Thailand (karta)


Bloggminnen från Thailand

Nyhetstorka och spridda skurar

Notering

Nyhetstorkan till trots kom Igår natt mig veterligen det första regnet sedan vi kom till Thailand, det var ett par skurar såna där ”himlenöppnarsig”skurar. Det kändes härligt att höra smattret på taket, det får gärna komma ner mer och det får gärna komma nattetid nästa gång också.
Om jag nu ska fortsätta på meterologspåret så kan jag berätta att vi nu haft det man kan kalla växlande molnighet i några dagar vilket i mitt tycke är alldeles toppen så man får hämta andan ibland, vilket är tvärtemot en sommardag i svedala då man oftast rynkar pannan av missnöje när det kommer en molntuss och skymmer solen.

Idag ville vi se lite andra vyer och moppade i väg till en liten beach med det passande namnet beautiful beach, galet varmt i vattnet så man nästan inte ville gå upp när man legat i en stund. Det är ju inte konstigt att jag sällan eller aldrig badar hemma i Sverige när jag är bortskämd med badkarstempererat vatten ( det händer att jag även tycker att det är för kallt att bada här )

Där fanns även en liten kiosk/restaurang på stranden som idag serverade endast öl och fruktshakes då dom saknade kocken…det framgick dock inte var kocken var pga språkförbistringar.

I från beautiful beach kunde man ta en lite skogsstig över till en liten annan beach som hette secret beach, det var en lite mer en natur beach så det var lite mera bös eller vad man ska kalla det på den stranden, sånt som kommit in med tidvattnet och väldigt få människor

. Jag gillade verkligen Beautiful beach trots bristen på mat…men vem vet nästa gång kanske kocken är där.
Som på dom flesta beacher här så är det en viss avsaknad av skuggiga platser när man inte vill eller orkar vara i solen, så när den sista skuggan från palmen försvann efter ett par timmar så bar det av hemåt för lite lunch och skugghäng på Funky.

Jag kan också meddela att jag nu har gått till höger på vår beach och det var faktiskt bara hälften så jobbigt. Och det beror inte bara på att jag nu tränat upp min fysik sen förra mardrömspromenaden…att det är hälften så långt kan även det ha en viss inverkan. Passar på att dokumentera det nu och delar också ett bildbevis på händelsen utifall att det kommer att ifrågasättas i framtiden.

På tal om smatter på taket…så har det nog smattrat rejält på vårat verandatak. Jag vet inte men min gissning är att ”det kan finnas spår av nötter”.
Man fattar att det måste vara en grym kraft i fallande kokosnötter, jag läste nån gång att det var den vanligaste dödsorsaken i Thailand, men är kanske mer tveksam till det nu med tanke på att trafiken till och ifrån kan vara ganska galen.

 

 

 

 

Ofrivillig egentid

Notering

En dag värd att dokumentera var dagen då jag plötsligt lät mig manipuleras till att gå en strandpromenad som visade sig skulle bli 6515 steg, och då gick vi bara till vänster ut på stranden, det är inte för inte som den heter longbeach ”våran” strand. Tro mig när jag säger det men jag är extremt lat och promenader utan anledning (annan än motion )sker sällan eller aldrig. Och ser ni mig springa…spring ni också för då är det en ankommande fara. Men nu är det alltså gjort och jag kommer nog få lida mig igenom några dagar med träningsvärk då mina chockade och kränkta muskler ska visa sitt missnöje över tilltaget.

Andra missnöjda kroppsdelar just nu är Rickards mage som troligtvis fått i sig något den verkligen inte ville ha, men jag tänker att den ger jag inte så mycket utrymme till här på bloggen, då det är en skitsak och skitsaker ska man inte ge så mycket uppmärksamhet i media.

Med Rickard är utslagen i bungen och Affe vilandes middag blir det egentid med mina brudar Anki och Lena, under dom hetaste timmarna satt vi på vår veranda och drack iskaffe och planerade vår valentins kväll.

Vi kom fram till att det bästa man kan ge en människa näst kärlek är tid..så ikväll tar vi en tuktuk ensamma in till Sala Dan…det blir winwin, grabbarna får egentid och vila och vi kan i lugn o ro gå på marknad och kolla och klämma och känna på allt vi vill.

Det blev en tuktuk in till marknaden och vi började vår kväll på walkingstreet med bakad potatis, kyckling/bläckfiskspett och pina colada ( ingen dålig valentinmiddag ). Sen kastade vi oss in i kläd -och prylmarknaden. Det blev en svettig historia kl var väl närmare 19 och temperaturen strax under 30 grader och med en luftfuktighet som var drypande. Men vi kämpade på duktigt. Tyvärr blev shoppingresultatet lite klent…man tappar lite sugen att prova kläder i den här värmen när kläderna är klistrade på kroppen, Lena lyckades dock köpa en klänning…kanske för att hon inte orkade ta av sig den när hon fått den på sig,

idag har dagen varit fortsatt stillsam, Rickard är bättre men fortfarande matt efter helvetes dagen men kämpar på med vätskeintaget och lite ätbart. Vi andra roar oss så gott det går, vi gjorde ett besök på ”skönhetssalongen”här på Funky och fixade våra flipflopsskitiga fötter med pedikyr och nagellack.
Det är en sån grej som känns otroligt lyxigt på gränsen till onödigt lyxigt här där man antingen går barfota eller i dessa sköna men otroligt kontraproduktiva skor..flipflop. Man är konstant blöt antingen av vatten efter bad… eller svettig i brist på bad. När man sen flipflopar runt i dessa skor så får man ju hela tiden sand som flippar upp på benen och fastnar i det blöta vilket i sin tur gör att man är konstant sandig långt upp på låren…ja jag förstår att om man är hemma i snömodden i Sverige så låter det som ett lyxproblem jag fattar det, det precis så det är, och att då gå och fixa fötterna som man sekunden det är klart stoppar i dessa skor och floppar iväg, då är man liksom tillbaka på ruta ett igen. Skitiga fötter och sand överallt.

Men trots detta dilemma så tog vi en promenad till plasticfantastik denna underbara affär som har allt, där lite plastburkar och smått och gott inhandlades, alltid kul att botanisera i såna affärer här i Thailand. Galet varmt även idag eller om det är fukten, jag vet inte vad som är vad längre.

Vi åt lunch/middag på ett mysigt ställe efter vägen som heter where else, god mat och härlig atmosfär, och framför allt fläktar.
Det har blivit mycket ”egen tid” dom här dagarna både för oss men framför allt för Rickard. Vi håller tummarna för att han är på banan i morrn igen.

Ps. Det har också blivit mycket gnäll över värmen här på bloggen på sistone märker jag! Jag ber om ursäkt för det och ska skärpa mig..det är ju för böveln en av anledningarna till att vi är här Ds.

 

Konsten att göra en kort historia lång

Notering

Det är svårt att säga det här utan att låta som en moraltant eller besserwisser. Och min avsikt är inte att döma någon om vad som är rätt eller fel utan det är mer lite reflektioner.

Jag har 100% själv fattat och fattar massor av både knasiga och direkt livsfarliga beslut både för mig själv och för mina barn när dom var små.

Men min ”spaning” är att någonting händer med oss säkerhetsknarkande svenskar när vi landar i Thailand. Vi som säkerhetspreppar våra hem med eluttagskydd, gummerade hörnor på soffbordet innan barnet är på väg och vi skulle aldrig drömma om att sätta våra barn i en bil utan en åldersanpassad bilbarnstol. Samma personer sätter sig själv på en hyrd mc oftast utan körkort med unge eller ungar, eller hyr en sk saleng, ett obesiktat, olagligt hemmabygge som tydligen är sjukt svår att manövrera och som också drivs av en mc och rattar runt sin familj i ett land som är känt för sin höga olycksstatistik i trafiken…och dessutom i vänstertrafik! Vad hände liksom där?

Just denna saleng har ingenting med texten att göra…mer än att det är just en saleng.

Ungdomar som hemma inte har körkort på något som helst motordrivet fordon hyr mc utan att ens reflektera över att det kanske är olagligt…och visst är det såå mycket skönare och ballare att köra utan dom töntiga rosa, ljusblåa eller orangea hjälmarna ( gärna med bilder på nallebjörnar eller roliga gubbar på ) och vad kan hända? 500 baht i böter OM man blir stoppad.

Det här landet gör någonting med oss ganska ordentliga och stela nordbor, även med oss pensionärer såklart, vissa av denna generation är inte bättre dom när det gäller mc och att köra mc kortlöst och utan hjälm. Vi blir enligt oss själva lite mer coola, kanske klär oss lite hippare och obryddare än vanligt, byter ut trekaffet mot en pina colada och dansar barfota i sanden, vi tatuerar våra mer eller mindre bedagade kroppsdelar, vi bökar oss ner på sacosäckar och chilla kuddar utan en tanke på att vi även någongång måste ta oss upp därifrån, dock kanske lite mjukare i knäna efter pina coladan.

Det kanske inte bara är solen och det varma havet som lockar oss hit, det kanske är den här känslan av att få komma bort ifrån alla moralkakor och påhittade måsten i det ”vanliga”livet och få vara lite mer busiga, rebelliska daredevils i några veckor om året…om småbarnsföräldrar slapp känna sig som dåliga föräldrar om dom inte lagar all mat från grunden med biodynamiska råvaror varje dag, och att man slapp känna pressen att klippa håret kort och bära kjol som täcker knäna efter 45 och se ”mogen” och ordentlig ut, eller att hemmet ska vara uppdaterat och kliniskt städat jämt så att det duger att granskas, om vi bara skulle vara lite mer tillåtande och snälla mot varandra, då kanske vi skulle kunna ha tid till lite mer av den här barfotakänslan året om även när gummistövlarna eller kängorna är på.

Nu har vi vinkat adjö till våra vänner Linda och Leif, som farit hem i sann Ragnar och Nikkinen anda via Krabi, Singapore och gud vet vad. Tack för många skratt och för att ni förgyllt en del av vår tid här på Koh Lanta.
Det har även blivit en tur på ”mopparna” längst söder ut till nationalparken med ett par stopp efter vägen med mat och vätskekontroll. Skicket på vägen är ibland riktigt bra och i bland riktigt dåligt men det är ändå en härlig sträcka med omväxlande vyer som kantas av hibiskusar i olika färger och små ”byar” eller bara grönt grönt grönt.

Vi lyckades faktiskt även ta oss ner och till och med upp för mördartrapporna och slänten ner till Nui bay denna fantastiska lilla strand, men det var på håret. Jäklars vad jobbigt i denna värme och med en kondition som kan göra en mörkrädd, men nu är det gjort även detta år.

Idag dök Lena en nära vän till mig upp på Lanta, på sin väg mot Australien. Det känns verkligen som världen krymt eller att man är en del av världen. Det är svårt att beskriva men vi pyttesmå människor kan hitta varandra överallt på jorden utan svårigheter idag. Det är nog en grej som nya generationer inte kan förstå storheten i. När man tänker på att när man var ung så var man ju nästan uppslukad av jorden när man tog bussen in till stan ( i mitt fall Stockholm ).Och hade  man då bestämt träff med nån vid Åhléns och den inte dök upp på avtalad tid så var man ju typ vilse i pannkakan,  man fick stå där oavsett om den andra kom eller inte för man hade ingen aning om vad som hänt den man väntade på. Det hände att man fick ta bussen hem igen efter 4 timmars väntan fortfarande ovetandes tills båda kunde nås på sin fasta telefon hemma.  Allt var verkligen inte bättre förr.

Blå blå vindar och vatten

Notering

Det måste vara rekord år i år när det gäller Thailandsresenärer. Vi har iallafall rest till Thailand 19 gånger och stannat länge varje gång och jag har aldrig sett så mycket folk nångång, det är i princip fullbokat på alla boenden, det som förr var en del av nöjet och äventyret att promenera runt och boka boende på plats är nu näst intill en omöjlighet. Har man inte förbokat så blir det till att hoppa runt och byta boenden var och varannan dag där det finns strö nätter. Är man beredd att betala dyrt är det kanske lättare än om man har en tight budget. Vi får väl se om trycket lättar när vi kommer in i mars.

Vädret håller i sig, det är fortfarande galet varmt, dagarna ligger på 32-33 grader men känns som 37 enl väderapparna, som lägst kommer vi ner till 25 grader på natten, vilket är en temperatur vi i Sverige skulle vara glada åt om vi kom upp till på dagtid en vanlig sommardag.

Det som är märkligt är att det fortfarande kan vara så grönt överallt trots hettan, hemma blir ju gräsmattorna bruna direkt och blommorna ledsna om vi inte springer med slangar och vattenkannor och hjälper naturen på traven, det trots att vi tycker att sommaren regnar bort. Här har inte fallit en droppe regn sedan vi kom och än så länge Har jag inte sett nån med en endaste liten vattenkanna.

Men vi klagar inte…jo lite gnäller vi kanske när det är som hetast men för det mesta njuter vi av värmen och det fantastiska blå och klara vattnet som man aldrig kan se sig mätt på och som matchar så bra i hop med den blå himlen och den vit/beiga sanden.

Fast jag är så försiktig i solen och smörjer med solskydd och kollar tiden hur länge jag varit på stranden, så har jag lyckats bränna mig på ryggen. Det jäkla bikinibandet som legat på exakt samma ställe nu i fyra veckor bestämde sig helt plötsligt för att flytta sig några centimeter. Och vips så dök det upp helt oexponerad hud, som tydligen tidigare varken fått en solstråle eller solskydd på sig tidigare, kanske någonsin. Och nu har jag alltså ett rött svidande streck tvärs över ryggen, så nu är det både spf 50, linne på och skuggläge som gäller, klantigt var ordet jag letade efter.

Kvällen avslutades med ett besök in till Sala Dan, men först en snabbvisit hos våra kompisar Linda och Leif ifrån campingen som jag tror nu bodde på sitt 7:de ställe sen dom kom till Lanta för drygt en vecka sen, helt galet! Stor eloge till dom som inte tappat humöret utan fortfarande tycker att livet leker..själv hade man nog deppat ihop i sin ryggsäck…vi gillar ju att kuska runt lite men då är det självvalt och inte en hel semester.
Det blev en sväng in till walkingstreet för lite middag där vagnarna står på rad och erbjuder mat och dryck av alla de slag. Det blev lite blandat för oss kycklingklubba, majskolv, och kycklingkebab, själv festade jag loss på gyoza och bakpotatis inte illa det heller, ibland är det gott med lite ”vanlig”mat.

 

Carpe diem

Notering

Om man tar bort bokstaven n i Lanta så beskriver det våra dagar med hårfin precision. Efter minst 8 timmars sömn äter vi frukost, sen masar vi oss ner till stranden. Lägger oss på chillakuddarna i skuggan en stund för att vila på maten, hasar oss sedan ner på stranden lägger oss på sarongen och steker en stund. När det blir för jobbigt kasar vi ner i vattnet för att sen hasa oss upp och steka andra sidan.

Åter igen upp på chillakuddarna i skuggan för vätskekontroll och eventuellt nåt ätbart tills vi ledsnar på den aktiviteten då är det tillbaka till bungalowen. ( där kan det bli en siesta om man är riktigt utmattad )
Efter en sån tuff rivstart på dagen kan det bli en liten sväng med moppen för antingen proviantering eller någon form av annan shopping.

Det blev bland annat en sån tur in till ett par marknader i saladan härom dagen, där blev det lite shopping av linnen till Anki och nya flipflops till mig, dom brukar hålla en säsong att hasa runt i så det var dax.

Jag frossade loss på supergoda dumplings med räkor i smarrig sås och sockerglaserade jordgubbar och vindruvor på spett, en söt och knastrig kulinarisk upplevelse. Jag skulle vilja smaka allt, men dels är det bara jag som är intresserad av det och sen så orkar man ju inte äta så mycket i den här värmen heller.

Men blir det för illa med hettan så kan man skapa sig ett ärende in på närmaste 7/11 för att svalka av sig, dom kan man alltid lita på när det gäller luftkonditioneringen. Utbudet av varor där är också brutalt bra, det finns i princip allt, du kan lätt få i hop en trerätters måltid där i form av sandwichar, dumplings, sushi, soppor och bakverk, till detta kan du i princip köpa det mesta i dryckesväg både varmt och kallt med eller utan alkohol.

Det finns smink, hygienartiklar, elektronik ja allt. Men det konstigaste tycker jag är dom styckvis inplastade bananerna..i detta bananproducerande land där det säljs stockvis överallt efter gatan och på marknader för i princip inga pengar…så är det någon som plockat isär dom en och en och förpackat dom i anpassade små bananpåsar. Så många frågor på den…vem kom på affärsidén? Vem utför paketeringen? Är det ett speciellt bananförpackningsföretag?vem köper dom?frågorna tar aldrig slut.

Man känner ju att man inte är 60 längre ha ha. Kvällarna som jag egentligen tycker är bäst blir väldigt korta, för att inte tala om nätterna som man tyckte var magiska förut, svarta, varma och alldeles alldeles underbara, dom blir liksom längre…och på ett annat sätt. När klockan är tio är det väldigt nära till sängen för det mesta, ”fånga dagen” har blivit mer bokstavligt än en poetisk utnött klyscha. Och den viktigaste tiden man har att passa är solens nedgång…lite tjatigt jag vet men det är som en ticks eller magisk hand som varje kväll vid samma tid börjar treva efter telefonen och kameran för att dokumentera denna händelse som om varje gång var den sista.

Ban Nam Khem…ja varför inte 🙂

Notering

Nu har vi vinkat av A&A när dom hoppade på bussen mot Phuket, det är så fiffigt att det är bara att vinka in en buss var som helst efter den ”stora” vägen där bussarna går och dom verkar gå rätt ofta, tidtabeller har vi inte sett några men så klart det blir väl lite knepigt eftersom det beror på lite var man hoppar på…men å andra sidan har jag nog aldrig sett en thailändare ha bråttom nånstans, och vi har ju semester här eller är pensionärer när vi är hemma så vi har ju egentligen inte heller bråttom.

Bråttom hade ingen med att laga vår toalett heller, men nu har vi checkat ut efter fem nätter så det blir någon annans bekymmer, vi har även tyvärr lyckats ordna ett par till åt dom, numer saknar Anki och Affes rum toaletthandtag och en av stolarna ett ben, hade vi vetat att man inte fick flytta stolen eller stänga toadörren så hade det aldrig hänt.

Vi har lyckats hyra en ny moppe till lite billigare pris 200 baht något bättre i allafall, vi gjorde en liten snabbvisit hos ett par gamla kompisar som också var i Khao Lak nu så det blev lite mat och trevligt prat innan vi gav oss iväg med vår packning på vår ”nya” snygga oranga hoj.

Det blev Ban Nam Khem den här gången som blev destinationen vi åkte alltså norrut i från Khao Lak ca 2,5 mil. Nu skulle det ju vara kul om det är någon här på bloggen som kan thai…för min ”killgissning” är att det betyder typ salt vattens viken eller nåt liknande? Eftersom nam är vatten eller vätska och khem är salt…ban brukar det heta när det handlar om platser som ligger vid vattnet. Jag tycker det är lite kul att försöka klura ut såna saker och det här kanske blev tokfel, men om någon vet så skriv gärna.

Det här är i allafall en byhåla som jag tror folk mest känner till som platsen där piren ligger som man tar longtailbåten över till koh koh Khao från. Vi snurrade runt lite här med hjälp av googlemaps och lyckades hitta ett ställe att bo på, det ligger lite halvt off men funkar. Det är hyfsat nära till en förvånadsvärt fin strand och hyfsat nära piren, eller om jag ska vara ärlig efter en sandväg inne i skogen ha ha.

Byn är är inte speciellt stor och består mest av väldigt slitna hus och skjul, små verkstäder och shoppar som säljer lite livsmedel, det har varit mulet och galet varmt och enda sättet att överleva är att åka runt på ”moppen” så man får lite fläkt.

vi tog en tur till Takuapa, som i sin tur nog mest är känd för sin bussstation eftersom man ofta får antingen byta buss där eller pausa där när man förflyttar sig i dom här regionerna. Vi verkar ju ha någon slags kärlek till dom här knutpunkterna och letar oss ofta tillbaka till platser som egentligen bara är ett stopp på vägen för dom flesta, jag funderar många gånger på vilka som bor där och hur det är att se folk som alltid är på väg någon annanstans.

Dagarna är omväxlande sol och moln och idag kom det även en kort regnskur vilket bara kändes skönt. Det har blivit lite strandhäng och solning även om vi är lite försiktiga med det, learning by doing som det heter, det har hänt allt för många gånger här att man underskattat solens verkan en molnig disig dag och sen sitter  man där och kan inte lämna rummet på några dagar på grund av brännskador.

Utbudet på restauranger runt ikring är ganska klent här som i alla såna här små byar, men vi har lyckats hitta tre stycken varav två på stranden och en i byn så vi överlever.

Nu har vi även fått ett par nya grannar, ett ungt par från Kanada. Dom är ” äkta” backpackers, som även lagar sin egen mat!, pratiga, roliga, weedrökande veganer. Att bo på den här typen av ställen känns väldigt intimt, man kommer nära både landladyn och andra gäster och får snabbt en hemma känsla och tillhörighet. Man delar inte bara balkong och erfarenheter utan även en bit av ens liv och kanske även en öl eller två.

I morgon tar vi farväl av gänget på P&G Lampom och moppar tillbaka till Khao Lak’s mer hysteriska värld med människormyller, trafik och ett aldrig sinande utbud av restauranger och shopping. Var plats har sin charm och jag vill inte vara utan någon av dom. Men platser som Ban Nam Khem kommer alltid ha en plats i mitt hjärta och jag kommer säkerligen tillbaka hit.

 

 

En orm i paradiset

Notering

Sådärja då har man väckt upp smaklökarna igen, det blev en laab gai till middag. Laab ska ju vara en riktigt stark anrättning om den är så som den ska vara, och jag är väldigt förtjust i den. Den består av någon form av hackat kött ( kyckling eller fläsk oftast ) rödlök, lime, koriander och mynta och självklart mycket chili.

I min värld så tänkte jag, att beställer man in en sån på värsta turistgatan i Khao Lak så har dom nog ”mesat”till den som dom ofta gör för att dom ska passa våra korvstroganoffvana munnar. Så cool som man är så säger man ju på bästa thailändskan att man vill ha den Pet  (som då betyder stark ) liksom lite för att understryka hur cool och världsvan man är. Med facit i hand så kanske jag bara skulle varit tyst och låtit kocken sköta sitt, men med rinnande svett och tårar åt jag upp…man vill ju inte tappa ansiktet.

Det har även blivit en långtur på mopparna till koh kho khao, en alldeles lagom dagsutflykt när man är Khao Lak och har lite lätt för att bli rastlös, och mopparna blev glada av att få åka lite longtail båt tror jag. Det blev lite sol och bad samt lunch, till och med jag badade. Vi tog oss till den vackra Hapla beach som verkligen ser ut som en bild taget ur en resebroschyr.

Och för att riktigt få känslan av paradiset så fick A&A se sin första orm i Thailand så check på den. En grön och smal liten rackare och sjukt snabb…men jag lyckades jaga den och fick ändå en hyfsad bild om jag får säga det själv och ändå är inte jag känd för att vara ”sjukt snabb”.

Idag åkte vi ner en sväng för att kolla in den närmaste beachen här i Bang Niang men det blev bara just det en koll…tyckte den kändes lite svår manövrerad eftersom det var hotell och stenmurar som låg ut över stranden och liksom skar av den, jag minns inte att det var så förut, i mitt minne så var den mer oändlig liksom, men jag kanske minns fel. Så det blev ytterligare en sväng till memories beach istället som jag nog skulle säga har blivit min favorit här i Khao Lak. Den är lång och bred och inte överbefolkad med solstolar och parasoller…det finns dock en långtids parkerad taxi/buss där.

Det blev även ett besök till polisbåten som ligger kvar som ett monument från tsunamin 2004. Det är galet att vågorna tog den stora metallbåten och skickade den 2 km upp på land, vilka oerhörda krafter vattnet har. Det fanns även många bilder tagna från den dagen uppsatta på väggar och i små album som visades. Det är en märklig känsla att även om man som vi faktisk upplevde och överlevde samma vågor så blir det ändå så ofattbart och hemskt att se det utifrån och som åskådare.

Nu har vi lämnat tillbaka våra snordyra ”moppar”till uthyraren ( 300 baht/dygnet ), så i morgon så får vi promenera om vi ska någonstans. Det blir Affe och Ankis sista dag med oss i Khao Lak. Dom drar vidare till först Phuket och sen koh Lanta, vad jag och Rickard hittar på är fortfarande väldigt oklart, Men en sak är säker att vi kommer checka ut från flodrummet och haka på oss packningen och leta upp någon form av fordon för att ta oss till någon byhåla, i vilken riktning vet vi inte än.

Från havets brus till vägens sus

Notering

Speedboat från koh Phayam gick över förväntan lugnt och fint på vattnet, det brukar ju allt som oftast vara en nära döden upplevelse att åka med den typen av båt, iallafall i mitt tycke.

Även bussresan från Ranong var top notch, fin buss, kungligt pyntad och lugn chaufför. Vi blev stoppade efter vägen av någon form av passpolis. Kontrollanten var inte intresserad av oss utan min ganska kvalificerade gissning är att man kontrollerar personer som kommit över gränsen från Myanmar.

Väl framme i Khao Lak/ Bang Niang letade vi upp vårat guesthouse som låg utefter den stora vägen, denna gång måste jag erkänna att jag överträffat mig själv i att boka ett riktigt lågvattenmärke även i våra mått mätt ha ha man vet inte om man ska skratta eller gråta. Vi bokar ju sällan eller aldrig rum med AC om vi har möjlighet att välja av den enkla anledningen att vi föredrar fläkt. Men kors i krösamoset vilket varmt rum vi har och planerimgen!?!, jag skrattade så jag grät när vi kämpat oss upp för våra trappor. Inte nog med att toalett och dusch är i något som påminner om en duschkabin modell large, man får dessutom fylla på vatten cisternen med ”rumpduschen” för att kunna spola, ibland får man verkligen vad man betalar för.
Men jag är inte bitter, vi får se hur länge vi står ut, jag tänker att vi sover ju bara där så om vi bara lyckas med det i värmen så är det väl ok i några dagar.

Det märks verkligen att vi kommit till människobyn och svennebananernas paradis på riktigt till skillnad från koh Phayam, det kryllar av folk, bilar och motorcyklar. Vi var inne en sväng på marknaden på kvällen och minglade runt ett tag, men lite trötta och mosiga efter den tidiga morgon reveljen och efterföljande resor så gick vi ”hem” och hängde lite i Anki o Affes rum som var lite större och svalare än vårat men inte någon svit det heller…dock med sjöutsikt och marint liv i detta fall å med waran.

Ny dag nya möjligheter, efter frukosten blev det lite fix med att hyra ”moppar” och ordna med telefonkort till Anki stackarn som levt ouppkopplad sen vi kom till Thailand, men nu är det ordnat och ordningen är återställd.

Första turen gick till White sand beach som verkade vara ohemult populär, solstolar och parasoller i långa rader på den upplysningsvis vita sanden, vi tog en liten promenad på stranden men kände att det behövdes inte fyra blekfisar till där,  enough enough liksom.

Det blev istället en relativt dammig färd till memories beach istället. Där bestämde vi oss för att slå läger under några timmar, en mysig strand och med ljummet vatten för dom badsugna och god mat. Efter några timmar i solen kändes det skönt att komma ”hem” till det ännu varmare rummet och få en efterlängtad dusch som vi nu kan konstatera hade passat någon med betydligt tunnare benstomme än oss…den bjöd på ca fem strålar men ack så skönt.

som bonus material bjuder jag på en bild på en liten kompis som poserade för oss under lunchen.

 

Hade kunnat stannat ett par dagar till..

Notering

Dagarna på Phayam fördrivs på samma sätt som på dom flesta av Thailands mindre öar det mesta kretsar kring mat och huruvida man ska undvika att bränna upp sig, lite moppe åkning och allmänt lugn.

Även om jag tycker mig se att mycket har hänt på ön sen vi var här för åtta år sen så har den fortfarande ändå en skön och chill atmosfär. Den största förändringen är att nu finns här tuktuk service och sen vet jag inte om jag kommer ihåg fel nu…men jag har för mig att det inte fanns ATM på ön förut, men nu kan jag i allafall konstatera att det gör det om det är någon som undrar.

Det har poppat upp fler små shoppar och restauranger efter vägarna än tidigare, men trots att det är betydligt mer folk på ön än när vi senast var här så är det absolut inte trångt på stränderna men på dom smala vägarna är det lite läskigt när man får möte med en tuktuk, där har dom inte riktigt hängt med i svängarna. Efter att nu ha tillbringat tre dagar här på Phayam är det dags för oss att haka på oss ryggsäckarna igen och dra vidare, i morgonbitti tar vi båten in till fastlandet igen för vidare färd med buss söderut.

 

Over and out

Notering

När vi packat ihop våra pinaler och skulle checka ut så erbjöd sig våran ”landlady” att skjutsa oss till piren på sin moppe med sidovagn, det var en risig historia men färden slutade lyckligt.

Det var när vi började fråga runt ang bussen som det började bli lite svajigt i vår plan. Enligt pir-värdinnan eller hur man nu ska titulera henne så skulle bussen komma från Trang och sen gå tillbaka samma väg, men allt berodde på om det var några resande från Trang om den ens skulle komma. Och om den då kom till Hat Yao så åkte den därifrån när den var full och det kunde bli lite närsomhelst helst.

Vi hade ju ingen super brådska till tåget så det var ju ingen ko på isen som man säger…men det vore ju positivt för vår tidsplan om vi visste om det ens skulle komma någon buss idag. Vi lyckades  få henne att kontakta chauffören vilket kändes bra och det visade sig att han skulle anlända om 20 minuter och det var ju bättre än vi vågat hoppas på.

Det visade sig att vi var ensamma resenärer från Hat Yao idag och jag tror han var lite sur för det eller också var han bara trött, resan gick i svindlande fart så det var bälte på och håll i hatten hela vägen.

Väl framme i Trang så hade vi några timmar att slå hjäl, det blev lite snick snack med familjen hund, som bestod i en mycket trött och lite less humdmamma och hennes tre super gulliga och energiska valpar.

Det blev även lite shopping i varuhuset vid stationen och självklart lite mat innan påstigning på tåget. Om man råkat missa middagen innan avgång så är det inga problem, dels går det runt en tåganställd med en meny med några rätter man kan beställa till sin plats, och skulle det inte heller passa så har man desto fler chanser under resans gång att handla av alla försäljare som hoppar på vid stationerna och swishar förbi och säljer alla möjliga och ibland lite omöjliga maträtter och snacks i från korgar och plastpåsar.

Jag gillar i allmänhet att åka tåg i Thailand, men den här resan blev lite märklig då alla underbäddar var slutsålda, vi brukar ju alltid ta en av varje så att man får sitta ihop på kvällen innan dom bäddar ner översängen och sen när det är bäddat så kan man ju sitta bägge i neresängen tills det är dags att sova. Bäddningen sker ju ganska tidigt ca 19.30 så då var det bara att krypa upp i sin koja och lägga sig, för där sitter man inte rak.

Så det blev en lååång och ganska sömnlös natt…ändå bra grund att stå på när vi har 18 timmar i Bangkok att slå ihjäl innan flyget går hem, ja ja man har ju dubbeldygnat förut så det ska nog gå bra.

Tåget tog drygt 2 timmar längre än planerat, och jag som är morgontrött fick se min första soluppgång genom tågfönstret ändå lite fint.

Vi tog en tuktuk till hotellet där vi brukar bo i Bangkok och tydligen har man gjort lite intryck ( bra eller dåligt vet jag inte ) för personalen skrattade och ropade till oss när vi kom, vi har ju inte bokat något rum idag men det var ok att vi hade vår packning där och en plats att hänga på när vi inte är ute och spankulerar gata upp och gata ner.

Idag vår sista dag i Thailand på sex veckor så har det regnat och gatorna är renspolade och luftfuktigheten är på topp. Men vi kan ju inte bara sitta och hänga ända tills vi ska till flyget, utan vi vill ju suga i oss det sista möjliga innan snöslasket.

Vi har som alltid haft en superhärlig resa, Thailand levererar som alltid.
Vi vill också passa på att som vanligt tacka alla som hängt med oss både här på ”sarongen” och i det här fantastiska landet. Och en extra shout out till Anki och Affe som förgyllde våra första tre veckor, ni var grymt positiva och anpassningsbara följeslagare och er packning!! Wow säger jag bara..helt överlägsna 10/10 saronger på den.

Over and out Åsa….och Rickard förstås

 


Senaste inläggen

  1. Ofrivillig egentid 2 Kommentarer
  2. Konsten att göra en kort historia lång Lämna ett svar
  3. Blå blå vindar och vatten Lämna ett svar
  4. Carpe diem Lämna ett svar
  5. Vingar OCH många ben? Nej tack absolut inte! 2 Kommentarer
  6. Samma sol, samma vatten så lika men ändå olika 2 Kommentarer
  7. Ban Nam Khem…ja varför inte :-) 6 Kommentarer
  8. En orm i paradiset 10 Kommentarer
  9. Från havets brus till vägens sus 6 Kommentarer