Börjar med att bjuda på en bild med blå himmel som jag tog när tillfälle gavs men förövrigt så fortsätter regnet att ösa ner, och istället för att gå på stranden och plocka snäckor sitter vi under taket på vår balkong eller ligger på rummet och planerar att fixa sopsäckar att trä på ryggsäckarna och regnjackor. För att kanske åka ifrån det värsta ovädret…det är liksom aldrig försent att ge upp. Ändå hoppas man hela tiden att det ska vända. Jag har aldrig under alla år i Thailand varit med om det här i februarimånad, det brukar komma en skvätt sen är det över.
Men nog gnällt om vädret nu, vi har det såklart bra ändå, man får tid att tänka och bara vara, och det är inte fy skam det heller.

Sopsäckarna och regnjackorna stannade inte på planeringsstadiet utan mellan skurarna försöker vi aktivera oss med korta små uppdrag, och ett av våra favorit uppdrag är att åka till någon närliggande ”plastic fantastic” affär, thailändarna kallar det rätt o slätt för market.

Det finns en eller ett par sådana på alla orter värda namnet. Där kan man hitta i princip allt, och då väldigt mycket plastprylar. Det är ren o skär lycka att botanisera i dessa ”affärer”. Det är sjukt billigt och färgglatt. Oftast ligger dom utefter trafikerade vägar så mycket av prylarna är rätt dammiga, men vad gör det? Det säljs ju även diskmedel och svampar där.
Så nu är reskläder införskaffade och sopsäckar till väskorna ifall det blir regn efter vägen när vi ska ut på vägarna igen.

Det har även blivit många middagar ihop med Eid och hennes familj, ibland gott och ibland lite för exotiskt, Rickard är glad säger han att han har mig som äter av allt det bjuds på, då kan han gå lite under radarn och peta med sitt ris utan att det märks så mycket. Men det är kul att testa på lite grejer man inte skulle komma på idén att själv beställa in på någon restaurang.

Det är ofta mycket olika musslor och krabbor inblandade i maten, och väldigt ”lätt” kokade ofta, vilket gör att smakerna blir väldigt fishy mot vad vi är vana vid, även mycket skal, och då menar jag inte bara på snäckor och musslor utan små rackarns krabbor som är uppshoppade med skal och allt, så det blir lite trixigt att äta för oss som är vana med korv och mos typ.
Men som sagt jag tycker det är kul och mycket är till och med gott, och på nåt sätt vänjer man sig, det ärj ju ofta så med smaker man måste lära sig och så är det hela livet, man börjar med majspuré och sen kör man bara.

Idag har det faktiskt varit lite sol så vi gick ner på stranden för första gången sen vi kom hit, jag solade lite och Rickard ”skuggade” lite och det var ljuvligt att få suga i sig lite energi. Sen blev det som vanligt lunch på vår balkong tryggt och säkert under tak, Hittills har den bestått av mamas nudelkoppar som vi tillrett med vår vattenkokare, men idag blev det lyxlunch, streetfood som vi inhandlade i gårkväll funkade kanon att äta kall idag, det blev kryddiga nudlar och små goda grillspett.

Jag ser nu att det här blogginlägget mest koncentrerar sig kring mat och väder, men är det inte så att semester ofta handlar om just det? Det är nästan definitionen av åtminstone svensk sommarsemester…alla bilder i kamerarullen föreställer människor som äter tillsamman på olika ställen och det mesta det pratas om är vädret…regn regn eller inte regn. Allt är i sin ordning med andra ord…vi gör allting rätt.

Men även om vi nu kommit fram till att vi har det rätt bra så känner vi att det inte blev riktigt som vi tänkt oss i Khanom denna gång, vi känner oss lite ”strandade” (kanske fel uttryckt ). Men en sak som då är så himla praktiskt när man reser på det här sättet är att man kan flytta på sig om det inte känns bra…och liksom byta sida, och efter att ha lusläst lite väderappar så har vi kommit fram till att i morgon ser det ut att vara lite uppehållsväder i allafall, så om allt går som det ska och vi kommer iväg hyfsat i tid så packar vi ihop och kör tillbaka till koh Lanta i morgon, eller åtminstone påbörjar återfärden. Det kommer nog ta ett par dagar eftersom det får bli som det blir, regnar det för mycket så stannar vi och slår läger efter vägen, och så är jag ju lite sugen på att se Thung Song igen.

Nu har vi installerat oss i vårat ”foreverhome” åtminstone för minst 10 dagar, det känns jättebra, vi har flyttat från Khanoms ”stadshotell”till ett mindre vid vattnet, åtminstone ser vi havet från vår balkong. Rummet är litet men rymmer det vi behöver, det finns AC och kylskåp…och håll i hatten 8!! Vägguttag!? Och för denna härlighet betalar vi 350 BHT (ca 100kr) natten.

Vi har varit och fyllt på vårat matförråd/frukostförråd och vi investerade också i en brödrost, den kanske vi måste ”vaska” när vi åker härifrån om vi inte får med den på moppen tillbaka till koh Lanta men det känns ändå värt eftersom i princip det enda bröd till vettigt pris här är formfranska ( annars får man leta upp nåt special bageri ) gemensam vattenkokare har vi tillgång till här, men jag tror att vi är dom enda gästerna så vi behöver nog inte köa till den.

Stället vi bor på heter Jambay, och vi hittade hit redan 2015, och då var det en jättemysig liten reaggiebar uppbyggd av drivved och snäckor, om man beställde nåt att äta så gick killen som jobbade där in bakom ett plank o kollade vad han hade hemma och så slängde han ihop nåt av det. Nu är det nåt helt annat det gamla är nästan borta, det finns en liten del av det kvar resten är nybyggt i betong och väldigt rakt och slätt…lite industriell look, jätte fint, men lite trist tycker vi. Jag tror ju att dom som kom till Jambay uppskattade stämningen och det lite enkla…men, men vad vet jag.

Vi trivs i alla fall på vår balkong med utsikt över allt som händer, vi har koll på alla hundarna, katterna och betongsvanarna och såna grejjer. Och vi somnar och vaknar till vågorna och alla ”djungelljud”som man har lite svårt att placera i faunan, man vet inte riktigt om det är apor eller fåglar, men det gör liksom ingenting det är själva blandningen som är som den finaste av konserter.

Igår kväll var vi bjudna på middag hos Eid som vi träffat många gånger här i Khanom och hon tycker alltid att det är lika kul att vi kommer och hälsar på, denna gång är det dock lite annorlunda eftersom hon skurit upp handen och är nyopererad. Hennes restaurang är tillfälligt stängd och det gröna nätet är draperat framför hela öppningen. Men 19.00 var det sagt att vi skulle komma och till dess hade hon beställt hem diverse läckerheter ifrån marknaden på andra sidan bron. Det bjöds på grillad fisk, hemkokad buljong, svampsoppa, musslor och papayasallad. Och även dessert i form av ananas, vattenmelon och mandariner. Det blev en trevlig kväll där vi stapplade oss fram mellan engelska och thai, och vi klarade oss undan regnet både dit och hem.

Vädergudarna har annars inte varit oss nådiga den senaste veckan det regnar och är mulet…eller som vi brukar säga..”bäst som det regnar, så kommer det en skur”..och precis så är det, det duggar lite hela tiden och helt plötslig öser det hejdlöst ner. Molnen hänger konstant grå och blytunga över bergen. Och det fläktar mer än behagligt hela tiden.

Men vilka är vi att klaga? vi har tagit oss hit, vi är friska och allt är nästan som vanligt och vi har semester…och till er därhemma som bävat för att vi ska komma hem solbruna och fräscha så kan jag lugna er, än så länge är det inte många solstrålar som har studsat mot våra vinterbleka kroppar.

Vi har även hunnit fira alla hjärtans dag, och som dom senaste 11åren så firar vi det någonstans i Asien…bortsett från 2021 såklart. Vi kanske firar den med lite mindre chokladpraliner, rosor och bubbel. Men en tre rätters blev det allt och den röda ishinken i plast lyser så fint i kärlekens färg, själv tycker jag att vi är lyckans ostar… och apropå ost, så blev det ost ( med en touch av kexchoklad )och vin på balkongen som avslutning på kvällen, det låter som en komplett Valentinesupé i mina öron i allafall.

Dagarna går rasande fort, det kanske är för att man börjat få rutiner, det är både för och nackdelar med att stanna länge på samma ställe. Fördelen är ju att man får ett lugn som man ju inte får när man flyttar runt mycket. Man vet ungefär hur dagen kommer att se ut. En frukost hemma..alltid likadan, två rostade formbröd med ”plastost” och pulverkaffe.
Sen insmörjningproceduren med diverse cocosolja och solskydd, ner till stranden nån timme, lunch någonstans…sen kan det variera lite, antingen en utflykt med moppen, hem för dusch o chill eller proviantering för kommande frukostar.

Sen är det dax för kvällsaktiviteter. Dusch, hänga på balkongen, och när mörkret faller bestämma sig för vad och var man ska äta middag. Igår tex fick jag lite cravings för västerländsk mat, pizza stod högt på önskelistan listan, även rödvin. Så jag förpreppade en petflaska med rött vin eftersom restaurangen som serverade pizza inte hade vin på menyn ( hade kollat innan att det var ok att ta med eget )

Ivern och förväntan var lika stor som besvikelsen, när vi fick veta att kocken var sjuk och restaurangen stängd…så det blev papayasallad och kyckling i currypasta som typ alla andra dagar. ( men jag är inte bitter, och än har jag inte gett upp pizzan )

Men det är väl också dom här rutinerna som gör att tiden bara rusar iväg, samtidigt som man får ro i själen.

Ibland tar vi lunchen i samband med moppeutflykten, det kan innebära att man åker ett par mil bara för att luncha i en vägkorsning vid en matvagn, det finns massor av likadana matvagnar på betydligt närmare håll, men det är trevligare att ha ett mål med sin utflykt och då kan målet vara just en annan matvagn.

idag kom det ett gäng coola och glada killar till vår utvalda matvagn, alla bar på en bärsele..typ mitella, inte för att bära bebis eller för att avlasta nån arm, utan för att bära TUPP!…jag säger bara chihuahua i handväska släng dig i väggen..här är det tupp i mitella som gäller.

Dessa tuppar låg så fint och gosade i sina små nästen, och grabbarna var så stolta över att dom blev fotograferade. Tupparnas jobb var att delta i ”sång”tävlingar och kuckelikua finast. Kanske inte ett toppenjobb för en tupp..men bättre än dom gamla tuppfäktningarna som var vanliga förut…och för ett otränat öga för just tuppar så såg dom ut att må bra.

Detta besök i Khanom blev ju så pass långt att vi hann med två Lördagsmarknader..på gränsen till tre, och även fast varje marknad är den andra lik, så hör det ändå till att man ska åka in till byn en sväng..man ska ju ändå äta..och så även denna lördag. Det blev lite korv, sushi och några friterade kycklingbollar på en trottoarkant..

…och som efterätt så blev det för utom mangostickyrice även en liten efterfest med ”gubbarna” utanför shopen i ”lillbyn” strax innan byns enda trafikljus, där det festades på Lao khao ( i emblemtrimmade Hong Thong flaskor ) och grillade larver. Det sistnämnda tackade vi dock nej till.Nu börjar tillvaron med hav och stränder snart lida mot sitt slut. Det känns lite sorgligt samtidigt som det alltid är spännande att komma till nya platser. Men den här kombinationen som finns här är svårslagen i vårat tycke, det finns nästan allt. Oändliga stränder, hav, småstad, byar, landsbygd och härliga människor…kanske inte så mycket shopping och nattliv om man önskar det, stan somnar ganska tidigt…men jag kan leva med det.

Det känns nästan lite skamligt att lägga upp bilder på sociala medier och beskrivande ”raljera” över den outtröttliga solen som gassar från den evigt klarblå himmelen. Samtidigt som man får rapporter hemifrån om regn, snöblask och allmänt gråväder. Så förutom min flygskam så har jag även lite solskam.
Men samtidigt tänker jag att det kanske också ger lite hopp om att solen finns och att den snart också kommer med våren till Norden…jag har även hört att den visat sig lite i allafall mitt i det grå.

Vi har nu fått lite tillökning av ett par vänner som vi träffat på våra tidigare resor hit och som hyr hus här i Khanom. Vi tog en sväng tillsammans med dom för att inspektera den nyfixade vägen till grannstaden Sichon.

Och till skillnad från tidigare år då resan dit var i det närmaste en nära döden upplevelse på grund av den extremt dåliga vägen i branta backar och kurvor, så var den nu nästan religiös.

Det är så fantastiskt vackert att susa fram i det kurviga landskapet högt ovanför havet. Långt där nere silat genom grönska och röda hibiskusblommor är allt turkost och det kantas av vita strimmor av sand.

Det går liksom inte att fånga på bild så att det blir rättvist, men ni får tro mig på mitt ord när jag säger att det är hisnande vackert.

Men så kan jag också tänka ibland när jag sitter på nån strand och tittar ut över havet att det nästan ser ut som en kuliss, när färgerna blir så där intensiva så det nästan gör ont i ögonen.

Idag har vi varit på långtur med våra vänner, det blev en tur på ca 9 mil t/r till Don Sak. ( som synes på bilderna är vädret inte tipp topp hela tiden )

Målet var till den pyttelilla ön koh Raet som är knuten till fastlandet med en smal lång bro. Och det var verkligen den minsta bebodda ön jag varit på, runt ön som är kantad av små hus och verksamheter så går en smal betongväg ( ca 2 meter bred ) där kör det lite moppar och jag såg även några moppetuktukar som användes av lokalbefolkningen att frakta grejer och sig själva med.

Dagens första regnskur kom som genom ett trollslag och vi kastade oss in i något som såg ut som ett litet tempel, men som alltid här så är skurarna snabbt övergående. Och vi kunde fortsätta vår promenad på knappt 2 kilometer runt ön i sakta mak.

Det fanns inga stränder på ön, utan det var mer stenigt. Vi såg lite båtar och en dam som satt o fiskade på en Sten. Det var en mysig tripp att göra som en dagsutflykt.

Sen passade vi också på att besöka Don Sak village, ett ställe som nästan endast passeras med färjeläget som mål, när man är på väg till Koh Samui. När jag tog upp kameran för att fota i byn, fick jag hjälp med insikten att ”varför fota? Det ser ju ut som i alla mindre thaisamhällen”…och ja, verkligen same same. Den insikten kan ju få en att fundera över varför man fastnar för vissa, medans andra bara blir en plats i icloud molnet.

Det blev i allafall en lunch i Don Sak innan vi började vår resa hem via Nam Khang  en liten beach remsa med lite aktivitet i form av något resortliknade, annars kantades vår väg av mest av palmer, hundar, höns, kossor och gigantiska berg.

Men som vanligt är det lika härligt att ge sig ut på små ”äventyr”som innefattar fart, fläkt, små ”strandhugg”, solvarmtskinn och öm rumpa.

Dagarna rullar på och vi fyller dom med små utflykter, vi glider runt på ”vår moppe”några timmar om dagen, både för att det svalkar skönt och för att upptäcka nya platser och återse gamla. Landskapet och vyerna är ständigt olika, lite landsväg blir till ”kostigar” som helt plötsligt bara tar slut i ingenting. Små byar och samhällen. Det blir en härlig blandning av natur och civilisation, och ibland smälter dom samman…ett ensamt hus mitt i ingenstans.

Vi passerar även Buddha efter vägen där vi sett att thailändarna hälsar/vajar när dom åker förbi.
Idag hittade vi en för oss ny strand som vi stannade vid någon timme, det blev promenad på stranden för Rickard

..medans jag låg och läste lite ( funkar inte riktigt med promenader i sand för mig i år ) vi var nästan ensamma på stranden förutom någon förbipasserande och ett par hundar som sprang runt oss ett tag, men som till slut tröttnade på vårat sällskap.

Lördagkvällen bjöd på marknad, och i vanlig ordning, stängdes hela gatan inne i byn av och torghandeln startades upp, oändliga variationer av mat och sötsaker av alla de slag, sötsakerna ofta i grälla färger och vackert dekorerade. Kläder hänger i mängder på galgar och ligger upplagda på bord eller presenningar, både nytt och secondhand.

Det blir ingen direkt shopping för oss då vi inte orkar släpa runt på fler grejer, det lilla vi shoppar får bli i Bangkok innan hemresan, men lite mat blev det som nån korv, plättar, ananas och några ”kokoskakor”.

..här är det mest Rickard som pysslar i köket?

Man kan inte låta bli att fundera över människors energi och kämpande för sitt levebröd. Marknaden var öppen mellan 17.00-20.00..alltså tre timmar!. En del fick kanske inte sälja något och nån annan kanske sålde ett par skor för 100 baht på dessa tre timmar. Allt detta jobb, upp med tält och ställningar och fram med alla varor, och sen ner med allt igen. Kommersen är ju inte jätte stor även om besökarna är många. Bäst går det nog för dom som säljer mat och sötsaker.
Själv drömmer jag om att kunna köpa en av dom stora grillade fiskarna, men det känns lite ovärt att sen åka ”hem” och äta den själv (Rickard gillar inte sånt ) och det finns inte riktigt någon plats att sitta och äta den. Men nångång kanske vi bor så att vi har tillgång till lite matplats och kanske kök, vi har förvisso tillgång till köket där vi bor men vi har inte nyttjat erbjudandet än.
När vi inte är ute och åker eller sitter på vår balkong så hänger vi mycket hos Eid, vi för en knagglig konversation på engelska och Thai, hon har nu lärt upp dottern och ”svärdottern” i köket så att hon har lite hjälp.

Dagarna går fort och det är redan marsmånad så nu gäller det att suga i sig så mycket som möjligt av tiden som är kvar, men samtidigt njuter vi av lugna kvällar ”hemma”med bokläsning och att inte göra någonting, det är liksom en lyx när man är borta så här pass länge som vi är, att stressen att nyttja och ”uppleva” saker hela tiden försvinner. Och vi kan tillåta oss att bara vara.

Till salu skyltarna är många på hus och resorter i Khanom det finns även en där vi bor nu, och en del ser ut att ha suttit uppe länge i väntan på köpare. Det är många ställen som är i princip helt tomma och vissa har även börjat förfalla, trots detta byggs det nya kanske till och med bredvid det förra som inte lyckades överleva.

Känslan att ge upp finns liksom inte här, och nånstans förstår jag dom, Khanom är  ju fantastiskt, Milslånga stränder, mysiga ställen och fantastisk natur, det borde ju locka turister, speciellt dom som inte vill ha den stekande hettan som kan vara på platser som inte har Khanoms ständiga bris.
Sen att den stekande solen inte fräser ner i havet på kvällen utan bakom bergen och palmerna kan ju inte vara hela anledningen till att dom inte hittar hit..nej jag vet inte vad det beror på, men nåt vet jag och det är att människor drar människor så när det väl släpper då kommer det dom väntar på att hända.
Idag har det i allafall varit strandhäng och bokläsning hela dagen för oss så nu känner man sig sådär härligt solvarm och väderbiten, som efter en dag på sjön, det är ju lite windy på den här kusten som jag sagt förut, men idag har det faktiskt bara varit skönt med fläkten, eller också är det jag som börjat vänja mig.

På morgonen körde våran Landlady och hennes man oss till busstationen i Tha Sala, Där hoppade vi på bussen till Khanom med en påse favorit snacks, ananas med chili, salt och socker dipp, så himla himla gott. Tänk att en sån enkel kombo kan vara så perfekt.Det blev en resa på ca 7 mil, helt lagom.

Vi klev av vid en moppe uthyrare där vi hyrt förut, och fick i särklass bästa moppen vi nånsin haft i Thailand. Så på med vår packning och ut för att hitta det boende vi bokat på nätet dagen innan. Vi brukar alltid bo i stan på ett ställe när vi är här, men den här gången ville vi prova nåt nytt.

Vi hamnade på ett superfint ställe som nog egentligen är billigt..eftersom det är så fint, 650 baht natten, men lite över vår budget, så vi hade bara bokat två nätter. Stället ligger förvisso väldigt off, varken strand eller by, utan mer djungel.. väldigt tyst och soft om ni förstår vad jag menar..och familjärt.

super fina och fräscha bungalows, alla i lite olika stil och med pool. Men man är ju aldrig riktigt nöjd (..vet inte om det är bra eller dåligt ). Så dag två åkte vi på en liten runda och kollade upp ett alternativt boende att flytta till. Vi är nog lite knäppa i allafall.
Vi hittade ett ställe utefter beachvägen för 400baht natten som hade allt vi vill ha..tror vi, så dit har vi nu flyttat ( vi bor längst upp till höger). Så från djungelmys och pool med egen bungalow och veranda, så väljer vi ett rum på andra våningen efter vägen men med loftgång så vi kan sitta ute. Men tror det blir toppen.

Vi har varit hos Eid våran kompis som har en restaurang i byn och hälsat på, och även ätit hos henne några gånger. Det är enkel men vällagad mat..ibland om hon inte har allt hemma så sticker hon iväg på moppen och köper det som behövs ifrån nån av vagnarna på gatan, sist blev det stickyrice och grillad kyckling.

Man märker verkligen vilken annan syn på mat vi har..och vad som är ok att äta, när vi köper grillad kyckling så är vi noga med hur den ser ut och att det är mycket ”rent”kött på, och att den så lite som möjligt påminner oss om vad det är vi faktiskt äter. Här har man helt andra referensramar..här är det ok att ben med klor är med..och att man faktiskt också äter det.

Jag är inte så kräsmagad så jag provar det mesta och även det här..men med visst motstånd, och nu kan jag med gott samvete tacka nej nästa gång för nu har jag i allafall provat, och det var inte min grej. Det bjöds också på omogen mango med sockerkokad räkpasta, kanske inte det godaste jag ätit men betydligt bättre än det låter.

Vi hör från många Thailändare att det är svåra tider nu för många, affärerna går dåligt och många restauranger och affärsverksamheter efter gatan har fått stänga igen, bahten är hög och det drabbar dom som har det sämst, dom som har mycket går det bra för och dom kan importera och få mycket för pengarna, medans dom som lever av sitt jordbruk eller små företag till exempel inte kan sälja.
Det märks tydligt när man går i den lilla byn att kommersen är låg.

Förutom det så känns det skönt att vara hemma i Khanom igen, det vilar ett lugn och samtidigt en trygghet för oss här. Det är genuint och oturistig men samtidigt så finns allt, alla typer av mat, beach, stad/samhälle, marknader och landsbygd.

Vi har nu installerat oss i vårat nya ”hem”, och här har vi bestämt oss för att stanna i åtminstone en vecka och hittills så känns det perfekt för oss. Vi har en liten balkong och det blåser en sval bris i från havet på andra sidan gatan precis lagom.
Vattenkokaren vi fick ärva på koh Lanta av våra vänner är fortfarande med i vår packning, Vi har varit och provianterat lite frukostmat och även fått låna en brödrost av Eid som vi får ha så länge vi stannar. Så allt känns komplett. Mannen vi hyr av kom även med en klase bananer som inflyttningspresent.

Nu  ska vi göra kväll hos oss efter att ha varit och ätit, han vi bor hos ville att vi skulle köra in moppen i köket under natten, men vi tyckte att det räckte med att parkera pärlan utanför köksingången.

I morgon är det Lördag och då blir det mycket happenings i byn, först Lördagsmarknad i Bang nod och sen har rastabaren Jam Bay, nedåt vägen vid stranden fest vi får väl se hur mycket vi pallar med.
Om inte annat så har vi rejält med partybelysning i vårat rum, säga vad man vill om Thailand men det är inte så himla lagom i allafall…och jag kan inte annat än att älska det.