2008 flög vi hela familjen med China air till Thailand. Detta gjorde att vi bestämde oss för att när vi ändå mellanlandar i Beijing så passar vi på att tillbringa några dagar i denna galet folkrika stad.

Det här beslutet föranledde till att vi behövde ett visum som jag ansökte om på kinesiska ambassaden i Stockholm de få dagarna till trots, Jag kommer så här i efterhand inte ihåg hur många dagar vi stannade..men min gissning är 3-4.

Eftersom detta inlägg skrivs 18 år senare så får det bli som jag minns det, en sak som jag nu tycker är lite märkligt är att jag endast kan hitta ett foto från den här vistelsen, det kan bero på avsaknad av smartphone..men då är det ännu märkligare att jag har ett foto.

Jag hade i förväg bokat ett hotell som jag noga studerat innan, och mina kriterier var billigt, centralt nära någon ”känd”plats ( i detta fall den förbjudna staden ) och genuint pittoreskt gärna med inslag av någon drake eller två.

Eftersom vi bara hade några dagar att spendera i staden tyckte vi (Rickard och jag) att vi skulle åka kommunalt från flygplatsen till hotellet i stället för taxi för att få se så mycket som möjligt av livet där, våra barn var inte lika peppade på det, medan vi såg fram emot ”äventyret”. Som tur var hade jag fått namn och adress nerskrivet på kinesiska på en papperslapp. Vilket visade sig var en riktigt lifesaver, förvånadsvärt få personer pratade någon som helst engelska.

Vi visade vår lapp för människor vid busshållplatsen och blev påputtade på en buss, när det var dags att kliva av hojtade medpassagerare och ”puttade”av oss. ny visning av lapp där vi blev avsläppta genererade till ny upputtning på nästa buss. Och sådär höll vi på tills någon äntligen slutade peka på bussar och spårvagnar, utan istället mot gator och hus tills vi kom till vårat ”pittoreska” hotell på en liten och väl dold bakgata.

Röda stora drakar och stora röda rislamps liknande lyktor hängde över entrén och jag kände mig nöjd med mitt val. Det visade sig att rummen jag bokat låg i mitten av hotellet och saknade följaktligen fönster, jag visste inte att det fanns som ett alternativ ens. Det här kan man ju tro var en riktigt diss men det visade sig bli en super hiss. December i Peking är superkallt!!!  vilket jag totalt missat i min planering, vi anlände ju utan jackor, mössor och tunna skor på väg till Thailand. Våra fönsterlösa rum visade sig vara den enda platsen som vi inte frös på.

På vår gata kryllade det av stånd med gatumat, till mesta del bestående av vita ångkokta bullar ( Baozi ) med olika kött eller grönsaksfyllningar, dessa bullar återfanns typ överallt på 7/11, varuhus och restauranger.

Julaftons middag

Julafton firade vi på en restaurang runt hörnet, Det var kallt, dörren var öppen med endast draperi, en liten eldstad i mitten med någon stor kittel där någonting puttrade, det var svårt att få ätpinnarna att göra som man ville med stelfrusna händer, men vi lyckades få i oss maten som inte påminde om det som vi kallar kinamat, den var långt borta från biff med bambuskott eller friterade räkor med sötsur sås.

För att komprimera kulturutbudet på grund av vår begränsade tid så tog vi en turist utflykt där det ingick besök till muren, silkesfabriken, jadefabriken och ming gravarna.

Besöket till muren var det absolut mest minnesvärda, det var fantastiskt att se den ringlande och oändlig genom naturens berg o dalbana, otroligt mäktigt. resten hade jag kunnat missa om det inte vore för att vid jadefabriken serverades lunch som ingick. Där hade nog turistarrangören snappat upp att menyn från europiska kina restauranger består av fyra små rätter, så hungriga och glada att slippa näbbar, klor och ångade bullar passade vi på att äta ordentligt.

Självklart blev det lite seriös shopping också på Silk market som inte säljer endast silke utan aaallt. Vi köpte Uggs stövlar för nån hundring och även canada goose jackor för ett par hundralappar, det fanns både bättre och sämre kopior av allt. det inhandlades även ett par ”Siphones”, Iphones något svajjigare kusin. I skrivandets stund vet jag inte om dom fungerade någongång.

Lika frusna som vi var när vi befann oss i Peking, lika svettiga var vi när vi anlände i Bangkok i Uggs och dunjackor och då tänker jag osökt på att det finns inget fel och dåligt väder bara fel och dåliga kläder.