Hemma bra, men borta bäst?


Upp i ottan..i mitt tycke, för att ta 7 tåget till Bangkok (Thon buri station) en tre timmars resa för 100 baht, fläkt och nerdragna fönster. Bänkarna var stenhårda och galonklädda och trots ”super ventileringen” i tåget så blev det rejält svettigt mot galonet och munskydden, för även här åkte dom på eftersom princip alla hade det.

sen blev det taxi till hotellet 55 baht på taxametern inklusive ett splash med handsprit. Det märktes direkt när vi kom fram till det annars så folktäta Khaosan area att det inte var som det brukar. Det är glest mellan flanörerna, försäljare och tuktukförare sitter o halvsover på sina bänkar.
Min ”spaning”är att Bangkok inte är sig likt.

Vi har gått runt lite och småshoppat lite sånt man vill ha med sig hem…vilket blir mindre o mindre för varje år, det känns ju som om behovet är mättat vad det gäller träelefanter och t-shirts med knasiga tryck.

Efter några timmars häng på rummet så beslöt vi oss för att det lika gärna kunde få bli en ”hemmakväll” fullt ut, det förtar glädjen lite att mingla runt bland folk med det osynliga hotet runtomkring oss. Rickard tog på sig hjälte rollen och gick ut och köpte hamburgare på Burger King som vi åt på rummet, och jag kan ärligt säga att det var åtminstone topp fem det godaste jag ätit på länge…och definitivt det dyraste.

Vi lever lite i själv påtagen karantän här, går endast ut när vi måste….och så gjorde jag en liten utflykt till takpoolen förstås, där var det också ganska tomt och jag lyckades hitta en extra tom hörna, det känns lite som om livet stannat , och vi bara väntar på startsignalen att få åka hem. Allt känns väldigt overkligt även för oss..eller kanske speciellt för oss som levt ett helt ”normalt liv i paradiset”fram tills nu.

Hotellet håller på att sanera, och rummen som blir tomma total städas och desinficeras, det är väl i och för sig av godo och behövs säkert, men det känns lite läskigt. Barer och Restauranger får inte sälja alkohol för att minska sociala sammankomster, dom redan tomma gatorna blir ännu tommare.

När vi tog oss ut för lunch så passade vi på att ta en liten promenad samtidigt som vi provianterade lite för eftermiddagen, vi gick på lite folktomma gator och gränder. Man blir alltid lika förvånad när man tar en liten ”genväg” mellan några huskroppar, vilka vindlande gränder som finns där bakom alla hotell och turistgatan, där bor människor i ett annat universum än det som är vårat..det med tröjförsäljare och drinkvagnar. Där finns också små restauranger, butiker och boenden och det är så smalt så att du enkelt kan ta i väggarna samtidigt med utsträckta händer. Det är som en stad i staden.

Det var väl inte riktigt så här man ville avsluta årets resa precis, det känns lite snopet. Men vad jag sett i tidningar och läst på sociala medier så har det varit  och är det hysteriskt galet i Sverige, och jämfört med det kaoset så har vi haft det underbart och helt fantastiskt, och jag tänker inte låta den här coronaskiten lägga sig som en blöt filt över mina Thailands minnen 2020, nej jag tänker gå tillbaka och titta på bilder och läsa lite själv i ”sarongen” när det blir som värst, så att jag kan få tillbaka känslan och lyckan över att jag återigen fått tillbringa en stor del av den gråaste tristaste årstiden i Sverige i det här underbara landet i stället. Landet där solen nästan alltid skiner, där maten nästan alltid är fantastisk och där nästan alla är glada och varma och som på riktigt känns som mitt andra hem.

I morgonbitti tar vi flyget hem. Och som vanligt vill jag tacka alla er som följt mig/oss här på bloggen och alla er som korsat vår väg och för att ni förgyllt vår resa med er närvaro. Khapun mak kha🙏 ”One love”🧡

 

 


4 reaktion på “Hemma bra, men borta bäst?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *