Det blev en extra natt i Thung Song bara för att vi kan, eller också var det för att vi ville snurra vidare i den här staden några varv till. Men nu tog vi moppen för att kunna ta oss lite längre och för att se lite utanför stadskärnan.
Det tog inte många minuter eller meter innan vi kom ut i rena småstadsidyllen, små gator med typ radhus men även gated communities vilket förvånar mig, vilka bor där? Och i den här stan i mitten av den här delen av Thailand, dom brukar man ju oftast se kustnära, som typ hua yang, hua hin eller mae phim, eller någonstans i närheten där det finns vatten, här finns en uttorkad å.

Men det var också mycket landsbygd och vi var ju som alltid på jakt efter nåt ätbart. Och det var ju som vanligt inte lätt, om du däremot hade varit sugen på färgglad saft så hade det varit plättlätt för såna kiosker är det nerlusat av.
Vi såg en plastig skylt vid en avtagsväg med bilder på mat och gjorde en tvärvändning och åkte in där. Efter ett par kilometer in igenom ett gummiplantage låg ett jättemysigt ställe som såg riktigt lovande ut men där vart det tji, ingen kunde ett ord engelska och inga menyer, vi pekade på några nudelhögar som låg i en glasmonter men dom skakade bara på huvudet…vi försökte t.om med Pad Kapaow men inte ens det gick så det var bara att ge upp.

Vi tog en annan väg tillbaka mot city och hamnade helt plötsligt i en stor trafikplats där vi lyckades snurra rätt till slut, ja den här stan har verkligen många ansikten, allt från dom numer kända kodjuren vid vägen, marknader, galen stadstrafik och stora tempel.

När vi äntligen hittade en restaurang att slå oss ner på så blev det grillad kyckling och papayasallad. Att dricka till det blev det små koppar med varmvatten kryddat med några blad och isvatten. Det var gott och jag var tacksam att Rickard sa medium spicy den här gången annars vet jag inte hur det hade slutat.
Det blev en liten promenad i våra närmaste Hoods när det började skymma lite, och det är så härligt att se blandningen av bebyggelse, det blandas hej vilt gammalt och nytt, delar av staden ser ut som en kuliss från en gammal spagettiwestern och träden med sina luftrötter ( är det så det heter? )gör kulissen mer åt Indiana Jones hållet väldigt oklart.

När mörkret föll tog vi en sväng på marknaden och botaniserade bland matstånden det blev någon kryddig korv, ett spett med nån kyckling draperad i ett tacochips som var jättegott i mitt tycke..men som alltid så går man på nån nit ibland och nu blev det en bläckfisk dold i ett friterat skal, lite väl fishy i vår smak. Kvällen avslutades med laokhao shot inhemskt brännvin och öl med gubbarna utanför den lokala affären. Over and out från Thung Song.

Lika duktiga som vi är på att snabbt sprida ut oss och våra pinaler när vi checkat in någonstans, lika snabba är vi på att packa ihop oss när det blivit dags att ge sig av, det går liksom på rutin. Jag fattar att många tycker det verkar jobbigt och ovärt, men det funkar faktiskt bra även om det såklart är jätte nice att boa på riktigt ibland när man är ute så länge som vi är, men vi ser ju till att göra det också när vi hänger på Lanta, man vill ju som alltid både ha kakan och äta den.

Jag vill också ge en shoutout till Thailands vägverk, jag tycker att vägarna här är super att åka på allt ifrån landsväg till stadstrafik, såklart att det finns skavanker men i stort sett så är dom fina, nu gör ju inte jag den bedömningen utifrån ett förarperspektiv utan utifrån den som sitter bak och får själva skumpet i gumpen så att säga.
Vi har nu åkt ca 9 mil idag inklusive en felkörning och det har varit igenom små samhällen, Rena bonnvischan och ren o skär landsväg som ibland känts oändlig.
Det har blivit ett glasstopp vid en affär eftervägen, vi var nog absolut dagens happening där när vi anlände med vårat ekipage, det blev lite smygande runt hyllorna och fnissningar och många ögon.

Annars blev det mest ett par snabba bensträckare för att stretcha rumpen. Att ha en egen ko verkar va en grej..eller tjur vad vet jag, nåt nötkreatur i alla fall. Överallt efter vägen står det med förvisso ojämna mellanrum ett ensamt fjättrat ”kodjur”.  Jag har även sett flera gånger när man är ute och åker på kvällen att då är det någon som kommer och hämtar sitt kodjur och leder ”hem” det. Jag har aldrig förstått varför dom prompt ska stå och beta utefter vägar helt själva, är det för att dom ska ha nåt att titta på under dagen? Kanske är trist att stå ensam på nån random åker? Vad vet jag.

Nu har vi i alla fall anlänt i Thung Song, en lite större stad som vi faktiskt varit i ett par gånger tidigare och har gillat så det känns kul att vara tillbaka.

Efter att ha installerat oss på nytt så tog vi en välbehövlig dusch och bokstavligen spolade av oss resdammet för att kunna ta oss ut på nytt på jakt efter mat.

Mat i denna stad verkar ätas på marknad, vi har ändå hasat runt nästan 6000 steg och inte sett en enda restaurang ( jo nåt hål i väggen kanske )…6000 steg kanske inte låter mycket i era öron men i flipflop och i thailändsk stadsmiljö, upp o ner för 30 cm höga trottoarkanter vejandes för moppar och nerhängande presseningar och gu vet vad, men iallafall mat på marknaden fick det bli, en korv, nån friterad macka fylld med crabstick och ”salladsås” ( kallade dom det ) för att stilla den värsta hungern.

I ena änden av marknaden hade nån fått snilleblixten att ställa ut bord och stolar så där slog vi oss ner och fyllde det sista hålet i magen och delade på en Pad Kapaow. Till den serverades också en skål buljong som var förvånadsvärt god fast det låg några grå ( möjligtvis ) kycklingdelar i, dom åt vi dock inte …Rickard trodde det var ”skådekyckling” så då fick det bli så.

Efter att mättat våra magar var det dags att gå på kalsong jakt ( eftersom Rickard ligger lite efter med tvätten ) och det kan man ju tycka är en enkel match, det ligger ju i drivor i varje gathörn i Thailand både Björn Borg och Calvin Klein, ha ha men icke i dessa delar ska ni veta. Vi frågade oss hjälpligt fram med handviftningar och thaiengelska och till slut hittade vi en affär som sålde kallingar och det stod varken Björn eller Calvin på dom.
Vi sprang även på det här gulliga ekipaget.

Efter dessa äventyr var vi helt slut och trötta i fötterna så vi shoppade med oss iskaffe från 7/11 och några extremt söta munkliknade saker från marknaden…jag hittade även avocadomjölk där och det har jag aldrig provat så det fick bli en sån också som fick följa med ”hem”. Kaffet var sjukt gott, munk lookaliken inte så god, avocadomjölk jättegott!

Kvällen slutade i ett kackerlacksdrama! Rickard såg en i mitt tycke gigantisk kackis i badrummet.

Och eftersom han inte kunde hitta något passande tillhygge på vårat rum för att oskadliggöra odjuret så tvingades han gå ut i receptionen och hämta förstärkning som i detta fall var man med stor sprayburk.
Men självklart hade den försvunnit när förstärkningen anlände…och vad kan vara värre än att veta att den finns..men inte var? Han fick spraya lite i blindo innan han fick tillåtelse att lämna våtutrymmet ( och sprayen fick vi ju förstås inte behålla den tillhörde väl hotellets krislåda )

Lagom till spraymannen var utom synhåll så går jag in på toa och då ligger den ju där på rygg o sprattlar med benen.
Det blev min hjälte till man som endast utrustad med plastpåse fick fånga den, nu bor den i en väl tillknuten påse i soptunnan utanför vårat rum.…och det enda jag kan tänka på är ”när kommer hans kompisar och letar efter honom?” Jag måste för böveln skärpa mig! Det är en jäkla SKALBAGGE!