Ban Nam Khem…ja varför inte :-)

Nu har vi vinkat av A&A när dom hoppade på bussen mot Phuket, det är så fiffigt att det är bara att vinka in en buss var som helst efter den ”stora” vägen där bussarna går och dom verkar gå rätt ofta, tidtabeller har vi inte sett några men så klart det blir väl lite knepigt eftersom det beror på lite var man hoppar på…men å andra sidan har jag nog aldrig sett en thailändare ha bråttom nånstans, och vi har ju semester här eller är pensionärer när vi är hemma så vi har ju egentligen inte heller bråttom.

Bråttom hade ingen med att laga vår toalett heller, men nu har vi checkat ut efter fem nätter så det blir någon annans bekymmer, vi har även tyvärr lyckats ordna ett par till åt dom, numer saknar Anki och Affes rum toaletthandtag och en av stolarna ett ben, hade vi vetat att man inte fick flytta stolen eller stänga toadörren så hade det aldrig hänt.

Vi har lyckats hyra en ny moppe till lite billigare pris 200 baht något bättre i allafall, vi gjorde en liten snabbvisit hos ett par gamla kompisar som också var i Khao Lak nu så det blev lite mat och trevligt prat innan vi gav oss iväg med vår packning på vår ”nya” snygga oranga hoj.

Det blev Ban Nam Khem den här gången som blev destinationen vi åkte alltså norrut i från Khao Lak ca 2,5 mil. Nu skulle det ju vara kul om det är någon här på bloggen som kan thai…för min ”killgissning” är att det betyder typ salt vattens viken eller nåt liknande? Eftersom nam är vatten eller vätska och khem är salt…ban brukar det heta när det handlar om platser som ligger vid vattnet. Jag tycker det är lite kul att försöka klura ut såna saker och det här kanske blev tokfel, men om någon vet så skriv gärna.

Det här är i allafall en byhåla som jag tror folk mest känner till som platsen där piren ligger som man tar longtailbåten över till koh koh Khao från. Vi snurrade runt lite här med hjälp av googlemaps och lyckades hitta ett ställe att bo på, det ligger lite halvt off men funkar. Det är hyfsat nära till en förvånadsvärt fin strand och hyfsat nära piren, eller om jag ska vara ärlig efter en sandväg inne i skogen ha ha.

Byn är är inte speciellt stor och består mest av väldigt slitna hus och skjul, små verkstäder och shoppar som säljer lite livsmedel, det har varit mulet och galet varmt och enda sättet att överleva är att åka runt på ”moppen” så man får lite fläkt.

vi tog en tur till Takuapa, som i sin tur nog mest är känd för sin bussstation eftersom man ofta får antingen byta buss där eller pausa där när man förflyttar sig i dom här regionerna. Vi verkar ju ha någon slags kärlek till dom här knutpunkterna och letar oss ofta tillbaka till platser som egentligen bara är ett stopp på vägen för dom flesta, jag funderar många gånger på vilka som bor där och hur det är att se folk som alltid är på väg någon annanstans.

Dagarna är omväxlande sol och moln och idag kom det även en kort regnskur vilket bara kändes skönt. Det har blivit lite strandhäng och solning även om vi är lite försiktiga med det, learning by doing som det heter, det har hänt allt för många gånger här att man underskattat solens verkan en molnig disig dag och sen sitter  man där och kan inte lämna rummet på några dagar på grund av brännskador.

Utbudet på restauranger runt ikring är ganska klent här som i alla såna här små byar, men vi har lyckats hitta tre stycken varav två på stranden och en i byn så vi överlever.

Nu har vi även fått ett par nya grannar, ett ungt par från Kanada. Dom är ” äkta” backpackers, som även lagar sin egen mat!, pratiga, roliga, weedrökande veganer. Att bo på den här typen av ställen känns väldigt intimt, man kommer nära både landladyn och andra gäster och får snabbt en hemma känsla och tillhörighet. Man delar inte bara balkong och erfarenheter utan även en bit av ens liv och kanske även en öl eller två.

I morgon tar vi farväl av gänget på P&G Lampom och moppar tillbaka till Khao Lak’s mer hysteriska värld med människormyller, trafik och ett aldrig sinande utbud av restauranger och shopping. Var plats har sin charm och jag vill inte vara utan någon av dom. Men platser som Ban Nam Khem kommer alltid ha en plats i mitt hjärta och jag kommer säkerligen tillbaka hit.