Koh Sichang och Buddhas fotspĂ„rđŸ‘ŁđŸ™đŸŒŒđŸ›


Sol igen nĂ€r vi vaknade, efter en dag med mulen himmel. Efter frukost hoppade vi upp pĂ„ moppen med öns enda strand som mĂ„l. Det blev nĂ„gra timmars lĂ€sning och sol/skugg hĂ€ng, vi delade Ă€ven pĂ„ en kyckling med vitlök och fĂ€rsk svartpeppar sĂ„ att vi kĂ€nde att vi gjorde lite rĂ€tt för oss nĂ€r vi satt i var sin solstol. Med tanke pĂ„ att det bara finns en liten badstrand hĂ€r och att det faktiskt Ă€r helg, sĂ„ Ă€r det Ă€ndĂ„ inte trĂ„ngt pĂ„ stranden eller under ”parasollmattorna”.

NĂ€r vi kĂ€nde oss fĂ€rdiga med sol och bok intaget började dagens verkliga uppdrag…att hitta Buddhas fotspĂ„r. Vi hade ju ett litet hum om var det lĂ„g eftersom vi kunde se en pytteliten vit byggnad högt uppe pĂ„ ett berg i frĂ„n vĂ„ran balkong och som den lokala kartan upplyser om att det Ă€r dĂ€r det finns… fotspĂ„ret.

Ön Ă€r ganska liten men lĂ€tt att förvirra sig pĂ„, i allafall nĂ€r man inte varit hĂ€r sĂ„ lĂ€nge, landskapet kĂ€nns lite svenskt i vissa delar med mossbelupna bergsknallar och smĂ„ vindpinade trĂ€d. Trafiken Ă€r mestadels lugn och bestĂ„r av moppar och tuk tukar, hĂ€r har dom föresten supercoola tuk tukar, dom ser ut som custom motorcyklar med plats för ca fyra passagerare, och dom finns i mĂ€ngder.

Backarna upp till Buddhas ”fot”var enorma och slingriga, min första tanke var att det hĂ€r gĂ„r aldrig!! Men som alltid nĂ€r man vĂ€l Ă€r pĂ„ gĂ„ng sĂ„ funkar det och man tar en bit i taget.

VĂ€l uppe möttes vi av ett litet stĂ„nd dĂ€r en man satt och sĂ„lde lite prylar..förutom lite tygvĂ€skor som berĂ€ttade att vi befann oss pĂ„ koh sichang sĂ„ sĂ„lde han ocksĂ„ lite ”gĂ„vor” till Buddha. Och vilka Ă€r vi att sĂ€ga nej till det? SĂ„ vi inhandlade en blomma, en gul blomgirlang, rökelse och ett par bladguldspapper till en kostnad av 30 baht.

Utsikten frĂ„n berget och det lilla vita templet var fantastisk, tyvĂ€rr svĂ„rt att fĂ„nga pĂ„ bild…men tro mig, det VAR högt.

Vi tÀnder rökelser gav vÄra blommor och gjorde vÄrat bÀsta för att fÄ loss det lilla bladguldet frÄn sitt papper för att smeta fast det pÄ Buddhan..nja lite fastnade vÀl dÀr det skulle men övervÀgande guld hade vi nog med oss tillbaka i form guldglittrande strössel som tok fastnade överallt pÄ hÀnder och armar.

SÀga vad man vill, men Buddha mÄste ha varit en storvuxen kille om man nu ser till hans fotstorlek! Detta var enligt enl en informationsskylt en replika i sten som en ThailÀnsk prins hade tagit med sig frÄn Bodh Gaya i Indien 1892.

Nöjda med att vĂ„rat kulturella uppdrag hade lyckats begav vi oss Ă„ter ner för ”stupet” och ner till den lilla byn.

Byn bestÄr av nÄgra fÄ gator med smÄ affÀrer med typiskt thaiutbud, en blandning av klÀder, plastbyttor, husgerÄd lite snören och ja ni förstÄr temat. Restaurang utbudet Àr inte heller varken överraskande eller sÀrskilt varierande, och av det enklare slaget, slitna plaststolar och rangliga bord, lite same same överallt..fisk och skaldjur dominerar menyerna till Rickards förfasan, men jag Àr nöjd.

PÄ vÄr kvÀllspromenad sprang vi pÄ ett gÀng grisar som tydligen bodde efter vÄr vÀg, dom var riktigt respektingivande och nÀr en av dom bestÀmde sig för att under högljutt grymtande slÄ följe med oss sÄ stoppade jag snabbt som tusan ner kameran i vÀskan, och vi tog oss sÄ snabbt vÄra flippfloppar bar oss ner till den större gatan i hopp om att han skulle komma pÄ andra tankar, men han hade redan stannat och hittat ett par soptunnor att böka runt med som tydligen var mer intressanta Àn oss.

 

 

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fÀlt Àr mÀrkta *