Vi installerar oss mer och mer i vår bungalow, trots att vi redan har mycket grejjer här så blir det ändå lite nytillskott varje år vi kommer. Nu har det blivit en diskbalja och diskhandduk, vi sitter alltid hos oss eftersom vi har stor veranda och besitter brödrosten och vattenkokaren, följaktligen hamnar disken hos oss. Men alla små saker man skaffar gör att man liksom skapar sig ett hem.

Och äntligen har vi kunnat ägna oss åt att även sola och bada ( till och med jag ). Skönt att börja få lite färg inte bara för syns skull, utan även för att man inte behöver vara skiträdd längre för att bränna sig så fort man stoppar ut nosen.

vi har hängt lite med våra närmaste grannar på campingen Linda och Leif som letat sig hit, dom har inte något fast boende utan flyttar runt eftersom det är så sjukt fullbokat överallt i år, skitjobbigt men ändå kanske kul i slutändan då man verkligen får uppleva ön och alla dess stränder, dom bor för tillfället på Lanta noi ( lilla Lanta ) som är en av Lantas mindre öar och som nås via en bro.

Så nu vi har kuskat runt med dom och Affe och Anki på ”deras” ö med mopparna idag, och i morgon flyttar dom igen till ”vår”större ö, Lanta Yai. Och då kommer dom bo i old town och så där håller dom på, dom har gett backpacking ett ansikte.
Dagarna rullar på i blixtens hastighet och denna slutade väldigt traumatiskt med att när jag skulle gå och lägga mig så tyckte jag att det killade lite i örat…stoppade då in mitt finger för att killa tillbaka såklart och känner då att jag trycker in något stort och knastrigt/fladdrigt och i nästa sekund flyger en stor vidrig fjäril/ kackerlacka ut ( ur mitt ÖRA ) och irrar runt i bungalowen. Jag trodde på riktigt att jag skulle dö av hjärtstopp. Denna vidriga sak var typ fyra cm lång och supersnabb, oklart dock om det var en nattfjäril eller kackerlacka vi hann inte artbestämma den ( eller fotografera den ) innan Rickard förpassade den ut. Men den hade minst sex ben OCH vingar!!!Det kommer att dröja innan jag slutar rysa…livet är inte alltid en dans på rosor… inte ens här.

Detta elände hade föregåtts av att en pytte liten gecko fick storhetsvansinne och tog en gigantisk brun skalbagge ( 5 cm ), det dödsdömda projektet slutade i att skalbaggen smet och kraschlandade på mig som blev galen av skräck.

.….och som en extra twist så hade en liten orm fattat beslutet att levla upp i storlek och byta till ett större skinn på vår veranda. I ärlighetens namn så är jag verkligen inte någon naturmänniska om nu någon trott det…länge leve betongen, och möjligtvis en liten kanin eller till och med en katt eller ett par akvariefiskar…