Bangkok

Bangkok 2006-2015

Denna fantastiska stad som man både hatat och älskat.

Vårat första möte 2006 var faktiskt ingen hit, vi åkte med reguljär flyg thaiair via någon resebyrå jag glömt namnet på, och i dealen ingick två nätter i Bangkok på antingen ditresan eller hemresan, vi valde hemresan.

Valet av hotell och område var deras och vi hade aldrig varit i Bangkok tidigare så vi hade såklart ingen åsikt.

Hotellet var skabbigt, men under renovering så jag antar att det är bättre nu, och för oss som då var ”nya” Bangkokresenärer och med tre ungdomar 13,14 och 15 år så kändes allt kaos.

Gatan utanför hotellet var nog 6 filer bred och helt omöjlig att ta sig över om man inte använde sig av gångbroarna som fanns, vi läste förtvivlat kartan men gick konstant vilse.

Nu efteråt har jag förstått att läget tydligen var bra, nära till både tåg och tunnelbana, men det var inget vi reflekterade över då.

68681_10151234397329069_1006513225_nNästa gång -08 tog jag saken i egna händer med hotell bokningen, och tog hjälp av min alltid närvarande rese kompis google.

Googlandet resulterade i vår första kontakt med Khaosan road.

Vi anlände dit mycket tidigt på morgonen, då gatan precis somnat åtminstone nästan.

167120_494624139068_5949634_nDet första som möter oss när vi kliver ut ur taxin är en fet råtta som skräckslaget hoppar åt sidan.

Det är ganska öde, en och annan eftersläntrare från nattens fest lallar runt, och på trottoarkanten sitter någon och plinkar på en gitarr, det är skräpigt och vårat första intryck är väl kanske inte det bästa, våran då 15-åriga dotter, som inte är i sin mest soliga period i livet, utrycker sin avsmak och undrar vad det är för fel på hennes föräldrar som tar sina barn ( då var dom plötsligt barn) till ett sånt gräsligt ställe.

2204_48970799068_7496_nHotellet som jag hade bokat som såg så där pittoreskt och mysigt ut på bilden i bokningssajten, låg långt in i en gränd av det mindre pittoreska slaget.

Rummet utstrålade allt utom mys, men men, en natt skulle man väl stå ut..Trötta efter resan och med lite ”dålig stämning” i gruppen gick vi och vilade ett par timmar för att samla kraft och boosta humören lite.

166299_494623659068_296873_nEfter några timmars vila går vi ut genom ”våran”gränd och tar oss an Khaosan road ännu en gång. Det som möter oss nu är något helt annat, gatan sprudlar av liv och rörelse, massor med semesterglada människor och shopping och små matvagnar, den tidigare så surmulna dottern jublar.//

När kvällen kom på gatan som nu var vår, började festligheterna med musik i varje hörn och högt i tak, och när vi sent på kvällen gick hem till vårt hotell grillades det kackerlackor i gränden, vi hejade glatt på grillmästaren och kände oss riktigt hemma.

Det tidigare omysiga hotellet hade nu blivit vårt hem och allt kändes bara bra.

73309_10151264565049069_1081174639_nDet kändes så bra att vi bestämde oss för att återvända på hemvägen också. Vi lämnade vårat bagage som vi hade köpt på oss från Peking på vägen till Thailand i ett rum för en ringa peng, det skulle vi hämta upp tre veckor senare.

Efter detta första besök på Khaosan så har det blivit många fler, och med det har vi tyvärr även sett gatan förändras genom åren, det som förut bara var namnet på en liten gatsnutt har nu blivit en ”stadsdel”, Khaosan area.

Från att ha varit en mysig och lite stimmig gata med mycket musik och fest, blev det en gata med musik så hög att du inte kunde höra vad den som stod närmast ditt öra sa, och det var vid frukostbuffen!! och gatan var helt oframkomlig pga alla vagnar med mat och shoppingstånd, helt gaalet

Men jag är ändå tacksam över att ha hittat Khaosan road, för den fick mig att älska Bangkok, jag utgick alltid därifrån och hittade andra mysiga gator och gränder, man blir ju liksom ”tuffare”ju fler möten man får med Bangkok, och hur ruffigt det än är på sina ställen så lärde Khaosan mig den där första gången att inte vara rädd, det ser alltid lite värre ut än vad det är vid första anblicken.

Senaste gången 2015 vi besökte Bangkok bestämde vi oss för att inte bo på Khaosan road eftersom vi tyckte att det blivit lite för mycket. Så jag bokade ett hotell på en annan gata i närheten, och ner mot floden, vi tycker ändå om området runtomkring. Så denna gång blev det Rambuttri road.

Också ett jättemysigt promenadvänligt område med mycket små mysiga restauranger med billig och kanongod mat. Det skall också tilläggas att maten på khaosanroad blivit sämre med åren det har blivit mer och mer turistanpassat, rödcurry går mer och mer åt stroganoff hållet, men på dom små haken runt Rambuttri är det forfarande ok även om det är mycket turister där med.

Vi gjorde självklart ett ”studiebesök på Khaosan road och upptäckte att det sen året innan blivit vissa förändringar, ljudvolymen var sänkt och försäljningen och serveringar på själva gatan begränsad till vissa tider, efter kl 21 var det fritt fram då utökades restaurangerna och försäljarna ”slogs” om sina kvadrat metrar igen, musiken höjdes men kom inte riktigt upp till tidigare ljudnivåer.

Vi är inte så mycket för det kulturella, eller det som man kallar kultur, så beskrivningar om guldhuddhor och museer finns det inte så mycket av i mina berättelser, och det är av den enkla anledningen att jag inte varit där (än).

Men det är väl också kultur att äta god och spännande mat ur en plastpåse i en liten gränd eller dricka en öl ur en isfylld plåtmugg tillsammans med några locals?

Men jag har i alla fall åkt på floden :-)..Chao phraya, eller rättare sagt i dess kanaler.

bangkok kopiaFick tips av en thailändare att det var trevligare att åka där än på själva floden där det är ganska vågigt och inte så mycket att se.

Vi fick tag på en longtailbåt från en pir vid amulettmarknaden, där kunde man gå ut och vinka till sig en båt, viktigt är att göra upp om priset innan och berätta vad man vill se.

Att åka in i kanalerna och se thaivillage, en massa små hus byggda ut i vattnet på pålar är en upplevelse och har man tur kan man också få se dom stora ödlorna/lizzards som ligger och lapar sol på någon veranda eller brygga, be chauffören säga till om han ser någon.

bangkokÖverallt där det finns en möjlighet att tjäna pengar så görs det, även här. som ur tomma intet kommer det små båtar med saker till försäljning, det säljs öl och läsk till överpris samt souvernier.

11024278_10152837852914069_4065383430429622280_nJag som alltid känner mig lite skyldig brukar köpa nåt för att visa min välvilja, det känns lite bättre att bli ”lurad” när man blir det med öppna ögon.

Amulettmarknaden är väl värt ett besök, se till att inte missa att gå ”in” i själva marknaden då mycket säljs runt i kring området. Det finns oändligt med små buddha amuletter och figurer som säljs ”skopvis” nästan, och stora fina skulpturer, det finns även en del restauranger längs flodsidan som blir jätteglada över ett besök av några blekfisar.

När det gäller shopping så finns ju typ allt i Bangkok, och shoppingens mittpunkt är väl MBK, detta gigantiska inomhus centrum med kläder,skor, hantverk, elektronik, tingeltangel ja rubbet!, och det mesta är självklart kopior mer eller mindre bra sådana.

Det är pruta som gäller här också, men med glimten i ögat som alltid. ett pris för en…ett bättre för två och så vidare, vissa saker går det inte att pruta på men man kan alltid försöka.

Vill man handla ännu billigare kan man ta sig till t.ex chatuchak som är känt för att vara världens största helgmarknad, garanterat en upplevelse, sjukt stor och allt finns och det ligger som i ”kvarter” http://www.chatuchak.org/map/chattuchakmap.jpg. Det är varmt och jätte mycket folk, ta ej med småbarn det måste vara superlätt att tappa bort nån här.

Det har även kommit ett hyfsat nytt köpcenter som heter Asiatique the riverfront som är delvis utomhus och delvis inomhus här säljs också kopior blandat med riktigt fina saker det känns överhuvudtaget mer exklusivt, jag har fått den känslan att det är mestadels turister från andra delar av asien som shoppar här, finns lite restauranger och barer på området som också känns lite finare.

Sen icke att förglömma så finns ju Bangkoks flaggskepp Siam Paragon det stora exklusiva varuhuset mittemot MBK där säljs allt från Rolex och Ferrari till musikinstrument och ”barnvagnar” till ditt husdjur och allt är äkta vara.

Nu är ju inte jag så himla mycket för lyx i den bemärkelsen egentligen, för mig är lyx att få tillbringa tid i ett varmt och spännande land när snöglobben är som värst här hemma i sverige.

Men om vi nu för en stund hänger oss kvar lite vid lyxen så kan jag berätta att vi nu senast 2015 gjorde ett besök på skybaren sirocco på Lebua hotel.

10393691_10152837854094069_3263634089950071484_nFör mig så känns det lite som en ”once in a lifetime” grej, kanske inte just för priserna, för om man jämför med svenska mått mätt så är det ju inte så dyrt, men med Thailändska så är det hutlöst.

vi tog den billigaste drinken på listan, vet faktiskt inte vad den bestod av men priset var 650 bath styck och det är mer än vi betalar för en middag för två med tillhörande öl.

11050213_10152837853684069_7767173340757334380_nDet blev en Zip in Zip out, med början och slut bakom ett buskage utanför hotellet där vi ”hyrde” acceptabla kläder av en företagsam kvinna, så där stod vi med rumpan bar i skuggan av ett av Bangkoks lyxigaste hotell och bytte om, undrar hur många gånger hisskillen sett dom strassbeklädda högklackade flipflopen som jag hyrde ta hissen upp till 63:de våningen.

11024732_10152837853964069_3935433549324535039_nNågot som jag också lärt mig är att när vi är i Bangkok är det skönt att ha ett hotell med pool, det är inget jag suktar efter annars men just i Bangkok är det nice att ta en liten paus från stimmet och koppla av vid en pool.

Bangkok har ett väl utbyggt tunnelbanesystem samt skytrain och dom ska man absolut nyttja, det är rent och fräscht och tar dig snabbt från punkt A till punkt B.

Till skillnad från taxi som i och för sig är superbilligt om man åker på taxameter, men inte alltid så snabbt, beroende på att trafiken till och från står totalt still.

Man ska alltid försöka få chauffören att köra på taxameter, det är inte alltid helt säkert att dom gör det även fast det står taxameter på taket, kolla alltid innan du kliver in.

Ska du ta en taxi kring området khaosan och rambuttri och andra turisttäta områden är det nästan omöjligt att hitta en som är villig att köra på taxameter. Det kan bli 4-5 gånger så dyrt att ta en taxi på pris än på taxameter.

Bangkok är ett ställe som man oftast lär sig att älska mer för varje gång man är där och har nu blivit ett måste för oss att återkomma till varje resa, det är varmt, smutsigt, stimmigt, och med lukter från hela spektrat från den djupaste avgrunden till himmelska dofter och det är alldeles alldeles underbart..tycker jag.

Hemma bra, men borta bäst?

Upp i ottan..i mitt tycke, för att ta 7 tåget till Bangkok (Thon buri station) en tre timmars resa för 100 baht, fläkt och nerdragna fönster. Bänkarna var stenhårda och galonklädda och trots ”super ventileringen” i tåget så blev det rejält svettigt mot galonet och munskydden, för även här åkte dom på eftersom princip alla hade det.

sen blev det taxi till hotellet 55 baht på taxametern inklusive ett splash med handsprit. Det märktes direkt när vi kom fram till det annars så folktäta Khaosan area att det inte var som det brukar. Det är glest mellan flanörerna, försäljare och tuktukförare sitter o halvsover på sina bänkar.
Min ”spaning”är att Bangkok inte är sig likt.

Vi har gått runt lite och småshoppat lite sånt man vill ha med sig hem…vilket blir mindre o mindre för varje år, det känns ju som om behovet är mättat vad det gäller träelefanter och t-shirts med knasiga tryck.

Efter några timmars häng på rummet så beslöt vi oss för att det lika gärna kunde få bli en ”hemmakväll” fullt ut, det förtar glädjen lite att mingla runt bland folk med det osynliga hotet runtomkring oss. Rickard tog på sig hjälte rollen och gick ut och köpte hamburgare på Burger King som vi åt på rummet, och jag kan ärligt säga att det var åtminstone topp fem det godaste jag ätit på länge…och definitivt det dyraste.

Vi lever lite i själv påtagen karantän här, går endast ut när vi måste….och så gjorde jag en liten utflykt till takpoolen förstås, där var det också ganska tomt och jag lyckades hitta en extra tom hörna, det känns lite som om livet stannat , och vi bara väntar på startsignalen att få åka hem. Allt känns väldigt overkligt även för oss..eller kanske speciellt för oss som levt ett helt ”normalt liv i paradiset”fram tills nu.

Hotellet håller på att sanera, och rummen som blir tomma total städas och desinficeras, det är väl i och för sig av godo och behövs säkert, men det känns lite läskigt. Barer och Restauranger får inte sälja alkohol för att minska sociala sammankomster, dom redan tomma gatorna blir ännu tommare.

När vi tog oss ut för lunch så passade vi på att ta en liten promenad samtidigt som vi provianterade lite för eftermiddagen, vi gick på lite folktomma gator och gränder. Man blir alltid lika förvånad när man tar en liten ”genväg” mellan några huskroppar, vilka vindlande gränder som finns där bakom alla hotell och turistgatan, där bor människor i ett annat universum än det som är vårat..det med tröjförsäljare och drinkvagnar. Där finns också små restauranger, butiker och boenden och det är så smalt så att du enkelt kan ta i väggarna samtidigt med utsträckta händer. Det är som en stad i staden.

Det var väl inte riktigt så här man ville avsluta årets resa precis, det känns lite snopet. Men vad jag sett i tidningar och läst på sociala medier så har det varit  och är det hysteriskt galet i Sverige, och jämfört med det kaoset så har vi haft det underbart och helt fantastiskt, och jag tänker inte låta den här coronaskiten lägga sig som en blöt filt över mina Thailands minnen 2020, nej jag tänker gå tillbaka och titta på bilder och läsa lite själv i ”sarongen” när det blir som värst, så att jag kan få tillbaka känslan och lyckan över att jag återigen fått tillbringa en stor del av den gråaste tristaste årstiden i Sverige i det här underbara landet i stället. Landet där solen nästan alltid skiner, där maten nästan alltid är fantastisk och där nästan alla är glada och varma och som på riktigt känns som mitt andra hem.

I morgonbitti tar vi flyget hem. Och som vanligt vill jag tacka alla er som följt mig/oss här på bloggen och alla er som korsat vår väg och för att ni förgyllt vår resa med er närvaro. Khapun mak kha? ”One love”?

 

 

Vi säger hej då till +35 och sol och hej hej till VÅREN?..☀️

Då har vi liksom kommit till vägens ände, det är vår sista dag och natt i Bangkok, och våran sista dag och natt på årets resa.

Den kändes verkligen oändlig där i början på januari då vi drog iväg med hotet om snökaos i nacken och oron att det skulle bli stopp på E4:an.

Den här resan har varit lite annorlunda än våra tidigare både på gott och ont, den började ju så himla mysigt där på Funky Fish och koh Lanta med våra ”barn”. Jag är så himla lycklig att det blev möjligt.

Efter att dom åkte hem sen så blev det inte bara tomt utan livet fick en extra twist några dagar efter, när denguen slog sig ner som en oinbjuden gäst, denguen som gjorde att drygt en vecka totalt försvann ur mitt medvetande och ytterligare ett par veckor var som något slags jolmigt vakum innan jag kunde känna att knopp och kropp åter var tillbaka och jag kunde delta i livet igen.

Men som alltid har det varit en fantastisk resa, nya platser, gamla bekanta älskade platser, vänner efter vägen, sol, mat och några för oss nya ord i våran ”thaiords-bank”.

Som alltid så avslutar vi i Bangkok, inte så mycket för shoppingen längre, utan mer som en slags förberedelse inför hemfärd..få bort den där ”sanden mellan tårna” lättjan som man dragit på sig, och skärpa till sina sinnen lite.

Ingen moppe att glida runt på längre, nä nu är det fötterna som får jobba, stegräknaren i mobilen som nästan kleggat igen får hosta upp sig och börja jobba igen. Flip flopparna som suttit på fötterna sen avfärd och som tills nu känts som mjuka tofflor, har plötsligt börjat skava och en sjukt irriterande blåsa har placerat sig strategiskt precis vid ”tåpinnen”…kanske även det är ett  steg i själva förberedelsen.

Vi har ägnat dagarna åt att promenera, kryssa oss fram över gatorna men allt som oftast smyger vi in på bakgatorna för att dels få lite skugga och dels för att komma bort från det värsta kaoset. Men det är konstigt att nästan alltid när man just smyger sig in där bakom, så öppnas det upp nya platser med små marknader eller gångar längs någon kanal som man inte visste fanns. Det är lite av ett äventyr eller tv-spel med nya ”levels” och nivårer.

Det är också fantastiskt med transformationen som blir när det blir mörkt, en gatusnutt eller gränd som mest ser ut som en sotig skräpig bortglömd plats. Kan efter mörkrets inbrott bli något helt annat, kanske en lummig mystisk plats med hjälp av någon gatlykta, eller en färgglad uppsluppen plats med musik och små fräsande matvagnar.

Bangkok är verkligen en plats som liksom kryper sig in under skinnet utan att man först märker det. Efter vårat första besök här 2006 så sa vi nog båda två, aldrig mer! Det var bara hemskt och olidligt varmt.

Nu är det så mycket mer, fortfarande olidligt varmt…men det ligger alltid en seveneleven runt hörnet som man kan gå in och svalka sig i, det finns mat som du faktiskt vill äta i varje gathörn, även sånt du inte vill äta förstås, men framför allt du har ett val.

Du kan roa dig i timmar med att bara sitta och titta på folk, det finns allt här, alla sorter och från alla världens hörn, nästan alla är på väg nånstans, vissa har precis kommit. Sent i går kväll satt vi vid ett bord på gatan och plötsligt kommer det en kille med full packning, man ser att han är på väg med bestämda steg, plötsligt stannar han vid killen som säljer lustgas (ja allt kan säljas) och efter lite förhandling om priset får han sin ballong fylld, man ser att han är ett ”lustgasproffs”. När han sugit i sig sin ballong ”just like a pro” så köper han en till!..och ytterligare en till men är inte riktigt nöjd…men ändå vid gott mod, han slår sig ner en stund hos oss och snackar lite resor och lustgas och sånt som man snackar med ”lustgasproffs” om..sen rusar han vidare ut i Bangkoknatten.

Ja som sagt man har aldrig tråkigt om man inte vill…och i värsta fall kan man ju köpa sig lite lustgas.

Det känns alltid lite vemodigt så här i slutet, och kanske lite extra också i och med att jag skriver om det…det blir så svart på vitt att nu är det över för den här gången. Och som alltid vill jag tacka alla er vi har fått hänga med den här resan, som har förgyllt några dagar och kvällar för oss, Taack! ?❤️Jag vill också tacka alla er som följt oss här på bloggen, det är så kul och ger så mycket inspiration❤️?…Nu börjar det låta som ett Oscars tal, det var inte meningen?..kanske bäst att sluta nu med flaggan i topp innan det blir för smetigt.

Men taaaack?❤️

 

 

2 1/2 månad!..10 veckor!..70 dagar! Swish!

Bangkok Bangkok..det är tur att jag gillar Bangkok för det är ju ändå här våra resor slutar varje år, och det gör ju att jag kan tycka det är härligt att vara här ändå annars hade det ju bara känts trist?men det är ju klart att man saknar ”ungarna” och mamma och sånt där…så på något sett i det sorgliga så är det ju ändå bra att få knyta ihop påsen just här i Bangkok❤️.

vi landade på Don Muangs flygplats  och när vi hämtat vår hemmabyggda resväska så tog vi buss A4 som gick precis utanför dörrarna den kostade 50baht p/p och tog oss hela vägen till hotellet i princip, den stannade mittimellan khao San Road och Rambuttri road helt perfekt.

Det har annars blivit mycket promenerande, igår efter lite sol och poolhäng på taket började vi med att ta bussen (35:an) en bit så vi hamnade nästan vid hua lamphongs tågstation, och därifrån gick vi till Lumphini park, vi gjorde ett litet lunch stopp eftervägen för att vila fötterna och få lite svalka av restaurangens fläkt.

Det var en galet varm promenix men ändå härlig, det är så häftigt att se en plats till fots man hinner liksom med att se allt som dyker upp, det blir ju lite trixande i trafiken förstås när man ska korsa vägarna men vi börjar få upp tekniken nu…och efter Ho chi minhs trafikkaos så är Bangkok ingentng?

Lumphinipark är en grön oas i stadens oreda, det är fritt från trafik men har ändå vägar och trottoarer, det är mycket gräsytor, palmer och det finns en konstgjord sjö som på vissa ställen slingrar sig genom parken.

Picnicande ( kan man säga så? ) människor delar naturupplevelsen med djuren som har sökt sig dit såsom hundar sköldpaddor och dom kaxiga waranerna som simmar runt i vattnet och då och då kravlar sig upp för att sola sig. Man kan om man vill hyra små båtar och åka runt med annars så såg vi ingen annan försäljning än några som sålde mat till att mata fiskarna med.

Efter besöket i parken promenerade vi vidare till MBK varuhuset ett måste för oss när vi besöker Bangkok, men det blev ganska dålig utdelning på shopping fronten så vid 21-tiden och drygt 20 000 steg senare ( nästan 1,5 mil ) i flip flop!?? så tog vi en taxi tillbaka till hotellet en tuff men bra dag som avslutades med en sen middag ”hemma på våran gata”.

Idag har vi varit på museum?!..och det var det mest bisarra upplevelsen på länge.

Efter den obligatoriska solboosten på takterrassen så promenerade vi ner till floden och gick längs kajen igenom universitetsområdet till lokalpiren Tha phran chan där klev vi på båten som tog oss till andra sidan floden till Tha Wang Lang pier denna båttur som visserligen var väldigt kort kostade 3,5 baht. ( ca 98 öre )

Precis där vid piren ligger Siriraj hospital som förutom att bedriva sjukvård även inhyser ett, eller snarare två museum. Siriraj medical museum och Bangkok forensic museum, och här i dessa båda kan man skåda de mest bisarra ”föremålen”. Det finns hela mumifierade kroppar av mördare och våldtäktsmän som avrättats, missbildade döda barn i glasbehållare, människor i ”skivor” och helt utskurna nervsystem, det kändes helt surrealistiskt att gå runt där och titta.

En avdelning var avsatt till Tsunamin 2004 med bilder och en filmvisning där sjukhusets chef pratade om insatserna som gjordes.

Det var av förståeliga skäl förbjudet att fotografera inne på museet men Googla gärna Bangkok forensic museum och välj ”bilder” om ni vill kika lite ( med en varning ifall du är kräsmagad? )

Det var en mycket annorlunda upplevelse och det var med blandade känslor vi vandrade ”hem” till hotellet för att vila våra fötter och samla våra tankar inför kvällens gatumingel.

I morgonbitti 05,30 blir vi upphämtade vid vårat hotell för vidare transport till flygplatsen och Sverige. Känns lika konstigt varje gång så länge sen men ändå så plötsligt.

sammanfattningsvis kan jag meddela att det varit väldigt lugnt på kackerlacksfronten denna resa, sammanlagt tre stycken..spindlar också tre och ormar tre så alla goda ting är alltså inte tre men kanske ”a magical nummer”

Så återigen tack alla som velat följa med här inne på bloggen och tack alla ni fantastiska människor vi mött längs vägen. TACK?❤️?

 

 

 

 

 

Bangkok! stekhett, stimmigt, smutsigt, galet, doftande och alldeles alldeles underbart ☀️

imageNär det gäller val av tåg så trodde vi att valet var självklart för oss som har åkt lite tåg i Asien och då framför allt i Thailand. Vårat självklara val var att välja bort AC, efter som vi av erfarenhet vet att det brukar vara galet kallt, speciellt för den som sover i över slafen..och i vårat fall då för Rickard.

Det knepiga i det här valet var dock att tåget utan AC och med fläkt gick vid 13.20 från Trang och skulle då vara framme vid femtiden i Bangkok, medans ”AC-tåget” gick vid 17-tiden och var framme vid sju-åtta vilket lät lite humanare. Vi valde dock det första alternativet , 2:a klass och fläkt.image

Detta val innebar att vi startade vår resa när solen peakade i värme, vilket i sin tur innebar att alla fönster var öppna och fläktarna på fullt spett. Denna kombination ledde i sin tur till en ljudvolym som nog var jämförbar med en sämre rockkonsert och gjorde det i princip omöjligt att ha någon som helst verbal konversation, och hettan mycket påtaglig vädringen till trots. En annan spännande skillnad på tågen vad det gäller komforten var att här hade man bestämt sig för att hålla en konsekvent utrustning gällande toaletter, som här då innebar endast stå toa. Inte helt enkelt att manövrera i den ryckiga framfarten. Nästa gång kommer valet falla på Ac-tåget kylan till trots.image

Efter en svettig och mycket högljudd eftermiddag som följdes av en mindre svettig och mindre högljudd men dock skumpig natt på tåget från Trang kom vi fram i ottan till Bangkok.

Jag hade bokat ett hotell som jag fått erbjudande om till MYCKET reducerat pris som var fyr stjärnigt med pool, enligt bokningssighten skulle det ligga i Khaosan area, men enligt kartan så visste jag redan innan att det  inte stämde, men priset var rimligt för ett pool-hotell.

imageHotellet visade sig vara gigantistkt och väldigt lyxigt med guld, blommsterarrangemang och piccolos i tropikhjälmar. Personligen inte riktigt min grej, känns väldigt fel att glida in där med flipflop, ”beach-kläder” och ryggsäck.

Men Bangkok levererar som alltid, långa promenader med hjälp av telefonens ”karta”, in i kvarter med ändlösa gatustånd med mat och kläder, galna trafikplatser och bostäder allt från plåtskjul längs järnvägsspåret till fastigheter inramade med guldgrindar.image

Vi hann med ett besök till Chatuchak (jatujak) market där vi minglade omkring i några timmar, tycker nog att den blivit lite ”ordentligare” än vad jag minns den för några år sen, inte riktigt lika trång, varm och jyttrig.

Det blev även några timmar på MBK:s varuhus också för lite shopping. Det blir svårare och svårare med åren att shoppa tycker jag det mesta är samma år från år, det känns som om man sett allting för mycket, men lite småplock blir det ju alltid.

imageKvällarna tillbringade vi på soi rambuttri, där vi åt gott och billigt och tittade på folk och bara sög i oss det sista av vår resa.

Vår resa som blev lite kortare och lite annurlunda än vi planerat men i slutändan ändå bra. Nu har nästa resa redan börjat gro..ingen vila ingen ro.

Jag tackar för att ni velat ”följa med” den här gången, jag kommer inom kort uppdatera lite på sidan med dom nya platserna vi besökt och lite annat smått och gott tack o hej för denna gång ❤️