När vi sen kom till avdelningen så klev vi bara över tröskeln när en sköterska pekade och sa room two innan vi ens öppnat munnen. Allt detta utan att någon tittat i ett enda papper eller dator, kanske inte den bästa sekretessen men ändå så kändes det väldigt fint, välkomnande och patient nära.

Eftersom jag är i ”sjukvårdssvängen” dom andra 9 1/2 månaderna om året då jag inte är här, så är det ju med stor fascination ( …stora ögon och öppen mun) jag ser deras lokaler, sängar, myrkolonierna på toaletten…eluttagen ja allt är så långt borta från våra lokaler och utrustning men i allt detta så har dom stenkoll på allt och är yber vänliga och professionella.IMG_1015

Nu var det ju inte jag som var sjuk och behövde ligga på sjukhus så då är det ju lätt för mig att säga att alla erfarenheter i livet är ett äventyr i sig, men för oss blev det ett litet extra äventyr, och jag vet ju nu med facit i hand att ”patienten” mår bra och är utskriven och på rull igen. Så jag får väl tacka honom så mycket för den lilla extra kryddan i vår annars ganska så lugna tillvaro.

IMG_1020Förutom att vi torkar våra fuktiga kläder och kroppar i vårt AC-rum så går vi, vi går o går o går..och tjattrar med folk och övar frenetiskt på vår Thai, vi finslipar dom ord vi kan och snappar upp nya. Vi pratar med skolungar i sina fina uniformer och tandlösa gubbar, ja med alla som vi får en möjlighet till…vi är mest fokuserade på siffror för tillfället..olika tillredingsätt av ägg har också varit ett hett ämne länge.. ja vi får våra dagar att gå.

 

 

Koh Chang noi (lilla Chang väst) 2017

Koh Chang noi (2017)

Vi anlände med speedboat till piren som verkar vara det sättet som man tar sig hit på. Vi har i förväg förstått att moppeuthyrning saknas på den här ön, vilket är lite tråkigt kan jag tycka efter som själva utforsknings momentet uteblir.
IMG_1010Vi är alltså tvungna att ta det som bjuds i transportväg, och i detta fall moppetaxi, och det var väl inte igår den vagnsparken uppdaterades.
Vid piren var det i princip ingen happening, vi hade bestämt att ta oss till ao yai/longbeach (jaaa det finns en sån på i princip alla öar) för där såg det ut som det fanns mest boende möjligheter när vi googlade och kollade kartor.

Vi ”skuttade” upp bakpå varsin moppe med vår packning, 100 baht/pp skulle dom ha för den sträckan som var ca sex-sju kilometer.
Första stället var fullt, andra blev det napp på, vi förstod sen att vi hade haft tur då vi såg en del som gick på beachen och letade och det var fullt överallt.IMG_1008

Vår hydda var en enkel bambuhydda utan fläkt och med elektricitet endast få timmar på dygnet, vi brukar ju vara lite vana med vad vi kallar öppen planlösning på toaletten, men denna bunge tog oss till nästa nivå..nu var det inte bara utmotnaturenöppet, nu saknades även toa dörr..(eller draperi som vi också haft) den inte bara saknades, ”försvunnensaknad”, utan den har aldrig varit med på ritningen.

IMG_1007Glada att vi trots allt hade någonstans att natta så tog vi oss en promenad på stranden för att få lite koll. Det som är direkt påtagligt är att sanden har ett slags svart skimmer och det ser ju inte så fräscht ut, det är absolut inte skräpigt men det svarta ser ju ut som oljeutsläpp (vilket det kanske inte alls är)
Det ligger enklare resorter längs hela stranden, vi lyckas även hitta en minimart som säljer det nödvändigaste men det är nog också det som finns.
Mobiltelefonen har ingen fungerande internettäckning och wi-fi verkar inte heller vara så hett här.IMG_1006
Efter att vi gått stranden, ätit tre gånger och druckit ett par öl så känns det tyvärr redan som om vi kan det här, och eftersom möjligheten att på egenhand ta sig någonstans är inskränkt så blir ju två aktivitetshanterare som oss utlämnande till läsplattan och det funkar inte för oss tyvärr, speciellt inte när inte heller stranden var så lockande.IMG_1009
Så även om det vid solnedgången och efter mörkrets inbrott såg lite mysigare ut efter beachen med lite lampor och sånt så fattade vi ett gemensamt beslut om att redan i morgonbitti dra vidare till Ranong, det skulle klockan 8.00 komma in en longtailbåt till vår strand som tar 200 baht för den trippen
Hur resten av ön ser ut kan jag tyvärr inte säga något om, men min magkänsla säger mig att om detta var den beachen som man valt att lägga flest resorter på så borde ju den vara den bästa, och under färden tvärsöver ön när vi kom så fanns det inget annat än skog.
IMG_1011Så är du en person som inte behöver fin strand och klart vatten, inte önskar internet och som tycker att 21.00 är ok att sova, och som vill ha få ställen att välja på att äta, och gillar att bo väldigt spartanskt så är detta ditt absoluta paradis, själv kan jag tycka att ha fyra av fem av dessa kriterier uppfyllda är ok…men inte alla.
Så vid 8.00 stod vi på stranden för att invänta morgonens första longtailbåt in till Ranong..det är aldrig försent att ge upp ?

Bland masar, norrlänningar och pokémoner

(Koh phayam)

IMG_1003Så där ja nu är jag tillbaka igen…som alla har väntat ?.
Vi har nu lämnat Ban Krut och donerat våra hjälmar till bättre behövande, kände att nu var det färdig släpat på dom ”kulpåsarna” och killen i strandbaren vid vårat guesthouse Siripong såg nöjd ut.
Några bussar och en båt senare så var vi på Koh Phayam. Där har vi nu tillbringat fem nätter, och koh Phayam är ju som jag skrivit tidigare i bloggen en liten favorit hos oss.IMG_0999
Den här gången bodde vi på ao yai / long beach. Sanden är beigevit och pudermjuk och väldigt bred och lång. Det är också väldigt långgrunt vilket jag inte är så förtjust i. Men vi har haft det så himla bra och mysigt ändå ? och vi har utökat vår samling med Härliga Borlängebor och dessutom kompletterat med ett par sköningar från Piteå.
IMG_1012Vi har ägnat dagarna åt moppeåkning, sol, bad, mat och vissa av oss även Pokémonjakt, allt som anstår ett gäng pre-pensionärer, önskemål om en ”undergrupp” har även uppkommit…på språng i kalsong, den är dock endast på planeringsstadiet? jag är inte helt säker på att världen är mogen för det ännu.

Gap från Lazy house khao lak :-)

Gap från Lazy house khao lak 🙂

Sista kvällen avslutade vi med att hänga på Lazyhut där det var fest med musikunderhållning och såklart lite eldshow.
Det var med lite separationsångest vi lämnade vår stora familj (11 pers)igår och drog vidare till koh Chang noi.

Burger med cheese, räkor o ris och ja just det…en frisk bris

IMG_0996

(Ban Krut)

Gårdagskvällen tillbringades med ”trash hero”gänget det var samling på en av dom lokala restaurangerna som ägs av en av eldsjälarna, han bjöd på en dryck som tack för hjälpen, och vi stannade och åt middag där, så det blev ju en win win situation. Jag måste erkänna att jag nog då åt min första hamburgare på en thairestaurang..men han var ju jenkare så jag tänkte att då är det väl ok?Och giltigt förfall..eller?..

IMG_0994

Vi har idag varit på en liten utflykt, vi åkte ca 3 mil moppe till en vik i hopp om att det skulle vara lite mera lä där, det var det tyvärr inte men jag kan tänka mig att det är otroligt fint där när det är mindre blåsigt. Blåsten till trots så var det en mycket bra dag ändå.

IMG_0993Vi åt en lyxig lunch i den lilla strandrestaurangen, nyfångade gigantiska räkor med vitlök och chilistark sås (som av någon outgrundlig anledning förväntas avnjutas med gaffel och sked i djup tallrik?), friedrice och morningglorys och allt detta i trevligt sällskap? vad gör det då att himlen inte är blå och att havet går beserk.

IMG_0991Även hela utflykten i sig är ju en njutning, jag älskar att åka moppe på den Thailänska landsbygden, det blir så många intryck både doft och syn, det står kossor efter vägarna med stora slokande öron beridna av spinkiga vita fåglar, det torkas fisk på stora uppspända nät, en hund kan ligga mitt på vägen och vila om det råkar bli lite skugga av något träd just där, ja det händer något hela tiden…utan att det egentligen händer något.

IMG_0995Jag älskar även blandningen av hus som dyker upp mellan palmer och i dikeskanter, allt från dom mjukt drivvedsfärgade eller dom ljust glasspastelliga till dom galet knallgröna eller skrikrosa det är liksom helt ”laglöst” på något sätt, det känns så himla befriande när man kommer från landet lagom, där man måste be om ”bygglov” för att måla om huset.

Ban Krut 2017

Ban Krut (2017)

IMG_0984Alltså bara namnet!☺️ Jag tror det var typ två-tre år sen jag dök på namnet första gången under en av mina otaliga dater med Google, jag kan ju sitta i timmar och kolla olika forum och läsa om olika platser jag blir nyfiken på, och Ban krut var en sån plats som fastnade hos mig inte bara pågrund av det coola namnet, utan beskrivningarna om platsen kändes liksom rätt.IMG_0982Vi har varit på väg hit många gånger men det har alltid kommit något  i mellan.

I somras så träffade vi ett gäng härliga människor ifrån Borlänge när vi var ute med Hobby husbil ?Flera av dom brukade hänga i Thailand under en lite längre tid under vinterhalvåret. Ett av paren visade det sig brukade hyra hus i just Ban Krut och vi pratade om att har vi vägarna förbi så skulle vi hälsa på.

IMG_0983När minivanen stannade på den lilla vändplanen i ett kolsvart Ban Krut och vi hade baxat oss ut lite resmosiga med våran packning. Kände jag direkt när jag tittade mig omkring och såg dom små upplysta enkla shoperna, gubbarna med ölen framför minimarten och den lite loja atmosfären att SHIT nu är jag hemma. Trots mörkret och ovissheten om vart vi var på väg så hoppade jag nästan jämfota av iver att vara framme, och att få komma fram på samma gång, mungiporna gick från öra till öra typ?. Fram med kartappen och på med ryggorna nu skulle vi hitta ”vårat”guesthouse.

Det blev en hyfsat rejäl promenad ackompanjerad av några hundar som hade sina självvalda revir som vi passerade.

IMG_0987Men gatorna var inte så många och inte så långa så vi blev installerade i vårat färgglada guesthouse och ivern höll i sig, så in med packningen och ut igen i natten. Mittemot så ligger en liten strandbar som ägs av sonen till vår landlady, där var stämningen hög och mycket folk och fredagsstämning, så vi slog oss ner och kände oss hemma ganska snart.IMG_0986

Här i byn finns det några eldsjälar som dragit igång något som kallas ”Trash hero Ban krut” (finns även på andra ställen) man försöker bidra till en renare miljö, det finns flergångspåsar istället för plast att välja, köper man en aluminium flaska så får man gratis påfyllnad med vatten istället för att köpa plastflaskor.

IMG_0989En gång i veckan samlas ett gäng och plockar skräp efter stranden som kastats och flutit iland, man försöker på det här viset också göra lokalbefolkningen medvetna om miljöproblemet, det är lite som talesättet att ”en kan inte göra allt, men alla kan göra nåt”.

(Så självklart stod vi där i givakt kl 8.00)

IMG_0988Ban krut känns precis så där mysigt som jag hade förväntat mig, det är lagom stort, lagom med blekfisar som oss och nära vatten. det finns dock en liten nagel i ögat…eller ska man säga vagel kanske…idag blåser det om inte storm. så åtminstone Väldigt..för att inte säga dj…ligt mycket, jag håller både fingrar och mina flipflop skitiga tår på att det är en tillfällighet…men av erfarenhet så vet jag att den här kusten kan vara lite ”dragig”

En del dagar känns liksom lite längre än andra

IMG_0979Nu har vi lämnat Trat efter två nätter, vi tog oss med stor buss till Pattaya, med sikte på den nya båtlinjen mellan Pattaya och Hua Hin. Det resulterade i en ofrivillig natt där eftersom båten skulle gå på morgonen.

Nu kanske ni är många som tycker att jag är dömande och negativ, men Pattaya är fasen inte kul!. Och det är min åsikt och alla delar ju inte den förståss, Vi har ju varit där en gång förut på en blixtvisit och mellanlandningm, och fick då en liten glimt av den kända walkingstreet och den kan man ju ha sina uppfattningar och åsikter om, men nu bodde vi en natt på the ”hill” eller vad det kallades för. Och det var ju som att komma till ett helt annat land. ALLT stod på ryska, menyer, reklam alla neonskyltar ja allt! Alla runtikring pratade ryska det fanns rysktalande ”tolkar” i affärerna, det serverades rödbetssoppa på restaurangerna…alltså på riktigt helt surrealistiskt. (Det hade varit precis lika illa om allt stått på svenska och om det varit ärtsoppa på menyn)IMG_0981

Ingen kunde dock ge upplysningar angående den nya färjeförbindelsen, man visste dock att den gick ifrån Bali hai pier.

Så efter en kort natt på ett galet smutsigt guesthouse tog vi oss ner till piren för att om möjligt köpa biljetter och ta reda på avgångstiden.  Vi fick vänta en halvtimme innan dom öppnade, köpte sen våra svindyra biljetter, som det ändå tydligen var extrapris på förtillfället endast 999 baht. Det blev lite bråttom sen att hämta packning och tillbaka till avgång 10.30.

IMG_0977Resan över tog ca två timmar och var lugn och fin, lite som att flyga, väskorna röntgades innan man gick ombord och vagnar med kaffe och te gick i gångarna, allt var snabbt och smidigt, skönt att slippa upp och in i Bangkok och härja när man bara ville över på andra sidan och neråt.

Som vanligt så fanns ju ingen riktigt genomtänkt plan när vi anlände till Hua Hin, utan vi började ju traska med våra ryggsäckar in mot vad vi trodde var centrum, målet var att försöka ta oss ner till ett ställe som heter Ban krut.

Jag gick in på en minimart och försökte få en riktning och en uppfattning om var och hur långt det var till busstationen. Det smidigaste hade ju varit att hoppa på ett tåg, men det hade vi tyvärr missat.IMG_0980

Efter lite dealande med lycksökande taxiförare som ville ha 300 baht för att transportera hos till närmaste och helst då rätt busstation så tog vi den lokala pickisen tillsammans med 20-30 andra för 10 baht…en sån ni vet där typ 10 stycken hänger utanför ? Vi fick tag på en minibuss som tog oss till Prachuap khirikhan (fantastiskt namn) där vi bytte till en annan till Ban krut.

Vi insåg under vår trip att vi skulle komma fram sent och efter mörkrets inbrott  och eftersom vi inte hade riktigt koll på var vi skulle bli släppta eller hur det såg ut på boende fronten där så googlade jag lite efter vägen och hittade ett guesthouse för 300 baht som jag ringde och bokade så vi hade ett mål när vi kom fram.

IMG_0978Fantastiskt smidigt att ha Thai simkort i mobilen dels för ”akutgoogling” och inte minst för appen Karta. Den är en trygghet när man är ute och kuskar, och Inte har en susning om var man är eller hur långt det är kvar, med den har man full koll på sin blåa lilla prick ?…men också när man som vi nu är ute o traskar i becksvarta mörkret och ska hitta ett guesthouse som vi inte har en aning om var det ligger…bara att knappa in namnet och följa det blå strecket?Plättlätt.