Koh Lanta

Koh Lanta 2010, 2014, 2015.

Ja vad ska man säga om koh Lanta, svenskarnas storfavorit?

Det tog några resor innan vi tog oss till Lanta, största anledningen till det var nog just det, att alla sa att det var så otroligt mycket turister och då flest svenskar. Det lät inte så lockande tyvärr tyckte vi.

Men nu är vi ju lite så att vi vill gärna bilda oss en egen uppfattning innan vi ”dissar” ett ställe, så vi tänkte att det måste ju finnas en anledning till att alla åker just dit.

148269_479639129068_4099897_nSå 2010 bar det av med hela familjen.

Eftersom det var dagarna före jul vi landade i i Krabi så hade jag förbokat dom första nätterna då både jul och nyår är är en tid då det kan vara lite knepigt att hitta boende, speciellt om man är fem stycken, är man beredd att dela på sig är det ju självklart lättare.

Hotellet jag bokat erbjöd transfer från Krabis flygplats minibus och färjor ingick. Detta bokade jag ca 8 månader innan dels för att jag älskar att fixa och planera inför våra resor dels för att precis som jag sa så var det jul. Jag tänkte i mitt stilla sinne när jag kryssade i rutan för transfer och skrev in flightnumret att ja ja vi får väl se..vi får nog lösa det själva när vi kommer så långt.

Men detta är Thailand vi talar om! fast allt kan verka lite hipp som happ så funkar det mesta. Där stod en kille med en skylt med vårat namn på beredd att köra oss den relativt långa vägen till Lanta.

Denna första gång på ön bodde vi på Klong Khong beach, vilket kanske inte var det bästa valet. Stranden var ganska stenig och smal så har man tänkt att ligga på ”sin egen” beach varje dag så skulle jag nog inte rekommendera den.

Vi tyckte nog att det var ok ändå, promenerade mycket både på stranden och den lite trafikerade vägen ovanför resorten provade lite lokala restauranger efter strand o väg.

Vi gjorde även små egna utflykter med bil till andra beacher och även vattenfall. Tror vi stannade ca 5 dagar på ön denna gång innan vi for vidare.

nästa gång vi åkte till Lanta var 2014 och då var det bara jag och mannen då provade vi en beach lite längre bort från piren på Kantiang bay/beach en fin men liten strandremsa, lite mindre by, en del mysiga restauranger men lite off.

thumb_IMG_4191_1024Men eftersom vi reste ensamma utan barn så hyrde vi moppe och det gör ju att möjligheterna blir större att utforska ön o hitta nya beacher att slå ner våra bopålar på. så efter några nätter när vi kände att vi kunde omgivningarna så flyttade vi till longbeach där vi hade varit och ”rekat ”dagen innan och bokat en hydda.

Longbeach är precis som det låter lång, med fin sand och många mysiga restauranger, med det följer ju såklart många turister, men det känns faktiskt inte trångt för det.

koh lanta kopia 2Boende finns i alla prisklasser från enklare träbungalows med fläkt från 400 bath till lyxigare varianter på 2000-3000 bath natten. vågar man sig upp på dom små vägarna som går mellan stranden och den stora vägen så hittar man ofta både billigare boende och supermysiga små barer med live musik, det händer naturligtvis massor på strand restaurangerna o barerna på kvällarna med eldshower musik o beachpartyn men ibland är det skönt att komma bort från värsta ståhejet  och softa lite till reggaetoner eller en och annan, mer eller mindre bra coverlåt sjungen med thaiaccent.

11030313_10152843152604069_6576773992216799822_n 11061987_10152843152814069_166389127381383443_nGår man upp till vägen får man snabbt tag på en moppetuktuk som kan ta en in till byn saladan som är den byn dit färjorna och speedbåtarna kommer och går till fastlandet och andra öar. från longbeach går det även att gå in till byn om man tar lite tid på sig och stannar efter vägen för en bit mat eller dricka riktigt mysigt tidsfördriv.

Det är även där den mesta shoppingen finns och flera fiskrestauranger, här kan det speciellt under hög säsong vara väldigt mycket folk.

koh lanta2015 var vi sen tillbaka igen, denna gång bokade vi in oss direkt på longbeach för att vi tyckte att den var mysig med blandat utbud och låg bra till rent geografiskt.

rent spontant så gillar jag nog den tidiga delen av longbeach bäst.

även denna gång försåg vi oss med moppe en moppe kostar ca 200 bath dygnet att hyra och utbudet är av olika kvalitéer, i början kan det vara lite knepigt med vänstertrafiken men man kommer snabbt in i det.

163606_479641289068_6865338_n

Ett mysigt utflykts mål på Lanta är den pyttelilla paradis stranden nui bay som ligger väl gömd men ändå nära vägen, när man hittat dit parkerar man moppen eller vinkar av sin tuktuk (som man innan har avtalat upphämtning med) och går den smala ojämna naturtrappan ner till denna fantastiska lilla beach, det finns en liten hyddrestaurang som säljer lite mat o dryck men det är allt, beachen är omgärdad av berg o djungel och där bor det apor så ha koll på dina ägodelar och lämna inget på stranden utan att ni har total uppsikt dom är snabba och tjuvaktiga dom små rackarna.

koh lanta nuibayDet är dåligt med skugga på beachen så tänk på det om ni åker med någon tuktuk så ni inte bokar för länge, ibland föredrar förarna att stanna kvar uppe i skuggan och vänta tills man är nöjd eftersom bensinen är dyr och arbetskraften billig.

Man kan även ta en tur till old town för mat och shopping.

En gång om året har innevånarna på ön festival,  lanta lanta kallas den och infaller oftast i början på mars och är belägen i old town, mycket thaishopping i form av mat o billiga skor, smycken, kläder,tingeltangel men också finare hantverk.

En riktig folkfest med musik och shower, detta är en festival för alla och har därför inga specifika religiösa inslag utan väver samman samtliga religoner och kulturer på ön.

Festivalen pågår i tre dagar så passa på och ta er dit om ni råkar vara på ön då.

Koh Lanta är ett bra avstamp om man vill vidare ut i övärlden, det är lätt att boka färjor eller speedboat från något av dom många ”hål i väggen”ställen som finns, ut till tex. koh jum, Koh Bulon, koh mook eller även ner till koh lipe i vissa fall måste man mellanlanda i den lilla färjestaden Pakbara

11025189_10152837854194069_6623715034705997920_nAvslutningsvis måste jag säga att trots att Lanta är väldigt turistigt så är det en jättemysig ö och jag kan faktiskt säga att mina förutfattade meningar till trots så kan jag nog rekommendera den till dom flesta, det finns att hitta guldkorn till alla typer av turistande tror jag. Det som gäller var man än befinner sig är ju att leta runt, bli inte sittande på en punkt, speciellt om det inte uppfyller dina förväntningar.

Ta moppen, eller en tuk tuk och hitta ditt favoritställe, åk in på alla småvägar det lönar sig nästan alltid, boka inte för många nätter i taget om du inte varit där innan, passa på och reka runt medans du har ett boende, rätt var det är dyker det perfekta för dig upp, gå in och boka på plats och flytta vidare nästa morgon om det känns bättre.

Mot Hat Yao

Sista kvällen på Koh Lanta för denna gång så blev det en sväng in till marknaden i Sala Dan, inte så mycket för shoppingen skull för oss utan mer för maten, jag tycker ju att det är spännande och ibland till och med gott att få gå runt och prova nya grejjer. Och lite ätande blev det ju förstås, men jag tycker också att det är lite trist att gå runt och ”plastpåseäta”samtidigt som man kryssar runt en massa folk med risk för att gå in i ett grillspett eller slajda in i någons nudelsoppa.
Jag vill ju gärna sitta någonstans och njuta mina inköpta delikatesser. Men det funkar ju inte riktigt så på dom här marknaderna. Här erbjuds det mesta, några exempel är sushi, insekter, kyckling i alla former, fisk, skaldjur, runda korvar, långa korvar, bollkorvar, korta korvar, olika bakverk, frukt, godis, kläder, teknikprylar, levande husdjur, karuseller ja i princip allt. Men vi lyckades få i oss lite sushi och blandade korvvarianter trängseln till trots.

Det känns alltid lite vemodigt att lämna Lanta, men samtidigt så har vi ju varit här länge och i två omgångar i år så vi känner att det är dax att röra på sig lite innan hemresan som närmar sig med stormsteg. Så nu har vi sagt hej då till Funky Fish och alla dess innevånare och Lanta för denna gång.

Nu blev det speedboat längre söderut ner till Hat Yao./Haad Yao och med risk för att låta gnällig kan jag säga att det beslutet kommer aldrig tas igen. Först var det en timmes väntan på piren från pickup tills båten skulle gå, sen blev det en timmes försening innan vi fick kliva på och som om det inte var nog så började resan from hell. Det slog och skumpade så mycket att man fick sitta och krampaktigt hålla i sig så att knogarna vitnade för att inte flyga ur stolen, vi var helt slut innan vi kom fram.

Men som alltid så ordnar det upp sig till slut och så fort vi klättrat i land och hade fast mark under fötterna så kom det fram en gullig kvinna och erbjöd sig att skjutsa oss på sin moppe till stället vi skulle bo på hon körde oss en i taget med packning och vill ej ha betalt.

Efter att vi installerat oss i vår bungalow så gick vi ner till en av dom två restaurangerna och fick dagens första mål mat strax innan solnedgången. Den stora delen av befolkningen så här långt söderut är muslimsk så därför serveras ingen alkohol på restaurangerna, men som alltid i Thailand så löser man problem som dyker upp, här har dom löst det med att dom har låtit några icke muslimer öppna en servering på stranden som säljer öl och maten som man beställt i restaurangen serveras där om man vill, win win.

Så nu bor vi här i tre nätter och har världens längsta strand utanför vårat fönster nästan alldeles för oss själva, det är kolsvart vid 19-tiden men precis nere vid strandlinjen hänger lampslingor, och nu har vi några dagar på oss att klura ut hur vi ska ta oss härifrån till Trang och nattåget när det blir dax, svårigheten ligger mest i språket, vi har inte hittat någon än som pratar tillräckligt bra engelska och våran thailändska är precis lika begränsad.

flora o fauna

Tänk att det är fem veckor sen vi lämnade kylan och drog dit pepparn växer, och inte en droppe regn har fallit på våra svettiga huvuden, tror inte heller det har regnat någon natt.

Jag är ju ingen trädgårdsmästare precis ( har bara plastblommor ) men reflekterar ändå över att det är så otroligt frodigt överallt trots regnbrist och supervärme, det växer så det knakar genom hus och betong. Det är som om Thailändarna lever i symbios med naturen på riktigt, hemma motar vi den liksom undan med allt vad vi har, det trimmas och hackas och tuktas.

Här kan det växa ett träd genom huset och taket och då får det bli en inredningsdetalj, kanske nåt att spika upp en hylla på eller bara lite härligt att ha en vacker stam att titta på eller kanske att sitta på Men det kan ju också vara att jag romantiserar fenomenet lite och att dom faktiskt inte tänker på det ens.

Alla dagar är vackra och blå, men vissa är lite vackrare, det är nåt med ljuset, himlen och havet blir lite intensivare blå och sanden lite vitare. Och som vanligt åker telefonen upp för att dokumentera det vackra, och som alltid så blir det bara ytterligare en likadan bild som tusen andra i min kamerarulle.

Härom kvällen var vi återigen på Khao soi jakt, och Rickard hade sett efter vägen att en liten restaurang skyltade med att dom hade just det. Så när mörkret föll så moppade vi iväg. Hade det inte varit för den skylten efter vägen så hade vi missat restaurangen totalt eftersom den knappt syntes bakom växtligheten framför ingången.

Restaurangen var liten och enkel men maten vi fick in var allt annat än enkel, det var ett konstverk med ätbara blommor och flera ”sidedishes”, den var god men lite krångligare att äta än de khao soi vi ätit tidigare för det var kyckling med ben i och det stötte ju på lite patrull hos Rickard som är en korv -o -makaroner- kille. Men det var kul, vackert, gott och kostade 80 baht = ca 25 kr.

Vi skapar oss alltid någon form av vardag här, det är liksom ett måste när man är iväg länge, vissa dagar bara rinner förbi i bruset av människor och aktiviteter. Och det i sig är ganska skönt, man nästan ”vaskar” en dag till förmån åt sig själv. Antingen gör man ingenting elller också kan man ägna dagen åt att komma ikapp med sånt som annars prioriteras bort i utbudet av roliga utflykter, spännande restauranger eller hetsen att ”få färg”. Komma i kapp grejjer kan vara allt ifrån att klippa naglarna, svara på Mail eller betala nån räkning stort o smått.

Det som kanske skiljer Thailand från en vanlig vardag hemma i husvagnen är, att här kan man väckas ur sina tankar ute på verandan av att grannen pockar på uppmärksamhet när en grön orm ramlat ner från taket och in i min del av ”trädgården” ( bestående av några krukor och ogräs ). Jag har som tur är inga jätteproblem med ormskräck..men jag gillar att ha kontroll på var dom är, som när jag i detta fall vet att den är där ( eftersom det var dit den ramlade ), men jag kan bara inte se den…det är värre än inte veta alls. Så det har blivit en del spanande in i växtligheten utan resultat, rapport utlovas om den dyker upp.

När jag inte spanar efter orm försöker jag ha lite hjärnjympa och Eva en kompis till mig som också hänger på Funky Fish för jämnan ser till att alltid ha ett välfyllt förråd med korsord. Så någon timme om dagen ligger vi platt på mage och gnuggar våra geniknölar, och i mitt tycke är vi nog nästan redo för Jeopardy snart så kluriga och ”allmänbildade” som vi är :-D.

I dag har det fläktat lite mer än vanligt och orsaken tycks vara ett nytt högtryck från kina som dragit in, men vår kust verkar vara minst påverkad och resulterar bara i lite mer vind vilket bara hittills upplevs som skönt. Ute på vattnet med båt har det tydligen hänt lite incidenter här, tex en segelbåt som kraschat i i nån kabel som förorsakat ett elavbrott på några timmar här, och någon longtail som kapsejsat, vad jag vet har det slutat okej.

Förutom blåst från kina så är det också dags för kinesiskt nyår och det firas ju också här i Thailand, vi har inte märkt av det så mycket än lite smällare som bränts av. I år 10 februari 2024  lämnar vi kaninens år och kliver in i trä-drakens år om det var någon som klurat på det. Så gott nytt år på er alla. 🙂

Livet på Lanta

Vi har haft några ybersociala kvällar här på Funky eftersom fler och fler gamla och nya bekantskaper droppat in, vi har haft långbord i restaurangen och stämningen har varit hög och hjärtlig. Men jag som är lite känslig med mina sovvanor efter 26 års nattjobb känner ju direkt av att ju senare en kväll blir ju svårare har jag att somna, jag kommer ganska direkt in i en andra andning. Jag har ju under nästan ett år ”tränat” på att gå och lägga mig senast 22, och det har ju faktiskt gett resultat. Men det är ju trots allt semester om man nu kan kalla det semester när man slutat jobba.


Det har iallafall fall blivit en liten utflykt från vår comfortzon här, det är ju så himla lätt att fastna, vi äter vår frukost vid bungalowen, traskar ner till vår strandrestaurang, hänger där hela dagen tills det är dags att duscha och/eller vila på sängen en stund innan det är dags att gå ner till sunset..ta ett foto..bläddra i menyn som visserligen är gedigen men som man i princip kan utantill, sen hänger man där tills det börjar stänga. Så nu blev det som sagt dax för lite miljöombyte.

Vi och ett par kompisar tog ”mopparna” och åkte längre söderut på ön, till Kantiang beach. Fin vit sandstrand och just på den delen av beachen där vi var fanns det en restaurang som hette same same but different och där passade vi på att äta lunch innan vi försökte oss på att sola, det blev dock inte så länge eftersom det var galet varmt och väldigt lite skugga, men vattnet var skönt så det blev lite bad.

På hemvägen blev det ett stopp på Rastababy, alltid mysigt att stanna till där ett riktigt mysigt rastahäng. Där finns det även möjlighet till lite shopping av lite handgjorda väskor, kläder och smycken om man får feeling och hamnar i rastamood. Det blev lite klädprovningar men tyvärr ingen shopping denna gång.

Även de senaste kvällarna har vi varit lite rebelliska och intagit middagen utan den nedåtgående solen i vår tallrik.
Ena gången utefter mainroad ( kokt hel firre med chilli och vitlök ) maten smakade toppen och jag var ju nöjd som vanligt när det är Fisk och chili inblandat och den slank ner förvånansvärt lätt även utan solens hjälp.

Det har även blivit en middag inne i Sala Dan vid matvagnarna en kväll, men konservativa pensionister som vi är gick vi på den gamla walkingstreeten och gynnade dom stackarna som står kvar och kämpar i skuggan av den stora nya walkingstreeten, som i det närmaste kan jämföras med en foodcourt med kallvita led lampor. På den ”gamla” är det mer dämpad belysning som är lite mer förlåtande mot ansiktsdragen och en musikvolym som faktiskt går att prata i, det är tur att det finns nåt för alla.

Hemma på longbeach…inte illa🥰

Men även om man roar sig med att göra avstickare till andra stränder och andra restauranger emellanåt, så hamnar vi tillslut ofta på longbeach och hemma på Funky, maten är som sagt god, det känns som ”hemma”, det blir inga överraskningar dom vet hur många chilisar jag vill ha. Och när jag går förbi köksingången kastar jag alltid ett förundrat öga in i köket…where the magic happens och förundras varje gång hur dom i denna lokal ( kan man ens kalla det lokal ) där det typ är 100 grader varmt kan trolla fram allt detta goda på rekordtid, allt från hela grillade fiskar och alla typer av sjöodjur, pizza, hamburgare, curry rätter i alla färger från både Thailand och Indien, Gordon bleu, mexicanskt ja allt, på dessa stekbord och wokpannor. Man kan inte annat än imponeras.

Lika många välkomstmiddagar när folk anländer till Lanta, lika många avsked blir det när det är dags för några att åka hem och så även igår, det är alltid trist när någon man lärt känna lite lämnar, men samtidigt som alltid här så vet man att dom kommer tillbaka..det är bara en tidsfråga

idag blev det en moppetur till gamla stan, vi hade egentligen inget ärende dit, men själva utflykten i sig ger lite svalka av fartvinden, även om fartvinden i det här landet känns som en varm fön, så är det ändå liksom fläkt. Äventyret resulterade dock i en glass på viewpoint och en mangoshake i stan. På hemvägen stannade vi också till och provianterade lite frukostgrejjer..och jag lyxade till och köpte jordnötssmör!! det var banne mig inte igår man åt det, ser redan fram emot frukosten i morrn, om det inte blir en nattmacka.

Annars har vi hållit oss undan från solen och beachen idag för hur konstigt det än kan låta i vissa öron som befinner sig på norra halvklotet så blir man lite less till slut, less på blöta kläder, antingen blöta från havet eller av svett eller till och med från rumpduschen som ibland kan leva sitt eget liv och go bananas och sen den evinnerliga sanden, samma sand som är så vit och fin när den ligger där den ska och som är så mysig att borra ner fötterna i, den sanden har helt andra egenskaper när man har den på fel ställen, exempel på fel ställen är: i sängen, i brallan, i knävecken, mellan tårna ja typ alla andra ställen än på stranden är fel ställen..eller möjligen som en inredningsdetalj i en glasburk kan också funka.

 

Där solen och grodorna bor

Efter den lyckade ”landningen”på Funky Fish så började vi med att bygga vårat bo igen, vi hämtade vår låda med samlade skatter hos bossen. Denna låda fylls på lite för varje gång vi är här. Oftast av oss själva men ibland av kompisar som lånat den när vi inte är här.

Vårat första projekt blev att fixa ett åkdon, vilket skulle visa sig inte vara en helt enkel uppgift. Överallt runt i kring som vi frågade så var dom slut eller för dyra, Vi tänkte oss ett pris på 150 baht och uthyrarna tänkte sig 300 baht så där var vi inte riktigt i synk, det fick återigen bli en ofrivillig långpromenad utefter mainroad innan vi tillslut hittade ett rosa fartvidunder till rätt pris, denna gång slapp vi även diskussionen ang passen som dom flesta uthyrare envisas med att vilja konfiskera. Det är en no no på den, passet är den enda giltiga idhandlingen här i landet för oss, och om vi blir stoppade av polisen av någon anledning så måste vi ha det med och på oss för att vid anmodan kunna visa upp det. Och den informationen tycks ha gått alla uthyrare förbi, men det är bara att stå på sig eller välja en annan uthyrare, kan vara bra att ha en kopia på sitt pass att ge dom istället om dom inte har egen kopiator.

Även denna gång fick det bli en sväng till prylaffären som alla kärleksfullt benämner ”plastic fantastic” och som har typ allt. Och denna fantastiska ö har minst tre stycken att botanisera runt i. Det finns allt man kan tänkas behöva och lite till, allt är täckt av ett mer eller mindre tjockt lager vägdamm men det minskar inte lusten att shoppa loss bland alla bra att ha grejjer

Denna gång blev det en fotbalja att skölja av sandiga fötter i innan man går in, lite plastburkarna med lock för förvaring av kaffe och socker. Även en ny vaxduk till utebordet eftersom den som låg i lådan var ett bidrag från ett par kompisar som också är på väg ner, och då behöver vi en egen. Det blev även ett par nya flipflop till mig då dom jag köpte sist här har blivit helt utslitna av Bangkoks asfalt.


Så nu börjar vi få ordning och bungalowen är ”våran”igen. Det är konstigt hur fyra ganska mögliga betongväggar med möjligt eternittak kan kännas så hemma trots att man kan se omvärlden utanför mellan dörr och karm och sängen stöttas upp av en stor stenbumling, avloppsröret täcks av en mindre Stenbumling för att förhindra grodinvasion och andra ovälkomna grejjer…och ändå..hur försiktig man än är och hur mycket man än försöker att täppa till alla hål, så finns det någon liten rackare som slinker i mellan.

Framför allt känner vi åter lugnet, med ett stilla brus från havet istället för det konstant rasande fräsandet från havet, samma vatten men så olika temperament.

Det har nu börjat dyka upp lite gamla kompisar här på Funky så nu är det slut på friden ha ha, men det är alltid trevligt att se kända ansikten, och så är det nästan alltid här, lite som en familj.

Det blir inte mycket ligga o sola sola för oss eftersom det alltid är något i våra ögon viktigt projekt på gång, ett viktigt projekt för oss kan vara att köpa ny ”plastost” till frukosten eller att tanka mopppen, men ändå så vistas man ju mycket i solen så när kvällen kommer känner man ju hettan i skinnet. Jag tänker alltid på min dotter då som kommer med pekfingret och förmanar om hur farligt det är att sola.
Och hon har ju rätt, men vi som upplevt 80-talets solhysteri med solarium och mallorca resor insmorda med Hawaiantropic olja ligger ju lite efter i det där tänket. Men jag vet att jag måste verkligen skärpa mig och vara lite försiktigare med solstrålarna. Men det är ju också nåt härligt med den där stramande känslan i skinnet som vi nordbor älskar. Men hur mycket jag än älskar solen och den galet blå himlen så är nog ändå kvällarna och nätterna min favorit. Dom fantastiska solnedgångarna ( som inte går att fånga rättvist på bild ) och dom svarta varma nätterna dom är magiska.

 

 

En femstegsraket till koh Lanta

Efter att ha tillbringat några dagar i stormens öga börjar jag kasta avundsjuka blickar på Rickards rakade skalle…den som ändå slapp hår. Min kalufs som är tämligen ovårdad i vanliga fall och i vårat naturliga habitat, är här en källa till en evinnerlig plåga. Det är som ett enda fjunigt segt trassel, närmast att likna med ett halvsunkigt sockervadd. Detta sockervadd smetar sig ständigt i ansiktet och runt halsen..där man också är konstant klibbig av svett och solskydd. ( och helt emot alla naturlagar så blåser det alltid bakifrån )

Det är hög tid att dra vidare, vi har hittat en buss som kan ta oss till Nakhon si Thammarat, och där hörde vi att man kan komma vidare till Thung Song..och då är vi ju liksom halvvägs nere till Krabi.
Sista kvällen i Khanom ägnade vi åt att ta adjö av Eid vilket alltid känns lite vemodigt och sorgligt på nåt sätt, hon jobbar i sin restaurang från öppning till stängning 365 dagar om året, ser nästan inget annat än sin gatsnutt, och sen kommer vi insnubblandes en gång om året och hon blir jätte glad att se oss och vi henne såklart, sen äter vi hennes nudelsoppa eller fried rice ett par dagar och sen säger vi hej då och far vidare och hon fortsätter sitt liv likadant till nästa gång vi ses. Men såklart så är det ju för alla, men det blir så påtagligt här på nåt sätt.

Vi stannade även till hos Mikko som har en top notch restaurang i Khanom, Dustygecko, ett lite udda ställe att ha en gourmetkrog på kan man tycka men det verkar funka bra, även om det är väldigt lite turister här så finns det en del longstayers och han exporterar också en del till Bangkok. Han är verkligen en kock som lagar mat med hjärtat så himla passionerat, vi kunde inte låta bli att lyxa lite och köpte en pizza att dela på, och jag ljuger inte om jag säger att det var den godaste pizzan jag ätit.

Vi lyckades även komma ihåg att hämta tvätten som vi lämnade in på ett ställe längs vägen, det var ett par kilo och med tanke på hur lite kläder vi har med oss så var det större delen av vår ”garderob”så det hade inte varit så kul att ha glömt kvar den i Khanom.

Så vid 9.30 tiden startade vi vår resa med minivan mot Nakhon si Tammarat, allt gick hitills som planerat men det var framme där som planerna börjar ändras, när vi kom fram till bussstationen och skulle köpa biljett med nästa minivan, så såg vi att det gick en ganska stor buss till Krabitown, och vips så ändrade vi oss och valde den istället. Anledning 1 det är mycket najsare med stor buss, anledning 2 vi kommer närmare målet koh Lanta…och så himla kul är ju egentligen inte Thung Song.

Efter att ha åkt halvvägs med bussen började jag kolla kartan på googlemaps och vi inser att det är ju jätte dumt att åka hela vägen till Krabitown, om vi kan få busschauffören att släppa av oss i korsningen innan han åker uppåt och för oss åt fel håll, så vore det ju skitsmart. Så efter lite trixande med förklaringar om hur vi menar så blir vi dumpade i korsningen som jag tror är i Khlong thom.

Några damer i den lokala lilla mataffären pekar och ja mycket riktigt koh Lanta ligger till vänster i korsningen. Någon buss går inte men likväl finns det songtaew som plockar upp vid olika platser efter vägen. Efter en kort promenad med full packning hittar vi stället där songthaewen går.
Och 10 minuter senare är vi på väg igen och denna gång i helt rätt riktning.

Det visar sig dock att denna går endast till piren där bilfärjan går så därifrån får vi promenera på färjan och med den tar vi oss till Lanta noi ( lilla Lanta ) det blev ytterligare en lite längre promenad när vi klev av färjan och vi kom en bra bit upp längs vägen då vi passerar en lastbil som vevar ner rutan och undrar vart vi är på väg, vi får skjuts av honom hela vägen över bron till Lanta yay, men när bron tar slut så släpper han av oss för vi ska åt olika håll.
Återigen är det ryggsäckspromenad som gäller, flipflop är underskattat som promenadskor , luftiga och minimalt med fotsvett…men på övriga delar av kroppen forsade svetten ner fast det nu började bli lite skymning. Sista biten fick vi tag på en tuktuk som körde oss nästan hela vägen fram. Trötta med mycket nöjda efter en kul och annorlunda resdag med olika vändningar hit och dit stegar vi in på Funky Fish och möts av välkommen tillbaka hälsningar och nyckel till en bungalow. Borta bra men hemma bäst.

 

Tjat om mat

Som ni märker så handlar större delen av vår tillvaro om mat, om var och vad vi ska äta. Och nu var det dags för khao soi, en curry baserad soppa från norra delarna av Thailand som jag blivit väldigt förtjust i sen tidigare resor. Det är en rätt som har varit ganska svår att hitta i dom sydligare provinserna men som nu till min stora glädje fått ett uppsving även här. Så efter ett tips från vår kompis Jenny som bor och arbetar dryga halvårsvis på Koh Lanta så bar det i väg på jakt efter Villa Lila som enligt henne serverade en riktigt god soppa.


Den var inte bara god utan dessutom kalasfint designad, men så var det ju ett i våra mått mätt riktigt snofsigt ställe. Vi hade nog aldrig varken hittat dit eller gjort oss besväret att stannat till ens om vi inte fått tipset. Men det var ”mödan”värt.

Dom hade även en riktigt god crispy pork belly med nam jim jaew om man gillar det. Ni som känner vår vän Affe vet att han är inte killen som provar nya rätter, men döm om min förvåning när han helt utan påtryckning beställde in en massamancurry istället för någon av sötsursås varianterna eller omelett som även det är ett av hans safecard, undrens tid är inte förbi.

Nu när jag ändå har förvandlat den här bitvis kanske underhållande bloggen till en medioker matblogg så kan jag ju ändå fortsätta dagens kulinariska resa,

Det blev ett kvällsbesök till en av Sala Dans fiskrestauranger utefter kajen nämligen Lanta Seafood. Även där blev jag lycklig. Först så fick jag välja min firre som låg där på is utanför, det blev en white snapper( för den var minst ) och sen fick jag välja tillagningssätt och ”kryddning” jag passade även på att välja några musslor som dom tillagade enl önskemål, jag valde chilipasta. Oj vad gott det var, Jag kan verkligen bli salig av god mat.

När vi ändå var ute och kvällsminglade så tog vi en tripp och kollade in Lanta’s ”nya”walkingstreet, först en sväng in på den gamla delen som var sorgligt tömd på matvagnar, det stod några få kvar och det kändes lite öde, sen minglade vi upp till den nya, och oj vad stor den blivit…och i mitt tycke omysig, det är klart att den gamla var lite stökig om det var mycket folk och svårt att hitta sittplatser, men den var ändå trevlig, den nya var för upplyst och uppstyrd på ett komersigt sätt. Nu var ju våra magar alldeles proppmätta efter matorgien på Lanta Seafood så vi slog oss aldrig ner, men det kändes faktiskt inte så lockande, vi får väl se om den känns annorlunda vid något senare tillfälle.

Det har som ni märker slunkit ner en och annan räka och ve och fasa även en och annan hamburgare med pommes. Nu tänkte vi att det var dags för våra medresenärer att få besöka en ”riktig” thairestaurang utefter vägen, långt bort från chicken paneng och sötsursås. Och vad passade då bättre än att dom till det såkallade ”kycklingstället”…tror det heter Go Daeng, men är verkligen inte säker.

Det såg lite annorlunda ut än det gjort tidigare när vi varit där så vi hittade nästan inte dit. Dom hade byggt ut en del sen sist, men efter lite snurrande fram och tillbaka så gick det bra.

Här kan man bl.a. få sig en grillad catfish, grillad kyckling, papayasallad och en magisk nudelsoppa och självklart serveras det stickyrice och härlig chillidipp sås ala nam jim jeaw. Tror kanske inte att våra vänner slog volter över menyn, men det funkade. Själv var jag ju som vanligt lyrisk älskar nudelsoppa och sticky rice…men kanske framför allt chilipastan i plastburkarna och dippsåser.

Och med denna sista matrecention lovar jag att jag ska försöka hålla fokus på annat än mat…om det nu inte skulle råka dyka upp nåt vääääldigt extra.

Små kryp kan ge fula nyp

Dagens event blev till att söka upp dr Pad i Sala Dan, Anki har i några dagar haft problem med bett på benen, troligtvis mygg..kanske myror. Och det vill liksom inte ge med sig vi har försökt med det mesta tillgängliga krämer och piller, men det har bara blivit värre istället för bättre. Hon är känslig även hemma i Sverige för insektsbett och har nu både en allergisk reaktion och en infektion.

Så sagt och gjort vi ”moppade” in till stan och in till dr Pad, det är lite skillnad att uppsöka sjukvård i Thailand mot hemma, ingen tidsbokning, ingen väntetid, rätt in bara. Kontroller togs och sen in på en brits, två sjuksköterskor som tvättade såren/betten.


Sen klev läkaren in och hon fick en antibiotika injektion, salva insmord, antibiotikapiller, antihistaminpiller, allergipiller och smärtstillande att ta vid behov alltihopa i en söt liten påse..det hela avrundades med en liten ”present”i form av en reflex med doktorns namn på.
kalaset kostade inte en baht, utan hon uppmanades att kontakta försäkringsbolaget när vi kom hem till bungalowen.

Nu håller vi tummarna för att behandlingen funkar annars blir det tillbaka kaka om två dagar.

Prickiga ben till trots så har vi tröstat oss med lite sol och bad på morgonkvisten innan det blev för varmt att ligga på stranden, fattar att det låter som i-lands problem när man läser om kylan hemma i Sverige, men det går fort att bli bortskämd med sol och värme, idag klev vi huttrande i vattnet jag och Anki, vi tyckte på riktigt att det var kallt och när vi frågade vilken temperatur det var i vattnet så blev svaret 28 grader.
När solen stod som högst tog vi en sväng på mopparna, det blev en lunch efter vägen på en liten restaurang där maten var en fröjd för både smaklökar och ögon, det är så fint att även på den enklaste vägkrogen så läggs så mycket möda och kärlek på att göra maten vacker, den smyckas med både blommor och vackert skurna grönsaker trots att den kostar under femtio kronor. hemma känns det som att det är lyxkrogsbesökarma förunnat att äta instagramsvänlig mat…nu kanske duken drar ner möjligheten för många ”likes” på Instagrams flashigaste matkonton, men jäklar finare morot får man leta efter.

På vägen hem gick vi förbi affären och köpte lite frukt och fika bröd, det blev jackfruit och min favoritbulle, vacuum förpackad vetebulle med grön thaicustard som fyllning, och några slags sockerkaksbullar med nån suspekt fyllning. Jag tycker det är jättekul att prova nya konstiga grejjer när jag hittar nåt i mataffären, ibland är det mindre gott och ibland blir det jackpot, men eftersom det mesta är billigt så vågar man chansa, och för det mesta blir det bra.

Jackfruit mild och söt, ej att förväxlas med durian

A&A ”to do list”✔️ ( Phi Phi och snorkling )

Morgonen börjar alltid med mysfrukost på verandan, i min värld lite väl tidigt. Dom andra tre morgonpigga brukar väcka mig vid 8- 8.30 ( med min tillåtelse, så ingen skugga falla över dom ) Vi har ju sen gammalt en rosa brödrost som bor här på Funky Fish när vi inte är här, och nu hade vi ju med oss vår ihopfällbara matchande  vattenkokare, vi har även lite koppar och glas som bor här.

Rickard pinnar i väg varje morgon och köper stekta ägg så att det blir komplett, så mysigt att äta frukost ”hemma” istället för att gå iväg till någon restaurang, och framför allt billigare, frukost är ju orimligt dyrt här i Thailand, kostar ju mer än en middag.

Efter att jag och Anki fått dagens soldos på stranden och ett par dopp i havet så hoppade vi graciöst upp på våra järnhästar och styrde kosan mot Lanta Noi som är ett obligatoriskt utflyktsmål när man är på Lanta. Jag är glad att man hunnit se ön innan den blir exploaterad med hotell och andra aktiviteter, men än så länge är den sig hyfsat lik sen första gången vi åkte dit.

Vi passade även på att äta lunch där på seaview restaurant. Vägarna är i toppskick och trafiken lugn och fin, en riktig fröjd att susa fram på ”moppen” dom hetaste timmarna på dagen. Vägen korsas då och då av apor, hundar och ibland någon tupp som är på vift.

En tur till Phi Phi stod på Affe och Ankis önskelista, så det fick det bli, vi tog en speedboat som även tog oss ut på snorkling.

När vi skulle i vattnet så frågade dom på båten om vi skulle ha flytvästar, och det var vi ju eniga om att det behövdes verkligen inte… vi är ju vuxna och simkunniga. Men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig när man inser vilken sjukt dålig kondition man har. Det var bara att krypa till korset och ”båtkillarna” fick kasta ner flytvästar till oss, lite knöligt att få på sig i vattnet, jag fick inte på mig grensnöret men det gick bra ändå, super mysigt att glida runt och kolla firrar och koraller.

Det blev även en tur till bamboo island med mer sol, bad och snorkling, fantastiskt men mycket folk.

På monkey beach fick vi närkontakt med strandens innevånare. Aporna där kändes väldigt bekväma med att vi var där och brydde sig inte nämnvärt med våran närvaro. Jag har ganska stor respekt för apor eftersom jag upplevt att dom kan vara både fräcka och aggressiva, men vi fick instruktioner om att sakta gå ut i vattnet om dom blev för närgångna men det funkade fint och konfliktfritt.

Vi besökte också Mayabeach på Phi Phi Leh som varit stängd i..jag tror dom sa sju år för att spara koraller och vatten liv. Där fick man inte bada utan endast gå ut till knäna i vattnet, sanslöst vit sand och klart vatten, vi har ju varit där tidigare ( 2001 ) och på den tiden fick man ju åka in i viken med longtail, men nu blev vi avsläppta på motsatt sida och fick gå över ön för att komma dit.

Det blev också ett besök på Phi Phi Don, och även om vi visste att den blivit galet uppbyggd efter tsunamin så blir man lite ledsen när man ser hur sjukt misshandlad den ön är. Borta är alla små bambuhyddor och dom små skjulen i plåt som utgjorde restauranger och shopping. Nu är dom utbytta mot flotta bungalows och affärer, dom sandiga små stigarna har blivit stenlagda promenadvägar. Jag är ändå glad att jag haft möjlighet att få uppleva ett annat Phi Phi än det som är idag, all utveckling är inte till det bättre även om utveckling för det mesta är positivt och det är dit vi ska sträva mot. Men Phi Phi har och kommer alltid att ha en speciell plats i vårat hjärta.

 

Sand och hink…men ingen spade

Solen fortsätter att skina på oss, våra skinn har börjat anta olika nyanser av brunrött hos tre av oss…en av oss hoppade orättvist nog över den röda färgskalan och gick direkt på den bruna paletten ( Anki ). Rickard som envisas med att ”skugga” istället för att sola kommer ju ändå ikapp på slutet…inte för att det är en tävling..men ändå orättvist..

vi har gjort lite beachhopping söderut på ön, vi tog oss bort till Kantiang beach, vi var egentligen på väg till Nui bay men var lite för ivriga att stanna så vi missade den, vilket kanske var tur för när vi fortsatte dit så var det väldigt mycket moppar parkerade vid vägen så min gissning är att det var fullt där eftersom den är så liten. Fullt var det verkligen inte på Kantiang några enstaka flanörer och soldyrkare bara. Så där la vi ut våra saronger och intog dagens dos av sol, sand och bad.

Det blev även ett lunchstopp på Khlong Nin, där vi även gjorde lite ”fönstershopping” på Rastababy och in och ut i några affärer längs gatan på jakt efter den perfekta klänningen men jakten fortsätter.

Affe var sugen på ett thaisimkort till telefonen så vi drog vidare till Sala Dan, grabbarna gjorde ”killgrejer” ( simkort o kallingar ) och Anki och jag gjorde ”tjejgrejer” ( dvs fortsatte jakten på klänningen) under dom stekheta taken på marknaden.
Vi unnade oss även varsin vattenmelon shake, alltså så himmelskt gott, för mig som älskar just vattenmelon så är det det ultimata sättet att äta den, den är nästan tomteröd i färgen eftersom den fått mogna i solen och inte den babyrosa färgen man oftast får tag på i sverige, söt men läskande, iskalll och kärnfri..eftersom kärnorna troligtvis är mosade i mixern.

idag blev det lunch/ middag på Funky Fish, måste ändå slå ett slag för deras mat, dom har sjukt många rätter att välja från menyn. Allt från hamburgare, pizza, pasta, indiskt och självklart thai och i princip allt jag provat är gott och vällagat och till bra priser, och allt serveras med ett leende i fantastisk miljö.. och kan intagas både vid bord och på chillakuddar, det finns nåt för alla.


kvällen tillbringade vi på Khlong Dao beach på Boogie bay bar, ett skönt rasta ställe, där man självklart sitter med fötterna i sanden några meter från havet, där får man hela kitet, färgade lampor, reaggiemusik, dricka drinkar i gemensam plasthink ( covid?!?…Näe ) och sköna människor.

Det blev även en promenad på stranden i mörkret, älskar den svarta himlen, stjärnorna och se alla mysiga små restauranger med all belysning, snurrande eldpinnar och facklor, det enda jag saknade var månen, letade febrilt efter den för jag ville visa våra kompisar att till och med månen ser glad ut i Thailand. Jag kommer så väl ihåg när jag upptäckte det första gången och blev så himla förvånad, trodde liksom att månen såg likadan ut överallt, det var någon slags trygghet, att himlen var lika var man än befann sig på jorden, och tyckte att det var så märkligt att man inte fått lära sig det i skolan, att månen här är som en glad mun, istället för en parentes. Det kanske inte är jätteviktigt att veta och lära sig, men jämfört med mycket annat onödigt vetande som ligger och tar plats i hjärnan helt i onödan…som man inte ens har användning för när man spelar TP så hade det ändå varit kul, och kul kan ju aldrig vara fel.

 

 

 

Och där slog vi nog ner bopålarna tror jag…

…redovisning av föregående cikada incident kommer här som utlovat, den blev tyvärr inte vräkt utan dräpt. När den nu hade valt att göra sin kamikazeattack mot vårat enda skydd mot  ”utanförvärldens” läbbiga småkryp så fick han en liten lavett av Rickard som han inte riktigt mäktade med. Det slutade med att cikadan fick tillbringa natten under ett glas vilket med facit i hand var helt onödigt. Han hade tyvärr redan avlidit av sina skador. Känsliga läsare varnas, här kommer bildbeviset.

Tändaren för storleksjämförelse, så ni förstår vidden av min skräckupplevelse

Nu har vi efter en båttur anlänt till koh Lanta och installerat oss på Funky Fish. Vädretsmakter är fortfarande med oss och solen steker från en mestadels klarblå himmel. Det har blivit en liten shoppingtur in till Sala Dan och en promenad till ”plastic fantastic” för lite förnödenheter i form av nya flipflop, myggspiraler, en sopkvast, en plastlåda som får tjänstgöra som sängbord och lite andra prylar för att förenkla tillvaron.

Affe har klippt av sig  ”vinterpälsen” och fått en lite somrigare frisyr och har även överraskat oss med att äta något annat än sötsur sås…idag blev det hotplate med räkor, och det passar ju honom lite bättre..han är ju varken söt eller sur. ( kan vara så att jag måste stryka den raden om han läser det jag skrivit )

Även här har vi haft lite djur som stökat runt med oss så nu har vi investerat i ”grodhandskar”. Vi har några väldigt påstridiga amfibier som vill dela dusch och toa med oss, men nu är vi beredda att ta upp fighten. Med fighten menar jag inte att vi ska slåss med dom utan bara vänligt men bestämt flytta dom till utsidan såklart ( cikadan var bara ett tragiskt olycksfall )

Nu har vi hyrt moppar och även fått våra tveksamma och supersnygga hjälmar, så dagens utflykt blev till Oldtown som kanske var det varmaste stället på ön vid den tidpunkten, men jag och Anki. flanerade runt ett tag i hettan medan gubbarna satt i skuggan på något av stans vattenhål. Det blev inte så mycket shopping tyvärr för våran del, jag köpte en påse salt iallafall, för att kunna salta kvällens jordnötter.

Efter lite sol och bad hemma på våran strand så blev det en hyfsat tidig middag. Möra i skinnet av solen, och i rumpan av moppeturen blev det en lugn kväll som dom pensionärer vi är.  Keezboard på våran veranda…kan man ha det bättre?