Kategoriarkiv: Thailand

Vi ger 4,5 av 5 möjliga saronger?☀️(…Hat Yao andra chansen 2019)

Postat av
Svara

Efter den något torftiga och sötsliskiga frukosten var det dags att åka vidare, vi kände att vi kunde Pak Meng nu. Jag måste säga att rumporna är rejält möra nu, man hinner liksom inte ”läka” på en natt.

Men trots klen frulle och ömma kroppar så måste jag ändå säga att denna sträcka mellan Pak Meng och Haad Yao var väl värd besväret. Vi körde långa sträckor längs med fantastiska öde stränder och sanddyner.

Ibland kantades vägen av höga skira träd som bildade skuggiga tunnlar med sina kronor som på vissa ställen såg ut att växa ihop i topparna.

Vi svängde ner vid piren där båtarna går till koh Mook och koh Kradan och åt en glass, vi åkte även ner på Yong Ling beach som visade sig vara en nationalpark, med förvisso tillsynes superfin beach, men priset var 200 baht/pp för att åka in så vi vände när parkvakten kom och skulle casha in avgiften.

Vi åkte istället vidare till Haad Yao. Vi har tidigare gjort en natt i Haad Yao 2016 som inte hör till en av dom bättre upplevelserna vi haft på våra turer, men det har hela tiden känts som om vi missat nåt där…vi gav det inte en riktig chans så vi tänkte att platsen skulle få en revansch.

Denna gång så svängde vi av mot beachen före det stora berget istället för efter, där vi hamnade förra gången.

Nu kom vi rätt ner på stranden mellan två restauranger, stranden var knarrig och len, dock ej vit, snarare ljusbeige, lång och bred, och förvånansvärt ren för att vara en ”natur”strand.

Efter att vi ätit lunch på en av restaurangerna så bestämde vi oss för att stanna. Det fanns två resorter den ena i 1500-2000 baht’s klassen och den andra 900 med AC och 600 med fläkt inkl frukost. Fläktbungalowsen var uthyrda men vi fick byta fjärrkontrollen till AC:n mot en större bordsfläkt så det löste sig och alla blev nöjda.

Omgivningen är läcker, förutom den fantastiska stranden och det fina vattnet så sträcker sig dramatiska bergsformationer skyhögt och rakt upp precis vid vår bungalow och ner mot vattnet, precis som ett vykort med lime stones från Thailand. Och mitt i allt detta bor vi nu, ”fy Fabian” va vi har det bra!

 

 

Pak Meng⛱

Postat av
Svara

Det kändes som om det blev mörkt tidigt i Khlong Phon, den redan ganska trötta byn stängdes så gott som ner efter mörkrets inbrott, seveneleven och några få restauranger lös fortfarande upp gatan.

Vi hittade en restaurang som tillsynes var påväg att stänga men som serverade oss en god middag och sonen i familjen satte sig på moppen och åkte och köpte var sin öl åt oss, när vi mätta och nöjda promenerade hem släcktes dom sista lamporna.

I morse promenixade Rickard iväg till 7/11 och köpte grillad toast och pulverkaffe innan jag vaknade, så vi med hjälp av vattenkokaren i receptionen kunde fixa lite frukost innan vi packade ihop och satte oss på mopparna igen.

Det är ett ganska varierande landskap vi susar igenom, vissa sträckor 3-4 filiga vägar i stekande sol så het att vinden känns som en varmlufts fön. För att vid nästa högersväng förändras till mindre vägar genom skuggande Palm och gummiplatage, där plötsligt vinden är svalkande.

Idag körde vi knappt 5 mil till Pak Meng, strax innan vi nådde målet tog vi lunch efter vägen för att vara rustade Inför letandet efter boende.

Väl framme är det en T-korsning med en lång gata som följer den oändliga stranden, på stranden står små grupper med plastbord, stolar och parasoller, vissa är nog knutna till restaurangerna på andra sidan gatan.

vid piren går båtar, små och stora ut till öar och för snorkling.

Gatan kantas av små restauranger och diverse shoppar som säljer blandade matvaror och typ flipflops, boende finns för mellan 300-1000 baht och det känns som det är en plats som bara väntar på anstormning av besökare, men det är skrämmande få.

Restaurangerna står tomma förutom ägarna som står och ropar välkomna vid vägkanten.

En storsäljare verkar dock vara dom färgglada saft/mjölk dryckerna med tillhörande geléklumpar och smaktillsatser i alla tänkbara färger, vilket också var poppis i Khlong Phon igår, har själv smakat nån beigefärgad med bruna klumpar i tidigare och det var faktiskt inte så illa som det låter.

 

Vi pratar med en rastakille som har kanske gatans enda bar och han säger att efter 19 är det totalt tyst på gatan, på  vägen hem efter vår kvällsmat ser vi dock några turister som sitter vid restauranger, men jag kan nog räkna dom på mina tio fingrar.

Men stranden är lång och folktom och människorna pratsugna.

Och när Rickard går ut en sista sväng för att fylla på vattenförrådet får han en påse med något friterat bröd med tillhörande grön gegga av tanten med sin matvagn utanför på gatan

…hon som kanske inte sålt något de senaste timmarna, hon insisterar att han skall ta emot den och vägrar ta emot några pengar…så nu har vi frukost i morgonbitti som vi redan har insett är en bristvara här.

 

”over and out” från ett overkligt varmt rum utan fönster och med en fläkt som tappert försöker göra ett nästan omöjligt jobb.

-”Välkomna till Thailand”❤️ ( Khlong Phon)

Postat av
Svara

Vid 11-tiden i förmiddags hade vi då äntligen packat ihop våra grejer, lämnat överblivna drickor och strandleksaker till grannarna och vi kunde med nöd o näppe (heter det verkligen så?) stänga våra ryggsäckar och få med allt på moppen.

Det tog ett tag att ta sig över till fastlandet pga köer och färjeturen över från Lanta noi, men det gick bra, 20 baht/pp och 5 baht för moppen.

Lite trist väg att köra från piren tills man kunde svänga höger mot Trang men det gick.

Trots en vätskekontroll/kolla karta/och vila rumpa stopp, så tog vi oss bara 5 mil idag. Helt möra i rumporna trots vår så välpreparerade sadel med vår fina Pingumatta, men vi har ju faktiskt inte bråttom.

Vi har nu slagit läger i en liten ”tätort” som heter Khlong phon som till största del verkar bestå av en lång gata där all happenings är och lite mindre småvägar där det är lite mera soft. Vi har lyckats hitta mat som var överraskande god, trots att Rickard sa till att han inte ville ha koriander i maten…vilket resulterade i att då fick ju inte jag det heller, men å andra sidan får ju han alltid stå ut med is i ölen när jag beställer så vi är väl kvitt då.

Det är en märklig upplevelse att komma till platser som den här, speciellt när vi bara förflyttat oss 5 mil från bananpannkakorna och tuktukarna. Här ropar och hejar människorna på oss, dom som vågar..de andra bara tittar och ler, barnen vinkar och tjoar och vissa kommer fram och tar i hand och presenterar sig och säger välkomna till Thailand. Har jag sagt att jag älskar det här landet?❤️

 

 

Hej då vår Fina Funky Fish Familj ❤️??vi saknar er redan

Postat av
Svara

Det är nu tomt i stugorna?

Nu har vi med sorg i hjärtat vinkat av vår stora familj, tio stycken har nu blivit två.

Fyra stycken har åkt till Bangkok för lite storstadsliv  några dagar och fyra stycken har åkt in till Krabi för att sista natten leva lite lyxigare och för att få nära till flygplatsen och flyget hem till Sverige i morgonbitti.

Igår kväll åt vi en gemensam middag tillsammans på andra sidan gatan på en för året nygammal restaurang ”where else” maten var god och restaurangen mysigt ”thaiig” med drivveds möbler, färgade lampor och annat blingbling.

Jag fattar inte att det redan gått två veckor sen vi kom hit, det har varit utan konkurrens de snabbaste veckorna jag varit med om.

Men det har varit så mysigt att ha dom alla omkring sig i detta vårat andra hem, och jag hoppas och tror att dom haft lika bra som vi.

Nu börjar fas två för oss, idag har vi hyrt oss en moppe, fixat en matta på marknadsaffären som vi har fäst på sadeln för att minimera risken för  babianrumpa.

Ikväll blev det en liten sväng in till Saladan för lite småshopping..hörlurar och läsglasögon..det blev även bli lite plockmat på walkingstreet, och i morgonbitti drar vi iväg från ön med näsorna pekandes söderut.

 

Beachhopping?….?

Postat av
Svara

Det är konstigt att man alltid har något inbyggt driv om att gräset alltid är grönare på andra sidan.

En släng av detta driv gjorde att vi satte oss i en tuktuk och tog oss till Khlong Nin två beacher bort. 

I alla fall 6 st av oss, dom andra fyra hade redan dagen innan fått lite för mycket av beachlivet  och ägnade dagen åt Aloevera och skuggning.

Khlong Nin är ju i och för sig en mysig strand med många sköna strandrestauranger som sträcker ut sig över den långgrunda stranden med hjälp av strandmattor, chillakuddar och parasoller.

Tyvärr kan jag tycka att det är lite svårbadat där på grund av den steniga botten, och som denna dag dessutom hade hjälp av hyfsat höga vågor som gjorde sitt bästa att slå omkull oss när vi kryssade fram som stapplande kalvar i vattenbrynet.

Men vi fick ändå en fin dag och hann även med att hälsa på Lotta och Jenny på Coconutgrove. 

Nu när vi ändå är på gång med sightseeing av Lantas större stränder så tog vi oss en promenad till Khlong Dao det blev bad i det långgrunda varma vattnet och lite ”seriös”solning så nu har baksida lår fått sig en rejäl ”bränna”.

På kvällen blev det lite blandade aktiviteter i form av hyddhäng, partyhäng på Mushroombar och livemusikhäng på Boogie bay bar…ja som ni hör så hänger vi  en del…och vi njuter
..och som extra bonus hade vi besök av en padda som satt och vaktade Rickards ryggsäck när vi kom hem efter vårat nattliga äventyr, ja vad ska man säga…We are Living With the nature?

…det är varmt nu..jätte varmt☀️?

Postat av
1

Dagarna rullar på och vi har nu börjat komma in i den så eftertraktade semesterlunken.

I förrgår hyrde vi en songthaew ( en tvåbänkars picis ) i fem timmar som tog oss på gropiga vägar först till oldtown där vi strosade runt och bedrev lite småshopping innan vi flydde den mördande hettan ut på en av bryggrestaurangerna där vi lunchade.

Efter Lunchen gav vi oss iväg till den lilla beachen Nui Bay för ett dopp, där är sanden vit och silkeslen och den trädbeklädda sluttningen bebodd av apor.

Jag vill inte på något sätt beklaga mig eller ”peta någon i ögat”… men det är galet varmt med en luftfuktighet på 70%. 

Dagen tillbringade vi med ett par timmar på stranden innan vi kravlade oss in i skuggan under tak, vad gör man inte för att få lite bränna :-).

I går kväll fick vi ”gäster” en av ungarnas kusiner med flickvän och ett par vänner till henne kom på besök och vi hade bokat bord för 14 personer i ”våran” restaurang.

Trevlig kväll med god mat som avslutades med lite häng på Grabbarnas veranda och en akut hjälteinsats av Joel, som vänligt men bestämt förpassade en liten men oönskad kackis från Molly o Victor’s badrum…all Respekt till honom?

The Funky Fish Family har landat?☀️?

Postat av
Svara

Efter en sjukt lång resa mestadels beroende av långa väntetider vid immigration och passkontrollen i Krabi, och även lång kö till bilfärjan över till koh Lanta så var vi äntligen framme på Funky Fish där vi bokat fyra bungalows för ett år sen, och tänk att som vanligt funkar allting…en bokning som gjordes lite spontant via en av killarna i restaurangen utan att ett papper skrevs.

Trots att bungalowsen är enkla, sängarna hårda, avsaknad av funktioner på aircondition och mediokra fläktar så somnade vi som barn efter detta vakentids maraton på 31 timmar.

Dagarna har hittills bestått till största del av mat, sol, bad och lite shopping, ibland tillsammans med hela vår stora familj och ibland lite som det blir. Frukost lunch o middag flyter lite ihop precis som det ska göra när lan har semester.

I morgon ska vi göra en liten ”utflykt”, vi har bokat med en kille som ska köra oss runt på ön. Jag inser redan nu att jag kommer att vara lite sämre på uppdateringar på bloggen dom här första veckorna eftersom ”egentid” är är lite av en bristvara i vårat gäng?? men jag njuter och älskar varje minut ”livets liv”.

2 1/2 månad!..10 veckor!..70 dagar! Swish!

Postat av
4

Bangkok Bangkok..det är tur att jag gillar Bangkok för det är ju ändå här våra resor slutar varje år, och det gör ju att jag kan tycka det är härligt att vara här ändå annars hade det ju bara känts trist?men det är ju klart att man saknar ”ungarna” och mamma och sånt där…så på något sett i det sorgliga så är det ju ändå bra att få knyta ihop påsen just här i Bangkok❤️.

vi landade på Don Muangs flygplats  och när vi hämtat vår hemmabyggda resväska så tog vi buss A4 som gick precis utanför dörrarna den kostade 50baht p/p och tog oss hela vägen till hotellet i princip, den stannade mittimellan khao San Road och Rambuttri road helt perfekt.

Det har annars blivit mycket promenerande, igår efter lite sol och poolhäng på taket började vi med att ta bussen (35:an) en bit så vi hamnade nästan vid hua lamphongs tågstation, och därifrån gick vi till Lumphini park, vi gjorde ett litet lunch stopp eftervägen för att vila fötterna och få lite svalka av restaurangens fläkt.

Det var en galet varm promenix men ändå härlig, det är så häftigt att se en plats till fots man hinner liksom med att se allt som dyker upp, det blir ju lite trixande i trafiken förstås när man ska korsa vägarna men vi börjar få upp tekniken nu…och efter Ho chi minhs trafikkaos så är Bangkok ingentng?

Lumphinipark är en grön oas i stadens oreda, det är fritt från trafik men har ändå vägar och trottoarer, det är mycket gräsytor, palmer och det finns en konstgjord sjö som på vissa ställen slingrar sig genom parken.

Picnicande ( kan man säga så? ) människor delar naturupplevelsen med djuren som har sökt sig dit såsom hundar sköldpaddor och dom kaxiga waranerna som simmar runt i vattnet och då och då kravlar sig upp för att sola sig. Man kan om man vill hyra små båtar och åka runt med annars så såg vi ingen annan försäljning än några som sålde mat till att mata fiskarna med.

Efter besöket i parken promenerade vi vidare till MBK varuhuset ett måste för oss när vi besöker Bangkok, men det blev ganska dålig utdelning på shopping fronten så vid 21-tiden och drygt 20 000 steg senare ( nästan 1,5 mil ) i flip flop!?? så tog vi en taxi tillbaka till hotellet en tuff men bra dag som avslutades med en sen middag ”hemma på våran gata”.

Idag har vi varit på museum?!..och det var det mest bisarra upplevelsen på länge.

Efter den obligatoriska solboosten på takterrassen så promenerade vi ner till floden och gick längs kajen igenom universitetsområdet till lokalpiren Tha phran chan där klev vi på båten som tog oss till andra sidan floden till Tha Wang Lang pier denna båttur som visserligen var väldigt kort kostade 3,5 baht. ( ca 98 öre )

Precis där vid piren ligger Siriraj hospital som förutom att bedriva sjukvård även inhyser ett, eller snarare två museum. Siriraj medical museum och Bangkok forensic museum, och här i dessa båda kan man skåda de mest bisarra ”föremålen”. Det finns hela mumifierade kroppar av mördare och våldtäktsmän som avrättats, missbildade döda barn i glasbehållare, människor i ”skivor” och helt utskurna nervsystem, det kändes helt surrealistiskt att gå runt där och titta.

En avdelning var avsatt till Tsunamin 2004 med bilder och en filmvisning där sjukhusets chef pratade om insatserna som gjordes.

Det var av förståeliga skäl förbjudet att fotografera inne på museet men Googla gärna Bangkok forensic museum och välj ”bilder” om ni vill kika lite ( med en varning ifall du är kräsmagad? )

Det var en mycket annorlunda upplevelse och det var med blandade känslor vi vandrade ”hem” till hotellet för att vila våra fötter och samla våra tankar inför kvällens gatumingel.

I morgonbitti 05,30 blir vi upphämtade vid vårat hotell för vidare transport till flygplatsen och Sverige. Känns lika konstigt varje gång så länge sen men ändå så plötsligt.

sammanfattningsvis kan jag meddela att det varit väldigt lugnt på kackerlacksfronten denna resa, sammanlagt tre stycken..spindlar också tre och ormar tre så alla goda ting är alltså inte tre men kanske ”a magical nummer”

Så återigen tack alla som velat följa med här inne på bloggen och tack alla ni fantastiska människor vi mött längs vägen. TACK?❤️?

 

 

 

 

 

Solen går upp i öst och ned i väst

Postat av
Svara

Efter en natt i avloppslukten enades prinsessan och den övervintrade hippien ( och deras man ) om att enough is enough och checkade ut, Det blev en kort flytt dock till ”granngården” mer än dubbelt så dyrt men i detta fall klart värt. Fin bungalow med havsutsikt och spoltoa. Vi bokade först bara en natt eftersom vi hade tänkt åka vidare dagen efter till Khanom, men alla tågbiljetter var slut och bussen verkade för omständig med tre byten och där backade även vi fast vi brukar hävda att resan är målet.

Det blev ett natttåg dagen efter istället, kanske inte heller det bästa valet men tydligen det enda ( är det ens ett val då? ). Vi gillar ju egentligen tåg och kanske speciellt nattågen, men i detta fall ska tåget avgå från Ban Krut 00;30 men är i princip alltid försenat har vi hört, och ankomma Surat Thani typ 06:00 så det känns ju inte som någon hit. Därefter blir det buss och minivan till Khanom..men men det blir då det.

Nu bor vi här i vår fina väldoftande bunge och njuter ett par dar extra istället. Igår kväll var vi hembjudna till ett par kompisar på middag, dom hade varit på marknaden och shoppat loss, det bjöds på hemmakokta räkor, ägg, Kalles kaviar(?!!) sushi, färska vårullar och små korvar på pinne. Mycket trevligt och gott, vi köpte med oss mangostickyrice från ett stånd på vägen dit till efterätt.

Dagen idag har varit lite blandad jag gick ner på stranden och läste lite och Rickard tog en sväng med moppen till ett tempel och kollade lite buddha, tror inte att det var så mycket för den andliga upplevelsen utan mer att det var myrorna i brallorna som var drivkraften.

Efter denna vår unika ”egentid” så åt vi en gemensam lunch på en av strandrestaurangerna som idag tog Phet=spicey till en annan nivå, men så går det när man är kaxig när man beställer,

men vi slurpade i oss maten och innehållet i en ishink som stod på bordet medans endorfinerna dansade rumba ifrån läpparna ner till magmunnen…och jag blir inte förvånad om den dansen kommer att fortsätta ytterligare söderut ?

Vi har nu moppat runt på alla tänkbara småvägar och det är verkligen en trevlig byhåla det här, det är en skön blandning av landsbygd med små grusvägar genom palmskogar och lite bebyggelse här och där, men även lite mer småstadskänsla ala vildawestern style

och ut efter ena sidan löper den oändliga stranden som bitvis har kvaliteer som ett riktigt skolexempel på paradisstrand, medan vissa delar är mer eller mindre skräpiga av drivved och/eller sopor utifrån havet. Men överlag är den också folktom, det är överhuvudtaget inte många turister här, men dom finns och man stöter på dom lite här och där och dom flesta är longstayers eller bofasta.

På andra sidan vägen av den långa stranden ser man stora och mindre stora resorter och många av dom verkar helt övergivna och vissa är bara raserade, det syns att drömmen om de stora turistströmmen har funnits men liksom stannat av innan den ens hunnit börja. Man kan inte låta bli att undra vad det är som gör att vissa orter får all uppmärksamhet och andra inte ens en smula av kakan.

kan det vara så enkelt att stränderna på denna sida saknar solnedgång? att det slår högre att sippa på en paraplydrink och se solen gå ner i havet, än att dricka en kopp kaffe när den stiger upp ur samma vatten? Jag vet inte, men ibland är inte svaren konstigare än så.

Men även om paraplydrinkar i solnedgång är mer Instagramvänligt, och något kaffe i soluppgång kommer jag ändå aldrig hinna upp till, men ändå så gillar vi Ban Krut och det kommer att bli på återseende?

 

Vi tar ett skutt till Ban Krut

Postat av
2

Tåget till Ban Krut från Huai Yang kostade 7 baht/pp ( knappt 2kr ) och då bjöd dom även på en mugg vatten, det var försenat ca 40 minuter men det var enligt ”stinsen” så som det brukar vara. Resan gick i 3:de klass vagn och tog ca 30-40 minuter. Och som sig bör fanns det möjlighet för den sugne att  shoppa loss på stickyrice, färgglada drycker i plastpåse och diverse maträtter, men vi satt nöjda och försökte ha koll igenom fönstret ifall det skulle dyka upp någon station som såg intressant ut som resmål inför kommande resor. Det är alltid spännande att fantisera om de orter man susar förbi och om vad som döljer sig bakom de konstiga och ibland roliga namnen. Jag brukar snabbt skriva ner dom på telefonen så dom finns till hands för senare googling och efterforskning, det är ju precis så som många av våra favoriter har börjat ta form innan första besöket.

Det var någonstans där i ivern som vi nästan lyckades missa vår hållplats, och kastade oss av i sista stund, vi är ju lite bortskämda också när vi är ute och åker på dom här lokaltågen eller bussarna att både chaufförer, konduktörer och ibland även andra medresenärer har lite ”koll” på oss blekfisar, att dom har snappat upp vart vi ska och brukar då vänligt men bestämt putta av oss på rätt ställe. Men inte denna gång utan denna gång var vi snubblande nära att få göra ett spontan besök i någon annan byhåla.

Det blev en mycket god Phad Thai på första bästa mathak innan vi började vår promenad till vårat guesthouse Siripong. Vårt första mission när vi checkat in blev att fixa en moppe, och sedan hitta en Laundry service eftersom vårat redan lilla urval på kläder krympt till det nästintill obefintliga och vi numer kånkar runt på var sin påse smutstvätt.

Nu är lyxen i det fina rummet  på Django homestay i Huai Yang ett minne blott och vi är nu tillbaka till hinktoan och en inte helt förnämlig avloppslukt, men med en tack och lov med välfungerande fläkt.

Det blev en god middag ihop med lite vänner och sedan en nattlig moppetur med fortsatt efterforskning av någonstans att få kläderna tvättade, något som alltid brukar finnas i varenda gathörn annars men som här helt verkar vara utkonkurrerat av så kallade tvättomater, men hur ”ekonomiska” vi än är på våra resor så är det det en lyx jag inte vill göra avkall på..jag vill INTE tvätta själv varken med eller utan tvättomat, det bor tydligen en liten prinsessa i mig också ?.