Det börjar märkas att vi närmar oss marsmånad, det börjar lugna ner sig lite, många kommer hit i mitten på januari efter att ha firat av alla högtiderna hemma. Så nu är det lite av en hemvändartid. Fler och fler bungalows står tomma och för bara några veckor sen var det ”bostadskris” på Lanta. Här hemma hos oss på Funky blir det stora kramkalas efter som nästan alla här är återkommande år från år. Idag vinkade vi av Mats och Eva från Borlänge som påbörjade sin långa resa hem.

Vi har även hunnit med att fira Estlands independenceday, vilket är en återkommande tillställning som Kersti och Hans håller i. Då bjuds det på vodka och snittar, ibland i deras bungalow eller som i år på stranden, även personalen ”ställer upp” och tar en snaps i Estlands ära. Det brukar bli en blöt fest och så även i år…jag har varit matt i lacken i två dagar nu efter denna begivenhet…som jag brukar säga -”man e ju inte 60 längre”

Som grädde på det moset hade jag och Anki bokat tatueringstid morgonen efter. Det blev några långa timmar i studion, jag hade gett min tatuerare lite fria händer, det enda jag sagt var att han skulle göra nåt åt en gammal humla som jag hade på benet…sätta den i något sammanhang för den såg lite fjuttig och ensam ut, och även fylla i den då den bleknat av tidens tand. Så han pysslade lite med det medans en annan tog sig an Anki.

Det kan bli den sista jag gör för tvi vale vad ont den gjorde aldrig mer något stickande på foten blä.

Bananplockning eftervägen

Eftersom vi nu inte får bada på ett par dagar eller sola så blev det en tur på mopparna istället, och vi åkte på lite för oss outforskade vägar, mycket landsbygd på både bättre och sämre vägar. Det är konstigt att man fortfarande efter så många år här kan hitta vägar man inte har åkt på, det är ju ändå inte en jättestor ö. Efter att både ha fått suga i oss både vacker natur, djungelfeeling och passerat ett par riktigt läbbiga sophanteringsställen så närmade vi oss civilisationen igen.

Vi kom liksom bakvägen till alltihopa som var för oss känt, när vi passerade det enorma Malee Highland som vi hört nämnas så många gånger i svenska Thailandsforum så tänkte vi nu passar vi på att göra ett studiebesök där också.

Och det är verkligen Highland där, shit vilken utsikt över både regnskog åt ena hållet och havet åt andra, och det var gigantistikt stort i mina ögon, fast i olika nivåer. Dom erbjuder enl skyltar både tacofredag,  mellomys och pannkaksbufféer för sina gäster.

Vi bestämde oss för att käka lite lunch i allafall, jag och Rickard bestämde oss för att testa pizzan…med bearnaisesås!! Fattar ni? Bea! Så himla smaskigt, den var inte jättestor men till ett helt rimligt pris och värd varenda baht.

Efter denna kulinariska svennebanan upplevelse så åkte vi hem till Funky och som om inte pizza med bea vore nog så blev det till att prova på Funkys egna räkcoctail till middag för mig och Anki. Jag kan säga att den smakade ingenting som man förväntat sig av 80-talets paradrätt. Men den var god och kommer nog ätas igen.

Det är tur att vi har Coco här som tar ner oss på jorden ibland när vi svävar iväg för mycket i mathimlen. Han bjöd på några djävulskt sura små bär som han doppade i ett sånt magiskt gott strössel gjort på salt,socker och chili en härlig och smått chockerande smaksensation, jag gillade det Anki inte.

Coco eller Dei som är hans riktiga namn är allas vår allt iallo här på Funky förutom att serva alla i restaurangen har han även som sin uppgift att fixa grejjer som går sönder och att få dom flesta på gott humör, Han bor här på Funky året runt och håller koll på stället när det är stängt under lågsäsong. Han och hans familj, fru och två av hans söner bor i bungen brevid oss, på andra sidan bougainvillean, hans arbetsdagar är obeskrivligt långa som för dom flesta här i landet som jobbar inom turistnäringen, men det är kanske så det måste vara för att väga upp den mer lugna perioden när den värsta hettan kommer och även regnet, vindarna och dom flesta turisterna har åkt hem.

Idag är sista dagen och kvällen på Lanta för den här gången, i allafall för Affe och Anki. Imorgonbitti packar vi ihop våra bungar och åker till Krabitown. Dom förbereder hemfärd och jag och Rickard ska till Immigration och förlänga vårat visum. Så dom tar en minivan dit och vi moppar dit eftersom vi inte riktigt har någon plan än på vart vi ska ta vägen men det ger sig, vi börjar med 2 nätter i stan.