Bangkok

Bangkok 2006-2015

Denna fantastiska stad som man både hatat och älskat.

Vårat första möte 2006 var faktiskt ingen hit, vi åkte med reguljär flyg thaiair via någon resebyrå jag glömt namnet på, och i dealen ingick två nätter i Bangkok på antingen ditresan eller hemresan, vi valde hemresan.

Valet av hotell och område var deras och vi hade aldrig varit i Bangkok tidigare så vi hade såklart ingen åsikt.

Hotellet var skabbigt, men under renovering så jag antar att det är bättre nu, och för oss som då var ”nya” Bangkokresenärer och med tre ungdomar 13,14 och 15 år så kändes allt kaos.

Gatan utanför hotellet var nog 6 filer bred och helt omöjlig att ta sig över om man inte använde sig av gångbroarna som fanns, vi läste förtvivlat kartan men gick konstant vilse.

Nu efteråt har jag förstått att läget tydligen var bra, nära till både tåg och tunnelbana, men det var inget vi reflekterade över då.

68681_10151234397329069_1006513225_nNästa gång -08 tog jag saken i egna händer med hotell bokningen, och tog hjälp av min alltid närvarande rese kompis google.

Googlandet resulterade i vår första kontakt med Khaosan road.

Vi anlände dit mycket tidigt på morgonen, då gatan precis somnat åtminstone nästan.

167120_494624139068_5949634_nDet första som möter oss när vi kliver ut ur taxin är en fet råtta som skräckslaget hoppar åt sidan.

Det är ganska öde, en och annan eftersläntrare från nattens fest lallar runt, och på trottoarkanten sitter någon och plinkar på en gitarr, det är skräpigt och vårat första intryck är väl kanske inte det bästa, våran då 15-åriga dotter, som inte är i sin mest soliga period i livet, utrycker sin avsmak och undrar vad det är för fel på hennes föräldrar som tar sina barn ( då var dom plötsligt barn) till ett sånt gräsligt ställe.

2204_48970799068_7496_nHotellet som jag hade bokat som såg så där pittoreskt och mysigt ut på bilden i bokningssajten, låg långt in i en gränd av det mindre pittoreska slaget.

Rummet utstrålade allt utom mys, men men, en natt skulle man väl stå ut..Trötta efter resan och med lite ”dålig stämning” i gruppen gick vi och vilade ett par timmar för att samla kraft och boosta humören lite.

166299_494623659068_296873_nEfter några timmars vila går vi ut genom ”våran”gränd och tar oss an Khaosan road ännu en gång. Det som möter oss nu är något helt annat, gatan sprudlar av liv och rörelse, massor med semesterglada människor och shopping och små matvagnar, den tidigare så surmulna dottern jublar.//

När kvällen kom på gatan som nu var vår, började festligheterna med musik i varje hörn och högt i tak, och när vi sent på kvällen gick hem till vårt hotell grillades det kackerlackor i gränden, vi hejade glatt på grillmästaren och kände oss riktigt hemma.

Det tidigare omysiga hotellet hade nu blivit vårt hem och allt kändes bara bra.

73309_10151264565049069_1081174639_nDet kändes så bra att vi bestämde oss för att återvända på hemvägen också. Vi lämnade vårat bagage som vi hade köpt på oss från Peking på vägen till Thailand i ett rum för en ringa peng, det skulle vi hämta upp tre veckor senare.

Efter detta första besök på Khaosan så har det blivit många fler, och med det har vi tyvärr även sett gatan förändras genom åren, det som förut bara var namnet på en liten gatsnutt har nu blivit en ”stadsdel”, Khaosan area.

Från att ha varit en mysig och lite stimmig gata med mycket musik och fest, blev det en gata med musik så hög att du inte kunde höra vad den som stod närmast ditt öra sa, och det var vid frukostbuffen!! och gatan var helt oframkomlig pga alla vagnar med mat och shoppingstånd, helt gaalet

Men jag är ändå tacksam över att ha hittat Khaosan road, för den fick mig att älska Bangkok, jag utgick alltid därifrån och hittade andra mysiga gator och gränder, man blir ju liksom ”tuffare”ju fler möten man får med Bangkok, och hur ruffigt det än är på sina ställen så lärde Khaosan mig den där första gången att inte vara rädd, det ser alltid lite värre ut än vad det är vid första anblicken.

Senaste gången 2015 vi besökte Bangkok bestämde vi oss för att inte bo på Khaosan road eftersom vi tyckte att det blivit lite för mycket. Så jag bokade ett hotell på en annan gata i närheten, och ner mot floden, vi tycker ändå om området runtomkring. Så denna gång blev det Rambuttri road.

Också ett jättemysigt promenadvänligt område med mycket små mysiga restauranger med billig och kanongod mat. Det skall också tilläggas att maten på khaosanroad blivit sämre med åren det har blivit mer och mer turistanpassat, rödcurry går mer och mer åt stroganoff hållet, men på dom små haken runt Rambuttri är det forfarande ok även om det är mycket turister där med.

Vi gjorde självklart ett ”studiebesök på Khaosan road och upptäckte att det sen året innan blivit vissa förändringar, ljudvolymen var sänkt och försäljningen och serveringar på själva gatan begränsad till vissa tider, efter kl 21 var det fritt fram då utökades restaurangerna och försäljarna ”slogs” om sina kvadrat metrar igen, musiken höjdes men kom inte riktigt upp till tidigare ljudnivåer.

Vi är inte så mycket för det kulturella, eller det som man kallar kultur, så beskrivningar om guldhuddhor och museer finns det inte så mycket av i mina berättelser, och det är av den enkla anledningen att jag inte varit där (än).

Men det är väl också kultur att äta god och spännande mat ur en plastpåse i en liten gränd eller dricka en öl ur en isfylld plåtmugg tillsammans med några locals?

Men jag har i alla fall åkt på floden :-)..Chao phraya, eller rättare sagt i dess kanaler.

bangkok kopiaFick tips av en thailändare att det var trevligare att åka där än på själva floden där det är ganska vågigt och inte så mycket att se.

Vi fick tag på en longtailbåt från en pir vid amulettmarknaden, där kunde man gå ut och vinka till sig en båt, viktigt är att göra upp om priset innan och berätta vad man vill se.

Att åka in i kanalerna och se thaivillage, en massa små hus byggda ut i vattnet på pålar är en upplevelse och har man tur kan man också få se dom stora ödlorna/lizzards som ligger och lapar sol på någon veranda eller brygga, be chauffören säga till om han ser någon.

bangkokÖverallt där det finns en möjlighet att tjäna pengar så görs det, även här. som ur tomma intet kommer det små båtar med saker till försäljning, det säljs öl och läsk till överpris samt souvernier.

11024278_10152837852914069_4065383430429622280_nJag som alltid känner mig lite skyldig brukar köpa nåt för att visa min välvilja, det känns lite bättre att bli ”lurad” när man blir det med öppna ögon.

Amulettmarknaden är väl värt ett besök, se till att inte missa att gå ”in” i själva marknaden då mycket säljs runt i kring området. Det finns oändligt med små buddha amuletter och figurer som säljs ”skopvis” nästan, och stora fina skulpturer, det finns även en del restauranger längs flodsidan som blir jätteglada över ett besök av några blekfisar.

När det gäller shopping så finns ju typ allt i Bangkok, och shoppingens mittpunkt är väl MBK, detta gigantiska inomhus centrum med kläder,skor, hantverk, elektronik, tingeltangel ja rubbet!, och det mesta är självklart kopior mer eller mindre bra sådana.

Det är pruta som gäller här också, men med glimten i ögat som alltid. ett pris för en…ett bättre för två och så vidare, vissa saker går det inte att pruta på men man kan alltid försöka.

Vill man handla ännu billigare kan man ta sig till t.ex chatuchak som är känt för att vara världens största helgmarknad, garanterat en upplevelse, sjukt stor och allt finns och det ligger som i ”kvarter” http://www.chatuchak.org/map/chattuchakmap.jpg. Det är varmt och jätte mycket folk, ta ej med småbarn det måste vara superlätt att tappa bort nån här.

Det har även kommit ett hyfsat nytt köpcenter som heter Asiatique the riverfront som är delvis utomhus och delvis inomhus här säljs också kopior blandat med riktigt fina saker det känns överhuvudtaget mer exklusivt, jag har fått den känslan att det är mestadels turister från andra delar av asien som shoppar här, finns lite restauranger och barer på området som också känns lite finare.

Sen icke att förglömma så finns ju Bangkoks flaggskepp Siam Paragon det stora exklusiva varuhuset mittemot MBK där säljs allt från Rolex och Ferrari till musikinstrument och ”barnvagnar” till ditt husdjur och allt är äkta vara.

Nu är ju inte jag så himla mycket för lyx i den bemärkelsen egentligen, för mig är lyx att få tillbringa tid i ett varmt och spännande land när snöglobben är som värst här hemma i sverige.

Men om vi nu för en stund hänger oss kvar lite vid lyxen så kan jag berätta att vi nu senast 2015 gjorde ett besök på skybaren sirocco på Lebua hotel.

10393691_10152837854094069_3263634089950071484_nFör mig så känns det lite som en ”once in a lifetime” grej, kanske inte just för priserna, för om man jämför med svenska mått mätt så är det ju inte så dyrt, men med Thailändska så är det hutlöst.

vi tog den billigaste drinken på listan, vet faktiskt inte vad den bestod av men priset var 650 bath styck och det är mer än vi betalar för en middag för två med tillhörande öl.

11050213_10152837853684069_7767173340757334380_nDet blev en Zip in Zip out, med början och slut bakom ett buskage utanför hotellet där vi ”hyrde” acceptabla kläder av en företagsam kvinna, så där stod vi med rumpan bar i skuggan av ett av Bangkoks lyxigaste hotell och bytte om, undrar hur många gånger hisskillen sett dom strassbeklädda högklackade flipflopen som jag hyrde ta hissen upp till 63:de våningen.

11024732_10152837853964069_3935433549324535039_nNågot som jag också lärt mig är att när vi är i Bangkok är det skönt att ha ett hotell med pool, det är inget jag suktar efter annars men just i Bangkok är det nice att ta en liten paus från stimmet och koppla av vid en pool.

Bangkok har ett väl utbyggt tunnelbanesystem samt skytrain och dom ska man absolut nyttja, det är rent och fräscht och tar dig snabbt från punkt A till punkt B.

Till skillnad från taxi som i och för sig är superbilligt om man åker på taxameter, men inte alltid så snabbt, beroende på att trafiken till och från står totalt still.

Man ska alltid försöka få chauffören att köra på taxameter, det är inte alltid helt säkert att dom gör det även fast det står taxameter på taket, kolla alltid innan du kliver in.

Ska du ta en taxi kring området khaosan och rambuttri och andra turisttäta områden är det nästan omöjligt att hitta en som är villig att köra på taxameter. Det kan bli 4-5 gånger så dyrt att ta en taxi på pris än på taxameter.

Bangkok är ett ställe som man oftast lär sig att älska mer för varje gång man är där och har nu blivit ett måste för oss att återkomma till varje resa, det är varmt, smutsigt, stimmigt, och med lukter från hela spektrat från den djupaste avgrunden till himmelska dofter och det är alldeles alldeles underbart..tycker jag.

Over and out

När vi packat ihop våra pinaler och skulle checka ut så erbjöd sig våran ”landlady” att skjutsa oss till piren på sin moppe med sidovagn, det var en risig historia men färden slutade lyckligt.

Det var när vi började fråga runt ang bussen som det började bli lite svajigt i vår plan. Enligt pir-värdinnan eller hur man nu ska titulera henne så skulle bussen komma från Trang och sen gå tillbaka samma väg, men allt berodde på om det var några resande från Trang om den ens skulle komma. Och om den då kom till Hat Yao så åkte den därifrån när den var full och det kunde bli lite närsomhelst helst.

Vi hade ju ingen super brådska till tåget så det var ju ingen ko på isen som man säger…men det vore ju positivt för vår tidsplan om vi visste om det ens skulle komma någon buss idag. Vi lyckades  få henne att kontakta chauffören vilket kändes bra och det visade sig att han skulle anlända om 20 minuter och det var ju bättre än vi vågat hoppas på.

Det visade sig att vi var ensamma resenärer från Hat Yao idag och jag tror han var lite sur för det eller också var han bara trött, resan gick i svindlande fart så det var bälte på och håll i hatten hela vägen.

Väl framme i Trang så hade vi några timmar att slå hjäl, det blev lite snick snack med familjen hund, som bestod i en mycket trött och lite less humdmamma och hennes tre super gulliga och energiska valpar.

Det blev även lite shopping i varuhuset vid stationen och självklart lite mat innan påstigning på tåget. Om man råkat missa middagen innan avgång så är det inga problem, dels går det runt en tåganställd med en meny med några rätter man kan beställa till sin plats, och skulle det inte heller passa så har man desto fler chanser under resans gång att handla av alla försäljare som hoppar på vid stationerna och swishar förbi och säljer alla möjliga och ibland lite omöjliga maträtter och snacks i från korgar och plastpåsar.

Jag gillar i allmänhet att åka tåg i Thailand, men den här resan blev lite märklig då alla underbäddar var slutsålda, vi brukar ju alltid ta en av varje så att man får sitta ihop på kvällen innan dom bäddar ner översängen och sen när det är bäddat så kan man ju sitta bägge i neresängen tills det är dags att sova. Bäddningen sker ju ganska tidigt ca 19.30 så då var det bara att krypa upp i sin koja och lägga sig, för där sitter man inte rak.

Så det blev en lååång och ganska sömnlös natt…ändå bra grund att stå på när vi har 18 timmar i Bangkok att slå ihjäl innan flyget går hem, ja ja man har ju dubbeldygnat förut så det ska nog gå bra.

Tåget tog drygt 2 timmar längre än planerat, och jag som är morgontrött fick se min första soluppgång genom tågfönstret ändå lite fint.

Vi tog en tuktuk till hotellet där vi brukar bo i Bangkok och tydligen har man gjort lite intryck ( bra eller dåligt vet jag inte ) för personalen skrattade och ropade till oss när vi kom, vi har ju inte bokat något rum idag men det var ok att vi hade vår packning där och en plats att hänga på när vi inte är ute och spankulerar gata upp och gata ner.

Idag vår sista dag i Thailand på sex veckor så har det regnat och gatorna är renspolade och luftfuktigheten är på topp. Men vi kan ju inte bara sitta och hänga ända tills vi ska till flyget, utan vi vill ju suga i oss det sista möjliga innan snöslasket.

Vi har som alltid haft en superhärlig resa, Thailand levererar som alltid.
Vi vill också passa på att som vanligt tacka alla som hängt med oss både här på ”sarongen” och i det här fantastiska landet. Och en extra shout out till Anki och Affe som förgyllde våra första tre veckor, ni var grymt positiva och anpassningsbara följeslagare och er packning!! Wow säger jag bara..helt överlägsna 10/10 saronger på den.

Over and out Åsa….och Rickard förstås

 

Från stadens dunka dunka och asfalt, till sanden mellan tårna och reaggie.

Det blev några timmar att slå ihjäl i Bangkok innan det blev dags att kliva på nattbussen mot Surat Thani. Det bästa sättet att göra det är att vandra runt, det blev väl en sisådär 10000 steg, vi tog även crossover färjan över till andra sidan floden 9 baht t/r där det också blev lite vandring. Vi lyxade även till med en Roti pannkaka, och trots båtbiljetter så blev pannkakorna billigare än på vår gata ha ha.
Det blev även en sväng in och igenom amulettmarknaden, lika fascinerande varje gång man är där hur galet mycket småpryttlar dom säljer, konstiga gamla mynt, småbuddhor, saker gjorda av troligtvis utrotningshotade djurben,

hittade även en mumifierad ( möjlig ) vildsvinsunge om man nu kände att det var nåt som saknades i bokhyllan, känns inte som om kundunderlaget är jättestort. Annat måste det vara när det gäller småbuddhor och gamla mynt, det såg ut som det såldes per kilo.

Att påstå att bussresan var en nära döden upplevelse är att ta i, men den var inte speciellt behaglig. Själva pickupservisen på hotellet bestod i att en mycket förvirrad kille med en bunt klisterlappar stod utanför vårat hotell. Om jag inte reflekterat över klisterlapparna och förvirringsmomentet så hade han nog stått där än. Pickup betydde alltså hämtning tillfots och rasktakt till andra sidan stora vägen, dit hade vi kunnat gå själva om någon givit oss adressen.

Där kom till slut den stora motivlackade bussen som skulle bli vårt hem dom närmaste 12 timmarna. Sleepingbus bestod i det här fallet av en buss som var super flashig på utsidan medans insidan var från sent sjuttiotal, sätena gick förvisso att fälla något i ryggstödet men det var allt, det ingick också en fleecefilt, 2,5 dl vatten, en sockerkaksskiva och en urinstinkande toalett. Dom hade alltså typ sminkat en gris så att säga.

Det var två ”kisstopp” på eftervägen, det ena vid en bensinmack och det andra vid någon slags enklare matservering. Vi har ju besökt många sådana här platser i Thailand så vi vet ju hur det brukar se ut när man stannar till efter vägarna. Men känslan är ändå lite annorlunda när klockan är tre på natten, man känner sig trött och lite ruggig, ut ur bussen uppsöka en ståtoa med hinkspol med någon klen glödlampa, man inhandlar nån liten fruktlåda och en påse chips…dricka vågar man inte eftersom man inte vet när nästa stopp blir…och vill inte riskera att behöva gå på busstoan.
Vi kan ha uttryckt ”We are to old for this shit” någon gång vid fyra tiden. Vill ändå ge en eloge till chauffören som körde lugnt och fint hela natten.

Vid 6 på morgonen blev vi avsläppta in the middle of nowhere eller åtminstone i utkanten av Surat Thani. Därifrån tog vi en songthaew  till minivanstationen inne i stan. Där försökte  dom många ”hålet i väggen” killarna sälja bussbiljetter till Khanom åt oss. Men den gubben gick inte för där har vi varit förut och gått på deras grej. Alla dessa runt busstorget tar ca 350-400 baht p/p och dessa pengar delas upp sinsemellan,till en som äger stället, en som säljer biljetten, och en som följer till rätt buss och tillsist får chauffören 50 baht.

Vårat tips vid iallafall denna bussstation är leta er fram till den riktiga biljettluckan där kostar samma biljett 100 baht och det kostar er en promenad på ca 50meter.

väl framme i Khanom hoppade vi av vid trafikljusen för där brukar vi hyra moppe nånstans, såg dock inte till någon moppeithyrare, spritaffären tvärs över gatan hade dock hans nummer så hon ringde honom och ett par minuter senare hade vi vår järnhäst och kunde åka vidare med våran packning och leta boende.
Det blev Jam Bay där vi bott en gång tidigare mysigt ställe men prisökat ett par hundra baht sen tidigare eftersom dom nu installerat aircon, men vi tog det ändå efter lite prut.

Efter en tidig och mycket ”kryddstark” frukost/lunch kl 09 så blev det nån timmes sömn i baren nere vid vattnet innan vi fick tillgång till rummet, vid det här laget så snurrade det i huvudet på grund av sömnbrist, vi hade nu ”dygnat” 27 timmar.
Khanom som jag nämnt tidigare är ju ett riktigt blåshål, eller i princip hela den här kusten, men nu är det ta mig tusan värre än någonsin. Vågorna är skyhöga och och palmerna vajar betänkligt, enl trovärdig källa så är det något högtryck från kina som förorsakar dom här vindarna och även regn och svalare luft.

Efter någon timmes vila på rummet blev det en tur runt byn för att hitta någonstans att lämna  in smutstvätt och proviantera. Vi fattade även beslutet att det fick bli lite comfortfood till middag och en tidig kväll för att komma i fas i livet. Så vi plockade även med oss en hämtpizza på vägen som avnjöts hemma på verandan innan vi somnade till vågornas piskande strax efter mörkretsinbrott klockan 19.00.

Idag har vi efter typ 14timmars sömn och förnyade krafter tagit oss in till byn igen, för vid stranden går det liksom inte att vara på grund av blåsten, vi passade på att åka och hälsa på vår kompis Eid som har en restaurang inne i Bang not, där åt vi lunch o shitshattade, det blev ett kärt återseende och jag åt en fantastiskt god nudelsoppa med lite blandade grejjer i, hon vet att jag äter allt så hon gör lite som hon vill och som hon tror jag gillar, och det brukar bli bra.

Idag är det lördag och i Khanom betyder det kvällsmarknad, och den vill man gå på. Men vi fick reda på av Eid att man hade flyttat den ifrån bygatan förra året pga av att dom äldre i byn tyckte att den störde deras sömn, så nu ligger den mer i utkanten, det är lite synd det blir liksom inte samma grej, förut stängde man av hela huvudgatan och slog upp stånden på hela vägen och det var jättemysigt att mingla runt där och äta konstiga saker och samtidigt ha alla små restauranger på sidorna öppna om man ville sitta där ett tag…det blev lite folkfestkänsla. Men vi tänkte att vi får väl ge det en chans.

Så blev nu inte fallet för strax innan vi skulle bege oss ut och ”markna”så blev det strömavbrott och svartare än svart, vi plockade fram vår ficklampa ( alltid bra att ha i sin packning eftersom det är en ganska vanlig företeelse i Thailand ) och tog moppen för att kolla om det var nån lokal elgrej bara hos oss, men vi såg snabbt att det var typ hela stan. Vi åkte ner till Eid och hennes restaurang var som alltid öppen hon lagar ju maten på gasol som alla här i landet. Det var mörkt men hon hade några batteri lampor.

Efter lite mat hos henne kom strömmen tillbaka och vi åkte ”hem” för det var liveband på Jambay, det blev en mysig kväll med kul musik, öl, och med fötterna i sanden. Mycket har förändrats sen första gången vi var här ( 2015 ) och vi visade personalen gamla bilder på stället. Dom tyckte det var kul att se att vi varit här så tidigt när dom börjat och vi blev inbjudna till deras anniverseryparty nästa vecka, tyvärr måste vi tacka nej eftersom vi åker vidare i övermorgon.
Men glada och nöjda av en bra kväll ändå traskade vi den korta vägen till vår vrå, och om vi lyssnar riktigt noga så hör vi fortfarande musiken ifrån bandet som spelar nere på stranden innan vi somnar.

 

Mission complete…they Will be back

Dagen startar med lite sol och bad vid poolen efter frukost iallafall för mig och Anki, Affe tog ett dopp och Rickard chillar på rummet och vilar upp sig inför dagens maraton etapp.

Ett mål när man varit i Thailand är ju att brunast vid hemkomst vinner det är sen gammalt, men jag kämpar ju en ojämn kamp emot Anki…det är också sen gammalt, min enda förhoppning är ju att hon hunnit blekna innan jag kommer hem om tre veckor.

Vi tog en taxi in till Lumpinipark, men det fick ju börja med en liten promenad först så man kommer ut på stora vägen, för ute på vår gata och kring Khaosan road så kostar ju resan nästan fyra gånger så mycket, dom ville ha 400baht och vägrar köra på taxameter, men tar man en utanför värsta turiststråket kostade samma resa 119baht, vi ger hellre lite extra i dricks till någon som gör som man ska istället för någon som ockrar.

Det blev en ganska het och inte så lång promenad i parken men vi hann med att se en del Waraner på riktigt nära håll och en del var riktigt stora. Dom simmar lojt i värmen i vattendragen eller solar lite slött på kanterna ikring vattnet.

Eftersom vi nu nästan provat dom flesta färdmedlen i Thailand med våra följeslagare så var det dags för en djärv tur med en av Bangkoks många tuktukar, tror vi lyckades få den risigaste också, det började med att grabbarna fick putta igång den, och sen var det dax för konststycket att få in fyra inte helt nätta svennebananer i den. det var inte helt lätt. Sen bar det i väg ut i den galna trafiken, men ingen kommer ihåg en fegis ( den fick även puttas igång efter vi baxat oss ut och betalat.)

Dagens event gick till MBK shoppingcenter. Detta varuhus som man hyser ett slags hatkärlek till, det är så stort så att man nästan inte orkar shoppa något, det blev lite laddsladdar och andra telefonrelaterade prylar, varje inköp är en långdragen process i sig då det ska förhandlas och snicksnackas innan varje genomförd affär. Det är ju socialt och trevligt i sig men ibland vill man bara köpa en sladd liksom.

Kvällarna har vi ägnat åt att mingla runt på ”våran” gata, vi har hängt lite vid hippiebussen och druckit drinkar, vi har också hittat ett mysigt ställe på gatan ”runt hörnet” där man kan få sig en måltid för 50 baht,( Nong Noey )

Affe har nu slutit cirkeln och även testat sötsur sås med fläsk, men den stora happeningen var när han helt otippat och oprovocerat beställde in en Som Tam ( papayasallad ).
Även om det känns som om det var en livstid sen som vi stod på Arlanda i startgroparna så har tiden gått otroligt fort. Nu har vi i allafall vinkat av dom vid rulltrappan upp till säkerhetskontrollen incheckade och klara, längre fick vi inte följa, nu drar vi vidare på nya äventyr. Hej då och ha en safe trip hem Anki och Affe.

Mot människobyn ( Bangkok )

Nu är det slut med ”sanden mellan tårna livet” för våra vänner A&A. Detta avslut ville vi att det skulle svida till lite, nu är det slut på att stryka medhårs. Bästa svidet tyckte vi att vi kunde erbjuda på Lady Luck tattoo, och jäklars vad det sved till. Anki tog det hela seriöst och gick all in med fyra ”gaddningar”på en gång. Affe fegade lite och gjorde en liten.. men ändå  stor i sitt uttryck.
Själv fyllde jag i en gammal som bleknat av för mycket sol och bad, och utökade en annan gammal. Det blev en heldag där innan vi nöjda och glada åkte där ifrån med våra svidande nyförvärv.

Nu siktar vi mot sista delen av resan ( för A&A, vi hänger ju kvar tre veckor till ) vi följer med dom upp till Bangkok, det ingår ju lite i en Thailands resa tycker vi, att få känna av den tryckande värmen, stimmet, avgaserna och pulsen, allt för att känna av skillnaden så mycket som möjligt när man kliver ut i den kalla, krispiga och rena luften på Arlanda.

Det blev minibuss från Lanta till Trang där vi slog ihjäl ett par timmar innan vi klev på nattåget till Bangkok. Vi tycker att det är ett mysigt sätt att resa i Thailand, visst det tar lite tid och är lite skakigt, men å andra sidan tar det tid att flyga också med incheckning och säkerhetskontroller och sånt tjafs. Och det är ju på nåt sätt ändå tid man skulle ha sovit bort.

Det blir lite si och så med sömnen förvisso eftersom det låter en del men ändå lite skönt med att man vaggas till sömns. Vi väljer alltid andra klass för att vi tycker att det är lite roligare att åka i den delade vagnen än att ha en egen kupé’i första klass, vi har provat det också en gång men det var lite kallare och lite tråkigare, standarden var den samma..men man hade eget handfat.

Vi var framme i Bangkok vid 7-tiden på morgonen, och döm om min förvåning så var det en ny station och inte den gamla Hua lamphong ( trodde först vi klivit av fel ). Den nya är gigantisk, känns som att vara på en flygplats, jag har helt missat att det var en ny sedan 2023, men nu vet man det.

Första dagen med våra medresenärer i Bangkok blev det en tur ut på floden och även in i kanalerna. Det blev en längre trip än vi förväntat oss med ett par stopp på ett par ”sevärdheter” och ett par slussningar så vi var rätt möra när vi kom tillbaka.

Väl kamouflerad waran som lapar sol på kanalkanten

Tillbaka på ”vår”gata blev det lite vila innan vi tog en obligatorisk sväng på Khaosan road där vi armbågade oss fram i det kaotiska myllret till tonerna från dom överdimensionerade högtalarna och de eviga försöken att sälja grillade skorpioner och spindlar. Vi hittade till slut en liten lucka mellan ett par barer där vi kunde sätta oss en stund och köpa ”två buckets och betala för en” så nu är det även check på den.

Det blev en riktig rivstart på vår Bangkokvistelse så det är inte utan en viss tillfredställelse som vi kryper ner i vita krispiga lakan och förvånansvärt mjuka sängar ( i Thailands mått mätt ) Det ska bli sjukt skönt att sova, men nu till andra ljud än cikador och Tokayödlornas läten, Nu är det till toner av dunka dunka musik och den eviga trafiken. Same same but different, för tyst är det aldrig i Thailand.

 

Från orkidéer till tussilagos

Oj oj vad Bangkok är förändrat, covid och restriktioner verkar ha slagit hårt mot Änglarnas stad, åtminstone i områdena i och ikring Khaosanarea. Det är väldigt lite folk i rörelse i Bangkokmått mätt, man kan gå obehindrat på trottoarerna utan att kryssa mellan moppar och försäljare, till och med trafiken på gatorna är mindre, många ställen ser tillfälligt stängda ut och andra är stängda och borta för alltid.

Vi tog även en sväng ner på självaste Khaosanroad en kväll, och där har det slagit slint totalt. Där brukar det ju vara rejält högljutt i vanliga fall och galet mycket folk så att det knappt går att ta sig fram kvällar och nätter. Nu är det glest mellan flanörerna, de man fick väja från nu var de såkallade ”inkastarna” som står mitt i gatan och försöker ragga kunder till sina restauranger och barer, dom var fler än flanörerna. Och ljudnivån…jag menar LJUDNIVÅN!!! den var totalt galen. Den var ju crazy före covid, men nu har den gått helt bananas.
Dom har högtalare stora som friggebodar och gör allt för att överösta varandra. Känslan när man går där är helt surrealistisk, det folktomma och den desperata blandningen av 20 olika låtar spelade samtidigt på en obegriplig decibel.

Vi vandrar och vandrar, dom här ovana kropparna som har förflyttat sig på moppe i sex veckor är helt förvirrade, fötterna skriker i flipflopparna. Men det är ju så härligt att gå runt på Bangkoks gator, titta in i små shoppar och kika i alla små matstånd på bakgator och vid floden. Huvudet och ögonen vill mer än benen.

Jag tar gärna en timme vid poolen om dagen, skönt att suga i sig lite sol    ((utan munskydd ) varvat med bad…Rickard solar ju inte så han är antingen ute och går själv eller ligger och googlar i AC:n på rummet under tiden

Vi har börjat tejpa våra fötter som maratonlöpare för att klara av våra strapatser och tuktuk förarna ropar sig hesa efter oss, som dom ser som lätta byten, men ack nej vi ger oss inte så lätt. Det är ju så mycket roligare att gå än att åka, då kan man ju stanna till överallt där man vill,

Vi hade ett litet projekt att hitta en restaurang som jag fått tips om från en annan blogg som enligt den hade ett slags speciellt torkat och friterat fläskkött med en speciell sås. Vi åt det en gång utefter en landsväg i Trat och sen dess har jag letat efter den maträtten var vi än har varit i Thailand, men aldrig hittat den. Så nu skulle det bli av, det blev en 2 km promenad till rätt pir närmast oss vid floden ( Thachangpier ) båtturen kostade 15baht ( under 5 kronor ) till Orientalpier.
Himla mysigt och billigt färdsätt måste jag säga. Sen blev det ytterligare en promenad med hjälp av googlemaps på nästan en kilometer…låter kanske inte som någon maratoninsats, men jag lovar att det var svettigt.

Vi hittade Jacks bar som ligger vid flodkanten i skuggan av det flotta hotellet Shangri-La. Restaurangen ser ganska oansenlig ut med blandade plaststolar och allt väldigt thaistyle.

Fläsket fanns på menyn och lyckan var fullständig. Det var mycket folk på restaurangen och tyvärr tror jag att finhotellet brevid hade trissat upp priserna lite, men det är klart… kan man ta betalt så gör man. Det var lite för dyrt för att vara den typ av ställe, men läget är fint och stämningen mysig så ja ja det är väl så det blir tillslut.

Jag är ändå nöjd med utflykten och det är alltid roligt när man har ett mål när man är ute och turistar. Det blev en båttur tillbaka också, men när vi landade vid vår pir kände vi att det var dags att bekänna färg, tuktuk förarna ska ju också leva, så svettiga, fotömma men nöjda åkte vi hem med stil och kastade oss i poolen.

Vi har nu hittat ett till favvo ställe att äta på, tillräckligt nära hem och tillräckligt långt i från kaoset på Khaosanroad.

En parallellgata till K-road, kanske mer en gränd än en gata, Den heter Saffron, själva köket består närmast av ett par träskivor upplagda på en ställning med plastvepor som färgglatt visar menyn i bilder. På 5 kvm med ett par gasolwokar trollar man fram uppskattningsvis 30 olika maträtter som är supergoda, på samma yta diskas det och förvaras  råvaror i påsar och i en gigantisk frysbox. Och allt detta i blixtens hastighet. Det är inte utan att man blir imponerad, för mig tar det  i snitt en timme att ”trolla”fram en rätt på en induktionshäll. 
Dagarna rullar på snabbt och nu är det dags att lämna för avfärd hemåt, det har varit en lite annorlunda resa för oss den här gången, det blev inte riktigt som vi planerat, lite pga av vädretsmakter men även pga pandemin.

Thailand är sig likt men ändå inte. Det är mycket lugnare än vanligt..vilket är rätt skönt, men samtidigt så sorgligt, man tycker så förtvivlat synd om alla människor som förlorat så mycket, förlorat sina inkomster, förlorat sina verksamheter. Hur ska dom orka börja om från början, och dom som fortfarande är kvar vid sina shoppar, stånd och restauranger hur länge ska dom orka vänta innan folk kommer tillbaka.
Jag vill verkligen på nåt sätt övertyga alla om att det är värt allt krångel med papper och tester…så fort man sätter foten på Thailändsk mark var allt strul glömt. Munskyddskravet funkade bra för det mesta, har nog mest lidit av det i Bangkok..men man får se till att äta eller dricka nåt hela tiden ha ha för då behöver man ju inte ha det på och mat finns det ju fortfarande i varenda gatukorsning så det är ju inget problem.

Och häromdagen ryckte dom av silvertäcket på en av folkabussarna på soi Rambuttri och ställde ut plastpallarna, det var lite som att se vårens första tussilago, lite framtidstro i allafall i den här delen av världen.

Hur det kommer att kännas när vi kommer hem vad det gäller ”framtidstro” får vi väl se med tanke på hur det ser ut, det kanske inte kommer att räcka med tussilagos där, med kriget härjandes hos våra grannländer. Att vårat flyg kommer att ta drygt 13 timmar hem på grund av en ”liten omväg” är i sammanhanget en skitsak, vi har ändå ett hem att åka till.

Som vanligt vill jag tacka alla nya och gamla vänner som vi träffat under dom här varma o goa veckorna och alla ni som varit med oss här på bloggen, nu packar vi ihop och reser hem…och planerar för nästa resa och om vi alla önskar riktigt hårt så kommer det nästa år att vara fritt från pandemier och krig.🙏☮️ PEACE OUT pop gun mai, vi ses igen.

 

 

Hemma bra, men borta bäst?

Upp i ottan..i mitt tycke, för att ta 7 tåget till Bangkok (Thon buri station) en tre timmars resa för 100 baht, fläkt och nerdragna fönster. Bänkarna var stenhårda och galonklädda och trots ”super ventileringen” i tåget så blev det rejält svettigt mot galonet och munskydden, för även här åkte dom på eftersom princip alla hade det.

sen blev det taxi till hotellet 55 baht på taxametern inklusive ett splash med handsprit. Det märktes direkt när vi kom fram till det annars så folktäta Khaosan area att det inte var som det brukar. Det är glest mellan flanörerna, försäljare och tuktukförare sitter o halvsover på sina bänkar.
Min ”spaning”är att Bangkok inte är sig likt.

Vi har gått runt lite och småshoppat lite sånt man vill ha med sig hem…vilket blir mindre o mindre för varje år, det känns ju som om behovet är mättat vad det gäller träelefanter och t-shirts med knasiga tryck.

Efter några timmars häng på rummet så beslöt vi oss för att det lika gärna kunde få bli en ”hemmakväll” fullt ut, det förtar glädjen lite att mingla runt bland folk med det osynliga hotet runtomkring oss. Rickard tog på sig hjälte rollen och gick ut och köpte hamburgare på Burger King som vi åt på rummet, och jag kan ärligt säga att det var åtminstone topp fem det godaste jag ätit på länge…och definitivt det dyraste.

Vi lever lite i själv påtagen karantän här, går endast ut när vi måste….och så gjorde jag en liten utflykt till takpoolen förstås, där var det också ganska tomt och jag lyckades hitta en extra tom hörna, det känns lite som om livet stannat , och vi bara väntar på startsignalen att få åka hem. Allt känns väldigt overkligt även för oss..eller kanske speciellt för oss som levt ett helt ”normalt liv i paradiset”fram tills nu.

Hotellet håller på att sanera, och rummen som blir tomma total städas och desinficeras, det är väl i och för sig av godo och behövs säkert, men det känns lite läskigt. Barer och Restauranger får inte sälja alkohol för att minska sociala sammankomster, dom redan tomma gatorna blir ännu tommare.

När vi tog oss ut för lunch så passade vi på att ta en liten promenad samtidigt som vi provianterade lite för eftermiddagen, vi gick på lite folktomma gator och gränder. Man blir alltid lika förvånad när man tar en liten ”genväg” mellan några huskroppar, vilka vindlande gränder som finns där bakom alla hotell och turistgatan, där bor människor i ett annat universum än det som är vårat..det med tröjförsäljare och drinkvagnar. Där finns också små restauranger, butiker och boenden och det är så smalt så att du enkelt kan ta i väggarna samtidigt med utsträckta händer. Det är som en stad i staden.

Det var väl inte riktigt så här man ville avsluta årets resa precis, det känns lite snopet. Men vad jag sett i tidningar och läst på sociala medier så har det varit  och är det hysteriskt galet i Sverige, och jämfört med det kaoset så har vi haft det underbart och helt fantastiskt, och jag tänker inte låta den här coronaskiten lägga sig som en blöt filt över mina Thailands minnen 2020, nej jag tänker gå tillbaka och titta på bilder och läsa lite själv i ”sarongen” när det blir som värst, så att jag kan få tillbaka känslan och lyckan över att jag återigen fått tillbringa en stor del av den gråaste tristaste årstiden i Sverige i det här underbara landet i stället. Landet där solen nästan alltid skiner, där maten nästan alltid är fantastisk och där nästan alla är glada och varma och som på riktigt känns som mitt andra hem.

I morgonbitti tar vi flyget hem. Och som vanligt vill jag tacka alla er som följt mig/oss här på bloggen och alla er som korsat vår väg och för att ni förgyllt vår resa med er närvaro. Khapun mak kha? ”One love”?

 

 

Vi säger hej då till +35 och sol och hej hej till VÅREN?..☀️

Då har vi liksom kommit till vägens ände, det är vår sista dag och natt i Bangkok, och våran sista dag och natt på årets resa.

Den kändes verkligen oändlig där i början på januari då vi drog iväg med hotet om snökaos i nacken och oron att det skulle bli stopp på E4:an.

Den här resan har varit lite annorlunda än våra tidigare både på gott och ont, den började ju så himla mysigt där på Funky Fish och koh Lanta med våra ”barn”. Jag är så himla lycklig att det blev möjligt.

Efter att dom åkte hem sen så blev det inte bara tomt utan livet fick en extra twist några dagar efter, när denguen slog sig ner som en oinbjuden gäst, denguen som gjorde att drygt en vecka totalt försvann ur mitt medvetande och ytterligare ett par veckor var som något slags jolmigt vakum innan jag kunde känna att knopp och kropp åter var tillbaka och jag kunde delta i livet igen.

Men som alltid har det varit en fantastisk resa, nya platser, gamla bekanta älskade platser, vänner efter vägen, sol, mat och några för oss nya ord i våran ”thaiords-bank”.

Som alltid så avslutar vi i Bangkok, inte så mycket för shoppingen längre, utan mer som en slags förberedelse inför hemfärd..få bort den där ”sanden mellan tårna” lättjan som man dragit på sig, och skärpa till sina sinnen lite.

Ingen moppe att glida runt på längre, nä nu är det fötterna som får jobba, stegräknaren i mobilen som nästan kleggat igen får hosta upp sig och börja jobba igen. Flip flopparna som suttit på fötterna sen avfärd och som tills nu känts som mjuka tofflor, har plötsligt börjat skava och en sjukt irriterande blåsa har placerat sig strategiskt precis vid ”tåpinnen”…kanske även det är ett  steg i själva förberedelsen.

Vi har ägnat dagarna åt att promenera, kryssa oss fram över gatorna men allt som oftast smyger vi in på bakgatorna för att dels få lite skugga och dels för att komma bort från det värsta kaoset. Men det är konstigt att nästan alltid när man just smyger sig in där bakom, så öppnas det upp nya platser med små marknader eller gångar längs någon kanal som man inte visste fanns. Det är lite av ett äventyr eller tv-spel med nya ”levels” och nivårer.

Det är också fantastiskt med transformationen som blir när det blir mörkt, en gatusnutt eller gränd som mest ser ut som en sotig skräpig bortglömd plats. Kan efter mörkrets inbrott bli något helt annat, kanske en lummig mystisk plats med hjälp av någon gatlykta, eller en färgglad uppsluppen plats med musik och små fräsande matvagnar.

Bangkok är verkligen en plats som liksom kryper sig in under skinnet utan att man först märker det. Efter vårat första besök här 2006 så sa vi nog båda två, aldrig mer! Det var bara hemskt och olidligt varmt.

Nu är det så mycket mer, fortfarande olidligt varmt…men det ligger alltid en seveneleven runt hörnet som man kan gå in och svalka sig i, det finns mat som du faktiskt vill äta i varje gathörn, även sånt du inte vill äta förstås, men framför allt du har ett val.

Du kan roa dig i timmar med att bara sitta och titta på folk, det finns allt här, alla sorter och från alla världens hörn, nästan alla är på väg nånstans, vissa har precis kommit. Sent i går kväll satt vi vid ett bord på gatan och plötsligt kommer det en kille med full packning, man ser att han är på väg med bestämda steg, plötsligt stannar han vid killen som säljer lustgas (ja allt kan säljas) och efter lite förhandling om priset får han sin ballong fylld, man ser att han är ett ”lustgasproffs”. När han sugit i sig sin ballong ”just like a pro” så köper han en till!..och ytterligare en till men är inte riktigt nöjd…men ändå vid gott mod, han slår sig ner en stund hos oss och snackar lite resor och lustgas och sånt som man snackar med ”lustgasproffs” om..sen rusar han vidare ut i Bangkoknatten.

Ja som sagt man har aldrig tråkigt om man inte vill…och i värsta fall kan man ju köpa sig lite lustgas.

Det känns alltid lite vemodigt så här i slutet, och kanske lite extra också i och med att jag skriver om det…det blir så svart på vitt att nu är det över för den här gången. Och som alltid vill jag tacka alla er vi har fått hänga med den här resan, som har förgyllt några dagar och kvällar för oss, Taack! ?❤️Jag vill också tacka alla er som följt oss här på bloggen, det är så kul och ger så mycket inspiration❤️?…Nu börjar det låta som ett Oscars tal, det var inte meningen?..kanske bäst att sluta nu med flaggan i topp innan det blir för smetigt.

Men taaaack?❤️

 

 

2 1/2 månad!..10 veckor!..70 dagar! Swish!

Bangkok Bangkok..det är tur att jag gillar Bangkok för det är ju ändå här våra resor slutar varje år, och det gör ju att jag kan tycka det är härligt att vara här ändå annars hade det ju bara känts trist?men det är ju klart att man saknar ”ungarna” och mamma och sånt där…så på något sett i det sorgliga så är det ju ändå bra att få knyta ihop påsen just här i Bangkok❤️.

vi landade på Don Muangs flygplats  och när vi hämtat vår hemmabyggda resväska så tog vi buss A4 som gick precis utanför dörrarna den kostade 50baht p/p och tog oss hela vägen till hotellet i princip, den stannade mittimellan khao San Road och Rambuttri road helt perfekt.

Det har annars blivit mycket promenerande, igår efter lite sol och poolhäng på taket började vi med att ta bussen (35:an) en bit så vi hamnade nästan vid hua lamphongs tågstation, och därifrån gick vi till Lumphini park, vi gjorde ett litet lunch stopp eftervägen för att vila fötterna och få lite svalka av restaurangens fläkt.

Det var en galet varm promenix men ändå härlig, det är så häftigt att se en plats till fots man hinner liksom med att se allt som dyker upp, det blir ju lite trixande i trafiken förstås när man ska korsa vägarna men vi börjar få upp tekniken nu…och efter Ho chi minhs trafikkaos så är Bangkok ingentng?

Lumphinipark är en grön oas i stadens oreda, det är fritt från trafik men har ändå vägar och trottoarer, det är mycket gräsytor, palmer och det finns en konstgjord sjö som på vissa ställen slingrar sig genom parken.

Picnicande ( kan man säga så? ) människor delar naturupplevelsen med djuren som har sökt sig dit såsom hundar sköldpaddor och dom kaxiga waranerna som simmar runt i vattnet och då och då kravlar sig upp för att sola sig. Man kan om man vill hyra små båtar och åka runt med annars så såg vi ingen annan försäljning än några som sålde mat till att mata fiskarna med.

Efter besöket i parken promenerade vi vidare till MBK varuhuset ett måste för oss när vi besöker Bangkok, men det blev ganska dålig utdelning på shopping fronten så vid 21-tiden och drygt 20 000 steg senare ( nästan 1,5 mil ) i flip flop!?? så tog vi en taxi tillbaka till hotellet en tuff men bra dag som avslutades med en sen middag ”hemma på våran gata”.

Idag har vi varit på museum?!..och det var det mest bisarra upplevelsen på länge.

Efter den obligatoriska solboosten på takterrassen så promenerade vi ner till floden och gick längs kajen igenom universitetsområdet till lokalpiren Tha phran chan där klev vi på båten som tog oss till andra sidan floden till Tha Wang Lang pier denna båttur som visserligen var väldigt kort kostade 3,5 baht. ( ca 98 öre )

Precis där vid piren ligger Siriraj hospital som förutom att bedriva sjukvård även inhyser ett, eller snarare två museum. Siriraj medical museum och Bangkok forensic museum, och här i dessa båda kan man skåda de mest bisarra ”föremålen”. Det finns hela mumifierade kroppar av mördare och våldtäktsmän som avrättats, missbildade döda barn i glasbehållare, människor i ”skivor” och helt utskurna nervsystem, det kändes helt surrealistiskt att gå runt där och titta.

En avdelning var avsatt till Tsunamin 2004 med bilder och en filmvisning där sjukhusets chef pratade om insatserna som gjordes.

Det var av förståeliga skäl förbjudet att fotografera inne på museet men Googla gärna Bangkok forensic museum och välj ”bilder” om ni vill kika lite ( med en varning ifall du är kräsmagad? )

Det var en mycket annorlunda upplevelse och det var med blandade känslor vi vandrade ”hem” till hotellet för att vila våra fötter och samla våra tankar inför kvällens gatumingel.

I morgonbitti 05,30 blir vi upphämtade vid vårat hotell för vidare transport till flygplatsen och Sverige. Känns lika konstigt varje gång så länge sen men ändå så plötsligt.

sammanfattningsvis kan jag meddela att det varit väldigt lugnt på kackerlacksfronten denna resa, sammanlagt tre stycken..spindlar också tre och ormar tre så alla goda ting är alltså inte tre men kanske ”a magical nummer”

Så återigen tack alla som velat följa med här inne på bloggen och tack alla ni fantastiska människor vi mött längs vägen. TACK?❤️?

 

 

 

 

 

Bangkok! stekhett, stimmigt, smutsigt, galet, doftande och alldeles alldeles underbart ☀️

imageNär det gäller val av tåg så trodde vi att valet var självklart för oss som har åkt lite tåg i Asien och då framför allt i Thailand. Vårat självklara val var att välja bort AC, efter som vi av erfarenhet vet att det brukar vara galet kallt, speciellt för den som sover i över slafen..och i vårat fall då för Rickard.

Det knepiga i det här valet var dock att tåget utan AC och med fläkt gick vid 13.20 från Trang och skulle då vara framme vid femtiden i Bangkok, medans ”AC-tåget” gick vid 17-tiden och var framme vid sju-åtta vilket lät lite humanare. Vi valde dock det första alternativet , 2:a klass och fläkt.image

Detta val innebar att vi startade vår resa när solen peakade i värme, vilket i sin tur innebar att alla fönster var öppna och fläktarna på fullt spett. Denna kombination ledde i sin tur till en ljudvolym som nog var jämförbar med en sämre rockkonsert och gjorde det i princip omöjligt att ha någon som helst verbal konversation, och hettan mycket påtaglig vädringen till trots. En annan spännande skillnad på tågen vad det gäller komforten var att här hade man bestämt sig för att hålla en konsekvent utrustning gällande toaletter, som här då innebar endast stå toa. Inte helt enkelt att manövrera i den ryckiga framfarten. Nästa gång kommer valet falla på Ac-tåget kylan till trots.image

Efter en svettig och mycket högljudd eftermiddag som följdes av en mindre svettig och mindre högljudd men dock skumpig natt på tåget från Trang kom vi fram i ottan till Bangkok.

Jag hade bokat ett hotell som jag fått erbjudande om till MYCKET reducerat pris som var fyr stjärnigt med pool, enligt bokningssighten skulle det ligga i Khaosan area, men enligt kartan så visste jag redan innan att det  inte stämde, men priset var rimligt för ett pool-hotell.

imageHotellet visade sig vara gigantistkt och väldigt lyxigt med guld, blommsterarrangemang och piccolos i tropikhjälmar. Personligen inte riktigt min grej, känns väldigt fel att glida in där med flipflop, ”beach-kläder” och ryggsäck.

Men Bangkok levererar som alltid, långa promenader med hjälp av telefonens ”karta”, in i kvarter med ändlösa gatustånd med mat och kläder, galna trafikplatser och bostäder allt från plåtskjul längs järnvägsspåret till fastigheter inramade med guldgrindar.image

Vi hann med ett besök till Chatuchak (jatujak) market där vi minglade omkring i några timmar, tycker nog att den blivit lite ”ordentligare” än vad jag minns den för några år sen, inte riktigt lika trång, varm och jyttrig.

Det blev även några timmar på MBK:s varuhus också för lite shopping. Det blir svårare och svårare med åren att shoppa tycker jag det mesta är samma år från år, det känns som om man sett allting för mycket, men lite småplock blir det ju alltid.

imageKvällarna tillbringade vi på soi rambuttri, där vi åt gott och billigt och tittade på folk och bara sög i oss det sista av vår resa.

Vår resa som blev lite kortare och lite annurlunda än vi planerat men i slutändan ändå bra. Nu har nästa resa redan börjat gro..ingen vila ingen ro.

Jag tackar för att ni velat ”följa med” den här gången, jag kommer inom kort uppdatera lite på sidan med dom nya platserna vi besökt och lite annat smått och gott tack o hej för denna gång ❤️