Om man tar bort bokstaven n i Lanta så beskriver det våra dagar med hårfin precision. Efter minst 8 timmars sömn äter vi frukost, sen masar vi oss ner till stranden. Lägger oss på chillakuddarna i skuggan en stund för att vila på maten, hasar oss sedan ner på stranden lägger oss på sarongen och steker en stund. När det blir för jobbigt kasar vi ner i vattnet för att sen hasa oss upp och steka andra sidan.
Åter igen upp på chillakuddarna i skuggan för vätskekontroll och eventuellt nåt ätbart tills vi ledsnar på den aktiviteten då är det tillbaka till bungalowen. ( där kan det bli en siesta om man är riktigt utmattad )
Efter en sån tuff rivstart på dagen kan det bli en liten sväng med moppen för antingen proviantering eller någon form av annan shopping.
Det blev bland annat en sån tur in till ett par marknader i saladan härom dagen, där blev det lite shopping av linnen till Anki och nya flipflops till mig, dom brukar hålla en säsong att hasa runt i så det var dax.
Jag frossade loss på supergoda dumplings med räkor i smarrig sås och sockerglaserade jordgubbar och vindruvor på spett, en söt och knastrig kulinarisk upplevelse. Jag skulle vilja smaka allt, men dels är det bara jag som är intresserad av det och sen så orkar man ju inte äta så mycket i den här värmen heller.
Men blir det för illa med hettan så kan man skapa sig ett ärende in på närmaste 7/11 för att svalka av sig, dom kan man alltid lita på när det gäller luftkonditioneringen. Utbudet av varor där är också brutalt bra, det finns i princip allt, du kan lätt få i hop en trerätters måltid där i form av sandwichar, dumplings, sushi, soppor och bakverk, till detta kan du i princip köpa det mesta i dryckesväg både varmt och kallt med eller utan alkohol.
Det finns smink, hygienartiklar, elektronik ja allt. Men det konstigaste tycker jag är dom styckvis inplastade bananerna..i detta bananproducerande land där det säljs stockvis överallt efter gatan och på marknader för i princip inga pengar…så är det någon som plockat isär dom en och en och förpackat dom i anpassade små bananpåsar. Så många frågor på den…vem kom på affärsidén? Vem utför paketeringen? Är det ett speciellt bananförpackningsföretag?vem köper dom?frågorna tar aldrig slut.
Man känner ju att man inte är 60 längre ha ha. Kvällarna som jag egentligen tycker är bäst blir väldigt korta, för att inte tala om nätterna som man tyckte var magiska förut, svarta, varma och alldeles alldeles underbara, dom blir liksom längre…och på ett annat sätt. När klockan är tio är det väldigt nära till sängen för det mesta, ”fånga dagen” har blivit mer bokstavligt än en poetisk utnött klyscha. Och den viktigaste tiden man har att passa är solens nedgång…lite tjatigt jag vet men det är som en ticks eller magisk hand som varje kväll vid samma tid börjar treva efter telefonen och kameran för att dokumentera denna händelse som om varje gång var den sista.