Ranong

Postat 19 augusti, 2015 av Åsa Ekfeldt

Svara

Ranong 2014, 2015

Till ranong kan man ta sig både med inrikesflyg från Bangkok för billig peng, och med buss från både Bangkok eller om man kommer nerifrån landet.

Anledningen till att man besöker Ranong är oftast att man är på väg någon annanstans till tex. koh phayam eller koh Chang (väst) eller kanske måste göra ett sk visarun till Burma.

Första gången vi var där var 2014 och vi stannade bara en natt då på vår väg till Koh Phayam.

Det var en ganska typisk mindre thaistad, ganska mycket trafik, lite restauranger och affärer som sålde plastbunkar, husgeråd och sopborstar typ.

När vi kom dit andra gången ett år senare kändes det som om det hänt jätte mycket.

Mer affärer, fler restauranger och massor med folk, men fortfarande inte jätte turistigt.

Redan första gången där råkade vi stöta ihop med mr Pon http://www.ponplace-ranong.com/

Han driver en ”håliväggen” ställe i Ranong, där kan man få hjälp med allt, till och med en bit mat om du är hungrig eller en kall öl.

han driver taxi rörelse och ordnar med båtbiljetter till öarna runtikring, bokar boende om du önskar, bussresor eller flyg. Så ett tips är att söka upp honom om ni behöver hjälp med logistiken när ni är där.

Senast vi var där 2015 så stannade vi i 3 nätter så vi hann göra stan lite, det finns inte jättemycket i själva stan att se, det fanns en marknad som var lite kul att mingla runt på där det såldes allt, mat, blommor, prylar och kläder och på kvällarna fanns det ett ganska stort utbud av restauranger.

Men har ni tid så kan man helt klart offra en extra dag där innan man ska dra vidare…tre var lite mycket 🙂

Phuket

Postat 19 augusti, 2015 av Åsa Ekfeldt

Svara

Phuket 2001 2004 2006

Phuket var vår första bekantskap med thailand, vi hade bokat en två veckors charterresa till Kamala i Phuket, vårat hotell låg inte på stranden utan en bit upp men var fantastiskt stort och fint tyckte vi, kamala bay garden hette det och hade en fantastisk pool, vi stortrivdes.

På promenad avstånd låg stranden lång och fin och i princip folktom.

En lite längre promenad tog oss till Kamala village som var en mysig liten by med lite restauranger och sparsam shopping.

Vi gjorde dagsutflykter till när liggande Beacher som Kata, Karon och Patongbeach.

Patong var den stökigaste av dom tre, med solstolar och mycket båtar i vattnet, mycket kommers i byn/staden och man kunde redan då se gator där barer var lika med prostitution, men det var inte på något sätt att man kände sig obekväm konstigt nog.

När vi någon gång av misstag råkade förirra oss in på för oss ”fel”gata, blev vi vänligt men bestämt upplysta om att vi skulle vända om med barnen.

Även om Patong då var mycket lugnare än vad det är idag så var det ändå ett ställe vi inte var så förtjusta i, det funkade att åka dit på eftermiddagen för lite shopping men vi skulle inte kunnat tänkt oss att bo där.

Karon beach bodde vi på ett par nätter vid jul 2004 och vi trivdes rätt bra där, det var liksom lite mer happenings där för ungarna och sånt var ju viktigt för oss då, (vi lämnade Phuket/karon på juldagen för Phiphi island)

Stranden var fin och med ett fåtal solstolar och parasoller, shoppingen var bra och det fanns då i alla fall en slags inomhus marknad med försäljning av t-shirts och allt sånt som brukar finnas.

2006 gjorde vi bland annat ett stopp på några dagar på Kata beach det var våran första resa tillbaka till Thailand efter tsunamin och vi var väl inte riktigt som vi brukade utan vi var nog lite försiktigare överhuvudtaget och stämningen var rätt låg till att börja med. /

Men trots det så tror jag att vi gillade kata ganska bra, den kändes något mindre den stranden och den byn än dom andra, inte så mycket mer än en shoppinggata ovanför stranden, men det var då.

Det finns även en lite större stad på Phuket som kan vara värd ett besök, Phuket town, avstånden är ju inte så stora så man kan ju passa på att se så mycket som möjligt när man ändå är där.

Det har ju gått några år nu sen vi var på Phuket senast och ärligt talat så kommer jag nog inte att återvända, det var mycket då och vad jag hört så är det alldeles för mycket nu.

Det är lite sorgligt för det var ju ändå här allting började när vi förälskade oss i Thailand och dess innevånare, så en liten blygsam plats i mitt hjärta måste jag nog trots allt reservera för Phuket, men jag vill nog minnas det lite som det var, det får räcka så.

Pattaya

Postat 19 augusti, 2015 av Åsa Ekfeldt

Svara

Pattaya 2013

Jaha vad ska man säga.. då har man hållit på att fnysa o ojja sig om Pattaya i flera år utan att överhuvud taget satt sin fot där, men nu skulle det bli ändring på det, jag vill ha på fötterna när jag pratar om nåt.

Vi hade nån vecka kvar innan vi skulle till Bangkok för vidare färd hem.

Vi anlände ganska sent på kvällen vill jag minnas och blev avsläppta efter vägen vid någon bensinmack och vi började gå åt det håll som såg ut att ha mest bebyggelse, vi hade verkligen hamnat i utkanten av vad som borde vara Pattaya.

Det dyker upp lite hotell och guesthouse när vi går runt i väldigt folktomma kvarter, men antingen är det stängt eller fullt.

Det vi tillslut hittar är ett hotell som vi redan innan ser att det är way off vår budget, men det känns som om valen är få och klockan sen så det fick bli detta i våra ögon lyxhotell tror det kostade 2000 bath/rum, vi checkar in och än så länge har vi inte sett en skymt av det beryktade Pattaya.

När morgonen kommer och vi ätit frukost så bestämmer vi att ”ungarna” får stanna vid poolen (nån ska väl nyttja detta fina hotell) och jag o mannen börjar gå för att hitta något billigare och liksom ”hitta” staden.

I början av vår promenad ner mot vad vi tror är vattenhållet, ser Pattaya ut som vilken thaistad som helst, små affärer som säljer diversegrejjer, lite mathak blandat med moppeverkstäder.

Det är först när vi kommer ner till vad man skulle kunna kalla strandgatan (om man nu skulle ha kunnat se stranden) som Pattaya lever upp till sitt rykte, i allafall synbart, det har säkert funnits innan också men lite mer i skymundan.

Nu däremot finns inget som är i nån skymundan..nu skyltas det med tjejer på varenda barskylt och det är nog få barer som har färre än 8 strippstänger, av stranden som enl google ska vara en av thailands finaste syns inte en skymt, barerna är liksom byggda på pålar ut över vattnet.

Vi inser att här går det ju överhuvudtaget inte att bo, ingen tillgång till stranden och var vill man ens gå ut efter mörkrets inbrott?, inte för att jag på något sätt skulle vara rädd det är jag sällan eller aldrig i Thailand men det skulle bara kännas äckligt, pinsamt och felplacerat.

Vi måste ju ta oss någon annanstans, nu hade vi sett färdigt och nu är åsikten om Pattaya min egen och ingen annans, Pattaya är inte bra!.

När vi stod där och såg villrådiga ut kom det fram en man och frågade om vi behövde hjälp och vad vi letade efter.

Vi förklarade att vi ville till nånstans där vi kunde bo och kanske få lite strand.

Han tipsade då om Jomtien det är dit alla åker för att sola och bada.

Vi haffade en taxi och gjorde en deal med chauffören om att till ett förutbestämt pris köra oss till Jomtien vänta tills vi hittat ett boende, köra oss tillbaka till Pattaya och hämta ungarna (som legat o gottat sig vid poolen hela dan) och sen åter tillbaka med oss alla till Jomtien.

Nakhon Phanom

Postat 19 augusti, 2015 av Åsa Ekfeldt

Svara

Nakhon Phanom 2014

Nakhon Phanom ligger i nordöstra Thailand och har Mekongfloden som en naturlig gräns mot Laos.

Anledningen till att vi hamnade just där var egentligen att vi skulle hälsa på vänner i närliggande Ban Phaeng och efter som flyget gick till Nakhon så beslöt vi att stanna ett par nätter och ”göra stan”.

Vi kom dit i mitten av januari och jag kan säga att det var riktigt kallt, mitt på dagen när solen sken som mest kunde det kännas lite varmt ungefär som i sverige när den första vårsolen kommer, men nattetid var det ca 10 grader bara.

Staden är en lite mindre halvsömmnig stad med blandad bebyggelse, inga eller få turister vilket då innebär låga priser och ett helt annat utbud vad det gäller shopping, själv tycker jag det är jättekul att komma till dom här ställena som är lite mer Thailand, även om jag älskar öarna och många av dom vanliga resmålen, så är det lite härligt att få mixen av bägge typer av upplevelser.

Längs Mekongfloden fanns en strandpromenad och det kändes faktiskt lite kul att gå där och flanera och se Laos skymta på andra sidan, IMG_3793_1024 tyvärr blev det inte så denna gång att vi tog oss ut på vattnet och över till Laos, det får bli en annan gång. Och då kommer jag att kolla upp vädret innan eller komma bättre rustad med kläder som står pall för en ”frostnatt”.

Mae Phim

Postat 19 augusti, 2015 av Åsa Ekfeldt

Svara

Mae Phim 2014

Till Mae Phim tog vi oss med songthaew från Ban Phe (efter att vi varit på koh Samet), det är en slags lokalbuss som ser ut som en jättestor tuk tuk, den stannar när man vinkar på den och man berättar för chauffören vart man ska..sen hoppar man på där bak.

Det kan vara rejält trångt ibland, sen vill det ju till att man vet åt vilket håll man ska från början men vi frågade oss fram, kostnaden brukar aldrig hamna över 100 bath.

Att vi ville till Mae Phim från början var för att det var ett sånt där ställe som google lyckades skaka fram till mig.

Väl på ”bussen”bar det av och vi visste faktiskt inte alls var vi skulle plinga för avstigning eller om den bara stannade när vi skulle av, eller hur vi skulle veta när det var rätt ställe den stannat på.

Det vi visste var att det var hyfsat långt så vi hade lite tid på oss att se hur andra gjorde som hoppade av och på efter vägen.

Det är bara vi och en thaitjej kvar när hon tittar lite frågande på oss och undrar vart vi ska medan bilen rullar på. Jag svarar Mae Phim och det visar sig då att vi är framme, jag plingar och ett tu tre så står vi där på trottoaren med våra ryggsäckar och ser bortkomna ut.

Allt som finns så långt ögat kan nå är en ganska bred och trafikerad gata, en oändlig strandpromenad och nedanför den en lång strand o vatten.

Det är bara att börja gå.

Även om vägen ser oändlig ut så kan vi se lite längre fram att det blir fler och fler folk ju närmre bebyggelse, förutom stora kontorskomplex och liknande vi kommer.

Där sitter det hundratals människor och har picnic mitt på gångvägen och ner mot stranden.

Det är nämligen helg så alla helglediga thailändare har tagit sitt pic o pack och dragit ut för att äta och festa och slagit sig ner här.

Vi blev ju inte dåligt uttittade när vi kom hasande med våra ryggor, och det vill jag lova att även om thaiare nästan alltid jobbar..så när dom festar då festar dom på riktigt no tjafs!..det var ”chock dee khaa” (skål) för hela slanten alla var glada och välkomnande.

Vi trasslade oss igenom festligheterna och såg till slut ett vattenhål att slå oss ned vid och samla kraft och finna på råd vart vi skulle bege oss.

Det visade sig att nu var det inte långt kvar till den riktiga byn som enligt google skulle vara en genuin fiskeby.

Vi hittade ett guesthouse som vi flyttade in i, och stannade i ca 4-5 nätter.

1948229_10152056547364069_860652778_n Vi hyrde som vanligt moppe för att komma runt och se så mycket som möjligt, men kvällarna tillbringade vi i byn, botaniserade utefter huvudgatan som efter ett par dagar blev ganska trist, den kantades av fisk och skaldjursrestauranger som vid första anblick såg tämligen likadana ut och ibland dök det upp en tyskrestaurang och ibland ett svenskhak som ett pittoreskt inslag.

På fiskrestaurangerna fanns mycket gott på menyn som musslor o snäckor av alla de slag och även dolksvans om man känner sig sugen att testa det.

Själv var jag väldigt nära, men efter lite funderingar hit och dit kändes det fel att döda detta coola djur (dom var dessutom levande i ett akvarium på restaurangen ) bara för att äta dess rom..som dessutom ska vara äcklig enligt min kompis google.

Tog man sig runt bakom huvudgatan kändes det väldigt genuint, men på huvudgatan kunde man köpa pizzor och semlor.

Det bor många säsongsboende västerlänningar i små samhällen en bit ifrån själva byn och dom kommer in till stan på kvällarna för mat och eventuellt lite shopping i sina privata moppetuktukar vilket i och för sig verkar coolt att ha.

Stranden i själva byn är låång, men täckt av parasoller som ett tak, alla går i princip omlott som sig bör på thailändarnas stränder, och utmed stranden finns många små matvagnar.

Man kan åka till närliggande populära stränder som coca cola beachen och kens och kims beach.

Dom brukar beskrivas som thailands finaste fastlands stränder men jag tycker att dom är väldigt skräpiga som dom flesta fastlandsstränderna i den bukten.

Absolut har ni gott om tid och ändå åker den vägen så varför inte stanna till i mae phim ett par nätter men jag skulle personligen inte ha det som mål.

Koh Tao

Postat 19 augusti, 2015 av Åsa Ekfeldt

Svara

Koh tao 2008, 2012

Dom gånger vi besökt koh tao har vi tagit buss från Khaosan, vi har köpt buss och båtbiljetter direkt på lomprayah´s kontor som ligger på en bakgata vid khaosan och på deras hemsida http://www.lomprayah.com/ww/

Första gången hoppade vi av i hua hin och stannade där en natt och fortsatte färden morgonen efter.

Andra gången åkte vi nattbussen direkt till Chumporn där båtarna går ifrån.Den bussresan var helt ok, fast det var natt, stor buss med bra säten som gick att fälla till nästintill liggläge.

Det är båtresan som är den verkliga utmaningen, den är nog t.o.m ökänd, vet man med sig att man har lätt för att bli sjösjuk ska man se till att förbereda sig på att det blir ingen lek.

Om man vet att sjösjuke piller funkar, ta det i tid.

Annars är tipset vi fått från säker källa, Alkohol!!..och det är lite logiskt när man klurar på det, eftersom det sägs att det är personer med bra balanssinne som blir sjösjuka, då borde ju alkohol som man faktiskt får dåligt balanssinne av funka..eller?

Båtarna är katamaraner och väldigt sjösäkra men väldigt gungiga, personalen jobbar för högtryck med att dela ut kräkpåsar och mintolja hela resan.//

Vi har gillat koh tao bägge gånger vi varit där och vi har båda gångerna bott på sairee beach.

Den beachen är kanske inte så mycket att skryta med men byn och strandgatan var mysig.

Här har vi tyvärr inte hyrt moppe eftersom vi bägge gångerna åkt hela familjen och vi har fegat lite där just med moppe och ”ungarna”. Så det vi har sett är inom gångavstånd..men vi är duktiga på att gå.

Det har som på alla andra ställen hänt en del mellan -08 och -12, det var lite lugnare första gången vi var där, men absolut ok andra gången också.

Jag tror att många som åker hit gör det för att dyka, ta dykcert och/eller att festa, så det är nog övervägande ungdomar.

Jag har ju bara bott på sairee beach, och i byn runt i kring har jag tagit många promenader, det finns mycket restauranger i området så utbudet är stort, efter strandgatan och ut mot stranden finns många restauranger/barer som senare på kvällen byter skepnad till nattklubbar med högt i tak, hög musik, buckets, öl och lustgas på menyn.

Gillar man att gå, så är promenaden efter vattnet in till stan Mae Haad, en lagom sysselsättning.

Det är en liten stad men med ganska mycket aktivitet. Det är hit man anländer när man kommer till ön och det är här man lämnar.

Många dykbåtar utgår även härifrån vilket gör att många av dom som kommit till koh Tao för att just dyka bor och hänger i Mae Haad.

Det var på koh Tao min äldsta son tog sitt dykcert, och på sin första dykning därifrån fick stifta bekantskap med valhajen.Det var på koh tao min dotter fick sin första tattuering och min mellan son fick sin andra.

Det är naturligtvis mycket jag inte sett på Tao eftersom vi ej haft moppe och koh Tao har vad jag förstår många fina stränder som jag missat, det får bli ett mål att åka dit igen och utforska ön på riktigt, då lovar jag att komma med en uppdatering.

Utanför Koh Tao ligger en sagolikt vacker ögrupp Koh Nang Yuan, bestående av tre små öar som knyts samman av sandbankar, hit kan man göra dagsutflykter, (det finns visst ett boende på ön som är ett dykresort ) Det är magiskt vackert och många letar sig hit så det kan vara mycket folk.

Det tas även ut en avgift när man går iland, kommer ej ihåg nu hur mycket kan tänka mig ca100bath men som sagt minns ej. Det kan vara bra att veta att man inte får ta med sig några flaskor, burkar eller plastpåsar till ön så det är ingen ide att ta med matsäck över dan, detta är för att gynna miljön på ön…men jag kan tänka mig att öns enda restaurang gynnas en del också..

Koh tao är absolut värt ett besök, och då kanske i kombination med sina grannar, Koh Phangan och Koh Samui. Dit det dagligen går flera färjor.

Tycker man att båtresan till koh tao känns avskräckande är ju alternativet att flyga med Bangkokair till Koh Samui och sedan ta dom kortare och lugnare båtresorna till Koh Tao.

Av dessa tre öar så är hittills koh Tao min favorit, längtar redan efter att få utforska den mer.

Koh Surin

Postat 18 augusti, 2015 av Åsa Ekfeldt

Svara

Koh Surin 2015

Till Koh Surin kan man ta sig med båt från dom flesta orter på västsidan, eller som vi gjorde från koh Phayam på vår väg ner till khao Lak, ( båt från phayam till Surin, båt till fastlandet och vidare buss till khao Lak.)

När vi kom fram till koh Surin på eftermiddagen möttes vi av det där fantastiska ljusturkosa vattnet som man inte tror är på riktigt, och det var strålande sol.

Vi bestämde oss för att ge oss ut på snorklingen dagen efter och ägna eftermiddagen och kvällen till att göra oss hemmastadda, äta och hänga på campen lite.

Och camp var precis vad det var, nu vet inte jag om det fanns något annat boende på ön, men vi bodde på en slags camping.

Tält, sovsäck och ett 8 mm liggunderlag gick att hyra på plats.

Det var ganska mysigt och riktigt häftigt att sova i tält vid strandkanten vid ett av världens vackraste vatten, men jag kan ärligt säga att 8 mm på betonghårt packad sand är jätte jätte hårt. koh surin

Den natten stod regnet som spön i backen och dagen efter när vi skulle åka på vår timeofalifesnorkling var himlen grå och regnet hängde i luften. Detta gjorde ju att snorklingupplevelsen blev lite annan, vattnet var inte längre turkost det var ljusgrönt och sikten inte den bästa tyvärr, jag lyckades i alla fall se lite firrar, bla. ett gäng clownfiskar som lekte kurragömma bland havsanemonerna och en muräna som stack ut sin läbbiga nuna ur ett hål.

Vi tyckte att själva stället, campingen, var lite stelbent och trist. Restaurangen hade öppet vissa tider, många som var där kändes väldigt hemtama och hade koll på hur allt funkade, många hade egen mat med och åt som på en rastplats.

Det var som ett slags kupongsystem som gjorde att allt kändes väldigt bakvänt och krångligt, man gick till en disk och köpte kuponger och sen några meter därifrån handlade man för dom, men ja ja det skapar ju arbetstillfällen.

Om vi åker dit igen i hopp om finare väder så är vi ju lite förberedda på upplägget och då känns det kanske bättre, men för oss då kändes det lite märkligt, det blir ju mörkt fort och VÄLDIGT mörkt blev det.

Elen stängdes någon gång där i det mest svarta och det blev knäpptyst och natti natti liksom, alla ”scouter”drog sig in i sina små kamouflagefärgade iglootält och inväntade soluppgången. Morgonen efter lämnade vi ön för vidare äventyr i strålande sol såklart..men jag är inte bitter..

Koh Samui

Postat 18 augusti, 2015 av Åsa Ekfeldt

Svara

Koh Samui 2008 2012

Båda gångerna vi varit på Samui har vi åkt hela familjen, och vi har båda gångerna tagit samma trip, börjat med båt till koh Tao sen Koh Phangan och sen avslutat med Samui för att därifrån flyga till Bangkok.

Efter att ha googlat runt lite bland Samui´s stränder fastnade vi för boput, bägge gångerna faktiskt, den är lite folktommare än dom andra två stora Chaweng och Lamai.

Samui är ju den lite större ön av dom tre, och moppe hade nog varit trevligt här också men som sagt vi har inte haft det när vi haft ”ungarna” med oss även om dom haft åldern inne med råge, vi har fegat lite på den punkten.

Så vi har tagit oss runt med tuk tuk och songthaew den lokala ”bussen”,songthaew som betyder två bänkar och är den där jätte tuk tuken med lite lampor på taket och sen kan det stå på vilka sträckor den går, super smidigt att bara vinka in en sån när man ska nånstans och billigt.

Boputs stränder var åtminstone när vi var där ”bananbåts” fria.

Vill man shoppa så ligger fishermans village i Boput ett shoppingstråk med flera restauranger och affärer.

Vi har nog aldrig funnit oss riktigt till rätta på Samui tyvärr vi får nog göra ett nytt försök och då ta oss runt lite med moppe och försöka hitta oss ett smultronställe.

Vi har besökt Chaweng beach ett par gånger, shoppingen var bra har jag för mig men vi var inte så förtjusta i beachen då det var alldeles för vågigt och blåsigt, det var också besvärligt med underströmmar och vi fick bevittna när en kille blev fast i strömmarna och drogs utåt, jätte otäckt.

vattenscooteruthyrarna lyckades till slut med stort besvär rädda honom.

Vi fick föresten då lära oss att man inte ska försöka kämpa emot strömmen utan följa med, för den kommer då att ta dig tillbaka tillslut, vågar dock inte svära på att det är sant har som tur är inte behövt testa.

Lamai beach har vi inte besökt än men jag tror att det blir målet om vi provar igen. självklart finns det ju fler mindre beacher på Thailands näst största ö, men dom här tre är dom största och mest kända, jag ska försöka luska runt lite och se om jag kan hitta nån mindre och mysigare om jag tar mig dit igen.

Koh Samui´s flygplats är nog den minsta jag sett, och vad jag vet så är det nog bara Bangkokair och Thaiairways som flyger dit än så länge, det går ju självklart båtar direkt också man behöver ju inte åka via koh Tao och Phangan, det går även att ta sig från Donsak pier via tex surrathani.

Koh Samet

Postat 18 augusti, 2015 av Åsa Ekfeldt

Svara

Koh Samet/Samed 2014

IMG_4509_1024 Till Koh Samet kommer man med antingen speedboat eller färja från Ban Phe, Och jag förespråkar det senare, färja, den kostar om jag inte minns fel ca 50 bath till skillnad från speedbåten som ligger på ca 200 bath. Färjan går under dagtid väldigt ofta, och speedbåten när den är full.

Färjan ankommer till stora piren och i närheten av den finns många billiga boenden om man inte absolut vill bo på stranden och vill man det så hyr man en moppe som tar en runt i sin jakt på husrum. vid piren finns också ATM.

1507571_10152053823594069_1499613141_n Mopederna närmast färjan har en tendens att vara lite dyrare än dom som finns att tillgå längre in på gatan, priset bör ligga på 200-250 bath där.

Vi hyrde rum en bit upp på gatan och om jag inte minns fel så betalade vi 5-600 bath inkl moped.

Koh Samet är en relativt liten ö men om man vill se lite olika stränder så är moppe ett krav, när vi var där var delar av vägarna riktigt usla men vi kunde se att dom var under tillfixning så nu är det säkert mycket bättre.

Sai kaew beach är den största stranden med flest koh samet kopia stora hotell och eldshower, på kvällen rullas grillar ut och det finns ett stort utbud av fisk och skaldjur, restauranger ställer ut bord och stolar, chillakuddar och låga bord på stranden.

Runt ön finns fler fina potatismjölsstränder, en liten väg med restauranger och lite shopping knyter samman piren och sai kaew beach, där det kan vara lite mysigt att gå runt på kvällen.

Att tänka på om ni åker en tur in till fastlandet är att det är inte helt säkert att sista färjan tillbaka går, blir den inte tillräckligt full blir det speedboat tillbaka bra att veta så slipper man reta upp sig på det. koh samet

Koh Samet är en nationalpark som man måste betala ca 200 bath för falanger och 40 bath för thailändare för att vara på, det är en engångssumma som betalas vid en vaktkur ungefär vi sai kaew, en annan avgift är en ”håll ön ren” avgift som inte är så stor..typ 50 bath som man betalar när man kliver av båten, varför den inte kan ingå i nationalparksavgiften är ett litet mysterium.

koh samet kopia 2 Hit åker gärna Thailändarna på helger och lov så ha koll på att det inte är nån helgdag eller en fredag om ni kommer till ön utan att ha bokat i förväg, då kan det vara svårt att hitta boende, bättre att anlända mitt i veckan.

Koh Samet är en vacker ö med många vackra stränder, men lite för välordnad enl mig.

Koh Phi phi

Postat 18 augusti, 2015 av Åsa Ekfeldt

Svara

Phi Phi island 2001-2010

Våran första kärlek måste jag nog säga var phi phi, vi var på vår första resa till thailand, ”ungarna” var då 8,9 och 10 år och vi bodde på en fin resort med fantastisk pool på kamala beach/phuket vi hade åkt på en 14 dagars charter.

Efter nån vecka när vi blivit lite varmare i kläderna så gjorde vi vår första bekantskap med ett sk ”hål i väggen”

och efter lite prutande o fixande hade vi bokat vårat första äventyr, en båtresa med färja till phi phi med öppen retur (även om vi visste att vi bara skulle vara bli borta två nätter..men det lät ju lite coolare)

Efter en resa i skräckblandad förtjusning på en halv (läs hel)-skruttig båt så var vi framme i paradiset, för det var så det kändes, vi hade bokat boende innan avfärd från piren och blev upp hämtade av en kille med kärra som tog oss igenom virrvarret i byn o ut på den motsatta stranden Loh Dalam bay vi blev inkvarterade i en bambuhydda på stranden det var magiskt.

Detta var då 2001 och vi tog longtailbåtar från stranden och var ute hela dagar o snorklade och klev i land på så gott som folktomma stränder.

Nästa trip till vårat älskade Phi Phi var 2004, vi anlände den 25/12 och lämnade den 27/12, vi lämnade sargade till kropp o själ en lika sargad ö

2006 var det dax igen att återvända, fast beslutna att återta vårat förlorade paradis, det var med mycket blandade känslor vi klev iland på piren på ton sai bay, mycket tårar blandat med ödmjukhet och rädslor.

Denna gång var strandnära inget som var prioriterat, utan högt o stabilt var kravet.

Vi tog in på det fina stora Phi Phi hotel..som vi efter en natt bytte mot ett billigare hotell som låg lite mer off men på höga betong pelare och som stod kvar efter tsunamin, det kändes också som rätt val.

Phi Phi var då lite som en kuliss, mycket var uppbyggt på framsidan ut mot ton sai bay men det var fortfarande mycket kvar som mindes om katastrofen, det pratades mycket om att myndigheterna ville komma och bygga stora lyxhotell och diskotek, protesterna var många från öns innevånare och gäster.

Men än så länge kändes phi phi som vanligt bortsett från att mycket fortfarande återstod av röjningsarbete o återuppbyggnad.

Det skulle dröja fyra år innan vi återvände 2010, och vid första anblicken av hamnen så kändes det i stort sett sig likt, men det dröjde inte länge förrän vi insåg att mycket var förändrat den lilla byn ton sai village hade inte bara byggts upp utan även ut, hur nu detta är möjligt på den pyttelilla ytan, den smala midjan på denna hantelformade ö.

Det var galet mycket folk, den tidigare lugnare baksidan i vars hyddor vi bott den där första gången var förvandlad till ett neon- och teknodunkande diskotek.

Detta är absolut ett bra val för den partysugna.

En annan förändring vi upptäckte var att bokningen av longtailbåt hade gått från en privat förhandling mellan dig och föraren till ett färdig ”paketpris”med kartellliknande inslag.

Vi lyckades till slut dock hitta någon form av kompromiss med en lite flexiblare båtförare, och vi gav oss ännu en gång ut i Phi phi´s fantastiska övärld.

Förutom att lyssna på föraren som man absolut ska göra för dom vet var bästa vattnet är just nu, så måste du berätta vad just du vill se/göra. Då tar han dig till det bästa som öriket har att erbjuda just då.

Ett tips är att besöka den undangömda lagunen Wang long bay.

Vårt besök där blev väldigt ”spännande”

Efter att puttrat igenom den lilla passagen in till lagunen och vadat iland sista biten så ser jag vår longtail vända om och lämna oss på denna ödestrand i total radioskugga.

Det visar sig att min man har avtalat med honom att komma tillbaka och hämta oss om tre timmar.

Där ligger vi alltså fem blekfisar på en pytte liten strand, ingen båt och det enda som finns är ett litet raserat bambuhus, tät djungel som klättrar uppför lodräta bergsväggar och kristallklart vatten som med tiden kryper längre o längre upp och den lilla stranden blir om möjligt ännu mindre.

Det kom då och då någon båt med turister som var inne och tittade på den vackra lagunen och vände och åkte igen, dom måste ju ha undrat vad vi var för kufar och hur vi kommit dit.

Som tur är har vi rejält med dricksvatten och solskyddsfaktor med oss och ett stort knippe tillit till människor i allmänhet och thailändare i synnerhet, men det till trots, lite osäkert magpirr måste jag erkänna att jag hade innan vi äntligen såg ”våran” kille komma till vår räddning.

Ett tips är, som alla säkert redan vet att göra upp om pris innan avfärd och inte betala förrän ni är ”hemma”.

Ett vanligt utflyktsmål när man besöker phi phi öarna är ju ett besök på phi phi ley och då Maya beach som också den ligger i en magiskt vacker lagun, densamma som var filmad i Leonardi di Capris ”the Beach”.

Tyvärr så har alla samma smak o längtan att se vackra platser och lagunen är numera fullsmetad med speedboats o longtailbåtar och snorklande människor så det paradisiska blir lite naggat i kanten, men självklart är det kul att ha sett den eftersom det är ett omtalat resmål i thailand och ”alla” har varit där.

Min åsikt i dagsläget baserat på vår senaste resa till phi phi öarna 2010 är att det är forfarande en magisk plats men väldigt mycket människor och extremt mycket party

jag rekommenderar absolut att åka dit och bilda sig en egen uppfattning men var beredd på trängsel o högmusik.

På Språng I Sarong

med Åsa Ekfeldt

Kategoriarkiv: Thailand

Ranong

Phuket

Pattaya

Nakhon Phanom

Mae Phim

Koh Tao

Koh Surin

Koh Samui

Koh Samet

Koh Phi phi