Författararkiv: Åsa Ekfeldt

Vingar OCH många ben? Nej tack absolut inte!

Postat av
2

Vi installerar oss mer och mer i vår bungalow, trots att vi redan har mycket grejjer här så blir det ändå lite nytillskott varje år vi kommer. Nu har det blivit en diskbalja och diskhandduk, vi sitter alltid hos oss eftersom vi har stor veranda och besitter brödrosten och vattenkokaren, följaktligen hamnar disken hos oss. Men alla små saker man skaffar gör att man liksom skapar sig ett hem.

Och äntligen har vi kunnat ägna oss åt att även sola och bada ( till och med jag ). Skönt att börja få lite färg inte bara för syns skull, utan även för att man inte behöver vara skiträdd längre för att bränna sig så fort man stoppar ut nosen.

vi har hängt lite med våra närmaste grannar på campingen Linda och Leif som letat sig hit, dom har inte något fast boende utan flyttar runt eftersom det är så sjukt fullbokat överallt i år, skitjobbigt men ändå kanske kul i slutändan då man verkligen får uppleva ön och alla dess stränder, dom bor för tillfället på Lanta noi ( lilla Lanta ) som är en av Lantas mindre öar och som nås via en bro.

Så nu vi har kuskat runt med dom och Affe och Anki på ”deras” ö med mopparna idag, och i morgon flyttar dom igen till ”vår”större ö, Lanta Yai. Och då kommer dom bo i old town och så där håller dom på, dom har gett backpacking ett ansikte.
Dagarna rullar på i blixtens hastighet och denna slutade väldigt traumatiskt med att när jag skulle gå och lägga mig så tyckte jag att det killade lite i örat…stoppade då in mitt finger för att killa tillbaka såklart och känner då att jag trycker in något stort och knastrigt/fladdrigt och i nästa sekund flyger en stor vidrig fjäril/ kackerlacka ut ( ur mitt ÖRA ) och irrar runt i bungalowen. Jag trodde på riktigt att jag skulle dö av hjärtstopp. Denna vidriga sak var typ fyra cm lång och supersnabb, oklart dock om det var en nattfjäril eller kackerlacka vi hann inte artbestämma den ( eller fotografera den ) innan Rickard förpassade den ut. Men den hade minst sex ben OCH vingar!!!Det kommer att dröja innan jag slutar rysa…livet är inte alltid en dans på rosor… inte ens här.


Detta elände hade föregåtts av att en pytte liten gecko fick storhetsvansinne och tog en gigantisk brun skalbagge ( 5 cm ), det dödsdömda projektet slutade i att skalbaggen smet och kraschlandade på mig som blev galen av skräck.

.….och som en extra twist så hade en liten orm fattat beslutet att levla upp i storlek och byta till ett större skinn på vår veranda. I ärlighetens namn så är jag verkligen inte någon naturmänniska om nu någon trott det…länge leve betongen, och möjligtvis en liten kanin eller till och med en katt eller ett par akvariefiskar…

Samma sol, samma vatten så lika men ändå olika

Postat av
2

Sista dagen i Ban Nam Khem åkte vi med longtailbåten ut till koh koh Khao en sista gång för att sola och bada lite, vi var tvungna att suga i oss lite eftersom vi visste att vi skulle ge oss av morgonen efter, kvällen tillbringade vi på en av strandrestaurangerna ”hemma” för att även få suga i oss solnedgången där, mörka moln kom in och regnet hängde i luften. Men vi hann äta och även se solen masa sig ner i horisonten.

Jag kan förstå om man tycker att vi trasslar oss runt mycket i onödan istället för att bara ta en taxi och åka från punkt A till Punkt B, eller varför inte bara stanna där vi är..allt är ju lite same same överallt i Thailand. Ja det kanske det är i stort sett, öarna är ganska lika varandra, turistorterna är ganska lika varandra och dom små byarna är förvillande lika varandra. Men det finns två anledningar, taxi är dyrare och lite tråkigare, lokalbussar är billigt och lite skönare tycker vi, samtidigt är det lite kul att tråckla sig fram på det för oss lite mer osäkra sättet, det blir inte alltid rätt men det löser sig alltid. Och som plan B finns alltid taxi att ta till om det skiter sig ha ha. Och tids nog kommer vi nog också ge oss och bara vara. Men tänk så mycket vackert man skulle kunnat missa…..

efter en extra natt i Khao Lak så startade vi tidigt på morgonen med att sätta oss på trottoarkanten vid stora vägen i hopp om att någon buss skulle passera åt vårat håll, det blev en hyfsat lång väntan på ca 1,5 timme.
Resan till khok kloi tog ca 1 timme och kostade 100 baht drygt 30 kr, där hoppade vi av och hann nätt o jämt köpa en påse bullar innan nästa buss till krabi kom.
Den resan tog ca 1,5 timme och kostade 200 baht. Därifrån blev det minibuss för 300 baht ända fram till gatan vid vår bungalow. Allt som allt knappt 200 kr per person.

Trötta men nöjda axlade vi våra ryggsäckar igen och promenerade sista biten, äntligen ”hemma”. På plats var redan Anki och Affe och våra vänner i från Dalarna, och många fler kända ansikten. Det kändes bra att få packa upp våran brödrost och alla våra prylar som legat i den stora gröna plastbacken och väntat på oss sedan förra året och äntligen få boa in sig och packa upp ryggsäcken för första gången på två veckor.

Idag fick vi även besök av ett par kompisar från campingen som snurrat runt i Asien ett par veckor och nu letat sig hit till koh Lanta för första gången. Lanta har levererat som vanligt och bjudit på stekande sol från klarblå himmel hela dagen och som final en magnifik solnedgång, ja vad ska man säga? top notch såklart.

Ban Nam Khem…ja varför inte :-)

Postat av
6

Nu har vi vinkat av A&A när dom hoppade på bussen mot Phuket, det är så fiffigt att det är bara att vinka in en buss var som helst efter den ”stora” vägen där bussarna går och dom verkar gå rätt ofta, tidtabeller har vi inte sett några men så klart det blir väl lite knepigt eftersom det beror på lite var man hoppar på…men å andra sidan har jag nog aldrig sett en thailändare ha bråttom nånstans, och vi har ju semester här eller är pensionärer när vi är hemma så vi har ju egentligen inte heller bråttom.

Bråttom hade ingen med att laga vår toalett heller, men nu har vi checkat ut efter fem nätter så det blir någon annans bekymmer, vi har även tyvärr lyckats ordna ett par till åt dom, numer saknar Anki och Affes rum toaletthandtag och en av stolarna ett ben, hade vi vetat att man inte fick flytta stolen eller stänga toadörren så hade det aldrig hänt.

Vi har lyckats hyra en ny moppe till lite billigare pris 200 baht något bättre i allafall, vi gjorde en liten snabbvisit hos ett par gamla kompisar som också var i Khao Lak nu så det blev lite mat och trevligt prat innan vi gav oss iväg med vår packning på vår ”nya” snygga oranga hoj.

Det blev Ban Nam Khem den här gången som blev destinationen vi åkte alltså norrut i från Khao Lak ca 2,5 mil. Nu skulle det ju vara kul om det är någon här på bloggen som kan thai…för min ”killgissning” är att det betyder typ salt vattens viken eller nåt liknande? Eftersom nam är vatten eller vätska och khem är salt…ban brukar det heta när det handlar om platser som ligger vid vattnet. Jag tycker det är lite kul att försöka klura ut såna saker och det här kanske blev tokfel, men om någon vet så skriv gärna.

Det här är i allafall en byhåla som jag tror folk mest känner till som platsen där piren ligger som man tar longtailbåten över till koh koh Khao från. Vi snurrade runt lite här med hjälp av googlemaps och lyckades hitta ett ställe att bo på, det ligger lite halvt off men funkar. Det är hyfsat nära till en förvånadsvärt fin strand och hyfsat nära piren, eller om jag ska vara ärlig efter en sandväg inne i skogen ha ha.

Byn är är inte speciellt stor och består mest av väldigt slitna hus och skjul, små verkstäder och shoppar som säljer lite livsmedel, det har varit mulet och galet varmt och enda sättet att överleva är att åka runt på ”moppen” så man får lite fläkt.

vi tog en tur till Takuapa, som i sin tur nog mest är känd för sin bussstation eftersom man ofta får antingen byta buss där eller pausa där när man förflyttar sig i dom här regionerna. Vi verkar ju ha någon slags kärlek till dom här knutpunkterna och letar oss ofta tillbaka till platser som egentligen bara är ett stopp på vägen för dom flesta, jag funderar många gånger på vilka som bor där och hur det är att se folk som alltid är på väg någon annanstans.

Dagarna är omväxlande sol och moln och idag kom det även en kort regnskur vilket bara kändes skönt. Det har blivit lite strandhäng och solning även om vi är lite försiktiga med det, learning by doing som det heter, det har hänt allt för många gånger här att man underskattat solens verkan en molnig disig dag och sen sitter  man där och kan inte lämna rummet på några dagar på grund av brännskador.

Utbudet på restauranger runt ikring är ganska klent här som i alla såna här små byar, men vi har lyckats hitta tre stycken varav två på stranden och en i byn så vi överlever.

Nu har vi även fått ett par nya grannar, ett ungt par från Kanada. Dom är ” äkta” backpackers, som även lagar sin egen mat!, pratiga, roliga, weedrökande veganer. Att bo på den här typen av ställen känns väldigt intimt, man kommer nära både landladyn och andra gäster och får snabbt en hemma känsla och tillhörighet. Man delar inte bara balkong och erfarenheter utan även en bit av ens liv och kanske även en öl eller två.

I morgon tar vi farväl av gänget på P&G Lampom och moppar tillbaka till Khao Lak’s mer hysteriska värld med människormyller, trafik och ett aldrig sinande utbud av restauranger och shopping. Var plats har sin charm och jag vill inte vara utan någon av dom. Men platser som Ban Nam Khem kommer alltid ha en plats i mitt hjärta och jag kommer säkerligen tillbaka hit.

 

 

En orm i paradiset

Postat av
10

Sådärja då har man väckt upp smaklökarna igen, det blev en laab gai till middag. Laab ska ju vara en riktigt stark anrättning om den är så som den ska vara, och jag är väldigt förtjust i den. Den består av någon form av hackat kött ( kyckling eller fläsk oftast ) rödlök, lime, koriander och mynta och självklart mycket chili.

I min värld så tänkte jag, att beställer man in en sån på värsta turistgatan i Khao Lak så har dom nog ”mesat”till den som dom ofta gör för att dom ska passa våra korvstroganoffvana munnar. Så cool som man är så säger man ju på bästa thailändskan att man vill ha den Pet  (som då betyder stark ) liksom lite för att understryka hur cool och världsvan man är. Med facit i hand så kanske jag bara skulle varit tyst och låtit kocken sköta sitt, men med rinnande svett och tårar åt jag upp…man vill ju inte tappa ansiktet.

Det har även blivit en långtur på mopparna till koh kho khao, en alldeles lagom dagsutflykt när man är Khao Lak och har lite lätt för att bli rastlös, och mopparna blev glada av att få åka lite longtail båt tror jag. Det blev lite sol och bad samt lunch, till och med jag badade. Vi tog oss till den vackra Hapla beach som verkligen ser ut som en bild taget ur en resebroschyr.

Och för att riktigt få känslan av paradiset så fick A&A se sin första orm i Thailand så check på den. En grön och smal liten rackare och sjukt snabb…men jag lyckades jaga den och fick ändå en hyfsad bild om jag får säga det själv och ändå är inte jag känd för att vara ”sjukt snabb”.

Idag åkte vi ner en sväng för att kolla in den närmaste beachen här i Bang Niang men det blev bara just det en koll…tyckte den kändes lite svår manövrerad eftersom det var hotell och stenmurar som låg ut över stranden och liksom skar av den, jag minns inte att det var så förut, i mitt minne så var den mer oändlig liksom, men jag kanske minns fel. Så det blev ytterligare en sväng till memories beach istället som jag nog skulle säga har blivit min favorit här i Khao Lak. Den är lång och bred och inte överbefolkad med solstolar och parasoller…det finns dock en långtids parkerad taxi/buss där.

Det blev även ett besök till polisbåten som ligger kvar som ett monument från tsunamin 2004. Det är galet att vågorna tog den stora metallbåten och skickade den 2 km upp på land, vilka oerhörda krafter vattnet har. Det fanns även många bilder tagna från den dagen uppsatta på väggar och i små album som visades. Det är en märklig känsla att även om man som vi faktisk upplevde och överlevde samma vågor så blir det ändå så ofattbart och hemskt att se det utifrån och som åskådare.

Nu har vi lämnat tillbaka våra snordyra ”moppar”till uthyraren ( 300 baht/dygnet ), så i morgon så får vi promenera om vi ska någonstans. Det blir Affe och Ankis sista dag med oss i Khao Lak. Dom drar vidare till först Phuket och sen koh Lanta, vad jag och Rickard hittar på är fortfarande väldigt oklart, Men en sak är säker att vi kommer checka ut från flodrummet och haka på oss packningen och leta upp någon form av fordon för att ta oss till någon byhåla, i vilken riktning vet vi inte än.

Från havets brus till vägens sus

Postat av
6

Speedboat från koh Phayam gick över förväntan lugnt och fint på vattnet, det brukar ju allt som oftast vara en nära döden upplevelse att åka med den typen av båt, iallafall i mitt tycke.

Även bussresan från Ranong var top notch, fin buss, kungligt pyntad och lugn chaufför. Vi blev stoppade efter vägen av någon form av passpolis. Kontrollanten var inte intresserad av oss utan min ganska kvalificerade gissning är att man kontrollerar personer som kommit över gränsen från Myanmar.

Väl framme i Khao Lak/ Bang Niang letade vi upp vårat guesthouse som låg utefter den stora vägen, denna gång måste jag erkänna att jag överträffat mig själv i att boka ett riktigt lågvattenmärke även i våra mått mätt ha ha man vet inte om man ska skratta eller gråta. Vi bokar ju sällan eller aldrig rum med AC om vi har möjlighet att välja av den enkla anledningen att vi föredrar fläkt. Men kors i krösamoset vilket varmt rum vi har och planerimgen!?!, jag skrattade så jag grät när vi kämpat oss upp för våra trappor. Inte nog med att toalett och dusch är i något som påminner om en duschkabin modell large, man får dessutom fylla på vatten cisternen med ”rumpduschen” för att kunna spola, ibland får man verkligen vad man betalar för.
Men jag är inte bitter, vi får se hur länge vi står ut, jag tänker att vi sover ju bara där så om vi bara lyckas med det i värmen så är det väl ok i några dagar.

Det märks verkligen att vi kommit till människobyn och svennebananernas paradis på riktigt till skillnad från koh Phayam, det kryllar av folk, bilar och motorcyklar. Vi var inne en sväng på marknaden på kvällen och minglade runt ett tag, men lite trötta och mosiga efter den tidiga morgon reveljen och efterföljande resor så gick vi ”hem” och hängde lite i Anki o Affes rum som var lite större och svalare än vårat men inte någon svit det heller…dock med sjöutsikt och marint liv i detta fall å med waran.

Ny dag nya möjligheter, efter frukosten blev det lite fix med att hyra ”moppar” och ordna med telefonkort till Anki stackarn som levt ouppkopplad sen vi kom till Thailand, men nu är det ordnat och ordningen är återställd.

Första turen gick till White sand beach som verkade vara ohemult populär, solstolar och parasoller i långa rader på den upplysningsvis vita sanden, vi tog en liten promenad på stranden men kände att det behövdes inte fyra blekfisar till där,  enough enough liksom.

Det blev istället en relativt dammig färd till memories beach istället. Där bestämde vi oss för att slå läger under några timmar, en mysig strand och med ljummet vatten för dom badsugna och god mat. Efter några timmar i solen kändes det skönt att komma ”hem” till det ännu varmare rummet och få en efterlängtad dusch som vi nu kan konstatera hade passat någon med betydligt tunnare benstomme än oss…den bjöd på ca fem strålar men ack så skönt.

som bonus material bjuder jag på en bild på en liten kompis som poserade för oss under lunchen.

 

Hade kunnat stannat ett par dagar till..

Postat av
Svara

Dagarna på Phayam fördrivs på samma sätt som på dom flesta av Thailands mindre öar det mesta kretsar kring mat och huruvida man ska undvika att bränna upp sig, lite moppe åkning och allmänt lugn.

Även om jag tycker mig se att mycket har hänt på ön sen vi var här för åtta år sen så har den fortfarande ändå en skön och chill atmosfär. Den största förändringen är att nu finns här tuktuk service och sen vet jag inte om jag kommer ihåg fel nu…men jag har för mig att det inte fanns ATM på ön förut, men nu kan jag i allafall konstatera att det gör det om det är någon som undrar.

Det har poppat upp fler små shoppar och restauranger efter vägarna än tidigare, men trots att det är betydligt mer folk på ön än när vi senast var här så är det absolut inte trångt på stränderna men på dom smala vägarna är det lite läskigt när man får möte med en tuktuk, där har dom inte riktigt hängt med i svängarna. Efter att nu ha tillbringat tre dagar här på Phayam är det dags för oss att haka på oss ryggsäckarna igen och dra vidare, i morgonbitti tar vi båten in till fastlandet igen för vidare färd med buss söderut.

 

Jättetaggade och Jetlaggade

Postat av
2

Efter ett dygn med total återhämtning känns det som om vi är på banan igen. Det tar på en att förflytta sig från punkt A till punkt B. Trots att dom 10,5 timmarnas flygning  till Bangkok går förvånadsvärt fort, så blir det drygt med en timmes shuttlebuss till nästa flygplats, väntan i fyra timmar där på nästa flyg och denna tripp görs ju samtidigt som man ”dygnar”….och som vi brukar säga…”man är ju inte 60 längre” ha ha.

Men iallafall efter en något svajig flygresa från Bangkok till Ranong så hoppade vi på en av dom skruttiga, blåsiga men dock söta localbussarna och åkte till vårat guesthouse A day inn. Där vi stupade i säng i två timmar för att samla kraft att kunna gå ut på stan och fixa morgondagens transport vidare till koh Phayam, hämta ut pengar, få i oss lite mat och slutligen däcka igen men tänker att det är lika bra att ge kroppen vad kroppen vill ha och just nu var det sömn.

Det  blev en hyfsat tidig morgon med 7/11 frukost och med förnyade krafter tog vi lokaltaxin till piren och vidare med färjan till koh Phayam.

Nu har vi i allafall installerat oss i våra bungalows på Banana resort och äntligen fått känna sanden mellan tårna…där redan mina vinterklena fötter fått sina första flipflops skavsår så allt är precis som det ska vara i första skedet av semestern…kan man verkligen kalla det semester när man är pensionär?

våra närmsta grannar är ett gäng apor och dom är jag vis av erfarenheter lite orolig för, vi får väl se om gliporna i badrumstaket är tillräckligt små för att hålla dom ute annars kanske det sitter en luden kompis i handfatet när man ska göra ett besök därinne inatt.

Det finns ett annat kul gäng som håller till här och det är en flock Hornbill fåglar, jag har tidigare trott att dom är både skygga och lite svåra att hitta, men här är dom lite som kråkor som flaxar runt huvudet ( kanske en liten överdrift ) och tjattrar och väsnas

Efter god mat, en och annan öl och möjligtvis någon Pina Colada så är vi fortfarande lite nergångna efter gårdagens resande och sömnbrist, så när solen trillade ner i havet och Anki och jag fått storstryk i vårat medhavda sällskapsspel så kröp vi in i våra hyddor och gjorde tidig kvälll.

 

Kina (Peking) 2008

Postat av
Svara

2008 flög vi hela familjen med China air till Thailand. Detta gjorde att vi bestämde oss för att när vi ändå mellanlandar i Beijing så passar vi på att tillbringa några dagar i denna galet folkrika stad.

Det här beslutet föranledde till att vi behövde ett visum som jag ansökte om på kinesiska ambassaden i Stockholm de få dagarna till trots, Jag kommer så här i efterhand inte ihåg hur många dagar vi stannade..men min gissning är 3-4.

Eftersom detta inlägg skrivs 18 år senare så får det bli som jag minns det, en sak som jag nu tycker är lite märkligt är att jag endast kan hitta ett foto från den här vistelsen, det kan bero på avsaknad av smartphone..men då är det ännu märkligare att jag har ett foto.

Jag hade i förväg bokat ett hotell som jag noga studerat innan, och mina kriterier var billigt, centralt nära någon ”känd”plats ( i detta fall den förbjudna staden ) och genuint pittoreskt gärna med inslag av någon drake eller två.

Eftersom vi bara hade några dagar att spendera i staden tyckte vi (Rickard och jag) att vi skulle åka kommunalt från flygplatsen till hotellet i stället för taxi för att få se så mycket som möjligt av livet där, våra barn var inte lika peppade på det, medan vi såg fram emot ”äventyret”. Som tur var hade jag fått namn och adress nerskrivet på kinesiska på en papperslapp. Vilket visade sig var en riktigt lifesaver, förvånadsvärt få personer pratade någon som helst engelska.

Vi visade vår lapp för människor vid busshållplatsen och blev påputtade på en buss, när det var dags att kliva av hojtade medpassagerare och ”puttade”av oss. ny visning av lapp där vi blev avsläppta genererade till ny upputtning på nästa buss. Och sådär höll vi på tills någon äntligen slutade peka på bussar och spårvagnar, utan istället mot gator och hus tills vi kom till vårat ”pittoreska” hotell på en liten och väl dold bakgata.

Röda stora drakar och stora röda rislamps liknande lyktor hängde över entrén och jag kände mig nöjd med mitt val. Det visade sig att rummen jag bokat låg i mitten av hotellet och saknade följaktligen fönster, jag visste inte att det fanns som ett alternativ ens. Det här kan man ju tro var en riktigt diss men det visade sig bli en super hiss. December i Peking är superkallt!!!  vilket jag totalt missat i min planering, vi anlände ju utan jackor, mössor och tunna skor på väg till Thailand. Våra fönsterlösa rum visade sig vara den enda platsen som vi inte frös på.

På vår gata kryllade det av stånd med gatumat, till mesta del bestående av vita ångkokta bullar ( Baozi ) med olika kött eller grönsaksfyllningar, dessa bullar återfanns typ överallt på 7/11, varuhus och restauranger.

Julaftons middag

Julafton firade vi på en restaurang runt hörnet, Det var kallt, dörren var öppen med endast draperi, en liten eldstad i mitten med någon stor kittel där någonting puttrade, det var svårt att få ätpinnarna att göra som man ville med stelfrusna händer, men vi lyckades få i oss maten som inte påminde om det som vi kallar kinamat, den var långt borta från biff med bambuskott eller friterade räkor med sötsur sås.

För att komprimera kulturutbudet på grund av vår begränsade tid så tog vi en turist utflykt där det ingick besök till muren, silkesfabriken, jadefabriken och ming gravarna.

Besöket till muren var det absolut mest minnesvärda, det var fantastiskt att se den ringlande och oändlig genom naturens berg o dalbana, otroligt mäktigt. resten hade jag kunnat missa om det inte vore för att vid jadefabriken serverades lunch som ingick. Där hade nog turistarrangören snappat upp att menyn från europiska kina restauranger består av fyra små rätter, så hungriga och glada att slippa näbbar, klor och ångade bullar passade vi på att äta ordentligt.

Självklart blev det lite seriös shopping också på Silk market som inte säljer endast silke utan aaallt. Vi köpte Uggs stövlar för nån hundring och även canada goose jackor för ett par hundralappar, det fanns både bättre och sämre kopior av allt. det inhandlades även ett par ”Siphones”, Iphones något svajjigare kusin. I skrivandets stund vet jag inte om dom fungerade någongång.

Lika frusna som vi var när vi befann oss i Peking, lika svettiga var vi när vi anlände i Bangkok i Uggs och dunjackor och då tänker jag osökt på att det finns inget fel och dåligt väder bara fel och dåliga kläder.

..tror det vankas sol o värme i januari igen

Postat av
2

Medan den bleka höstsolen kämpar en ojämn kamp mot gråväder och höststormar så smids det planer i vår lilla ”koja”…och ja vi bor kvar i vår husvagn och trivs förträffligt efter drygt 1 1/2 år.
Husförsäljningen är lagd på is i väntan på bättre tider men huset är äntligen uthyrt till bättre behövanden, vilket i sin tur medför att vi slipper utgiften, gräsklippning och framtida snöskottning åtminstone nio månader framåt, sen får vi se hur vi gör.

Men en sak som är säker är att det blir Thailand i vinter också. Resan är bokad och det blir från mitten av januari och 10 veckor!!! framåt.

Affe o Anki som premiäråkte med oss i år fick sk blodad tand och hänger med den här gången också. Det blir 6 veckor för dom.

Vår nuvarande plan är att vi börjar resan tillsammans i ca två veckor sen släpper vi dom fria några veckor innan vi på nytt sammanstrålar. Vi kommer att starta på västkusten för att sedan ta oss söderut.

Nytt för i år är ju att man undantas från visum om man håller sig inom gränsen 60 dagar från inresa i Thailand, istället för dom tidigare 30. Det är ju inget som vi får ta del av eftersom vi är borta längre, men Affe och Anki klarar ju den gränsen denna gång.

Vi kommer att besöka lite redan besökta platser, men planerar även att åka på lite roadtrip på ”moppe” längs västkusten denna gång i hopp om att hitta något guldkorn, och även om vi inte gör det så spelar det egentligen ingen roll när ändå resan är målet.

Extrainsatt inlägg: Den så kallade flygplatsincidenten

Postat av
Svara

Jaha då är man hemma i kylan och husvagnen igen, och sex veckor känns som en zip in Zip out.

Med tanke på att förra inlägget var tänkt som det sista gällande den här resan så får man man väl säga att det här liksom är ett extrainsatt inlägg. Jag kände att jag var tvungen att förmedla vår lilla flygplatsincident. Lite som en red alert grej som är bra att veta…fast alla kanske redan vet ( utom vi då )


När vi kom till flygplatsen i Bangkok för hemfärd, så hade vi som vanligt en sån där jättestor randig plastkasse med dragkedja som man kan köpa lite varstans i Thailand, i den hade vi stoppat all vår packning med ryggsäckar och allt som vi alltid gör vid hemresan och som vi sen checkar in.

Som vanligt hade vi först gått till ”Mr Wrap”och plastat in den med typ 100 meter gladpack och gaffatejp för att den ska bli mer säker och hållbar under bagage hanteringen och ”krossen”på Arlanda.

So far so good, vi checkade in vår kasse som nu mer såg ut som en jättestor boll på drygt 17 kg. Sen lallade vi runt på flygplatsen nån timme som man brukar göra innan vi gick till gaten. En kvart innan boarding ropar dom upp mitt namn i högtalarna på flygplatsen och uppmanar mig/oss att gå till personalen..bara det var ju lite läskigt och lite pinsamt.

Men det slutar ju såklart inte där, utan då blir vi upplysta om att dom har upptäckt på röntgen att vår gladpacks wrapade boll innehöll sprayflaskor, det kunde jag ju inte neka till utan förklarade att det var helt riktigt tre myggspray och en annan stor insektspray ( nej jag gillar inte grejjer med fler än fyra ben ) och det fick man tydligen inte ha. Det hade vi ingen aning om, vi brukar alltid köpa med oss det hem och checkar alltid in det på samma sätt och aldrig har någon sagt nåt. Sen ska man ju självklart ta reda på sån information själv själv, Och som sagt det har aldrig under alla våra resor varit ett problem, men vi har väl bara haft tur, men men även solen har fläckar.

Det hela resulterade i att vi fick följa med en uniformerad kille in genom boardingen två trappor ner till startbanan, därnere bredvid planet på marken stod vår ”boll”.

Mr Wrap hade som vanligt gjort ett bra jobb men med lånad mattkniv var det bara att sprätta upp härligheten och ut med all packning på marken smutstvätt o väskor o prylar som vi handlat.. och fyra sprayflaskor. Hela proceduren under övervakning, inte bara av flygkillarna utan det var ju även panoramafönster ut mot flygplatsen från gaterna så jag kan ju tänka mig att vi bjöd på en show.

Nu var ju inte våran packning en hård boll längre utan bara en stor plastkasse så vi var ju lite bekymrade hur den skulle klara den skoningslösa behandlingen i bagagehanteringen men det var ju bara att gilla läget. Sen fick vi ju gå the walk of shame upp till  gaten och våra blivande medresenärer, i öronen spelades musiktruddelutten ifrån sällskapsresan upp och bilder i huvudet visade trasiga resväskor på ett snurrande bagageband i från samma film.

Något försenade fick vi alla boarda planet och tolv timmar senare landade vi på svensk mark. När alla hade fått sina resväskor så stod vi ensamma kvar utan väska/kasse, vid ett par tillfällen hade vi frågat olika informationsdiskar och bagageservicemänniskor men dom visste inte hur rutinerna brukar vara vid såna här fall, när vi i princip gett upp våran packning och skulle förlustanmäla den så råkade Rickard se en randig ”säck” stå ensam på golvet längst bort i utlämningshallen vid specialbagage. Efter att ha kollat i den tog vi den och gick och det slutade lyckligt, var den hade befunnit sig under färden får vi aldrig veta men allt var helt.

Det här blev ett onödigt långt inlägg men jag tänkte att kanske är det någon där ute som inte heller visste att man inte fick ha sprayburkar i sin packning, som jag kan rädda från att råka ut för det här så då får det vara värt det och ni som redan visste har förmodligen inte läst ända hit, och har ni ändå gjort det så får ni ändå chansen att få gotta er åt hur klantiga vi är att inte ha koll…så ändå värt ha ha.

Sen hade jag ju utlovat en recension av min nya ryggsäck ZeekZack. så här kommer den: Den var skön att bära, kändes hållbar och fräsch, och när man väl lärt sig var alla dragkedjor gick till för fack så var den lätt att ha koll på. Men jag tyckte nog att det inte funkade så bra att hålla ordning på dom små hyllorna även om tanken var god, men det kanske ger sig med tiden hur man ska få till bästa packningstekniken.

Så återigen tack o hej från mig 🙂