Som ni märker så handlar större delen av vår tillvaro om mat, om var och vad vi ska äta. Och nu var det dags för khao soi, en curry baserad soppa från norra delarna av Thailand som jag blivit väldigt förtjust i sen tidigare resor. Det är en rätt som har varit ganska svår att hitta i dom sydligare provinserna men som nu till min stora glädje fått ett uppsving även här. Så efter ett tips från vår kompis Jenny som bor och arbetar dryga halvårsvis på Koh Lanta så bar det i väg på jakt efter Villa Lila som enligt henne serverade en riktigt god soppa.

Den var inte bara god utan dessutom kalasfint designad, men så var det ju ett i våra mått mätt riktigt snofsigt ställe. Vi hade nog aldrig varken hittat dit eller gjort oss besväret att stannat till ens om vi inte fått tipset. Men det var ”mödan”värt.

Dom hade även en riktigt god crispy pork belly med nam jim jaew om man gillar det. Ni som känner vår vän Affe vet att han är inte killen som provar nya rätter, men döm om min förvåning när han helt utan påtryckning beställde in en massamancurry istället för någon av sötsursås varianterna eller omelett som även det är ett av hans safecard, undrens tid är inte förbi.

Nu när jag ändå har förvandlat den här bitvis kanske underhållande bloggen till en medioker matblogg så kan jag ju ändå fortsätta dagens kulinariska resa,

Det blev ett kvällsbesök till en av Sala Dans fiskrestauranger utefter kajen nämligen Lanta Seafood. Även där blev jag lycklig. Först så fick jag välja min firre som låg där på is utanför, det blev en white snapper( för den var minst ) och sen fick jag välja tillagningssätt och ”kryddning” jag passade även på att välja några musslor som dom tillagade enl önskemål, jag valde chilipasta. Oj vad gott det var, Jag kan verkligen bli salig av god mat.

När vi ändå var ute och kvällsminglade så tog vi en tripp och kollade in Lanta’s ”nya”walkingstreet, först en sväng in på den gamla delen som var sorgligt tömd på matvagnar, det stod några få kvar och det kändes lite öde, sen minglade vi upp till den nya, och oj vad stor den blivit…och i mitt tycke omysig, det är klart att den gamla var lite stökig om det var mycket folk och svårt att hitta sittplatser, men den var ändå trevlig, den nya var för upplyst och uppstyrd på ett komersigt sätt. Nu var ju våra magar alldeles proppmätta efter matorgien på Lanta Seafood så vi slog oss aldrig ner, men det kändes faktiskt inte så lockande, vi får väl se om den känns annorlunda vid något senare tillfälle.

Det har som ni märker slunkit ner en och annan räka och ve och fasa även en och annan hamburgare med pommes. Nu tänkte vi att det var dags för våra medresenärer att få besöka en ”riktig” thairestaurang utefter vägen, långt bort från chicken paneng och sötsursås. Och vad passade då bättre än att dom till det såkallade ”kycklingstället”…tror det heter Go Daeng, men är verkligen inte säker.

Det såg lite annorlunda ut än det gjort tidigare när vi varit där så vi hittade nästan inte dit. Dom hade byggt ut en del sen sist, men efter lite snurrande fram och tillbaka så gick det bra.

Här kan man bl.a. få sig en grillad catfish, grillad kyckling, papayasallad och en magisk nudelsoppa och självklart serveras det stickyrice och härlig chillidipp sås ala nam jim jeaw. Tror kanske inte att våra vänner slog volter över menyn, men det funkade. Själv var jag ju som vanligt lyrisk älskar nudelsoppa och sticky rice…men kanske framför allt chilipastan i plastburkarna och dippsåser.

Och med denna sista matrecention lovar jag att jag ska försöka hålla fokus på annat än mat…om det nu inte skulle råka dyka upp nåt vääääldigt extra.

Dagens event blev till att söka upp dr Pad i Sala Dan, Anki har i några dagar haft problem med bett på benen, troligtvis mygg..kanske myror. Och det vill liksom inte ge med sig vi har försökt med det mesta tillgängliga krämer och piller, men det har bara blivit värre istället för bättre. Hon är känslig även hemma i Sverige för insektsbett och har nu både en allergisk reaktion och en infektion.

Så sagt och gjort vi ”moppade” in till stan och in till dr Pad, det är lite skillnad att uppsöka sjukvård i Thailand mot hemma, ingen tidsbokning, ingen väntetid, rätt in bara. Kontroller togs och sen in på en brits, två sjuksköterskor som tvättade såren/betten.

Sen klev läkaren in och hon fick en antibiotika injektion, salva insmord, antibiotikapiller, antihistaminpiller, allergipiller och smärtstillande att ta vid behov alltihopa i en söt liten påse..det hela avrundades med en liten ”present”i form av en reflex med doktorns namn på.
kalaset kostade inte en baht, utan hon uppmanades att kontakta försäkringsbolaget när vi kom hem till bungalowen.

Nu håller vi tummarna för att behandlingen funkar annars blir det tillbaka kaka om två dagar.

Prickiga ben till trots så har vi tröstat oss med lite sol och bad på morgonkvisten innan det blev för varmt att ligga på stranden, fattar att det låter som i-lands problem när man läser om kylan hemma i Sverige, men det går fort att bli bortskämd med sol och värme, idag klev vi huttrande i vattnet jag och Anki, vi tyckte på riktigt att det var kallt och när vi frågade vilken temperatur det var i vattnet så blev svaret 28 grader.
När solen stod som högst tog vi en sväng på mopparna, det blev en lunch efter vägen på en liten restaurang där maten var en fröjd för både smaklökar och ögon, det är så fint att även på den enklaste vägkrogen så läggs så mycket möda och kärlek på att göra maten vacker, den smyckas med både blommor och vackert skurna grönsaker trots att den kostar under femtio kronor. hemma känns det som att det är lyxkrogsbesökarma förunnat att äta instagramsvänlig mat…nu kanske duken drar ner möjligheten för många ”likes” på Instagrams flashigaste matkonton, men jäklar finare morot får man leta efter.

På vägen hem gick vi förbi affären och köpte lite frukt och fika bröd, det blev jackfruit och min favoritbulle, vacuum förpackad vetebulle med grön thaicustard som fyllning, och några slags sockerkaksbullar med nån suspekt fyllning. Jag tycker det är jättekul att prova nya konstiga grejjer när jag hittar nåt i mataffären, ibland är det mindre gott och ibland blir det jackpot, men eftersom det mesta är billigt så vågar man chansa, och för det mesta blir det bra.

Jackfruit mild och söt, ej att förväxlas med durian

Morgonen börjar alltid med mysfrukost på verandan, i min värld lite väl tidigt. Dom andra tre morgonpigga brukar väcka mig vid 8- 8.30 ( med min tillåtelse, så ingen skugga falla över dom ) Vi har ju sen gammalt en rosa brödrost som bor här på Funky Fish när vi inte är här, och nu hade vi ju med oss vår ihopfällbara matchande  vattenkokare, vi har även lite koppar och glas som bor här.

Rickard pinnar i väg varje morgon och köper stekta ägg så att det blir komplett, så mysigt att äta frukost ”hemma” istället för att gå iväg till någon restaurang, och framför allt billigare, frukost är ju orimligt dyrt här i Thailand, kostar ju mer än en middag.

Efter att jag och Anki fått dagens soldos på stranden och ett par dopp i havet så hoppade vi graciöst upp på våra järnhästar och styrde kosan mot Lanta Noi som är ett obligatoriskt utflyktsmål när man är på Lanta. Jag är glad att man hunnit se ön innan den blir exploaterad med hotell och andra aktiviteter, men än så länge är den sig hyfsat lik sen första gången vi åkte dit.

Vi passade även på att äta lunch där på seaview restaurant. Vägarna är i toppskick och trafiken lugn och fin, en riktig fröjd att susa fram på ”moppen” dom hetaste timmarna på dagen. Vägen korsas då och då av apor, hundar och ibland någon tupp som är på vift.

En tur till Phi Phi stod på Affe och Ankis önskelista, så det fick det bli, vi tog en speedboat som även tog oss ut på snorkling.

När vi skulle i vattnet så frågade dom på båten om vi skulle ha flytvästar, och det var vi ju eniga om att det behövdes verkligen inte… vi är ju vuxna och simkunniga. Men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig när man inser vilken sjukt dålig kondition man har. Det var bara att krypa till korset och ”båtkillarna” fick kasta ner flytvästar till oss, lite knöligt att få på sig i vattnet, jag fick inte på mig grensnöret men det gick bra ändå, super mysigt att glida runt och kolla firrar och koraller.

Det blev även en tur till bamboo island med mer sol, bad och snorkling, fantastiskt men mycket folk.

På monkey beach fick vi närkontakt med strandens innevånare. Aporna där kändes väldigt bekväma med att vi var där och brydde sig inte nämnvärt med våran närvaro. Jag har ganska stor respekt för apor eftersom jag upplevt att dom kan vara både fräcka och aggressiva, men vi fick instruktioner om att sakta gå ut i vattnet om dom blev för närgångna men det funkade fint och konfliktfritt.

Vi besökte också Mayabeach på Phi Phi Leh som varit stängd i..jag tror dom sa sju år för att spara koraller och vatten liv. Där fick man inte bada utan endast gå ut till knäna i vattnet, sanslöst vit sand och klart vatten, vi har ju varit där tidigare ( 2001 ) och på den tiden fick man ju åka in i viken med longtail, men nu blev vi avsläppta på motsatt sida och fick gå över ön för att komma dit.

Det blev också ett besök på Phi Phi Don, och även om vi visste att den blivit galet uppbyggd efter tsunamin så blir man lite ledsen när man ser hur sjukt misshandlad den ön är. Borta är alla små bambuhyddor och dom små skjulen i plåt som utgjorde restauranger och shopping. Nu är dom utbytta mot flotta bungalows och affärer, dom sandiga små stigarna har blivit stenlagda promenadvägar. Jag är ändå glad att jag haft möjlighet att få uppleva ett annat Phi Phi än det som är idag, all utveckling är inte till det bättre även om utveckling för det mesta är positivt och det är dit vi ska sträva mot. Men Phi Phi har och kommer alltid att ha en speciell plats i vårat hjärta.

Solen fortsätter att skina på oss, våra skinn har börjat anta olika nyanser av brunrött hos tre av oss…en av oss hoppade orättvist nog över den röda färgskalan och gick direkt på den bruna paletten ( Anki ). Rickard som envisas med att ”skugga” istället för att sola kommer ju ändå ikapp på slutet…inte för att det är en tävling..men ändå orättvist..

vi har gjort lite beachhopping söderut på ön, vi tog oss bort till Kantiang beach, vi var egentligen på väg till Nui bay men var lite för ivriga att stanna så vi missade den, vilket kanske var tur för när vi fortsatte dit så var det väldigt mycket moppar parkerade vid vägen så min gissning är att det var fullt där eftersom den är så liten. Fullt var det verkligen inte på Kantiang några enstaka flanörer och soldyrkare bara. Så där la vi ut våra saronger och intog dagens dos av sol, sand och bad.

Det blev även ett lunchstopp på Khlong Nin, där vi även gjorde lite ”fönstershopping” på Rastababy och in och ut i några affärer längs gatan på jakt efter den perfekta klänningen men jakten fortsätter.

Affe var sugen på ett thaisimkort till telefonen så vi drog vidare till Sala Dan, grabbarna gjorde ”killgrejer” ( simkort o kallingar ) och Anki och jag gjorde ”tjejgrejer” ( dvs fortsatte jakten på klänningen) under dom stekheta taken på marknaden.
Vi unnade oss även varsin vattenmelon shake, alltså så himmelskt gott, för mig som älskar just vattenmelon så är det det ultimata sättet att äta den, den är nästan tomteröd i färgen eftersom den fått mogna i solen och inte den babyrosa färgen man oftast får tag på i sverige, söt men läskande, iskalll och kärnfri..eftersom kärnorna troligtvis är mosade i mixern.

idag blev det lunch/ middag på Funky Fish, måste ändå slå ett slag för deras mat, dom har sjukt många rätter att välja från menyn. Allt från hamburgare, pizza, pasta, indiskt och självklart thai och i princip allt jag provat är gott och vällagat och till bra priser, och allt serveras med ett leende i fantastisk miljö.. och kan intagas både vid bord och på chillakuddar, det finns nåt för alla.

kvällen tillbringade vi på Khlong Dao beach på Boogie bay bar, ett skönt rasta ställe, där man självklart sitter med fötterna i sanden några meter från havet, där får man hela kitet, färgade lampor, reaggiemusik, dricka drinkar i gemensam plasthink ( covid?!?…Näe ) och sköna människor.

Det blev även en promenad på stranden i mörkret, älskar den svarta himlen, stjärnorna och se alla mysiga små restauranger med all belysning, snurrande eldpinnar och facklor, det enda jag saknade var månen, letade febrilt efter den för jag ville visa våra kompisar att till och med månen ser glad ut i Thailand. Jag kommer så väl ihåg när jag upptäckte det första gången och blev så himla förvånad, trodde liksom att månen såg likadan ut överallt, det var någon slags trygghet, att himlen var lika var man än befann sig på jorden, och tyckte att det var så märkligt att man inte fått lära sig det i skolan, att månen här är som en glad mun, istället för en parentes. Det kanske inte är jätteviktigt att veta och lära sig, men jämfört med mycket annat onödigt vetande som ligger och tar plats i hjärnan helt i onödan…som man inte ens har användning för när man spelar TP så hade det ändå varit kul, och kul kan ju aldrig vara fel.

…redovisning av föregående cikada incident kommer här som utlovat, den blev tyvärr inte vräkt utan dräpt. När den nu hade valt att göra sin kamikazeattack mot vårat enda skydd mot  ”utanförvärldens” läbbiga småkryp så fick han en liten lavett av Rickard som han inte riktigt mäktade med. Det slutade med att cikadan fick tillbringa natten under ett glas vilket med facit i hand var helt onödigt. Han hade tyvärr redan avlidit av sina skador. Känsliga läsare varnas, här kommer bildbeviset.

Tändaren för storleksjämförelse, så ni förstår vidden av min skräckupplevelse

Nu har vi efter en båttur anlänt till koh Lanta och installerat oss på Funky Fish. Vädretsmakter är fortfarande med oss och solen steker från en mestadels klarblå himmel. Det har blivit en liten shoppingtur in till Sala Dan och en promenad till ”plastic fantastic” för lite förnödenheter i form av nya flipflop, myggspiraler, en sopkvast, en plastlåda som får tjänstgöra som sängbord och lite andra prylar för att förenkla tillvaron.

Affe har klippt av sig  ”vinterpälsen” och fått en lite somrigare frisyr och har även överraskat oss med att äta något annat än sötsur sås…idag blev det hotplate med räkor, och det passar ju honom lite bättre..han är ju varken söt eller sur. ( kan vara så att jag måste stryka den raden om han läser det jag skrivit )

Även här har vi haft lite djur som stökat runt med oss så nu har vi investerat i ”grodhandskar”. Vi har några väldigt påstridiga amfibier som vill dela dusch och toa med oss, men nu är vi beredda att ta upp fighten. Med fighten menar jag inte att vi ska slåss med dom utan bara vänligt men bestämt flytta dom till utsidan såklart ( cikadan var bara ett tragiskt olycksfall )

Nu har vi hyrt moppar och även fått våra tveksamma och supersnygga hjälmar, så dagens utflykt blev till Oldtown som kanske var det varmaste stället på ön vid den tidpunkten, men jag och Anki. flanerade runt ett tag i hettan medan gubbarna satt i skuggan på något av stans vattenhål. Det blev inte så mycket shopping tyvärr för våran del, jag köpte en påse salt iallafall, för att kunna salta kvällens jordnötter.

Efter lite sol och bad hemma på våran strand så blev det en hyfsat tidig middag. Möra i skinnet av solen, och i rumpan av moppeturen blev det en lugn kväll som dom pensionärer vi är.  Keezboard på våran veranda…kan man ha det bättre?