Det har blivit ett påtagligt lugn på våran gata, man undrar om det är många som lämnat samtidigt?..eller är det bara lugnet före stormen vecka 9 sportlovsveckan? Men folk kanske inte åker till Thailand då, vad vet jag.

Storm och regn har det i allafall pratats om att det skulle komma till Thailandet, men troligtvis inte till den här södra delen. Även om lite regn skulle vara välkommet.
Det blir snabbt väldigt dammigt överallt eftersom alla vägar på ön som inte är betong består av fin sand, ibland vitgrå och ibland rödorange…men alltid finmalen. Flera gånger om dagen tar folk ut vattenslangar och spolar vägen där många går och kör för att binda dammet, men det känns som en ojämn kamp, man har ständigt ett fint puder som följeslagare vart man än går.

Vi tog en sväng till våra blivande hoods idag, vi åkte upp och tittade på markarbetet. Det går ju inte fort i mina ögon men vi såg att dom hade grävt lite hål för avlopp och hål till någon som beställt pool. Sjukt dammigt var det att traska runt där men man är ju lite nyfiken så man får ju passa på att inspektera så länge man är kvar på  ön.

Vi åkte även in på några småvägar i närheten, såna vägar som man annars inte åker in på, men det känns kul att se sin blivande närmiljö. Det är ju väldigt glest mellan husen på den här sidan ön och det går hönor och kossor lite överallt.
Än så länge har inte turismen riktigt fått fäste här, det är mestadels lokalbefolkning, men å andra sidan kanske den inte riktigt får det heller efter som denna sidan saknar stränder. Så den kanske får vara lite orörd ett tag till.

Vi åkte även en sväng på Lanta noi och kollade in ”fabriken” och en till Pod var på gång så det går sakta men säkert framåt, hälsade även på pod-katten en super gullig kattunge som hängde där, katter ser man ju hela tiden i Thailand men inte så ofta en vit med blå ögon dom flesta är ju typ ”gatukorsningar” med dom blandade färgerna.

Efter moppeturen runt våra ”ägor” blev det en tur till rock beach bar med Joseph och Lotta som hade varit förutseende nog och tagit med sig badkläder och passade på att ta ett dopp i deras pool, medan jag och Rickard fick hänga i skuggan och suktande titta på.

Men det nöjet varade inte länge för vi var inbjudna till det årliga firandet av Estlands independents day av Kersti och Rudi på Funky Fish och det vill man ju inte missa.

Vid solnedgången hade dom bokat dom nedersta solplatåerna och bjöd på den obligatoriska vodkan och anjovispizza, det blev även Estlands national sång på medhavd högtalare. En som alltid trevlig och kul kväll tillsammans med några av Funkys longstayers och även några nya bekantskaper.

Dagen efter kvällen före blev en vilodag utan att få nåt vettigt gjort, börjar mer och mer sakna AC. Fläkten i bungen gör säkert sitt jobb men den räcker ändå inte riktigt till längre. Jag brukar aldrig sakna AC men i år har det varit tuffare. Det kanske är varmare än vanligt, eller också är det bara åldern som tar ut sin rätt…jag väljer dock att tro att det är varmare än vanligt. ( eller så är det åldern på fläkten…ska vi säga så? )

Det är märkligt hur lukt och smakminnen kan spela spratt i huvudet, när man varit iväg så här ett par månader och nästan bara ätit lokal mat, då kan man få lite cravings på vissa europeiska rätter eller till och med svensk mat. Koh Lanta som är svennebananernas paradis nr 1 är ju perfekt då. Men ni ska ju inte tro att jag blivit sugen på köttbullar med brunsås eller skagenröra det hade ju varit för enkelt, nä nä det jag blivit sugen på och som jag nog inte ätit på 30 år och inte ens gillar i vanliga fall är…

Screenshot

…det svenskaste vi har nämligen banan och curry pizza och det tror jag inte man kan få någon annanstans i världen än i Sverige. Även om det växer bananer överallt och det svämmar över med curry blandningar i alla färger så är nog den gula curryn som vi är vana med sen skolmatsalens höns o curry gryta den det finns minst av här.

Så jag får nog drömma vidare om denna märkliga rätt, och ta ett kycklingspett eller en panengcurry..med kyckling.

Som sagt så föll vi för the easyway out och valde att köpa oss fria från resan till immigration. Jag vet inte hur det kan fungera…men det känns ju som att det är nåt ”skumt” dels att det inte verkar vara så många som slagit sig in på den marknaden trots att jag tror att den är ganska luckorativ.
En extension om man söker själv på immigration kostar 1900 baht/pp och att köra den här varianten kostar det dubbla. Ja vi får väl se hur det går, det är första gången vi gör så här och förmodligen den sista. Vi har i alla fall varit och tagit passfoton nu och inväntar upphämtning av passen.

Det har blivit en tur till Sala Dan för lite ärenden, och råkade på en Khlong ( å, vattendrag ) som vi aldrig lagt märke till konstigt nog. Den gick på sidan om Lanta Mart där vi ändå nästan alltid handlar mat. Men den har liksom varit dold för oss av nåt litet skjul och några matvagnar.

Den ser ut att mynna ut i mangrove..och i mangrove där bor det mycket ”grejjer”. Vi stannade till ett tag och stod och spanade i det mörkgröna vattnet. Rickard såg en enligt honom en stor orm som simmade den fick jag tyvärr inte på bild, och som alltid, syns den inte finns den inte.

Men några som definitivt både syns och finns är dom stora waranerna eller”krokodilerna” som thailändarna säger. Vi såg några riktiga bjässar simma runt där, Rickard gissade på 1,5 meter och han brukar vara bra på att ( kill- ) gissa.

En av dom hade även tagit sig upp på land och rotade runt efter mat..troligtvis kebabrulle då jag har för mig att det brukar stå en sån vagn där, kan även vara möjligt att han även fick mango stickyrice som efterrätt.

Annars är vi ju inte så mycket för naturupplevelser, speciellt inte när djur är inblandade varken stora eller små, och dom enda jag utan problem kan dela utrymme med är dom små söta geckosarna som finns överallt och även dom lite större tokayerna men med dom har jag mer en tyst överenskommelse att ”stör du inte mig så stör jag inte dig”och det har fungerat hittills.

En mycket liten och ynklig golden treesnake upptäcktes häromdagen av några svenska barnfamiljer som tänkte slå läger nedanför ett träd i skuggan vid grannrestaurangen. Tumult uppstod. Den lilla ormen verkade dock inte bry sig nämnvärt, han drog bara in sin lilla rumpa och låg tryggt kvar i sin håla många meter upp i trädet och kände sig onåbar vilket han också var. skall tilläggas att dom är ofarliga för människor om man nu inte råkar  vara allergisk ( vilket man ju inte vet förrän man blir biten )

Nu har vi sagt hejdå till Mats och Eva som lämnade oss för en trip till Vietnam, sakta men säkert tunnas vi ut. Våra pass och passfoto har blivit upphämtade här på Funky och kommer ( förhoppningsvis ) att bli tillbaka lämnade här med nya stämplar på tisdag. Det känns alltid lite läskigt att lämna ifrån sig passen, det är ju en inbyggd no no. Men nu är det gjort så det är bara att gilla läget.

Första betalningen av poden har gått igenom så nu kan dom börja bygga våran, känns orimligt spännande. Det känns som om solen, stjärnorna och månen står rätt..vi fick även en frontline bambuhylla idag att lägga sarongen på, det är stort i dessa dagar när det är en kamp om att få en ”plats” över huvudtaget.

Jag kom på att jag glömt uppdatera om det kinesiska nyåret.
Det brukar ju vara en ganska stor grej i Thailand, men i år har det gått mig spårlöst förbi. Jag undrar om det är så att jag inte brukar vara på Lanta den tiden annars? Jag vet faktiskt inte, jag vet att jag hörde lite knatterbamd eller liknande för några dagar sen men det är nog allt. Men nu är det som det är, vi har i allafall lämnat ormens år den 17 februari och klivit in i eldhästems år som betyder energi, frihet, snabbhet och kreativitet vilket ändå låter som ett bra år i mina öron så vi får väl ändå ge den en chans tänker jag.
För att fortsätta med djurtema så kan jag berätta att vi åter haft en liten invasion av flygmyror i våran Bunge, jag blir så trött…varför gör inte ödlorna sitt jobb liksom, vi står ju faktiskt för både kost och logi …inte bara logi. Det blev iallafall samma procedur som sist, lite spray, släcka inne, tända ute och öppen dörr. Under tiden gick vi ner till restaurangen och käkade middag med Bosse och Lena som lämnar oss i morgon för vidare resa till Koh Jum, och när vi kom hem var myrorna borta och grannen hade stängt våran dörr. Hoppas krypen har lärt sig nu och lämnar oss ifred.

Och där kom det!! REGNET! det första sen vi kom hit för 47 dagar sen ( för utom en två minuters skvätt för en månad sen ) Jag tycker faktiskt att det känns skönt, det har varit en sån tryckande värme senaste veckan så det här behövdes.
Det enda som är lite jobbigt är att allt blir så geggigt överallt, det är mycket sand och sandvägar, ojämn mark som blir till pölar. Men å andra sidan är det ju ett ickeproblem. Man har ju inga skor som blir förstörda och inga kläder som inte torkar. Så mestadels är det bara positivt.

Men efter regn kommer sol och tillsammans med sol kom även fettisdagen, och är det någonting som jag älskar så är det semlor. Det är även något som jag i nästan 20 år har fått mer eller mindre gett avkall på på grund av mina resor till Thailand. Nu har inte det varit ett super svårt val…men ändå 🙂

Vissa år har jag lyckats få någon strax innan vi åkt, och vissa år från någon eftersläntrande bagare som fortfarande bakat i mars.
Men nu har jag ätit en i svennebananernas paradis Koh Lanta. Den var förvånansvärd god smakade nästan som hemma, mandelmassan hade lite annan färg och jag kunde även känna en smak av vanilj i grädden som jag inte tyckte hörde hemma där, men ändå helt ok.

Så nu är det gjort och kommer kanske hända igen…man är ju inte mer än människa.

Vi har även bockat av en sak till på våran to do list, vi har varit på postoffice och skickat tillbaka våran gamla registreringsskylt till moppeaffären där vi köpte moppen och satt på våran nya som vi fick, check på den.
Nu har vi immigration kvar som en sak som hänger lite som ett svart moln över oss, vi är ju lite ekonomiska/snåla och det enda rätta borde ju vara att ta moppen till Krabitown och göra det själva, men det är ju typ 10mil dit så det blir ju isåfall övernattning i krabi och en halvdag på immigration och sen lika lång väg tillbaka. Och i vanliga fall så är det ju ingen tvekan..men nu känns det som om vi haft/ har det lite körigt med allt, fast vi egentligen inte gör något, det sitter nog mest i huvudet. Och man kan ju betala nån att göra det åt oss. Så där grunnar vi lite fortfarande hur vi ska lösa det.

Men medan vi grunnar på sånt ( och tiden går ) så unnar vi ju också oss att äta och vi är ju alltid på jakt efter favorit mat och speciellt vårat torkade fläsk som vi båda gillar fast det är så svårt att hitta eftersom det är mat från Isaan, nordöstra Thailand. Nu hittade vi ju den rätta såsen.. men det fick bli grillad kyckling till, gott men inte helt rätt så jakten fortsätter,( vi var dock på en isaanrestaurang )

Idag har vi varit och träffat en svensk tjej som har en pod och det var så himla kul att se en färdig, så himla mysigt, jag längtar ihjäl mig även om jag fattar att det kommer att bli problem som dyker upp på vägen men samtligt så är det ju så livet är och man får lösa det på vägen. Saker och ting funkar ju inte här som i Sverige och det har vi ju lärt oss genom åren, det är som alltid…välkommen till Thailand.

Vi har ändå haft en grym dag och fått mycket gjort, vi har nu bokat med en kvinna som ska fixa vår immigration stämpel.. ibland får det kosta och nu blev det så. Vi har hängt med Jenny  ( en Lanta kompis ) och sen gick vi till taco stället Gypsy sons på vår gata och åt en grymt god taco med alla smaker man älskar chili, koriander, lime och lite sött wow. Så nu sover vi sött i våran lite för varma fläktbunge, men men det man förlorar på gungorna får man tjäna in på karusellerna.

Saker börjar falla på plats, vi har nu fått post från ”moppe”affären. Det har kommit en grönbok och en ny nummerplåt så nu är den officiellt våran, check på den.

Nu när vi har ett fordon så måste vi ju ha någonstans att parkera den. Nu släpper jag bomben… vi har köpt en Pod, och för er som inte vet vad det är…vilket förmodligen är dom flesta så är det typ en husvagn utan hjul som ser ut som ett stort alienägg.
Denna Pod kommer under året att tillverkas på Lanta noi, och forslas sedan och planteras på Lanta yai, nära Sala Dan fast på Lantas än så länge nästan orörda ”baksida”.

Poden levereras inflyttningsklar med liten kokvrå, liten toa och dusch, allt som allt är den 25 kvm stor.
Vi kommer Även att beställa en 36 kvm stor veranda med tak och en AC.
Så nästa år när vi kommer hit så är det att shoppa kylskåp och en säng som är det första som står på agendan,

Här är utsikten från vår kommande pod

Sen börjar ju det roliga att pyssla och att göra den till vår…ni vet design före funktion. Vår pod står i en hög slänt med skapade avsatser tillsammans med flera andra, så tänk campingplats i uppförsbacke, så bokstavligen så står podden på en klippavsats…en så kallad cliffhanger.
Området är rensat och är grovt fixad så vi vet redan vilken plats som är vår ( där alla rör ligger nu ) Sen kommer växtlighet att återplanteras i form av banan och mangoträd bl.a. just nu ser det mest ut som ett kalhygge..men är det någonstans det växer så det knakar så är det ju här i Thailandet.

Så nästa år har vi vårat egna krypin i det landet som vi älskar som vårat andra hem, plötsligt händer det har fått en ny mening för det här var verkligen inte planerat att ske, men ibland måste man bara våga att hoppa om man har den möjligheten och om möjligheten ges.

Så idag skrev vi alla papper och gjorde färdigt allt, sjukt spännande och roligt på samma gång…nu är man både bloggare och poddare ha ha ja jädrar i min lilla låda. Och på influencers vis blev det såklart bubblor för att fira, Mats och Eva hade slagit på stort och köpt och överraskade oss med en flaska bubbel, även dom hade ju något att fira en nyinköpt lägenhet i Mae Phim.

Dagarna har varit lata och bekymmersfria. Men nu börjar det dra i hop sig till att lösa lite problem eller åtminstone nödvändigheter…vi får väl se om problem uppstår.

Vi måste försöka hitta något trafikverk eller någon liknande myndighet. Skatt och försäkring på moppen är betald fram till juli. Men vi är ju liksom inte här då och kan betala vidare det då. Så vi måste försöka förskottsbetala någonstans.. men vet inte var.

Nästa fråga vi måste ta tag i är var vi ska parkera vårat lilla fordon till nästa år när vi åker hem om en knapp månad.

Sen är det ju det där med förlängningen av visumet som måste fixas på immigration, det brukar ju inte vara något problem men det ska ju likväl göras
Så det är lite sånt som snurrar i bollen mellan strandhäng och val av matställen, så ni hör ju det är ju inte BARA här heller 🙂

Det har i allafall blivit ett återbesök på bamburestaurangen ut efter mainroad som vi blev lite förtjusta i, jag hade bespetsat mig på catfishen som låg på grillen vid ingången från trottoaren. Så en sån fick det bli för mig. Dom ser verkligen inte så roliga ut, lite som en blandning av en gädda och orm.
Men den var god men lite pillig att äta och ganska mycket småben, men jag är inte så känslig mot ben dom minsta slinker ner och dom lite större sorteras ut i munnen ( man får inte vara för ”glupsk bara ). Nöjda och mätta åkte vi vidare mot ”hemmet”. Vi passade dock på att stanna till på Mancave bar…det stod en massa coola motorcyklar utanför och dom måste ju inspekteras närmare.
Vi har varit där tidigare så barägaren Rush ( tror jag han hette, oviktig info, detta är mest för att jag ska komma ihåg ) kände igen oss och då var ju Rickard såklart tvungen att gå in o snicksnacka med grabbarna med dom coola västarna. Och efter lite småprat och handviftande så visade ju Rickard bild på sin mc ( dock inte hälften så cool som deras ) och frågade om han fick vara med i deras ”club”ha ha. Det slutade med att han fick ett klistermärke iallafall med deras clubmärke och det gjorde ju hans kväll.

Man skulle ju kunna tro att det enda vi gör typ är att hänga på barer och äta, men även om äta är en stor del av vår tillvaro här både i tankar, diskussioner och i praktiskt ätande så har vi även mycket tid att göra ingenting.
Att göra ingenting är en konstform som tar en livstid att lära sig men när man som vi fått kläm på det så är det faktiskt väldigt skönt, när det är självvalt såklart som med så mycket annat…det är skillnad på att vara själv och att vara ensam likadant som det är skillnad på att vara sysslolös och att äga sin tid.

Det är oerhört varmt och fuktigt här nu även om termometern bara visar 33 grader i skuggan så är upplevelsen närmare 40 både enligt väderappen och enligt mig. Det är så att luften bränns även när man kör moppen som i vanliga fall brukar kännas svalkande.

Vi har idag varit ute på lite expeditioner som vi inte riktigt är på det klara med hur och vad det kommer att resultera i, men ni kommer att få veta tids nog oavsett resultat ( och ni som  läser och vet, knip igen! ) Det är inte ofta den här mediokra bloggen har en cliffhanger så ge mig denna, jag måste få njuta av den lite 🙂

Vår lilla expedition tog oss i alla fall ut på en lite roadtrip bland annat till Lanta noi, och som den uppmärksamme sett så är det lite ”lantligare” miljö där än på Lanta yai där vi mestadels hänger. Idag korsades vägen av ett gäng bufflar som varit och tagit sig ett dopp i ett vattendrag så det blev ett litet trafikstopp efter vägen. ( och som synes inte är så hårt trafikerad )

Efter ytterligare någon mils körning var det några apor, men tyvärr var jag inte tillräckligt snabb med kameran så att jag fick en bild på den lilla söta..så fick nöja mig med den här inte lika söta men något förvånade äldre brorsan.
Efter några tuffa dagar mentalt ( relaterat till cliffhangern ) så säger jag god natt och lägger in en bonus bild på en annan colt designad restaurang bara för att jag tycker den är lite fin

En dag som började som dom flesta andra dagar med sol o bad, jag har hört varningar om att det skulle vara ett oväder på väg in, men har än så länge inte sett skymten av det.

Unnade mig att gå upp till tjejerna som arbetar på massagen här på funky och fixade mina tånaglar med lite gel lack, känns lite skönt att vara fin någonstans i allafall när man hasar runt i flipflop hela dygnet.

Det blev även en tur med moppen för att köpa hem frukostbröd och kaffe och lite smått o gott som saknades i kylen.

Vi passade även på att käka middag när vi ändå var ute på tur, Vi hittade på ett för oss nytt ställe, ett sånt där som man förmodligen swishat förbi hundra gånger utan att reflektera,

Lap Roi-et hette det och ligger på höger sida mot Sala dan från oss, utefter mainroad. Supermysigt, billigt och god mat, vi käkade crispy pork, grillad kyckling, sticky rice och den goda dip såsen, kan varmt rekommenderas.

Sen slutade kvällen i ett deja vu trauma. Vi är fan ( ursäkta språket ) förföljda av myror. Denna gång hade dom jäklarna bytt kläder…dom här hade VINGAR! Dubbeltrubbel.

Vi hade precis gått och lagt oss ( såklart ) men inte hunnit släcka i taket när vi ser att det börjar fladdra i taket, och ett tu tre så svärmar dom i rummet. Fram med spray och flugsmälla, många ramlade ner halvdöda på sängen men det fylldes på lika fort. Paaanik! Rickard ut och leta upp nån som kunde berätta vad det var för äckelpäckel ha ha och han fick tag i kocken som kom farande i bara sarongen runt höften ( alla andra sov och restaurangen var nersläckt ) han upplyste oss om att det var myror ( såklart )

Tipset var att släck lampan så försvinner dom ( såklart ) Lampan släcktes, dörren öppen, ytterbelysning tänd, ut och vänta och skaka lakan från döda myror. Nu galet med myror ute kring lampan. Inne vet vi inte,..vågar fasen inte tända lampan och titta efter. Det var bara att blunda och hoppas på en ny dag utan myror. KUL!? Not.

Ny dag inga myror so far so good, det blev en moppedag med Mats och Eva från Borlänge. Vädret har idag varit lite mulet, varmt och väldigt klibbigt och fuktigt. Enda sättet att överleva är att vara i vattnet eller hålla sig i rörelse på moppen. Det blev en tur runt halva Lanta med första stoppet på en viewpointrestaurang för en passionsshake för att sen fara vidare till Khlong Khong och Krits friendly bar där vi åt lunch under parasollerna.

Pelle som nu är hemma i Svedala hade ett litet nyckelmissöde och försnillade sin hotellrumsnyckel precis innan han skulle åka hem..det kostade honom 1000 baht.

Sista stället innan försvinnandet var på Krits ( deckarduon Ekfeldt’s slår till ) så vi passade på att fråga idag om dom sett någon nyckel, och jajjemensan den fanns där, så på hemvägen swishade vi in på hans gamla resort och lämnade in den. Dom blev jätteglada och vi cashade tillbaka Pelles tusing.

På kvällskvisten bjöds det på ”underhållning” hemma vid. En av palmerna utanför ett par av bungarna hade för mycket kokosnötter tydligen, och eftersom det sägs att den vanligaste dödsorsaken i Thailand är just fallande kokosnötter ( vet dock inte sanningshalten i det ) så brukar dom tas ner innan det blir för risky.

En kille scoopade sig upp reptilsnabbt med hjälp av en T-shirt på fötterna och sen höggs det och snurrades och damp ner nötter, palmblad så det bara dammade och hissades ner stora klasar med nötter. Det svajade rejält uppe i toppen och gissningarna gick vilda angående höjden på palmen och slutade vid ca16-18 meter, inte vet jag men högt var det. Man undrar ju lite hur säkerhetstänket är och om han har risktillägg.

Vår landlady/ladyboss har på nåt sätt klurat ut att jag gillar konstiga grejjer att äta, så härom dagen ropade hon på mig och öppnade en konservburk som hon ville att jag skulle smaka på. Det luktade lite fishy, men såklart måste man ju prova. Det var väldigt chilistarkt och jag gissade mig till att det var tonfisk, det var gott på ett lite skumt sätt, jag frågade vad man skulle ha den till och hon föreslog till frukostomelett..mja kanske det, man lär ju vakna till i allafall. Jag köpte mig en burk och vi får väl se om jag får den genom säkerhetskontrollen eller tullen när vi åker hem.
Någon kväll efteråt fick jag ytterligare något fiskgrejs denna gång i en plastburk…den testades redan morgonen efter på rostmackan. Det smakade absolut gott det var ganska sött och lite chili kändes..och det var absolut något från havsriket inblandat.

Det är alltid lite speciellt att äta något man inte vet vad det är, men jag bestämde mig för att det var gott iallafall.
Jag passade på att fråga en av killarna som jobbar här när han gick förbi oss vad det var för något, han visste vad det var men hade inte ordet för det så han sprang hem till sig och kom tillbaka med en plastpåse full med hela små krabbor och pekade på dom. Senare fick jag även berättat för mig att även tamarind och chili var inbladat i röran. Så nu får osten och marmeladen ligga på vänt dom närmaste frukostarna, man vet ju inte hur länge det där håller, jag har ju lite att jobba med ha ha.

Dagen efter var himlen åter blåaste blå och den värsta fukten borta tack och lov. Det blev en dag på stranden för mig medans Rickard höll sig under tak som vanligt, men ni kan ju gissa vem som är brunast? Jag tror han fuskar med brun utan sol…eller kanske brun utan tvål eller nåt. Havet är nu underbart varmt, till och med i mina mått mätt som tycker det mesta är för kallt att bada i.

Solen fortsätter att ösa över oss, en timme på stranden är max vad jag klarar av sen blir det skugghäng eller moppetur som gäller. Det har blivit den obligatoriska årliga trippen till Gamla stan. Där smyger man runt på gatans skuggsida. Jag ser likheten med vår egen ”Gamla stan”i Stockholm, dom pittoreska gamla husen, kanske inte samma typ av hus men ändå gammal bebyggelse, och affärer som säljer krimskrams till turister, hos oss är det dalahästar, älgskit och troll, och här är det elefanter, snäckor och buddhor same same but different.

När stans enda gata var avverkad och Rickard hade hittat ett par shorts så drog vi oss ut på en av dom många bryggrestaurangerna för en sen lunch. Där ute fläktade det skönt i allafall och maten var god.

Vi kom lagom hem till solnedgången och ett glädjande FaceTime samtal ifrån vår camping  som meddelade att vi kommer att få behålla den platsen vi står på med vår husvagn och slipper flytta. Så himlans jätteskönt :-).

Efter den vidunderligt sprakande solnedgången kommer den efterlängtade något svalare timmen när himlen färgas mörkblå av månen som just denna kväll var i det närmaste full. Det är också något som jag älskar med denna del av världen, det mörka och varma. Att man kan gå hem i svarta natten i bara linne och shorts…och natten mina vänner börjar redan ca halv sju-sju. Vilket känns som en riktig win win när man har kommit upp sig lite till vuxen ålder ha ha, så när man lullar hem strax innan midnatt så känns det som en riktig helkväll.

I går kväll så inväntade vi ett par kompisar som kom till ön, vi hade förberett med att få nyckeln till deras Bunge, där startat upp kylen och hämtat fram deras pryllåda som också bor här i ett förråd under lågsäsong. Dom skulle anlända Lanta vid niotiden på kvällen och i väntan på det eventet så tog vi moppen och stannade till på ett ställe och lyssnade på lite musik och fördrev tiden. Alltid kul med liveband ibland med riktigt bra kvalitet och ibland mindre bra. Utanför musikbaren hade en liten ”snackvagn”strategiskt placerat sig utifall man blev sugen på en korv eller en liten torkad bläckfisk som förövrigt luktar gammalt fiskrens men är förvånansvärt gott efter att den passerat grillen.

Vi hoppade dock över den och åkte hem och agerade välkomstkommite’istället. Så välkomna till Lanta Mats och Eva <3

Tiden på Lanta och Thailand börjar rinna ut för vår vän Pelle så nu får han suga ut det sista. Det var önskemål för ännu en tacomiddag på Gypsy men det var tyvärr fullt så det fick bli en Funky middag istället och sen så gick vi upp till Gypsy lite senare och lyssnade på livemusik i stället, riktigt bra band som spelar på onsdagar.

Det hände en liten insident efter att bandet spelat sin sista låt…och jag berättar inte det här för att dryga mig eller på något sätt göra någon illa, utan bara för att lyfta något som ofta dyker upp i sociala medier om hur Thai uppfattar respekt ( och faktiskt dom flesta andra också ) och vad som är passande. En av gästerna ropade och önskade en sista låt av bandet..så som är brukligt  ”One more time”. Han hade dock bar överkropp på restaurangen, så istället för att spela en låt till ställde sig sångaren upp och sa att det blev ingen extra på grund av att den gästen var så respektlös att han kommit dit utan tröja.
Det blev ett litet snopet avslut, men jag personligen tycker att det var rätt gjort! Man går inte på restaurang någonstans med bar överkropp. Så Big Respect till den sångaren som stod upp för folkvett, hyfs och absolut respekt.

När vi kom hem från eventet hade vi fått besök av en kanske liten men ändå oönskad gäst, så storsprayen åkte fram, Rickard fick vara hjälte och jag gick på toa. Så den bor nu inte hos oss längre.

Sista stranddagen för Pelle fick bli på Krit’s friendlys på ”Lanta wildbeach”(?!?) killgissar jag att den beachsnutten kallas…eller också är det bara en del av khlong khong helt enkelt, jag vet inte men mysigt och verkligen friendly är det. Vattnet var magiskt badkars varmt precis lagom för en badkruka som mig.

Som sista mission innan Pelles hemfärd hade han som önskemål att äta schezuan kyckling på Jeab’s restaurang även detta på Khlong Khong så det fick bli vår hej då middag, och den är faktiskt fantastiskt god,i morgonbitti far han mot flyget och ett svinkallt Svedala ( har vi hört )

Det är så fint när man kan känna att varje dag är en bra dag oavsett hur man väljer att spendera den. Vissa dagar går åt till att inte göra något och andra till att utflykta.
Vi har varit på ”solnedgångspoolhäng”( jääätte långt ord ) hemma hos Lotta och Josef på Khlong Khong beach, super härligt att bara stå i vatten upp till hakan, lösa världsproblem och se solen fräsa ned i havet.
När kroppen var mör och huden uppluckrad så kravlade vi oss upp och lämnade stadiet av viktlöshet, man känner sig då lite som jag tänker mig att dom första vattenlevande livsformerna som till slut ”morphade”sig och blev landdjur kände sig, tunga, blöta och klumpiga.

När vi torkat oss och återfått krafterna så gick vi i mörkret till restaurang Jaeb som ligger en kort promenad längs stranden från deras hus. Där åt vi deras fantastiska schezhuan kyckling som jag längtat efter i ett års tid, och den var lika god som jag mindes den. Till och med Pelle blev frälst och har uttryckt önskemål om att äta det en gång till innan han åker hem till Sverige, så den önskan får vi ju se till att uppfylla  🙂

Resten av kvällen satt vi och mös och shitchattade på deras mysiga veranda, en härlig eftermiddag och kväll och återigen får man tänka att jäklars va bra vi har det.

Dagen efter var det dax för flytt igen för våran del. Det känns som om våra prylar har växt sen vi kom hit. Tacksamt nog så var det ingen långväga flytt bara från bungalow 6 till bungalow 2, så det blev en så kallad”plastpåseflytt”, en same same but different Bunge, dock spegelvänd och minus AC…vi får väl se när jag går upp i natt och pinkar i garderoben.

Efter denna fysiska kraftansträngning blev det sol och bad på hemmaplan, lunchen tog vi också på Funky, för min del så unnade jag mig en räkcocktail, men tro nu inte att det var en nostalgiresa tillbaka till 70-talet..nä nä det enda denna skapelse har gemensamt med den gamla klassikern är räkorna och just cocktailglaset, den är färgstark, krispig något söt och räkorna är gigantiska.

På kvällen åkte vi in till stan/byn Sala dan vi hade shoppingmissions, vi skulle till elaffären och inhandla en ljusslinga till verandan för att få lite mysbelysning till förmån för den galna kallvita ledlampan som hänger i ett snöre.
Även en sop och en vattenskrapa eller dylikt skulle inhandlas eftersom avloppshålet i golvet av en händelse inte är på samma ställe som där vattnet vill rinna ut.
Ja det är lite sånt vi pysslar med som återkommande aktivitet varje år här..välkommen till Thailand liksom.

När vi ändå tagit oss till Sala dan så passade vi på att gästa walkingstreet för lite middag, det blev lite blandat vi plockade ihop, Rickard mumsade kycklingkebab, Pelle körde burgare och grillad majskolv, själv valde jag små kycklingspett och en bakpotatis fylld med smör, ost och vitlök. Trots att man sällan eller aldrig blir riktigt hungrig i värmen så är det ju så gott och lyxigt att ha tillgång till så mycket god mat överallt.

Något jag också upptäckte i vår ”nya” Bunge när det blev mörkt och endast lampan på toa var tänd, hm var att dörren räcker inte ända upp till dörrkarmen ha ha och dessutom inte ända ner till tröskeln, men det löstes ju med att hänga den på mitten, men vi är ändå tacksamma att vi har toadörr, det hade vi ju inte i bambubungen så win win ändå.

Kvällen avslutades på det nyfunna stället uppe på vår väg, Gypsy son, det var fredag med liveband. Grymt band mindre grym sångare, men han gav allt han hade och stämningen var på topp. Som bonus på kvällen klev ställets värdinna Amanda upp och drog av shallow med bandet, vilken jäkla Queen hon är..tror hon efteråt sa nåt i stil med att hon kan ju göra vad hon vill ( med glimten i ögat ) det är ju hennes vardagsrum vi sitter i <3

Dagen därpå kändes det som om värmen tagit sig till nästa nivå, trots insmörjning med solskydd så kändes det som att det bästa var att hålla sig i skuggan så mycket som möjligt. Det blev en trip in till Sala Dan för lite proviantering inför kvällen då Pelle skulle få besök av tre kompisar.
Vi passade även på att luncha på Bun Noodle som ligger utefter vägen mot Sala dan. Som tur var tog Pelle en kaffe på maten, vilket gjorde att vi satt kvar en stund extra och fick syn på Tokay ödlan som hängde i kaffebaren. Just det här exemplaret har ju inte den där coola turkosa färgen med orangea prickar men den är fin ändå, jag blir ändå glad att se den eftersom det inte är så ofta den visar sig. Det är ändå härligt att höra den tjoa varje kväll. Ibland så nära att man är övertygade om att den sitter på väggen precis vid örat och i bland låter det som att den är hos grannen, jag älskar ljudet.
Jag har verkligen googlat runt för att ta reda på varför vissa ser ut så här och andra är mer färgstarka, men inte hittat något i mina öron tydligt svar, förslag jag får är att det är olika utvecklingsstadier ( morph ) eller honor o hanar. Oavsett så är dom super coola enligt mig.