Morgonen börjar alltid med mysfrukost på verandan, i min värld lite väl tidigt. Dom andra tre morgonpigga brukar väcka mig vid 8- 8.30 ( med min tillåtelse, så ingen skugga falla över dom ) Vi har ju sen gammalt en rosa brödrost som bor här på Funky Fish när vi inte är här, och nu hade vi ju med oss vår ihopfällbara matchande  vattenkokare, vi har även lite koppar och glas som bor här.

Rickard pinnar i väg varje morgon och köper stekta ägg så att det blir komplett, så mysigt att äta frukost ”hemma” istället för att gå iväg till någon restaurang, och framför allt billigare, frukost är ju orimligt dyrt här i Thailand, kostar ju mer än en middag.

Efter att jag och Anki fått dagens soldos på stranden och ett par dopp i havet så hoppade vi graciöst upp på våra järnhästar och styrde kosan mot Lanta Noi som är ett obligatoriskt utflyktsmål när man är på Lanta. Jag är glad att man hunnit se ön innan den blir exploaterad med hotell och andra aktiviteter, men än så länge är den sig hyfsat lik sen första gången vi åkte dit.

Vi passade även på att äta lunch där på seaview restaurant. Vägarna är i toppskick och trafiken lugn och fin, en riktig fröjd att susa fram på ”moppen” dom hetaste timmarna på dagen. Vägen korsas då och då av apor, hundar och ibland någon tupp som är på vift.

En tur till Phi Phi stod på Affe och Ankis önskelista, så det fick det bli, vi tog en speedboat som även tog oss ut på snorkling.

När vi skulle i vattnet så frågade dom på båten om vi skulle ha flytvästar, och det var vi ju eniga om att det behövdes verkligen inte… vi är ju vuxna och simkunniga. Men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig när man inser vilken sjukt dålig kondition man har. Det var bara att krypa till korset och ”båtkillarna” fick kasta ner flytvästar till oss, lite knöligt att få på sig i vattnet, jag fick inte på mig grensnöret men det gick bra ändå, super mysigt att glida runt och kolla firrar och koraller.

Det blev även en tur till bamboo island med mer sol, bad och snorkling, fantastiskt men mycket folk.

På monkey beach fick vi närkontakt med strandens innevånare. Aporna där kändes väldigt bekväma med att vi var där och brydde sig inte nämnvärt med våran närvaro. Jag har ganska stor respekt för apor eftersom jag upplevt att dom kan vara både fräcka och aggressiva, men vi fick instruktioner om att sakta gå ut i vattnet om dom blev för närgångna men det funkade fint och konfliktfritt.

Vi besökte också Mayabeach på Phi Phi Leh som varit stängd i..jag tror dom sa sju år för att spara koraller och vatten liv. Där fick man inte bada utan endast gå ut till knäna i vattnet, sanslöst vit sand och klart vatten, vi har ju varit där tidigare ( 2001 ) och på den tiden fick man ju åka in i viken med longtail, men nu blev vi avsläppta på motsatt sida och fick gå över ön för att komma dit.

Det blev också ett besök på Phi Phi Don, och även om vi visste att den blivit galet uppbyggd efter tsunamin så blir man lite ledsen när man ser hur sjukt misshandlad den ön är. Borta är alla små bambuhyddor och dom små skjulen i plåt som utgjorde restauranger och shopping. Nu är dom utbytta mot flotta bungalows och affärer, dom sandiga små stigarna har blivit stenlagda promenadvägar. Jag är ändå glad att jag haft möjlighet att få uppleva ett annat Phi Phi än det som är idag, all utveckling är inte till det bättre även om utveckling för det mesta är positivt och det är dit vi ska sträva mot. Men Phi Phi har och kommer alltid att ha en speciell plats i vårat hjärta.

Solen fortsätter att skina på oss, våra skinn har börjat anta olika nyanser av brunrött hos tre av oss…en av oss hoppade orättvist nog över den röda färgskalan och gick direkt på den bruna paletten ( Anki ). Rickard som envisas med att ”skugga” istället för att sola kommer ju ändå ikapp på slutet…inte för att det är en tävling..men ändå orättvist..

vi har gjort lite beachhopping söderut på ön, vi tog oss bort till Kantiang beach, vi var egentligen på väg till Nui bay men var lite för ivriga att stanna så vi missade den, vilket kanske var tur för när vi fortsatte dit så var det väldigt mycket moppar parkerade vid vägen så min gissning är att det var fullt där eftersom den är så liten. Fullt var det verkligen inte på Kantiang några enstaka flanörer och soldyrkare bara. Så där la vi ut våra saronger och intog dagens dos av sol, sand och bad.

Det blev även ett lunchstopp på Khlong Nin, där vi även gjorde lite ”fönstershopping” på Rastababy och in och ut i några affärer längs gatan på jakt efter den perfekta klänningen men jakten fortsätter.

Affe var sugen på ett thaisimkort till telefonen så vi drog vidare till Sala Dan, grabbarna gjorde ”killgrejer” ( simkort o kallingar ) och Anki och jag gjorde ”tjejgrejer” ( dvs fortsatte jakten på klänningen) under dom stekheta taken på marknaden.
Vi unnade oss även varsin vattenmelon shake, alltså så himmelskt gott, för mig som älskar just vattenmelon så är det det ultimata sättet att äta den, den är nästan tomteröd i färgen eftersom den fått mogna i solen och inte den babyrosa färgen man oftast får tag på i sverige, söt men läskande, iskalll och kärnfri..eftersom kärnorna troligtvis är mosade i mixern.

idag blev det lunch/ middag på Funky Fish, måste ändå slå ett slag för deras mat, dom har sjukt många rätter att välja från menyn. Allt från hamburgare, pizza, pasta, indiskt och självklart thai och i princip allt jag provat är gott och vällagat och till bra priser, och allt serveras med ett leende i fantastisk miljö.. och kan intagas både vid bord och på chillakuddar, det finns nåt för alla.

kvällen tillbringade vi på Khlong Dao beach på Boogie bay bar, ett skönt rasta ställe, där man självklart sitter med fötterna i sanden några meter från havet, där får man hela kitet, färgade lampor, reaggiemusik, dricka drinkar i gemensam plasthink ( covid?!?…Näe ) och sköna människor.

Det blev även en promenad på stranden i mörkret, älskar den svarta himlen, stjärnorna och se alla mysiga små restauranger med all belysning, snurrande eldpinnar och facklor, det enda jag saknade var månen, letade febrilt efter den för jag ville visa våra kompisar att till och med månen ser glad ut i Thailand. Jag kommer så väl ihåg när jag upptäckte det första gången och blev så himla förvånad, trodde liksom att månen såg likadan ut överallt, det var någon slags trygghet, att himlen var lika var man än befann sig på jorden, och tyckte att det var så märkligt att man inte fått lära sig det i skolan, att månen här är som en glad mun, istället för en parentes. Det kanske inte är jätteviktigt att veta och lära sig, men jämfört med mycket annat onödigt vetande som ligger och tar plats i hjärnan helt i onödan…som man inte ens har användning för när man spelar TP så hade det ändå varit kul, och kul kan ju aldrig vara fel.

…redovisning av föregående cikada incident kommer här som utlovat, den blev tyvärr inte vräkt utan dräpt. När den nu hade valt att göra sin kamikazeattack mot vårat enda skydd mot  ”utanförvärldens” läbbiga småkryp så fick han en liten lavett av Rickard som han inte riktigt mäktade med. Det slutade med att cikadan fick tillbringa natten under ett glas vilket med facit i hand var helt onödigt. Han hade tyvärr redan avlidit av sina skador. Känsliga läsare varnas, här kommer bildbeviset.

Tändaren för storleksjämförelse, så ni förstår vidden av min skräckupplevelse

Nu har vi efter en båttur anlänt till koh Lanta och installerat oss på Funky Fish. Vädretsmakter är fortfarande med oss och solen steker från en mestadels klarblå himmel. Det har blivit en liten shoppingtur in till Sala Dan och en promenad till ”plastic fantastic” för lite förnödenheter i form av nya flipflop, myggspiraler, en sopkvast, en plastlåda som får tjänstgöra som sängbord och lite andra prylar för att förenkla tillvaron.

Affe har klippt av sig  ”vinterpälsen” och fått en lite somrigare frisyr och har även överraskat oss med att äta något annat än sötsur sås…idag blev det hotplate med räkor, och det passar ju honom lite bättre..han är ju varken söt eller sur. ( kan vara så att jag måste stryka den raden om han läser det jag skrivit )

Även här har vi haft lite djur som stökat runt med oss så nu har vi investerat i ”grodhandskar”. Vi har några väldigt påstridiga amfibier som vill dela dusch och toa med oss, men nu är vi beredda att ta upp fighten. Med fighten menar jag inte att vi ska slåss med dom utan bara vänligt men bestämt flytta dom till utsidan såklart ( cikadan var bara ett tragiskt olycksfall )

Nu har vi hyrt moppar och även fått våra tveksamma och supersnygga hjälmar, så dagens utflykt blev till Oldtown som kanske var det varmaste stället på ön vid den tidpunkten, men jag och Anki. flanerade runt ett tag i hettan medan gubbarna satt i skuggan på något av stans vattenhål. Det blev inte så mycket shopping tyvärr för våran del, jag köpte en påse salt iallafall, för att kunna salta kvällens jordnötter.

Efter lite sol och bad hemma på våran strand så blev det en hyfsat tidig middag. Möra i skinnet av solen, och i rumpan av moppeturen blev det en lugn kväll som dom pensionärer vi är.  Keezboard på våran veranda…kan man ha det bättre?

Nu har kallfronten från china dragit förbi forhoppningsvis och solen har återvänt, underbart. Och som om det inte vore nog så har kocken(?!) varit och lagat vårat tak så nu kanske det håller tätt till nästa gång regnet öser ner. Så som ni märker så ordnar allt upp sig till slut

Vi har vinkat hejdå till ett par vänner och hälsat nya välkomna. Vi klurar lite på hur vi ska tillbringa våra sista två veckor som är kvar, men har väl inte riktigt bestämt oss, vi får nog suga lite på den karamellen. Det ser ju inte riktigt ut som det brukar göra i Thailand, visserligen är vi ju fria att åka vart vi vill nu, men det är ju mycket mindre folk här nu än det var när allt var som vanligt. Många ställen är ju borta eller stängda.
Så att åka runt till dom mindre öarna känns inte så lockande, eftersom det förmodligen är ganska folktomt, och även fast vi inte är så kräsna så vill man ju ha lite liv och rörelse runtikring och valmöjligheter på mat och boende, men som sagt vi klurar, och vi sitter ju inte i sjön direkt, Lanta är ju fantastisk.

Vi har varit och hälsat på dom ”nyanlända”, dom har ett hus på Klong khong stranden, jättefint med pool. Så där har vi haft poolhäng en dag..och till och med jag badade fast jag är badkruka, men det ska erkännas att det tog ett bra tag innan jag föll till föga och klev i…och största anledningen var nog att jag ville vara med, kändes lite ensamt när dom andra försvann i vattnet.
Så igår fick vi en rejäl dos av sol, och skinnet känns sådär lite trångt ni vet, men det är verkligen en känsla som jag längtat efter.

kvällen och middag tillbringade vi med diverse godsaker på ”kycklingstället” där vi även jämförde solbränna och vem av oss som det var mest synd om, samtidigt som vi konstaterade att vi var riktiga ”solamatörer”

Det var inte ett svårt beslut att fatta dagen efter att beachhäng var uteslutet, men skugga och fläkthäng är ju också mysigt och samtidigt lite skönt att veta att det är ok att ta det lugnt och vila skinnet.

Det är konstigt det där när det är 14dagar kvar av vår resa då är det alltid som om man känner att tiden liksom krymper, vi börjar prata om Bangkok och hur vi ska ta oss dit?, hur många dagar ska vi vara där? Och när vi börjar bakifrån och bestämmer oss för antal dagar… då bokar vi det hotell vi vill ha där, och swish så är vi 4 dagar närmare avresa, och då vet vi plötsligt vilket datum vi kommer till Bangkok…och då bestämmer vi oss för resesätt..nattåg från Trang, och då plötsligt är det bara sju dagar kvar tills det går..oj hur ska vi ta oss till Trang?…vill vi stanna till på vägen någon dag? Och då helt plötsligt så bör vi nog Lämna Lanta om senast 7dagar.
Så då känns det som om dom där 14 dagarna reducerades till typ 4.. och resten är bara en transportsträcka till den obevekliga hemresan, en trevlig och mysig transportsträcka förvisso..men ändå.

Vi har ju haft lite strul med våran ”bunge” diverse vatten problem både in och ut..in genom taket och toaletten och inte ut genom duschen, men allt har ju löst sig med tiden, Men det har även varit lite dörr problem, karmen är lös så det har varit lite knepigt när man gått ut och in eftersom man måste hålla i karmen när dörren är i rörelse, så idag har vi bytt hem.. några meter, men oj va mycket prylar man har samlat på sig under tiden, det blev några vändor med påsar och grejer men nu har vi boat in oss igen och har även haft en liten spontan”inflyttningsfest”.

Det kändes lite stelt i morse vid frukosten med ”nya” grannen, men vi bad om ursäkt för att vi varit stökiga kvällen innan, vi vet ju att det är lyhört och vi brukar inte stimma sent, vi är ju riktiga tröttmössor annars. Men vi har lite dåligt samvete faktiskt. Men idag är en ny dag så no hard feelings från henne som tur är.

Koh Lanta har levererat några soldagar som det brukar vara med sol, en skvätt regn och sol igen. Men nu dom senaste dagarna har ”skvätten” tagit över totalt, och nu kan vi också konstatera att det inte bara är toalett och dusch som har problem var, om och hur vatten ska distribueras eller inte. Taket läcker gravt in vatten i badrummet, vi har att göra med ett litet privat vattenfall. Det i sig är ju inget jätte bekymmer nu när vi vet att just där kanske vi inte behöver förvara våra necessärer.

Dagarna har varit extremt lata, rörelserna har bestått av promenad till stranden, 100m, ett par ”yogaövningar”typ kissande hunden när man vältrar sig över från mage till rygg och från rygg till mage…och promenad tillbaka till ”bungen”100m. Ni är säkert många där ute som inte kan leva utan en redig powerwalk på stranden i soluppgången och ivrigt väntar på att testa dom nya padelbanorna som nu även poppat upp här på ön (har jag hört). Och jag önskar verkligen att jag vore en av er…eller åtminstone hade en liten skärva av det drivet, men Näe jag får hålla tillgodo med att vara jag.

Bjuder på denna?extremt fördelaktiga bilden av ”jag”….är lite extra nöjd med frisyren faktiskt ?

Vi bor ju som nästan alltid på den vägen ner mot longbeach som i folkmun kallas backbackervägen (för ett par år sen gick den även under namnet denguevägen) Det har ju både sina för och nackdelar, fördelar är att det känns nära till mycket och många små mysiga hak att hänga på både dag och kvällstid. Nackdel är att vissa kvällar är ganska högljudda, det funkar för min del för det mesta, jag har dock lite svårt för tecnomusik så dom kvällarna kan vara lite besvärliga.

Nu i efterdyningarna av covid-19 är det inte mycket som är sig likt, ”backpackervägen” som annars lyses upp nattetid av alla små coola reaggebarer är numera nattsvart att ta sig hem på om man varit ute på vift efter mörkrets inbrott. Det sitter några tappra utanför Alinas minimart i lysrörens sken, Alla andra ställen är sorgligt övergivna, halvt raserade av väder o vind och vägdammet ligger tjockt över inredning och kvarlämnade saker. Jag får lite rysningar och tankarna för mig till the aftermath av tsunamin 2004.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att det kommer återuppstå igen, och att det inte bara blir rivet och ersatt av små mini ozon’s och liknande nattklubbar efter gatan eller att slingorna med glatt färgade lampor byts ut mot ilskna neonrör. Jag förstår någonstans att tiderna förändras och musikstilarna, men Aj vad ont det gör i mitt gamla hippiehjärta.

Efter åtskilliga resor i Asiens länder har jag nu äntligen lärt mig hur jag ska få rätt styrka på maten, lika ledsen som många blir när maten svider munnen, lika ledsen kan jag bli om jag får in någon curry eller chilirätt som smakar korvstroganoff eller köttfärssås, inget ont om dom maträtterna…men thaimat ska smaka thaimat tycker jag. Men nu har jag fattat grejen, man säger hur många chilisar man vill ha helt enkelt. Det har alltid blivit missförstånd annars, på vissa ställen betyder starkt bara starkt och på andra så betyder starkt mer starkt och ibland betyder det skitstarkt, så förvirrande. Nu när dom frågar säger jag bara tre chilisar, och alla blir nöjda o glada. Varför har ingen sagt det till mig förut? Så himla bra.

Idag har det varit kallt, regn och blåst i princip hela dagen och enligt folk på ön så är det kalla vindar från kina som är problemet, det har varit Hoodie på och lite gnälligt från min sida, Man blir liksom fast på stället, jobbigt att ta sig när det regnar hela tiden, och allt är konstant fuktigt även i bungalowen.  Och  det är geggigt på vägarna och leran sipprar mellan tårna på flipflopsen när man väl vågar sig ut för att äta eller göra nåt. Detta ska tydligen hålla i sig till på måndag så jag antar att det bara är att gilla läget. Over and out 

Åh detta ljuvliga väder med alla dess nyanser av varmt. Mornarna är som svensk högsommar när det är som varmast, dagarna heta och stundtals sjukt fuktiga, kvällarna ljumma som om temperatur inte existerar..det är liksom ”ingenting” om ni förstår vad jag menar, samma som kroppen man känner sig som ett med luften.
Det är inget man går och tänker på dagligen men ibland får man dom där aha upplevelserna. Och jag blir lycklig varje gång.
Sen är det ju så att man ibland kan gnälla till lite över värmen och den eviga svetten som rinner, men den mesta av tiden älskar jag det.

För att bryta av dagarnas strandhäng så tar vi oss ut på små ”äventyr”och skapade ”uppdrag”. Vi har varit över på Lanta Noi en sväng, vilket är ett måste varje år för att hålla sig uppdaterad om exploateringen av ön. Än så länge verkar det inte ha hänt så mycket. Vi tog en sväng till Lanta batik and tie dye och tittade på dom fina sarongerna dom målar där och som ligger utspända på tork i solen.

Skönt att åka moppe i värmen och bryta av hettan med den ljumma fartvinden, sinnebilden hade ju varit ett fladdrande hår i vinden..men icke! För där sitter den obligatoriska störtkrukan nedtryckt i käck ljusblå färg med bilmotiv,  men den får man liksom tänka bort.

En utflykt till oldtown är också ett måste när man är här, inte så mycket happening utan mer för själva ”utflyktsgrejen” och ”vindenihåret” känslan. Det blir alltid lite ”fönstershopping” och kanske nåt litet armband eller nåt sånt annars känns utbudet lite same same överallt.

Matutbudet på Lanta är stort och variations rikt och det finns oändligt med små restauranger, allt från genuin thaimat till super fancy från många av världens kök. Hittade efter några tips en riktig pärla i mitt tycke, som låg efter vägen på Phra ae / longbeach..

Förutom allt det fantastiska och varma i detta underbara land så finns det ju sånt som grumlar tillvaron..jag har under en tid haft problem med min höft och nu har den börjat göra sig rejält påmind, jag går som en 100 åring och har rejält ont, vilket sinkar glädjen en del men jag försöker göra det bästa av tillvaron ändå även om det blir lite annorlunda och besvärligare för även om det är ett otroligt hjälpsamt och förlåtande klimat här, så är väl ståtoaletter, kliv mellan båtar och chillakuddar inte direkt handikappanpassat, säga vad man vill men thailändare är inte så gnälliga och bortskämda som vi européer..det är bara att gilla läget.

Som ett litet bonus material slänger jag in en bild på min senaste toalett kompis ett sent natt besök, det var lite jobbigt..även om jag blivit lite tuffare med åren. Men när hen började småspringa mot mig samtidigt som hen putsade sina antenner så blev det nästan outhärdligt spännande hur oddsen var att hålla sig kvar i taket mot att ramla ner mitt knä…var hen en multitaskare? Eller inte?……..kan i efterhand nu avslöja att hen numera är i kackerlackshimmlen.

Medans medierna hemma ägnar sig åt uppdateringar om coronavirusets framfart ( vilket naturligtvis är bra och nödvändigt )  så lunkar allt på som vanligt här. Men vi läser, försöker sålla och ta till oss informationen, själv har jag bestämt mig för att hålla mig till folkhälsomyndighetens uppdateringar, råd och riktlinjer i ”nyhets flödets” djungel.

Vi känner oss inte överdrivet oroliga än. Det känns som om hjärnan liksom inte har kapacitet för att oroa sig för mer än en osynlig fiende i taget..så vi har lagt krutet på kemisk krigsföring..och i detta fall myggspray och solskydd. Så det är ett evigt smörjande och sprayande av diverse mer eller mindre potenta substanser som DEET mot denguemygg, SPF mot UVstrålar och cocosolja mot sandloppor, vatten”stickisar”och den totala uttorkningen från sol och saltvatten.

Ja som ni hör är det inte en dans på rosor hela tiden att ha semester i paradiset (..detta sagt med ironi och många blinkemoijisar?)

Vi har under veckan blivit lite försoffade och hemkära och mest hängt hemma på ”vår beach” men igår lyckades vi vinna över latmasken och gjorde en liten utflykt med moppen till 6ixcret beach ( ja det stavas så )

en liten mysig beach men stundtals svårbadad pga tidvattnet, men kanske just pga detta så har den stått emot den värsta turistifieringen. Men den har precis det man behöver, möjlighet till sol, skugga, mat, dryck och toa.

Denna dag var det dock lite annorlunda på crit. Det hade i landstigit 16 ryssar från uralbergen kvällen innan, som tagit sig dit med två flottar ifrån Phuket via PhiPhi vilket i sig är en bedrift enligt mig. Dom hade sedan tältat på beachen under natten. Nu ägnade dom dagen åt att vänta på att tidvattnet skulle komma tillbaka för att kunna fortsätta sitt äventyr…det man själv kan definiera som äventyr känns ju plötsligt som en promenad i parken.

Ikväll tar vi adjö av några vänner som vi hängt med sedan vi kom och som nu ska åka hem till Sverige. Så nu toppar vi upp vår boende standard ytterligare ett snäpp då dom efterskänker oss en sopborste och en vattenkokare.

Så om man nu bortser från att ”handfats hålet” inte synkar med själva avloppsslangen, utan att vattnet samlas i en sjö på golvet…detta kompenseras dock med att det endast är tre av tio möjliga vattenstrålar i kranen, och att golvavrinningen är åt motsatt håll från golvbrunnen, men som sagt det kan vi bortse ifrån för vi har ovanligt sköna sängar ( thaimått mätt ) och vi kan sopa sanden från golvet och koka vårt eget kaffe. Vad kan man mer begära? Love Lanta Life ❤️

Solen skiner outtröttligt från klarblå himmel, det känns fantastiskt och efterlängtat efter den oändligt långa och gråmulna hösten och vintern hemma, och det är först nu som jag förstått hur stor saknaden har varit.

Och under denna klarblå himmel byts människor och vänner ut, några kommer, och har alla sina underbara veckor framför sig och andra far hem till vardagen och det grå, med fantastiska minnen fulltankade med sol och leenden.

Ikväll strax innan solnedgången for vi in till marknaden, inte så mycket för shoppingens skull utan mer för att få mingla runt kring stånden och njuta av och ibland förfasas över vad som bjuds. Jag äter ju det mesta med glädje, men insekterna har jag inte accepterat som föda än…och jag tror inte att det kommer att hända heller. Men gärna dom små färgglada sushisarna, kycklingspetten eller dom grillade fiskarna, det kan även slinka ner någon av dom färg och -smaksatta mjölkdryckerna med tillhörande geléklumpar.

kvällen avrundades med en sväng till Sala Dan och walkingstreet och dess matvagnar, som är lite mer svennebanan anpassade, och man måste inte ha ett absolut gehör för nordiska språk och då i synnerhet svenska för att förstå att detta är svennebananernas paradis nummer ett.

”Svennebanan meny” kebab, Pina colada och thaipannkaka

Nu är det sen kväll på väg emot natt här och vi har krypit in i vår bungalow, det vanliga dunket från närliggande barer och partyglada festprissar dränks ikväll av vinande blåst och fallande cocosnötter. Men för oss blir det lite win win, förutom ett sövande brus från vinden så blåser det skönt genom myggnäten och ger den där lilla extra svalkan som inte fläkten rår på…tror det blir en bra natt.

Sakta men säkert börjar vi acklimatisera oss till värmen och den loja tillvaron. Vi har slutat med att misstänksamt scanna av rummet innan vi kliver över tröskeln på jakt efter oinbjudna kryp, en sån sak som alltid är lite jobbigt i början av tillvaron på dessa tropiska breddgrader för en super mesig svennebanan som mig.

”Moppen” står tryggt parkerad utanför vår bungalow och dom trendiga hjälmarna är utprovade och till belåtenhet.
Vi har varit in en sväng till byn och bunkrat upp med förnödenheter i form av snacks, dörrmattor, solcellslampa och klädnypor. Även lite köksutrustning för lite självhushållning har införskaffats.skinnet börjar sakta gå från mintgrönt till svagt beige och fräknarna lyser ilsket mot det ännu alltför bleka ansiktet, men det gäller att skynda långsamt, jag har alldeles för många och plågsamma minnen när man gått all in med cocosoljan Hawaian tropic dag ett, med resultatet rumsarrest en vecka och sova stående.

I kväll var planen att åka till Khlong Nin och hälsa på lite folk men halvvägs inser vi att strålkastaren på vår ”moppe” var i alldeles för dåligt skick för att åka i svarta natten på den dåliga delen av vägen, så vi fick vända.

Det blev en medioker middag efter vägen med den isärklass mest smaklösa papaya sallad vi någonsin ätit, och är det något som vi har koll på så är det just papayasallad…..men den får 9 av 10 i design iallafall, men som ni alla vet så ska man inte låta sig luras av ett vackert yttre, det är alltid insidan som räknas.

Efter en osedvanligt kort flygresa på ca 9 timmar! Så landade vi strax före klockan 05 Thailändsk tid i Krabi. Det var kolsvart ute och nästan allt utom passkontrollen var stängt. Minibussarna hade inte börjat gå än och det enda som fanns att tillgå i transportväg var taxi. Vi ”raggade” upp ett annat par som också såg lite strandade ut som vi kunde dela utgiften med, Vi kom till Lanta med första färjan kl 06.

På Funky fish fanns en bungalow till oss. Nu blir det en sån där konstig dag då man inte har nån koll på tiden…man vet inte om det är frukost lunch eller middag som äts. Men nåt måste man äta känns det som, nåt som känns som mat. Så 8.30 thaitid (02.30 svensktid) sitter vi i i restaurangen och äter Hamburgare och kyckling Paneng (extra chili) hur denna dag ska sluta vet jag inte.

Efter maten vinglade vi iväg på våra bleka jetlaggade ben till närmaste minimart för att handla det nödvändigaste som vatten, toapapper, myggspiraler och myggspray. Så ve den moskiten som vågar sticka in sin långa näsa hos oss.

Vi har även hunnit avhysa en groda i badrummet och skrämt in en kackerlacka bakom kylen..där det redan satt en sen tidigare inskrämd ödla, Vi ligger inte på latsidan, semester och den tidiga morgonen till trots.

Förra året vi var här så bad jag dessutom att dom skulle tömma den fisktomma dammen som fanns utanför bungalowsen eftersom dess enda funktion var att förvara och odla myggbebisar. Och till vår förvåning och glädje så var den inte bara tömd utan dessutom borta.

Det blev ett par timmars ryggläge i vårt halv svala krypin till ett envist surrande från kylskåp, fläkt och syrsor.

Vi har nu även införskaffat oss ett fordon som vi har tagit oss en sväng på och letat upp lite kompisar.

Kvällen bjöd på hotpan ”hemma hos oss” för att avslutas med dagens bästa beslut och happening, att sova, och jäklar vad här ska sovas efter drygt 30 timmar, over and out 🙂