Det är svårt att säga det här utan att låta som en moraltant eller besserwisser. Och min avsikt är inte att döma någon om vad som är rätt eller fel utan det är mer lite reflektioner.
Jag har 100% själv fattat och fattar massor av både knasiga och direkt livsfarliga beslut både för mig själv och för mina barn när dom var små.
Men min ”spaning” är att någonting händer med oss säkerhetsknarkande svenskar när vi landar i Thailand. Vi som säkerhetspreppar våra hem med eluttagskydd, gummerade hörnor på soffbordet innan barnet är på väg och vi skulle aldrig drömma om att sätta våra barn i en bil utan en åldersanpassad bilbarnstol. Samma personer sätter sig själv på en hyrd mc oftast utan körkort med unge eller ungar, eller hyr en sk saleng, ett obesiktat, olagligt hemmabygge som tydligen är sjukt svår att manövrera och som också drivs av en mc och rattar runt sin familj i ett land som är känt för sin höga olycksstatistik i trafiken…och dessutom i vänstertrafik! Vad hände liksom där?
Just denna saleng har ingenting med texten att göra…mer än att det är just en saleng.
Ungdomar som hemma inte har körkort på något som helst motordrivet fordon hyr mc utan att ens reflektera över att det kanske är olagligt…och visst är det såå mycket skönare och ballare att köra utan dom töntiga rosa, ljusblåa eller orangea hjälmarna ( gärna med bilder på nallebjörnar eller roliga gubbar på ) och vad kan hända? 500 baht i böter OM man blir stoppad.
Det här landet gör någonting med oss ganska ordentliga och stela nordbor, även med oss pensionärer såklart, vissa av denna generation är inte bättre dom när det gäller mc och att köra mc kortlöst och utan hjälm. Vi blir enligt oss själva lite mer coola, kanske klär oss lite hippare och obryddare än vanligt, byter ut trekaffet mot en pina colada och dansar barfota i sanden, vi tatuerar våra mer eller mindre bedagade kroppsdelar, vi bökar oss ner på sacosäckar och chilla kuddar utan en tanke på att vi även någongång måste ta oss upp därifrån, dock kanske lite mjukare i knäna efter pina coladan.
Det kanske inte bara är solen och det varma havet som lockar oss hit, det kanske är den här känslan av att få komma bort ifrån alla moralkakor och påhittade måsten i det ”vanliga”livet och få vara lite mer busiga, rebelliska daredevils i några veckor om året…om småbarnsföräldrar slapp känna sig som dåliga föräldrar om dom inte lagar all mat från grunden med biodynamiska råvaror varje dag, och att man slapp känna pressen att klippa håret kort och bära kjol som täcker knäna efter 45 och se ”mogen” och ordentlig ut, eller att hemmet ska vara uppdaterat och kliniskt städat jämt så att det duger att granskas, om vi bara skulle vara lite mer tillåtande och snälla mot varandra, då kanske vi skulle kunna ha tid till lite mer av den här barfotakänslan året om även när gummistövlarna eller kängorna är på.
Nu har vi vinkat adjö till våra vänner Linda och Leif, som farit hem i sann Ragnar och Nikkinen anda via Krabi, Singapore och gud vet vad. Tack för många skratt och för att ni förgyllt en del av vår tid här på Koh Lanta.
Det har även blivit en tur på ”mopparna” längst söder ut till nationalparken med ett par stopp efter vägen med mat och vätskekontroll. Skicket på vägen är ibland riktigt bra och i bland riktigt dåligt men det är ändå en härlig sträcka med omväxlande vyer som kantas av hibiskusar i olika färger och små ”byar” eller bara grönt grönt grönt.
Vi lyckades faktiskt även ta oss ner och till och med upp för mördartrapporna och slänten ner till Nui bay denna fantastiska lilla strand, men det var på håret. Jäklars vad jobbigt i denna värme och med en kondition som kan göra en mörkrädd, men nu är det gjort även detta år.
Idag dök Lena en nära vän till mig upp på Lanta, på sin väg mot Australien. Det känns verkligen som världen krymt eller att man är en del av världen. Det är svårt att beskriva men vi pyttesmå människor kan hitta varandra överallt på jorden utan svårigheter idag. Det är nog en grej som nya generationer inte kan förstå storheten i. När man tänker på att när man var ung så var man ju nästan uppslukad av jorden när man tog bussen in till stan ( i mitt fall Stockholm ).Och hade man då bestämt träff med nån vid Åhléns och den inte dök upp på avtalad tid så var man ju typ vilse i pannkakan, man fick stå där oavsett om den andra kom eller inte för man hade ingen aning om vad som hänt den man väntade på. Det hände att man fick ta bussen hem igen efter 4 timmars väntan fortfarande ovetandes tills båda kunde nås på sin fasta telefon hemma. Allt var verkligen inte bättre förr.