Mot Hat Yao


Sista kvällen på Koh Lanta för denna gång så blev det en sväng in till marknaden i Sala Dan, inte så mycket för shoppingen skull för oss utan mer för maten, jag tycker ju att det är spännande och ibland till och med gott att få gå runt och prova nya grejjer. Och lite ätande blev det ju förstås, men jag tycker också att det är lite trist att gå runt och ”plastpåseäta”samtidigt som man kryssar runt en massa folk med risk för att gå in i ett grillspett eller slajda in i någons nudelsoppa.
Jag vill ju gärna sitta någonstans och njuta mina inköpta delikatesser. Men det funkar ju inte riktigt så på dom här marknaderna. Här erbjuds det mesta, några exempel är sushi, insekter, kyckling i alla former, fisk, skaldjur, runda korvar, långa korvar, bollkorvar, korta korvar, olika bakverk, frukt, godis, kläder, teknikprylar, levande husdjur, karuseller ja i princip allt. Men vi lyckades få i oss lite sushi och blandade korvvarianter trängseln till trots.

Det känns alltid lite vemodigt att lämna Lanta, men samtidigt så har vi ju varit här länge och i två omgångar i år så vi känner att det är dax att röra på sig lite innan hemresan som närmar sig med stormsteg. Så nu har vi sagt hej då till Funky Fish och alla dess innevånare och Lanta för denna gång.

Nu blev det speedboat längre söderut ner till Hat Yao./Haad Yao och med risk för att låta gnällig kan jag säga att det beslutet kommer aldrig tas igen. Först var det en timmes väntan på piren från pickup tills båten skulle gå, sen blev det en timmes försening innan vi fick kliva på och som om det inte var nog så började resan from hell. Det slog och skumpade så mycket att man fick sitta och krampaktigt hålla i sig så att knogarna vitnade för att inte flyga ur stolen, vi var helt slut innan vi kom fram.

Men som alltid så ordnar det upp sig till slut och så fort vi klättrat i land och hade fast mark under fötterna så kom det fram en gullig kvinna och erbjöd sig att skjutsa oss på sin moppe till stället vi skulle bo på hon körde oss en i taget med packning och vill ej ha betalt.

Efter att vi installerat oss i vår bungalow så gick vi ner till en av dom två restaurangerna och fick dagens första mål mat strax innan solnedgången. Den stora delen av befolkningen så här långt söderut är muslimsk så därför serveras ingen alkohol på restaurangerna, men som alltid i Thailand så löser man problem som dyker upp, här har dom löst det med att dom har låtit några icke muslimer öppna en servering på stranden som säljer öl och maten som man beställt i restaurangen serveras där om man vill, win win.

Så nu bor vi här i tre nätter och har världens längsta strand utanför vårat fönster nästan alldeles för oss själva, det är kolsvart vid 19-tiden men precis nere vid strandlinjen hänger lampslingor, och nu har vi några dagar på oss att klura ut hur vi ska ta oss härifrån till Trang och nattåget när det blir dax, svårigheten ligger mest i språket, vi har inte hittat någon än som pratar tillräckligt bra engelska och våran thailändska är precis lika begränsad.


8 reaktion på “Mot Hat Yao

  1. Tack för spännande läsning. Vilka äventyr ni upplever så fantastiskt. Välkomna hem till snö o h slask❤️

    • Ha ha😅ja vi har haft en härlig resa, känns ”spännande” att komma hem till snöslasket i flipflop haha😂🤪

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *