Kategoriarkiv: Thailand

Gamla vänner och nya beacher??

Postat av
Svara

Nu har vi träffat lite gamla vänner igen som vi har hängt med i några dagar, dom hade ingen ”moppe” så vi har sysselsatt oss i närområdet, det har blivit lite sol, inte så mycket bad men mycket mat o prat. Trevligt med lite avbrott i vår vardag.

Det har även blivit lite tatueringar gjorda nere hos Bamboo Tatto by One. Och Igår kväll var vi alla nerbjudna på BBQ middag nere i byn hos One och hans familj. Dom bullade upp rejält med stora white Snappers, revbenspjäll, fiskkakor, kyckling och en massa grönsaker.

Supergott och jättegulligt gjort, de andra i vårat lilla gäng skulle upp tidigt i morse för vidare färd mot Bangkok så dom smet hem lite tidigare för slutpackning och sömn, jag och Rickard hängde oss kvar lite längre. Det blev mycket prat runt bordet, ackompanjerat av hundar, ungar och blivande kunder som kom förbi, även av musiken ifrån alla barer runt omkring, en mycket trevlig kväll.

Men eftersom vi har lite myror i brallorna och vi nu bott vid Lonley beach i 10 dagar, så har vi ägnat dagen åt att åka runt på moppen för att leta ett nytt boende vid någon annan av koh Changs beacher. Det har i princip tagit hela dagen.

Men det är sånt som inte gör något, det blir ju lite som en resa i resan, vi åker in på småvägar när det tycker upp någon eller stannar till när vi ser någon lockande skylt efter vägen. Kollar lite priser på boende som verkar intressanta eller bara stannar och tar något att dricka eller äta.

Efter några stopp längs vägen bestämde vi oss till slut för att våra sista fem dagar här på ön, ville vi bo strandnära och lite lyxigare än vi gjort tidigare under resan. Vi bestämde oss till slut för Klong Kloi beach som ligger längre söderut på ön och lite öster om fiskebyn Bang Bao och piren.

Vi bokade efter lite prut en finfin bungalow med utsikt mot havet…i och för sig ”seaview via restaurangen”….men ändå. Så i morgonbitti flyttar vi vårat pick o pack för att leva lite ”flash-Packer” liv i fem nätter.

I kväll blev det då sista solnedgången ifrån vår lilla veranda på en bakgata på Lonley beach, och sista kvällen vi somnar till tonerna från weather girl’s gamla slagdänga från 80-talet, ”it’s raining men”…ibland överröstat av club musiken ifrån party gatan, näh i morrn blir det till nya toner.

Lonley beach, inte så lonley..inte så mycket beach, men ändå hemma??

Postat av
Svara

Vi hade ju en tanke på att nu när vi skulle vara på Koh Chang under en ganska lång tid, så skulle vi även prova att bo på lite olika beacher. Men som så många andra gånger under våra resor så gjordes planen om. Man pratar med lite folk efter vägen, tar till sig lite och klurar på vad det är man egentligen vill, och vips så har man bytt spår lite grann.

Vi tog en heldag på white sand igår med moppen, vi strosade runt o kollade lite shopping och hängde på stranden lite. Stranden är som vi i och för sig redan visste fin, men vi som är och har blivit lite vind och vågkänsliga upplevde att det var väldigt höga vågor (allt är ju relativt), men tänkte att det kanske det var överallt idag. Men näh! Gjorde nämligen en vetenskaplig test och ”ringde en vän” som satt vid stranden på koh Lanta och bad honom skicka en bild på nu läget….inga vågor där inte.

Jag hade också fått för mig att WS var mycket längre än den var, liksom oändlig..men näh! Den är lite mer promenadvänlig i mitt tycke, man ser ett slut inom en rimlig tid. Den här dagen hade det tyvärr varit någon form av olje utsläpp så skor och fötter behövde saneras efter hemkomst, men stranden var ändå både vit och beachig.

Whitesand beach

Jag kan tänka mig att whitesand är lite mysigt på kvällarna speciellt på stranden med mycket strandrestauranger och lampor och sånt i alla fall fick man en en känsla av det.

Lonley beach

Vi känner oss dock nöjda med vårat val att stanna på Lonley beach, visserligen är stora delar av stranden inte mycket att hurra för och det är lite ruffigt..

…och ibland kan ljudnivåerna peaka lite väl, men det är ändå mysigt och man behöver ju inte hänga mitt i smeten varje kväll. Det funkar att hänga på sin lilla veranda i skenet från ett levande ljus. Och antingen ta del av andras musik på avstånd, eller sin egna medhavda.

Rutinerade som vi har blivit har vi nu även en dödsarsenal med produkter som håller dom gigantiska getingliknande grejjerna som har fattat tycke för vårat sällskap på behörigt avstånd, myggorna och andra ovälkomna gäster likaså.

 

..otippat att sakna Ola-Conny och Morgan??

Postat av
Svara

Nu har våra vänner lämnat koh Chang och vi är åter ensamma, eller kanske inte ensamma direkt…det är lite skillnad mot de senaste platserna vi besökt, här är det nog folk ute på ”stan” dygnets alla timmar. Det är ett konstant mer eller mindre brus av musik och trafik. Men det är på något sätt både tröttsamt och lite trevligt, utbudet av mat blir ju större och det ligger restauranger överallt.

Vi har mest hängt på kai bae beach dom senaste dagarna, och igår även på ”vår” beach..Lonley beach. Det har varit lite mulet och det har även kommit lite regn. Man känner av att vi kommit in i marsmånad, det är varmt och luftfuktigheten är påträngande hög. Som tur är blir det något bättre under natten, vi sover med öppet fönster och fläkt och det funkar bra. Men ingenting torkar riktigt även om vi hänger ut det på på veranda räcket.

Igår lämnade vi in lite kläder på tvätt och i morse när vi gick och åt frukost såg vi att den hängde på en ställning på andra sidan gatan på tork, känns ju lite lustigt att se sina trosor hänga ute på byn när man går förbi.

Det är ju en lyx att varje dag gå och sätta sig någonstans och beställa det man vill äta och sen bara bli serverad, och jag trodde aldrig att dessa ord skulle komma ur min mun, men hur konstigt det än kanske låter, så saknar jag att bara äta nåt ”hemma”, att slippa gå iväg. Jag kan sakna att bara ligga i soffan och flippa mellan tråkiga kanaler på TV:n..jag saknar till och med Ullared på 5:an och typ bonde söker fru…

Sen vet jag att det räcker med att höra Introt eller släpa hem dom första kassarna från Coop så är jag less och drömmer mig bort igen.

Idag har vi bytt boende även om vi är kvar på samma beacharea så är det ibland skönt att byta miljö. Vi har nu en lite större och ljusare bungalow, men fortfarande med fläkt.

Det har även idag blivit lite strandhäng med sällskap av seriemördare och annat löst folk på läsplattan.

På vägen hem stannade vi och köpte lite färsk ananas och en påse kryddblandning av salt, socker och chili i en av dom locala affärerna som vi avnjöt på verandan, så himla gott med det starksötsalta till den färska frukten, det funkar ju till äpplen eller annan frukt också men denna gång blev det ananas.

 

 

 

Vi anar framtidens Khanom och äter”jättegamla”ägg??

Postat av
Svara

Dagarna och kvällarna flyter på, vi lapar sol och skapar oss små uppdrag och njuter i fulla drag. Vi njuter av vårat fina hus och att få äta frukost ”hemma”. Det blir ju inga jätte frullar med ägg o bacon, men vi gör kaffe och rostat bröd med marmelad och ”plastost”, lite korv och youghurt, en morgon åkte Rickard iväg till bagaren och köpte bagels, han råkade även köpa lite lagrad ost som vi senare lyxade till med lite rött.

Det är mycket tjat om rödvin märker jag, men man får ju sina cravings när man är iväg så här. Vissa har ju hangups på Kalles kaviar och knäckebröd, medan jag får på riktig ost och rödvin.

Det tog några år av resande i Thailand innan jag insåg att det faktiskt finns helt ok rödvin här som inte kostar skjortan och halva slipsen, Mont Clair finns i flera olika prisklasser och dom jag provat har varit överraskande goda, finns även som vitt som också är helt ok i mitt tycke. Skillnaden mot hemma är att här föredrar jag även rödvinet kallt vilket jag inte gör annars.

kvällarna tillbringar vi hos Eid, på hennes restaurang förstås, hon jobbar ju jämt, men blir det lite lugnt emellanåt så sätter hon sig ner hos oss, och vi tragglar oss fram på hennes begränsade engelska och vår ännu mer begränsade thai, men det känns bra ändå och vi trivs i varandras sällskap.

Idag efter frukosten drog vi iväg på moppen till ”grannstaden” Sichon, stor del av vägen var under s.k construction, och inte i bästa skick, ganska kurvigt och branta backar, men med fantastiska vyer ut över havet, beacher, berg och djungel. Tyvärr fick jag inga bilder av vägen eftersom jag hade fullt sjå att hålla tungan rätt i munnen och försöka hänga med på moppen, och de bilder jag har ger inte riktigt rättvisa över vyerna.

Man märker när man är på en plats med få europeiska besökare, människor tjoar och vinkar när vi åker förbi, men det är något vi börjar vänja oss vid nu efter våra moppe resor.

Jag undrar om det kommer att förbli så här…

….eller om det snart är en ny epok i antågande. Det byggs otroligt många nya stora resorter efter stränderna, och flera ser redan klara ut för inflyttning. Men samtidigt så känns det lite som om man redan har försökt det greppet tidigare, det finns redan många resorter som i mina ögon ser tomma ut, men å andra sidan så kanske det är lite fler turister här i år än det har varit tidigare.

Jambay bar&art space Khanom, så mysigt?

Tankarna kring exploatering är verkligen skeva, å ena sidan så hoppas man att det går bra för alla som vågar satsa liv och pengar i sina projekt, och att inte resorterna och restauranger ska stå spöklikt tomma, men å andra sidan vill man ju lite egoistisk att det ska få vara precis så här charmigt och genuint som det är, det är ju därför vi gillar Khanom.

Ikväll har vi varit på lördagsmarknaden inne i byn, den växer för varje år vi är här, jag tycker personligen att den inte är lika bra som den varit, väldigt mycket krimskrams och mindre handgjorda grejjer. Massvis med mat förstås som vi alltid brukar shoppa loss på men i kväll slutade det med att vi hamnade och åt middag hos Eid på hennes restaurang istället.

Jag har länge gått och ”suktat” efter dom där rosa äggen som finns lite här och var i affärer och på restauranger. Dom kallas för centuary eggs och har legat i nån skum blandning i nån månad, själva ägget är svartgrönt inuti, gulan som inte är gul längre, är krämig i konsistensen och vitan..som inte är vit, är typ gelé, tydligen så luktar det som surströmming när man skalar dom, vilket jag inte kände eftersom dom var skalade och lite stekta när jag fick äggen på tallriken tillsammans med phad Pak kapraow. Dom smakade helt ok..men jag kommer nog inte äta dom igen om jag inte blir bjuden..men dom är ju fina att titta på.

Bonusmaterial: jag fick igång tvättmaskinen, så igår lyxade vi med rena underkläder efter duschen?

 

Varma på utsidan och på insidan❤️

Postat av
1

Det blev åter en natt i Surat Thani på samma ställe bakom tågstionen, vi var bara tvungna att gå tillbaka och äta på restaurangen som låg på samma gata.

Vi hade redan sen förra gången bespetsat oss på ett ”flak” med blandade maträtter som vi såg bäras ut, det fanns två storlekar och vi tog den lilla. Det var fisk, kyckling, ägg fläskkött, pommes, pasta, bröd, korv, sallad..jag har säkert glömt något. Allt var super vällagat och gott.

Morgonen efter tog vi en localbuss till den stora busstationen i Surat Thani, där vi fortsatte vår färd till Khanom i minivan.

Under våra resor till Khanom har vi lärt känna lite folk både från Finland, Thailand och svenskar som både är bofasta och säsongsboende.

Och denna gång har vi blivit sååå bortskämda av ett fantastisk svenskt par som är just säsongare, Elisabet och Leffe…jag säger bara wow!

När vi klev av bussen i Khanom så stod dom där och hade fixat en moppe till oss till superpris, och inte nog med det dom erbjöd oss att bo på bottenvåningen i deras fina hus vid stranden. Så himla gulligt…och allt detta toppade dom med att ta oss med till en restaurang på stranden som serverade pizza..rödvin köpte vi hos handlaren och tog med oss själva. En jättemysig dag och kväll.

Så pizza och rödvinsnöjda bor vi nu idetta fina hus med superskön säng, vi har, kylskåp, brödrost, vattenkokare, tillgång till tvättmaskin och hund. Och kommer jag nu bara ihåg vad Elisabet sa om hur man gjorde med tvättmaskinen, ( för idag så åkte dom till Borneo )så har vi snart rena kläder också.

Dagen idag har vi ägnat åt solhäng och bokläsning på verandan och framåt eftermiddagen åkte vi in till byn och hälsade på lite andra kompisar som har restauranger där. Hos Eid och hennes brorsa blev vi bjudna på soltorkade fiskstrimlor och kokta bönor som ”snacks”,

Torkade fiskstrimlor och kokta bönor

Rickard var väl inte överförtjust men jag måste ändå säga att det var inte så illa som de låter, det var lite fishy i början men man vande sig liksom vid smaken och det var ganska salt och gott. Det blev även en sväng till Micki på Dustygecko, Khanoms finaste krog där han serverar typ femstjärnig gourmetmat och är supertrevlig. Det är alltid mysigt att komma till Khanom men den här gången kändes det lite extra varmt i hjärtat.

Längtar efter pizza och ett glas rött..är man tråkig då???

Postat av
Svara

När mörkret fallit i den lilla byhålan Pak Khlong så var det dax att ge sig ut och hitta någonstans att äta, vi insåg redan innan vi gav oss iväg att det kunde vara ett mission impossible. När vi svängde ut på gatan var det totalt becksvart inte ett gatlyse i sikte, man såg lite svaga ljus ifrån hus som låg efter vägen och någon liten eld men annars inget. Men vi svängde ner på en väg som vi visste ledde ner till en pir och en liten strand, på vägen ner så lös det lite här o var och en liten shop som sålde lite matvaror och vatten var öppen.

Dolksvans…lånad bild av Wikipedia

När vi sen kom ner till stranden och piren så såg vi lite lampslingor och nere på stranden fanns stånd som sålde diverse mat, de flesta höll på att packa ihop, men vi gick ner för att titta närmare på utbudet som fanns. Ett stånd sålde dolksvans och ett annat friterade räkakor, bägge hade jag provat innan och jag kan ju ärligt säga att inget av dom tlllhör ”mina bästa”. Damen med räkakorna hade även något annat suspekt friterat som vi till slut förstod var friterade ägg, och i det här läget så framstod det som rena delikatessen, vi köpte hennes sista tallrik.

Vi slog oss ner vid ett bord i sanden, köpte var sin öl och fick en hink med is, tänk att man kan hitta sånt här fredagsmys i en sån här liten liten by, visst det var inte det godaste jag ätit kan jag erkänna men det fyllde ju ändå sitt syfte att mätta hunger. Vi tycker att dolksvans serverat på en strand i mörkret är exotiskt, men strax innan vi lämnade vårat bord för att åka hem i mörkret så kom en tjej fram till oss och ville ta ett foto på oss, allt och alla har, eller är något unikt för någon.

Dagen efter for vi vidare och hann även bli med på någons foto vid frukosten. Vägarna är fina och dom flesta går utefter havet, men vissa sträckor är förbi skogar och plantager med olika palmer, allt från cocospalmer, gummiträd (förstås) och palmoljepalmer (vad dom nu heter)och även stråk av bananträd, mango och papaya.

Målet denna dag var Ban Saphan,  vi snurrade först runt lite inne I staden och stannade på ett ställe för lunch. Efter lite överläggning så bestämde vi oss för att hitta något ställe med pool, inte så mycket för själva poolen i sig utan mer för att försöka jämna ut den galet fula cykelbrännan som vi med tiden lyckats få, och då få möjlighet att sola lite andra kroppsdelar än axlar och knän. Och så blev det, vi hittade ett hotell med pool till bra pris och bestämde oss ganska snart för att stanna i två nätter.

Så det har blivit både solning och lite koll inne i stan. Ban Saphan känns som en typisk mindre thai stad, blandade hus allt mellan gamla trähus, plåtskjul och större moderna byggnader i en salig blandning och försäljningen består av optiker, kläder, bil och moppe grejer och affärer med plastbyttor.

Varje stad värd sitt namn har även någon form av trädgårdspyntsaffär, och jag måste bara hylla deras känsla och entusiasm gällande ”trädgårdstomtar”, dom kan verkligen gå all in när det gäller, det är inte bara nån kitchig rosa flamingo i nån hörna, det finns ALLT.

Stranden är inte mycket att hurra för, den är skräpig och dom stora vågorna river upp sand från botten som färgar vattnet brunt. Man ser inte några som badar på dagarna, men när kvällen kommer strax innan solnedgången kommer det ner några locals. En del plockar musslor, äldre ligger i någon hängmatta och får lite svalka och barn badar och leker på stranden.

Idag har vi börjat vår återresa till chumphon, det blev ett matstopp på vägen på en liten restaurang, en restaurang som i vanlig ordning saknade meny med bokstäver som vi kan förstå, och det är då det är så skönt att ha en maträtt på lut som alla små restauranger har att erbjuda, pad krapraow moo som är med fläsk eller pad krapraow gai som är med kyckling, sen brukar vi spetsa till det med Kai dao också och då får man ett stekt ägg till. Det är finhackat kött, stekt med thaibasilika och chili och serveras med ris och är alltid gott. Denna rätt har räddat oss många gånger efter vägen där det inte finns en paneng eller gröncurry så långt ögat kan nå.

Jag njuter i fulla drag av att äntligen känna mig frisk och inte den här trista gnälliga typen som har tagit över min kropp den sista tiden, livet är härligt igen och jag är i Thailand och på äventyr!

 

Att inte ha moppe..är att gå för långt??‍♀️??‍♂️

Postat av
Svara

Det blev en två timmars tågresa från Surat Thani till Chumpohn igår supersmidigt 100 baht/pp. Vi brukar ta hjälp av kartfunktionen på telefonen för att få lite koll på var och när man ska kliva av, det är verkligen ett lättsamt sätt att resa på om man jämför det jäkla mecket med bussar och minivans, och ännu värre med flyg med säkerhetskontroller och tjafs, bara att kliva på och sen sitter man bra och toa finns om man behöver.

Vår plan var ju att hyra en moppe direkt när vi klev av men det var lättare sagt än gjort, närmaste ställena hade inga och när vi började promenixa in mot staden så hittade vi inga ställen som hyrde ut till ”faranger”.

Vi hade bokat ett hotell lite snabbt när vi klev av tåget för vi hade hittat ett jättefint och billigt med pool för 550 baht inkl frukost, men med tanke på att vi inte hittade någon moppe så var ju det lite förhastat kanske eftersom det låg lite off.

Tuk tuk verkar också vara en bristvara i den här delen av Chumphon, men till slut hittade vi en man som hade en moppe med ”sidovagn” som hade både krycka och gåstol på vagnen, men han lastade ur sin gå gåstol på trottoaren och beredde plats för oss och våra ryggsäckar och körde oss den ganska så långa vägen till vårat resort, när vi försökte betala honom vägrade han att ta emot pengar till en början men tillslut lyckades vi få honom att ta emot 100 baht eftersom vi inte gav oss utan strid.

Resorten är fin och vi har som sagt pool men den ligger långt borta från all ära och redighet, men det kanske är bra för oss att ta det lite lugnt ett par dagar och inte göra nåt annat än att läsa bok och hänga vid poolkanten.

så idag tog Rickard en promenad på 3,8 km i stekande sol medans jag låg vid poolen ( JA vaddåra?… Han gillar ju inte att sola säger han ) och hyrde en moppe vid stationen som dom fått in idag. Så nu har vi åter ett fordon och känner oss inte så strandsatta. Vi tog en sväng in till ”stan” i eftermiddag och åt lite mat och shoppade mango sticky rice och pannkaka i några av vagnarna downtown. Det börjar kännas som om vi är back on track igen.

 

 

✨Grisens år ✨??

Postat av
2

Jaha då har man varit utskriven och utlämnad till ”egenvård” i över ett dygn, känns skönt men märkligt ansvarsfullt. Från att ha varit påpassad typ varannan timme dygnet runt med prover, kontroller och piller till …nada…jo en gedigen påse med påsar med färgglada piller som nu ska portioneras ut på eget bevåg..vilket jag i min tur har delegerat till Rickard.

Första natten i frihet vågade vi oss inte så långt utan checkade in på ett hotell i Trang, det kändes som ett bra första avstamp.

Så efter en lugn natt trots att vi nu firar det kinesiska nyåret, och nu lämnar hundens år till förmån för grisens, så var vi pigga och nyktra när vi satte oss upp på vårat fartvidunder och påbörjade vår resa åter mot krabi och Lanta.

Det blev mycket nöta landsväg idag men det har gått förvånansvärt bra, lite korta stopp för lite mat och glass, matstoppen blir väldigt korta när vi är ute och åker så här, för det första är det inte helt lätt att hitta matställen efter vägen, dom är liksom svår identifierade. Inte ens när man passerat dom är man helt säker. Det är liksom något som verkar vara mer en regel än ett undantag när man är ute och åker så här på landsbygden mellan ”förorterna” eller vad man nu ska kalla det att restauranger lätt kan förväxlas med i princip vilken verksamhet som helst, livsmedelsförsäljning, cykelverkstad, eller bara ”hemmahos”. Och när man sen lyckats identifiera ett matställe så är man inte helt säker på vad det är man beställer så därför safear vi lite där och tar in en portion som vi delar på utifall att det inte riktigt blev det vi hade hoppats på. Detta gör ju att näringsintaget dessa dagar inte är det bästa, så man får liksom förlita sig på de såkallade glasstoppen istället. Där har har vi ju redan gått på dom nitar man kan gå på typ majsglass, durian och bönglass. Magnum är ju lite dyrare men ett säkert kalorikort.

I natt vår andra natt i frihet tillbringar vi i Khlong Phon där vi varit tidigare, men  vi hittade ett nytt färgglatt boende, vi kan vara dom första gästerna, värdfolket såg mer än förvånade ut när vi dök upp och frågade efter rum, det är rent o fräscht…kanske på gränsen till omysigt, men framförallt det verkar myggfritt.

Sist vi var här lyckades vi även ”identifiera” en riktig bamburestaurang, menyn enbart på thai men man kan ju improvisera lite så jag fick in en fantastisk Tom Yum med räkor och Rickard en kyckling med fried basil så vi är mätta o nöjda, I morgon drar vi vidare mot koh Lanta men inte utan att bunkra ordentligt med myggmedel av den bästaste sorten med massor av DEET.

I min lilla lilla värld…

Postat av
1

Äntligen börjar jag se någon form av ljus i tunneln, första gången feberfri på en vecka, tempen har envist hängt sig fast vi 38,6 i flera dagar, fortfarande ingen direkt aptit, men nu har jag skickat ut rickard på brödjakt..jag föreslog pizzabagaren han borde ju kunna fixa en macka till mig med lite mer substans i än disksvamparna som kallas formbröd. Jag börjar bli rejält less på det här nu . Samtidigt som det ska bli sjukt skönt att komma ut härifrån så känns det samtidigt lite läskigt..ska man ut dit bland myggen igen he he.

Äsch så där kan man inte hålla på att tänka då vågar man ju aldrig göra nåt, då kan man ju lika gärna sitta i finkan, det är ju lite så det känns som man gjort den här veckan, isolerad.

Men det börjar bli dags att göra om våra planer och se vart vi tar oss när jag skrivs ut… det kan ju faktiskt bli i morrn redan om febern håller sig i chack.

Känns lite märkligt ändå att gå från dropp, 30 piller om dan o så bara rätt ut i vida världen och bara vara sig själv. Det kanske blir så att vi stannar nån natt i Trang på nåt hotell och känner oss för lite innan vi vågar oss ut på egna ben.

Den där mackan jag efterlyste blev så klart ingen macka utan en ostdrypande panpizza, kanske inte det bästa valet när man inte ätit på en vecka, lyckades dock pilla i mig en slice och det var ju bra det.

Mitt i allt annat elände så ha jag tydligen hostat sönder nånting inuti så att det uppstått nån blödning och här lämnar vi inget åt slumpen utan idag fick jag mig en åktur runt detta über fina sjukhus för att göra ett ultraljud, som skall följas upp i morgon.

Ja det verkar som om min ”resevärld” har krymt en del den senaste veckan allt kretsar kring det egna jaget, vad kan jag tänka mig att stoppa i munnen och svälja förutom alla mediciner, hur ska jag orka duscha?, be om hjälp varje gång jag ska på toa, och idag har Rickard ägnat timmar åt att trassla ut mitt smutsiga svettiga hår, för att sen hjälpa mig att tvätta det och kamma igen. Jag Jag Jag.

Han kan han min man när han vill….nåt han inte kunde var att köpa fikabröd till kvällskaffet, nöjd o belåten kommer han upp på rummet med en påse bulllar, och jag är ju i ett litet känsligt läge för mat just nu, så det var inte helt lyckat när jag greppar första bullen och ser en liten korvstump stirra tillbaka på mig men som sagt allt kan ju inte bara bli rätt.

just ja..glömde jag säga att jag inte fått borsta tänderna på en vecka också …

Semester i pausläge ⏸???‍⚕️??

Postat av
2

Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig, och det svåra i det är nog att bara acceptera det, även om det känns surt och eländigt, och på nåt sätt försöka tänka om och liksom styra om sina planer och hoppas på att det blir bra ändå i slut ändan.

Det som hände nu var att på lördagen så kände jag mig lite risig hela dagen. Men på natten bröt helvetesfebern ut, och huvudvärk. Planen var ju i och för sig att checka ut på söndagen men inte det här tempot. Rickard fick packa allt (hoppas han fått med allt), vi fick hjälp av en man på resorten som körde mig och vår packning till till närmaste sjukhus i Kanthang, och Rickard efter på vår moppe, resan tog ca en halv timme. Jag låg mest o skakade i baksätet. Jag fick lite mediciner och efter lite dividerande så bestämdes det att jag skull flyttas till ett annat sjukhus i Trang istället som är ett privatsjukhus, det skulle fungera bättre med försäkringen och sånt. Jag personligen brydde mig inte om vad som gjordes jag låg mest där och skakade och sprattlade på min brits.

Men sagt och gjort ambulans påkallades jag och packning in i bilen, på med blåljusen, och stackars Rickard fick nöjet att se hur fort moppen gick eftersom han hängde med bakom.

Väl framme togs tester och jag fick dropp o piller o sprutor och allt man kan tänkas pilla i en stackar sjukling, tempen visade konstant på 39,9 och provet visade på Dengue feber. De första dagarna orkade jag knappt stå på benen. Nu har jag legat här i fem dagar och även om jag mår tusen gånger bättre nu än i början så känns det långt kvar till tillfrisknande.

Tänk att en sån liten myggkrake kan förstöra så mycket, har ju inte ens märkt att jag blivit stucken, inte ens sett nått myggbett.

Utanför på parkeringen står vår vän moppen och klurar på vad som egentligen hände.

Efter att inte ha ätit något sen i lördags kväll så fick jag plötsligt cravings efter en Big Mac & co, och började googla om det fanns mc Donalds i Trang, och döm om min förvåning tillika glädje när jag hittade en sida som påstod just det. Så Rickard ut till systrarna för att få närmaste väg beskrivning. Men dom bara garvade och sa att nä nä det finns inte, vi visade dom annonsen som blev bedömd som fejk..FEJK vem gör så ens, cravingen tog i allafall slut där och då.

Min sammanfattande upplevelse av Dengue feber än så länge är, att det nog är bland det jävligaste jag varit med so far….

så mitt råd till er andra är ”lets be careful out there” spraya, kräma, elda o spraya igen.