Trang 2016

Trang 2016

imageTrang är en sådan stad som man ofta hamnar i när man är ute och reser i södra Thailand, det är lite som Rom, ja som talesättet ”alla vägar bär till Rom”om ni förstår vad jag menar. När vi skulle åka nattåget till Bangkok från Koh Lanta(?!) så fick vi göra det från Trang, när vi skulle till Bulon, Libong och även Sukorn blev det mellanlandning i Trang. Det går bussar till och från staden, och det finns flyg och tåg.

Vi har många gånger hamnat där på vägen till något annat mål. Busstationen och även flygplatsen ligger ju en bit bort från själva staden men när man anländer tågvägen så hamnar man ju lite mer centralt, så som det nästan alltid är..det är väl lite därför också som vi gillar tåg, man är liksom framme på en gång.

imagetågstationområdet känns som en liten samlingspunkt, där finns flera ”håliväggen”resebyråer och ett antal hotell, senast nu när vi var där stannade vi en natt..eller var det två?..kommer inte ihåg ?, på ett hotell som heter ”my friend” ett helt ok budget hotell vid tågstationen. Frukost intog vi på närliggande restaurang där det förutom dom vanliga toast, marmelad och stekt ägg varianten typ continental, även serverades färgglada små ångkokta dimsum med tillhörande sås.

imagePå själva stationsplanen var det även en mindre kvällsmarknad när vi var där sist, med mat, lite klädställningar, och tingeltangel som sig bör ?.

Det finns även ett par andra större marknader i Trang en som är ”under tak” som säljer kläder i drivor och även mat, har även hört att det ska finnas en till men den var vi aldrig på. Vi har promenerat runt ganska mycket och insett att stan är nerlusad av optiker och glasögonaffärer, det var väl det om var mest påtagligt när det gäller shoppingutbudet, och nu när jag tänker på det så tror jag att även guldaffärer var lite överrepresenterade. Annars ser det ut som i alla andra lite större städer i Thailand.

Varje gång vi varit i Trang har vi hamnat på ett ställe som heter ”Wunderbar”, en restaurang med tillhörande håliväggen funktion, den verkar vara någon slags mötesplats för folk på resande fot. Där har vi många gånger ätit lite, fått hjälp med någon biljettbokning eller boende eller bara vilat benen och tagit en öl.

mitt emot Wunderbar

mitt emot Wunderbar

Den ligger nära tågstationen och av någon anledning så släpper tuktuk förarna av oss där när vi åker från den stora busstationen, så det verkar även vara en slags samlingspunkt för dom 🙂

Hej då Thailand, nu säger vi Hej till Sverige och våren!


Sista morgonen på Funky ( sista natten med fläkt ) startades med ägg, bacon och vita bönor en äkta cowboysfrukost. Sen blev det många hej då och på återseende nästa år innan vi kom iväg,

 

Vi blev upphämtade med en ganska stor buss ingen vanlig minibuss, och det var nog ett lyckat concept för när vi kom till Lanta noi så var kön till färjan oändlig. Men störst går tydligen först, våran chaufför körde helt sonika förbi nästan hela kön. Trots detta fräcka tilltag tog det nästan en timme innan vi var över.

Men sen flöt det på fin fint hela vägen till Trang och tågstationen, vi hann lagom med att äta och fixa take away mat till tågresan och ta en öl innan det var dax att gå på tåget.
Lite mysigt är det att åka tåg, man har gott om plats när man åker sovtåget innan dom kommer och bäddar, och i det här fallet så sker det typ kl 19.00 då är det natti natti.


Jobbigt om man bara har uppe säng på sin biljett för där uppe sitter man inte rakt. Men denna gång var vi ute i god tid med bokningen så vi hade en uppe och en nere så vi kunde krypa upp i underbädden bägge två i åtminstone nån timme innan ryggarna kroknade och benen domnade. Då var det bara att gå och lägga sig på riktigt.

 

När Rickard kravlade sig upp till sig ( ja han får sova uppe ) så sa han att det är nog sista gången han klarar det ( vi får väl se ).

sen ligger man där man ligger i typ 11 timmar innan ankomst till Bangkok, snacka om egentid! Man skulle nog dock önskat att mat och snacks försäljningen slutade och att lysrören i taket släcktes, men allt som allt top notch och mysnivå.

Uppe med tuppen, vid 5.30 började återförsäljning av ätbara saker och det var dax att fälla ihop sängarna. Kl 7 rullade vi in på stationen. Bangkoks nya tågstation är verkligen gigantisk och i flera våningar. Men med hjälp av konstiga skyltar och några info deskar så hittade vi vilket nästa tåg vi skulle ta och var vi betalade, det var en bra bit att gå över broar högt över Bangkoks kaosiga morgontrafik.

Det blev sen ytterligare ett byte av tåg i Petchaburi mot Lat Krabang som är hållplatsen innan flygplatsen, vilket var närmare vårat hotell. När vi klev ut på gatan så visade Google maps att det skulle ta en timme att gå till hotellet men bara fem minuter med taxi så valet var inte så svårt Bangkoks hetta hade redan börjat kännas trots den tidiga timmen.

Väl framme vid vårat i vårt tycke dyra hotell ( 2400 baht / natten ) så ville dom ha ytterligare 1000 baht för tidig incheckning, men där gick gränsen helt galet i mina öron, antingen är rummet ledigt/tomt eller inte, jättekonstigt tycker jag. Så vi lastade in väskorna i ett förråd och gick ut och letade frukost på området ( fanns frukost på hotellet för 280 baht ) det blev Amazon café ute vid vägen, kaffe och några sandwich det funkade det med.

Sen blev det till att hänga lobbyn 4 timmar för att vi är snåla eller ekonomiska kalla det vad ni vill men jag tycker det är larvigt och egentligen så är det inte pengarna i sig, utan det känns mer som ocker och då blir det mer en princip, vill dom ha oss hängande där i 4 timmar så får dom det,

Efter incheckning gick vi ut till hotellets pool för att suga i oss dom sista timmarna av sol i Thailandet för i år, det blir faktiskt lite skönare när man vet att det är det sista liksom.

Och efter att ha varit lite bitter på hotell upplevelsen här så måste jag ändå säga att jag tror på riktigt att dom har Thailands bästa dusch, wow vilken fantastisk upplevelse…eller också är det så att vi är vana med dom svaga fyra strålarna vi haft i nästan två månader, men det spelar ingen roll, ljuvligt var det.

Efter dusch upplevelsen var det dax att ge sig ut att söka föda, efter lite promenixande hittade vi till slut en marknad där vi plockade ihop lite smått o gott, det blev fläskspett i starksås, sticky rice, någon märklig spenat pizza och avslutnings vis rotipannkaka.

På hemvägen plockade vi upp några ost och skinktoast och ett par bullar från 7/11 att ha som matsäck på planet hem. Bangkok bjöd på ett magiskt moln som avskedspresent och i morgonbitti kommer taxin kl 9 och kör oss dom tio minutrarna till flygplatsen, nu håller vi våra tummar hårt att allt flyter på där. Tack Thailand och alla dess innevånare djur och människor som vi mött, tack till er alla som hängt med även detta år på bloggen och tack alla våra vänner vi träffat under färden. Hej Sverige nu kommer vi hem 😀

I min lilla lilla värld…

Äntligen börjar jag se någon form av ljus i tunneln, första gången feberfri på en vecka, tempen har envist hängt sig fast vi 38,6 i flera dagar, fortfarande ingen direkt aptit, men nu har jag skickat ut rickard på brödjakt..jag föreslog pizzabagaren han borde ju kunna fixa en macka till mig med lite mer substans i än disksvamparna som kallas formbröd. Jag börjar bli rejält less på det här nu . Samtidigt som det ska bli sjukt skönt att komma ut härifrån så känns det samtidigt lite läskigt..ska man ut dit bland myggen igen he he.

Äsch så där kan man inte hålla på att tänka då vågar man ju aldrig göra nåt, då kan man ju lika gärna sitta i finkan, det är ju lite så det känns som man gjort den här veckan, isolerad.

Men det börjar bli dags att göra om våra planer och se vart vi tar oss när jag skrivs ut… det kan ju faktiskt bli i morrn redan om febern håller sig i chack.

Känns lite märkligt ändå att gå från dropp, 30 piller om dan o så bara rätt ut i vida världen och bara vara sig själv. Det kanske blir så att vi stannar nån natt i Trang på nåt hotell och känner oss för lite innan vi vågar oss ut på egna ben.

Den där mackan jag efterlyste blev så klart ingen macka utan en ostdrypande panpizza, kanske inte det bästa valet när man inte ätit på en vecka, lyckades dock pilla i mig en slice och det var ju bra det.

Mitt i allt annat elände så ha jag tydligen hostat sönder nånting inuti så att det uppstått nån blödning och här lämnar vi inget åt slumpen utan idag fick jag mig en åktur runt detta über fina sjukhus för att göra ett ultraljud, som skall följas upp i morgon.

Ja det verkar som om min ”resevärld” har krymt en del den senaste veckan allt kretsar kring det egna jaget, vad kan jag tänka mig att stoppa i munnen och svälja förutom alla mediciner, hur ska jag orka duscha?, be om hjälp varje gång jag ska på toa, och idag har Rickard ägnat timmar åt att trassla ut mitt smutsiga svettiga hår, för att sen hjälpa mig att tvätta det och kamma igen. Jag Jag Jag.

Han kan han min man när han vill….nåt han inte kunde var att köpa fikabröd till kvällskaffet, nöjd o belåten kommer han upp på rummet med en påse bulllar, och jag är ju i ett litet känsligt läge för mat just nu, så det var inte helt lyckat när jag greppar första bullen och ser en liten korvstump stirra tillbaka på mig men som sagt allt kan ju inte bara bli rätt.

just ja..glömde jag säga att jag inte fått borsta tänderna på en vecka också …

Semester i pausläge ⏸???‍⚕️??

Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig, och det svåra i det är nog att bara acceptera det, även om det känns surt och eländigt, och på nåt sätt försöka tänka om och liksom styra om sina planer och hoppas på att det blir bra ändå i slut ändan.

Det som hände nu var att på lördagen så kände jag mig lite risig hela dagen. Men på natten bröt helvetesfebern ut, och huvudvärk. Planen var ju i och för sig att checka ut på söndagen men inte det här tempot. Rickard fick packa allt (hoppas han fått med allt), vi fick hjälp av en man på resorten som körde mig och vår packning till till närmaste sjukhus i Kanthang, och Rickard efter på vår moppe, resan tog ca en halv timme. Jag låg mest o skakade i baksätet. Jag fick lite mediciner och efter lite dividerande så bestämdes det att jag skull flyttas till ett annat sjukhus i Trang istället som är ett privatsjukhus, det skulle fungera bättre med försäkringen och sånt. Jag personligen brydde mig inte om vad som gjordes jag låg mest där och skakade och sprattlade på min brits.

Men sagt och gjort ambulans påkallades jag och packning in i bilen, på med blåljusen, och stackars Rickard fick nöjet att se hur fort moppen gick eftersom han hängde med bakom.

Väl framme togs tester och jag fick dropp o piller o sprutor och allt man kan tänkas pilla i en stackar sjukling, tempen visade konstant på 39,9 och provet visade på Dengue feber. De första dagarna orkade jag knappt stå på benen. Nu har jag legat här i fem dagar och även om jag mår tusen gånger bättre nu än i början så känns det långt kvar till tillfrisknande.

Tänk att en sån liten myggkrake kan förstöra så mycket, har ju inte ens märkt att jag blivit stucken, inte ens sett nått myggbett.

Utanför på parkeringen står vår vän moppen och klurar på vad som egentligen hände.

Efter att inte ha ätit något sen i lördags kväll så fick jag plötsligt cravings efter en Big Mac & co, och började googla om det fanns mc Donalds i Trang, och döm om min förvåning tillika glädje när jag hittade en sida som påstod just det. Så Rickard ut till systrarna för att få närmaste väg beskrivning. Men dom bara garvade och sa att nä nä det finns inte, vi visade dom annonsen som blev bedömd som fejk..FEJK vem gör så ens, cravingen tog i allafall slut där och då.

Min sammanfattande upplevelse av Dengue feber än så länge är, att det nog är bland det jävligaste jag varit med so far….

så mitt råd till er andra är ”lets be careful out there” spraya, kräma, elda o spraya igen.