Vi har haft några ybersociala kvällar här på Funky eftersom fler och fler gamla och nya bekantskaper droppat in, vi har haft långbord i restaurangen och stämningen har varit hög och hjärtlig. Men jag som är lite känslig med mina sovvanor efter 26 års nattjobb känner ju direkt av att ju senare en kväll blir ju svårare har jag att somna, jag kommer ganska direkt in i en andra andning. Jag har ju under nästan ett år ”tränat” på att gå och lägga mig senast 22, och det har ju faktiskt gett resultat. Men det är ju trots allt semester om man nu kan kalla det semester när man slutat jobba.

Det har iallafall fall blivit en liten utflykt från vår comfortzon här, det är ju så himla lätt att fastna, vi äter vår frukost vid bungalowen, traskar ner till vår strandrestaurang, hänger där hela dagen tills det är dags att duscha och/eller vila på sängen en stund innan det är dags att gå ner till sunset..ta ett foto..bläddra i menyn som visserligen är gedigen men som man i princip kan utantill, sen hänger man där tills det börjar stänga. Så nu blev det som sagt dax för lite miljöombyte.

Vi och ett par kompisar tog ”mopparna” och åkte längre söderut på ön, till Kantiang beach. Fin vit sandstrand och just på den delen av beachen där vi var fanns det en restaurang som hette same same but different och där passade vi på att äta lunch innan vi försökte oss på att sola, det blev dock inte så länge eftersom det var galet varmt och väldigt lite skugga, men vattnet var skönt så det blev lite bad.

På hemvägen blev det ett stopp på Rastababy, alltid mysigt att stanna till där ett riktigt mysigt rastahäng. Där finns det även möjlighet till lite shopping av lite handgjorda väskor, kläder och smycken om man får feeling och hamnar i rastamood. Det blev lite klädprovningar men tyvärr ingen shopping denna gång.

Även de senaste kvällarna har vi varit lite rebelliska och intagit middagen utan den nedåtgående solen i vår tallrik.
Ena gången utefter mainroad ( kokt hel firre med chilli och vitlök ) maten smakade toppen och jag var ju nöjd som vanligt när det är Fisk och chili inblandat och den slank ner förvånansvärt lätt även utan solens hjälp.

Det har även blivit en middag inne i Sala Dan vid matvagnarna en kväll, men konservativa pensionister som vi är gick vi på den gamla walkingstreeten och gynnade dom stackarna som står kvar och kämpar i skuggan av den stora nya walkingstreeten, som i det närmaste kan jämföras med en foodcourt med kallvita led lampor. På den ”gamla” är det mer dämpad belysning som är lite mer förlåtande mot ansiktsdragen och en musikvolym som faktiskt går att prata i, det är tur att det finns nåt för alla.

Hemma på longbeach…inte illa?

Men även om man roar sig med att göra avstickare till andra stränder och andra restauranger emellanåt, så hamnar vi tillslut ofta på longbeach och hemma på Funky, maten är som sagt god, det känns som ”hemma”, det blir inga överraskningar dom vet hur många chilisar jag vill ha. Och när jag går förbi köksingången kastar jag alltid ett förundrat öga in i köket…where the magic happens och förundras varje gång hur dom i denna lokal ( kan man ens kalla det lokal ) där det typ är 100 grader varmt kan trolla fram allt detta goda på rekordtid, allt från hela grillade fiskar och alla typer av sjöodjur, pizza, hamburgare, curry rätter i alla färger från både Thailand och Indien, Gordon bleu, mexicanskt ja allt, på dessa stekbord och wokpannor. Man kan inte annat än imponeras.

Lika många välkomstmiddagar när folk anländer till Lanta, lika många avsked blir det när det är dags för några att åka hem och så även igår, det är alltid trist när någon man lärt känna lite lämnar, men samtidigt som alltid här så vet man att dom kommer tillbaka..det är bara en tidsfråga

idag blev det en moppetur till gamla stan, vi hade egentligen inget ärende dit, men själva utflykten i sig ger lite svalka av fartvinden, även om fartvinden i det här landet känns som en varm fön, så är det ändå liksom fläkt. Äventyret resulterade dock i en glass på viewpoint och en mangoshake i stan. På hemvägen stannade vi också till och provianterade lite frukostgrejjer..och jag lyxade till och köpte jordnötssmör!! det var banne mig inte igår man åt det, ser redan fram emot frukosten i morrn, om det inte blir en nattmacka.

Annars har vi hållit oss undan från solen och beachen idag för hur konstigt det än kan låta i vissa öron som befinner sig på norra halvklotet så blir man lite less till slut, less på blöta kläder, antingen blöta från havet eller av svett eller till och med från rumpduschen som ibland kan leva sitt eget liv och go bananas och sen den evinnerliga sanden, samma sand som är så vit och fin när den ligger där den ska och som är så mysig att borra ner fötterna i, den sanden har helt andra egenskaper när man har den på fel ställen, exempel på fel ställen är: i sängen, i brallan, i knävecken, mellan tårna ja typ alla andra ställen än på stranden är fel ställen..eller möjligen som en inredningsdetalj i en glasburk kan också funka.

Efter den lyckade ”landningen”på Funky Fish så började vi med att bygga vårat bo igen, vi hämtade vår låda med samlade skatter hos bossen. Denna låda fylls på lite för varje gång vi är här. Oftast av oss själva men ibland av kompisar som lånat den när vi inte är här.

Vårat första projekt blev att fixa ett åkdon, vilket skulle visa sig inte vara en helt enkel uppgift. Överallt runt i kring som vi frågade så var dom slut eller för dyra, Vi tänkte oss ett pris på 150 baht och uthyrarna tänkte sig 300 baht så där var vi inte riktigt i synk, det fick återigen bli en ofrivillig långpromenad utefter mainroad innan vi tillslut hittade ett rosa fartvidunder till rätt pris, denna gång slapp vi även diskussionen ang passen som dom flesta uthyrare envisas med att vilja konfiskera. Det är en no no på den, passet är den enda giltiga idhandlingen här i landet för oss, och om vi blir stoppade av polisen av någon anledning så måste vi ha det med och på oss för att vid anmodan kunna visa upp det. Och den informationen tycks ha gått alla uthyrare förbi, men det är bara att stå på sig eller välja en annan uthyrare, kan vara bra att ha en kopia på sitt pass att ge dom istället om dom inte har egen kopiator.

Även denna gång fick det bli en sväng till prylaffären som alla kärleksfullt benämner ”plastic fantastic” och som har typ allt. Och denna fantastiska ö har minst tre stycken att botanisera runt i. Det finns allt man kan tänkas behöva och lite till, allt är täckt av ett mer eller mindre tjockt lager vägdamm men det minskar inte lusten att shoppa loss bland alla bra att ha grejjer

Denna gång blev det en fotbalja att skölja av sandiga fötter i innan man går in, lite plastburkarna med lock för förvaring av kaffe och socker. Även en ny vaxduk till utebordet eftersom den som låg i lådan var ett bidrag från ett par kompisar som också är på väg ner, och då behöver vi en egen. Det blev även ett par nya flipflop till mig då dom jag köpte sist här har blivit helt utslitna av Bangkoks asfalt.

Så nu börjar vi få ordning och bungalowen är ”våran”igen. Det är konstigt hur fyra ganska mögliga betongväggar med möjligt eternittak kan kännas så hemma trots att man kan se omvärlden utanför mellan dörr och karm och sängen stöttas upp av en stor stenbumling, avloppsröret täcks av en mindre Stenbumling för att förhindra grodinvasion och andra ovälkomna grejjer…och ändå..hur försiktig man än är och hur mycket man än försöker att täppa till alla hål, så finns det någon liten rackare som slinker i mellan.

Framför allt känner vi åter lugnet, med ett stilla brus från havet istället för det konstant rasande fräsandet från havet, samma vatten men så olika temperament.

Det har nu börjat dyka upp lite gamla kompisar här på Funky så nu är det slut på friden ha ha, men det är alltid trevligt att se kända ansikten, och så är det nästan alltid här, lite som en familj.

Det blir inte mycket ligga o sola sola för oss eftersom det alltid är något i våra ögon viktigt projekt på gång, ett viktigt projekt för oss kan vara att köpa ny ”plastost” till frukosten eller att tanka mopppen, men ändå så vistas man ju mycket i solen så när kvällen kommer känner man ju hettan i skinnet. Jag tänker alltid på min dotter då som kommer med pekfingret och förmanar om hur farligt det är att sola.
Och hon har ju rätt, men vi som upplevt 80-talets solhysteri med solarium och mallorca resor insmorda med Hawaiantropic olja ligger ju lite efter i det där tänket. Men jag vet att jag måste verkligen skärpa mig och vara lite försiktigare med solstrålarna. Men det är ju också nåt härligt med den där stramande känslan i skinnet som vi nordbor älskar. Men hur mycket jag än älskar solen och den galet blå himlen så är nog ändå kvällarna och nätterna min favorit. Dom fantastiska solnedgångarna ( som inte går att fånga rättvist på bild ) och dom svarta varma nätterna dom är magiska.

Som ni märker så handlar större delen av vår tillvaro om mat, om var och vad vi ska äta. Och nu var det dags för khao soi, en curry baserad soppa från norra delarna av Thailand som jag blivit väldigt förtjust i sen tidigare resor. Det är en rätt som har varit ganska svår att hitta i dom sydligare provinserna men som nu till min stora glädje fått ett uppsving även här. Så efter ett tips från vår kompis Jenny som bor och arbetar dryga halvårsvis på Koh Lanta så bar det i väg på jakt efter Villa Lila som enligt henne serverade en riktigt god soppa.

Den var inte bara god utan dessutom kalasfint designad, men så var det ju ett i våra mått mätt riktigt snofsigt ställe. Vi hade nog aldrig varken hittat dit eller gjort oss besväret att stannat till ens om vi inte fått tipset. Men det var ”mödan”värt.

Dom hade även en riktigt god crispy pork belly med nam jim jaew om man gillar det. Ni som känner vår vän Affe vet att han är inte killen som provar nya rätter, men döm om min förvåning när han helt utan påtryckning beställde in en massamancurry istället för någon av sötsursås varianterna eller omelett som även det är ett av hans safecard, undrens tid är inte förbi.

Nu när jag ändå har förvandlat den här bitvis kanske underhållande bloggen till en medioker matblogg så kan jag ju ändå fortsätta dagens kulinariska resa,

Det blev ett kvällsbesök till en av Sala Dans fiskrestauranger utefter kajen nämligen Lanta Seafood. Även där blev jag lycklig. Först så fick jag välja min firre som låg där på is utanför, det blev en white snapper( för den var minst ) och sen fick jag välja tillagningssätt och ”kryddning” jag passade även på att välja några musslor som dom tillagade enl önskemål, jag valde chilipasta. Oj vad gott det var, Jag kan verkligen bli salig av god mat.

När vi ändå var ute och kvällsminglade så tog vi en tripp och kollade in Lanta’s ”nya”walkingstreet, först en sväng in på den gamla delen som var sorgligt tömd på matvagnar, det stod några få kvar och det kändes lite öde, sen minglade vi upp till den nya, och oj vad stor den blivit…och i mitt tycke omysig, det är klart att den gamla var lite stökig om det var mycket folk och svårt att hitta sittplatser, men den var ändå trevlig, den nya var för upplyst och uppstyrd på ett komersigt sätt. Nu var ju våra magar alldeles proppmätta efter matorgien på Lanta Seafood så vi slog oss aldrig ner, men det kändes faktiskt inte så lockande, vi får väl se om den känns annorlunda vid något senare tillfälle.

Det har som ni märker slunkit ner en och annan räka och ve och fasa även en och annan hamburgare med pommes. Nu tänkte vi att det var dags för våra medresenärer att få besöka en ”riktig” thairestaurang utefter vägen, långt bort från chicken paneng och sötsursås. Och vad passade då bättre än att dom till det såkallade ”kycklingstället”…tror det heter Go Daeng, men är verkligen inte säker.

Det såg lite annorlunda ut än det gjort tidigare när vi varit där så vi hittade nästan inte dit. Dom hade byggt ut en del sen sist, men efter lite snurrande fram och tillbaka så gick det bra.

Här kan man bl.a. få sig en grillad catfish, grillad kyckling, papayasallad och en magisk nudelsoppa och självklart serveras det stickyrice och härlig chillidipp sås ala nam jim jeaw. Tror kanske inte att våra vänner slog volter över menyn, men det funkade. Själv var jag ju som vanligt lyrisk älskar nudelsoppa och sticky rice…men kanske framför allt chilipastan i plastburkarna och dippsåser.

Och med denna sista matrecention lovar jag att jag ska försöka hålla fokus på annat än mat…om det nu inte skulle råka dyka upp nåt vääääldigt extra.

Dagens event blev till att söka upp dr Pad i Sala Dan, Anki har i några dagar haft problem med bett på benen, troligtvis mygg..kanske myror. Och det vill liksom inte ge med sig vi har försökt med det mesta tillgängliga krämer och piller, men det har bara blivit värre istället för bättre. Hon är känslig även hemma i Sverige för insektsbett och har nu både en allergisk reaktion och en infektion.

Så sagt och gjort vi ”moppade” in till stan och in till dr Pad, det är lite skillnad att uppsöka sjukvård i Thailand mot hemma, ingen tidsbokning, ingen väntetid, rätt in bara. Kontroller togs och sen in på en brits, två sjuksköterskor som tvättade såren/betten.

Sen klev läkaren in och hon fick en antibiotika injektion, salva insmord, antibiotikapiller, antihistaminpiller, allergipiller och smärtstillande att ta vid behov alltihopa i en söt liten påse..det hela avrundades med en liten ”present”i form av en reflex med doktorns namn på.
kalaset kostade inte en baht, utan hon uppmanades att kontakta försäkringsbolaget när vi kom hem till bungalowen.

Nu håller vi tummarna för att behandlingen funkar annars blir det tillbaka kaka om två dagar.

Prickiga ben till trots så har vi tröstat oss med lite sol och bad på morgonkvisten innan det blev för varmt att ligga på stranden, fattar att det låter som i-lands problem när man läser om kylan hemma i Sverige, men det går fort att bli bortskämd med sol och värme, idag klev vi huttrande i vattnet jag och Anki, vi tyckte på riktigt att det var kallt och när vi frågade vilken temperatur det var i vattnet så blev svaret 28 grader.
När solen stod som högst tog vi en sväng på mopparna, det blev en lunch efter vägen på en liten restaurang där maten var en fröjd för både smaklökar och ögon, det är så fint att även på den enklaste vägkrogen så läggs så mycket möda och kärlek på att göra maten vacker, den smyckas med både blommor och vackert skurna grönsaker trots att den kostar under femtio kronor. hemma känns det som att det är lyxkrogsbesökarma förunnat att äta instagramsvänlig mat…nu kanske duken drar ner möjligheten för många ”likes” på Instagrams flashigaste matkonton, men jäklar finare morot får man leta efter.

På vägen hem gick vi förbi affären och köpte lite frukt och fika bröd, det blev jackfruit och min favoritbulle, vacuum förpackad vetebulle med grön thaicustard som fyllning, och några slags sockerkaksbullar med nån suspekt fyllning. Jag tycker det är jättekul att prova nya konstiga grejjer när jag hittar nåt i mataffären, ibland är det mindre gott och ibland blir det jackpot, men eftersom det mesta är billigt så vågar man chansa, och för det mesta blir det bra.

Jackfruit mild och söt, ej att förväxlas med durian

Morgonen börjar alltid med mysfrukost på verandan, i min värld lite väl tidigt. Dom andra tre morgonpigga brukar väcka mig vid 8- 8.30 ( med min tillåtelse, så ingen skugga falla över dom ) Vi har ju sen gammalt en rosa brödrost som bor här på Funky Fish när vi inte är här, och nu hade vi ju med oss vår ihopfällbara matchande  vattenkokare, vi har även lite koppar och glas som bor här.

Rickard pinnar i väg varje morgon och köper stekta ägg så att det blir komplett, så mysigt att äta frukost ”hemma” istället för att gå iväg till någon restaurang, och framför allt billigare, frukost är ju orimligt dyrt här i Thailand, kostar ju mer än en middag.

Efter att jag och Anki fått dagens soldos på stranden och ett par dopp i havet så hoppade vi graciöst upp på våra järnhästar och styrde kosan mot Lanta Noi som är ett obligatoriskt utflyktsmål när man är på Lanta. Jag är glad att man hunnit se ön innan den blir exploaterad med hotell och andra aktiviteter, men än så länge är den sig hyfsat lik sen första gången vi åkte dit.

Vi passade även på att äta lunch där på seaview restaurant. Vägarna är i toppskick och trafiken lugn och fin, en riktig fröjd att susa fram på ”moppen” dom hetaste timmarna på dagen. Vägen korsas då och då av apor, hundar och ibland någon tupp som är på vift.

En tur till Phi Phi stod på Affe och Ankis önskelista, så det fick det bli, vi tog en speedboat som även tog oss ut på snorkling.

När vi skulle i vattnet så frågade dom på båten om vi skulle ha flytvästar, och det var vi ju eniga om att det behövdes verkligen inte… vi är ju vuxna och simkunniga. Men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig när man inser vilken sjukt dålig kondition man har. Det var bara att krypa till korset och ”båtkillarna” fick kasta ner flytvästar till oss, lite knöligt att få på sig i vattnet, jag fick inte på mig grensnöret men det gick bra ändå, super mysigt att glida runt och kolla firrar och koraller.

Det blev även en tur till bamboo island med mer sol, bad och snorkling, fantastiskt men mycket folk.

På monkey beach fick vi närkontakt med strandens innevånare. Aporna där kändes väldigt bekväma med att vi var där och brydde sig inte nämnvärt med våran närvaro. Jag har ganska stor respekt för apor eftersom jag upplevt att dom kan vara både fräcka och aggressiva, men vi fick instruktioner om att sakta gå ut i vattnet om dom blev för närgångna men det funkade fint och konfliktfritt.

Vi besökte också Mayabeach på Phi Phi Leh som varit stängd i..jag tror dom sa sju år för att spara koraller och vatten liv. Där fick man inte bada utan endast gå ut till knäna i vattnet, sanslöst vit sand och klart vatten, vi har ju varit där tidigare ( 2001 ) och på den tiden fick man ju åka in i viken med longtail, men nu blev vi avsläppta på motsatt sida och fick gå över ön för att komma dit.

Det blev också ett besök på Phi Phi Don, och även om vi visste att den blivit galet uppbyggd efter tsunamin så blir man lite ledsen när man ser hur sjukt misshandlad den ön är. Borta är alla små bambuhyddor och dom små skjulen i plåt som utgjorde restauranger och shopping. Nu är dom utbytta mot flotta bungalows och affärer, dom sandiga små stigarna har blivit stenlagda promenadvägar. Jag är ändå glad att jag haft möjlighet att få uppleva ett annat Phi Phi än det som är idag, all utveckling är inte till det bättre även om utveckling för det mesta är positivt och det är dit vi ska sträva mot. Men Phi Phi har och kommer alltid att ha en speciell plats i vårat hjärta.

Solen fortsätter att skina på oss, våra skinn har börjat anta olika nyanser av brunrött hos tre av oss…en av oss hoppade orättvist nog över den röda färgskalan och gick direkt på den bruna paletten ( Anki ). Rickard som envisas med att ”skugga” istället för att sola kommer ju ändå ikapp på slutet…inte för att det är en tävling..men ändå orättvist..

vi har gjort lite beachhopping söderut på ön, vi tog oss bort till Kantiang beach, vi var egentligen på väg till Nui bay men var lite för ivriga att stanna så vi missade den, vilket kanske var tur för när vi fortsatte dit så var det väldigt mycket moppar parkerade vid vägen så min gissning är att det var fullt där eftersom den är så liten. Fullt var det verkligen inte på Kantiang några enstaka flanörer och soldyrkare bara. Så där la vi ut våra saronger och intog dagens dos av sol, sand och bad.

Det blev även ett lunchstopp på Khlong Nin, där vi även gjorde lite ”fönstershopping” på Rastababy och in och ut i några affärer längs gatan på jakt efter den perfekta klänningen men jakten fortsätter.

Affe var sugen på ett thaisimkort till telefonen så vi drog vidare till Sala Dan, grabbarna gjorde ”killgrejer” ( simkort o kallingar ) och Anki och jag gjorde ”tjejgrejer” ( dvs fortsatte jakten på klänningen) under dom stekheta taken på marknaden.
Vi unnade oss även varsin vattenmelon shake, alltså så himmelskt gott, för mig som älskar just vattenmelon så är det det ultimata sättet att äta den, den är nästan tomteröd i färgen eftersom den fått mogna i solen och inte den babyrosa färgen man oftast får tag på i sverige, söt men läskande, iskalll och kärnfri..eftersom kärnorna troligtvis är mosade i mixern.

idag blev det lunch/ middag på Funky Fish, måste ändå slå ett slag för deras mat, dom har sjukt många rätter att välja från menyn. Allt från hamburgare, pizza, pasta, indiskt och självklart thai och i princip allt jag provat är gott och vällagat och till bra priser, och allt serveras med ett leende i fantastisk miljö.. och kan intagas både vid bord och på chillakuddar, det finns nåt för alla.

kvällen tillbringade vi på Khlong Dao beach på Boogie bay bar, ett skönt rasta ställe, där man självklart sitter med fötterna i sanden några meter från havet, där får man hela kitet, färgade lampor, reaggiemusik, dricka drinkar i gemensam plasthink ( covid?!?…Näe ) och sköna människor.

Det blev även en promenad på stranden i mörkret, älskar den svarta himlen, stjärnorna och se alla mysiga små restauranger med all belysning, snurrande eldpinnar och facklor, det enda jag saknade var månen, letade febrilt efter den för jag ville visa våra kompisar att till och med månen ser glad ut i Thailand. Jag kommer så väl ihåg när jag upptäckte det första gången och blev så himla förvånad, trodde liksom att månen såg likadan ut överallt, det var någon slags trygghet, att himlen var lika var man än befann sig på jorden, och tyckte att det var så märkligt att man inte fått lära sig det i skolan, att månen här är som en glad mun, istället för en parentes. Det kanske inte är jätteviktigt att veta och lära sig, men jämfört med mycket annat onödigt vetande som ligger och tar plats i hjärnan helt i onödan…som man inte ens har användning för när man spelar TP så hade det ändå varit kul, och kul kan ju aldrig vara fel.

…redovisning av föregående cikada incident kommer här som utlovat, den blev tyvärr inte vräkt utan dräpt. När den nu hade valt att göra sin kamikazeattack mot vårat enda skydd mot  ”utanförvärldens” läbbiga småkryp så fick han en liten lavett av Rickard som han inte riktigt mäktade med. Det slutade med att cikadan fick tillbringa natten under ett glas vilket med facit i hand var helt onödigt. Han hade tyvärr redan avlidit av sina skador. Känsliga läsare varnas, här kommer bildbeviset.

Tändaren för storleksjämförelse, så ni förstår vidden av min skräckupplevelse

Nu har vi efter en båttur anlänt till koh Lanta och installerat oss på Funky Fish. Vädretsmakter är fortfarande med oss och solen steker från en mestadels klarblå himmel. Det har blivit en liten shoppingtur in till Sala Dan och en promenad till ”plastic fantastic” för lite förnödenheter i form av nya flipflop, myggspiraler, en sopkvast, en plastlåda som får tjänstgöra som sängbord och lite andra prylar för att förenkla tillvaron.

Affe har klippt av sig  ”vinterpälsen” och fått en lite somrigare frisyr och har även överraskat oss med att äta något annat än sötsur sås…idag blev det hotplate med räkor, och det passar ju honom lite bättre..han är ju varken söt eller sur. ( kan vara så att jag måste stryka den raden om han läser det jag skrivit )

Även här har vi haft lite djur som stökat runt med oss så nu har vi investerat i ”grodhandskar”. Vi har några väldigt påstridiga amfibier som vill dela dusch och toa med oss, men nu är vi beredda att ta upp fighten. Med fighten menar jag inte att vi ska slåss med dom utan bara vänligt men bestämt flytta dom till utsidan såklart ( cikadan var bara ett tragiskt olycksfall )

Nu har vi hyrt moppar och även fått våra tveksamma och supersnygga hjälmar, så dagens utflykt blev till Oldtown som kanske var det varmaste stället på ön vid den tidpunkten, men jag och Anki. flanerade runt ett tag i hettan medan gubbarna satt i skuggan på något av stans vattenhål. Det blev inte så mycket shopping tyvärr för våran del, jag köpte en påse salt iallafall, för att kunna salta kvällens jordnötter.

Efter lite sol och bad hemma på våran strand så blev det en hyfsat tidig middag. Möra i skinnet av solen, och i rumpan av moppeturen blev det en lugn kväll som dom pensionärer vi är.  Keezboard på våran veranda…kan man ha det bättre?

Nu har kallfronten från china dragit förbi forhoppningsvis och solen har återvänt, underbart. Och som om det inte vore nog så har kocken(?!) varit och lagat vårat tak så nu kanske det håller tätt till nästa gång regnet öser ner. Så som ni märker så ordnar allt upp sig till slut

Vi har vinkat hejdå till ett par vänner och hälsat nya välkomna. Vi klurar lite på hur vi ska tillbringa våra sista två veckor som är kvar, men har väl inte riktigt bestämt oss, vi får nog suga lite på den karamellen. Det ser ju inte riktigt ut som det brukar göra i Thailand, visserligen är vi ju fria att åka vart vi vill nu, men det är ju mycket mindre folk här nu än det var när allt var som vanligt. Många ställen är ju borta eller stängda.
Så att åka runt till dom mindre öarna känns inte så lockande, eftersom det förmodligen är ganska folktomt, och även fast vi inte är så kräsna så vill man ju ha lite liv och rörelse runtikring och valmöjligheter på mat och boende, men som sagt vi klurar, och vi sitter ju inte i sjön direkt, Lanta är ju fantastisk.

Vi har varit och hälsat på dom ”nyanlända”, dom har ett hus på Klong khong stranden, jättefint med pool. Så där har vi haft poolhäng en dag..och till och med jag badade fast jag är badkruka, men det ska erkännas att det tog ett bra tag innan jag föll till föga och klev i…och största anledningen var nog att jag ville vara med, kändes lite ensamt när dom andra försvann i vattnet.
Så igår fick vi en rejäl dos av sol, och skinnet känns sådär lite trångt ni vet, men det är verkligen en känsla som jag längtat efter.

kvällen och middag tillbringade vi med diverse godsaker på ”kycklingstället” där vi även jämförde solbränna och vem av oss som det var mest synd om, samtidigt som vi konstaterade att vi var riktiga ”solamatörer”

Det var inte ett svårt beslut att fatta dagen efter att beachhäng var uteslutet, men skugga och fläkthäng är ju också mysigt och samtidigt lite skönt att veta att det är ok att ta det lugnt och vila skinnet.

Det är konstigt det där när det är 14dagar kvar av vår resa då är det alltid som om man känner att tiden liksom krymper, vi börjar prata om Bangkok och hur vi ska ta oss dit?, hur många dagar ska vi vara där? Och när vi börjar bakifrån och bestämmer oss för antal dagar… då bokar vi det hotell vi vill ha där, och swish så är vi 4 dagar närmare avresa, och då vet vi plötsligt vilket datum vi kommer till Bangkok…och då bestämmer vi oss för resesätt..nattåg från Trang, och då plötsligt är det bara sju dagar kvar tills det går..oj hur ska vi ta oss till Trang?…vill vi stanna till på vägen någon dag? Och då helt plötsligt så bör vi nog Lämna Lanta om senast 7dagar.
Så då känns det som om dom där 14 dagarna reducerades till typ 4.. och resten är bara en transportsträcka till den obevekliga hemresan, en trevlig och mysig transportsträcka förvisso..men ändå.

Vi har ju haft lite strul med våran ”bunge” diverse vatten problem både in och ut..in genom taket och toaletten och inte ut genom duschen, men allt har ju löst sig med tiden, Men det har även varit lite dörr problem, karmen är lös så det har varit lite knepigt när man gått ut och in eftersom man måste hålla i karmen när dörren är i rörelse, så idag har vi bytt hem.. några meter, men oj va mycket prylar man har samlat på sig under tiden, det blev några vändor med påsar och grejer men nu har vi boat in oss igen och har även haft en liten spontan”inflyttningsfest”.

Det kändes lite stelt i morse vid frukosten med ”nya” grannen, men vi bad om ursäkt för att vi varit stökiga kvällen innan, vi vet ju att det är lyhört och vi brukar inte stimma sent, vi är ju riktiga tröttmössor annars. Men vi har lite dåligt samvete faktiskt. Men idag är en ny dag så no hard feelings från henne som tur är.

Koh Lanta har levererat några soldagar som det brukar vara med sol, en skvätt regn och sol igen. Men nu dom senaste dagarna har ”skvätten” tagit över totalt, och nu kan vi också konstatera att det inte bara är toalett och dusch som har problem var, om och hur vatten ska distribueras eller inte. Taket läcker gravt in vatten i badrummet, vi har att göra med ett litet privat vattenfall. Det i sig är ju inget jätte bekymmer nu när vi vet att just där kanske vi inte behöver förvara våra necessärer.

Dagarna har varit extremt lata, rörelserna har bestått av promenad till stranden, 100m, ett par ”yogaövningar”typ kissande hunden när man vältrar sig över från mage till rygg och från rygg till mage…och promenad tillbaka till ”bungen”100m. Ni är säkert många där ute som inte kan leva utan en redig powerwalk på stranden i soluppgången och ivrigt väntar på att testa dom nya padelbanorna som nu även poppat upp här på ön (har jag hört). Och jag önskar verkligen att jag vore en av er…eller åtminstone hade en liten skärva av det drivet, men Näe jag får hålla tillgodo med att vara jag.

Bjuder på denna?extremt fördelaktiga bilden av ”jag”….är lite extra nöjd med frisyren faktiskt ?

Vi bor ju som nästan alltid på den vägen ner mot longbeach som i folkmun kallas backbackervägen (för ett par år sen gick den även under namnet denguevägen) Det har ju både sina för och nackdelar, fördelar är att det känns nära till mycket och många små mysiga hak att hänga på både dag och kvällstid. Nackdel är att vissa kvällar är ganska högljudda, det funkar för min del för det mesta, jag har dock lite svårt för tecnomusik så dom kvällarna kan vara lite besvärliga.

Nu i efterdyningarna av covid-19 är det inte mycket som är sig likt, ”backpackervägen” som annars lyses upp nattetid av alla små coola reaggebarer är numera nattsvart att ta sig hem på om man varit ute på vift efter mörkrets inbrott. Det sitter några tappra utanför Alinas minimart i lysrörens sken, Alla andra ställen är sorgligt övergivna, halvt raserade av väder o vind och vägdammet ligger tjockt över inredning och kvarlämnade saker. Jag får lite rysningar och tankarna för mig till the aftermath av tsunamin 2004.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att det kommer återuppstå igen, och att det inte bara blir rivet och ersatt av små mini ozon’s och liknande nattklubbar efter gatan eller att slingorna med glatt färgade lampor byts ut mot ilskna neonrör. Jag förstår någonstans att tiderna förändras och musikstilarna, men Aj vad ont det gör i mitt gamla hippiehjärta.

Efter åtskilliga resor i Asiens länder har jag nu äntligen lärt mig hur jag ska få rätt styrka på maten, lika ledsen som många blir när maten svider munnen, lika ledsen kan jag bli om jag får in någon curry eller chilirätt som smakar korvstroganoff eller köttfärssås, inget ont om dom maträtterna…men thaimat ska smaka thaimat tycker jag. Men nu har jag fattat grejen, man säger hur många chilisar man vill ha helt enkelt. Det har alltid blivit missförstånd annars, på vissa ställen betyder starkt bara starkt och på andra så betyder starkt mer starkt och ibland betyder det skitstarkt, så förvirrande. Nu när dom frågar säger jag bara tre chilisar, och alla blir nöjda o glada. Varför har ingen sagt det till mig förut? Så himla bra.

Idag har det varit kallt, regn och blåst i princip hela dagen och enligt folk på ön så är det kalla vindar från kina som är problemet, det har varit Hoodie på och lite gnälligt från min sida, Man blir liksom fast på stället, jobbigt att ta sig när det regnar hela tiden, och allt är konstant fuktigt även i bungalowen.  Och  det är geggigt på vägarna och leran sipprar mellan tårna på flipflopsen när man väl vågar sig ut för att äta eller göra nåt. Detta ska tydligen hålla i sig till på måndag så jag antar att det bara är att gilla läget. Over and out