Dagen började lite mulen och ibland känner man att man vill göra något annat än att lapa sol. Så vi bestämde oss för att moppa söderut längs den östra kusten, för även om det inte är klarblå himmel och solen skuggas av molnen så är det ju fortfarande ca 32 grader i luften så det är riktigt svalkande och skönt att susa fram på vägarna. Extra skönt är det på östsidan där vägarna till största delen är fina och trafiken lugn och ibland nästan obefintlig.

Man får dock vara beredd på att det springer djur över vägen tuppar, apor, hundar och ibland även ormar och ödlor.

husen ligger också alldeles vid vägkanten eftersom de flesta även inhyser förutom bostad även restaurang, verkstad eller butik av något slag. Detta innebär då också småbarn som leker precis bredvid eller på vägen, dom får tidigt lära sig att klara sig själva eftersom mamma och pappa jobbar, i och för sig några meter ifrån, men utan möjlighet att ha stenkoll hela tiden.

Vi bestämde oss för att åka till vägs ände, som visade sig vara två. Den första vägs ände slutade i en liten T-korsning bestående av en liten by ( Ban Sangka )…och jag menar pytteliten, mellan tummen och pekfingret ca 10 hus, det såg ut som kanske en liten fiskeby, det sprang runt lite höns kring husen och pickade och några barn lekte vid gatan, men vägen tog absolut slut där.
Det är inte utan att man funderar på hur många gånger per dag det kommer ett par blekfisar som oss på moppe, som gör precis samma sak som vi, åker ner, tittar oss frågande omkring, vänder moppen och åker därifrån.

Vi tar oss lite skamsna ( i allafall jag..det kändes lite kymigt att åka ner, damma runt och låta illa, för att bara vända och åka tillbaka ) upp därifrån för att ta nästa ”end of the road” ställe vilket enl googlemaps skulle vara pirate beach vilket var ett lite kittlande namn.

Vi hamnade då på Pirate bay resort & spa, en lite bedagad resort som säker har varit väldigt fint som nytt men kanske skulle behöva ett litet lyft, det hade en liten pool som faktiskt såg fräsch och underhållen ut med ett litet coolt vattenfall, det fanns en restaurang som för tillfället var obemannad, men vi fick hjälp av en annan gäst att beställa dricka. Detta ställe ligger ju ganska avsides så jag kan tänka mig att det blir väldigt familjärt när man bor där.

Bungarna såg fina ut och trädgården må ha varit lite obrydd och vildvuxen men pyntad med vilda och ovilda djur var den i alla fall… för dom som inte vågade sig in i den riktiga regnskogen runt omkring.

För att det finns riktig regnskog här det blir man informerad om via skyltning, och det är ju bra eftersom åtminstone jag kan ha svårt att skilja på vad som är regnskog och vanlig blandvädersskog, men vad jag i allafall har uppfattat är att dom flesta djur man inte vill leka med bor därinne.

Och den vetskapen borde ju räcka för att jag inte skulle vilja gå in där…men då lite påpassligt dyker ännu en skylt upp som talar om att hör och häpna i skogen finns ett träd som man tydligen vill titta på, och då blir man ju lite nyfiken, ett intressant träd i skogen. Då kunde jag inte hålla mig utan lyckades ta mig över spången som knakade betänkligt och in i läskiga skogen.

Det var dock en pyttesmal stig så att man visste vart man skulle och det var faktiskt läskigt att gå in där speciellt ensam för ingen annan ville se trädet, det prasslade och ruskade i träden överallt och andra obestämbara ljud.
Det enda djuret jag såg var en stor skink som sprintade förbi mig på stigen.
Jag hittade i allafall trädet i bland alla träd, det som påstås vara Lantas äldsta levande träd med 1000 år på nacken. Bilden hade kanske gjort trädet mer rättvisa om någon annan tagit kortet med mig på bild som referens…men nu var jag ju ensam så ni får tro mig på mitt ord när jag säger att det var både jättestort och antagligen också jättegammalt.

Stolt och sjukt svettig lyckades jag ta mig tillbaka till dom andra som satt och chillade i skuggan.

På vägen hem kom regnet i små skurar men inte värre än att vi hann ta oss in på en restaurang när vi nästan var hemma, Det blev Family restaurang som ligger efter vägen på longbeach, supergod mat och jättegullig personal som dessutom sprang ut och räddade våra hjälmar när himlen bestämde sig för att hälla ut resten av dagens ranson med regn på en gång istället för att små skvätta.