Åh detta ljuvliga väder med alla dess nyanser av varmt. Mornarna är som svensk högsommar när det är som varmast, dagarna heta och stundtals sjukt fuktiga, kvällarna ljumma som om temperatur inte existerar..det är liksom ”ingenting” om ni förstår vad jag menar, samma som kroppen man känner sig som ett med luften.
Det är inget man går och tänker på dagligen men ibland får man dom där aha upplevelserna. Och jag blir lycklig varje gång.
Sen är det ju så att man ibland kan gnälla till lite över värmen och den eviga svetten som rinner, men den mesta av tiden älskar jag det.

För att bryta av dagarnas strandhäng så tar vi oss ut på små ”äventyr”och skapade ”uppdrag”. Vi har varit över på Lanta Noi en sväng, vilket är ett måste varje år för att hålla sig uppdaterad om exploateringen av ön. Än så länge verkar det inte ha hänt så mycket. Vi tog en sväng till Lanta batik and tie dye och tittade på dom fina sarongerna dom målar där och som ligger utspända på tork i solen.

Skönt att åka moppe i värmen och bryta av hettan med den ljumma fartvinden, sinnebilden hade ju varit ett fladdrande hår i vinden..men icke! För där sitter den obligatoriska störtkrukan nedtryckt i käck ljusblå färg med bilmotiv,  men den får man liksom tänka bort.

En utflykt till oldtown är också ett måste när man är här, inte så mycket happening utan mer för själva ”utflyktsgrejen” och ”vindenihåret” känslan. Det blir alltid lite ”fönstershopping” och kanske nåt litet armband eller nåt sånt annars känns utbudet lite same same överallt.

Matutbudet på Lanta är stort och variations rikt och det finns oändligt med små restauranger, allt från genuin thaimat till super fancy från många av världens kök. Hittade efter några tips en riktig pärla i mitt tycke, som låg efter vägen på Phra ae / longbeach..

Förutom allt det fantastiska och varma i detta underbara land så finns det ju sånt som grumlar tillvaron..jag har under en tid haft problem med min höft och nu har den börjat göra sig rejält påmind, jag går som en 100 åring och har rejält ont, vilket sinkar glädjen en del men jag försöker göra det bästa av tillvaron ändå även om det blir lite annorlunda och besvärligare för även om det är ett otroligt hjälpsamt och förlåtande klimat här, så är väl ståtoaletter, kliv mellan båtar och chillakuddar inte direkt handikappanpassat, säga vad man vill men thailändare är inte så gnälliga och bortskämda som vi européer..det är bara att gilla läget.

Som ett litet bonus material slänger jag in en bild på min senaste toalett kompis ett sent natt besök, det var lite jobbigt..även om jag blivit lite tuffare med åren. Men när hen började småspringa mot mig samtidigt som hen putsade sina antenner så blev det nästan outhärdligt spännande hur oddsen var att hålla sig kvar i taket mot att ramla ner mitt knä…var hen en multitaskare? Eller inte?……..kan i efterhand nu avslöja att hen numera är i kackerlackshimmlen.

Medans medierna hemma ägnar sig åt uppdateringar om coronavirusets framfart ( vilket naturligtvis är bra och nödvändigt )  så lunkar allt på som vanligt här. Men vi läser, försöker sålla och ta till oss informationen, själv har jag bestämt mig för att hålla mig till folkhälsomyndighetens uppdateringar, råd och riktlinjer i ”nyhets flödets” djungel.

Vi känner oss inte överdrivet oroliga än. Det känns som om hjärnan liksom inte har kapacitet för att oroa sig för mer än en osynlig fiende i taget..så vi har lagt krutet på kemisk krigsföring..och i detta fall myggspray och solskydd. Så det är ett evigt smörjande och sprayande av diverse mer eller mindre potenta substanser som DEET mot denguemygg, SPF mot UVstrålar och cocosolja mot sandloppor, vatten”stickisar”och den totala uttorkningen från sol och saltvatten.

Ja som ni hör är det inte en dans på rosor hela tiden att ha semester i paradiset (..detta sagt med ironi och många blinkemoijisar?)

Vi har under veckan blivit lite försoffade och hemkära och mest hängt hemma på ”vår beach” men igår lyckades vi vinna över latmasken och gjorde en liten utflykt med moppen till 6ixcret beach ( ja det stavas så )

en liten mysig beach men stundtals svårbadad pga tidvattnet, men kanske just pga detta så har den stått emot den värsta turistifieringen. Men den har precis det man behöver, möjlighet till sol, skugga, mat, dryck och toa.

Denna dag var det dock lite annorlunda på crit. Det hade i landstigit 16 ryssar från uralbergen kvällen innan, som tagit sig dit med två flottar ifrån Phuket via PhiPhi vilket i sig är en bedrift enligt mig. Dom hade sedan tältat på beachen under natten. Nu ägnade dom dagen åt att vänta på att tidvattnet skulle komma tillbaka för att kunna fortsätta sitt äventyr…det man själv kan definiera som äventyr känns ju plötsligt som en promenad i parken.

Ikväll tar vi adjö av några vänner som vi hängt med sedan vi kom och som nu ska åka hem till Sverige. Så nu toppar vi upp vår boende standard ytterligare ett snäpp då dom efterskänker oss en sopborste och en vattenkokare.

Så om man nu bortser från att ”handfats hålet” inte synkar med själva avloppsslangen, utan att vattnet samlas i en sjö på golvet…detta kompenseras dock med att det endast är tre av tio möjliga vattenstrålar i kranen, och att golvavrinningen är åt motsatt håll från golvbrunnen, men som sagt det kan vi bortse ifrån för vi har ovanligt sköna sängar ( thaimått mätt ) och vi kan sopa sanden från golvet och koka vårt eget kaffe. Vad kan man mer begära? Love Lanta Life ❤️

Solen skiner outtröttligt från klarblå himmel, det känns fantastiskt och efterlängtat efter den oändligt långa och gråmulna hösten och vintern hemma, och det är först nu som jag förstått hur stor saknaden har varit.

Och under denna klarblå himmel byts människor och vänner ut, några kommer, och har alla sina underbara veckor framför sig och andra far hem till vardagen och det grå, med fantastiska minnen fulltankade med sol och leenden.

Ikväll strax innan solnedgången for vi in till marknaden, inte så mycket för shoppingens skull utan mer för att få mingla runt kring stånden och njuta av och ibland förfasas över vad som bjuds. Jag äter ju det mesta med glädje, men insekterna har jag inte accepterat som föda än…och jag tror inte att det kommer att hända heller. Men gärna dom små färgglada sushisarna, kycklingspetten eller dom grillade fiskarna, det kan även slinka ner någon av dom färg och -smaksatta mjölkdryckerna med tillhörande geléklumpar.

kvällen avrundades med en sväng till Sala Dan och walkingstreet och dess matvagnar, som är lite mer svennebanan anpassade, och man måste inte ha ett absolut gehör för nordiska språk och då i synnerhet svenska för att förstå att detta är svennebananernas paradis nummer ett.

”Svennebanan meny” kebab, Pina colada och thaipannkaka

Nu är det sen kväll på väg emot natt här och vi har krypit in i vår bungalow, det vanliga dunket från närliggande barer och partyglada festprissar dränks ikväll av vinande blåst och fallande cocosnötter. Men för oss blir det lite win win, förutom ett sövande brus från vinden så blåser det skönt genom myggnäten och ger den där lilla extra svalkan som inte fläkten rår på…tror det blir en bra natt.

Sakta men säkert börjar vi acklimatisera oss till värmen och den loja tillvaron. Vi har slutat med att misstänksamt scanna av rummet innan vi kliver över tröskeln på jakt efter oinbjudna kryp, en sån sak som alltid är lite jobbigt i början av tillvaron på dessa tropiska breddgrader för en super mesig svennebanan som mig.

”Moppen” står tryggt parkerad utanför vår bungalow och dom trendiga hjälmarna är utprovade och till belåtenhet.
Vi har varit in en sväng till byn och bunkrat upp med förnödenheter i form av snacks, dörrmattor, solcellslampa och klädnypor. Även lite köksutrustning för lite självhushållning har införskaffats.skinnet börjar sakta gå från mintgrönt till svagt beige och fräknarna lyser ilsket mot det ännu alltför bleka ansiktet, men det gäller att skynda långsamt, jag har alldeles för många och plågsamma minnen när man gått all in med cocosoljan Hawaian tropic dag ett, med resultatet rumsarrest en vecka och sova stående.

I kväll var planen att åka till Khlong Nin och hälsa på lite folk men halvvägs inser vi att strålkastaren på vår ”moppe” var i alldeles för dåligt skick för att åka i svarta natten på den dåliga delen av vägen, så vi fick vända.

Det blev en medioker middag efter vägen med den isärklass mest smaklösa papaya sallad vi någonsin ätit, och är det något som vi har koll på så är det just papayasallad…..men den får 9 av 10 i design iallafall, men som ni alla vet så ska man inte låta sig luras av ett vackert yttre, det är alltid insidan som räknas.

Efter en osedvanligt kort flygresa på ca 9 timmar! Så landade vi strax före klockan 05 Thailändsk tid i Krabi. Det var kolsvart ute och nästan allt utom passkontrollen var stängt. Minibussarna hade inte börjat gå än och det enda som fanns att tillgå i transportväg var taxi. Vi ”raggade” upp ett annat par som också såg lite strandade ut som vi kunde dela utgiften med, Vi kom till Lanta med första färjan kl 06.

På Funky fish fanns en bungalow till oss. Nu blir det en sån där konstig dag då man inte har nån koll på tiden…man vet inte om det är frukost lunch eller middag som äts. Men nåt måste man äta känns det som, nåt som känns som mat. Så 8.30 thaitid (02.30 svensktid) sitter vi i i restaurangen och äter Hamburgare och kyckling Paneng (extra chili) hur denna dag ska sluta vet jag inte.

Efter maten vinglade vi iväg på våra bleka jetlaggade ben till närmaste minimart för att handla det nödvändigaste som vatten, toapapper, myggspiraler och myggspray. Så ve den moskiten som vågar sticka in sin långa näsa hos oss.

Vi har även hunnit avhysa en groda i badrummet och skrämt in en kackerlacka bakom kylen..där det redan satt en sen tidigare inskrämd ödla, Vi ligger inte på latsidan, semester och den tidiga morgonen till trots.

Förra året vi var här så bad jag dessutom att dom skulle tömma den fisktomma dammen som fanns utanför bungalowsen eftersom dess enda funktion var att förvara och odla myggbebisar. Och till vår förvåning och glädje så var den inte bara tömd utan dessutom borta.

Det blev ett par timmars ryggläge i vårt halv svala krypin till ett envist surrande från kylskåp, fläkt och syrsor.

Vi har nu även införskaffat oss ett fordon som vi har tagit oss en sväng på och letat upp lite kompisar.

Kvällen bjöd på hotpan ”hemma hos oss” för att avslutas med dagens bästa beslut och happening, att sova, och jäklar vad här ska sovas efter drygt 30 timmar, over and out 🙂

Det är nu tomt i stugorna?

Nu har vi med sorg i hjärtat vinkat av vår stora familj, tio stycken har nu blivit två.

Fyra stycken har åkt till Bangkok för lite storstadsliv  några dagar och fyra stycken har åkt in till Krabi för att sista natten leva lite lyxigare och för att få nära till flygplatsen och flyget hem till Sverige i morgonbitti.

Igår kväll åt vi en gemensam middag tillsammans på andra sidan gatan på en för året nygammal restaurang ”where else” maten var god och restaurangen mysigt ”thaiig” med drivveds möbler, färgade lampor och annat blingbling.

Jag fattar inte att det redan gått två veckor sen vi kom hit, det har varit utan konkurrens de snabbaste veckorna jag varit med om.

Men det har varit så mysigt att ha dom alla omkring sig i detta vårat andra hem, och jag hoppas och tror att dom haft lika bra som vi.

Nu börjar fas två för oss, idag har vi hyrt oss en moppe, fixat en matta på marknadsaffären som vi har fäst på sadeln för att minimera risken för  babianrumpa.

Ikväll blev det en liten sväng in till Saladan för lite småshopping..hörlurar och läsglasögon..det blev även bli lite plockmat på walkingstreet, och i morgonbitti drar vi iväg från ön med näsorna pekandes söderut.

Det är konstigt att man alltid har något inbyggt driv om att gräset alltid är grönare på andra sidan.

En släng av detta driv gjorde att vi satte oss i en tuktuk och tog oss till Khlong Nin två beacher bort. 

I alla fall 6 st av oss, dom andra fyra hade redan dagen innan fått lite för mycket av beachlivet  och ägnade dagen åt Aloevera och skuggning.

Khlong Nin är ju i och för sig en mysig strand med många sköna strandrestauranger som sträcker ut sig över den långgrunda stranden med hjälp av strandmattor, chillakuddar och parasoller.

Tyvärr kan jag tycka att det är lite svårbadat där på grund av den steniga botten, och som denna dag dessutom hade hjälp av hyfsat höga vågor som gjorde sitt bästa att slå omkull oss när vi kryssade fram som stapplande kalvar i vattenbrynet.

Men vi fick ändå en fin dag och hann även med att hälsa på Lotta och Jenny på Coconutgrove. 

Nu när vi ändå är på gång med sightseeing av Lantas större stränder så tog vi oss en promenad till Khlong Dao det blev bad i det långgrunda varma vattnet och lite ”seriös”solning så nu har baksida lår fått sig en rejäl ”bränna”.

På kvällen blev det lite blandade aktiviteter i form av hyddhäng, partyhäng på Mushroombar och livemusikhäng på Boogie bay bar…ja som ni hör så hänger vi  en del…och vi njuter
..och som extra bonus hade vi besök av en padda som satt och vaktade Rickards ryggsäck när vi kom hem efter vårat nattliga äventyr, ja vad ska man säga…We are Living With the nature?

Dagarna rullar på och vi har nu börjat komma in i den så eftertraktade semesterlunken.

I förrgår hyrde vi en songthaew ( en tvåbänkars picis ) i fem timmar som tog oss på gropiga vägar först till oldtown där vi strosade runt och bedrev lite småshopping innan vi flydde den mördande hettan ut på en av bryggrestaurangerna där vi lunchade.

Efter Lunchen gav vi oss iväg till den lilla beachen Nui Bay för ett dopp, där är sanden vit och silkeslen och den trädbeklädda sluttningen bebodd av apor.

Jag vill inte på något sätt beklaga mig eller ”peta någon i ögat”… men det är galet varmt med en luftfuktighet på 70%. 

Dagen tillbringade vi med ett par timmar på stranden innan vi kravlade oss in i skuggan under tak, vad gör man inte för att få lite bränna :-).

I går kväll fick vi ”gäster” en av ungarnas kusiner med flickvän och ett par vänner till henne kom på besök och vi hade bokat bord för 14 personer i ”våran” restaurang.

Trevlig kväll med god mat som avslutades med lite häng på Grabbarnas veranda och en akut hjälteinsats av Joel, som vänligt men bestämt förpassade en liten men oönskad kackis från Molly o Victor’s badrum…all Respekt till honom?

Efter en sjukt lång resa mestadels beroende av långa väntetider vid immigration och passkontrollen i Krabi, och även lång kö till bilfärjan över till koh Lanta så var vi äntligen framme på Funky Fish där vi bokat fyra bungalows för ett år sen, och tänk att som vanligt funkar allting…en bokning som gjordes lite spontant via en av killarna i restaurangen utan att ett papper skrevs.

Trots att bungalowsen är enkla, sängarna hårda, avsaknad av funktioner på aircondition och mediokra fläktar så somnade vi som barn efter detta vakentids maraton på 31 timmar.

Dagarna har hittills bestått till största del av mat, sol, bad och lite shopping, ibland tillsammans med hela vår stora familj och ibland lite som det blir. Frukost lunch o middag flyter lite ihop precis som det ska göra när lan har semester.

I morgon ska vi göra en liten ”utflykt”, vi har bokat med en kille som ska köra oss runt på ön. Jag inser redan nu att jag kommer att vara lite sämre på uppdateringar på bloggen dom här första veckorna eftersom ”egentid” är är lite av en bristvara i vårat gäng?? men jag njuter och älskar varje minut ”livets liv”.

Det blev en ny båttur med moppen denna gång från en annan av Koh Sri Boyas pirer ( även om ön är liten så är den utrustad med fyra stycken ?) målet denna gång var att hamna i Laem Kruat för att sedan köra dom ca 10 milen till Koh Lanta, nu var vi även rustade för regn, med sopsäck till Rickards rygga och regncape till mig, och som alltid så ”finns utrustningen, så behövs den inte”. Så mitt tips om säkraste sättet att slippa regn, skaffa och helst sätta på dig regnkläder.

Denna avstickare blev ju verkligen ett spontan beslut, efter att ha kuskat runt 30 mil på moppen utan att ha varit på en badbar strand ( förutom Khlong Muang) och på en ständig jakt efter hyfsad mat och en kall öl kände vi att vi var mogna för lite svennebanan liv igen och vad passar bättre då än allas vårt Koh Lanta.

Vi har nu installerat oss i Sala Dan på ett guesthouse med det pompösa och något missvisande namnet ”city Mansion” 350 Baht/natt. Kanske inte det mest glamourösa rummet men vi har kylskåp och fläkt. Ett minus är dock att balkongdörren ( ja vi har balkong också?) inte gick att låsa, Men vi offrade lite inredning och nu har vi bästa låset i stan.

Igår hängde vi med lite trevligt folk på stranden och råkade lite orutinerat bränna oss..så dagens moln och lite senare även regn kändes helt ok att toppa upp solskyddsfaktor femtio med.

Det blev iallafall en trip till oldtown, Vi trotsade regnet..eller lyckades pricka in det ( beror på hur man vill se det ) på både dit och hemvägen, så rejält blöta och faktiskt lite frusna torkar vi nu upp en stund på vårat inbrottssäkra mansion, jag och mc Gyver.