Kategoriarkiv: Thailand

Vi anar framtidens Khanom och äter”jättegamla”ägg??

Postat av
Svara

Dagarna och kvällarna flyter på, vi lapar sol och skapar oss små uppdrag och njuter i fulla drag. Vi njuter av vårat fina hus och att få äta frukost ”hemma”. Det blir ju inga jätte frullar med ägg o bacon, men vi gör kaffe och rostat bröd med marmelad och ”plastost”, lite korv och youghurt, en morgon åkte Rickard iväg till bagaren och köpte bagels, han råkade även köpa lite lagrad ost som vi senare lyxade till med lite rött.

Det är mycket tjat om rödvin märker jag, men man får ju sina cravings när man är iväg så här. Vissa har ju hangups på Kalles kaviar och knäckebröd, medan jag får på riktig ost och rödvin.

Det tog några år av resande i Thailand innan jag insåg att det faktiskt finns helt ok rödvin här som inte kostar skjortan och halva slipsen, Mont Clair finns i flera olika prisklasser och dom jag provat har varit överraskande goda, finns även som vitt som också är helt ok i mitt tycke. Skillnaden mot hemma är att här föredrar jag även rödvinet kallt vilket jag inte gör annars.

kvällarna tillbringar vi hos Eid, på hennes restaurang förstås, hon jobbar ju jämt, men blir det lite lugnt emellanåt så sätter hon sig ner hos oss, och vi tragglar oss fram på hennes begränsade engelska och vår ännu mer begränsade thai, men det känns bra ändå och vi trivs i varandras sällskap.

Idag efter frukosten drog vi iväg på moppen till ”grannstaden” Sichon, stor del av vägen var under s.k construction, och inte i bästa skick, ganska kurvigt och branta backar, men med fantastiska vyer ut över havet, beacher, berg och djungel. Tyvärr fick jag inga bilder av vägen eftersom jag hade fullt sjå att hålla tungan rätt i munnen och försöka hänga med på moppen, och de bilder jag har ger inte riktigt rättvisa över vyerna.

Man märker när man är på en plats med få europeiska besökare, människor tjoar och vinkar när vi åker förbi, men det är något vi börjar vänja oss vid nu efter våra moppe resor.

Jag undrar om det kommer att förbli så här…

….eller om det snart är en ny epok i antågande. Det byggs otroligt många nya stora resorter efter stränderna, och flera ser redan klara ut för inflyttning. Men samtidigt så känns det lite som om man redan har försökt det greppet tidigare, det finns redan många resorter som i mina ögon ser tomma ut, men å andra sidan så kanske det är lite fler turister här i år än det har varit tidigare.

Jambay bar&art space Khanom, så mysigt?

Tankarna kring exploatering är verkligen skeva, å ena sidan så hoppas man att det går bra för alla som vågar satsa liv och pengar i sina projekt, och att inte resorterna och restauranger ska stå spöklikt tomma, men å andra sidan vill man ju lite egoistisk att det ska få vara precis så här charmigt och genuint som det är, det är ju därför vi gillar Khanom.

Ikväll har vi varit på lördagsmarknaden inne i byn, den växer för varje år vi är här, jag tycker personligen att den inte är lika bra som den varit, väldigt mycket krimskrams och mindre handgjorda grejjer. Massvis med mat förstås som vi alltid brukar shoppa loss på men i kväll slutade det med att vi hamnade och åt middag hos Eid på hennes restaurang istället.

Jag har länge gått och ”suktat” efter dom där rosa äggen som finns lite här och var i affärer och på restauranger. Dom kallas för centuary eggs och har legat i nån skum blandning i nån månad, själva ägget är svartgrönt inuti, gulan som inte är gul längre, är krämig i konsistensen och vitan..som inte är vit, är typ gelé, tydligen så luktar det som surströmming när man skalar dom, vilket jag inte kände eftersom dom var skalade och lite stekta när jag fick äggen på tallriken tillsammans med phad Pak kapraow. Dom smakade helt ok..men jag kommer nog inte äta dom igen om jag inte blir bjuden..men dom är ju fina att titta på.

Bonusmaterial: jag fick igång tvättmaskinen, så igår lyxade vi med rena underkläder efter duschen?

 

Varma på utsidan och på insidan❤️

Postat av
1

Det blev åter en natt i Surat Thani på samma ställe bakom tågstionen, vi var bara tvungna att gå tillbaka och äta på restaurangen som låg på samma gata.

Vi hade redan sen förra gången bespetsat oss på ett ”flak” med blandade maträtter som vi såg bäras ut, det fanns två storlekar och vi tog den lilla. Det var fisk, kyckling, ägg fläskkött, pommes, pasta, bröd, korv, sallad..jag har säkert glömt något. Allt var super vällagat och gott.

Morgonen efter tog vi en localbuss till den stora busstationen i Surat Thani, där vi fortsatte vår färd till Khanom i minivan.

Under våra resor till Khanom har vi lärt känna lite folk både från Finland, Thailand och svenskar som både är bofasta och säsongsboende.

Och denna gång har vi blivit sååå bortskämda av ett fantastisk svenskt par som är just säsongare, Elisabet och Leffe…jag säger bara wow!

När vi klev av bussen i Khanom så stod dom där och hade fixat en moppe till oss till superpris, och inte nog med det dom erbjöd oss att bo på bottenvåningen i deras fina hus vid stranden. Så himla gulligt…och allt detta toppade dom med att ta oss med till en restaurang på stranden som serverade pizza..rödvin köpte vi hos handlaren och tog med oss själva. En jättemysig dag och kväll.

Så pizza och rödvinsnöjda bor vi nu idetta fina hus med superskön säng, vi har, kylskåp, brödrost, vattenkokare, tillgång till tvättmaskin och hund. Och kommer jag nu bara ihåg vad Elisabet sa om hur man gjorde med tvättmaskinen, ( för idag så åkte dom till Borneo )så har vi snart rena kläder också.

Dagen idag har vi ägnat åt solhäng och bokläsning på verandan och framåt eftermiddagen åkte vi in till byn och hälsade på lite andra kompisar som har restauranger där. Hos Eid och hennes brorsa blev vi bjudna på soltorkade fiskstrimlor och kokta bönor som ”snacks”,

Torkade fiskstrimlor och kokta bönor

Rickard var väl inte överförtjust men jag måste ändå säga att det var inte så illa som de låter, det var lite fishy i början men man vande sig liksom vid smaken och det var ganska salt och gott. Det blev även en sväng till Micki på Dustygecko, Khanoms finaste krog där han serverar typ femstjärnig gourmetmat och är supertrevlig. Det är alltid mysigt att komma till Khanom men den här gången kändes det lite extra varmt i hjärtat.

Längtar efter pizza och ett glas rött..är man tråkig då???

Postat av
Svara

När mörkret fallit i den lilla byhålan Pak Khlong så var det dax att ge sig ut och hitta någonstans att äta, vi insåg redan innan vi gav oss iväg att det kunde vara ett mission impossible. När vi svängde ut på gatan var det totalt becksvart inte ett gatlyse i sikte, man såg lite svaga ljus ifrån hus som låg efter vägen och någon liten eld men annars inget. Men vi svängde ner på en väg som vi visste ledde ner till en pir och en liten strand, på vägen ner så lös det lite här o var och en liten shop som sålde lite matvaror och vatten var öppen.

Dolksvans…lånad bild av Wikipedia

När vi sen kom ner till stranden och piren så såg vi lite lampslingor och nere på stranden fanns stånd som sålde diverse mat, de flesta höll på att packa ihop, men vi gick ner för att titta närmare på utbudet som fanns. Ett stånd sålde dolksvans och ett annat friterade räkakor, bägge hade jag provat innan och jag kan ju ärligt säga att inget av dom tlllhör ”mina bästa”. Damen med räkakorna hade även något annat suspekt friterat som vi till slut förstod var friterade ägg, och i det här läget så framstod det som rena delikatessen, vi köpte hennes sista tallrik.

Vi slog oss ner vid ett bord i sanden, köpte var sin öl och fick en hink med is, tänk att man kan hitta sånt här fredagsmys i en sån här liten liten by, visst det var inte det godaste jag ätit kan jag erkänna men det fyllde ju ändå sitt syfte att mätta hunger. Vi tycker att dolksvans serverat på en strand i mörkret är exotiskt, men strax innan vi lämnade vårat bord för att åka hem i mörkret så kom en tjej fram till oss och ville ta ett foto på oss, allt och alla har, eller är något unikt för någon.

Dagen efter for vi vidare och hann även bli med på någons foto vid frukosten. Vägarna är fina och dom flesta går utefter havet, men vissa sträckor är förbi skogar och plantager med olika palmer, allt från cocospalmer, gummiträd (förstås) och palmoljepalmer (vad dom nu heter)och även stråk av bananträd, mango och papaya.

Målet denna dag var Ban Saphan,  vi snurrade först runt lite inne I staden och stannade på ett ställe för lunch. Efter lite överläggning så bestämde vi oss för att hitta något ställe med pool, inte så mycket för själva poolen i sig utan mer för att försöka jämna ut den galet fula cykelbrännan som vi med tiden lyckats få, och då få möjlighet att sola lite andra kroppsdelar än axlar och knän. Och så blev det, vi hittade ett hotell med pool till bra pris och bestämde oss ganska snart för att stanna i två nätter.

Så det har blivit både solning och lite koll inne i stan. Ban Saphan känns som en typisk mindre thai stad, blandade hus allt mellan gamla trähus, plåtskjul och större moderna byggnader i en salig blandning och försäljningen består av optiker, kläder, bil och moppe grejer och affärer med plastbyttor.

Varje stad värd sitt namn har även någon form av trädgårdspyntsaffär, och jag måste bara hylla deras känsla och entusiasm gällande ”trädgårdstomtar”, dom kan verkligen gå all in när det gäller, det är inte bara nån kitchig rosa flamingo i nån hörna, det finns ALLT.

Stranden är inte mycket att hurra för, den är skräpig och dom stora vågorna river upp sand från botten som färgar vattnet brunt. Man ser inte några som badar på dagarna, men när kvällen kommer strax innan solnedgången kommer det ner några locals. En del plockar musslor, äldre ligger i någon hängmatta och får lite svalka och barn badar och leker på stranden.

Idag har vi börjat vår återresa till chumphon, det blev ett matstopp på vägen på en liten restaurang, en restaurang som i vanlig ordning saknade meny med bokstäver som vi kan förstå, och det är då det är så skönt att ha en maträtt på lut som alla små restauranger har att erbjuda, pad krapraow moo som är med fläsk eller pad krapraow gai som är med kyckling, sen brukar vi spetsa till det med Kai dao också och då får man ett stekt ägg till. Det är finhackat kött, stekt med thaibasilika och chili och serveras med ris och är alltid gott. Denna rätt har räddat oss många gånger efter vägen där det inte finns en paneng eller gröncurry så långt ögat kan nå.

Jag njuter i fulla drag av att äntligen känna mig frisk och inte den här trista gnälliga typen som har tagit över min kropp den sista tiden, livet är härligt igen och jag är i Thailand och på äventyr!

 

Att inte ha moppe..är att gå för långt??‍♀️??‍♂️

Postat av
Svara

Det blev en två timmars tågresa från Surat Thani till Chumpohn igår supersmidigt 100 baht/pp. Vi brukar ta hjälp av kartfunktionen på telefonen för att få lite koll på var och när man ska kliva av, det är verkligen ett lättsamt sätt att resa på om man jämför det jäkla mecket med bussar och minivans, och ännu värre med flyg med säkerhetskontroller och tjafs, bara att kliva på och sen sitter man bra och toa finns om man behöver.

Vår plan var ju att hyra en moppe direkt när vi klev av men det var lättare sagt än gjort, närmaste ställena hade inga och när vi började promenixa in mot staden så hittade vi inga ställen som hyrde ut till ”faranger”.

Vi hade bokat ett hotell lite snabbt när vi klev av tåget för vi hade hittat ett jättefint och billigt med pool för 550 baht inkl frukost, men med tanke på att vi inte hittade någon moppe så var ju det lite förhastat kanske eftersom det låg lite off.

Tuk tuk verkar också vara en bristvara i den här delen av Chumphon, men till slut hittade vi en man som hade en moppe med ”sidovagn” som hade både krycka och gåstol på vagnen, men han lastade ur sin gå gåstol på trottoaren och beredde plats för oss och våra ryggsäckar och körde oss den ganska så långa vägen till vårat resort, när vi försökte betala honom vägrade han att ta emot pengar till en början men tillslut lyckades vi få honom att ta emot 100 baht eftersom vi inte gav oss utan strid.

Resorten är fin och vi har som sagt pool men den ligger långt borta från all ära och redighet, men det kanske är bra för oss att ta det lite lugnt ett par dagar och inte göra nåt annat än att läsa bok och hänga vid poolkanten.

så idag tog Rickard en promenad på 3,8 km i stekande sol medans jag låg vid poolen ( JA vaddåra?… Han gillar ju inte att sola säger han ) och hyrde en moppe vid stationen som dom fått in idag. Så nu har vi åter ett fordon och känner oss inte så strandsatta. Vi tog en sväng in till ”stan” i eftermiddag och åt lite mat och shoppade mango sticky rice och pannkaka i några av vagnarna downtown. Det börjar kännas som om vi är back on track igen.

 

 

✨Grisens år ✨??

Postat av
2

Jaha då har man varit utskriven och utlämnad till ”egenvård” i över ett dygn, känns skönt men märkligt ansvarsfullt. Från att ha varit påpassad typ varannan timme dygnet runt med prover, kontroller och piller till …nada…jo en gedigen påse med påsar med färgglada piller som nu ska portioneras ut på eget bevåg..vilket jag i min tur har delegerat till Rickard.

Första natten i frihet vågade vi oss inte så långt utan checkade in på ett hotell i Trang, det kändes som ett bra första avstamp.

Så efter en lugn natt trots att vi nu firar det kinesiska nyåret, och nu lämnar hundens år till förmån för grisens, så var vi pigga och nyktra när vi satte oss upp på vårat fartvidunder och påbörjade vår resa åter mot krabi och Lanta.

Det blev mycket nöta landsväg idag men det har gått förvånansvärt bra, lite korta stopp för lite mat och glass, matstoppen blir väldigt korta när vi är ute och åker så här, för det första är det inte helt lätt att hitta matställen efter vägen, dom är liksom svår identifierade. Inte ens när man passerat dom är man helt säker. Det är liksom något som verkar vara mer en regel än ett undantag när man är ute och åker så här på landsbygden mellan ”förorterna” eller vad man nu ska kalla det att restauranger lätt kan förväxlas med i princip vilken verksamhet som helst, livsmedelsförsäljning, cykelverkstad, eller bara ”hemmahos”. Och när man sen lyckats identifiera ett matställe så är man inte helt säker på vad det är man beställer så därför safear vi lite där och tar in en portion som vi delar på utifall att det inte riktigt blev det vi hade hoppats på. Detta gör ju att näringsintaget dessa dagar inte är det bästa, så man får liksom förlita sig på de såkallade glasstoppen istället. Där har har vi ju redan gått på dom nitar man kan gå på typ majsglass, durian och bönglass. Magnum är ju lite dyrare men ett säkert kalorikort.

I natt vår andra natt i frihet tillbringar vi i Khlong Phon där vi varit tidigare, men  vi hittade ett nytt färgglatt boende, vi kan vara dom första gästerna, värdfolket såg mer än förvånade ut när vi dök upp och frågade efter rum, det är rent o fräscht…kanske på gränsen till omysigt, men framförallt det verkar myggfritt.

Sist vi var här lyckades vi även ”identifiera” en riktig bamburestaurang, menyn enbart på thai men man kan ju improvisera lite så jag fick in en fantastisk Tom Yum med räkor och Rickard en kyckling med fried basil så vi är mätta o nöjda, I morgon drar vi vidare mot koh Lanta men inte utan att bunkra ordentligt med myggmedel av den bästaste sorten med massor av DEET.

I min lilla lilla värld…

Postat av
1

Äntligen börjar jag se någon form av ljus i tunneln, första gången feberfri på en vecka, tempen har envist hängt sig fast vi 38,6 i flera dagar, fortfarande ingen direkt aptit, men nu har jag skickat ut rickard på brödjakt..jag föreslog pizzabagaren han borde ju kunna fixa en macka till mig med lite mer substans i än disksvamparna som kallas formbröd. Jag börjar bli rejält less på det här nu . Samtidigt som det ska bli sjukt skönt att komma ut härifrån så känns det samtidigt lite läskigt..ska man ut dit bland myggen igen he he.

Äsch så där kan man inte hålla på att tänka då vågar man ju aldrig göra nåt, då kan man ju lika gärna sitta i finkan, det är ju lite så det känns som man gjort den här veckan, isolerad.

Men det börjar bli dags att göra om våra planer och se vart vi tar oss när jag skrivs ut… det kan ju faktiskt bli i morrn redan om febern håller sig i chack.

Känns lite märkligt ändå att gå från dropp, 30 piller om dan o så bara rätt ut i vida världen och bara vara sig själv. Det kanske blir så att vi stannar nån natt i Trang på nåt hotell och känner oss för lite innan vi vågar oss ut på egna ben.

Den där mackan jag efterlyste blev så klart ingen macka utan en ostdrypande panpizza, kanske inte det bästa valet när man inte ätit på en vecka, lyckades dock pilla i mig en slice och det var ju bra det.

Mitt i allt annat elände så ha jag tydligen hostat sönder nånting inuti så att det uppstått nån blödning och här lämnar vi inget åt slumpen utan idag fick jag mig en åktur runt detta über fina sjukhus för att göra ett ultraljud, som skall följas upp i morgon.

Ja det verkar som om min ”resevärld” har krymt en del den senaste veckan allt kretsar kring det egna jaget, vad kan jag tänka mig att stoppa i munnen och svälja förutom alla mediciner, hur ska jag orka duscha?, be om hjälp varje gång jag ska på toa, och idag har Rickard ägnat timmar åt att trassla ut mitt smutsiga svettiga hår, för att sen hjälpa mig att tvätta det och kamma igen. Jag Jag Jag.

Han kan han min man när han vill….nåt han inte kunde var att köpa fikabröd till kvällskaffet, nöjd o belåten kommer han upp på rummet med en påse bulllar, och jag är ju i ett litet känsligt läge för mat just nu, så det var inte helt lyckat när jag greppar första bullen och ser en liten korvstump stirra tillbaka på mig men som sagt allt kan ju inte bara bli rätt.

just ja..glömde jag säga att jag inte fått borsta tänderna på en vecka också …

Semester i pausläge ⏸???‍⚕️??

Postat av
2

Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig, och det svåra i det är nog att bara acceptera det, även om det känns surt och eländigt, och på nåt sätt försöka tänka om och liksom styra om sina planer och hoppas på att det blir bra ändå i slut ändan.

Det som hände nu var att på lördagen så kände jag mig lite risig hela dagen. Men på natten bröt helvetesfebern ut, och huvudvärk. Planen var ju i och för sig att checka ut på söndagen men inte det här tempot. Rickard fick packa allt (hoppas han fått med allt), vi fick hjälp av en man på resorten som körde mig och vår packning till till närmaste sjukhus i Kanthang, och Rickard efter på vår moppe, resan tog ca en halv timme. Jag låg mest o skakade i baksätet. Jag fick lite mediciner och efter lite dividerande så bestämdes det att jag skull flyttas till ett annat sjukhus i Trang istället som är ett privatsjukhus, det skulle fungera bättre med försäkringen och sånt. Jag personligen brydde mig inte om vad som gjordes jag låg mest där och skakade och sprattlade på min brits.

Men sagt och gjort ambulans påkallades jag och packning in i bilen, på med blåljusen, och stackars Rickard fick nöjet att se hur fort moppen gick eftersom han hängde med bakom.

Väl framme togs tester och jag fick dropp o piller o sprutor och allt man kan tänkas pilla i en stackar sjukling, tempen visade konstant på 39,9 och provet visade på Dengue feber. De första dagarna orkade jag knappt stå på benen. Nu har jag legat här i fem dagar och även om jag mår tusen gånger bättre nu än i början så känns det långt kvar till tillfrisknande.

Tänk att en sån liten myggkrake kan förstöra så mycket, har ju inte ens märkt att jag blivit stucken, inte ens sett nått myggbett.

Utanför på parkeringen står vår vän moppen och klurar på vad som egentligen hände.

Efter att inte ha ätit något sen i lördags kväll så fick jag plötsligt cravings efter en Big Mac & co, och började googla om det fanns mc Donalds i Trang, och döm om min förvåning tillika glädje när jag hittade en sida som påstod just det. Så Rickard ut till systrarna för att få närmaste väg beskrivning. Men dom bara garvade och sa att nä nä det finns inte, vi visade dom annonsen som blev bedömd som fejk..FEJK vem gör så ens, cravingen tog i allafall slut där och då.

Min sammanfattande upplevelse av Dengue feber än så länge är, att det nog är bland det jävligaste jag varit med so far….

så mitt råd till er andra är ”lets be careful out there” spraya, kräma, elda o spraya igen.

 

 

Vi ger 4,5 av 5 möjliga saronger?☀️(…Hat Yao andra chansen 2019)

Postat av
Svara

Efter den något torftiga och sötsliskiga frukosten var det dags att åka vidare, vi kände att vi kunde Pak Meng nu. Jag måste säga att rumporna är rejält möra nu, man hinner liksom inte ”läka” på en natt.

Men trots klen frulle och ömma kroppar så måste jag ändå säga att denna sträcka mellan Pak Meng och Haad Yao var väl värd besväret. Vi körde långa sträckor längs med fantastiska öde stränder och sanddyner.

Ibland kantades vägen av höga skira träd som bildade skuggiga tunnlar med sina kronor som på vissa ställen såg ut att växa ihop i topparna.

Vi svängde ner vid piren där båtarna går till koh Mook och koh Kradan och åt en glass, vi åkte även ner på Yong Ling beach som visade sig vara en nationalpark, med förvisso tillsynes superfin beach, men priset var 200 baht/pp för att åka in så vi vände när parkvakten kom och skulle casha in avgiften.

Vi åkte istället vidare till Haad Yao. Vi har tidigare gjort en natt i Haad Yao 2016 som inte hör till en av dom bättre upplevelserna vi haft på våra turer, men det har hela tiden känts som om vi missat nåt där…vi gav det inte en riktig chans så vi tänkte att platsen skulle få en revansch.

Denna gång så svängde vi av mot beachen före det stora berget istället för efter, där vi hamnade förra gången.

Nu kom vi rätt ner på stranden mellan två restauranger, stranden var knarrig och len, dock ej vit, snarare ljusbeige, lång och bred, och förvånansvärt ren för att vara en ”natur”strand.

Efter att vi ätit lunch på en av restaurangerna så bestämde vi oss för att stanna. Det fanns två resorter den ena i 1500-2000 baht’s klassen och den andra 900 med AC och 600 med fläkt inkl frukost. Fläktbungalowsen var uthyrda men vi fick byta fjärrkontrollen till AC:n mot en större bordsfläkt så det löste sig och alla blev nöjda.

Omgivningen är läcker, förutom den fantastiska stranden och det fina vattnet så sträcker sig dramatiska bergsformationer skyhögt och rakt upp precis vid vår bungalow och ner mot vattnet, precis som ett vykort med lime stones från Thailand. Och mitt i allt detta bor vi nu, ”fy Fabian” va vi har det bra!

 

 

Pak Meng⛱

Postat av
Svara

Det kändes som om det blev mörkt tidigt i Khlong Phon, den redan ganska trötta byn stängdes så gott som ner efter mörkrets inbrott, seveneleven och några få restauranger lös fortfarande upp gatan.

Vi hittade en restaurang som tillsynes var påväg att stänga men som serverade oss en god middag och sonen i familjen satte sig på moppen och åkte och köpte var sin öl åt oss, när vi mätta och nöjda promenerade hem släcktes dom sista lamporna.

I morse promenixade Rickard iväg till 7/11 och köpte grillad toast och pulverkaffe innan jag vaknade, så vi med hjälp av vattenkokaren i receptionen kunde fixa lite frukost innan vi packade ihop och satte oss på mopparna igen.

Det är ett ganska varierande landskap vi susar igenom, vissa sträckor 3-4 filiga vägar i stekande sol så het att vinden känns som en varmlufts fön. För att vid nästa högersväng förändras till mindre vägar genom skuggande Palm och gummiplatage, där plötsligt vinden är svalkande.

Idag körde vi knappt 5 mil till Pak Meng, strax innan vi nådde målet tog vi lunch efter vägen för att vara rustade Inför letandet efter boende.

Väl framme är det en T-korsning med en lång gata som följer den oändliga stranden, på stranden står små grupper med plastbord, stolar och parasoller, vissa är nog knutna till restaurangerna på andra sidan gatan.

vid piren går båtar, små och stora ut till öar och för snorkling.

Gatan kantas av små restauranger och diverse shoppar som säljer blandade matvaror och typ flipflops, boende finns för mellan 300-1000 baht och det känns som det är en plats som bara väntar på anstormning av besökare, men det är skrämmande få.

Restaurangerna står tomma förutom ägarna som står och ropar välkomna vid vägkanten.

En storsäljare verkar dock vara dom färgglada saft/mjölk dryckerna med tillhörande geléklumpar och smaktillsatser i alla tänkbara färger, vilket också var poppis i Khlong Phon igår, har själv smakat nån beigefärgad med bruna klumpar i tidigare och det var faktiskt inte så illa som det låter.

 

Vi pratar med en rastakille som har kanske gatans enda bar och han säger att efter 19 är det totalt tyst på gatan, på  vägen hem efter vår kvällsmat ser vi dock några turister som sitter vid restauranger, men jag kan nog räkna dom på mina tio fingrar.

Men stranden är lång och folktom och människorna pratsugna.

Och när Rickard går ut en sista sväng för att fylla på vattenförrådet får han en påse med något friterat bröd med tillhörande grön gegga av tanten med sin matvagn utanför på gatan

…hon som kanske inte sålt något de senaste timmarna, hon insisterar att han skall ta emot den och vägrar ta emot några pengar…så nu har vi frukost i morgonbitti som vi redan har insett är en bristvara här.

 

”over and out” från ett overkligt varmt rum utan fönster och med en fläkt som tappert försöker göra ett nästan omöjligt jobb.

-”Välkomna till Thailand”❤️ ( Khlong Phon)

Postat av
Svara

Vid 11-tiden i förmiddags hade vi då äntligen packat ihop våra grejer, lämnat överblivna drickor och strandleksaker till grannarna och vi kunde med nöd o näppe (heter det verkligen så?) stänga våra ryggsäckar och få med allt på moppen.

Det tog ett tag att ta sig över till fastlandet pga köer och färjeturen över från Lanta noi, men det gick bra, 20 baht/pp och 5 baht för moppen.

Lite trist väg att köra från piren tills man kunde svänga höger mot Trang men det gick.

Trots en vätskekontroll/kolla karta/och vila rumpa stopp, så tog vi oss bara 5 mil idag. Helt möra i rumporna trots vår så välpreparerade sadel med vår fina Pingumatta, men vi har ju faktiskt inte bråttom.

Vi har nu slagit läger i en liten ”tätort” som heter Khlong phon som till största del verkar bestå av en lång gata där all happenings är och lite mindre småvägar där det är lite mera soft. Vi har lyckats hitta mat som var överraskande god, trots att Rickard sa till att han inte ville ha koriander i maten…vilket resulterade i att då fick ju inte jag det heller, men å andra sidan får ju han alltid stå ut med is i ölen när jag beställer så vi är väl kvitt då.

Det är en märklig upplevelse att komma till platser som den här, speciellt när vi bara förflyttat oss 5 mil från bananpannkakorna och tuktukarna. Här ropar och hejar människorna på oss, dom som vågar..de andra bara tittar och ler, barnen vinkar och tjoar och vissa kommer fram och tar i hand och presenterar sig och säger välkomna till Thailand. Har jag sagt att jag älskar det här landet?❤️