Efter en natt med relativt dålig sömn, av okänd anledning. Så har vi ägnat dagen åt olika mer eller mindre ”viktiga” uppdrag.

Det har fått mig att fundera lite kring livet i allmänhet och oss människor i synnerhet, nu ska jag väl inte dra alla över samma kam som det heter, men jag tycker mig se ett mönster….och där ingår då även vi.

Har man inget speciellt att göra så skapar man sig sysselsättning, man vill ha en uppgift, det kan vara allt från små till stora ting…en slags bucketlist. Och inte en sån som att simma med delfiner utan i mindre skala, den kan även ändras från dag till dag.

Den kan innefatta saker man vill se och uppleva såklart, men också att hitta ett speciellt linne, köpa plåster, hitta en speciell restaurang eller som idag hitta en symaskin…vilket inte borde vara så svårt i ett av världens skräddartätaste länder.

Men det var inte helt lätt ty dessa välklädda killar som står vid trottoarerna är sällan eller aldrig i närheten av en symaskin.

våran ”safetybag” magväskan ? Hade gått sönder och behövde lagas, vilket även igår gav oss ett uppdrag på listan, att hitta en säkerhetsnål….vilket misslyckades och därför gav även denna dag en mening genom att leta efter symaskin med ”förare”, denna dag blev det dock mission complete, väskan är åter hel till en kostnad av ca 15 spänn?? så check på den.

Matriella saker överhuvudtaget kan också få en annan och viktigare betydelse när man som oss lever i en sk kappsäck under några bekymmerslösa månader om året, som i vårat fall har små plastpåsar tydligen fått en viktig roll i våra liv, vi spar dom nogsamt och bär dom med oss, man vet aldrig när dom kommer till användning, kanske i någon framtida sortering i packningen eller för medhavd toapapper…det är alltid bra att ha.

Ett annat fenomen som jag reflekterat över är vår förmåga att alltid ”gå över ån efter vatten” (mycket ordstäv nu va?) vi vill alltid ha nåt annat. Det ligger flera mysiga restauranger i vår direkta närhet, men aldrig att vi går dit, näh det ska vandras till andra änden va byn för att ätas samma mat på en likadan restaurang, och dom som bor på stranden går in till byn på kvällen och dom som bor i byn promenerar ned till strandrestaurangerna för en bit mat.

Men det är kanske det som är själva meningen med livet att vi har ett driv att liksom komma vidare hela tiden, åtminstone en av meningarna om man bortser från alla dom vackra meningarna som kärlek till sin nästa och leva ett så bra liv som möjligt och skapa lycka till sig själv och andra.

Dagarna rusar iväg trots att man hela tiden försöker hejda sig och stanna upp och njuta och leva i nuet. Men det är ju så mycket man vill hinna med speciellt nu när vi fått sällskap av Pelle dels vill vi visa våra favvisar här och sen vill vi ju uppleva nya utflykter.

Vi har i alla fall hunnit med lite av båda. I förrgår letade vi oss fram till ett vattenfall, kanske inte det största, men likväl ett vertikalt vattendrag. Sai Rung waterfall även kallat rainbow waterfall. Vi besökte även ett par för oss nya beacher, ban sak och Happy beach, fantastiskt fint.

Happy beach kommer inom en snar framtid förvandlas till något helt annat dock, där byggs det nämligen ett gigantisk hotellkomplex, mannen som hade den lilla bambu restaurangen där nu berättade att det skulle bli ett Merlin hotell, både stranden och antagligen hans tillvaro kommer att bli något helt annat, samtidigt som man förstår att självklart vill man bygga och utöka för mer arbetstillfällen och mer inkomster så känns det ändå lite sorgligt, det är ju så härligt med dom relativt tomma ändlösa stränderna och dom små bamburestaurangerna.

Igår tog vi en tur till Similian Islands, det är ju som sagt tur ibland när man får påhälsning då gör man ju sånt som vi kanske inte skulle gjort annars. Vi startade tidigt med picup 7.30 utanför vårat guesthouse och sen ingick frukost vid piren innan avfärd.

flipfloppen fick vi lämna i en stor korg på bryggan innan ombordstigning på speedboaten, sen bar det iväg ca trettio blekfisar rätt ut i oceanen ?.

ca 1 1/2 timme senare var det första stoppet, snorkling från båten, så på med grodffötter o mask o snorkel i plurret..som redan var fullt med grodfotsbeklädda entusiaster. Många färgglada stora och små firrar fanns till beskådande. Nästa stop var en landstigning utan dess like typ femtio meter från land barfota (dojjorna var ju beslagtagna ) över ett korallrev smidiga som delfiner tog vi oss till fast mark, iallafall jag och Pelle ? Rickard slog i foten med hjälp av lite ”monstervågor”… Så vill ni honom nåt så har han ”bluetoes” nu ? He he.

dagen fortsatte utan vidare missöden med sol o bad varvat med snorkling precis som utlovat, tyvärr inga sköldpaddor i sikte, kul att ha sett similian, men gaaaalet mycket folk.

Idag blev det också lite äventyr, en moppetur till koh ko khao. Nästan framme vid piren fick Pelle surt betala för sin fåfänga att köra utan hjälm…han skyller på att det är för att dom ändå är så dåliga så att dom inte gör någon nytta…men jag tror han är rädd om frisyren ?. Vips så stod dom där lagens långa arm och håvade in honom och 300 bath.

Med löfte om att hälsa alla mina landsmän i Sverige om att i Thailand är det safety first och hjälm som gäller så fick jag ta detta fina kort på dom?.

Se hur fina och glada vi är med våra hjälmar??

Resten av denna utflykt var efter denna uppläxning finfin med vackra och nästintill folktomma stränder och mysiga små restauranger. Klart.se varnade dock om oväder och när dom första dropparna började komma tänkte vi på vad vi lärt oss ”safety first” och hoppade upp på våra fordon och begav oss hem till fastlandet och vår by.

Lazy house

Väl hemma med mycket ömma mopperumpor men nöjda kan vi nu konstatera att klart.se hade fel…men så länge det blir sol istället för utlovat regn så är dom förlåtna ?☀️Kvällen avslutades sen på favvo haket Lazy house tillsammans med lite kompisar lyssnandes till grymma Gap som även fick lite uppbackning av ”mina” grabbar men framför allt av Pelle ??? Bra dagar!!! ❤️

Ja nu har vi boat in oss ordentligt, fick besök av en kompis härom dagen som ska hänga med oss i 10 dagar.

Dagarna ser dock ut som dom brukar och ska göra här i ”det lätta livet” i khao lak, spartansk frukost på guesthouset, sen upp på moppen och i väg till någon beach. Det blir liksom två upplevelser i en, först själva moppeturen som alltid bjuder på något eftervägen.

Ibland en skock bufflar, ibland en marknad och ibland en felåkning. Och sen då själva beachhänget förståss, lite sol, mat, en promenad och ett par dopp ja jag skulle vilja påstå att det är en rätt bra sammanfattning.

De största besluten fattas ju sen efter att solen gått ned..var själva middagen skall intas.

Gårdagskvällen fick ett mera action liknande avslut då vi efter en mysig kväll på Lazy house hade lyssnat på live music och shitchattat med lite andra kompisar kom hem till vårat guesthouse.

Vår polare per hade påhälsning eller som han själv uttryckte det ”så är man ute en sväng bara, så kommer man hem till ett jävla zoo”…zooet bestod av en liten gecko som bara i sig tydligen va läbbig och en jäkligt feet kackerlacka som när den upptäcktes fick geckoödlan att framstå som söt. Fokus lades självklart på kackerlackan, som verkade bo bakom ac aggregatet.

Vi donerade en liten lampa som kunde riktas mot springan (där den smitit in och gömt sig ) och tröstade Pelle med att nu är det lugnt dom gillar inte ljus. Med dom trösterika orden lämnade vi honom i hans lilla zoo. Det dröjde inte många minuter innan det kom ett sms som berättade att den kackisen inte hade några som helst problem med att vistas i spotlighten…och nu var den död.

Denna kväll avslutades betydligt värdigare med en triss i fotmassage, där låg vi på rad och lät oss skämmas bort med inoljning och knådning, och nu har vi tassat hem på mjuka fötter efter ännu en dag i paradiset, jag känner mig så priviligerad ❤️