Wherever I lay my bag…


Nu har vi lämnat tillbaka vår moppe, och enligt mätaren så har vi avverkat 100 mil tillsammans på thailändska vägar, inte illa. Vi har även sagt hejdå till vänner på ön och till Funky Fish gänget. Vi hade inte hjärta att vaska vår rosa brödrost som vi kuskat runt med på moppen så vi packade ner den i en liten plastväska ihop med lite andra braha grejer och lämnade dom till Bon (i baren) att förvalta åt oss tills nästa år…försvinner den så får det vara så, annars på återseende.

Upp tidigt på morgonen för att ta bussen till Trang det tog nog dryga två timmar, rätt trist resa. Väl framme hade vi ca 7 timmar att slå ihjäl innan vårat tåg till Bangkok skulle avgå.
Efter att ha ställt in vår packning i ett rum på stationen så fördrev vi tiden med att äta och gå..och gå, Jag är ju en av dom lataste personer som finns, men närmare 12000 steg i flipflops i stekande hetta lyckades vi med iallafall, så nu kan vi Trang åtminstone den delen mellan ”klockstapeln” och stationen.
Vi floppade runt på marknaden och såg en råtta stor som en katt som sprang upp och ner under trallen vi gick på, var in i lite affärer och letade färdkost, det blev en kasse diverse kinesiska kakor och koppnudlar.

Rickard shoppade en ”märkeströja” i ett varuhus vi smet in i för att få lite skugga..en batikfärgad HM tröja med logga på bröstet så himla skumt att se, skulle väl aldrig funka i Sverige?eller?

När det var dryga timmen kvar innan tåget skulle gå var vi helt utmattade men som tur var fick vi kliva på tåget som redan stod inne på perrongen.

Vi brukar alltid åka 2:à klass när vi åker nattåg i Thailand men denna gång ville vi testa på 1:à klass. Så vi har egen kupé med eget handfat, känns lite konstigt att sitta där inne på en soffa ensamma o glo, men det blev lite mysigare när dom fällde ner översängen. Det var sjukt kallt och vi försökte både själva och med hjälp att höja tempen på AC:n utan resultat, så hoddie på och under filt fick det bli, fattar inte grejen med att dom vill ha så himla kallt jämt.

Det brukar i och för sig vara kallt i 2:à klass också, men då kan man ju välja om man vill åka fläkt tåg eller AC tåg.

själva styilingen på 1:a klass var ingen skillnad, såg lika ut som 2:a klass så inget fancy där inte, så man ska inte förvänta sig orientexpressenlyx bara för att det heter 1:à klass, skillnad var också att alla som hoppar på och av mellan stationerna och säljer mat i små påsar märktes knappt om man hade dörren stängd, och stängd var den, även fast vi försökte ställa upp den för att få lite värme så åkte den igen av tågets vibrationer och krängningar.

Men resan var mysig ändå, att sitta o titta ut genom fönstret och se byar och städer swisha förbi och skapa planer för kommande resor, anteckna ortsnamn som såg spännande ut och byar som såg välkomnande ut som potentiella resmål att ta sig runt till.

Sov som en prinsessa hela natten och efter frukost bestående av kaffe, kakor och nåt skorpliknande vitlöksbröd som vi hittat i Trang så anlände vi till Bangkok ca 10.30, Efter att ha vänligt men bestämt tackat nej till några skambud ( 250baht )från ett par tuktuk förare så hittade vi en taxi med taxameter ( 80baht ) som körde oss till soi Rambuttri där vårat hotell ligger.

Det som omedelbart slår oss är att det är mycket grönare än vanligt mer växtlighet och alla små affärer är stängda längs gatan och ingen trafik, det känns väldigt märkligt, hoppas att det öppnar upp till kvällen, det här är ju annars en av dom livligaste gatorna här med mycket kommers med försäljning, musik och matvagnar.

Har hittat ett super mysigt hotell med pool i markplan precis vid gatan och vi njuter av att ha en oas mitt i storstan, tänk att det alltid känns så hemma när man kommer till Bangkok.

Fast å andra sidan kom jag på mig själv idag med att jag alltid säger hemma om platser där jag har eller kommer placera ryggsäcken och eventuelllt medhavda påsar, går vi runt på tåget säger jag ”nu går vi hem”om vi ska tillbaka till vår plats, i taxin på väg till hotellet sköt jag upp nåt vi skulle göra genom att säga till Rickard ”vi gör det när vi kommer hem” och menade hotellet vi inte anlänt till ens. Jag är så tacksam att jag känner så och har den förmågan, att hemma kan vara vad och varsomhelst, det bådar gott för framtiden.

 

 

 

 

 

 


2 reaktion på “Wherever I lay my bag…

    • Ja Thailand är ju fantastiskt, och Bangkok är ju en favorit, vi får se vad det har att erbjuda i år 🙂 kul att du läser, hoppas jag kan förmedla lite Thailands feeling 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *