Kategoriarkiv: Tha Sala

På tu man hand i nudelsoppans land

Postat av
2

Vi delade upp resan från Thung Song till Khanom i två etapper, den första blev 9 mil och gick riktigt smidigt med endast ett glasstopp och ett kisstopp. Vi stannade i Tha Sala och käkade lunch vid floden, man känner redan att man är närmare havet, det fläktar lite mer här. Vi hade även lite marin underhållning medan vi åt.

Extremt dålig bild på simmande orm

Två ormar passade på att simma över, den ena var en riktig baddare ( fick tyvärr ingen bild på den ) våra vilda gissningar säger pytonorm av nåt slag pga storleken, den andra något mindre och på ganska långt håll och såg inte lika stor ut.

Vi hittade ett riktigt sunkigt hotell eller motell kanske är rätt benämning, utan fönster och utan lås, men som tur är har vi ju eget hänglås med så att vi kunde låsa plåtdörren när vi tog en kvällstur ner till havet för att kolla om det var något ”hålligång”.
Stranden är lång men inte särskilt fin men det var lite folk där och lite matvagnar och det verkar som att det är dit folk tar sig en fredagskväll i Tha Sala.


Det blev dock en tidig kväll för oss och vi åkte hem till vårat sjukt omysiga rum med sängar  som är betonghårda och kuddar som trästockar…ja ja livet är inte alltid en dans på rosor.


Morgonen efter drog vi som två avlöningar därifrån det blev 7/11 frukost efter vägen. Problemen med grusiga ögon är löst, jag har ersatt mina coola Rayban kopior mot ett par Jula kopior istället, funktion före design.

Det är mycket man hinner klura på medan man susar fram utefter vägarna, som t.ex skillnaderna mot en bilsemester i Sverige, förutom dom otroliga bergsformationerna här och granskogarna hemma, kontra ”palmskogarna” här, men man ser heller inga sjöar här. I Sverige åt vilket håll man än åker så finns det så många sjöar och tjärnar. Jag har inte sett en enda sjö när vi har åkt runt i åtminstone dom här lite södrare delarna. Många floder och åar med mer eller mindre vatten, ibland bara en uttorkad flodfåra och ibland med grönt eller brunt vatten..inte på ett smutsigt sätt mer lervatten eller algrikt. Det är konstigt att jag aldrig har tänkt på det tidigare att vi kanske har ovanligt mycket sjöar i Sverige, både stora och små insjöar.

Det blev en tur på 7-8 mil innan vi anlände till Khanom. Och vi hittade ganska snabbt en bunge till ett vettigt pris i detta fall 500 baht ca 150kr/natten ( efter lite prut ) Jag tror vi är dom enda gästerna här. Bungen är superfin och har både AC, kylskåp och vattenkokare. Det finns även ett kök som vi får använda.

Vi har varit och provianterat och hälsat på Eid i hennes restaurang och allt är sig likt. Det blev en lunch/middag hos henne, Rickard ”Pad Kapaow”Ekfeldt åt sin safefood såklart, och jag åt hennes ljuvliga nudelsoppa med Tom Jum pasta i så himla gott.

Lördag i Khanom betyder marknadsdag, den öppnar strax innan solnedgång och stänger kl 21, och jag kan säga att ALLA är där under dom timmarna. Det säljs mat till största delen men även lite kläder och leksaker men det är definitivt veckans happening.

Dom första åren vi besökte Khanom låg den på stora gatan genom staden och hela gatan stängdes av för biltrafik och alla små restauranger längs gatan fick på så vis också en del av kakan. Sen var det några som klagade att det var för stimmigt att bo i staden under marknadskvällarna så nu har den flyttat till utkanten. Den är väldigt städad nu och fin…men jag personligen tycker att den var lite mysigare förut, och resten av staden ”dör”istället för lever upp.

Det finns fler tydliga tecken på att det är lördag i Khanom, det hörs livemusik i från strandbarerna, kvaliten är lite svajig men det är ändå mysigt att somna till…kan vara karaoke dock.

Vi registrerar att det är betydligt mer européer här i år än vad det brukar vara, så kanske kanske börjar turismen hitta hit, om det är på gott eller ont det vet jag inte. Vi har besökt Khanom i kanske 10 år och vi har alltid förundrats över alla hotell som står tomma och ibland även övergivna. Och jag kommer även ihåg första gången då vi hörde hur folk tisslade och tasslade att ”nu kommer dom”..turisterna alltså. Men även om vi är många fler nu så är vi helt ensamma på vår ”resort”. Men problemet här är fortfarande transport tror jag, man behöver moppe för att ta sig någonstans, det finns inga tuktuk eller bussar som kör runt att hoppa på. Vädret är ju också knepigt..men det funkar ju på koh Samui och det är ju typ samma, det är blåsigt och vågigt i vattnet.

Även fast vi inte behöver så blir det många mil vi kör, vi åker runt och kollar omgivningarna, vi har varit och försökt återse dom rosa delfinerna som brukar hänga här i krokarna men idag lyste dom med sin frånvaro tyvärr, men glassbilen tittade förbi iallafall.

Det blev även en sväng till en annan beach i närheten, det har varit ganska mulet idag men varmt såklart och regnet har liksom hängt i luften men mer har det inte blivit och det är vi tacksamma för och vi är ju ändå inte så mycket för att sola och bada så det gör ju inget. Vi kanske inte vinner tävlingen på planet hem..den där när brunast vinner ni vet, men vad gör det..två veckor hemma så är det borta.

Och med risk för att vara enkelspårig, så måste jag ändå slå ett slag för nudelsoppa igen jäklar vilken underskattad maträtt sååå mycket härlig smak i bara den buljongen, jag skulle kunna äta det varje dag tror jag, den där Tom Jum pastan är magisk. Jag har hittat nån liknande hemma men jag måste gå på jakt efter den här som Eid använder.

Tha Sala

Postat av
Svara

I går morse hoppade vi på en songthaew ( bahtbuss ) i Nakhon och åkte dom tre milen till Tha Sala, 30 baht/pp, efter vägen hoppade det på och av lite folk men vi klev av klart sist.

Vi blev avsläppta på en gata mitt inne i det lilla samhället. Det enda fortsatta färdmedlet verkade vara moppetaxi..alltså bli skjutsad bakpå. Vi sa tack, men nej tack. För trots vår ringa packning så kändes det lite knöligt.

Tack och bock för googlemaps, vi bestämde oss för att promenera dom två kilometrarna till vårat guesthouse ”Thasala hotel” många stannade eftervägen och frågade vart vi skulle och ville hjälpa till, men vår kompis Google hade full koll, och efter en svettig promenad så anlände vi till vårat tillfälliga hem.

Moppe verkar vara en omöjlighet att få hyra här, det är väl så att det inte finns någon efterfrågan eftersom dom som kommer hit oftast har egen bil eller moppe och anländer inte med ”bahtbussen”. Men vi blev erbjudna varsin cykel istället, same same but diffrent.

Efter som stället vi bor på ligger lite i ingenstans, varken beach eller by så kändes alternativet cykel bättre än ingenting, vi valde att trampa mot vattnet en lite slingrig landsväg över små broar där det låg lite fiskebåtar och ställningar med torkad fisk…”doften” är inte helt angenäm men man vänjer sig.

Utefter ”strandpromenaden” fanns det fullt med små matvagnar och små restauranger, och ut mot vattnet massor av bambu salor ( små ”hyddor” med bord och bänkar ) som hörde till restauranghusen på andra sidan gatan.
Vi beställde lite blandat, i det här området serveras ingen alkohol och det är förbjudet att ta med sig egen. Maten var god och vi hade sällskap av fyra hungriga katter som lystet följde varje tugga vi tog ( ja dom fick våra rester )Dag två lyckades vår ”landlady” fixa ett fordon till oss, så efter lite fix så vi fick en fungerande handbroms och sen kunde vi ge oss iväg och utforska omgivningarna.

Igår hade vi ju åkt till höger på stranden så idag provade vi vänster. Enligt vår Landlady så var höger den muslimska sidan och den vänstra den buddhistiska dom hade det uppdelat så men hon sa också att dom levde i harmoni med varandra förövrigt, det var nog mer för enkelheten skull, eller att det bara råkat bli så.

Den här sidan beachen var det lite färre restauranger på och mer landsbygd små samlingar hus här och där och mindre happenings än på den muslimska sidan.

Vi tog även en sväng in till stan och snurrade runt lite och konstaterade att det såg lite ut som alla andra små thaiorter, med några 7/11 som riktmärken och lite små shoppar emellan och moppeverkstäder tillika försäljning som är en bigbuissness i Thailand.

Vi åkte längs kusten, och lagom till lunch hittade vi en liten restaurang brevid ett sandtag (alltså ett grustag..fast med sand)

Och med hjälp av restaurang ägarens knaggliga engelska så tror vi att vi förstod att den skeppades vidare till Malaysia för att göra glas och porslin av, men med tanke på hur vårat samtal flöt på så skulle det absolut kunnat vara tvärtom.

Det är i alla fall skönt att kunna ta sig runt igen för egenmaskin och åka in på småvägar och stanna till när man vill.

Det är verkligen mysigt att åka runt i byhålor som vi gör, men samtidigt kan jag ibland undra lite över vad det är vi söker, dom flesta ställena ser ju nästan likadana ut..precis som dom flesta mindre orter i Sverige ser nästan likadana ut, och åter igen lite same same but diffrent. Det blir ju inte mycket sol o bad och definitivt inga paraplydrinkar. Den mesta av tiden går åt till att hitta något att äta och resterande för att hitta en eventuell kall öl. Så när man kommer hem så har man både skörbjugg och ”bonnabränna” efter all moppe åkning och ensidig kost.

Men även om jag trivs med det här livet så börjar jag längta efter lite bikiniliv och att byta ut dom gröna flodfårorna mot blått vatten och vita stränder igen.

Vi gjorde en sista sväng med moppen innan det var dax att ta farväl av den, och vi slutar aldrig förvånas över människorna eftervägen, hur snabbt dom uppfattar våran närvaro och skyndar sig att hälsa och ropa efter oss och alltid med ett stort leende.

Kvällen avslutades på bästa sätt med ett besök på Tha Salas Seafood restaurang, med bästa utsikten över floden och fiskebåtarna. Och strax innan solen försvann så gick en av fiskarna hem till sig, ett litet hus på en flotte i floden där han ”parkerade” sin båt utanför.

Och jag fick avnjuta en galet stark fiskrätt med allt av det goda chili, lime, vitlök i drivor och det bästa av det bästa ett knippe koriander.