Sådärja då har man väckt upp smaklökarna igen, det blev en laab gai till middag. Laab ska ju vara en riktigt stark anrättning om den är så som den ska vara, och jag är väldigt förtjust i den. Den består av någon form av hackat kött ( kyckling eller fläsk oftast ) rödlök, lime, koriander och mynta och självklart mycket chili.

I min värld så tänkte jag, att beställer man in en sån på värsta turistgatan i Khao Lak så har dom nog ”mesat”till den som dom ofta gör för att dom ska passa våra korvstroganoffvana munnar. Så cool som man är så säger man ju på bästa thailändskan att man vill ha den Pet  (som då betyder stark ) liksom lite för att understryka hur cool och världsvan man är. Med facit i hand så kanske jag bara skulle varit tyst och låtit kocken sköta sitt, men med rinnande svett och tårar åt jag upp…man vill ju inte tappa ansiktet.

Det har även blivit en långtur på mopparna till koh kho khao, en alldeles lagom dagsutflykt när man är Khao Lak och har lite lätt för att bli rastlös, och mopparna blev glada av att få åka lite longtail båt tror jag. Det blev lite sol och bad samt lunch, till och med jag badade. Vi tog oss till den vackra Hapla beach som verkligen ser ut som en bild taget ur en resebroschyr.

Och för att riktigt få känslan av paradiset så fick A&A se sin första orm i Thailand så check på den. En grön och smal liten rackare och sjukt snabb…men jag lyckades jaga den och fick ändå en hyfsad bild om jag får säga det själv och ändå är inte jag känd för att vara ”sjukt snabb”.

Idag åkte vi ner en sväng för att kolla in den närmaste beachen här i Bang Niang men det blev bara just det en koll…tyckte den kändes lite svår manövrerad eftersom det var hotell och stenmurar som låg ut över stranden och liksom skar av den, jag minns inte att det var så förut, i mitt minne så var den mer oändlig liksom, men jag kanske minns fel. Så det blev ytterligare en sväng till memories beach istället som jag nog skulle säga har blivit min favorit här i Khao Lak. Den är lång och bred och inte överbefolkad med solstolar och parasoller…det finns dock en långtids parkerad taxi/buss där.

Det blev även ett besök till polisbåten som ligger kvar som ett monument från tsunamin 2004. Det är galet att vågorna tog den stora metallbåten och skickade den 2 km upp på land, vilka oerhörda krafter vattnet har. Det fanns även många bilder tagna från den dagen uppsatta på väggar och i små album som visades. Det är en märklig känsla att även om man som vi faktisk upplevde och överlevde samma vågor så blir det ändå så ofattbart och hemskt att se det utifrån och som åskådare.

Nu har vi lämnat tillbaka våra snordyra ”moppar”till uthyraren ( 300 baht/dygnet ), så i morgon så får vi promenera om vi ska någonstans. Det blir Affe och Ankis sista dag med oss i Khao Lak. Dom drar vidare till först Phuket och sen koh Lanta, vad jag och Rickard hittar på är fortfarande väldigt oklart, Men en sak är säker att vi kommer checka ut från flodrummet och haka på oss packningen och leta upp någon form av fordon för att ta oss till någon byhåla, i vilken riktning vet vi inte än.

Speedboat från koh Phayam gick över förväntan lugnt och fint på vattnet, det brukar ju allt som oftast vara en nära döden upplevelse att åka med den typen av båt, iallafall i mitt tycke.

Även bussresan från Ranong var top notch, fin buss, kungligt pyntad och lugn chaufför. Vi blev stoppade efter vägen av någon form av passpolis. Kontrollanten var inte intresserad av oss utan min ganska kvalificerade gissning är att man kontrollerar personer som kommit över gränsen från Myanmar.

Väl framme i Khao Lak/ Bang Niang letade vi upp vårat guesthouse som låg utefter den stora vägen, denna gång måste jag erkänna att jag överträffat mig själv i att boka ett riktigt lågvattenmärke även i våra mått mätt ha ha man vet inte om man ska skratta eller gråta. Vi bokar ju sällan eller aldrig rum med AC om vi har möjlighet att välja av den enkla anledningen att vi föredrar fläkt. Men kors i krösamoset vilket varmt rum vi har och planerimgen!?!, jag skrattade så jag grät när vi kämpat oss upp för våra trappor. Inte nog med att toalett och dusch är i något som påminner om en duschkabin modell large, man får dessutom fylla på vatten cisternen med ”rumpduschen” för att kunna spola, ibland får man verkligen vad man betalar för.
Men jag är inte bitter, vi får se hur länge vi står ut, jag tänker att vi sover ju bara där så om vi bara lyckas med det i värmen så är det väl ok i några dagar.

Det märks verkligen att vi kommit till människobyn och svennebananernas paradis på riktigt till skillnad från koh Phayam, det kryllar av folk, bilar och motorcyklar. Vi var inne en sväng på marknaden på kvällen och minglade runt ett tag, men lite trötta och mosiga efter den tidiga morgon reveljen och efterföljande resor så gick vi ”hem” och hängde lite i Anki o Affes rum som var lite större och svalare än vårat men inte någon svit det heller…dock med sjöutsikt och marint liv i detta fall å med waran.

Ny dag nya möjligheter, efter frukosten blev det lite fix med att hyra ”moppar” och ordna med telefonkort till Anki stackarn som levt ouppkopplad sen vi kom till Thailand, men nu är det ordnat och ordningen är återställd.

Första turen gick till White sand beach som verkade vara ohemult populär, solstolar och parasoller i långa rader på den upplysningsvis vita sanden, vi tog en liten promenad på stranden men kände att det behövdes inte fyra blekfisar till där,  enough enough liksom.

Det blev istället en relativt dammig färd till memories beach istället. Där bestämde vi oss för att slå läger under några timmar, en mysig strand och med ljummet vatten för dom badsugna och god mat. Efter några timmar i solen kändes det skönt att komma ”hem” till det ännu varmare rummet och få en efterlängtad dusch som vi nu kan konstatera hade passat någon med betydligt tunnare benstomme än oss…den bjöd på ca fem strålar men ack så skönt.

som bonus material bjuder jag på en bild på en liten kompis som poserade för oss under lunchen.