Uppklädda till tänderna…ha ha eller åtminstone i våra mått mätt med tanke på vad vår packning har att erbjuda. Man ska ju vara respektabelt klädd när man besöker myndigheter här i Thailand och det är ju inte så lätt när dom enda skorna som man har är flipflop..men det blev i allafall långa byxor och något skjortliknande.

Allt flöt på fint på immigration och vi kom precis i lagom tid innan ruschen från öarna utanför kom dit och fyllde upp lokalen. Så nu är vi berättigade att stanna i landet 30 dagar till.

Efter att ha bytt om till svalare kläder hakade vi på oss packningen och drog iväg. Vi hade kollat kartan och tog sikte på en stad som heter Khao Phanom som första stopp, en resa på ca 3,5 mil.

Ibland undrar jag varför vi väljer att frivilligt utsätta oss för det här färdsättet och jag måste verkligen rannsaka mig själv och hitta dom braiga sakerna. Handen på hjärtat det är sjukt drygt, man sitter obekvämt, det är tungt på ryggen, det viner i öronen och ögonen blir grusiga. Jag kommer osökt att tänka på en serieslip som var poppis på kanske 80-talet..”foten i kläm? Jajjememsan!” Om det är någon som kommer ihåg den. Det gör ont och är besvärligt, men kul att du tittade förbi och snicksnackade lite.
Det är lite samma sak här det är ett jäkla omak..men ändå härligt man känner alla lukter efter vägen, hinner suga i sig av allt man ser och man kan stanna när man vill och man kan ändra vägval när man vill. Också lite svensk jante och finsk sisu i ett och samma paket…”inte ska väl jag gnälla” och ”det är bara att bita ihop och köra”

Vi nådde iallafall vårat mål för dagen Khao Phanom en stad som vi aldrig hört talas om och som inte sticker ut någonstans utan är förvillande lik alla andra thailändska städer, man känner igen sig överallt fast man aldrig satt sin fot där tidigare.

Våran första prio var att hitta någonstans att bo, vi snurrade runt lite innan vi hittade en resort lite strax utanför, det är lite svårt att särskilja på vad som är vad när all skyltning är på Thai men vi kände lite igen layouten på krumelurerna på skylten vid vägen och stannade till.
Och waow vilket otippat ställe vi hittade! Superfina och fräscha bungar både på utsidan och insidan, riktigt stylade och någon har verkligen tänkt till det finns allt, förutom att det finns kyl, vattenkokare och AC finns det 14!! eluttag..fatta! Det brukar finnas 1..det finns dörrstoppar, sängbord, separat dusch och toa…och egen carport ha ha. Och allt detta för 600 baht.

När vi installerat oss var det dags att ge sig ut på mat jakt, det är ju inte heller helt enkelt i såna här delar av landet när i princip alla menyer är på thai.

Och det är då man får användning för den lilla ”lifesavern” Pad Kapaow gai Kai Dao, hackat kycklingkött med thaibasilika, chili och ett stekt ägg på toppen. Det finns på alla restauranger i Thailand kan jag nästan lova.

Det var precis så det fick bli, restaurangtjejen såg nästan skräckslagen ut när hon visade menyn för oss med ca 50 maträtter och Allt på thai och min gissning är att hennes ordförråd på engelska sträckte sig till möjligtvis Thank you. Hon drog synligt en lättnadens suck när vi beställde vårat ess i rockärmen Pad kapaow. Lunchen var super och kostade 105 baht för oss båda med mat och dryck.

Som alltid så förändras miljön vid skymning och mörker, och staden klär upp sig i sina aftonkläder. Lampor börjar tändas, matvagnar rullas ut, det är som om folk börjar leva upp när den intensivaste värmen lägger sig lite.
Till skillnad från oss nordbor som har en tendens till att vilja slita av oss kläderna i hettan så gör Thailändarna tvärtom, dom kör runt i långbyxor och långärmade Hoodies med luvan uppdragen så långt det går allt för att skydda sig mot solen. Helt rätt ur medicinsk synvinkel..men jag fattar ju inte hur dom klarar det.

Vi bestämde oss för att vi inte var riktigt klara med Khao Phanom än utan ville stanna en natt till…kan bero på vårat flashiga boende men också för att det känns väldigt genuint.

När vi var ute och letade lunch idag så susade vi förbi ett ställe efter vägen där jag tyckte mig se att det hängde fläsk på tork i solen, så vid första möjliga plats att vända med moppen for vi tillbaka. Och vilken jackpott !!. Det var många år sen vi sett det efter en landsväg i Trat, så valet av lunchställe blev lätt, torkat och sedan friterat fläsk med nam jim jaew och sticky rice fick det bli..och självklart tog vi in en Pad Kapaow också. När vi nu fick denna för oss läckra lunch så ville vi gärna dryga ut upplevelsen med öl och inte bara det filtrerade vattnet från tillbringaren på bordet. Det krävdes dock att Rickard fick ta en tur med moppen och åka till en plastic fantastic affär och inhandla ölen själv, ingenting är omöjligt det tar bara lite längre tid.

Eftersom jag har förstått att det är fettisdagen idag så inhandlades det någonting som var så nära som möjligt en semla..en seveneleven bulle med grön gegga i mitten som avnjöts med kaffe hemma i AC:n i våran bunge, man måste ju hålla på traditionerna.

I morgonbitti efter våran seveneleven frukost (ost och skinktoast ) så drar vi vidare inåt landet, vi får så hur långt vi kommer den här gången men några mil lär det iallafall bli.