En dag värd att dokumentera var dagen då jag plötsligt lät mig manipuleras till att gå en strandpromenad som visade sig skulle bli 6515 steg, och då gick vi bara till vänster ut på stranden, det är inte för inte som den heter longbeach ”våran” strand. Tro mig när jag säger det men jag är extremt lat och promenader utan anledning (annan än motion )sker sällan eller aldrig. Och ser ni mig springa…spring ni också för då är det en ankommande fara. Men nu är det alltså gjort och jag kommer nog få lida mig igenom några dagar med träningsvärk då mina chockade och kränkta muskler ska visa sitt missnöje över tilltaget.

Andra missnöjda kroppsdelar just nu är Rickards mage som troligtvis fått i sig något den verkligen inte ville ha, men jag tänker att den ger jag inte så mycket utrymme till här på bloggen, då det är en skitsak och skitsaker ska man inte ge så mycket uppmärksamhet i media.

Med Rickard är utslagen i bungen och Affe vilandes middag blir det egentid med mina brudar Anki och Lena, under dom hetaste timmarna satt vi på vår veranda och drack iskaffe och planerade vår valentins kväll.

Vi kom fram till att det bästa man kan ge en människa näst kärlek är tid..så ikväll tar vi en tuktuk ensamma in till Sala Dan…det blir winwin, grabbarna får egentid och vila och vi kan i lugn o ro gå på marknad och kolla och klämma och känna på allt vi vill.

Det blev en tuktuk in till marknaden och vi började vår kväll på walkingstreet med bakad potatis, kyckling/bläckfiskspett och pina colada ( ingen dålig valentinmiddag ). Sen kastade vi oss in i kläd -och prylmarknaden. Det blev en svettig historia kl var väl närmare 19 och temperaturen strax under 30 grader och med en luftfuktighet som var drypande. Men vi kämpade på duktigt. Tyvärr blev shoppingresultatet lite klent…man tappar lite sugen att prova kläder i den här värmen när kläderna är klistrade på kroppen, Lena lyckades dock köpa en klänning…kanske för att hon inte orkade ta av sig den när hon fått den på sig,

idag har dagen varit fortsatt stillsam, Rickard är bättre men fortfarande matt efter helvetes dagen men kämpar på med vätskeintaget och lite ätbart. Vi andra roar oss så gott det går, vi gjorde ett besök på ”skönhetssalongen”här på Funky och fixade våra flipflopsskitiga fötter med pedikyr och nagellack.
Det är en sån grej som känns otroligt lyxigt på gränsen till onödigt lyxigt här där man antingen går barfota eller i dessa sköna men otroligt kontraproduktiva skor..flipflop. Man är konstant blöt antingen av vatten efter bad… eller svettig i brist på bad. När man sen flipflopar runt i dessa skor så får man ju hela tiden sand som flippar upp på benen och fastnar i det blöta vilket i sin tur gör att man är konstant sandig långt upp på låren…ja jag förstår att om man är hemma i snömodden i Sverige så låter det som ett lyxproblem jag fattar det, det precis så det är, och att då gå och fixa fötterna som man sekunden det är klart stoppar i dessa skor och floppar iväg, då är man liksom tillbaka på ruta ett igen. Skitiga fötter och sand överallt.

Men trots detta dilemma så tog vi en promenad till plasticfantastik denna underbara affär som har allt, där lite plastburkar och smått och gott inhandlades, alltid kul att botanisera i såna affärer här i Thailand. Galet varmt även idag eller om det är fukten, jag vet inte vad som är vad längre.

Vi åt lunch/middag på ett mysigt ställe efter vägen som heter where else, god mat och härlig atmosfär, och framför allt fläktar.
Det har blivit mycket ”egen tid” dom här dagarna både för oss men framför allt för Rickard. Vi håller tummarna för att han är på banan i morrn igen.

Ps. Det har också blivit mycket gnäll över värmen här på bloggen på sistone märker jag! Jag ber om ursäkt för det och ska skärpa mig..det är ju för böveln en av anledningarna till att vi är här Ds.