Nu har vi bytt boende och lämnat ett halv skabbigt väldigt lyhört hotell i den ganska stimmiga delen av Hua Hin. Vi har även sagt adjö till vår blyga inneboende som mest höll till bakom tv:n.

När vi checkat ut från rummet lämnade vi vår packning i receptionen ett par timmar och passade på att moppa till andra sidan järnvägen. Där fanns ett annat Hua Hin, lugnare trafik mer byaktigt och mer i vår smak, lite affärer och restauranger som man faktiskt hann upptäcka medans man gled fram. Apor som satt på trottoarerna och klängde i elstolparna.

Vi tog oss upp till en viewpoint ( Khao hin lek fai ) för att få en bild av staden uppifrån, där gillade tydligen våra ludna kusiner också att hänga, det formligen kryllade av dom. Jag är inte jätte förtjust i apor och lite rädd.

Så fort vi stannade moppen och klev av så tog Rickard ur nyckeln ( vis av erfarenhet ) och i nästa stund satt det en apa som reptilsnabbt kollade tändningslåset, snodde Rickards bandana som låg i facket bredvid och hoppade bak och försökte rycka upp sadeln för att komma åt förvarimgen där. Kluriga och klåfingriga små rackare dom där. Han tröttnade dock snabbt på bandanan eftersom den inte var varken kul eller ätbar sen skuttade han vidare på sin stöldturne’.

Det blev lunch på Seven Eleven, Rickard tog ost o skink toast och jag testade deras mikrade dumplings, kanske inte det godaste jag ätit men helt ok för 32 baht.

Vi har vandrat runt i vårat nya närområde, vi bor på en liten bakgata där det i princip inte finns något happening och går man ut därifrån så möts man av en 4 filig väg som är näst intill omöjlig att gå över. Så det är bara att traska på tills man kommer till en övergångsbro, upp på den är det ca 50 trappsteg och lika många ner på andra sidan. Min stegräknare på telefonen gör glädjetjut över hur detta år har börjat.

I dag är en stor dag, vi har lyckats köpa en mc. Det var inte alls så svårt som Google säger. Det har i och för sig tagit hela dagen men det är mest beroende på väntetider.

Vi började med att åka till den ”moppe”affären som vi hade mest hopp till och som i princip varit stängd sen vi kom hit. Och när vi hade bestämt oss för vilken vi och plånkan ville ha så begav vi oss till immigrationoffice som som låg ca 5-6 kilometer bort.

Där var det ju lite stimmigt såklart innan vi hittade rätt, till vilken byggnad vi skulle och vilka papper och kopior dom ville ha. Och det skulle tas foton och såklart är det ju inte på samma ställen som man fotar och tar kopior det hade ju varit för enkelt.

Men efter lite köande till olika ställen så var allt fix och färdigt, cash hade vi fixat på vägen till immigration så det var klart. Sen tillbaka till moppeaffären och betala, en hjälm ingick i köpet och en köpte vi.
Nya kåpor höll dom på att sätta på när vi kom utan att vi sagt nåt, så den blir så fin så fin. Så nu kan vi säga att vi fått tillökning i maskinparken, 

Det känns som om vi har börjat få lite kläm på Hua Hin nu även om det är lite rörigt, så vi ska väl inte helt dissa det, allt beror ju på vad man är ute efter. Om man är en beach människa som vill bada i havet och ligga på stranden så kanske inte det här är första handsvalet. Men om man gillar att bo på ett härligt hotell med pool och ta sig med tuctuc ner på stan på kvällen och mingla eller bo på något golfhotell och golfa om dagarna och hänga med golfpolarna i hotellbaren så absolut. Klimaten är toppen inte galet varmt eftersom det är lite fläktande. Åker man hit på svensk sommar så ser det med säkerhet annorlunda ut och vattnet är lugnare på den här kustsidan.

I morgon checkar vi ut och lämnar Hua Hin och påbörjar vår 65mil långa resa ner till Krabi och Koh Lanta. Det här ska bli kul.

Nu är vi på banan igen, vi ägnade första dagen till att först och främst hitta ett fordon att ta oss runt med. Det tog lite tid att hitta en moppe att hyra till någorlunda rimligt pris, dom flesta ville ha 3-400 baht/dygn vilket vi tycker är hutlöst och lite märkligt eftersom vi hört att prisnivån i Hua Hin skulle vara låg i jämfört med andra turistorter. Vi fann dock en för 200 baht vilket vi också tycker är lite i överkant men men kanske rimligt eftersom vi bara hyrde den för 4 dagar.

Vi har nämligen skapat oss ett litet mission här, vi tänkte försöka hitta en moppe att köpa. Det kanske inte låter som nån stor grej men vi har hört att det ska vara lite krångligt att äga en moppe som farang ( utlänning ) här i Thailand.

Det krävs att man har en sk grönbok ingen aning om vad det är, men killgissar att det är någon slags ”dagbok” med vilka ägare som varit inblandade i moppen, och det krävs en sväng till immigration med nåt papper som skall godkännas. Så med andra ord så vet vi inte om vi kommer ro detta i land. Men vi har något att pyssla med och det vore samtidigt väldigt kul att moppa ner till Krabi härifrån utan att behöva åka hela vägen tillbaka till Hua Hin för att återlämna den som när man hyr.

Så när vi väl hyrt ett fordon så begav vi oss till cha am som ligger ca 2,5 mil från oss för att kolla in utbudet där men tyvärr skulle vi ha kollat upp almanackan först för tydligen är det någon helgdag idag som vi inte hade koll på så dom flesta moppeaffärerna var ju stängda. En stackare hade öppet så det blev lite snack och provkörning, men ingen affär då den vi var intresserade av hade gått lite väl långt och kändes lite slö enligt Rickard ( själv tyckte jag den var röd och fin…och jag blir också lite slö om jag gått långt )

Vi passade på att ta oss ner till stranden i cha am också, och som nästan alltid på den här kustsidan den här tiden på året så var den väldigt windy och det gick kraftiga vågor med vita gäss och jag gissar att det var högvatten när vi var där eftersom stranden var i det närmaste obefintlig men kantades av en hög strandpromenad i betong och gräsmatta där folk picnicade och lite stånd som sålde frukt och dricka.

Vi såg även till att få i oss lite föda efter vägen så att ingen skulle behöva lämna denna lite misslyckade shoppingtur hangry ( hm hm Rickard )

Efter en stunds vila på vårat rum efter moppeutflykten så hoppade vi i flipflopsen och gick ner på stan. Vi kan gott säga att vi inte riktigt är kompisar med Hua Hin än, Det är väldigt stökigt i vår smak, mycket folk, bilar och moppar. Det kan bero på att vi fortfarande är lite såsiga i huvudet efter resan eller också är det för att man har blivit lite gammal helt enkelt.

Det är också mycket mer turistigt än vad jag trodde, dock mest äldre som oss eller barnfamiljer. Vi hittade en liten lugn spot och lyxade iallafall till oss med varsin drink innan maten och försökte ta in att vi faktiskt åter är här, ibland måste man faktiskt stanna upp och verkligen ta in känslan. Det är något märkligt som händer varje gång vi landar i Bangkok, man tar det så för givet att det känns som om man varit där hela tiden…man går liksom ut ur en dörr i Sverige och så är man här, samtidigt kan man knappt föreställa sig hur det är hemma..jätteskumt.

Vi har även kollat upp stranden och vattnet här i Hua Hin, bara som snabbast ska erkännas, det känns inte riktigt badvänligt, stora vågor vilket också innebär att sand virvlar upp i vattnet och det där klara turkosa vattnet försvinner. Nu låter det som om jag bara gnäller och det gör jag väl också, men ni vet..man har en bild i huvudet och sen stämmer den inte riktigt. Jag vill ju verkligen veta och förstå varför så många väljer och älskar att åka hit. Är det för vinden som tillåter drakflygning och kiteflygning? Eller är det för alla hästar på stranden. Eller är det för dom populära golfbanorna? Nåja stranden är lång och fin dock inte så bred vid just det här tillfället och tycker man att hettan är jobbig så är ju vinden ganska skön bitvis, det är väl som vi brukar säga ”det finns något för alla i Thailand” man måste bara hitta sitt paradis.

I kväll har vi sista kvällen i den här delen av stan, i morgon flyttar vi till en annan ände men fortfarande kvar i Hua Hin, vi tog en sista kvällsrunda för att äta en bit mat och jag gick all in med en seabass ( havsabborre ) med sås gjord av tamarind och färsk ingefära så himlars gott. 

Det har i allafall varit bra dagar och vi har snurrat runt mycket både till fots och på hyrmoppen, och det är alltid ett äventyr att hitta hem igen när man lämnat hotellet, det är många vägar att åka fel på. Men det är ju det som gör att även den late får se sig om lite grann och det är ju kul det också. ( nu är det kirurgtejp mellan flipfloptårna som gäller, för i morrn ska dom på igen. )