En första tur med moppen kändes amazing att äntligen få susa fram igen och känna vinden fläkta, det är fortfarande lite jobbigt med värmen men vi vänjer oss så sakteligen igen. Det blev lite youghurt och vattenmelon i restaurangen och det känns som om alla har vetat att vi varit sjuka och frågar hur vi mår det känns tryggt att veta att dom har koll på oss.

Ett par kompisar till oss Lotta och Josef har kommit till ön så dom kom hit och knackade på, kul att se dom, dom kom från Vietnam för ett par dagar sen och skulle avsluta sina sista veckor på semestern här på Lanta i sitt hus på Khlong Khong. Det blev en lunch med dom på Somewhere else här brevid, det kändes som om livet återvänt.

Efter att fått lite smak på det ljuva livet igen kröp vi tillbaka in i vår håla igen och tänkte att nu får vi nöja oss för idag med utsvävningar. Dagen efter tog vi en sväng in till Sala Dan vi tänkte käka lite och kolla lite shopping. Men efter att gått runt där i typ en kvart kände jag att jag orkar inte gå här inne ens, nu får det vara nog, vad är det för fel på mig? Så jag bestämde mig för att gå till Dr Pad som ligger strax brevid.

Det är en sak som är så himla bra här, du kan gå oanmäld till en läkare när du är sjuk och få hjälp direkt… ingen kö..hjälp direkt. Så in där några snabba kontroller, vidare till en brits svar på prover, lungröntgen, svar på lungröntgen. Antiinflammatoriskt dropp, inhalationer, hostmedicin, 6 påsar piller, skjuts hem…kom tillbaka i morron när det passar för checkup.
Ingen lunginflammation, men slem i lungorna och bronkit, troligen influensa utifrån symtom bilden, syresättning dålig.

Jag ser det inte som ett bakslag det är mer som om det inte släpper taget, ibland försöker jag lura mig själv att jag är frisk för att jag är så himla less på det här att inte ha ork och att känna mig konstant yr  och kallsvettig när jag ställer mig upp.

Fick samtal från Falck som tydligen är nya kontakten med Sverige istället för SOS international som var förut. Och deras läkare anser att ett återbesök är onödigt! Där ser man, ja hen vet väl bäst antar jag ( obs ironi ).

Dagarna går och här ligger vi som två döa sillar och orkar inget, vi tvingar oss ut efter mörkrets inbrott för att försöka äta nåt fast ingen är hungrig. Jag äter lydigt mina piller från dr Pad men vet inte om dom hjälper ens.
Det känns lite höstfeeling ute, vattnet ser lite vildare ut, jag upplever kvällarna lite svalare i vinden vid vattnet, men det kan vara inbillning. Det är otroligt frodigt i ”vår”trädgård efter regnet som kom tidigare.

Det händer även något märkligt utanför vår veranda, det är några djur som bygger nåt, och bara utanför oss, enligt Google är det myror, men vi har inte sett några utan ”bubblorna”blir bara fler o fler. Det märkliga är att dom valt just vår bungalow, och att dom aldrig syns…är det bara nattjobbare.

Jag antar att ni sett på nyheterna att det varit en stor jordbävning i Myanmar som även har drabbat norra Thailand och Bangkok. Vi är ju i södra delen av Thailand på Koh Lanta  och vi har inte märkt av jordbävningen alls så att ni vet, här är allt som vanligt. Tyvärr blir ju inte inläggen här så händelserika numera..men det är lite så som det är just nu och det är bara att gilla läget känns det som..men men i morgon är en ny dag…då kanske det vänder och vi får må lite bra igen vi håller tummarna för det.