Det var med skräckblandad förtjusning som jag bokade en enkelbiljett till Delhi, tanken var att vi skulle åka till Indien och hem från Bangkok.

Planen var fantastisk tyckte jag, då kunde man snurra runt i Indien så länge man hade lust och sen åka över till Thailand resten av tiden, vi hade två månader på oss sammanlagt.

Men planen sprack lite när vi skulle ordna med visum till Thailand, dom vill ju promt ha både inresedatum och utresedatum inklusive biljettkopior, och visum ville vi ha då vi antog att vi skulle vara i Thailand mer än 30 dagar, och inte ville lägga tid på ett visarun.

Vi fick då fatta beslutet att vi skulle stanna i indien två veckor och eftersom vi landade i Delhi som ligger i norra Indien så bokade jag flyg två veckor senare till Thailand från Chennai (Madras)som ligger i södra, på så sett skulle vi få se så mycket som möjligt tänkte jag.

Jag hade ju vissa tankar om vad jag ville se och vart jag ville åka, men det var ju inte hugget i sten utan mer som stödord liksom.

Taj Mahal kändes ju som ett måste, och Varanasi tyckte jag verkade spännande med sina ”dödscermonier” vid Ganges.

Jag ville åka tåg, gärna sovtåg och Kerala tyckte jag lät mysigt. Jag hade även sett bilder och läst om backwatertripperna med ”gräsbåtarna” som verkade coola men väldigt dyrt…ca 700?för två nätter har jag för mig.

Men som sagt det var ingen riktig plan bara lite önskningar att plocka godbitar ifrån.

Delhi

När vi Landade i Delhi var det sån tät dimma så det behövdes ledsagning med bil för att kunna taxa in planet till gaten, man såg ingenting.

Samma sak när vi hittat en taxi, sikten var ca 1 meter när vi tog oss från flygplatsen in till new dehli och vårat hotel/guesthouse.

Ärligt talat så var det inget boutique hotell vi hade bokat, och inte i det bästa kvarteret (om det nu finns några sådana i Delhi)

vi bestämde oss för en liten powernap mellan dom på gränsen rena lakanen (Fullt påklädda pågrund av kylan) innan vi tog oss an vår närmiljö.

Efter en välbehövlig tupplur gav vi oss ut på stan med portierns ord ringande i öronen ”kom tillbaka innan det blir mörkt, det är inte säkert att vara där ute då”.

Vi bestämmer oss för att leta upp en karta över stan först så vi kan ta oss runt själva, vi inser ganska snart att vi ses som ett par lovliga byten, alla vill oss något, sälja något, veta vart vi ska, var vi bor, var vi kommer ifrån osv. det är ingen lek att ta sig fram.

När vi gått runt i cirklar ett tag så fastnar vi äntligen på någons krok, han vet var vi ska få tag på en karta..på ”the goverments office” (lägg det namnet på minnet) dessutom gratis.

Vi hänger med den här killen några kvarter tills vi kommer till något som skulle kunna vara någon form av resebyrå, och där går vi in.

Väl inne möts vi av en trevlig, välklädd och språkbegåvad ung man.

Medans han skickar någon för att leta karta så slår han sig ner och småpratar lite med oss, frågar hur länge vi har varit i Indien och vad vi har för planer. Jag berättar vad vi tänkt och han tycker att det låter bra men sen när jag berättar att vi har två veckor på oss så ser han lite bekymrad ut.

Han ursäktar sig och lämnar oss en stund.

När han kommer tillbaka har han ett papper i handen fullsmetat med text och priser, och säger att om vi gör så här så kan det vara möjligt att hinna med allt men det blir ett tight schema.

Om vi ska hinna med allt så måste vi ta natt tåget i morron till Varanasi.

Han har gjort kostnadsförslag tre olika, budget, mellanklass och lyx.

Allt är inräknat..tåg, flyg, hotell, backwatertrippen med två nätter på båt med helpension, Taj Mahal, pickup service vid varje tillfälle till och från dom olika hotellen..ja rubbet till sista transporten till mitt bokade flyg till Bangkok, vi skulle till och med få några dagar med solsemester i Varkala.

Det här var ju något vi egentligen var helt främmande inför, vi reser ju alltid på egenhand..

Men hur det nu var så lät det ju himla lockande, på det här viset skulle vi ju verkligen få göra allt det där som jag ville, och vi behövde ju inte slösa med vår begränsade tid till att planera och leta boende och transporter, vilket vi annars tycker är kul att göra och faktiskt en del av resan, men annars brukar vi ju ha ”oändligt” med tid och inte så många önskemål.

Efter mycket övervägande bestämde vi oss för att go bananas och ta erbjudandet och satsade på mellanklass alternativet.

Vi avbokade vår andra natt på guesthouset och checkade ut redan på morgonen ställde våra ryggor hos ”the goverment office” och ägnade dagen åt old Delhi i en cykelrichaw och kvällen i new Delhi till fots. Det som slog oss var att det fanns väldigt lite restauranger i Delhi och definitivt ingenstans att ta en öl.

Trafiken var brutal och fick Bangkoks gator att likna en promenad i parken.Och vi uppmanades återigen att gå in när det blev mörkt.

Något annat som var väldigt påtagligt i Indien i allmänhet och i städerna i synnerhet, är den mycket påträngande doften av urin. Det kissas nämligen hej vilt överallt på väggar och trottoarer, man kan på vissa mer populära ställen se små floder av kiss, ja det bajsas också, men inte lika mycket och inte lika öppet, kissa det gör dom flesta män helt ogenerat med portföljen i ena handen och petterniklas iden andra, mycket märkligt och jäkligt äckligt måste jag säga. nå väl..

Senare på kvällen skulle vi bli skjutsade till tåget för vidare färd till Varansi.

Tåget var många timmar försenat pga dimma men till slut klev vi ombord och lämnade vår Resekille, med oss hade vi en bunt vouchers för flyg, tåg, hotell och båtar för hela två veckor framåt.

Det var sovvagn vi hade som vi delade med alla, i varje avdelning sov man fyra+två kan man säga.

Redan tidigt så såg vi ett gäng män i uniformer med jättestora gevär som tydligen heter kalashnikov i vagnen bredvid, det kändes lite märkligt men det var ju bara att gilla läget.

Det var till en början rätt mysigt att sitta på sin sängkant och titta ut genom fönstret och vi verkade vara ensamma i våran lilla håla och trivdes rätt bra med det.

Efter ett tag kommer några av uniformsgubbarna och slår sig ned på sängarna närmast oss och en av dom börjar intressera sig för oss och höra sig för om var vi kom ifrån och vart vi skulle och hela den gamla vanliga frågestunden.

Det visade sig att han och hans kumpaner var poliser.  Vi tyckte att det var lite obekvämt att ha dom runt oss med sina vapen, men vad skulle vi göra det var bara att försöka bli kompis med dom, så vi bjöd på en öl och vi fick hålla puffran och lite sånt, men hela tiden fanns obehaget på lur och den ena var väldigt intresserad av mig och höll sig tätt inpå och ville gärna klappa och lägga armen runt, jag försökte på alla sätt slingra mig undan utan att göra honom upprörd men det var väldigt obehagligt.

Vi la till och med upp en bild på Facebook med honom och oss, om det skulle hända oss nåt så var det den sista bilden som togs, som en ”ledtråd”.

De andra poliserna försvann men han blev kvar hos oss, natten förflöt och jag sov med ett öga öppet, det visade sig också att när mörkret föll så var det fritt fram för alla som inte hade sovplats att ta en varsom det fanns någon ledigt, det blev väldigt mycket drag i draperier och folk som kikade in hela tiden på jakt efter en säng.

Efter en orolig natt följde en lika orolig dag på tåget, som då och då bröts av med någon måltid som inhandlades på tåget när nån sprang förbi och sålde nåt suspekt, ofta  något brunt i en plastpåse eller om man hade tur i en folieform och oftast med nåt bröd.

Allt sånt är en del av det jag älskar med att resa runt på det här sättet, att få äta det som bjuds, och ibland är det si och ibland är det så, men det är alltid lika spännande.

Men eftersom ressällskapet jag hade klistrat vid min sida förstörde både matlusten och nyfikenheten så har jag ingen aning om vad jag åt.

Min man var som bakbunden och kunde inte säga något med risk för att bli avkastad, vid i bästa fall nästa station  och när tåget stannat.

När han tillslut var tvungen att lämna mig ensam med polisen för att gå på toa, så blev min beundrare ännu mera hängiven att få in sina händer innanför min tröja (märkväl jag är 54 år..inte 24 )då tog jag tillslut tag i hans händer och spände ögonen i honom och sa att ”jag vet inte hur det fungerar i det här landet, men där jag kommer ifrån respekterar man att en kvinna är gift och det är inte ok att hålla på som du gör”

Jag tänkte att det var bättre att jag sa till när inte Rickard var med..så att han inte skulle känna sig ”kränkt” och göra nån hedersgrej av det.

Efter ett tag flyttade han till en annan säng. Och vi fick vara ifred den sista timmen.

Varanasi

Många timmar försenade kommer vi äntligen fram till Varanasi och det har hunnit bli kväll och mörkt igen, där kommer det en kille fram till oss som ska köra oss till hotellet, vi var lätt hittade i myllret av folk på perrongen.

Det är ett litet men hyfsat fräscht hotell vi kommer till, men galet kallt, vi är hungriga men det mesta är tydligen stängt så vi beställer mat till rummet, och sen blir det ytterligare en natt iklädda jeans och tröja undertäcket.

Nästa morgon ger vi oss ut på upptäcksfärd för att hitta till ganges och platsen där de döda bränns.

Vi har hela dagen på oss för sedan skall vi ta nattåget till Agra.

Varanasi känns faktiskt som indien ”på riktigt”, det gjorde  väl Delhi också på sätt och vis men det var mer fult om man får säga så, Varanasi är lite mer färg så som man vill att Indien ska vara.

Det är kossor och apor och råttor om vart annat.

Efter många steg och till slut med hjälp av en rickshaw hittar vi floden som är så mytomspunnen.

Det ligger drivor av ved överallt som säljs per kilo anpassat till den avlidnes vikt och kön.

På en avpassad del av stranden ligger bålen på rad, människor står runt om varje bål någon petar runt bland pinnar och kroppsdelar, makabert att se ett ben och fot vändas runt som en slags BBQ, vi har ju en lite mindre avslappnad syn på döden, vilket inte nödvändigtvis är det rätta.

Det kommer en kille som absolut vill att vi ska gå och träffa någon avlägsen släkting till moder Theresa, och då även skänka pengar för att vi ska få lite lycka till oss och lite vedpengar till behövande.

Jag tittade på utsikten och Rickard skänkte en för oss skälig summa, men när vi skulle gå så räckte den tydligen inte till lycka för oss båda utan summan skulle dubblas.

när vi då ville ta tillbaka pengarna efter som ”det blev orättvist om bara en av oss fick lycka” så räckte det tydligen skitbra.

Tillbaka till hotellet på eftermiddagen för att hämta tågbiljetter som skulle blivit lämnade där och få reda på tiden för avfärd.

Här nånstans började eländet.

Inga biljetter kom, ingen visste när tåget gick.

Jag försökte få tag på Delhikillen utan resultat, men tydligen så var tågen så försenade pga dimma så det var ingen brådska, efter att ha väntat i den iskalla receptionen i timmar utan besked fick vi i alla fall tag på vår kontakt, och planen blev ändrad, det blev flyg till Agra dagen efter och ännu en natt på hotellet.

Denna natt lyckades jag få in en kupé´värmare på rummet som gjorde natten lite drägligare (men fortfarande var det långärmat och byxor på som gällde)

Ny morgon, ny plan, flygbiljetter ordnades fram efter lite påtryckningar i form av sms från mig till Delhisnubben ( som tur är ordnade vi indiskt simkort innan vi lämnade Delhi )

Tiden gick och vi väntade på vår pickup service som aldrig kom, Det visade sig sen att jag skulle ha ringt efter den, det kunde man inte tro, vi var tokförsenade!

Som tur var, var även planet försenat och vi hade ju bara handbagage, vi sprang genom säkerhetskontrollen och bönade och bad att bli insläppta fast gaten var stängd och lyckades kasta oss på planet till Agra om än inte i farten så nästan.

Agra

Klockan hann bli mycket innan vi satt i vår väntande taxi på väg till Taj Mahal som var målet i Agra, vi kom fram ca en timme innan mörkret och stängning.

Men Taj, (som vi indienfarare säger 😉 var väl värt mödan, det är precis så vackert som man vill att det ska vara. Och det positiva med det dåliga är att vi var så sena att vi fick förmånen att se underverket i solnedgång.

Tillbaka till den väntande taxin kryssandes mellan alla försäljare av miniatyr taj mahaler i form av nyckelringar och annat jox så var vi på väg igen.

Denna gång tillbaka till Delhi med taxin, ca 6 timmars resa, för en hotellnatt där innan tidigt morgonflyg söderut till cochin och Kerala.

Första halvan av taxiresan avlöpte utan missöden, efter drygt halva trippen stannade vi vid en vägkrog för att äta lite mat, vi hade bestämt oss redan innan att vi skulle hålla oss till vegetariskt i indien, vi hade hört att det var ett säkert kort.

Så valet blev i princip alltid paneer (indisk färskost) och någon form av gryta till ibland gott ibland inte, överlag så tyckte vi nog att det mesta var mer smaklöst än vi hade förväntat oss.

Efter maten gick vår chaufför till the dope-guy och plockade ihop lite grejer på ett blad som han stoppade i munnen och tuggade på så att det stod härliga till, betel kallas det och bildar oanade mängder rött saliv som

spottas överallt.

Efter det var han knappt talbar.

Någonstans vid midnatt kom vi fram till Delhi och då undrar han vart vi ska!?..vi har ju inte en aning, det är ju inte vi som bokat hotellet!

Vi försöker ringa honom vi kallar Delhikillen utan svar. då ber vi taxi chauffören att köra oss till ”The goverment office” vilket han inte har en aning om vart det ligger.

Vi irrar planlöst runt i Delhi tills vi otroligt nog börjar känna igen oss och hittar slutligen till T.G.O.Vid det här laget är vi trötta och JÄTTE sura, så in där och fick väl tag i nån stackare och läste lusen av honom fick adress till hotellet och bokad taxi till flygplatsen den tid VI ville åka och inte när det passade dom.

Det blev ett par timmars sömn för oss, sen bar det av till värmen..nu kunde det bara bli bättre..eller?

Cochin/Kerala

Framme i värmen äntligen hoppar vi lyckliga in i den väntande taxin.

Men det dröjer inte länge innan han glatt undrar vart vi ska..

Enligt vår voucher står det en hotell natt i cochin, men inte var.

Då börjas det igen att ringas, inget svar, jag ber chauffören ringa eftersom mitt nummer verkar vara red alert på det där företaget.

Efter ett par timmars kuskande runt på måfå letandes ledigt hotell får taxichauffören äntligen tag på Delhikillen och även ett hotell till oss, efter incheckning letar vi upp nånstans att äta och vi vill såå gärna ha en öl.

Enda stället inom rimligt avstånd att få en öl på, är  vårat hotell, om vi går in bakvägen, där finns en svartklubb där man bakom stängda dörrar och fördragna fönster får intaga denna dryck.

Där passar vi även på att köpa några kingfisheröl att ta med på båten vi ska tillbringa ett par dagar på.

Dagen efter blir vi lyckligtvis upplockade av vår chaufför och skjutsade till vår båt, där blev det självklart också problem då dom trodde att endast en natt ombord var bokad, men det hade jag ju i allafall papper (vouchern) på att det var två.

Vi hade bokat en ”privateboat”, vilket var otroligt lyxigt det var vi och tre personal som servade och lagade mängder av mat till oss och tuffade runt med oss i keralas backwater, jätte mysigt.

Efter en natt bytte vi båt till en något mindre för att åka i lite mindre vatten, båda båtarna var jätte mysiga och killarna på båten supertrevliga.

Detta kan jag verkligen rekommendera om man vill lyxa lite.

Varkala

När vi kom iland efter båtfärden blev vi upplockade av en taxikille som vi noga hade gjort upp med för säkerhets skull innan vi klev på båten, och det bar i väg mot nästa anhalt, Varkala, för lite välbehövligt beachhäng och turistande.

Men även här uppstod problem förståss, ingen information fanns om vilket hotell som var bokat till oss. Så det blev lite telefonsamtal och förvecklingar innan vi tillslut hamnade på ett jätte mysigt guesthouse ägt av en engelsk tjej, M K Gardens hette det, färgsprakande, varmt och familjärt ett stenkast från beachen och restauranger, rekommenderas varmt.

Varkala är en riktig turistort, som ett minimallis ”indianstyle”, här finns allt, shopping och restauranger i rader, det skall dock villigt erkännas att det var rätt skönt att få vila från intrycken vi på både gott och ont blivit bombarderade med den senaste veckan.

Vi stannade i 4 nätter, en vänligt sinnad kille från kashmir fixade skjuts till stationen och såg till att det blev hotell bokat i Chennai/Madras, han hade själv jobbat på ”the Goverment Office” i Delhi och visste vad det var för skojare, han skämdes över sina landsmän och forna kollegor och såg som sin botgöring att hjälpa oss.

Vi tog nattåget och denna gång blev tågresan betydligt angenämare än sist, fortfarande 2:a klass men ressällskapet ett annat än den klåfingriga polisen med puffan.

Chennai/Madras

Detta blev vårat sista stopp i Indien, en stad som kändes betydligt modernare än städerna uppe norr, och kanske inte så ”exotisk”, vi promenerade mycket och tog även en tripp till den gigantiska beachen som jag tror är den bredaste sandstrand jag någonsin sett, där fanns lite krimskramsshopping och lite ”gatumat” försäljning på otroliga ytor, vi åt lite samosas, indiska piroger och for vidare.

Flyg platsen i chennai var som det mesta i Indien, kaotiskt och galet mycket folk, så ett tips är att vara ute i god tid när man har ett plan att passa det tar tid att ta sig igenom säkerhetskontrollen.

Det är mycket vi har med oss i bagaget när vi sätter oss på planet mot Bangkok. Både sånt som är tungt och lätt att släpa på

Det tunga och negativa var otryggheten, varningarna om att inte gå ut när det blev mörkt, fattigdomen, vapnen som fanns närvarande mest hela tiden och bristen på mat/restauranger.

Det lätta och positiva var att få uppleva något som är väldigt annorlunda och i mina ögon ”oförstört” (vilket kanske inte är enbart positivt i och för sig) Vi fick träffa ett väldigt nyfiket folk på många sätt och fick vid ett flertal tillfällen en touch av hur det är att vara en kändis, folk kom fram och ville bli fotograferade tillsammans med oss, det vinkades hela tiden och folk hängde ut genom bussfönster och bilar för att få en skymt av blekfisarna, en märklig upplevelse att vara en minoritet.

Många hade åsikter om att vi skulle åka till Indien främst då av anledningen att man inte ska gynna ett land med den kvinnosynen och alla grymma våldtäkter som uppmärksammats i medierna den senaste tiden.

Jag är då av motsatt åsikt, jag tycker att det är bra att man åker dit så att det inte hålls bakom stängda dörrar, dom ska ha ögonen på sig, och veta att världen utanför landet ser dom men det är som sagt min åsikt.

Ja det var med mycket blandade känslor vi lämnade våran ”speeddateing” med detta gigantiska land, och hade någon frågat oss då om vi skulle åka tillbaka så är jag ganska säker på att jag kan svara för oss båda ett enhälligt Nej!.Men nu när man fått lite perspektiv så är svaret nja kanske, vem vet.